Nana Björnberg

Jag hade en riktigt mysig fredagskväll nere i Long Beach tillsammans med Emilia, Carro och Kristine. Vi var på någon australiensisk restaurang nere vid hamnen. Jag har för mig att det hette något i stil med Steakhouse. Det var skitgott! Jag fick mig en riktigt fin stekt kycklingfilé med grillade grönsaker och en sallad till. Ojoj, det var något av det godaste jag ätit hittills i detta land. De andra brudarna tyckte om sin mat med.

Det var ett tag sedan jag var så övertrött som jag var igår. De flesta som känner mig någorlunda bra vet att jag har väldigt mycket energi, och är ofta väldigt pigg, men det kan också vara den totala motsatsen. Igår var jag hur trött som helst, och när jag blir sådan så blir jag övertrött. Jag skrattar då åt det minsta roliga, orkar inte göra någonting, vill bara sätta mig ner på backen och inte röra mig för fem öre. Ni vet så som man gjorde när man var liten. Nu är det ju så att jag är 19, snart 20, och då gäller det att uppföra sig någorlunda vuxet. Däremot känner jag mig ju inte vuxen överhuvudtaget! Egentligen, varför ska man vara vuxen när man kan vara barn… Haha! Lite konstig formulering kanske, men hoppas ni fattar lite av vad jag just skrev.

När vi sedan är på väg tillbaka till bilen, går vi förbi tre stycken personer som Emilia tyckte pratade norska. Istället för att vända oss om och fråga vart de kom ifrån, vilket hade varit mycket roligare, fortsatte vi att gå. Vi märker sedan att de vände och går åt samma håll som oss. Jag stannar för att ”fixa till min sko” (översättning – stanna så att jag kan höra vilket språk de pratar), men just då när de passerade mig var de helt tysta . Kristine skriker sedan ”Scandinavia” på sin härliga norska, och då vänder de sig om och tjoar åt oss. Hon hade inte fel den där Emilia. Tänk vad världen är liten ändå.

Vi skiljdes sedan åt. Carro gick åt ett håll och vi andra åt ett annat. Det var dags för oss att avsluta kvällen, och vi körde sedan hemåt. När jag kom hem började jag kolla igenom alla bilder som jag har ifrån balen, studenten, studentresan, min och Elins Mallorcaresa, alla sommarbilder, och herregud säger jag bara, vilka minnen det är som dyker upp i min lilla skalle. Jag har fått vara med om så mycket roliga saker i mitt liv. Jag skulle vilja göra om dem igen, men ändå så inte för då kanske det inte skulle bli lika bra. Jag blev konstigt nog inte ledsen av att kolla på bilderna, utan det var bara ett enda leende på mina läppar. Det var en otroligt skön känsla!

I'll see you soon then