…
Ja, ibland är det bara till att bita i det sura äpplet. Just nu känns det ganska tungt, och det har det väl i och för sig gjort ett tag nu. Det kan nog lite ha med att julen börjar närma sig; den mest familjära högtiden i vår familj.
Jag är ju en tänkare ut i fingerspetsarna. Jag tänker så det knakar och det mesta av det skriver jag inte här, utan det håller jag för mig själv och för vissa av er där hemma. Ibland inser man att saker kan hända, väldigt drastiska sådana, som skulle göra att ens liv vänds upp och ner. Det är inte så mycket man kan göra åt det, utan det är bara att låta det gå och kämpa på.
Jag tror att alla människor har någon form av rädsla. Min rädsla är att mista personer som står mig väldigt nära. Bara tanken på det gör mig ledsen och i sådana lägen behöver jag en fetingkram och det kan är ju lite svårt, tyvärr…
När jag väl börjar tänka, går tankarna bara på och på och det är svårt att sätta stopp på dem. Vad var det jag sade innan? Det är bara att bita i det sura äpplet även om det känns piss och man saknar sina fina brudar hemma…
ILY DC
