Nana Björnberg

Jag berättade ju i det förra inlägget att när jag vaknade i morses så vaknade jag med en känsla av att jag ville hem! Hem till Sverige och krama mamma och pappa. Den känslan försvann under tiden jag sprang. Löpning, eller träning överhuvudtaget, är nog mitt sätt att koppla bort alla tankar och bara bli tom i huvudet på ett ”bra” sätt. När jag sedan kom hem hade jag fått en trevlig överraskning…

Hemma har jag alltid tyckt att det har varit riktigt skoj at kolla igenom posten för att se om det kanske kan vara något till just lilla mig. Det är något som jag har tagit med mig över till USA, för jag tycker fortfarande att det är lika skoj att gå igenom posten. Det är ju dessutom extra roligt nu. Speciellt när man inte vet om det.

Så fort jag kom innanför dörren efter min springtur och såg att posten hade kommit, kände jag igen en handstil på ett brev – MORMORS! Åhh, jag hade fått ett brev ifrån min älskade mormor och min älskade morfar! Leendet sprack som en sol på en molnfri himmel. Jag beter mig nog som ett litet barn som precis har fått en klubba varje gång jag får ett brev.

Mormor och morfar, ni är två personer som jag älskar otroligt mycket! Ni har alltid ställt upp för mig. Jag har alltid kunnat ringa om det har varit något. Ni har många barnbarn, men ändå så lyxkas ni alltid finnas där för oss. Jag älskar att bara kunna komma till er för att umgås med er. Jag är en person som älskar spontana saker, och även överraska andra med ett litet spontant besök. Ni har ju fått ett och ett annat. Både när jag har haft med mig Cosmos och när jag har kommit ensam. Nu däremot har jag tyvärr inte möjlighet att besöka er så ofta som jag skulle vilja, men jag lovar att ni ska få så många besök sedan när jag kommer hem att ni nästintill blir lita trött på mig. Något att se fram emot? Det tycker jag i alla fall.

Ni är två personer som inspirerar mig väldigt mycket här i livet. Jag har ju faktiskt fått användning av den inspirationen till skolarbeten. Det är nog inte så många som har hållit tal om sina mor- eller farföräldrar i skolan när man har fått ganska stor valmöjlighet att hålla ett tal om nästintill vad som helst. Det kan jag gladeligen säga att jag har gjort. Båda talen, för det har varit ett om dig morfar och ett om dig mormor, är två av de bättre talen som jag har hållit.

Mormor, jag skulle gärna vilja lägga en beställning redan nu på en ”välkommen-hem-middag” hemma hos er. Det är okej va? Om det inte är det, så bjuder jag in mig själv till er.

Mormor och morfar, ni är de bästa morföräldrar ett barnbarn kan önska! Jag gråter nu när jag skriver detta, men det är tårar som bevisar att jag har två helt underbara morföräldrar som jag älskar massvis!

I'll see you soon then