Nana Björnberg

Visst känns det ibland som att man bara vill ligga kvar i sängen och inte göra någonting. Idag har jag en sådan dag. Jag vill bara titta på film och götta mig, men nej jobbet kallade i morses så det var bara att gå upp när alarmet gick på vid 6.35. Dottern hade extra träning idag på morgonen så jag skulle hämta upp henne ifrån ishallen, köra hemåt så hon kunde hämta lite grejer, och sedan köra henne till skolan. Klockan är nu lite efter åtta hos mig, och jag är fortfarande lika seg som när jag vaknade. Jag undrar vad jag ska göra idag…

I natt har jag sovit skitdåligt som det heter på ren svenska. Anledning ett – det var en helikopter som åkte över oss i natt hur länge som helst. Jag blev nästan lite småorolig att det kanske sprang/körde runt någon galning här i området. Till slut lyckades jag väl somna. Anledning två – det har varit för varmt i mitt rum i natt trots att jag hade på fläkten. Det brukar vara ganska svalt på mitt rum, men inte igår och inte i natt. Värmen spelade sitt spratt även där, och den spelade verkligen ett spratt på mig igår. Jag var hur trött som helst! Jag kände mig nästintill helt utslagen bara för att det var så varmt. Det kändes inte som att man hade kraft att göra någonting. Idag är det lite kallare, men det är ju fortfarande ganska varmt och lite kvavt ute.

Skypedejten med mamma och pappa, igår enligt min tid och i morses enligt svensk tid, var ”skön”, om man nu kan säga så. Det var skönt att få prata av sig lite om vad som tynger en. Det är inte alla gånger så lätt. Just nu är mitt problem att jag inte har någon mobiltelefon. Jag har ju min svenska, men den kan jag ju inte använda till dem här i USA, utan den funkar bara att ringa och sms:a med till er där hemma. Visst, jag har klarat mig helt okej hittills utan mobil, men det skulle verkligen underlätta om jag hade en mobil. Då kan jag ju nå mina värdföräldrar och dem mig, jag kan nå barnen och tvärtom, och detsamma gäller kompisarna häromkring. Mamma och pappa blev nästan lite småoroliga, hur ska jag kunna nå folk om jag utsätts för fara…? En mobiltelefon innebär ju faktiskt en form av trygghet. Jag tänkte att jag ska besöka min LCC (min lokala kontaktperson) för att få lite tips om hur jag ska gå till väga och så måste jag även googla runt på vilka amerikanska abonnemang jag kan använda till en Sony Ericsson. Det är väl något jag skulle behöva göra så fort som möjligt, men inte just nu. Nu ska jag fortsätta att vara morgonseg och sitta här med datorn i knät och svara på mail, kolla runt på facebook och läsa lite olika bloggar som jag följer.

Hej svejs!

I'll see you soon then