Lunchbreak

Jag har precis käkat lite lunch och kollat på ett avsnitt ur Sex And The City. Den serien säger jag bara, oo la la! Kan vara den bästa serien som någonsin gjorts. Det innebär ju att jag hade en grymt bra lunch. En burrito med köttfärs, sallad, gräddfil och salsasås till ett SATC-avsnitt, det är vad jag kallar top notch. Det enda jag saknade var mina vänner och min familj, men en bra lunch helt enkelt. Lyckligtvis behövde jag inte känna mig helt ensam, för Jake gjorde mig sällskap.

 

 

Jag hängde med Kristine och hennes tvååring till Farmer’s Market. Det var supermysigt att gå där. Olika lantbrukare står där med sina bås och säljer sina råvaror. Synd att jag inte tog något kort, men det var nog inte sista gången där så då kan jag visa det någon annan gång. Det var nästan lite småstadskänsla när det är marknad på gång. Jag gillade det. Hennes tvååring var så söt på vägen när vi skulle gå hem igen. Han envisades med att jag skulle gå och hålla honom i handen samtidigt som han satt i barnvagnen. Hur gulligt är inte det? Självklart ställer jag ju upp på det. Jag är ju Nana the Super Nanny. Haha!

 

 

Efter att Kristine hade köpt det hon skulle ha, tog vi oss en promenad utmed havet och ut på piren. Dessvärre gjorde den här lilla turen mig lite ledsen och bekymrad. Det var nämligen en familj som hade satt upp lappar på pelarna om att deras dotter var försvunnen och att om någon hade någon form av information så skulle man höra av sig. Hon hade varit försvunnen sedan den 24 september och det var fortfarande inga spår ifrån henne. Hur tråkigt är inte det? För mig är det bara sådant som man ser på film. Det ska liksom inte hända i verkligheten, men tyvärr så gör det det ibland. Jag tänker på hennes familj, hur tråkigt det är för dem. Jag tänker på flickan, om hon ens är i livet eller vart i världen hon håller hus. Vad kan ha hänt henne?

 

 

Alla drömmer vi nog om en fantasivärld där allt är på ens egna villkor. I min drömvärld får alla leva med sina nära och kära i en oändlighet. Inget skiljer dem åt. Därför vill jag skänka en tanke till alla de som någon gång i livet har mist någon nära person. Jag är riktigt ledsen för er skull. Jag önskar att det inte hade behövt hända er, men tyvärr så kan vi inte styra alla saker som sker.

 

Glöm inte bort allt fint du har och alla som du håller kär. De kommer inte alltid finnas nära till hands, även om du så önskar. Varför inte berätta för någon hur mycket du älskar och uppskattar att du har den personen i ditt liv. Att ni kan dela glädje och sorg med varandra. Vara där när det händer saker, på gott, som på ont.

 

Jag är otroligt lyckligt lottad att jag har en underbar familj, en härlig släkt och de bästa vänner man kan önska sig. Vad vore jag utan er? Inte den personen jag är idag. Jag älskar er!

 

 

I'll see you soon then


Kommentarer
Postat av: Bengt

Tänkvärt. God night America ...........ILY DC

2010-10-07 @ 23:06:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0