Nana Björnberg

Igår var det som sagt en dag då jag tog den som kom. Efter att jag hade svarat på lite mail och så, drog jag ner till stranden för att möta upp Emilia för en powerwalk. Vi brukar alltid samåka, men den här gången bestämde vi att vi skulle träffas vid piren nere i Redondo Beach. Det verkade som en bra mötesplats tyckte vi bägge två. Jag brummade ner, taggad för att träna och prata med min kära dalabo. Snål som jag är kör jag runt i området och försöker hitta en parkeringsplats där man inte behöver betala. Varför betala och stå nära piren, när man kan stå gratis på ett ställe som dessutom ligger lite längre bort så att du får lite extra motion?

Efter en kort springtur kommer jag fram till piren, men där såg jag ingen Emilia. Vi hade ju inte bestämt någon speciell mötesplats, utan vi hade bara sagt piren. Jag har heller ingen amerikansk telefon så jag kunde inte ringa henne. Jag började därför springa runt ute på piren för att se om hon kanske letade efter mig. Jag sprang och powerwalkade nog runt i kanske 45 minuter. Jag var precis på väg att ge upp och åka hem, när jag möter henne när jag är på väg mot bilen för att åka hem. Ojoj, sicken lättnad det var! Jag fortsatte mitt träningspass med en härlig powerwalk med Emilia. Vi gick utmed båthamnen, som för övrigt inte är så jättefin. Solen var en skapelse som inte var på vår sida, utan den gömde sig bakom molnen hela dagen!

Jag drog sedan hem, stretchade framför slutet av The Proposal, duschade, tittade helt klart på filmen, käkade lite lunch och sedan kom sonen hem. Då var det läxdags. Som tur var så hade han inte fått så jättemycket läxor och dessutom gick det ganska bra för honom, vilket var väldigt skönt. Jag och barnen körde sedan mot Panda Express (en asiatisk snabbmatskedja) för att handla lite mat till dem. Jag skulle möta upp ett helt gäng med andra au pairer på en thairestaurang lite senare, så jag skulle inget ha.

När vi kom hem fixade jag i ordning mig och sedan styrde jag mot Emilias hus för att plocka upp henne, sedan till Kristine, sedan en tysk tjej vid namn Josefine och därefter drog vi oss mot restaurangen. Trots att vi var runt 30 minuter sena, så hade inte alla kommit än så vi väntade utanför på att de flesta skulle anlända. Till slut satte vi oss ner vid vårat 13mannabord för en grymt god middag! Jag käkade nudlar med lite stekta grönsaker och kyckling. Hur gott som helst! Dessutom var det riktigt billigt med, så det var ju ännu bättre!

Jag var helt slut i kropp och själ när vi körde hem, så det var riktigt skönt att komma hem. Eftersom vi var ett så pass stort sällskap hann man inte prata med alla tjejer, men de man hann med var riktigt trevliga. Jag får väl se när vi ses nästa gång. En go dag!

I'll see you soon then