Nana Björnberg

Ja, då har jag gjort min första kördebut i ett luciatåg. Jag har aldrig varit med i en kör förut, och det finns väl kanske sina förklaringar till det. Därför har jag heller aldrig varit med i ett riktigt luciatåg, för det räknas faktiskt inte med dagis, låg- och mellanstadiet. Detta var så himla skoj!

Morgonen började väldigt tidigt. Uppgång strax efter sex för att hinna med dusch, smink och frukost innan det var dags för att hämta upp Emilia och Carro samt en kompis till Carro.

Detta kanske jag inte ska skriva, men jag har nog aldrig varit så dålig bilförare som jag var denna morgon. Haha! Så kan det vara ibland. Man kan ju inte alltid vara på topp…

När vi kom fram gick vi runt och kollade på de stånd som stod uppställde för försäljning. Det fanns så mycket fina saker och massor med godheter. Jag blev en pepparkaksdeg rikare, men den är redan uppäten. Magont – CHECK! Vi övade hur vi skulle gå i luciatåget upp på scen och sjöng igenom de flesta låtar innan det var dags för det första uppträdandet.

På marknaden kunde man köpa väldigt mycket olika saker. De flesta hade svenskt ursprung på något sätt, och då menar jag inte att allt var gjort i Sverige, utan att det var svenska saker. Det fanns också lite få norska saker att köpa, men Sverige utgjorde helt klart majoriteten.

Vi gjorde två uppträdanden och det var så roligt och så fint! De släckte ner i den stora lokalen så det var bara våra levande ljus som lös upp salen. Sången gick bara fint! Den uppskattades verkligen. Vi fick bara positiv kritik, och de som har varit med i flera år sade att detta var det bästa året någonsin. Det var väldigt roligt att få höra det, och att man var en del av det. Hihi!

Vi hann även med att dansa runt i ring till flera stycken julsånger. Det kändes som jag var ett litet barn igen, som hoppade runt hit och dit; ”Och en slank han hit, och en slank han dit, och en slank han ner i diket”.

När vi skulle gå och byta om till det andra uppträdandet står vi där uppe (det var som två våningar, fast på ovanvåningen var det öppet så att man såg ner över hela marknaden) och jag blickar ut över allt folk som står där. Helt plötsligt tycker jag att jag ser sen figur som jag känner igen. En smal kvinna med klassiskt fina kläder och blont hår. Mina ögon spärras upp när jag ser att det är ingen mindre än Anna Anka…! Jag fattade ingenting! Ofta jag bara ser henne när jag blickar ut över allt folk som är där nere. Vi sprang fort ner, ivriga på att få ta ett kort med henne. Emilia ropar på henne, och hon bara vänder sig om och ger Emilia världens bitch look och sedan går hon åt ett annat håll. Ja, så går det också att göra… Haha! Aja, jag har i alla fall sett min första kändis här i L.A. nu.

Under dagen hann vi även med att ta lite kort på scenen i The Shrine. The Shrine är det gamla stället där de höll Oscarsgalan förut. Jättefin sal!

Nöjda var vi allt efter vårt första uppträdande. Jag hade skitskoj och ser fram emot att göra fler uppträdanden! De som är kvar är dem som vi kommer få en liten slant för. Jag gillart!

I'll see you soon then