Melbourne - dag fyra
Under fredagseftermiddagen när vi strosade runt gick vi in på en resebyrå för att "undersöka" vad en Great Ocean Road Tour skulle innebära; vad det var, vad ingick, skulle det vara värt det och så vidare. Det slutade med att vi bokade oss en plats till dagen efter, det vill säga till lördagen.
Vi blev upphämtade klockan 07.00 på morgonen för att sedan vara ute HELA (kom tillbaka 20.30...) dagen i en minibuss tillsammans med cirka 20 andra människor ifrån hela världen.
Första stop - Gibsons Steps. Där fick vi gå ner de alla "jobbiga" trappstegen ner till stranden. Ni vet sådana där trappsteg där ditt steg inte stämmer med själva trappan, så det blir väldigt jobbigt att gå nerför. Tydligen var det också en kille som friade till sin tjej här nere, men det missade vi tyvärr...
Nästa stop - The Twelve Apostles. De påminde lite om raukarna på Gotland. Varför det just heter TWELVE Apostles är lite oklart. Det har nämligen aldrig varit tolv stycken, utan nio. Nu är det bara sju stycken kvar. Det slits väldigt mycket på dem på grund av vädret.
Thanks for the heads up!
Nästa stop - Loch Ard Gorge. Loch Ard var ett skepp som gick på grund strax här utanför och tack vare ett mirakel överlevde två stycken, Tom Pearce och Eva Carmichael. Ingen förstod hur det var möjligt...! Vår guide var väldigt noga med att vi skulle gå ner till stranden, slå oss ner och dra in känslan i vår kropp, atmosfären. Det här verkade vara hans favoritplats. Visst är det vackert?! Det var tydligen också ganska vanligt att människor gifter sig när nere. En kvick cermoni och sedan upp igen.
Här skulle jag kunna tänka mig att gifta mig. På stranden, barfota och med denna utsikt...
Efter väldigt många timmar i minibussen, TRÄSMAK i rumpan, var det dags för lunch. Klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi var superhungriga. Vi blev bjudna på mat vid Cape Otway Lightstation. Det byggdes 1848 just på grund av att det var väldigt många skepp som gick på grund här utanför. Det är väldigt mycket rev utmed kusten vilket gör att det är väldigt svårt att veta vilken väg man ska ta. Har för mig att guiden berättade att 12 miles ut i havet, där har du den bästa vägen.
Utsikt ifrån fyren.
Vi började så småningom att köra tillbaka till Melbourne. Vi stannade utmed vägen för att skåda dem söta små koalorna. De är verkligen urgulliga! Jag tyckte att de påminde lite om hunden hemma i Sverige - de sover nästan hela tiden - och det gör Cosmos med.
Kramgo.
Minibussen fortsatte att göra stop utmed vägen. Vi var på väg ner mot kusten, till Apollo Bay - Paradise by the Sea, när guiden frågar om vi vill stanna och ta lite kort på lamadjur. Varför inte?! Det var just det som var så härligt med vår guide! Han var så spontan och ville verkligen att vi skulle få den bästa möjliga upplevelsen. Han frågade även om det var någon av oss passagerare som var sugna på att köra.. Haha!
Ett snabbstop utmed Wye River som mynnade ut i havet. Väldigt vackert!
Vi åkte igenom en jättemysig sommarstad som hette Lorne. Den låg precis utmed havet. Normalt sett bor det ungefär 10000 personer här, men under sommarmånaderna, det vill säga december-mars, ökar antalet till 30000. Skulle jag någon gång åka tillbaka hit, skulle jag definitivt stanna till i Lorne några dagar. Det var kärlek vid första ögonkast!
Vi tog en sista bensträckare vid havet.
Sedan körde vi på dem slingriga vägarna utmed kusten tillbaka till Melbourne. Hej illamående!
Efter mer än 13 timmar anlände vi till Melbourne, lite halvsega. Vi köpte mexikanskt och gick till en bar för några glas efteråt. Vilken dag!
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
