Nana Björnberg

För att göra en koppling till Sex And The City, den första filmen, så är det när Samantha fyller 50 år. De gyllene 50. Nu är det ju inte så här att jag syftar på åldern, utan jag syftar på antalet dagar som jag har varit i USA. Idag har jag varit här i hela 50 dagar…! Jag kan knappt tro att det är sant. Kan ni?

För att citera Samantha i filmen Dear John: ”The problem with time, I’ve learned… Eventually time always runs out”. Hon har så rätt i det hon säger. Just nu ser jag det inte som ett problem med att tiden här i USA ska ta slut. Längtan efter att få krama om alla där hemma växer för varje dag. Ni behöver däremot inte vara oroliga för mig, jag trivs jättebra här. Det är bara det att jag har förstått hur bra jag verkligen trivs hemma i Sverige. USA är ett skitcoolt land, men det är inget land som jag skulle vilja bo i på ”heltid”.

Tiden här i USA har gått förbannat fort. Jag har varit här i 50 dagar nu. Hur tusan kan det ha gått till? Det är ett ”mysterium” som jag inte tänker lägga ner kraft på att försöka lösa, för dagarna kommer ju fortsätta att rulla fram och helt plötsligt kommer det vara den dagen då jag sitter på flyget hem till Sverige. Den dagen då jag kommer få träffa min familj. Den dagen då jag kommer få umgås med mina släktingar. Den dagen då jag kommer få träffa alla kompisar igen, efter ett års tomhet. Jag hoppas att ni längtar lika mycket dit som jag gör! Annars, fy skäms! Tills dess får jag leva på ”Eventually time always runs out”…

I'll see you soon then