Nana Björnberg

Shit, vad skönt det var morgonens träningspass på 24 Hour Fitness. Jag och Emilia var på Turbo Kick, och det var som jag hade tänkt mig. Det var väldigt likt Body Combat, det vill säga att man står och låtsas att ens spegelbild är sin motståndare och så slår och kickar man mot sig själv. Det träningspasset är grymt bra, inget snack om saken! Du blandar kondition med koordination och styrka, perfekt för mig! Du svettas som en gris, eller jag gör det i alla fall. Trots att det är superjobbigt, så känns det som att man skulle kunna hålla på lite till, bara för att det är så himla roligt. När ett träningspass är roligt, känns det som att jag skulle kunna hålla på i flera timmar. Det är framför allt så med Afro Power Dance. Det var lite svårt för oss nybörjare att komma in i det ibland, för man gör så många olika övningar som sätts ihop till en övning, och har man inte varit där innan så kan det bli lite svårt. Turbo Kick var grymt skoj, och det var definitivt inte sista gången på det passet!

När jag kom hem ifrån gymmet, och tömde min väska, hittade jag inte min kamera… Jag fick råpanik! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag började nästan gråta, för min kamera hjälper ju mig att komma ihåg allt som jag är med om och får uppleva. Första tanken var: ”Nana, varför i *PIP* kan du inte hålla ordning på dina saker?”. Andra tanken: ”Sicken tur att jag är bra på att föra över bilderna till datorn, så att inte alla skulle vara som bortblåsta för att jag har slarvat bort kameran”. Jag sprang ut till bilen för att se om den var där, men där låg den heller inte. Jag hoppade in i bilen för att köra ner till gymmet igen, i hopp om att det kanske var någon vänlig själv som hade lämnat in den istället för att ta med sig den hem. När jag kommer till receptionen, halvt uppjagad, och frågar om de har fått in en svart kamera säger dem ”Yes, we have”. Jag blev så himla glad! Herregud, vilken lättnad det var. Min älskade kamera var tillbaka hos sin rätta ägare. Från och med nu kommer jag kolla så att jag har med mig kameran sjuttioelva gånger innan jag åker någon annanstans.

Slarvfia!

Idag är det som sagt onsdag, och det innebär städdags för Nana. Förra onsdagen struntade jag i det, vilket syns om man säger så. Det är väl lika bra att jag sätter igång med tvätta, dammsuga och bädda rent. Underbart!

Ps. Maggan och mamma, förlåt om jag inte har svarat på era mail. Jag har inte tagit mig tid till att sitta ner och svara på dem. Jag har läst dem, och ni får nog ett svar ikväll (enligt min tid). Så, håll ut! Svar kommer, var så säkra.

I'll see you soon then