Nana Björnberg

Ojoj, nu ska jag väl försöka mig på att skriva om de senaste dagarna, kortfattat dessutom! Hur ska detta gå…?

Senaste gången jag skrev var i onsdag, med andra ord lite drygt en vecka sedan.  Det är väl bara att sätta igång hjärnkontoret (som du farmor skulle sagt) och hoppa tillbaka i tiden de senaste dagarna.

Torsdagen var en riktigt jobbig dag, slö dessutom. Jag gjorde nästintill ingenting! Rent fysiskt sätt då. För att få helgen fri körde jag dottern till hennes morgonträning. Jag körde även henne till skolan, och när jag väl kom hem hade jag tänkt åka till gymmet, men jag bestämde mig för att stanna hemma och vila (slöa). Dagen bestod av att sitta vid datorn. Fick med bland annat en skypedejt med Amanda i tre timmar…! Hmm, vad gjorde jag mer. Jag kommer inte på något, så det hände väl inte så mycket den dagen.

Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde på fredagen. På dagen vet i tusan vad jag gjorde. På eftermiddagen var jag med sonen i ishallen vet jag. Kvällen spenderade jag hos Emilia med massor med prat och mys. Mitt i natten, runt två eller något sådant, får vi för oss att vi ska börja stå på händerna mot en vägg. Ja, har man inget annat att göra mitt i natten, så varför inte liksom? Tack för att du finns!

Lördagen var en riktigt seg dag. Den bestod av Top Modelmarathon på förmiddagen till lunch tid. Sedan lite frukost, och efter det ännu lite mer Top Modelavsnitt. Vi åkte därefter till ishallen helt i onödan. Dottern och hennes team skulle visa upp sina två program. Precis när vi kommer dit avslutas musiken. De hade precis åkt klart, men som tur var så var dottern inte med i det programmet, utan hon skulle vara med i det andra. Jag och Emilia brummade sedan hem igen. Hann med lite käk innan vi mötte upp Rebecka utanför en bio nere i Long Beach. Vi såg Harry Potter. Jag är inte direkt något fan, men det känns som att det är en film som man måste se. Efter filmen åkte vi hem till Carro, och hon följde även med mig hem och sov här.

Varje söndag är det ju Lucia, och denna söndag var inget undantag. Jag och carro var duktiga nog att baka till den här gången. Det blev kladdkaka, men den blev inte kladdig så det är väl egentligen fel att kalla den kladdkaka. Det går knappt baka en finfin sådan här i USA. Får vänta tills jag kommer hem på att få till en riktigt superkladdig en. Luciaövningen gick riktigt fint. I och för sig så var det inte så mycket övning, utan vi satt mest och pratade. Det var riktigt mysigt. Kvällen bestod först av au pairmöte (bowling) och sedan avslutade jag, Emilia och Carro kvällen på Starbucks.

Måndagen bestod av gymmet på morgonen med Emilia. Sedan blev det till att övningsköra med henne lite. Hon körde upp i tisdags, och fick även sitt amerikanska körkort. Bra jobbat! Jag var även ute på en powerwalk med Jake (hunden). Det var första gången som jag var ute med honom, och det gick riktigt bra! Skönt var det med. Det som var kvar av måndagen bestod av lite planering inför kusinernas vistelse, och annat smått och gott (vad kommer jag inte ihåg). Mina värdföräldrar var nere i San Diego över kvällen och natten, så jag och barnen var själva hemma. Vi spenderade kvällen tillsammans med Carro, Emilia, Kristine och filmen Superhjältarna. Grymt bra film och härligt sällskap!

Tisdagen började jag med en springtur på morgonen. Riktigt skönt var det! Under tisdagen hann jag även med att vara i ishallen två gånger. En gång på förmiddagen, för dottern hade håltimma och ville passa på att träna, och sedan en gång efter att hon hade slutat skolan. Ja hade med mig min dator, så mig gick det ingen nöd på. Det var bara lite kallt. På kvällen gjorde jag nog inte så mycket.

Onsdagsmorgonen börjades med att köra dottern till och från hennes träning. När vi kom hem körde jag henne och sonen till skolan. Sedan bar det av hem för en powerwalk. Efter en snabbstretchning och dusch, åkte jag till min LCC (min kontaktperson) för att prata lite. Fick beskedet att hon ska sluta inom kort, och att vår grupp ska tas över av den LCC:n som är ansvarig för Redondo Beach. Efter middagen bestod av…, jag vet inte vad, men vi åkte sedan allesammans till ishallen för att se sonen spela hockeymatch. Det var min första match som jag har sett honom spela. Tyvärr förlorade dem, 3-2, men sonen var väldigt duktig. Kvällen avslutade vi på en restaurang innan det bar av hem till min älskade dator. Haha!

Det blev kanske ett långt inlägg, men jag skrev ju om väldigt många dagar, så jag tycker att det är klart godkänt!

I'll see you soon then

Jag sitter just nu i ishallen och skriver detta. Jag är här för andra gången idag, och fy tusan vad det är svårt att skriva. Händerna är som is! Jag ger det ändå ett försök. Bloggen har ju nästan varit död i en hel vecka nu. För mig är det en hel evighet. Det har verkligen inte funnits någon motivation, eller intresse för den delen, att skriva. Jag ber om ursäkt, men så har det varit.

Jag funderar lite på om jag kanske ska ta tag i att berätta om de senaste dagarna ikväll. Det kommer inte bli någon roman i sådana fall, utan lite mer kortfattat. Tvekar ni också nu eller? Det gör jag i alla fall…

Ja, som jag nämnde ovan så är jag i ishallen igen. Hemma var ishallen mitt andra hem. Inte bara för att jag var där ganska ofta, både såväl träningar och hockey, utan för att jag känner mig verkligen hemma där. Det hände ibland att jag gick upp tillishallen bara för att kolla läget. Då trivs man va? Haha!

Konståkning kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är något som jag har ägnat väldigt mycket tid åt. Däremot tror jag att intresset har börjat svalna. Inte intresset av att kolla på det, för det älskar jag fortfarande, men intresset av att åka på egen hand. De senaste gångerna när jag och dottern har varit i ishallen för lite egenträning, har jag inte åkt, utan jag har suttit vid sidan av, tittat, läst bok och nu har jag även kommit på att de har fri internetanslutning här. Farligt…

Nej, nu fryser jag verkligen skitmycket om händerna! Det är nog dags att avsluta för nu. Hoppas att ni sover gott hemma i snöiga Ulricehamn, och övriga Sverige med. På återläsning… (Istället för återseende.)

I'll see you soon then

Ja du Nana lilla, du visste nog innerst inne vad som väntade efter att ha sett Dear John, en tomhet. Ändå väljer du att titta på den. Det går ju inte att motstå, den är ju så himla underbar. Dear John är full av kärlek och massor med andra känslor, så det vore nästan konstigt om det inte skulle väcka lite egna känslor till liv. Just nu känner jag mig tom, tom på kärlek ifrån mina nära och kära. Jag vet att ni alltid är med mig, och att jag hör ifrån er alla ganska ofta, men det räcker ändå inte riktigt till. Det är det där lilla extra som saknas. Själva närheten av att ha er här hos mig. När kommer ni hit och botar mig…? (Haha!)

Jag kanske inte bara behöver bota min tomhet...

Jag berättade i ett tidigare inlägg att jag såg fram emot att få spendera den sista tiden vid datorn, innan barnen kommer hem ifrån skolan. Självklart ringer dottern och frågar om jag kan hämta henne, och sedan skjutsa henne till ishallen för lite istid. Det var bara att lämna min kära vän, Mr. Dator, och köra till skolan, hämta upp henne, köra hem och sedan släppa av henne vid ishallen. När jag kom tillbaka hem en stund senare, hade sonen kommit hem och han spelade tv-spel så jag passade på att sitta lite till vid datorn innan jag fixade lite käk till honom. Sedan var det bara att sätta sig i bilen igen och köra nästa barn, sonen, till ishallen för hockeyträning.

Nu är klockan snart åtta och då är det Top Model som gäller. Det gillar vi! Morgondagen ser jag inte fram emot så jättemycket. Jag har en fullt duglig förklaring; jag ska städa. Wiiihoooo…! Verkligen skitskoj! Det enda jag ser fram emot imorgon är min träning. Det blir ett nytt styrkepass på gymmet.

De senaste nätterna har jag drömt om något som har koppling till Ulricehamn och mitt liv hemma i Sverige. I natt var det likadant. Jag vet inte vad jag drömde, men när jag vaknade visste jag att det hade något med livet HEMMA att göra. Vissa kanske skulle tycka att det var lite småmysigt att drömma om allt där hemma, men jag hatar verkligen det! Jag vaknar alltid med en tomhet, och så vill jag inte ha det. Jag hoppas därför att jag drömmer något annat. Kanske att jag vann på Triss. Fast i och för sig skulle jag då bli besviken när jag vaknar, så det kanske inte var så bra idé ändå. Aja, det återstår väl att se. Nu – Top Model. God afton!

I'll see you soon then

Idag fyller världens bästa farmor år. För er som är lite trögfattade så är det MIN farmor som fyller år idag! Hon är som ett vin, och whiskey för den delen med, hon blir bara bättre och bättre med åren. Jag kan ju inte påstå att jag är ett så stort fan av varken vin eller whiskey, men man brukar ju säga så.

Jag hade tänkt överraska farmor med att ringa hem till henne ifrån skype. Det är inte alls dyrt, så det var ju perfekt. Jag testade två gånger i morses, men då var du inte hemma farmor. Nu i efterhand vet jag att du var och besökte Siv. Trodde att du kanske var och besökte någon annan tant. Du har ju några stycken vet jag.

När jag sedan åkte till Emilia fick jag låna datorn och göra ett nytt försök, och denna gång gick det vägen. Farmor svarade som vanligt ”Jaa, Mildred”. Jag började direkt sjunga ”Ja må hon leva” och när jag hade sjungit klart tackade du så gott farmor men frågade lite försiktigt vem det var. Jag skrek nästintill ”Det är NANA”, och du bara ”Nej men åhh, är det Nana. Min lilla flicka”. Åhh, då hade jag bara velat vara hos dig och ge dog en bamsekram farmor. Som vanligt ville du inte vara till besvär, och du bekymrade dig även för att det skulle vara dyrt för mig. Telefonräkningen blev inte alls stor, utan endast några cent. Det var värt allt i världen för att få höra din röst igen. Det gjorde mig superglad och det sade du även själv. Det kändes nästan lite overkligt att höra din röst ska du veta. Jag till och med att du kanske tyckte detsamma om mig.

Farmor, jag vill återigen gratta dig på din finfina dag. Du är underbar, precis som du är!

Syns om några månader. Jag älskar dig.

I'll see you soon then

Jag är nyss hemkommen ifrån min kära dalatös Emilia. Den stackaren har gått och blivit lite småförkyld, så vi ansträngde oss inte direkt så värst mycket. Vi tittade på en av mina favoritfilmer; Dear John. För er som inte har sett den, se den! Det är en order. Första gången jag såg den var på bio i Göteborg med Barret. Jag lipade nog nästan halva filmen, medan Barret mest satt där och skrattade åt mig. Det är inte konstigt att man gråter till den, den är ju så sorglig. Dear John väcker så många tankar, så vi får väl se hur den är dagen kommer bli. En tänkardag kanske…

I morses var det första gången som jag ”försov” mig. Jag skulle ju upp vid 3.50, eftersom det var morgonträning idag för dottern, och jag vet at jag satte alarmet på 3.50. På något knasigt vis har jag lyckats ställa om klockan i sömnen till 6.30. Jag vaknar av att dottern står och bankar på min dörr. SHIT! Det var bara till att kasta på sig kläder och sedan hoppa in i bilen och köra mot ishallen. Fick mig en till liten tupplur. Skönt!

Dottern hade tur idag, och började inte förens en timma senare så vi stannade på Starbucks innan vi åkte hem. Väl hemma käkade jag frukost och passade på att prata med lite folk. Underbart! Sedan bar det av till skolan för ett avsläpp, och efter det blev det gymmet för min del.

Ett Turbo Kickpass senare var jag lika svettig som vanligt. Jag är ju brud så jag kan göra flera saker samtidigt. Idag skypade jag med familjen samtidigt som jag stretchade. Jag börjar bli ganska bra på att slå två flugor i samma smäll. Sedan var det bara att hoppa in i duschen och sedan bar det av till Emilia.

Nu är det lite drygt en timma kvar innan barnen kommer hem, om inte dottern ringer och vill ha skjuts hem. Jag hoppas inte det, för jag uppskattar verkligen den sista stunden innan de kommer hem. Det är riktigt skönt att bara kunna sitta själv med musik på och kika runt på lite allt möjligt. Vi hörs lite senare!

I'll see you soon then

När klockan ringde i morses var jag väldigt trött och ganska pigg på samma gång. Om det nu är möjligt… Jag hade satt telefonen på alarm för att jag skulle hinna med en springtur innan jag skulle möta upp Emilia. Mina nya springtgihts fick även vigas in, och de får toppbetyg. Jag älskar när man börjar springa och man känner sig skittrött i benen, man tror att detta komma ju aldrig funka, men sedan efter ett tag börjar de kännas lättare och det känns nästan som att man springer på moln. Haha! Som ni kanske förstår var min springtur väldigt skön. Längtar tills nästa.

Jag kom tillbaka svettig och go. Stretchade samtidigt som jag skypade en snabbis med Hannah! Tråkigt att vi inte kunde prata så länge, men både hon och jag skulle bort, så det var inte så mycket vi kunde göra åt saken mer än acceptera läget. Jag hoppade in i duschen och körde mot Emilia. Mitt uppdrag för idag var att köpa en födelsedagspresent till min värdmamma, eftersom hon fyller år imorgon (onsdag), och åka till stället där dottern slipar sina skridskor.

Jag och Emilia åkte till Barnes & Nobel, en jättestor bokhandel som har det mesta. Jag och Emilia fastnade väldigt länge på en speciell avdelning. Det får nog bli ett litet köp där i framtiden. Haha! Min värdmamma är vegetarian, fast hon äter fisk, så jag köpte en vegetarisk kokbok. När jag köper kokböcker, inte för att det hör till vardagen, köper jag utefter bilderna. Är det fina bilder blir man ju inspirerad till att laga mat, och det är ju det som är själva syftet med kokboken. Easy Vegetarian hette denna kokbok och den hade skitfina och fräscha bilder. Ett kap i mitt tycke.

Vi drog sedan vidare till en ny au pair här i området. Lena heter hon är och är ifrån Danmark. Herregud, vilket hus hon bor i! Shit, säger jag bara! De hade ett litet biorum. Där hoppas jag på många filmkvällar i framtiden. Lena var hur söt som helst! Hon är med i samma au pairgrupp som mig, Emilia och Carro och hon kommer bli en frisk fläkt i vår lilla grupp.

Sedan var det till att åka hem igen i hopp om lite dötid vid datorn innan barnen kom hem. Haha, det trodde jag det. Dottern ringde efter ett tag och ville ha skjuts hem ifrån skolan för att kunna komma iväg till ishallen och tärna lite. Sagt och gjort, drog vi till ishallen och jag tittade igenom collegekatalogen vilka kurser som är aktuella för mig. Tror nog att jag snart kan komma fram till något.

När vi kom hem, gick jag runt och smypysslade lite. En stund senare kom pappan hem med mat ifrån Rubio’s (mexikanskt) och vi hade lite födelsedagsfirande för min värdmamma idag istället för imorgon. Hon blev jätteglad för min present, och tackade för den väldigt många gånger. Det är alltid lika skoj att ge bort något som uppskattas väldigt mycket.

Detta paket hade jag velat ha HÄR och NU!

Nu är klockan snart tio här hos mig, och jag ska bege mig till badrummet för att göra mig i ordning för kvällen. Jag ska upp tidigt imorgon och köra dottern till ishallen. Mysigt med lite sovning i bilen igen. Haha! Sedan bär det av till mitt favoritpass på gymmet; Turbo Kick! Härligt!

I'll see you soon then

Det är lite småkul hur dagarna ser så annorlunda ut beroende på vilken dag det är. Vardagarna skiftar väldigt mycket ifrån helgerna. Ena dagen vandrade jag och hoppade bungy jump, nästa dag var jag hemma i huset och jobbade. Snacka om två helt olika världar.

Stolta brudar

Gårdagens morgon började lite jobbigt. Precis innan jag vaknade upp drömde jag lite jobbigt. I drömmen befann jag mig hemma i Ulricehamn några dagar innan jag skulle åka till USA. Jag skulle ta farväl av en person, men klarade knappt inte det. Jag bara grät och grät. I drömmen var du Stas där för att trösta mig, och tur var det. Du försökte lugna mig med att säga att vi skulle träffas varje minut som återstod innan jag skulle åka. Det var ändå inte tillräckligt för mig. När jag sedan vaknade hade jag lite smått panik. Bästa sättet för mig för att inte gräva ner mig i mina tankar är att ge mig ut på en tur. Det fick bli en powerwalk med härlig musik i öronen. Benen kändes väldigt pigga, så det slutade med att jag sprang istället för att powerwalka. Hur skönt som helst! Jag återvände sedan till huset med ett lättare huvud, redo för lite stretchning, dusch och småärenden åt familjen.

Resterande delen av dagen bestod av ett pass på gymmet som gick riktigt bra. Åkte hem för lite stretchning och sedan kom sonen hem. Jag passade på att skriva brev medan sonen gjorde läxorna. Jag började sedan lite smått med maten, och min värdmamma kom även hem kort därefter. Vi skulle äta en kött- och potatisgryta som skulle stå och puttra väldigt länge så jag gick ut till mig för att slappa vid datorn. Efter kanske en och en halv timma knackar dottern på min dörr med lite mat. Alla åt tydligen när de kände för det, så hon var gullig nog att ta med sig lite till mig. Jag visade henne stolt min bungy jumpingfilm och hon blev nog lite imponerad tror jag. Kvällen bestod sedan av ytterligare lite dator och även skype med la familia innan jag somnade så gott på kudden min.

I'll see you soon then

Idag är det den 16:e november och jag är verkligen superglad! Vet ni varför? Jo, för om exakt en månad idag står jag på LAX (den stora flygplatsen här i LA) och plockar upp mina kusiner. AAAAAHH! Jag vill bara skrika av lycka! Hannah och Amanda, det är nu det gäller!

Det är också nedräkning till min födelsedag. Det är nu tre månader innan jag fyller 20. Tyvärr kommer jag inte kunna fira den på ”rätt” sätt, eftersom det är 21 här i USA. Jag kommer därför ta igen detta flera gånger om när jag kommer hem. Tro mig! Jag hoppas att det finns en och en annan vänlig själ där ute som vill göra mig sällskap då… Brudar är ni redo för att skaka lite rumpa då med mig eller?

Jag har också bott här i tre månader nu. Vart har den tiden tagit vägen? Nej ni, det vet i fasiken. Borta! Detta innebär att det är en graviditet kvar här i USA, det vill säga nio månader för er som inte riktigt hajade grejen där. Det går fort! Sverige vi syns snart!

I'll see you soon then

Jag hade tänkt ge mig på att berätta om gårdagen. Som ni säkert har förstått vid det här laget så hoppade jag bungy jump igår. Jag har sagt det innan, att detta är något jag har velat göra väldigt länge, men jag trodde aldrig att det skulle bli av. Jag trodde att jag var för feg. Jag har nu lärt mig att jag kan nog göra det mesta här i livet.

Morgonen började med att klockan ringde strax efter fem. Det blev lite frukost hos Carro innan vi satte oss i bilen för att köra iväg till vårt äventyr. Jag var fortfarande inte nervös, men jag började känna ett obehag av en jobbig känsla. Jag började bli rädd… Det är väl i och för sig inte så konstigt, det var ju bungy jump som stod på schemat.

Vår GPS kunde inte hitta den exakta adressen, så när vi började närma oss stannade vi på en bensinmack för lite hjälp. Det visade sig att den kvinnan som vi frågade, hon och hennes kompis skulle till samma ställe. De skulle också hoppa. Därifrån tog vi följe upp bland bergen till den parkeringen där alla samlades.

Det var hur vackert som helst där uppe! Solen höll på att stiga upp på den klarblå himlen och miljön var jättefin! Vi fick fylla i ett papper, signera det med vårt namn på tjugo ställen (jag skojar inte, haha), väga oss och vi fick också lite information om lite allmänt kring det hela. Därefter började vi vår fem miles långa vandring bland berg och dal.

Vandringen var skithäftig! Vi hade två instruktörer som gick med oss under vandringen och som även skulle vara med då vi hoppade. I början gick vi på en bred grusväg, men den byttes snabbt ut mot smala, krokiga, branta och läskiga stigar. Vi fick även korsa bäckar på flera ställen. Ett perfekt sätt att kyla ner sig lite. Det var faktiskt ganska skönt att svalka fötterna, så att man inte överhettades. Det var väldigt vackert runt omkring oss. Det blir aldrig riktigt samma sak genom att titta på bilder, men det är bättre än ingenting alls. Vi stannade även på ett ställe och fikade lite. Med ett äpple i magen fortsatte vi mot målet – bron som vi skulle hoppa ifrån.

När vi kom fram och jag fick se bron, blev jag skitnervös! Det var nu jag började inse lite smått att jag faktiskt skulle kasta mig ifrån en bro… MAMMA MIA!

Innan det var dags för första personen att hoppa, hade vi lunchpaus och sedan fick vi oss en liten introduktion på det hela; om deras företag, vilka sätt man kunde hoppa på och så vidare. Det låg mycket vikt på att informera om säkerheten som deras företag jobbar med, vilket är fullt förståeligt. Innan de kunde börja beta av en och en, var de tvungna med att fixa lite saker så då fick vi sitta där på bron och frysa häcken av oss! Det blåste så in i bänken att det var tokigt!  Solen hade nämligen inte riktigt hunnit ta sig över det berget som täckte bron, så det var galet kallt! När solen sedan kom fram, blev det mycket bättre.

De började sedan beta av en och en. De hade två hoppanordningar, men det var ju bara en som kunde hoppa i taget, annars hade man ju hoppat in i varandra. Vi var nog sammanlagt kanske 40-45 personer som hoppade så det tog ju ett bra tag. Jag tyckte att det var både jobbigt att stå och titta på när de andra hoppade, men det var också väldigt peppande. Jag ville verkligen göra det, och jag gav mig faan på att jag skulle klara det!

Till slut var det min tur att ta på mig säkerhetsselen. Den bestod av två delar; en som var runt höfterna och benen och en som var runt axlarna. Dessa två delar fästes sedan i själva linan. Nervositeten var inte att leka med vid det här laget! Jag ville verkligen spy! Jag klev över räcket på bron, ställde mig på plattformen och tittade rakt in i instruktörens ögon. Han såg hur nervös och rädd jag var. Han fick snabbt gå igenom hur allt skulle gå till; hur jag skulle hoppa, hur jag skulle göra i luften och hur de gjorde när jag sedan skulle upp igen. Han påminde mig om texten på mina byxor: ”JUST DO IT”. Det var ju det jag hade tänkt om hela den här dagen, och det var då jag bestämde mig. Just i det ögonblicket. Sedan började han räkna ner: ”In five, four, three, two, one…”

Den jävla känslan att bara kasta sig ut i luften och falla handlös bakåt, den är obeskrivlig. Man ser hur man kommer längre och längre ifrån bron. Allt går så fort, men ändå känns det som att det går i slow motion. Jag hann knappt tänka innan det var dags för min första studs upp igen. Herregud, jag flög hit och dit, åt alla håll och kanter. Jag kände mig som en vild studsboll som far överallt. På ena studsen svor jag alla svordomar jag kunde komma på, på andra skrek jag ”Jag gjorde det”. Jag kunde inte fatta vad jag precis hade gjort! Ofattbart! Sedan hissade de ner en lina som jag fäste i min säkerhetssele, och sedan åkte jag tillbaka upp till bron.

När jag kom upp var jag dunderglad! Jag var nog som ett litet barn på julafton. Haha! Det kändes som att jag svävade på moln, så lycklig var jag. På ett sätt var det nästan samma känsla som då när jag tog mitt körkort. Jag gick bara runt och log och hoppade som en riktig hoppetossa! Glad och galen! Jag sade till mig själv att detta är något som jag ville göra nästa sommar innan jag åker hem. Jag måste ju få ett galet avslut på detta år.

Vi påbörjade vår vandring tillbaka på egen hand. Vägen gick inte raka vägen tillbaka, utan vi gick lite fel några gånger. Till slut såg vi parkeringen och då fick jag och Emilia lite fnatt. Vi beslutade oss för att springa in i mål. Haha! Härligt och superjobbigt!

När vi sedan satt i bilen började jag sakta men säkert drabbas av en jädra trötthet! Den slog ner som blixten kan göra. Jag somnade sedan som en stock och sov tills nästa morgon som en prinsessa.

Jag är stolt över mig själv!

I'll see you soon then

Elin berättade för mig att hon sover väldigt djupt, och är därför väldigt svår att väcka. Hade hon rätt? ATT hon hade! Det gick knappt att få liv i henne när alarmet gick på. Jag var knasigt nog väldigt pigg efter bara fyra timmars sömn, så jag började städa lite smått. Plocka undan lite skit som låg överallt. Till slut kom även Elin upp. Vi drog till Starbucks och köpte med oss lite frukost innan vi åkte till Emilias hus för att plocka upp henne.

Vi tre tjejer brummade sedan ner till ett shoppingcenter som heter South Coast Plaza. Det ligger kanske 45 minuter härifrån. Detta shoppingcenter säger jag bara! Det kändes som att vi var mitt i juletiderna när vi var där. Juldekorationer överallt, och inte så lite heller! Det blev en väldigt lyckad shopping för oss alla. Vi fick alla något vi behövde. Emilia lite träningskläder. Jag köpte mig ett par springbyxor och de coolaste springshortsen du någonsin kan hitta! Jag tog fram mina Team Sportiaskills och hjälpte Elin med att ta fram ett par springskor. Den människan har aldrig ägt ett par i sitt liv, så det var verkligen på tiden! Det kändes faktiskt som att jag befann mig på jobbet. Haha!

En riktigt fet amerikansk julgran

Fräschaste shorts i stan!

På jobbet...

Efter några timmar där, åkte vi tillbaka hem, för att plocka upp lite saker hos Emilia för att sedan åka ner till Whole Foods och fixa lite matsäck till söndagens aktivitet. Det blev sallad för oss alla, men inte vilken sallad som helst, utan en riktigt lyxig sådan! På Whole Foods har dem hur mycket som helst som man kan välja bland. Det är bara att gå och plocka ner i en bytta, och sedan gå till kassan och betala. Det är ganska dyrt, men åhh så gott!

På kvällen skulle vi på en Thanksgivingmiddag hos Kristines värdfamiljs släkt, så det var bara till att åka hem och fixa allt till det. Vi ”bakade” (översättning – tog en mix och blandade i de sista ingredienserna och sedan in i ugnen) ett pumpabröd för att ta med som en liten gåva.

Thanksgivingmiddagen var något utöver det vanliga! Så mycket mat överallt, och allt var så nytt med. Thanksgiving är inte riktigt än i USA, men de firade den nu för de är bortresta när den väl är, och det är verkligen något speciellt för amerikanarna så den ville dem inte missa!

Mätta som tusan, tackade vi för oss, och åkte ner till Carro i Long Beach för att sova där. Det var hon som skulle ha bil dagen efter, och för att spara ganska mycket tid var det enklast om vi alla sov där.

Jag var dundertrött och somnade nästintill så fort jag hade lagt huvudet på kudden. Det trodde jag inte, med tanke på vad som väntade dagen efter…

I'll see you soon then

Tänkte här med berätta om halva helgen, det vill säga fredagen och lördagens aktiviteter. Söndagens får ni läsa om i nästa inlägg, för herregud säger jag bara! Så himla coolt var det! Jag kan väl avslöja redan här då (kan inte hålla mig ifrån att berätta). Igår uppfyllde jag som sagt en av mina drömmar som jag har haft under en längre tid, nämligen att hoppa bungy jump… Det ni! Om hur det var och allt runt omkring det, får ni läsa om i nästa inlägg. Nu, tillbaka till resten av helgen.

Barnen var ju även lediga i fredags, så det var väldigt lugnt hemma hos mig. Jag fick även tid till att göra vad jag ville här hemma. Som den datanörd jag är, så ville jag ju självklart sitta vid datorn, och OM jag gjorde det. Jag hade världens mest underbara tid vid skype. Pratade med Stas i 2,5 timma. Det känns som att vi kommer närmre varandra för varje gång. Bara att sitta och snacka skit om vad som händer hemma, och även här, men det är ju mest intressant (i alla fall för mig) att få höra om vad som händer hemma.

Jag diggar dig!

Som sagt, det var väldigt lugnt här hemma. Jag jobbade mindre än när barnen är i skolan. Visst låter det konstigt, knappt så att det går ihop, men så var det. Både sonen och dottern hade var sin kompis över, så de var inte i så stort behöv av mig. Min värdmamma jobbade även hemifrån den dagen, så om det hade krisat ihop sig så kanske hon hade kunnat rycka in. Nu var det däremot så att det krisade inte ihop sig, utan jag löste det finfint på egen hand. Körde dottern och hennes kompis till en annan kompis.

Eftermiddagen bestod av lite mer dator, och sedan fixade jag mat till mig och sonen och efter det bar det av till ishallen för lite extraträning för hans del. Han skulle öva sina skott och även lite skridskoteknik. Ena coachen som han hade då, frågade mig vart jag kom ifrån. Jag flinade och sade ”Sverige”, för det kändes verkligen som att han själv skulle säga det. Självklart var det så. Killen hette Brandon Convery och är en före detta NHL-spelare.  Han berättade även att han hade bott i Linköping, där han även hade spelat hockey för flera år sedan. Vad världen är liten ändå.

Jag och sonen åkte tillbaka hem för lite middag tillsammans med föräldrarna. Efter middagen satt jag och mina värdföräldrar kvar och pratade i kanske en halvtimma om lite allt möjligt. Det var ett bra tag sedan vi hade tid att kunna sitta ner och bara prata. Det inträffar inte så ofta i vår familj. Det finns inte riktigt tid till det. På kvällarna brukar jag ju vanligtvis gå ut till mig och hålla mig uppdaterad om vad som händer hemma.

Jag ringde sedan hit Emilia för lite sällskap. Vårt sällskap skulle sedan utvidgas till ytterligare en person, nämligen Elin ifrån Murrieta, men fram till dess att hon kom tittade vi runt på lite olika klipp på datorn, bland annat klipp ifrån Så ska det låta.

Elin kom till slut hit, och hon hann nästintill bara att lämna väskorna innan vi drog ner till Yogurtland för lite göttigött. Kvällen avslutades sedan hos mig med lite film, 27 Dresses. Jag var hur trött som helst, och somnade. Så roligt sällskap var jag. Haha! Jag vaknade upp lagom till slutet, och sedan drog Emilia hem. Jag och Elin fortsatte kvällen vid datorn, innan vi till slut somnade vid fyra på morgonen. Hallelujah!

I'll see you soon then

Idag är det den 12:e november. Det är inte vilken dag som helst, utan idag är det exakt fem månader kvar tills jag får träffa den bästa familjen i hela världen igen. Det ska bli så grymt roligt! Jag kan inte fatta att de ska komma och hälsa på mig. Det är som en dröm som jag inte riktigt vågar tro på förens jag hämtar upp de på flygplasten. Jag får världens kick så fort jag tänker på det!

Pappa, jag är definitivt laddad inför helgen!

Vi syns den 12 april!

I'll see you soon then

Jag har fått mig en skön start på denna dag, nämligen en powerwalk nu på morgonen i solskenet. Barnen är lediga ifrån skolan idag med, men det hindrade inte mig ifrån att ge mig ut på en lite tur efter att jag hade vaknat.

När jag kom tillbaka blev det självklart lite stretchning. Är det något mina föräldrar har lärt mig, så är det att man alltid ska försöka att stretcha efter ett träningspass. Jag har aldrig haft någon större skada, och på något vis tror jag att det kan ligga något i det att jag är noga med stretchningen. Jag satt och kollade på ett program samtidigt som handlade om en grupp människor som höll på att bestiga Mount Everest. Det är något med extrema utmaningar som lockar mig. Jag vet inte varför, och jag tror heller inte att jag skulle vilja göra något så pass extremt som att bestiga världens högste berg, men jag tycker verkligen att de som lyckas respektive dem som försöker, är otroligt coola! Det är oerhört riskfyllt, men ändå kopplar dem bort det och har bara ett mål i huvudet; bestiga berget. Ja, jag är mäkta imponerad av dem.

Inte riktigt som Mount Everest...

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan får vi se vad dagen kan bjuda på. Jag ska i alla fall åka ner till Office Max och köpa lite färg till skrivaren. Det kanske kan bli en tur till gymmet med för mitt tredje och sista styrkepass för den här veckan. Ha en bra dag!

I'll see you soon then

Ojoj, inte trodde jag att jag skulle bli den trötta tjejen men det har nog hänt något med mig. Jag var hur trött som helst idag när klockan var halv åtta på kvällen. Det kändes som att jag hade kunnat sova då, men istället tittade jag på film med min värdfamilj; Mupparna (någon av alla de filmerna som finns med dem). Jag är inte direkt något fan av dem, men tydligen så verkar min värdfamilj vara det. Om jag ska vara ärlig, så har jag faktiskt aldrig riktigt fattat grejen med Mupparna. De är helt enkelt inte något för mig, men det var lite småmysigt ändå. Jag brukar ju alltid gå ut till mig efter vi har ätit, men idag valde jag att stanna kvar inne i huset. Ska nog försöka göra det lite mer.

Idag har det varit en väldigt lugn dag. Barnen har varit lediga ifrån skolan eftersom det är The Veterans Holiday idag, vilket innebär att de hedrar de som är med inom det militära och det gör dem genom att vara ledig ifrån skolan – härligt! Haha!

Jag började morgonen med att även idag köra dottern till ishallen. Under tiden hon tränade passade jag på att sova, och det var otroligt skönt och välbehövligt! När vi sedan var på väg hem, passade vi på att stanna på Starbucks eftersom vi inte hade så bråttom hem med tanke på att det inte var någon skola. När vi kom hem gick dottern raka vägen in till sitt rum för att ta igen lite sömn, och jag satte mig vid datorn. Sonen satt och spelade tv-spel, vilket han har gjort hela dagen idag. Vid datorn satt jag bara och kollade runt, pratade även med lite folk. Jag gjorde faktiskt nytta vid datorn. Jag skypade med Martinsson om mina träningspass som han har gjort åt mig. Tänk att jag har gått och skaffat mig en PT på andra sidan jordklotet. Haha!

Trots att jag inte var så sugen på det, tog jag tag i mig själv för att dra till gymmet och köra det andra syrkeövningspasset. Till skillnad från de andra dagarna hade jag inte Emilia med mig, utan jag åkte dit själv. Själv kan man nog inte kalla att jag var för det var massvis med annat folk där. Gymmet är helt enkelt en bra plats om man är i behov av sällskap. Haha! Det stället kan göra nytta på många olika sätt. Träningspasset gick skitbra! Började med lite uppvärmning, sedan styrkedelen som sedan avslutades med lite löpning på bandet. Svettig som en gris åkte jag ifrån 24 Hour Fitness för att ta mig ett skönt stretchningspass framför ”Kenza och Tyra Show”.

Eftermiddag bjöd på lite skridskoåkning i den lilla ishallen som ligger i shoppingcentret uppe på kullen tillsammans med dottern. Det var jättemycket folk där och isen var jättedålig, så det var inte så skoj där. Efter det drog vi till Jamba Juice och sedan hem för ytterligare lite slappning. Dottern gick in till sig, och jag och sonen satt i föräldrarnas sovrum; jag vid datorn och han läste sin bok.

När värdmamman kom hem, började vi fixa lite mat. Jag stod som vanligt för salladen. Haha! Det börjar även bli en rutin här i USA, och inte bara hemma i min familj. Efter maten så blev det som sagt Muppfilmen.

Nu ska jag sova! Är redigt trött, vilket jag tycker är oerhört skönt! Just nu uppskattar jag när jag är trött och bara vill sova! Haha! Lite knas kanske, men så är det. Jag gillar det. Imorgon kommer Elin hit. Det ska bli grymt skoj att se henne igen! Vi får se vad helgen har att erbjuda, förutom det jag ska göra på söndag…

I'll see you soon then

Detta inlägg vill jag tillägna min älskade hund Cosmos. Jag vet att väldigt många tycker att deras hund är den finaste som de någonsin skådat och den mest underbara av alla hundar i världen, men Cosmos är verkligen det! Inget snack om saken!

Jag kommer så väl ihåg den dagen då mamma och pappa berättade att vi skulle åka och titta på en hund. Jag hade alltid drömt om en hund, men jag trodde aldrig att det skulle bli så att vi köpte en. När skulle vi få tid till en hund? Just tiden satte väl stopp skulle jag kunna tänka mig innan när vi barn ville ha en hund. Jag har för mig att mamma och pappa påpekade gång på gång: ”Vem ska ta hand om henne/honom då?”. Jag tror heller inte att jag och mina syskon tjatade om att vi skulle skaffa hund, utan jag tror att vi hade insett att det skulle nog inte ske oss.

Så kom den dagen då dem berättade att vi skulle åka och titta på en hund. Det var ingen hundvalp, utan han var redan fem månader då (har jag för mig). När vi kom till Fristad, där vår blivande Cosmos fanns, var det kärlek vid första ögonkast. Han var så otroligt söt, och det var något speciellt med honom. Det gick inte att sätta fingret på vad det var, men något var det allt. Nu i efterhand vet jag vad det var, nämligen hans personlighet.

Vi hade först hemma Cosmos på prov i några veckor, för att se till att allt funkade bra innan vi tog ett beslut om att behålla honom. Han var så otroligt söt! Cosmos var lite större än hans syskon och hade stora hängande öron, men hela han hade så fina proportioner att det gjorde inget att han inte var ”perfekt” enligt hundvärlden, för han var ju perfekt i våra ögon.

Vi tog hem Cosmos till vårt hus lagom till Halloween hösten 2005, vilket idag är ungefär fem år sedan. Herregud, jag fattar inte att vi har haft honom så länge, men på samma gång känns det som att Cosmos alltid har varit med oss i Björnligan (det är vad vi kallar vår familj). Han är ju en del av vårt liv, en väldigt stor och betydelsefull sådan.

Jag såg precis en video på Laila Bagges blogg om ett lejon, Christian, som köptes på Harrods i London på 60-talet. Han bodde hemma hos en familj, men flyttades sedan ner till Kenya till en man som jobbade med att vänja djur vid att komma tillbaka till det fria, där de egentligen hör hemma. När Christian sedan har levt där i ett år, kommer hans gamla ägare på besök. De är väldigt spända på om deras lejon kommer känna igen dem.  När Christian får syn på dem, mitt ute i vildmarken, är det kärlek igen. Han springer fram till sina förra ägare, lägger sina stora tassar om deras axlar och ger ut pussar och kramar till både höger och vänster.

Den videon gjorde att några tårar rann nerför min kind. Det är vad jag kallar kärlek. Den gjorde också att jag kände en otroligt stor saknad av Cosmos. Jag kan inte låta bli att tänka: ”Hur kommer han bete sig när jag kommer hem? Kommer han känna igen mig?”. Jag tror att han kommer göra det, men den tanken går ändå så inte att undvika.

Cosmos, jag saknar dig! Du är den finaste hund en matte kan ha. Du är älskad av väldigt många, inte bara vår familj. Jag längtar tills vi ska ut på långpromenader i skogen igen. Jag längtar tills jag får se dig springa fritt i vår trädgård. Jag längtar tills jag får se dig hoppa runt i löven och försöka greppa tag i dem. Jag längtar tills jag får se dig jaga all snö som vi brukar skyffla undan. Jag längtar efter att få se dig ta dina glädjespurter i såväl trädgården som inne i huset. Mest av allt, längtar jag efter att få krama dig. Du är underbar precis som du är, även om du är väldigt ”knusslig” med maten. Haha!

I'll see you soon then

Det var det verkligen. Gårdagen var riktigt finnemang! Härligt att höra va?

Eftersom det var onsdag så körde jag dottern till hennes morgonträning. I början när jag körde henne supertidigt på morgonen, passade jag på att träna under tiden, men sedan jag skaffade mitt gymkort på 24 Hour Fitness, känner jag inte samma behov att jag måste utnyttja tiden till att träna, utan jag kan ju ta igen det lite senare på dagen. Därför blev det lite sömn i bilen. För en gångs skull var det däremot lite svårt att sova. Det berodde väl antagligen på att jag hade fått bra sömn under natten. Dessutom var det skitkallt i bilen, trots att jag hade två filtar. Tro det eller ej, men det är inte sommarvärme hela tiden här. Speciellt inte när klockan är fem på morgonen! Haha!

Jag sviker alltså ishallens gym för 24 Hour Fitness.

Okej eller inte okej, det är frågan...?

Vi åkte hem och jag hann slänga i mig lite frukost innan det var dags för mig att köra barnen till skolan. Jag körde tillbaka hemåt, borstade tänderna, och sedan satte jag mig i bilen igen för att denna gång köra till gymmet och möte upp Emilia där. Väl där körde vi ett Turbo Kickspass. Jag lovar och svär, det är hur skoj som helst, plus att det är grymt bra träning! Kondition, styrka och koordination i ett och samma pass. Klockrent enligt mig, och svettigt så in i bänken! Jag blev helt blöt! Mysigt va?

Efter lite stretchning, drog jag och hämtade dottern ifrån hennes skola. Hon hade fått lov att gå tidigare eftersom hon skulle till Santa Monica med hennes team för ett litet uppträdande. Vi åkte hem, både hon och jag han duscha. Jag var verkligen i behov av en dusch. Det stank nämligen i bilen! Haha! Vi båda fräschade till oss lite, och sedan skjutsade jag dottern till en kompis som hon skulle åka med till Santa Monica. Det blev även ett stopp på Yogurtland för dotterns skull, och Jamba Juice för min skull.

Jag drog hem och ringde Emilia för att få min kameraman fixad. Jag hämtade upp henne och sedan drog vi till Redondo Beach för att fullfölja mitt uppdrag – bada i havet på Amandas födelsedag. Härligt och uppfriskande var det verkligen!

Jag skjutsade hem Emilia och åkte även till posten för att fixa ett litet ärende. Detta ärende kommer att göra någon glad (hoppas jag på i alla fall, det är nog bäst för den här personen) inom några dagar om det inte kommer bort på vägen. Hann även med att åka till en affär och köpa ett kort för att skicka till en annan människa. Hmm, vem kan det vara… Jag avslöjar inget. Sedan bar det av hem till jobbet och ”verkligheten”.

På vägen hem, när jag nästintill redan var hemma, mötte jag sonen och erbjöd honom skjuts de sista hundra meterna. Min värdmamma hade redan kommit hem ifrån jobbet när vi kom hem. Ovanligt tidigt, men skönt för henne. Både mina värdföräldrar jobbar väldigt mycket så jag är glad för deras skull om de har möjlighet att komma hem tidigt.

Mitt jobb den här dagen bestod sedan av att fixa mat till mig och sonen (värma pizza och göra en sallad) och sedan köra sonen till ishallen för hans hockeyträning. Inte så slitsamt kanske. När jag hade släppt av honom drog jag direkt till gymmet, igen, för ett litet simpass. Otroligt skönt var det! Jag älskar att simma! Det är ju dessutom ett väldigt skonsamt träningssätt för kroppen. När jag sedan hade duschat och höll på att packa väskan för att dra mig hemåt, kommer det in någon människa med välkänt ansikte in i omklädningsrummet, nämligen Emilia – ATT jag fick en chock! Haha! Hon sade att hon hade någon där ute. Hmm, vem kunde det vara…

Det var ingen mindre än Carro som stod ute i entrén på gymmet. De frågade om jag ville hänga med att käka lite. Jag var inte så värst hungrig med tanke på allt klorvatten som jag hade svalt, men hängde på gjorde jag allt. Alltid trevligt med sällskap.

Vi plockade sedan upp Kristine innan vi började gå runt nere i Redondo Beach på jakt efter ett ställa att käka på. Vi dissade flera ställen att äta på. Inget var riktigt i vår smak. Jag måste bara berätta om ett av dessa ställen. Vi går till en restaurang, en ganska fin sådan, och får oss ett bord tilldelat. När vi sitter där med menyerna i handen, märker vi att det är ganska dyrt och ingen hade lust att lägga ut så mycket pengar. Vi sitter länge och tvekar på vad vi ska göra; ska vi bara ta någon förrätt (som även den var dyr) eller ska vi försöka lämna stället på ett ”snyggt” sätt. Vi tyckte alla att det skulle kännas dumt att bara lämna restaurangen när vi hade fått ett bord och allt, men det var ju ingen som ville äta där. Dramat slutar med att Emilia springer ut ur restaurangen och låtsas prata i telefon. Hennes mormor hade ”dött”. Vi tre andra försöker sedan lämna bordet lite smidigt, och jag haffar hon som hade hand om bordsplaceringen och säger att något att kommit upp så vi var tyvärr tvungna att lämna stället. Vi springer ut, försöker verkligen hålla oss för skratt, för att ”trösta” Emilia. När vi kommer ut brister det för oss alla. Haha! Herregud, vad oförskämda vi var, men lite skoj var det allt.

Till slut hamnar vi på Chronic Tacos för lite käk för mig och Carro. Det var faktiskt första gången som jag inte tyckte att det var supergott som jag har tyckt innan. Jag vet inte varför, men så var det. Bruden som jobbade där kallade mig ”Baby” hela tiden. Tjejernas förklaring var att hon raggade på mig…! Jag har dock lite svårt att tro på det. Haha!

Trött som jag vet inte vad, kom jag hem och det var nästintill raka spåret till sängen. Jag somnade nog så fort jag hade lagt ner huvudet på kudden. Härligt!

I'll see you soon then

Idag fyller min ”nya” kompis Amanda år. Haha! Fint va? Varför jag skrev nya kompis är för att jag inte har känt Amanda så väldigt länge, men sedan jag flyttade till USA har vi snackat ganska mycket. Hon ska också åka som au pair, så det har varit lite prat om det, men vi har även pratat om allt möjligt. Det känns som att vi är ganska lika varandra. Självklart vill jag att hon ska hamna här, men det återstår att se. Amandas preliminärdatum är i början av januari, 4:e om jag inte minns fel.

Tillbaka till hennes födelsedag. Jo, som sagt idag är det hennes födelsedag och hon blir de gyllene 20 idag. Det är den dagen som jag längtat efter i flera år, och gör fortfarande, men nu är det inte så jättelångt kvar för min del heller. Ungefär tre månader. Ojoj, sedan blir även lilla jag 20… Haha!

Det som Amanda önskade sig i present av mig var att jag ska ta mig ner till havet och ta mig ett dopp. Självklart, svarade jag. Jag bor ju i L.A, där det är varmt året runt som väldigt många tror, men det är så fel så. Idag var det svinkallt! Eller nja, det var kanske inte riktigt sant med tanke på att ni har det mycket kallare hemma, men det var kallt för mig här. Sicken ultimat tajming man kan ha ibland alltså, kallt och blåsigt och så ska jag ner till havet för att bada.

Om jag har sagt att jag ska göra något, som i detta fall att bada, så gör jag det. Även om det tar emot, och tro mig, det gjorde det. Jag är ingen badkruka, men det lockade inte så värst mycket att ta sig ett dopp idag.

Jag åkte och hämtade upp Emilia, för jag behövde ju min kameraman, och sedan drog vi ner till Redondo Beach för att jag skulle kunna bidra med en födelsedagspresent. Kom ner till stranden där det blåste friska vindar om man så säger, nytta om till bikini och sedan var jag badklar. Haha! Emilia frågade om jag ville känna på vattnet först, men då är det ju ingen match (översättning = då hade det blivit svårare att komma i) så det var bara att bita ihop och röra sig mot vattnet.

Det var inte alls varmt och skönt som det skulle kunna vara en varm sommardag, utan det var mindre varmt. Haha! Jag är ändå stolt över mig själv att jag gjorde det, om det nu är så mycket att vara stolt över.

Grattis Amanda! Du är en störtskön brud och jag hoppas att din födelsedag har varit grym!

I'll see you soon then

Ja, jag börjar allt bli lite smånervös för söndag. Då ska jag uppfylla en skitball dröm jag har. Jag har alltid velat göra det, men aldrig riktigt vågat. Jag trodde heller inte att jag skulle våga, men nu finns det ingen återvändo. Allt är bokat, så nu är det bara för mig att ge mig faan på det! Jag klarar detta! Det finns några av mina trogna läsare som vet vad det är, men de är inte många, och det är även så jag vill ha. Ju färre om vet, desto bättre. Jag lovar att ni får reda på det på söndag så fort jag kommer hem ifrån det. Det är i alla fall jag, Kristine, Carro och Emilia som ska göra det. Vad återstår att se…

Hmm...

Jag sov jättegott i natt, vilket var hur skönt som helst! Somnade lite innan tolv, och fick mig ungefär åtta timmars sömn. Det gillas! Känns som att jag sakta men säkert börjar komma in i sovandet nu. Det behövs kan jag säga, för allvarligt talat, jag hade nog gått in i väggen snart om det inte hade börjat rätta till sig. Nu är jag tillbaka på banan igen, så ingen idé att oroa sig.

Morgonen börjades med ett pass på gymmet tillsammans med Emilia. Idag var det dags för att testa Martinssons första pass. Han har gett mig tre olika, så jag har till te olika pass per vecka. Jag ska testa dem i en till två månader och se vad jag tycker och om jag märker någon skillnad. Det ska bli spännande att se. Funderar på att köra dem fram tills nyår, innan det är dags för lite byta av övningar och så. Träningen gick jättebra. Jag måste medge att jag inte känner mig riktigt hemma på gymmet bland alla män som håller på och lyfter tungt ”skrot”, och mitt i allt kommer lilla jag in med mina små vikter och kör mitt pass. Haha! Det måste nog se lite skoj ut. Idag stod jag jämte en man som körde samma övning som mig (lyfta en skivstång upp mot hakan), han hade däremot lite mer vikt än mig, med betoning på LITE…

Jag och Emilia har ju tänkt att vi ska hitta oss var sin snygging på gymmet, men det har varit lite ont om dem. Tyvärr… Idag vände dock det, och både jag och Emilia såg ögongodis. Det ni! Helt plötsligt lockar gymmet lite mer… Haha!

Efter att vi hade gymmat och duschat, drog vi till Whole Foods (matbutik) som ligger precis jämte, för lite frukost. Med lite käk i magen drog vi oss mot Long Beach för att lämna lite pengar till Carro. När vi kommer dit, och ska lämna pengarna, svarar hon inte i telefon och vi vågade inte plinga på om det skulle vara så att något av barnen sov. När vi är på väg därifrån kommer Carros värdpappa hem så vi lämnar det till honom istället, och så drar vi ner till 2nd Street för att spendera lite tid. Jag får mitt te, och Emilia sin frozen yogurt. Sedan visar det sig att Carro VAR hemma, så vi svängde upp dit en sväng innan vi åkte hem igen. Hennes ena värdbarn är en bebis, hur söt som helst! Jag vill också ha en bebis! Det hade vart så mysig att haft en på dagarna. Lite sällskap liksom.

Vi drog sedan hem, och delade på oss. Emilia drog mot hennes barns skola för att plocka upp dem, och jag drog mig hem för lite lunch och datorchill, men då blev det inte. Dottern ringer mig när jag håller på och äter och undrar om jag kunde komma och hämta henne ifrån skolan. Hon ville till ishallen och träna lite på egen hand. Jag kör dit och hämtar henne, vi stannar vid huset så att hon kan få med sig sina saker hon behöver, och sedan kör vi iväg till ishallen. Under tiden hon tränar sitter jag invirad i två filtar och läser min bok (Stas det är fortfarande Eclipse som gäller).

Efter lite drygt en timma drar vi hem igen. Vi plockar upp sonen och lite pengar, och kör sedan vidare mot Panda Express för att köpa hem lite mat. Det var den dagen i månaden då han får extrapoäng om han köper mat därifrån. Vi åkte hem och käkade, och sedan kom värdmamman hem. Sedan dess har jag inte gjort så mycket. Skrivit ett kort, och fixat lite med tvätt, men inte så värst mycket. Jag har dessutom kollat på Kenza & Tyra Show där Kenza uppfyllde en av hennes drömmar, nämligen att hoppa fallskärm. Det har varit min dröm i hur många som helst. Jag har alltid sagt att jag vill göra det en vacker dag, och så ska det även blir. Fatta grejen bara att slänga sig rakt ut i luften, några kilometer och sedan bara falla – SKITCOOLT!

Nu ska jag snart dra mig mot sängen och min skönhetssömn. Det är ju onsdag imorgon så då ska jag upp tidigt och köra dottern till hennes morgonträning. För mig vankas det för ett Turbo Kickpass på gymmet, skitskoj! Hallelujah!

I'll see you soon then

Klockan har nu passerat tio här på kvällen, och jag känner mig trött så det är väl kanske dags att sova. Skönt att jag känner mig trött. Det hör ju inte till vardagen när det kommer till helgerna.

Morgonen började på bästa tänkbara sätt, nämligen med en simtur på gymmet. Det var lika skönt som förra gången. Jag och Emilia plaskade runt där i bassängen. Eller plaska är nog fel verb, vi simmade ju faktiskt. Apropå simma, jag måste skaffa mig ett par egna simglasögon. Hittills har jag lånat av familjen, men de är inte så fräscha. De har någon äcklig hinna på insidan av glaset, så det skulle kännas bättre om jag fixade ett par egna. Det kanske jag ska handla tills nästa gång.

Fridfullt

Emilia lämnade mig sedan i bassängen, för hon skulle åka hem och skypa med en kompis. Jag fortsatte då med mina sista längder innan det blev dusch och sådant för mig med.

Bär jag kom hem blev det lite käk och till att sätta mig vid datorn. Emilia skrev då till mig och undrade om jag ville ha hennes sällskap, och självklart ville jag det. Hennes skypedejt hade bangat. Haha! Jag och Emilia gjorde inte så mycket. Vi satt inne i mina värdföräldrars sovrum (det är nämligen den bästa platsen i huset för att få internetet att fungera) och tittade på tv och jag satt vi datorn.

Jag har haft världens bästa datordag idag. Först skypade jag med min kära Elin. Åhh, den tjejen säger jag bara. Du är underbar och jävligt modig. Hon har nämligen gått och blivit hemmafru. Haha! Förlåt Elin, jag var bara tvungen att skriva så. Hon har flyttat ihop med sin käraste Tobbe, och han fick också vara med på skype.

Efter att jag hade pratat med Elin och Tobbe, var det dags för nästa skypedejt – Stas! Du är underbar! Vi snackade nog i lite mer än en och en halv timma tror jag, men det kändes verkligen inte som det. Tiden bara sprang förbi, helt plötsligt var det dags för mig att stänga av datorn och förbereda mig för sonens hemkomst. På måndagar slutar han en timma tidigare.

Tjejer ni gör mig lycklig!

Eftermiddagen bestod att stötta sonen med läxor, men han klarade det mesta själv så jag kunde läsa lite bok och skriva brev. Jag tog mig även en tur till dotterns skola för att plocka upp henne. När jag kom dit så var hon inte där. Jag satt och väntade i bilen i 20 minuter innan jag åkte in på skolans område för att leta efter henne. Jag såg henne inte, och hade faktiskt tänkt åka hem, när jag sedan ser henne komma tillsammans med en kompis och hennes pojkvän.

Min värdmamma kom hem förhållandevis tidigt idag, så då tog hon över med läxhjälpen lite senare då det var dags för sonen att skriva bokrapport. Jag hoppade tillbaka till min läs- och skrivvärld. Jag fixade även en sallad till middagen. Precis som hemma. Hemma var det oftast jag som fixade salladen. Jag skulle nog påstå att det är min specialitet.

Efter vi hade ätit och röjt upp lite i köket gick jag ut till mig med min kopp te. Sedan dess har jag svarat på lite mail. Jag hann nästan med alla, men inte riktigt alla. Jag får ta tag i resten imorgon.

Jag tänkte faktiskt lägga på en ansiktsmask nu. Lite måndagslyx så där bara. Inte så tokigt va? Det blir även lite tandborstning innan det är dags för mig att sova. Jag ska få mig en bra natts sömn innan det blir gymmet imorgon bitti med Emilia. Natti Natti

I'll see you soon then

Det var länge sedan jag hade söndagsmys med trevligt sällskap, så det var verkligen på tiden nu igår.

Dagen börjades med Luciaövning och det var jag som skulle vara chaufför. Första anhalt var Emilias hus, sedan Carolines hus och sista anhalt var en bensinmack för att plocka upp Rebecka med. Sedan var vi redo för att köra mot Santa Monica till Marits hus för lite julsjungning.

Rebecka på Luciaövningen

Det gick nog bra skulle jag väl påstå. Lina och Marit, de två som håller i det, vet vad de pratar om när det kommer till musik och sång. De är väldigt duktiga, så jag känner mig trygg med dem i deras hjälp. De är också väldigt tuffa.  Som vanligt fick vi oss också väldigt gott fika, gottgottigottgott!

Vi åkte sedan tillbaka till Palos Verdes för att hämta upp pizzaingredienserna som fanns så vackert i mitt kylskåp, för att därefter åka ner till Redondo Beach för att plocka upp Kristine. Hon höll på att mata sitt ena värdbarn, bebisen, så vi slog oss ner och väntade lite. Jag sa till Rebecka att det hade vart riktigt mysigt med Ulricehamn och Borås just nu. Hon höll med, speciellt om blåbärspajen på Tant Grön (ett kafé). Mmm…

Efter ett tag kom vi äntligen iväg till Long Beach. Vi skulle ju baka pizza hos Carro. Vi stannade först vid en matbutik och handlade det sista och släppte även av Rebecka. För övrigt så har jag nog hittat mig en partner för att gå och se Jackass 3D, Rebecka. Det är inte direkt någon av de andra brudarna som är sugna på att se den, och jag som måste se den, så där klickar vi inte riktigt. Haha!

Pizzabakningen hos Carro var riktigt mysig och god med så klart. Vi gjorde oss var sin pizza, och allas var olika. På min var det tomatsås, tomat, mozarella och oregano. Den var först rund och fin, men sedan visade det sig att plåten inte fick plats i ugnen så jag fick skära söner den till fyra delar och lägga upp den på en annan plåt. Det funkade det med.

Jag brottades med att få upp tomatsåsburken. Till slut så...

Vi klädde på oss, och hade filtar och satt ute och åt. Vi trotsade ”kylan”. Dessutom hade vi värmen på. Det var hur mysigt som helst! En tjejkväll som avslutades med att vi smed planer för söndag. Vissa av er vet redan, men jag uppskattar om ni inte säger det till ”alla” utan håller det lite för er själva. Tack!

I'll see tou soon then