Nana Björnberg

 

Födelsedagar är något som jag längtade otroligt mycket efter när jag var liten. Det gjorde nog dem flesta. Jag hade samma känsla i kroppen då som när jag gick och väntade på att det skulle bli julafton. Den enda skillnaden var att när det var min födelsedag, var det BARA min dag! Det var inte bara presenterna jag längtade efter, utan vi barn fick alltid bestämma vilken mat vi skulle äta just den dagen och det var en riktig höjdare! 

 

Sedan blir man äldre och äldre och det som man längtar mest efter är att få dela sin dag med sina nära och kära. Jag kommer ihåg att i år åt jag en supergod pasta med familjen och drack av mitt himmelska rödvin som jag köpte hösten innan på en vingård utanför San Fransisco. En underbar kväll!

 

I alla tider har nog människan haft lite halvpanik inför att bli äldre. Vi har själva framkallat begreppet ålderskriser; 30-årskris, 40-årskris, 50-årskris och så vidare. Detta är något som jag ska försöka undvika så gott det går. Under alla dem år, tre för att vara exakt, som jag jobbade på dagis fick jag ett tips som jag aldrig kommer glömma. En av förskolelärarna berättade att i hennes umgängeskrets firade kvinnorna att dem blev ytterligare ett år äldre. Dem tog ledigt på sin födelsedag och njöt av den till fullo! Allt detta på grund av att när dem var i trettioårsåldern förlorade dem en vän i kampen mot cancer. Där och då bestämde dem alla att de skulle börja fira sina födelsedagar, istället för att känna att det var jobbigt att bli ett år äldre. Detta är en tanke som jag har burit med mig sedan dess. Jag hoppas att jag också lyckas hålla den sunda inställningen till livet.