Vi börjar gå åt skilda håll...
I skrivande stund sitter jag i min australienska säng (som så småningom ska bytas mot en svensk) och lyssnar på Vance Joy. Han sjunger "And I hope you decide to come back home" och "When are you coming home, my love?". Jag vet att jag kommer hem. Hemresan är inte bokad än, men det bör bli i början av juni ungefär.
Förra fredagen fick vi åka till flygpplatsen för att vinka av Klara och Agnes som nu är på Nya Zeeland för nya äventyr. Usch, det var verkligen inte roligt. Vi har umgåtts väldigt intensivt de senaste månaderna så nu känns det lite tomt och konstigt att dem inte är kvar här hos oss. Snart är det även dags för oss andra att dela på oss. Filippa, Isabell och Ellinor flyger till Cairns den 24e april för farmwork och jag och Jossan flyger till Sydney den 25e för vår östkustresa.
För några veckor sedan började jag skriva på ett inlägg om er mina fina tjejer, men jag fick avbryta för tårarna började rinna och jag orkade inte fortsätta. Men jag sparade texten.
"Jag blir tårögd av bara tanken på att jag, Jossan, Filippa, Klara, Agnes, Ellinor och Isabell ska gå åt olika håll. Vi har haft det så jävla bra och roligt tillsammans! Vi har varit med om både rolig- och tråkigheter, men framförallt delar vi massa knäppa minnen med varandra. Sådant som dem flesta av er inte har någon aning om, och jag tror att vi ska hålla det så. Haha! Vi har ett speciellt band här. Vi är väldigt olika, men ack så lika och har väl under tiden börjat växa ihop. Vi är som en familj. Tack tjejer!"
Kommentarer
Trackback
