Nana Björnberg

Jag tänkte att jag skulle berätta om mitt sconesbakande. Visst låter det gott? Jag kan tyvärr såga att dem inte blev riktigt som jag hade tänkt mig…

Det senaste året har jag bakat ganska mycket scones. Självklart har jag ett favoritrecept som jag är en flitig användare av. Jag hittad det i brödbok vi hade hemma. Däremot har jag satt min egna lilla prägel på dem, och bytt ut en ingrediens mot en annan. I originalreceptet ska det vara två deciliter grahamsmjöl, men jag har bytt ut det mot två deciliter söndermixade rågflingor. Det blir lite mer fibrer i dem samtidigt som de får en ”krispig” yta, så det är scones a la Nana. Jag skulle inte påstå att jag är skrytig som person, men de blir himmelskt goda! Min familj, och även vissa vänner som har smakat på dem, kan nog hålla med om att de är helt okej. Haha! Som ni säkert förstår villa jag ju självklart ta med mig dessa godbitar till USA och bad därför min familj att skicka receptet på dem. Så när jag öppnade mitt paket som jag fick i måndags så låg det där tillsammans med två andra recept. Grymt gött!

När jag har varit i matbutikerna här i området har jag passat på att leta efter något som liknar rågflingor, man jag har tyvärr inte hittat något. Däremot skulle inte detta stoppa mig från att testa sconeslyckan i USA, utan i onsdags var det dags för mig att göra ett försök på att få de lika goda som hemma. Vi hade alla ingredienser hemma förutom rågflingorna, men istället tänkte jag att det kanske skulle kunna funka att mixa sönder lite müslicrunch. Jag tog fram alla ingredienser och började hälla i allt i en bunke. När jag hade haft i allt som skulle vara i, var degen fortfarande jädrigt vattnig. Vad tusan! Så ska det ju inte se ut! Jag hällde därför i ännu mer mjöl. Ärligt talat så vet jag inte hur mycket mer deciliter mjöl jag hällde i, men tillräckligt för att få den mer fast. När jag sedan klickade ut smeten på plåten sjönk de genast ihop och såg bara ut som en klick halvrinnig smet. Det var inte alls likt de som jag bakar hemma. Sedan var det bara att vänta på att de skulle bli klara i ugnen…

Äcklig smet...

Det sägs ju att skönheten sitter på insidan, och det var något som jag hoppades på medan jag väntade på att mina scones skulle bli klara. De var verkligen ingen vacker syn för ögat. Lite småbesviken, men ändå fortfarande lite hoppfull, tog jag ut dem ur ugnen och väntade på att de skulle svalna lite. Efter ett tag kunde jag inte vänta längre, utan tog fram lite cream cheese och klickade på. Det var nu jag skulle testa om de var någorlunda okej, trots deras fula och tråkiga utseende. Jag kan säga som så här, de smakade USA. Vet ni vad det innebär? Jo, socker!!! Herregud vad söta de var! Inte alls vad jag hade hoppats på! Jag hade nämligen missat att den müslisaken jag hade i, var smaksatt med vanilj… Oops! De gick att äta, men mer än så var det inte. Så jag säger till mig själv – bättre lycka nästa gång Nana! Jag är inte bruden som ger upp så lätt, utan jag ska fortsätta att baka dem tills de blir bra. Om jag så måste hålla på tills nästa år när jag kommer hem, får det väl bli så. Jag ger i alla fall inte upp!

Helt okej utseende

Till skillnad ifrån dessa...