Nana Björnberg

Innan vi skulle åka kommer dottern ut till mitt rum och frågar om jag vill låna hennes Dodgerskeps. Självklart!!! Jag var ju tvungen att få in den rätta känslan så gott det bara gick. Jag måste skaffa en sådan keps själv, skitcool! Sedan åkte jag, dottern, sonen och mamman till matchen. I bilfärden upp till Dodgers arena förklarade mamman reglerna för mig. Det var jädrigt mycket att hålla ordning på (i alla fall om man heter Nana Björnberg) men jag tror att lite fastnade. Det är ju alltid något.

När vi väl kom dit hade matchen tyvärr redan hunnit börja, så vi hade missat den amerikanska nationalsången och matchens första pitcher (kastare) som brukar vara en kändis av något slag, till exempel presidenten, någon artist, skådespelare. Istället kastades vi in i matchen mellan Los Angeles Dodgers och San Fransisco Giants. Arenan var skitstor och rymmer runt 56 000 åskådare, så där går det ju att fylla Ulricehamns alla invånare flera gånger om. Det kändes verkligen jätteoverkligt att sitta där, men guud vad häftigt det var!

Spelet går ganska långsamt och det är ganska ofta pauser så det finns gott om tid till att fylla kroppen med mat. Dottern sa att jag verkligen måste testa en Dodgers Dog och Garlic Fries. Det är tydligen typisk baseballmat när du är på en match. För det första gillar jag inte hot dogs så mycket, och inte heller pommes frites, men jag måste ju få den typiska baseballkänslan så långt som det bara går. Tro det eller ej, men det var faktiskt inte så äckligt, till och med ätbart och det är ett väldigt bra betyg från min sida. Eller vad säger ni tjejer? Haha!

Under varje match har de också en så kallade ”Kiss Cam”. När kameran fokuserar på två personer måste de pussas. Så tänk så här, man är singel och sitter jämte värsta snygga killen och så riktas kameran mot er… Det är ju verkligen en önskedröm! Tyvärr så brukar kameran mestadels fokusera på riktiga par. Igår var det däremot två som inte var tillsammans, och de såg heller inte ut att känna varandra, som hamnade i rampljuset. De pussades inte så dem var riktiga tråkmånsar! Vi fick däremot vara med om det mesta gulligaste jag någonsin sett; ett frieri. När kameran riktar in sig på det sista paret går killen ner på knä och friar till henne. Dessutom kom det upp på tavlan med ”Becca, will you marry me? Love, Scott”. Åhh, så himla gulligt! Ett sådant frieri skulle jag också vilja vara med om. Så killar, börja planera. By the way, tjejen sa ja så det blev ett lyckligt slut.

Inte allt för ofta slår baseballspelare så pass bra att de kan göra en ”home run” men det inträffade igår. Dock från fel lag (Giants)… Jag fick i alla fall se det, så för mig var det bara skoj än om man tänker på vad de riktigt trogna Dodgers fansen tyckte om det.

För att inte behöva trängas med alla andra tusen bilar från parkeringen efter matchen lämnade vi matchen lite tidigare. Jag personligen hade verkligen vela stannat kvar och sett hela matchen bara för att jag tycker att man ska göra det. Jag tycker att det är så tråkigt när folk går ifrån matchen tidigare. Det är nästan lite respektlöst mot spelarna. I detta läge kunde jag ju tyvärr inte göra som jag ville, utan det var bara att åka med dem hem. Jag hängde inte läpp för det, utan var bara skitglad att jag hade fått se min första amerikanska baseballmatch och tacksamma mot dem för att de bjöd mig på det.

Dessutom var detta ännu en sak på min ”att-göra-lista”, så jag tar mig sakta men säkert närmre mitt mål. Nu måste jag leta reda på vart jag kan köpa en sådan keps, för jag måste ha en! Skitcool och till och med snygg!

I'll see you soon then