Lotta på Bråkmakargatan
När jag var liten var Lotta på Bråkmakargatan en av mina favoritfilmer. Jag blev även kallad för Lotta ibland av vissa, just för att jag var väldigt bra på att säga ”nej”. Haha!
Jag kom att tänka på en liten snutt som Lotta sjunger i en av filmerna:
”När jag kommer till mitt lilla hus, då är jag ensam om natten. Då tänder jag mitt lilla ljus, då har jag ingen mer än katten.”
Det är precis så här jag känner mig nu. Det kändes jättekonstigt att komma in i mitt lilla ”hus” och så var det helt tomt här inne. Det ska vara två till här, men det är det ju inte. Nu får jag klara mig själv.
Jag har nu tänt vartenda litet ljus jag har på mitt rum, vilket är 14 stycken. Jag försöker skapa mig så mycket myskänsla som det bara går. Det kanske är dags att gå och lägga sig snart. Jag har ju några avsnitt att ta igen i både Paradise Hotel och Gyllene Knorren (julkalendern). God natt/god morgon!
I'll see you soon then
Det var ju inte bara för att du sa nej som du blev kallad Lotta. Du kunde skrika lika högt också, jo, jo, så var de me de. :)
