Nana Björnberg

Jag brukar ju alltid berätta om allt som jag är med om, även det som är tråkigt vilket i de flesta fall brukar vara mitt jobb. Nu var det ju ett tag sedan jag skrev och tänkte faktiskt köra på en ny sak; nämligen att visa lite godbitar ifrån den gångna veckan. ENJOY!

I fredags var det dags för det andra Luciauppträdandet.

Efter två uppträdanden på två olika skolor, blev man $50 rikare. Det gillar vi!

Något som berörde mig väldigt mycket under ett av fredagens uppträdanden var en mamma. När vi stod och sjöng för barnen och deras föräldrar, ute på gräsmattan en solig dag i Kalifornien, var det en mamma som började gråta för att hon tyckte att det var så fint. Något sådant gör att man känner uppskattning för det som man faktiskt lägger ner tid på. Vi har ju trots allt hållit på med detta sedan i september, vilket är ett tag sedan. Att kunna beröra någon med sång, tycker jag är väldigt vackert. Jag har börjat uppskatta Lucia mer och mer och tycker numera att det är otroligt vackert. Själva grejen med att man kan stå ”rakt upp och ner” och bara sjunga, och på så sätt kunna beröra, är härligt.

När vi kom hem ifrån Luciauppträdanden gjorde jag och Emilia tacopaj till lunch – GÖTT!

Pimp my grill!

På fredagskvällen var det dags för min grilldebut. Jag och Emilia åkte ner till Carro i Long Beach för att ha det lite mysigt. Vi grillade och hade det supermysigt. Vi alla var väldigt trötta, och då menar jag verkligen TRÖTTA! Det började med att jag somnade på kökssoffan precis efter att vi hade ätit. Vi gick sedan ut till Carros rum för att titta på lite tv och efter det gick det bara utför. Först somnade Emilia, sedan jag och kort därefter Carro med. Sedan var det bara att åka hem, trött som bara den!

Emilia och Marit (vår lilla mamma här i L.A.)

Gårdagen, det vill säga lördag, bestod av ännu ett Luciauppträdande. Denna gång var det lite extra speciellt. Vi var på en privatfest uppe i Beverly Hills och lussade för Kerstin och hennes gäster i deras underbart fina hus. Vi stod i ett vardagsrum med gästerna nästan uppe i näsan på oss och sjöng med våra svenska, vackra, ljuva stämmor. Det uppskattades otroligt mycket! Vi var tydligen så bra att de trodde att vi var professionella. Det tog jag åt mig av så mycket jag bara kunde. Haha! Efter vår underhållning var det dags för svenskt julbord. För mig är det inte julbordet så speciellt. Jag äter heller inte direkt så mycket på det, men jag uppskattade det ganska mycket ändå bara för att det var svensk mat. Dessutom fick vi även $50 för det. En mycket härlig och mysig kväll!

I'll see you soon then

Ny vecka, nya möjligheter. Det är väl ungefär så jag brukar se på varje vecka. Just den här början har väl varit ganska händelselös om ni frågar mig.

Igår hade jag tänkt ta mig till gymmet, men så blev det inte för jag var tvungen att köra dottern till skolan strax innan tio. Denna tid ändrades sedan till lite efter tolv, så fram till dess var det bara att slappa. Jag tittade på med dottern bakade lite kakor och självklart höll jag mig vid datorn. Äntligen fick jag mig en skypestund med Malin, UNDEBART!

Efter jag hade kört dottern fortsatte jag att sitta vid datorn, och hann även med att åka till kemtvätten innan sonen kom hem ifrån skolan. Eftermiddagen bestod av att hjälpa till lite grann med läxor, fixa lite inför middagen, slöa vid datorn (ja, det blev mycket dator denna dag) och bara låta tiden gå.

Idag har det väl inte varit så jättehög aktivitet på mig heller. Morgonen började med att jag hängde med min värdpappa till flygplatsen så att jag kunde ta hem bilen efteråt. Jag skulle sedan möta upp Emilia på gymmet för ett spinningpass, men det var fullt så vi drog till en park och tog oss en promenad istället. Sedan bar det av till matbutiken för lite handling och därefter hem till dottern som var hemma ifrån skolan idag på grund av sjukdom. Vi tre tog det väldigt lugnt, men var allt lite småpyssliga. Vi pärlade med pärlplattor. Det var evigheter sedan jag gjorde det, så det var riktigt skoj!

Fin pärlplatta va?

Varken sonen eller dottern hade så mycket att göra, så eftermiddagen blev också lugn. Vi åt middag tillsammans och sedan åkte jag på mitt au pairmöte som hålls en gång i månaden. Vi har nu bytt LCC (kontaktperson) för att hon som vi hade innan har slutat. Den nya, Tracy, verkar jättebra så detta kommer allt bli bra. Under mötet fick vi även ta farväl av Louise som åker tillbaka till Australien nu i natt.

Imorgon vankas det för ett pass på gymmet, Turbo Kick, med Emilia och sedan städning. Känner jag mig själv rätt, kommer det bli lite dator med. Vem vet, förhoppningsvis hinner jag med lite skype också. Morsning korsning på er!

I'll see you soon then

Jag säger precis som Usher sjunger: Oh My God! Sicken stämning och vilket gött tryck jag fick uppleva i söndags. Det var nämligen så att Carros värdmamma hade fått två biljetter till Jingle Ballskonserten här i L.A. Det finns en radiostation här som heter KIIS FM och varje år håller de en konsert i juletid med flertalet av de artister som har spelas på radion. Jag fick följa med Carro på detta, och det var hur coolt som helst! Biljetterna var VIP, så vi hade tillgång till förfesten, men tyvärr kunde vi inte utnyttja detta på grund av Luciatåget tidigare på dagen. Det var lite tråkigt, men vi hade det jädrigt bra ändå!

Vi kom dit kanske en halvtimma in i konserten, och det var en förbannat bra stämning inne på Nokia Theater. Vi kom dit i mitt av en av Nellys låtar och alla där sjöng med för kung och fosterland. Det kändes helt overkligt att kliva in där och så står Nelly där på scen med sina muskulösa armar och sjunger/rappar som ingenting. Knasigt!

Kvällen var verkligen grym. Förutom Nelly fick vi höra och se Enrique Iglesias (ganska fräsch kille), Katy Perry (ursnygg), B.O.B. som även gjorde en duett med Hayley ifrån Paramore och Luciana.

Det var ett himla bra drag där inne kan jag säga! Till den musiken gick det ju inte att bli något annat än partysugen. Vi dansade och ”sjöng” (skrek) som jag vet inte vad. Jag har aldrig riktigt varit på någon konsert, så detta var min debut, och vilken början jag fick på min konsertdel i mitt liv. Haha! Jag kunde nog inte fått det så mycket bättre.

Hela konserten var ju grym, men Katy Perry var ändå bäst enligt mig. Hon såg skitbra ut, sjöng prima och bjöd på en finfin show. Där har vi en pangbrud må ni tro!

Jag och Carro fick inte bara underhållning av artisterna på scen, utan det fanns även några tjejer, kanske 14-15 år, som bjöd på underhållning dem med. På andra sidan om mig och Carro, satt det två killar i början av 20-årsåldern som var ganska snygga. Vi var inte ensamma om detta, utan de unga tjejerna höll med oss också. Hur märkte vi då detta? Jo, genom att sitta och titta på dem istället för att spana in killarna. Tjejerna tittade åt killarnas håll HELA tiden; när de pratade, när de sjöng, när de dansade, när de pillade med håret, ja verkligen hela tiden! Det var ju nästan att vi tyckte det var lite pinsamt för deras skull. Från att ha börjat med att spana in killarna, gick vi till att titta på hur tjejerna betedde sig. Det var ganska skoj det med. Haha!

Kvällen var magisk! Jag är sjukt tacksam för att jag fick hänga med Carro. Detta var något av det coolaste jag vart med om! Tack Carro – För du är underbar, precis som du är…

I'll see you soon then

Ja, då har jag gjort min första kördebut i ett luciatåg. Jag har aldrig varit med i en kör förut, och det finns väl kanske sina förklaringar till det. Därför har jag heller aldrig varit med i ett riktigt luciatåg, för det räknas faktiskt inte med dagis, låg- och mellanstadiet. Detta var så himla skoj!

Morgonen började väldigt tidigt. Uppgång strax efter sex för att hinna med dusch, smink och frukost innan det var dags för att hämta upp Emilia och Carro samt en kompis till Carro.

Detta kanske jag inte ska skriva, men jag har nog aldrig varit så dålig bilförare som jag var denna morgon. Haha! Så kan det vara ibland. Man kan ju inte alltid vara på topp…

När vi kom fram gick vi runt och kollade på de stånd som stod uppställde för försäljning. Det fanns så mycket fina saker och massor med godheter. Jag blev en pepparkaksdeg rikare, men den är redan uppäten. Magont – CHECK! Vi övade hur vi skulle gå i luciatåget upp på scen och sjöng igenom de flesta låtar innan det var dags för det första uppträdandet.

På marknaden kunde man köpa väldigt mycket olika saker. De flesta hade svenskt ursprung på något sätt, och då menar jag inte att allt var gjort i Sverige, utan att det var svenska saker. Det fanns också lite få norska saker att köpa, men Sverige utgjorde helt klart majoriteten.

Vi gjorde två uppträdanden och det var så roligt och så fint! De släckte ner i den stora lokalen så det var bara våra levande ljus som lös upp salen. Sången gick bara fint! Den uppskattades verkligen. Vi fick bara positiv kritik, och de som har varit med i flera år sade att detta var det bästa året någonsin. Det var väldigt roligt att få höra det, och att man var en del av det. Hihi!

Vi hann även med att dansa runt i ring till flera stycken julsånger. Det kändes som jag var ett litet barn igen, som hoppade runt hit och dit; ”Och en slank han hit, och en slank han dit, och en slank han ner i diket”.

När vi skulle gå och byta om till det andra uppträdandet står vi där uppe (det var som två våningar, fast på ovanvåningen var det öppet så att man såg ner över hela marknaden) och jag blickar ut över allt folk som står där. Helt plötsligt tycker jag att jag ser sen figur som jag känner igen. En smal kvinna med klassiskt fina kläder och blont hår. Mina ögon spärras upp när jag ser att det är ingen mindre än Anna Anka…! Jag fattade ingenting! Ofta jag bara ser henne när jag blickar ut över allt folk som är där nere. Vi sprang fort ner, ivriga på att få ta ett kort med henne. Emilia ropar på henne, och hon bara vänder sig om och ger Emilia världens bitch look och sedan går hon åt ett annat håll. Ja, så går det också att göra… Haha! Aja, jag har i alla fall sett min första kändis här i L.A. nu.

Under dagen hann vi även med att ta lite kort på scenen i The Shrine. The Shrine är det gamla stället där de höll Oscarsgalan förut. Jättefin sal!

Nöjda var vi allt efter vårt första uppträdande. Jag hade skitskoj och ser fram emot att göra fler uppträdanden! De som är kvar är dem som vi kommer få en liten slant för. Jag gillart!

I'll see you soon then

När jag vaknade på lördagens morgon kände jag mig precis som att jag var bakis. Jag mådde skitknas och var inte alls pigg! Jag drack bara en Margarita och en öl så det berodde inte på det. Jag tror mer att det var för att man hade sovit ungefär tre timmar, och då heller inte några bra tre timmar… Vi åkte till ett Starbucks för lite frukost och morgon-/förmiddagsmys. Medan Carro och Emilia gick ut till bilen för att ta sig en tupplus, passade jag på att chatta lite med lite härligt folk hemma.

Sedan var det dags för den sista luciaträningen. Jag var helt död, och det kändes som att jag befann mig i en helt annan värld, mena jag tror att det gick hyffsat ändå. Vi fick oss våra lucialinnen och kransar (vi hade inte glitter) inför söndagens uppträdande.

”Dimmakänslan” fortsatte och vi brummade ner mot Long Beach för deras årliga Christmas Parade. Vi han med lite chill, gött käk och en bit in i den första Sex And The Cityfilmen innan vi gick ner mot 2nd Street för att ta plats.

Själva paraden var väldigt häftig! Det var massor med barn och vuxna som deltog i alla dess olika syften. Det var allt ifrån cheerleaders, orkesters, scouters, polisen, brandmän till vuxna med ”special needs”. Jag och Emilia såg inte klart hela, utan drog hem efter kanske en timma. Vi skulle ju trots allt upp väldigt tidigt dagen efter. Det vankades för Luciamarknad och det första uppträdandet…

Snö...?

Indianer

I'll see you soon then

Rubriken säger allt vad jag kände för fredagskvällen. Jag fick mig äntligen min tacokväll. Som den var efterlängtad! Gott var det med.

I slutet av oktober fyllde ju Carro år och av mig och Emilia fick hon en tacokväll som present. Vi tre körde upp till Santa Monica och hem till Marit för att ha lite myskväll med tacos. Det var nämligen så att Madde skulle åka till Washington DC dagen därefter och vi ville ju träffa henne innan, så vi slog två flugor i en smäll. Det hela slutade med tacos hos Marit.

Det var jättemysigt och supergött! Det smakade nästan som hemma. Det som jag tycker är så roligt med tacos, är att det aldrig smakar lika dant trots att man har samma saker. Jag, Emilia, Carro, Madde1, Madde2 och Marit åt och drack gott. Öl och skitstark Margarita var vad det bjöds på att dricka. Efter maten spelade vi spel och satt och snackade. Underbart!

Kvällen fick sig ett galet avslut. Vi av den yngre generationen, det vill säga jag, Carro, Emilia och MaddeX2 körde runt lite i jakt på att Cold Stone eller något annat glasställe skulle vara öppet. Konstigt nog hade de stängt när klockan var ett, knepigt… Vi åkte tillbaka till Marit och släppte av de båda Maddebrudarna, sedan fortsatte vi tre vårt lilla äventyr.

Vi hamnade till slut på ett diner och beställde efterrätt mitt i natten, ungefär vid två. Killen i båset jämte oss kunde inte sluta snacka med oss. Han fattade verkligen inte vinken av att ingen av oss villa prata med honom. Efter det att jag sade att jag var gift slutade han lite i alla fall, skönt!

Vid halv fyra blev vi alldeles för trött och åkte tillbaka mot Marit, igen… Vi parkerade Emilias bil på gatan och lade oss dör för att sova några få timmar. Jag hade hela baksätet för mig själv, men herregud vad obekvämt det var! Sov skitdåligt! ”Min” bil är mycket skönare att sova i… Haha! Jag undrar allt vad folket tänkte när de gick förbi oss på morgonen. Där ligger tre tjejer och sover. Det måste sett väldigt sött ut.

I'll see you soon then

Haha! Det är inte svårt att imponera på amerikanare, det är en sak som är säker. Jag har två exempel på detta.

I förra veckan var jag och storhandlade åt familjen. Eller, så mycket var det väl kanske inte, men mer än när jag burkar handla. Mycket varor leder till många kassar. Här i USA packar de ner ytterst få varor i kassarna, så man får ju mängder av dem. Hur onödigt som helst om ni frågar mig. När jag skulle ställa tillbaka kundvagnen, var den en dam som stod bakom mig och ville ha en. Jag erbjöd henne min, eftersom jag ändå skulle åka hem. Hon såg att jag hade flertalet kassar och sade: ”Klarar du de där själv?”. Självkart gör jag det. Jag är svensk, jag är van att ta i. Jag svarade henne med glimten i ögat att jag är stark och att det är bra träning. Hon skrattade gott och sade att hon blev riktigt imponerad. Tänk att man kan imponera på folk med att bära några kassar till bilen på egen hand.

Nu kommer vi till det andra exemplet som inträffade idag på gymmet. När jag är på gymmet är det som att jag går in i en helt annan värld. Det är bara jag och träningen som är i fokus, inget annat. Inte ens snyggingarna runt omkring mig. Fast i och för sig är det väldigt dåligt med snyggingar på gymmet, men om det skulle vara några, skulle det ändå vara jag och min träning i fokus. I alla fall, back to the subject. Idag efter träningen, när jag höll på att stretcha, kommer det fram en man och frågar: ”What sport are you working out for?”. Jag svarade ingen, att jag tränade för att jag tyckte var skoj. Han fattade inte riktigt varför jag tränande som jag gjorde om jag inte höll på med någon speciell sport. Jag berättade att jag hade åkt konståkning och spelat fotboll, men att nu var det inget sådant för min del. Mannen berättade att hans barn höll på med basket och att han kände igen mig i hans barn, att jag verkligen gick in heltjärtat i det eller som han sade: ”You are fully committed”. Även han var imponerad. ”Keep up the good work” var det sista han sade innan han gick. Jag måste erkänna att jag blev glad. Hihi!

Nog för att jag är liten, men jag klarar ALLT om jag bara vill och för mig är det enda in i kaklet som gäller.

Haha! Ja, jag säger då det; dessa amerikanare alltså!

I'll see you soon then

För en gångs skull tycker jag att det är jätteskönt att jag bara kan sitta vid datorn när jag jobbar och bara göra det jag känner för. Sonen spelar sitt tv-spel och min värdmamma jobbar vid datorn, så vad finns det kvar för mig att göra? Jo, ta det lugnt! Jag hade nog i och för sig kunnat sova en stund, för jag är riktigt trött, både i kropp och huvud, men det sparar vi till kvällen.

I morses var jag ute och gick en lite promenix. Kände att jag behövde rensa huvudet på tankar igen. Det var ganska tidigt, så det var inte så många andra människor som hade hunnit ta sig ut än. Skönt det med, att bara kunna gå i sin egen värld med musik i öronen.

Jag mötte sedan upp Emilia på gymmet för ett styrketräningspass. Jag ska vara ärlig, det har varit ganska dåligt med just styrketräningen det senaste, så det är väl dags att börja ta igen det. Det gick i alla fall bra att träna, och gud vad skönt det var efteråt. Jag och Emilia drog sedan och köpte en kamera till fröken och även lite saker på H&M till henne.

Innan jag brummade hem, hoppade vi även in på matbutiken och köpte lite saker till kvällen. Det är nämligen så att Madde, en svensk tjej som jag träffade på au pairskolan i New York flyttar till en ny familj imorgon och de bor i Washington DC. Vi ville träffa henne en sista gång, så vi har planerat att vi ska laga tacos hos Marit, hon som vi är hos när vi har luciaträning, och bara mysa. Jag hoppas att det smakar gott med tacos efter lite mer än tre månader…

Jag fortsätter väl att tar det lite lugnt fram tills det att Emilia kommer hit och plockar upp mig. Det blir nog inte så svårt att fördriva tiden när jag har datorn till hands. Haha!

I'll see you soon then

Jag sitter och förundras över mig själv vilken aktiv dag jag har haft. Den är inte att leka med. Haha! Det finns nog rätt så många som kan slå mig i när det kommer till en aktiv dag, men som folk säger till mig; det är viktigt att ta sådana dagar ibland också. Jag har jättesvårt att koppla av, så det är något jag måste försöka jobba på. Varför det är så är nog för att det finns så mycket saker jag vill göra, och när jag då bara gör INGENTING, känns det ”onödigt” på något sätt, bara låta tiden gå om ni förstår. Alla har vi något vi måste jobba på.

Ikväll var det tänkt att jag skulle tagit med mig sonen och dottern samt Emilia och åkt på en liten julmarknad här i området. Eller marknad och marknad, lite fel ord kanske, det är ett stort tält som de sätter upp där de visar flertalet granar som ”experter” har fåt dekorera på sina egna sätt. De kan alltså se ut hur som helst. Väldigt amerikanskt om ni frågar mig. Haha! Det slutade med att barnen stannade hemma och jag tog med mig Emilia dit.

Amerikanarna försöker sig allt på lite snö...

Det här så kallade tältet låg vid ett sjukhus, så vi var fula nog att ta en parkering som var till för sjukhusbesökare. Vi är ju inte dumma att vi väljer att betala för en parkeringsplats när vi kan få de gratis. Det gäller ju att vara smart! Haha!

Väl inne i tältet fanns det massor med olika julgranar. De flesta var smockfulla med juldekorationer. De var dekorerade med allt ifrån Disneytema och ”God Bless Americatema” till Nalle Björnstema och vintema. Bara lite skillnad ifrån Sverige… Jag tog kort på varenda en, och sammanlagt fanns det runt 40 olika dekorerade granar. Det kanske bara var jag som hade den uppfattningen, men jag kommer ifrån en familj där vi brukar köra på en ganska så ”enkel” gran med inte så mycket saker i, så detta var väldigt mycket. Coolt var det i alla fall!

En Nanagran; Disney

Efter en snabbtur där inne, kanske en halvtimma, åkte vi till Starbucks för att lyxa till det lite sista kvällen innan vi går på helg. Jag vet inte varför, men min mun gick i ett. Det var så mycket att berätta. Haha!

Jag känner allt hur mina ögon börjar svida lite (ett tecken på att jag börjar bli trött). Jag har i alla fall klarat av det andra avsnittet ifrån Hotell Gyllene Knorren (årets julkalender). Det har bara gått två avsnitt, men jag tycker redan att den verkar vara lite småmysig. Hihi! Mer julkalender åt folket!

I'll see you soon then

Om:

två veckor

eller

14 dagar

eller

336 timmar

eller

20 160 minuter

eller

1 209 600 sekunder

(det beror på vilket sätt man vill räkna…)

blir det en kär återförening – KUSINTRÄFF!

Brudar, jag välkomnar er med öppna armar

I'll see you soon then (och det gör vi ju faktiskt)

Herre min skapare vad jag har mått illa idag. Helt sanslöst! Dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig på grund av mitt illamående, skittråkigt! Jag som hade tänkt ta värsta sköna dagen; gymmet med Emilia, kamerajakt (Emilia vill köpa sig en kamera), en promenix med hunden, kanske skype och lite Paradise Hotel på det med, men tyvärr så blev det inte så mycket av det.

Det enda jag har gjort idag är att ha legat i sängen med datorn i knät/på bänken jämte mig. Jag ville verkligen spy idag, men nej, det ville inte min kropp. Jag hatar när man mår så illa att man nästan spyr, man har liksom bara den känslan om ni förstår vad jag menar. Det är så irriterande. Ett tag mådde jag verkligen så illa att jag trodde att jag skulle spy. Jag var beredd att springa till toan, men nej, falskt alarm! Jag har heller ingen aning om varför jag mådde illa, men men, sådant är livet. Det är smällar man får ta.

Kööör bara!

Min annars så AKTIVA (host, host) dag, har bestått av skype. Först kanske en halv timma med Stas och sedan två och en halv timma med familjen. Jag låg i sängen och var så uttråkad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och familjen min var inte inloggade på varken skype eller facebook, så jag ringde hemtelefonen ifrån skype. Pappa blev riktigt chockad när han hörde att det var jag i andra änden. Jag blir jämt så glad när jag pratar med er där hemma, men på samma sätt saknar jag er ännu mer. Däremot får ni inte sluta höra av er, eller ta lite avstånd ifrån mig, bara för att jag inte ska känna hemlängtan. Jag vill ju veta vad som händer hemma, så fortsätt med att uppdatera mig! Tack på förhand (haha).

Glada? Jo men visst...

Det är inga läxor idag, så sonen kan glädjeligen spela sitt tv-spel och dottern håller på att packa inför helgens tävling. Jag slår mig ner här i fåtöljen med min käraste och låter tiden gå. Tick tack tick tack tick tack…

I'll see you soon then

Efter lite sisodär 107 dagar i USA var det äntligen dags för mig att göra min debut på Victoria’s Secret; tjejers himmelrika när det kommer till underkläder. Jag tycker inte om deras bh:ar för de har så mycket ”fyllning” med trosorna är prima. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne i deras butiker och suktat efter nya underkläder, men varje gång har jag tänkt ”Nej, jag väntar tills det blir akut”. Ärligt talat vet jag inte varför jag har tänkt så, jag älskar ju att köpa underkläder. Det är grymt skoj! Detta gäller dock bara trosor, inte Bh:ar, de är så jobbiga att prova och så måste de sitta perfekt. Ja, i alla fall så har jag gjort min debut på Victoria’s Secret idag. Fler besök lär det bli. Jag ska komma hem med en helt ny garderob när det kommer till underkläder. Haha!

Jag nämnde i det tidigare inlägget att jag inte hoppades på att sonen skulle komma hem med allt för mycket läxor. Jag fick som jag ville, han hade nämligen ingenting att göra. Det enda han behövde göra, plugga inför morgondagens prov, hade han redan gjort. Jag är ett litet kortfreak (kortlek). Jag älskar att spela kort. Det går att underhålla sig i flera timmar med det. Perfekt underhållning på semestern. Eftersom sonen inte hade något skolarbete eller så att göra, lärde jag honom spela ”James Bond”. Du har sex högar var, med fyra kort i varje, och så ligger de sista fyra korten framme på bordet. Spelet går ut på att du så snabbt som möjligt ska få alla fyra likadana i alla dina sex högar. Det gäller att vara snabb som tusan och tänka lite strategiskt. Skitskoj är det, när det väl går fort då vill säga. Det gick inte att spela så fort med sonen, men det var roligt ändå.

Vi fick ta en liten paus i kortspelandet så att jag kunde fixa lita mat. Sedan var det dags för att skjutsa sonen till ishallen och hans hockeyträning. Till skillnad från alla andra gånger, hängde dottern med i bilen. Hon behövde lite nya underkläder, så hon är anledningen till att jag handlade jag med. Haha!

Nöjde med våra inköp, körde vi hemåt, ”sjungandes” (översättning – skrikandes) i bilen. Något lite jobbigt är magvärken, men jag försöker bota den med en kopp te. Jag hoppas innerligt att det hjälper, men det brukar det göra. I alla fall lite grann. Vem vet? Det kanske blir något mer Paradise Hotelavsnitt innan det blir tidig sänggång idag med. Jag ska köra dottern imorgon bitti med, så det vore väl rätt så bra. Hej svejs!

I'll see you soon then

Lite förvirrande rubrik kanske, men det är ju trots allt första december idag. Tiden går hur fort som helst. Snart kommer det vara 2011 och då står vi inför nya utmaningar. Jag har några på lut som jag skulle vilja ta tag i nästa år, men det väntar vi med tills det är dags för det nya året.

Nyår 2009

Det var inte en pigg Nana som vaknade när klockan ringde supertidigt i morses. Jag börjar faktiskt mer och mer komma in i det att behöva gå upp tidigt. Henna hade jag tyckt att det hade varit skallskadat att gå upp så pass tidigt, men här är det ju en del av min vardag. Bilkörningen gick i alla fall bra, dock inte sömnen i bilen under tiden dottern tränade. Det var grymt kallt i bilen, trots att jag hade tre filtar…! Det blev nog inte så mycket sömn, men jag klara ju mig. Det vet väl de flesta. Haha!

Precis som de andra dagarna då jag kör till ishallen på morgonen, kör jag även till skolan efteråt. När jag kom hem igen blev det frukost till årets första avsnitt av julkalendern. Det är för tidigt att säga vad jag tycker om den, men det kommer ni allt få veta för jag ska se varje avsnitt har jag bestämt mig för. Det blev också lite Paradise samt lite Skype med Amanda. Sedan bar det av till gymmet för att svettas ordentligt till ett turbo kickpass. Jag vet inte vad det var med mig, men jag hade ingen energi under passet. Jag kände mig helt slut där inne i salen. Antagligen berodde det väl på dålig sömn.

Jag kom hem i hopp om att eventuellt skypa med Thuretrulls men hon hade träning, så det får bli någon annan gång. Jag väntar! Istället blev det lite stretchning framför ännu några avsnitt ur Paradise Hotel.

Jag är faktiskt ganska så stolt över mig själv idag. Normalt sätt när jag tänker att jag ska städa den kommande dagen, blir det på något sätt inte av, utan jag skjuter upp det så länge som det bara går. Just för att det är så tråkigt! Idag däremot, har jag städat mitt rum. Folket jubel och en klapp på axeln. Jag håller även på att tvätta. Duktigt va?

Alldeles strax kommer kidsen hem och då får vi väl se hur mycket läxor det är att ta tag för idag. Jag hoppas på inte allt för mycket, men jag tror att det är ganska lugnt på den fronten. Det kanske är dags för mig att ta tag i läsningen igen. Jag har haft ett litet uppehåll med min bok, så varför inte…

I'll see you soon then

Nja, det stämmer väl inte riktigt. Det är ju så man brukar säga dagen före julafton, men jag säger det dagen före första december. Imorgon går vi in på den sista månaden innan vi välkomnar ett nytt år, 2011.

När jag var liten tittade jag jämt på julkalendern. Sedan kom det en period när jag inte följde den överhuvudtaget. Förra året följde jag den helhjärtat. Jag såg vartenda ett avsnitt av Superhjältejul. Jag gillade den verkligen. Den var urgullig! De sade så klockrena kommentarer att jag höll på att smälla av flera gånger. Jag skrev även ner flertalet av dem bara för att det var så bra. Töntigt? Nej då, jag är bara mig själv.

Jag har tänkt att jag även ska följa julkalendern i år. Det är ju faktiskt ganska mysigt. Jag är däremot rädd för att jag ska bli besviken, med tanke på förra årets succé (i mitt tycke). Det återstår att se helt enkelt.

Imorgon gott folk, då är det första december när vi vaknar upp. Ni lär väl vakna upp till ett snöigt vinterlandskap, medan jag vaknar upp till ett ”kyligt” L.A.

I'll see you soon then

Ja ni, idag är det tisdag, vilket innebär att det är onsdag imorgon och det mina kära läsare innebär att jag ska upp vid 3.50 för att köra till ishallen. Vi tar ett Hallelujah på det!

Idag har det varit en väldigt skön dag där det inte har hänt så jättemycket, men jag har ändå gjort saker som jag mår bra av. I morses gick jag upp till banken för att ta ut pengar ifrån mitt svenska kort och sätta in på det amerikanska. Jag har fått i ”uppdrag” att köpa två skjortor till Stas kille Robert och sedan skicka hem. Snäll som jag är, fixar jag detta. Haha! Det tar kanske 40 minuter att gå till banken, och sedan ska man ju traska hem med, så det blev en liten skön promenix.

När jag kom tillbaka var det dags för att fixa lite frukost. Till min besvikelse hade vi varken keso eller naturell yoghurt, så vad fasiken skulle jag äta till frukost? Jag tittade runt lite kylskåpet och hittade till slut blåbärsyoghurt. Helt okej med lite färska blåbär, jordgubbar och söndersmulat knäckebröd.

Sedan var det dags för lite dator och prat med underbara människor. Jag började med att chatta med Sofie, men det byttes snabbt ut mot att jag ringde henne på hemtelefonen. Jag har ju inte hört hennes röst sedan jag åkte, så himla underbart! Det blev även skype med Linda och Stas. Tjejer, vet ni vad det är som är så underbart med er? Det är precis som vanligt när jag pratar (eller chattar) med er. Jag vet vart jag har er, och ni är alltid med mig i det jag gör och när tankarna sätts igång.

Innan barnen kom hem, hann jag med en liten spring-/powerwalktur, styrka, strecth och dusch. Jag var därefter redo att möta världen igen. Haha! Det var inte så mycket att möta, men idag har jag faktiskt hjälpt sonen med hans läxor. Jag förhörde honom inför ett prov han ska ha imorgon.

Min värdpappa flög idag till San Fransisco för några dagars jobb, och jag och dottern hängde på. Dels för att någon måste köra bilen hem, dels för att dottern behövde handla lite inför hennes resa till helgen. Hon ska till Michigan och tävla med sitt team.

När vi kom tillbaka hem, värmde jag lite rester till mig och sonen. Vi satt och pratade om allt möjligt. Vi hade faktiskt ett ganska djupt samtal. Vi pratade lite om hur jorden och världen skapades. Han tror på Gud och att han skapade jorden på sex dagar och vilade den sjunde, medan jag tror på Bing Bang. Lite småskoj att ha ett sådant samtal med en tolvåring. Intressant eller inte, det får ni välja själva, men det tyckte jag.

Kvällen som återstår blir väl till att fixa i ordning sig inför läggdags och ett och ett annat Paradise Hotelavsnitt. Det får inte bli så många med tanke på att jag ska upp om en sisodär sex och en halv timma…

I'll see you soon then

Haha! Tjejer, ni känner igen det va? Jag vet inte hur många gånger den frasen har sagts när vi har umgåtts. Tillräckligt många för att göra så att jag tappar räkningen. Den stämmer i alla fall in väldigt bra på min kväll.

När jag, Emilia och Carro var på Olson’s köpte jag ju ett paket hallonkräm och ett paket Wasa knäckebröd. Hemma är det sportknäcket som gäller, och inget annat! De som jag köpte hette Hearty, och ikväll hade jag smakprovning. Till min glädje visade de sig vara som sportknäcket, med andra ord hur goda som helst! Elin Thuresson, du är nog knäckebrödsdrottningen i mina ögon. Du var med mig i varenda liten tugga. Haha!

Här vare mycke gotte!

Nu blir det badrummet och sedan fortsätter jag med ytterligare något avsnitt ur Paradise Hotel innan det blir kvällen. Ha en bra dag där hemma!

I'll see you soon then

Det börjades ju redan att vankas för jul här hos mig i september. Det var nämligen då som den första luciaövningen ägde rum. Sedan dess har det nästintill varit lite julmys varje söndag med luciasjungning och fika. Nu har jag äntligen fått lite julmys på mitt rum. Jag är inte den typen som tycker om att dekorera mitt rum med massor av juldekorationer, inte heller min familj, utan vi brukar vara väldigt sena med det hemma i vårt hus. Till advent har vi alltid en adventsljusstake. Det hör liksom till och därför ville jag ju även få till något liknande här i USA.

Dagen i ära började med lite sconesbakning till frukost med min kära dalmas (Emilia). Denna gång gjorde vi på mitt sätt, det vill säga byta ut en del av mjölet mot havregryn (egentligen ska det vara rågflingor, men man får ju ta vad man har). De blev nästan lika goda som hemma.

Mätte och belåtna, drog vi vidare till IKEA (igen…). Haha! Vi börjar nästan bli stammisar där. Vi hade båda sett en bild på Felicias facebook där hon hade gjort en amerikansk adventsljusstake a la IKEA. Vi härmade henne:

Visst blev det fint?

Vi drog sedan till Long Beach och Carro för att hämta mina springskor som jag glömde där i helgen. ÄNTLIGEN befinner de sig hos mig igen. Tummen upp! Får nog ta att fira det imorgon med en liten tur.

En liten komisk grej hände idag, en trevlig sådan. Jag sade idag till Emilia att det var väldigt länge sedan jag fick brev. Ni vet ju alla att jag älskar att få brev och hur glad jag blir när de dimper ner i min brevlåda. När jag kom hem, och tittade igenom posten, hittade jag ett brev till mig ifrån farmor. UNDERBART! Farmor, du gjorde min dag. Det fanns en rad som gjorde att jag började gråta. Vad tänker jag inte skriva för det är hemlighetsstämplat, men du farmor, du ska allt få veta. Tack för brevet farmor!

Hmm, vad har jag gjort resten av dagen…? Chattat med lite folk på facebook och msn har allt hunnits med. Börjat att tänka på vad NI (Hannah och Amanda) ska ha med er till mig. En lista kommer snart brudar. Sonen hade inte mycket läxor, och det lilla han hade, behövde han ingen hjälp till, så det har varit väldigt lugnt på den fronten. Jag och dottern har lagat middag. Blev en smaklös fisksoppa. Haha! Med lite extra salt och peppar blev den lite bättre, men ändå inte som den goda Junisoppan vi gör hemma. Den slår allt när det kommer till soppor! Det blir väl upp till bevis någon dag kanske.

Klockan är strax efter nio och jag känner mig klar för kvällen. Nu ska jag se till att mysa med lite Paradise Hotel. Det är ungefär som mitt nya Sex And The City; min drog. Kan inte få nog! Jag håller på att jobba ikapp med er hemma i Sverige.

Bilen är fortfarande inne på lagning, så jag har ingen bil imorgon heller, men jag har lite planer för dagen ändå så det ska nog gå fint ska ni se.

I'll see you soon then

Ojoj, jag har verkligen ett bevis på att vår planet är megaliten! Detta hände i fredags när jag och Emilia var på IKEA, men jag var verkligen tvungen att ta detta i ett eget inlägg. Haha!

Jag och Emilia hade betalat på IKEA och gick i riktning mot parkeringen för att åka hem igen. Emilia märker att det är någon som börjar springa ikapp oss. Jag håller på med något i min väska, så jag märker ingenting. Helt plötsligt börjar den här personen att sakta om, men den säger fortfarande ingenting. DÅ, känner jag en hand på min axel. Jag vänder mig om och där står Anton Gustafsson…! Jag tappar (nästan) bokstavligen hakan, så paff blev jag av att se honom där. Han skulle ju liksom inte vara där, och på IKEA med av alla ställen, det mest svenska stället i USA. Haha!

Jag har verkligen haft en helledig helg! Ända sedan i onsdags. Väldigt skönt har det varit!

Jag började fredagen med en powerwalk. Tror att det kanske börjar bli min lilla drog att få mig en powerwalk eller en springtur på morgonen. Haha! Mitt sätt att koppla av och komma igång på morgonen. Sedan drog jag till IKEA med Emilia på jakt efter en julstjärna. Vi tänkte ju att är det något ställe som har det, så är det IKEA, men tyvärr icke då! Jag kom ändå så inte tomhänt därifrån. Det går nog inte. Jag fick med mig ett nytt stort doftljus, fina julkort ifrån UNICEF där hela beloppet går oavkortat till organisation (fint va?) och även en röd och fin jullykta. Kvällen spenderade jag med Emilia nere i Lon Beach för lite bio. Vi åkte dit utan att veta vilken vi skulle se, utan tänkte att vi kunde ju ta den som fanns. Sagt som gjort, valde vi Unstoppable. Skitbra film! Rekommenderas varmt! Handlade om hur ett tåg åker i en oerhört hög fart, obemannat. Filmen går i korta drag ut på hur de ska få stopp på detta tog som är lastat med en skolklass samt explosiva ämnen! Det blev även till att möta upp Carro på Starbucks innan vi drog hem.

Sådana här lakan vill jag ha

Emilia och Carro kom och hämtade upp mig på lördagens förmiddag för ett nytt litet äventyr – Hollywoodskylten. Det är något som lockar alla turister, men detta förstår inte Los Angelesborna, inte min familj i alla fall. I deras ögon är det BARA en skylt! För mig är det lite mer. Det är ju något som man ser i väldigt många filmer, så då känns det nästan lite overkligt att helt plötsligt få se det på nära håll. Vi fick oss väldigt många kort, eller Emilia fick det i alla fall. Haha! Nästa anhalt var Olson’s, en skandinavisk delikatessbutik där de säljer lite allt möjligt. Jag fick med mig hallonkräm och Wasaknäcke (något liknande Sportknäcke som är min favorit). Vi drog sedan till The Grove (ett utomhusshoppingcenter) för lite lunch. Sedan åkte vi tillbaka ner till Long Beach för att at det väldigt lugnt ett tag hos Carro. Remember The Titans gick på tv:n. Hur bra film som helst! Efter det gick vi ner till 2nd Street för lite käk på en italiensk restaurang, där det för övrigt var en bröllopsmiddag, så det fick vi vara med på ett litet hörn. Kvällen fortsattes sedan hemma hos Carro med fest. Ja, ni hörde rätt. Jag, Carro och Emilia hade en grym fest! Haha! Snygga var vi med; leggings och en body på det – fint! Trots att vi bara var tre stycken lyckades vi med ett jädra drag! Dans och sång som bara den! Det var full kareta i duschen med luciasångerna i kanske en timma. Tröttheten slogs sedan ner som en kanon, och jag somnade i sängen. Sov sedan, tydligen, hela natten sked med Carro. Haha! Sicken kväll! Stas fick sig dessutom ett väldigt fint samtal av mig. Hihi!

Här har vi den!

Olson's

Snygg...?

Idag har det varit VÄLDIGT segt! Jag kan säga så här, jag kände att vi festade igår. Jag ville inte ta mig upp ur sängen. Ögonen var hur trötta som helst. Det gick knappt att hålla dem uppe. Det kändes verkligen att det var ett tag sedan jag festade. Haha! Jag lyckades ändå ta mig upp ifrån sängen för att åka på luciaövning med Carro och Emilia. Jag hade hellre legat kvar i sängen hela dagen, men plikten kallade. Lucian gick nog bra tror jag. Det börjar ju närma sig den stora dagen. Nästa söndag är det ju premiär för vårt luciatåg. Det är då vi ska uppträda på den stora svenska julmarknaden i L.A. Downtown. Vi åkte tillbaka till mig för att slöa på min säng. Därefter drog de hem och jag har sedan dess hållit till vid datorn. Skönt med en lugn aktivitet!

Jag får väl se lite vad morgondagen bjuder på. Vi har ”bara” två bilar i familjen nu, för pappans bil är inne på service eller lagning, så jag har nog ingen bil imorgon. Jag bjöd över Emilia på lite sconesbakning till frukost, och sedan bär det av till Long Beach och Carro för att hämta min favoritskor – joggingskorna. Jag glömde de hos henne, och de måste jag ha imorgon! Annars kommer jag att få panik. Jag har redan börjat få lite småpanik… Haha! Det är väl helt enkelt bäst att hämta dem, eller var tror ni?

I'll see you soon then

För dem som inte har så bra koll på USA och deras högtider, så har vi idag firat Thanksgiving. Det är en av de största högtiderna här, och man samlas tillsammans med sina nära och kära för att njuta av god mat och trevligt sällskap.

Lite underhållning är alltid bra...

Jag hittade en snabbeskrivning på Wikipedia om varför man firar Thanksgiving:

” Traditionen säger att en grupp puritanska pilgrimer utvandrade till Nederländerna efter förföljelser i England. Inte heller i Nederländerna fann sig pilgrimerna tillrätta, utan man lyckades chartra ett skepp att åka med från Plymouth i England. Skeppet, som hette Mayflower, anlände i december 1620 till det som sedan 1776 är USA. Efter svårigheter med skördarna hjälptes man den första tiden av indianer, och när en god skörd äntligen kom, ordnade man en tacksägelsefest till Guds ära, innehållande bland annat vilda ankor och gäss. Med tiden har man infört andra rätter som paj på pumpa och kalkon.”

Jag började även denna morgon med ett träningspass, så himla skönt! Idag blev det en löptur. Efter lite stretchning och dusch, tittade jag och dottern på film. Det blev Letters to Juliet. Den filmen är så töntigt romantisk att den blir galet söt. Haha! Bra beskrivning Nana, men jag gillar den. Vill man se en film som man vill må bra av, är den helt klart ett tips. Efter filmtime var det dags dör att fixa i ordning sig lite till själva middagen.

Jake vakade över kalkonen

Själva Thanksgivingmiddagen bestod av sjukt mycket mat! Haha! Fast i och för sig så är det inte så mycket mat. En svensk julafton består av mycket mer mat, i alla fall om man firar den i min släkt. Vi hade kalkon, ärtgegga, potatismos, sötpotatispuré, sallad, stuffing, tranbärssås, kalkonsås, gröna bönor. Ja, det var nog allt. Det godaste var salladen och de gröna bönorna. Potatismoset var också väldigt gott. Självklart har vi nu rester för flera dagar!

Efter middagen hjälptes vi åt att duka av och städa undan. Vi tittade sedan på film, hela familjen. Vi såg Scott Pilgrim vs. The World. Jag tyckte inte att den var bra, och dessutom var jag hur trött som helst så det kändes som att jag skulle somna vilken stund som helst! Jag skyller tröttheten på kalkonen, och det är faktiskt sant. Det blidas något form av ämne som gör att man vill sova. Första gången jag hörde detta, var det ”jo, men visst…”, men det är verkligen sant. Jag blev ju helt död och var reda för sängen när klockan var halv sex på eftermiddagen.

Kvällen avslutades sedan med efterrätt. Det fanns äppelpaj (amerikansk), små pumpacheesecakes, glass och pumpabröd. Det var väl inte direkt något av det som var någon höjdare enligt min smak.

Tänk att jag fortfarande är vaken nu. Jag var ju helt död innan, och klockan är nu snart halv tolv här. I USA är det ju fortfarande den 25 november, så jag vill passa på att gratta min mamma på namnsdagen. Du är den bästa mamma man kan ha! Älskar dig!

I'll see you soon then