Nana Björnberg

Igår var det ju som säkert alla vet söndag, och söndag för mig innebär Luciaövning. Varje söndag fram tills den 5:e december kommer vi som ska vara med träffas för att sjunga julsånger. Igår var det träff 16-18, så det fanns ju gott om tid att hitta på andra saker också. Jag, Emilia och Kristine bestämde oss för att dra in till Santa Monica för lite sol/shopping, beroende på hur vädret var.

Jag började morgonen med en skön spring-/powerwlktur och sedan lite stretch och styrka på det innan Emilia hämtade upp mig. Vi åkte sedan och plockade upp Kristine och sedan bar det av till Santa Monica. Trots att Kristine är norsk, så var det inga problem för henne att få hänga på oss till Luciaövningen lite senare.

Vädret var tyvärr inte med oss, men vi hängde inte läpp för det, utan vi parkerade bilen och började strosa runt i affärerna istället. Det funkar lika fint det med. Det enda som är lite jobbigt, kanske inte så lite i och för sig, är att varje gång man ”utsätter” sig för lite shopping önskar man att man hade haft ett obegränsat konto så att man kunde handla allt snyggt man såg. Ett praktexempel på detta är skinnjackan som jag såg igår. Hur jävla (ursäktar mitt ordförråd) som helst! Shit, jag blev helt kär i den.  Tyvärr var inte priset med mig. 720 USD skulle de ha för den, och det är inte riktigt i min prisklass. Jag tjänar ju inte så jättebra på att vara au pair. För er som är ute efter att tjäna pengar rekommenderar jag er att inte jobba som au pair, men jag har ju inte valt att åka som au pair till USA för att tjäna pengar. Jag är här för att utveckla min engelska, se en annan kultur, få leva i den amerikanska vardagen, utvecklas som person, och uppleva så mycket som möjligt som jag kanske inte kan göra hemma. Samla mycket erfarenheter helt enkelt.

Tillbaka till shoppingen, och den grymt snygga skinnjackan. Jag kunde inte låta bli att prova den, och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Den satt riktigt bra måste jag säga, som handen i handsken. Jag gav tillbaka den till butiksbiträdet så han fick lägga tillbaka min fina skinnjacka och jag fick fortsätta att drömma om den. En rolig sak med den här butiken och butiksbiträdet. Jag och Emilia står och snackar på svenska i butiken, helt plötsligt kommer han fram (butiksbiträdet) och säger ”jag känner igen det språket”. Han fick gissa sig fram, och bra som tusan var han på det. Han började med att gissa på Skandinavien – CHECK på den. Nästa gissning var Sverige – CHECK! Det visade sig att han hade bott i Sverige i åtta år och jobbet inom musikbranschen. Jobbat med bland annat den svenska musikproducenten Max Martin. Som ett exempel hade han jobbat och haft en koppling till Britney Spears. Coolt! Däremot vet jag inte hur mycket man ska tro på det, för Los Angelesborna är väldigt mycket ”jag har gjort det här, jag gör det här nu, jag är så bra och cool, bla bla bla”, så jag tar det hela med en nypa salt. Coolt om det är sant!

Tro det eller ej, men det blev inte så mycket shopping för någon av oss. Kristine köpte en keps, Emilia en kjol och jag en skitsnygg klänning som jag bara längtar efter att få använda (bild kommer senare). Vi var nog för trötta för att gå runt i affärer. Jag var mer sugen på att kolla film och bara mysa, men icke san icke.

Konstig konst utmed 3rd Street Promenade

Något som är så härligt med Third Street Promenade (shoppinggatan i Santa Monica), förutom all grym shopping, är att det är väldigt vanligt med street performers. Igår var det till exempelvis en skitduktig kille som spelade gitarr och sjöng. Dessutom hade han med sig en kompis som spelade någon form av trumma för att få en bas i musiken. Han var grymt duktig, och fy tusan vilken go musik! Jag och Emilia föll pladask för honom och köpte med oss var sin skiva (som jag lyssnar på just nu när jag skriver detta). Om ni är sugna på att lyssna på honom gå in på YouTube och sök på John West. Jag skulle säga att det är typisk ”chillmusik”, det vill säga lugn musik som man sätter på när man bara vill höra något ”skönt”. Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker om honom.

Jag fick tyvärr ingen bild på John West, men här är en annan duktig street performer.

Jag hade ju aldrig gissat på att han spelade fiol om jag hade sett honom...

Efter några timmars strosande drog vi oss mot Marits hus för lite julsånger. När vi är på väg dit är det en som knackar på bilrutan och frågar om vi har märkt att det hänger ner något ifrån bilen, inunder den. Det hade vi inte mörkt, men det lät inte bra när vi körde. Det var inte så långt till Marit, så vi väntade med att kolla upp vad det var tills vi kom dit för det fanns inget bra ställe att stanna och undersöka vad det var. När vi kommer fram till Marit och kikar inunder bilen är det en stor plastbit som nästan har lossnat helt och hållet, den satt bara fast i en skruv. Vi gick in för att sjunga lite julsånger och fika. Det gick jättebra! Igår var dessutom hon som ska vara Lucia med, Emma. Hon var riktigt duktig på att sjunga, så detta kommer nog bli jättefint.

Innan vi skulle åka hängde Marit med oss ut för att kika på bilen. Hon försökte rycka loss plasten, men det gick inte, den satt mer än gärna kvar i den sista skruven. En kille stannade och frågade om vi ville ha hjälp. Efter att han hade rykt och lirkat lite fick han till slut bort den, så då kunde vi köra ner mot Third Street Promenade igen för lite käk innan vi skulle åka hem. Det var tänkt att en störtskön brud som jag träffade på au pairskolan, Madde, skulle hängt på, men hennes GPS krånglade lite så hon valde att åka hem istället. Jag, Emilia och Kristine hamnade på en italiensk restaurang där maten var jättegod. Innan vi åkte hem passade vi på att göra ett stopp på Pinkberry, ett frozen yogurtställe som jag inte har testat innan. Mätta och trötta satte vi oss i bilen och körde hem. Det var tre trötta brudar som kom hem, och jag trodde att jag skulle somna på en gång, men nej då. Det blev ytterligare en lång natt, men till slut så somnade även jag…

I'll see you soon then