Nana Björnberg

 

Så fort jag fick veta att farmor hade gått bort, bokade vi en hemresa till mig. Det var inget tvång att jag behövde komma hem och vara med, men det hade känts tomt och konstigt att inte vara med på hennes begravning. 6 underbara dagar var vad jag hade hemma i Sverige, måndag till söndag. 6 dagar kan låta kort, men det var perfekt. Jag hade gott om tid att umgås med de flesta nära och kära, såväl familj och släkt, som mina närmsta vänner. 

 

 

 

Veckan bestod av någon lunch, någon fika, besök på dagis, löprundor, grill ute i Marbäcksviken och en hel del mys med familj och vänner. Jag hade inte kunnat fått bättre dagar. Speciellt inte när jag lyckades pricka in en underbar sensommarvecka med temperaturer runt 20 grader varje dag! 

 

Farmors begravning var något av det finaste och vackraste jag varit med om. Begravningar är jobbiga, men jag tycker också att dem är väldigt fina. Du samlas med människor, på grund av en tråkig anledning, men du har otroligt fina minnen som du delar med dessa personer. Du skrattar och gråter om vartannat. Det var strålande sol och ljuset sken in så vackert i den vita ljusa kyrkan i Årjäng (Värmland). Det var väldigt många människor där för att vara en gammal människas begravning. Det var fullt med vackra blomsterarrangemang längst framme i kyrkan. Speciellt fullt med rosa vackra blommor som farmor hade älskat! Det var fin musik och vi fick ett väldigt vackert avslut med farmor. Kvällen avslutade vi sedan ute hos min faster i deras sommarstuga, med lite grill, vin och massa "tjöt". Det var extra roligt att träffa pappas kusiner ifrån Stockholm, som jag kanske inte har träffat på 20 år. Väldigt roliga och härliga människor! 

 

På lördagen blev det lugn förfest tillsammans med mina resekompisar Sofie och Malin. Sedan kom även Linnéa ifrån Norge förbi en sväng. Vi drack och åt gott, pratade ikapp missad tid och bara hade det så bra! Sofie och jag avslutade kvällen med att snabbt byta om och traska ner till ett väldigt varmt XoY. Där var vi knappt en timma innan vi svettades alldeles för mycket för att vara kvar. 

 

Sista dagen, söndagen, avslutades med en lunch ute i solen med släkten innan mamma och pappa släppte av mig på Landvetter. Jag hade inte räknat med att det skulle bli tufft och jobbigt att flyga hem igen, men det blir väl så när man inser hur bra människor man har i sitt liv. Tack för allt!

 

I skrivandes stund sitter jag på Bali. Hit flög jag med min andra svenska familj, efter bara någon timmas sömn efter att jag hade landat i Perth igen. Bilder ifrån de senaste veckorna kommer.