Nana Björnberg

Ja gott folk, då var den första shoppingturen gjord i L.A. Knasigt att jag alltid känner mig så glad efter en shoppingtur. Det är nog shopaholicvarning på mig, HJÄLP!!!

Jag är inte besviken på utbudet. Fy tusan vad mycket snyggt det finns! Jag tjänar inte mycket pengar på att jobba som au pair, och det underlättar väl heller inte att shoppingen är top notch! Nana kommer bli pank om hon inte lär sig att hålla i sina pengar och det vore ju inte så skoj. Då kommer jag ju inte kunna göra andra saker, som exempelvis gå på olika sportmatcher, konserter, restauranger och det vore ju lite synd.

Jag och dottern åkte iväg idag på förmiddagen till något stort shoppingcenter inte så jättelångt ifrån huset. Tog kanske 20 min att köra dit så det var helt okej. Ojoj, vad mycket snyggt jag har sett idag! Jag hade verkligen kunnat gått ”loss” på allt jag såg! Tyvärr så var jag inte gjorde på pengar idag heller, vilket är väldigt konstigt, men jag fick allt med mig lite grejer hem. Ovanligt brudar? Nej, inte så. Ni känner ju mig. Jag har till och med ibland blivit kallad påsen bara för att jag oftast kommer hem med fler än två kassar från en shoppingrunda.

Jag har hittat mina nya favoritbutiker. Forever 21 har väldigt snygga och billiga kläder. En riktigt härlig kombination. Hollister var dagens höjdpunkt! Där kommer jag lätt kunna spendera massvis med pengar! Stilen är lite surfaktig, både på kläderna och inredningen. Urban Outfitters köpte jag tyvärr ingenting på för jag behövde spara mina pengar, men ooboj vad mycket snyggt som fanns där inne. Vi var även i en butik som hette Tilly’s som också har snygga och billiga kläder. Den har faktiskt lite surfkänsla den med.

Hur tusan ska jag få med mig allt hem sedan om ett år? Jag har ett helt år framför mig med shopping! Det är ganska lång tid. Jag har bara varit i L.A. i lite drygt en vecka och jag har redan börjat tänka så. Detta kan ju bara sluta på ett sätt... Jag får istället se det som så här - jag lever bara en gång, om jag inte föds på nytt som vissa påstår, så se till att njut av det till fullo och det är exakt vad jag ska göra.

Detta var vad jag kom hem med

Forever 21

Tilly's

Tilly's

Hollister

Den här snygga kassen kommer från Hollister och ni brudar ni förstår varför den hänger så fint på min vägg. Ögongodis!!

I'll see you soon then

Den här kvällen har varit riktigt mysig. Lite mer som hemma – en kopp te och en underbar film.

Igår kände jag att jag behövde komma ut ur huset och därför tog jag bilen upp till en av mataffärerna här i närheten. Behövde nämligen köpa lite grejer, och sedan så är det ju väldigt skoj att se vad de har för några produkter. Jag var nog inne där i nästintill en timma och gick bara runt och tittade överallt på alla roliga förpackningar och märken. Jag kan säga som så här, det skiljer sig väldigt mycket från att gå på ICA hemma i Ulricehamn eller i någon annan matbutik i själva Sverige. Här i USA är allt mer färgglatt och allt kommer i större mängd.

Dem som känner mig vet att jag dricker ganska mycket te. Så igår kom jag ju självklart hem med två olika sorter ifrån matbutiken, ett grönt jasminte och ett ”sovte”. Varför jag gillar te så mycket är för att det har en lugnande effekt på mig och jag känner mig alldeles varm och go i kroppen. Älskar att sitta uppkrupen i soffan med en kopp te, så himla mysigt!

Efter att vi hade käkat middag här i huset, fixade jag en kopp te och dottern blev riktigt sugen på det med. So, it was tea time! Filmen som åkte på var The Last Song. Hur underbar film som helst och vilken lipsill jag har gått och blivit! Jag har alltid varit den som knappt har kunnat gråta till någon film överhuvudtaget, oavsett hur sorglig den än har varit. Så är inte fallet längre kan jag säga er. Snyft, snyft…

Tänk vad mycket man har fått av sin familj sedan man var liten, hur mycket som helst! Nu menar jag inte materiella saker som leksaker och så, utan framförallt all värme och kärlek som ens ger oss. Jag har alltid fått en hög dos av det ända sedan jag föddes.

Jag tror att det är väldigt lätt att ta sin familj för givet, att dem alltid kommer att finnas där. Jag måste erkänna att det har jag gjort ibland. Det är nog väldig lätt att göra det omedvetet. Jag vill att min familj alltid ska finnas där, för all tid och framtid, men tyvärr så får man inte alltid som man vill. Självklart så finns dem med mig nu under tiden jag är här i L.A, men inte på samma sätt som dem gjorde när jag bodde hemma i Sverige. Min familj består av min mamma, pappa, bror och syster. Jag uppskattar min familj mer och mer för var dag som går. Ett praktexempel på detta var gårdagen då jag var lite nere. Jag skickar ett sms till min kära pappa att jag var nere. Inte trodde jag att jag skulle få ett svar, utan jag ville mer bara att han skulle veta det. Bara någon minut senare får jag tillbaka ett svar - ”skype”. Det måste tilläggas att klockan var runt halv fem på morgonen hemma i Sverige! Så min älskade pappa gick upp, satte sig vid datorn, loggade in på Skype bara för att prata med MIG! Jag uppskattade det så otroligt mycket. Efter en stunds prat om allt möjligt kände jag mig mycket bättre.

I flera månader har jag varit inställd på att det kommer komma stunder då man känner sig som den mest ensamma tjej på denna jord, och igår var en sådan dag. Något som jag tycker är lite svårt, och som heller inte underlättar hemlängtan, är att jag bor i en familj som alltid har varandra runt omkring sig. Precis som min älskade familj hemma så står min värdfamilj varandra väldigt nära. Det gör ju att jag också vill ha min familj här hos mig. Jag kan säga att jag nästan hade kunnat göra vad som helst bara för att få en kram av dem, få känna deras närhet här och nu hos mig.

Kärlek mina damer och herrar

Nu till den superduperbraiga nyheten… Min familj, min mamma, pappa, bror och syster kommer hit till L.A. den 12 april!!! Hur grymt som helst! Jag hade tänkt att jag skulle beskriva hur glad jag blev när pappa berättade att de nu hade bokat flyg, men det går inte att sätta ord på det. Jag är mållös! Så det är bara att kämpa vidare, för jag SKA visa de L.A! Längtar oerhört mycket till dess. För varje dag som går så kommer vi en dag närmre dit, underbart!

Så till alla som läser den här bloggen, se till att ge er familj den kärlek dem förtjänar. Krama och pussa dem. Berätta hur mycket ni älskar dem! Bara så ni vet så är min familj den bästa i hela världen!

I'll see you soon then

Det är nu förmiddag här i L.A. och solen skiner, fast det är inte lika varmt som det var för några dagar sedan. Tydligen så är det ovanligt "kallt" nu om man jämför med vad det ar varit tidgare år vid den här tiden. Jag tycker att det är riktigt skönt, men det är väl för att jag är van vid kalla och regniga Sverige. Däremot blir det ganska kyligt på kvällarna. Så det är inte bara shorts hela tiden, utan även långbyxor och en tröja.


Morgonen började med en skön powerwalk för att rensa huvudet från alla tankar som far runt hela tiden. Det var riktigt härligt med tanke på att gårdagen inte var allt för skoj. Nu känns allt bättre och jag är peppad för min första shoppingtur här i L.A. Det är ganska mycket jag behöver, bland annat flip flop, handväska, smyckesask, sportshorts, vanliga shorts och kanske ett par solbrillor. Så vi får väl se hur mycket jag kommer hem med...


Jag vet att jag har sagt det förut, datorn och internet är några av de bästa uppfinningar som någonsin kommits på. När jag hade kommit tillbaka från min powerwalk så var det dags för lite stretchning. Jag satte på datorn, in på YouTube och på med det allra första avsnittet ur "Eva & Adam". Den serien kan vara något av det sötaste jag vet. Jag blir alltid glad när jag kollar på "Eva & Adam". Så länge leve YouTube! 



I'll see you soon then

Igår var första gången som jag var ute ur huset utan någon ifrån min värdfamilj, WIIHOOO!! Det var på tiden. Missförstå mig inte nu, för jag trivs verkligen jättebra i min familj, men det är väldigt viktigt att komma ifrån huset ett tag. Tänk dig så här, skulle du vilja vara kvar på din arbetsplats (eller ”arbetsplats” som det är i mitt fall) hela dagen lång? Det vill inte jag i alla fall.

Sedan flera veckor tillbaka har jag haft kontakt med en norsk tjej, Kristine, som precis som jag skulle åka som au pair till just L.A. Hon skulle till och med bo i ett område som inte låg nära mig. Dessutom kom vi väldigt bra överens, om man nu kan säga att man kan göra det via facebook. Skit sak samma, vi verkade vara på samma nivå. Så det kändes som att vi skulle umgås när vi båda hade kommit till L.A. Hon åkte nämligen hit för ungefär en månad sen.

Innan jag skulle åka till Kristine för att plocka upp henne fick jag en ”lektion” om livet i L.A. av min värdpappa. Han sa att det verkligen inte är som i din lilla hemstad där du antagligen inte behöver tänka så mycket på vart du går eller vilka du pratar med. Det var faktiskt så att han skrämde upp mig lite granna, men det skulle inte få mig till att strunta i att komma ut ur huset. Jag skulle ju ha en trevlig kväll med Kristine, där med basta!

Efter att jag hade plockat upp Kristine och hälsat på hennes värdfamilj, som för övrigt var jättesöt, åkte vi direkt till en restaurang som heter Cheesecake Factory. Fast vi åt inte någon ”riktig” mat där utan vi bläddrade oss direkt till dessertmenyn som till nästan 100 procent består av hur många olika sorters cheesecakes som helst! Vi båda hade nämligen redan ätit middag med våra familjer hemma, men dessert är ju aldrig fel. Som vanligt hade jag beslutsångest till tusen! Vad fasiken skulle jag välja? Allt lät ju så gott! Efter tankar hit och dit slutade det med att jag tog en Chocolate Sundae Cheesecake och Kristine tog en cheesecake med smak Cookie Dough. Så jävla gott var det!! By the way, så är jag inte ett så jättestort fan av cheesecake men de var himmelskt goda! Undrar när det blir återbesök…?

Tiden gick så grymt fort medan vi satt där med våra cheesecakes. Vi pratade oavbrutet i flera timmar. Vi är båda väldigt driftiga och vill hitta på massor med saker under tiden vi är här i USA. Sportmatcher, konserter, restauranger, fik, bio, besöka olika platser och så vill vi båda festa men vi har ju tyvärr inte åldern inne. Det är ju 21 i USA för er som inte vet det, och det suger rooompaaaaa!!! Kan redan avslöja nu att jag antagligen ska få följa med Kristine och hennes familj på ett bröllop i San Diego där ceremonin är på stranden… Hur vackert låter liksom inte det? Som en dag på stranden enligt mig.

Proppmätta och glada åkte vi från restaurangen till Kristines hus. Vi satt och pratade lite med hennes familj innan det var dag för mig att åka hem. Hade nämligen en tid då jag skulle vara hemma. Innan det var läggdags blev det datorn för min del, som vanligt…

Detta inlägg går i Disney’s anda. Jag har alltid älskat Disney, ända sedan jag var liten tills idag. Jag tror heller inte att jag kommer sluta älska Disneyrullarna, dem är sååå underbara! Alla karaktärer, miljöerna, men framförallt musiken. Som ni säkert märker är jag helsåld på Disney. Därför har en av mina drömmar alltid varit att få åka till Disneyland och i torsdag gick den drömmen i uppfyllelse. För er som inte har varit på Disneyland, om ni får chansen att åka dit så ta den! Det finns något för alla åldrar där, allt från den gamla tiden fram tills det som produceras idag.

Jag och barnen kom dit ungefär vid kvart i åtta på morgonen och gick direkt till Jamba Juice som än så länge är mitt favoritställe här i L.A. Med en smoothie i magen så började vi traska mot insläppet och sen var det bara dags att börja njuta.

Jag har alltid varit en morgonperson så länge jag kan minnas. Jag har alltid vaknat tidigt, oavsett om jag har kommit i säng sent. Även om jag har varit trött så har det ändå inte gått att sova. Jag har verkligen ingen aning om varför. På ett sätt är det faktiskt ganska bra, jag kommer ju i alla fall upp på mornarna istället för att sova bort halva dagen. Däremot tycker jag verkligen om att ligga kvar i sängen och bara mysa. Inget fel med det någonstans! Tror även att jag får med mig rätt så många på den biten.

Tillbaka då till det jag egentligen hade tänkt berätta… Dottern i familjen har extremt tidig träning flera gånger i veckan, och då menar jag verkligen EXTREM! Två av dessa träningar ska kör jag henne till träningen. Vi behöver åka hemifrån huset vid 04.00 på morgonen…! Inte så mänskligt va?! Som kompensation för att jag kör henne har jag fått ett grymkort av min värdfamilj, vilket jag diggar! Intill hennes träningshall finns det ett gym som är utrustat med de flesta maskiner man behöver, bland annat löpband, crosstrainer, roddmaskin och mängder av andra olika maskiner. Självklart finns det även vanliga vikter och fitnessboll med, så där kommer det nog inte bli så svårt att spendera tid. Du behöver heller inte ta med handduk hemifrån, utan det finns där på gymmet. Skitsmart!

Nu kommer vi till den tokgalna delen i detta inlägg…! Jag har varit i träningshallen två gånger, vilket också innebär gymmet två gånger. Senaste gången jag var där kom vi dit ungefär vid 04.45, så när klockan slog 05.00 hade jag redan hunnit med några minuter löpning på löpbandet…! Det är ju nästan så att jag tappar hakan själv när jag läser detta. Hade något sagt detta till mig för några månader sedan att jag skulle träna så tidigt på morgonen hade jag börjat gapflabba. Jag hade ju inte trott på dem för fem öre! Det konstiga är också att jag inte är trött under tiden, utan jag känner mig förvånansvärt pigg och träningssugen och självklart tar jag det positivt! Tänk vad mycket tid jag har kvar resten av dagen när jag har tränat klart, hur mycket som helst! Jag har ju hela dagen framför mig då. Så om ni har några bra övningar är det bara att höra av sig.

Idag är det exakt en vecka sedan jag kom hit L.A, jädrar vad tiden har gått fort! På ett sätt känns det dock som att jag har vart här ganska länge, för jag börjar komma in i allt mer och mer för var dag som går.

Något som jag var riktigt nervös för innan jag kom till USA var hur bilkörningen kommer vara. Alla dessa filer och alla mängder av bilar, och så ska lilla jag komma där och trängas med min bil. HJÄLP!! Efter att bara ha varit här en vecka känner jag redan nu att SEXFILIG motorväg inte är några problem…! Hemma är det kanske tre filer, helt plötsligt är det nu det dubbla! Sex filer låter däremot mer skrämmande än vad det faktiskt är. Visst är jag lite nervös när jag ska byte filer och så, men det löser sig (det gör det alltid. Det kommer fixa sig till slut.). Det är bara att köra på!

Jag vaknade upp till min första soliga morgon i Kalifornien, riktigt härligt! Det är väl inte direkt vad jag är van vid. För när man vaknar upp hemma i Sverige är det oftast molnigt och gärna lite regn, men inte här inte. Så det är väl bara att försöka vänja sig, ganska gött faktiskt!

Efter att jag hade käkat lite frukost körde min värdmamma mig till min LCC (min kontaktperson i här i L.A) för att jag skulle åka med henne till Santa Monica för mitt första au pairmöte. Man har ett au pair möte varje månad (och man måste delta på 10 av 12 stycken), och då träffar man de som har samma LCC som en själv, vilket ungefär är de som bor i ditt område. Så det finns flera LCC’s här i L.A. Det är också ganska vanligt att man slår ihop sig med andra au pairgrupper för att bli lite fler på mötena så att man kan hitta på lite mer. På au pairmötet i lördags var vi väldigt många au pairer från överallt runt omkring L.A. Jag kastades verkligen direkt in i allt, eftersom jag bara hade vart här i EN dag…!

Mötet gick under namnet ”The Scavenger Hunt” som är en sorts ”lek”. Vi blev indelade i lag, fyra i varje, och skulle spendera några timmar tillsammans genom att samla ihop så många poäng som det bara gick. ”Leken” skulle kunna liknas med vår Studentkamp som vi hade på gymnasiet innan vi tog studenten. Poängen samlade vi in genom att hitta olika föremål, svara på frågor om exempelvis Kalifornien och svaren till dem fick vi genom att fråga folk runt omkring oss och intervjua lite olika familjer. I mitt lag hade jag en tjej från Korea, en från Tjeckien och en norsk tjej som jag har haft kontakt med visa facebook. Jag säger då det, länge leve datorn! Om det inte hade vart för facebook, hade jag inte haft kontakt med den här tjejen innan jag kom till L.A. För mitt lag så gick det inte så jättebra, men jag hade skitkul och det är väl det som är huvudsaken?

Som sagt, på fredagen fick jag träffa halva delen av min värdfamilj (det är vad din familj som du ska bo hos kallas för). Mamman och dottern mötte upp mig på flygplatsen. Självklart var jag nervös, och då mest nervös för att jag inte riktigt skulle känna igen dem. Men det gick bara fint, de stod och väntade på mig dit bagaget kommer. Efter att vi fått tag i bagaget åkte vi till ett grymt tacoställe, Chronic Tacos! Så jävla gött var det! Verkligen inte sista gången där! Jag beställde en burrito och då fick man välja om man ville ha kött eller kyckling i och vilka grönsaker, så allt var väldigt fräscht. All fyllning låg sorterat i boxar framme i disken så man såg allt. MUMSFILLIBABBA!!!

Vi åkte sedan vidare till huset. De visade mig runt och sedan fick jag se mitt rum. Jag bor inte i själva huset, utan mitt rum ligger i kombo med garaget. Så det är ungefär som att bo på egen hand, bara det att jag har allt mat inne i själva huset. Detta är något jag tycker är väldigt skönt, för det är ju bara att gå ut till rummet om jag vill vara för mig själv, eller stanna kvar i huset om jag hellre vill ha sällskap med resten av familjen. I mitt rum finns det allt som jag kommer behöva: stor säng så att jag kan vrida och vända på mig, två garderober, en bänk med utrymme i, ett sovloft där det finns plats för två, minikyl, tv med dvd, internet och ett eget badrum med toa och dusch. Detta gillas! Kvällen spenderades med att packa upp väskorna och få ordning på allt innan det var dags för att sova. Dagen efter var det dags för att träffa ett stort gäng med andra au pairer för ”The Scavenger Hunt”. Trött som jag var så var det inte så svårt att nana för Nana, men innan det var naptime så åkte en av mina favorit filmer på - BILAR! (Jag är nog besatt. Kommer aldirg tröttna på den. Never ever in my entire life!)







I'll see you soon then

16 augusti var datumet då jag lyfte från Sveriges trygga land till att förflytta mig till USA, landet där man kan hitta ALLT! På flygplatsen mötte jag upp tre andra personer som precis som jag skulle vara au pairer, nämligen Nathalie, Evelina och Joel. Vi blev snabbt en liten svensk familj. Det är lite knasigt att vi människor öppnar upp oss och tar emot andra personer från samma land så fort man träffar dem. Jag hade aldrig träffat dessa tre personer innan, men vad gör man inte när vi alla är i samma sits och ska lämna alla våra nära och kära för att ge oss ut på ett äventyr på egen hand? Jo, vi söker oss till dem som har samma nationalitet som oss själva för då känner vi en viss trygghet. Jag kan inte sätta ord på vad det är för sorts trygghet, den bara fanns där så fort jag mötte dem. Dem som vi hade att vända oss till om det hände något under flygresan eller så, var just varandra och inte mamma eller pappa som brukar hjälpa mig om det händer något. Så det var ju bara till att börja lära känna varandra, vilket det inte var så svårt med.

Jag, Nathalie och Evelina

Vi flög från Landvetter ganska, 7.45, så jag hade fått gått upp vid 4 för jag var tvungen att packa det sista. Jag kan väl heller inte påstå att det hade blivit så många timmars sömn den natten. Dels så var det packning som tog tid, men tankarna snurrade ju runt som bara den i huvudet på mig. Vi lyfte sedan och flög till Frankfurt där vi skulle byta till ett större plan som skulle ta oss hela vägen till New York. I New York träffas au pairer från hela världen (dem som åker med min organisation i alla fall) för att bo på en skola i några dagar och lära sig om barn och framförallt det amerikanska livet. Skolan var inte alls mycket att hurra för, väldigt äcklig faktiskt! Toaletterna, duscharna och rummen där vi sov var värst! Maten var väl inte det bästa heller. Det enda man ville vara att få komma till sin värdfamilj, till ett riktigt hem med sitt egna rum. Det var dock inte bara tråk på au pairskolan, utan man träffade väldigt mycket skoj folk! Vi var sammanlagt 268 au pairer där, och jag skojar inte när jag säger att två tredjedelar av alla var tyskar…! Tyskarna gick under namnet ”kottarna” så att dem inte skulle veta att vi pratade om dem.

Vacker på utsidan, men ful och äcklig på insidan

Jag kommer heller inte glömma föreläsningen med en polis ifrån New Yorkdistriktet, störtskön snubbe! Det kan inte bli så mycket bättre med en fet amerikanare med härlig humor. Sådana poliser skulle vi allt ha i Sverige. Vid ett tillfälle skulle den här mannen demonstrera vad som skulle hända om vi blir stoppade och arresterade. Självklart blev jag inblandad i detta, och då med handbojor på…! Polismannens story var att jag hade blivit stannad utmed vägen, för vad kommer jag inte ihåg, och så hade jag dessutom glömt att betala min bot sedan tidigare, så det var bums på med handbojorna. Som lite extra på detta, kunde han självklart inte ”hitta” sina nycklar, utan jag fick ju sitta med dem på för resten av föreläsningen. Efter att jag tillslut blivit släppt, fick jag hans donut som tack för att jag hade ställt upp. En härligt go, kletig och flötig amerikansk donut. Inte riktigt min stil kanske, men föreläsningen var grym!.

Näst sista dagen var den bästa av alla dagar i New York – sightseeing i New York City, AWESOME!!! Vi fick först åka runt i en buss och se ganska mycket av staden därifrån. Sedan fick vi också åka ut med en färja för att se Frihetsgudinnan. Den var för övrigt lite av en besvikelse, den var så himla liten! Efter det fick vi gå upp i ”Top of the Rock” och se New York ovanifrån. Det var grymt coolt! Det var bra väder med så vi såg hur långt som helst! För er som inte har varit i New York, och ni får chansen att åka dit, gör det! Det är en skitcool stad som jag gärna hade stannat lite till i för att få se mer av. New York är verkligen byggd på höjden, för det är höghus vart man än vänder sig. Lite skillnad från Sverige om man säger så. Efter det fick vi lite tid till att göra vad vi ville. Jag och några till drog iväg på lite käk och ännu mer turistande, fast då på egen hand. Coolt är verkligen ordet för New York!

Några godbitar från NYC

Jag ville verkligen träffa så många som möjligt innan jag åkte. Det gjorde att jag tyvärr inte hann spendera så mycket tid som jag kanske hade velat med min familj, men det var ju faktiskt så att jag gjorde ett val. I detta fall var det att träffa så många kompisar som möjligt. Jag visste nämligen att jag skulle få träffa min familj i april, eftersom dem kommer och hälsar på mig då. Igår fick jag reda på att dem till och med har bokat biljetter. Den 12:e april får jag träffa min älskade familj igen! Can’t wait!

Fredagen innan jag åkte kom det hem ett gött gäng killkompisar som jag umgicks med väldigt mycket innan. Vår grej var att baka, kolla film och spela familjespel. Vi hade verkligen skitskoj! När dessa boys då kom hem till mig på fredagen satt vi mest och pratade gamla minnen, vad som händer nu och även vad som kanske händer i framtiden. Dessutom bakade vi en grymt god blåbärspaj, mumsfillibabba! Lite senare drog jag fram mitt lilla block som jag hade skaffat som en gästbok. Jag ville att mina nära och kära skulle skriva något till mig, exakt vad de kände för, som jag då skulle kunna läsa när jag kanske kände mig nere. För det är ju så att livet inte alltid är en dans på rosor, vilket jag har lärt mig de senaste veckorna. Jag har alltid trott att jag är den som inte bangar eller tvekar på något, men jag har verkligen fått se en annan sida av mig själv de senaste veckorna. Ni närmsta vet vad jag talar om. Vad jag skulle vilja säga till alla som någonsin tvekar på om de gör rätt eller om de ska våga ta steget att kasta sig ut på okänd mark, så gör det! Vad finns det att förlora? Du kommer alltid att lära dig något från det du är med om. Så ta vara på varje chans du får, och VÅGA!

Lördagen var till för att fira Elin som hade fyllt år dagen innan, och dessutom så har hon nyligen flyttat hemifrån. Vi träffades några få tjejer hemma hos henne för en skitgod tacogratäng á la Elin och så självklart - FEST! Det är något som vi brudar tillsammans gör grymt bra! Vi vet vart skåpet ska stå! Efter att vi hade vart hos Elin ett tag drog vi vidare till Borås för att skaka rumpan in på småtimmarna. Skitskoj kväll med brudar!

Några bilder från kvällen hos Elin

Söndagen bestod av PACKPANIK!!! Vad tusan skulle jag ha med mig till USA? Och hur skulle jag kunna packa för ett år? Jag som knappt kan packa när jag ska åka iväg över några dagar. Som tur var så kom det ett helt gäng brudar och hjälpte mig. Fast, det var ju inte bara därför dem kom, utan jag ville ju också träffa dem. Jag ville inte säga hejdå om ni tror det, det ordet nämnde jag inte ens, utan vi ses ju snart igen. Vi umgicks, pratade gamla minnen, käkade tacos (vad annars blir det i casa de la Björnberg…) och hade ett tårkalas. Trodde faktiskt inte att det fanns så mycket tårar i en människokropp. Vi lär oss något nytt varje dag, om vi ska se det hela från den ljusa sidan. Den värme och kärlek jag hade hemma hos mig den kvällen är obeskrivlig. Det betydde såååå mycket för mig att de flesta av mina bästa brudar kom till mig! Det finns inga som mina brudar! Ni ger mig livsglädje! Jag älskar er! Efter att de hade lämnat huset var det bara till att packa det sista, vilket inte var det lättaste. Tur att jag har mina föräldrar. Dem är de bästa på hela denna jord! De har alltid varit där för mig oavsett vad, och nu skulle jag inte ha dem lika nära som jag haft tidigare. Jag älskar min familj (även Cosmos, vår hund)! Jag uppskattar dem otroligt mycket, och kommer nog göra det ännu mer för varje dag som går.

I'll see you soon then

Ja, då var det väl på tiden för mig att starta en blogg precis som alla andra. Jag måste ju se till att skriva av mig nu när jag faktiskt har tagit mitt ”pick-o-pack” och flyttat till andra sidan av Atlanten, nämligen L.A. Ja, ni hörde mig – L.A. BABY!!! Här ska jag bo i ett år om allt blir som det ser ut nu.

Varför då L.A.? Jo, jag är nämligen au pair hos en familj i detta MEGASTORA land! Jag har alltid varit fascinerad av USA, ända sedan jag var liten. Alltid varit intresserad av andra kulturer, och så länge jag kan minnas har jag alltid tyckt om att ta hand om barn. Jag tycker att det finns galet mycket vi kan lära oss från barn. Dem är i alla fall mina förebilder. Barn dömer inte andra beroende på hur dem ser ut, vad dem har för jobb, vilken bil dem kör eller hur deras hus eller lägenhet ser ut. De umgås med dem som dem känner en koppling till. Så ja, barn är mina förebilder. Eller i alla fall några av dem.

Som ni kanske då har förstått då så kommer denna blogg mestadels handla om hur mitt liv borta i staterna är. Vill kunna dela med mig av min vardag och vad jag får uppleva.

Enjoy!

I'll see you soon then

Se där ja, då har även jag kommit igång med bloggandet. Det var bannemej på tiden! Tusen tack för hjälpen Marie med headern! Jag vet att ni har fått vänta ett tag nu, med tanke på att jag skaffade den för kanske en månad sen och första inlägget kommer inte förens nu. Men som jag brukar säga, bättre sent än aldrig.

Tyvärr kommer det inget längre inlägg här och nu, för jag ska upp kl. 06.00 imorgon för jag ska med barnen till Disneyland! WIIIHOOOO!!! :D