Nana Björnberg

Någon vecka innan jag åkte ifrån USA var jag och gjorde en vanlig undersökning hos tandläkaren hemma i Ulricehamn. Min tandläkare rekommenderade då mig att börja borsta tänderna med en barntandborste. Mindre sagt än gjort gick jag och köpte mig en barntandborste.

Folk har allt skrattat lite gott åt den. Det var ju inte så att jag bara köpte en, utan jag valde ju den med omsorg. Det blev en finfin rosa med elefanter och fjärilar på. Jättefin tycker jag!

Första gången jag var på matbutiken själv, och utforskade den så att säga, köpte jag mig en ny tandborste. Nu har det blivit dags för att byta min rosa elefant- och fjärilstandborste till min nya. Så här ser den nya ut:

Det gäller ju att vara barn så länge man kan. Inte sant…?

I'll see you soon then

När jag kom hem igår ifrån vår heldagsutflykt, står det något helt underbart på min säng. Nämligen en stor skål fullproppad med frukt, MUMSFILLIKAKA!

Det visade sig sedan att familjen hade samlat så pass mycket frukt att de inte fick plats med det inne i huset, så då fick jag alltså utsättas för detta. Inte något mig emot överhuvudtaget. Kanon!

I'll see you soon then

Ojoj, vilken lördag jag hade igår! Underbart gött med sådana dagar! Vi, alltså jag, Emilia, Kristine och Carro var borta hela dagen inne i L.A. Riktigt skoj!

Jag började morgonen med en goer powerwalk! Riktigt skönt att vara ute så tidigt på morgonen. Jag hade inte trott att jag skulle möta så pass mycket folk som jag faktiskt gjorde ute på tracken, men det är lika trevligt varje gång. Alla är så glada och hälsar så glatt! Dessutom började solen gå upp så vackert när jag först gick ut, och sedan glimtade den ner på mig emellanåt när de fick en lucka ifrån träden. Efter det var det bara till att köra en liten snabbstretchning, en dusch och lite frukost innan brudarna skulle hämta upp mig.

Innan dem kom och hämtade upp mig fick jag världens chock! Helt plötsligt när jag håller på och fixar i ordning mig lite, hör jag att min telefon börjar vibrera. Jag fattade ingenting, för jag hade ju inte satt den på alarm eller något sådant, så varför skulle den vibrera... Det visade sig vara min kära far som ringde. En riktigt trevlig överraskning. Glad som tusan blev jag! En av de låtarna som spelades under min powerwalk var Björn Skiffs ”Hooked On A Feeling” och vips började jag skratta mitt ute i spåret. Kan ni tänka er det? En blondin som går skrattandes ute på sin powerwalk. Det såg nog lite småskojsigt ut. Varför jag skrattade var för att den har en väldigt rolig koppling till pappa. Det var för några år sedan då pappa sov, och helt plötsligt sätter han sig upp i sängen och bara ” Ouga Chaka Ouga Ouga Oouga Chaka”. Mamma fattade ingenting, och försökte verkligen få något vettigt ur honom, men som vanligt gick inte det (haha…). Pappa sade nämligen det i sömnen. Varje gång jag berättar om det, eller ens tänker på det, börjar jag skratta för jag tycker att det är så himla komiskt! Jag undrar verkligen vad du tänkte där pappa…

Brudarna, eller nästan alla av dem (Emilia och Carro), kom och hämtade upp mig och sedan styrde vi bilen mot Redondo Beach till Kristines hus för att plocka upp henne. När bilen sedan var fullastad med trevligt folk körde vi mot China Town i L.A. På vägen dit blev det skönsång och läsning av en svensk Cosmpolitan. Det kändes nästan lite konstigt att vara i USA och läsa en tidning. Jag har ju vant mig numera vid att allt står på engelska, men det var bara skoj så mamma och pappa ska allt få skicka mig en tidning i nästkommande paket. Jag ska bara komma på vilken jag vill ha. Eller kanske vilka… Haha!

Vi anlände till China Town en stund senare och hade väl inte direkt någon aning om vart vi skulle. Som vanligt så med andra ord. Ingen av oss hade vart där förut, och China Town är ju en del av L.A. som man måste se bara för att. Däremot så var det faktiskt inte så mycket att se. Just China Town här är inte så stort som det exempelvis är i San Fransisco eller New York, men det är ändå så lite coolt att ha sett det. Det var i alla fall kineser överallt, men inte så asiatiskt som jag hade trott. Vi gjorde lite sightseeing och även lite småshopping. Eller i alla fall jag, men jag säger inte vad… Hihi!

Vi skulle sedan dra vidare till stället där själva L.A. började, men GPS:n hjälpte oss inte tillräckligt bra så vi kom inte dit. Mitt i allt ser jag Union Station, ni vet den stationen som är med i filmen Raise Your Voice om ni sett den? Jag ville i alla fall stanna där och vara lite turistig, det vill säga ta lite kort, och det gjorde vi med. Det måste sett lite halvdumt ut: 4 tjejer går in där bara för att ta lite kort, och sedan ut 20 minuter senare. Aja, skoj var det och nu har jag fått se det med.

Efter att vi hade vart tillräckligt turistiga, körde vi vidare mot The Grove. Man skulle kunna säga att det är ett stort utomhusshoppingcenter. Det var jättemysigt där. Vi började med att gå till en restaurang och käka lite lunch. Där åt jag min godaste måltid som jag hittills har ätit här i USA; riktigt grillad kyckling med riktigt grillade grönsaker (paprika, tomat, gul squach, morot, lök och även svamp) och en vanlig sallad. Det var himmelskt gott!

Eftermiddagen och kvällen spenderade vi där med att gå runt och kika överallt. Juldekorationeringen är i full gång, och mitt i allt hade dem en stor stor julgran som ska belysas om ett tag. Jättefint kommer det nog bli. Tomten fanns även på plats med sina renar uppe i luften.

Vi hann också med en bio. Vi såg filmen Due Date. Om ni inte sett den – SE DEN!!! Det är en order! Herregud vad rolig den var! Den var sjuk! Så himla klockren! Har ni sett The Hangover, kommer ni tycka om den här med. Nej jag säger det en gång till, se den för tusan!!

Det var en lång dag för oss tjejer, så det var nog inte bara jag som var trött i bilen. Carro gjorde i alla fall dagens prestation; hon somnade INTE i bilen! En varm applåd för Carro. När jag väl sedan kom hem, så försvann min trötthet. Jag hade jättesvårt för att sova. Till slut, efter att ha testat det mesta, somnade jag och fick mig allt några timmars sömn. Det börjar faktiskt gå mot ljusare tider med min sömn. Skönt!

I'll see you soon then

Jag hade en riktigt mysig fredagskväll nere i Long Beach tillsammans med Emilia, Carro och Kristine. Vi var på någon australiensisk restaurang nere vid hamnen. Jag har för mig att det hette något i stil med Steakhouse. Det var skitgott! Jag fick mig en riktigt fin stekt kycklingfilé med grillade grönsaker och en sallad till. Ojoj, det var något av det godaste jag ätit hittills i detta land. De andra brudarna tyckte om sin mat med.

Det var ett tag sedan jag var så övertrött som jag var igår. De flesta som känner mig någorlunda bra vet att jag har väldigt mycket energi, och är ofta väldigt pigg, men det kan också vara den totala motsatsen. Igår var jag hur trött som helst, och när jag blir sådan så blir jag övertrött. Jag skrattar då åt det minsta roliga, orkar inte göra någonting, vill bara sätta mig ner på backen och inte röra mig för fem öre. Ni vet så som man gjorde när man var liten. Nu är det ju så att jag är 19, snart 20, och då gäller det att uppföra sig någorlunda vuxet. Däremot känner jag mig ju inte vuxen överhuvudtaget! Egentligen, varför ska man vara vuxen när man kan vara barn… Haha! Lite konstig formulering kanske, men hoppas ni fattar lite av vad jag just skrev.

När vi sedan är på väg tillbaka till bilen, går vi förbi tre stycken personer som Emilia tyckte pratade norska. Istället för att vända oss om och fråga vart de kom ifrån, vilket hade varit mycket roligare, fortsatte vi att gå. Vi märker sedan att de vände och går åt samma håll som oss. Jag stannar för att ”fixa till min sko” (översättning – stanna så att jag kan höra vilket språk de pratar), men just då när de passerade mig var de helt tysta . Kristine skriker sedan ”Scandinavia” på sin härliga norska, och då vänder de sig om och tjoar åt oss. Hon hade inte fel den där Emilia. Tänk vad världen är liten ändå.

Vi skiljdes sedan åt. Carro gick åt ett håll och vi andra åt ett annat. Det var dags för oss att avsluta kvällen, och vi körde sedan hemåt. När jag kom hem började jag kolla igenom alla bilder som jag har ifrån balen, studenten, studentresan, min och Elins Mallorcaresa, alla sommarbilder, och herregud säger jag bara, vilka minnen det är som dyker upp i min lilla skalle. Jag har fått vara med om så mycket roliga saker i mitt liv. Jag skulle vilja göra om dem igen, men ändå så inte för då kanske det inte skulle bli lika bra. Jag blev konstigt nog inte ledsen av att kolla på bilderna, utan det var bara ett enda leende på mina läppar. Det var en otroligt skön känsla!

I'll see you soon then

Det stämmer. Jag har nu bott i L.A. i 11 veckor. Det låter som väldigt länge när jag tänker på hela 11 veckor, men det känns inte alls som att jag har bott här så pass länge. Sådant är livet!

Idag träffade jag Emilia på gymmet för ett nytt styrkepass. Det gick bara fint. Jag har alltid tyckt att träna med vikter är sååå tråkigt, så jag har nästintill alltid undvikit det men nu har jag gett mig fasiken på att det är bra träning så jag får väl försöka bortse ifrån det roliga och istället tänka på allt det positiva som det gör för kroppen.

Vi drog sedan hem till mig, tog oss en snabbdusch innan vi hoppade in i bilen igen för att köra mot dotterns skola. Jag skulle ta henne till ishallen under hennes håltimma så att hon kunde träna lite. Jag och Emilia gick in i ishallen, i våra sommarklänningar, och satt och kollade på när hon tränade. Konstigt nog så frös jag inte så värst mycket. Normalt sett brukar jag hacka tänder när jag sitter i en ishall, men inte denna gång.

Gött gäng

Dottern hade önskemål om att vi skulle ta oss till Cold Stone för att få oss en riktig glass innan hon var tvungen att återvända till skolan. Varken jag eller Emilia bangade det. Jag ”svek” den sorten som jag alltid brukar ta, Chocolate Devotion, för en Cookie Dougn’t You Want Some. Haha! Ni fattar kanske inte alls vad det var för någon, men det var vaniljglass med chocolate chips (chokladpluppar), kolasås och cookie dough (degklumpar) i. Riktigt gott må jag säga!

Turen till skolan var nog den roligaste och den bästa körturen jag har haft hittills i USA. Det finns en radiostation som spelar riktigt bra musik. Inte alls de nya låtarna som de moderna stationerna spelar sönder efter bara några dagar, utan de spelar lite allt möjligt. När vi då åkte mot skolan spelade de bra låtar gång på gång på gång. Vi satt och sjöng för fulla muggar i bilen med nervevade rutor, och takluckan öppen. Underbart! Mer sådant vill jag ha!

Efter att vi hade släppt av dottern på skolan, tog vi oss en liten tur i bostadsområdet nedanför skolan, bland alla lyxhus. Herregud säger jag bara om vissa hus som ligger där. Eller hus är i och för sig fel att kalla dem, snarare palats! Flera av dem har egna tennisbanor, badmintonplaner, basketplaner med mera. Nästintill i samma klass som jag bor i. Eller inte…

Det är ju som sagt fredag idag, och då får jag min lön, så vi drog även till min bank och löste in den. Pengar – CHECK! Vi hoppade också in på matbutiken för att handla lite ingredienser till vår hemmagjorda pizza som vi SKULLE bakat ikväll tillsammans med Carro och Kristine. Det var skitskoj att gå där inne och faktiskt köpa varor som man skulle göra något av, och inte bara stoppa in i ugnen eller mikron om ni förstår vad jag menar. Åhh, vad jag saknar hemmalagad mat! Det är tusen gånger godare! För er som inte har insett detta än, kom och lev här ett tag så kommer ni nog inse det så småningom.

Jag åkte sedan tillbaka till dotterns skola för att återigen plocka upp henne. Hon hade fått en tid hos tandläkaren för att fixa något med sin tandställning. Det gick på nolltid där, så vi var ute fortare än vad vi kom in (typ). Vi körde sedan hem och sedan dess har jag hjälpt sonen med lite läxor och läst min bok (Eclipse – bara för dig Stas, haha).

Tyvärr hade det blivit ett litet missförstånd om kvällen visade det sig. Nu blir det inget pizzabak hemma hos Carro, utan vi tar nog någon restaurang nere i Long Beach. Lite tråkigt tycker jag med tanke på att jag hade ”taggat” för att laga mat från ”scratch”, men det får helt enkelt bli en annan gång. Ingredienserna får ligga så fint i mitt lilla kylskåp och spara sig tills antingen imorgon eller på söndag, för då blir det förhoppningsvis lite pizzabakning.

Pizzakylskåpet

Nu kommer Kristine och hämtar upp mig om bara några minuter, och normal sett hade jag väl sminkat mig lite vid det här laget, men sedan jag flyttade till USA så existerar knappt smink i min värld. Det är troligt SÄLLAN som jag använder det. Det är mycket skönare och bekvämare utan. Jag vet nog knappt vad smink ens är för något… Däremot så borde jag kanske byta lite kläder lite snabbt, och kanske på med lite ny deo och parfym. Göra mig lite fräsch i alla fall. Haha!

Long Beach, here I come!

I'll see you soon then

Förklaringen till den sega uppdateringen är inte för att jag inte har haft lust att skriva, utan för att vårt internet inte funkar så som det ska. Tydligen så beter sig det så här när det är varmt ute, och vi som har haft det varmt den här veckan. Riktigt skönt på ett sätt, men nu längtar jag tills att det blir svalare så att vårt internet börjar fungera bra igen. Jag hoppas bara att det är inne på en liten höstdepression, och inte att det kommer vara så här igen tills då när sommaren kommer. Hur ska jag klara mig utan dator (internet) en hel sommar?? Det ska ju bli en supersommar innan jag åker, och jag vill verkligen att ni ska få vara med mig under tiden. Det är ju det som är syftet med bloggen.

Ja, så här skulle det inte vara hemma. Ofta internet skulle lägga ner bara för att det är varmt ute. Nej då, det tror jag inte. Där vinner vi allt i Sverige. Vi tål allt!

I'll see you soon then

Haha! Kanske lite underlig rubrik, men förklaringen kommer snart.

Jag vaknade dundertrött trots att jag hade sovit mer än jag brukar göra, men det är nog min sömnbrist som börjar kännas nu. Jag körde dottern till ishallen och valde även idag att sova kvar i bilen. Hur skönt som helst! För er som inte testat det så kan jag säga er att det är väldigt bekvämt och skönt att sova i bilen. Jag har alltid haft problem med att somna om när jag väl har vaknat. Speciellt när jag har varit uppe ett tag och gjort något. Nu kär jag ju bil emellanåt, men jag lyckas somna så gott så i bilen en stund senare.

Vi åkte sedan hem och jag slängde i mig lite frukost och sedan bar det av till barnens skolor för två avsläpp. Jag drog sedan direkt till gymmet för att möta upp Emilia där. På vårt gym finns det även en pool. Jag vet inte hur lång den är, inte 25 meter i alla fall, men den diger hur fint som helst. Vi hade bestämt oss för att simma. När jag var yngre brukade vi i vår familj dra till simhallen på lördagsmornar för lite simning. En liten mysig familjeaktivitet. Sedan dess har det varit väldigt fatigt med simning, men jag har alltid tyckt om det. I vattnet tycker jag att det känns som att man är i en helt annan värld. Jag är inte riktigt medveten om vad som händer runt omkring mig, utan det är bara jag och vattnet.

Vi simmade för lite drygt en timma. Hur skönt som helst, eller vad säger du mormor? Jag tänkte på dig hela tiden. Du brukar ju gå och morgonsimma hemma i Ulricehamn. Jag förstår verkligen varför du gör det. Det är så avslappnande och gör att man får en väldigt skön start på morgonen. Det blev bröstsim, crawl och ryggsim och även några längder då man bara kör med benen. Detta var absolut inte sista gången, utan detta är bara början. Det låter lovande va? Jag måste bara säga det att jag har blivit riktigt sugen på att utföra ett triathlonlopp. Det innebär att jag måste börja träna mer simning och cykling. Det kanske är en knäpp dröm, men jag vill verkligen utföra ett sådant lopp. Jag tycker att det vore skitballt!

Jag och Emilia fixade i ordning oss och drog sedan till Starbucks för en lite tidig lunch. Sedan bar det av hem för oss båda. Emilia skulle tvätta och jag hade lite småsaker jag behövde ta tag i. Jag skulle till exempel köpa förpackningar som man kan skicka på posten, så det gjorde jag direkt när jag kom hem. Efter det var det egentligen dags för mig att städa, men även idag tog det emot. Precis som igår hamnade jag vid datorn först, och snackade med lite folk. Jag var däremot tillräckligt duktig idag för att ta tag i städningen. Jag gjorde inte allt idag, utan har kvar handfatet, toan och bänken att rengöra, men då har jag ju ett litet projekt tills imorgon. Underbart…

Tills det att barnen kom hem, spenderade jag mestadels tiden vid datorn. Jag lyckades ”vira” Martinsson runt fingret till att sätta ihop ett styrkeövningspass för mig. Han funderar på att läsa till hälsocoach så då såg jag detta som ett alldeles utmärkt tillfälle för honom att öva lite. Inte för att jag vet riktigt om det ingår i det yrket, men det har ju med hälsa att göra. Jag snackade också väldigt mycket med min älskling Barret och Borås-Amanda. Jag har inte snackat så mycket med Amanda innan jag åkte hit till USA, men nu är det ganska ofta. Hon ska nämligen också åka som au pair. Herregud, vad jag hoppas på att hon hamnar i ”närheten av mig! Det är både min och hennes dröm. Haha! Störtskön brud! Jag hann även med att sätta upp lite kokböcker på hyllan innan barnen kom hem.

Sedan var det dags för mig att återgå till arbetet. Det blev läxor och prat. Idag kände jag mig faktiskt till väldigt stor hjälp med läxorna. I matten håller sonen på med att omvandla kilometer till meter, gram till milligram och så vidare. I USA har de ju inte samma system som vi har när det kommer till distans, vikt eller volym, så detta är något helt annat för dem. Jag tycker att det är bra att de övar på det med, eftersom nästintill resten av världen har det andra sättet. Det kanske inte riktigt är sant, jag har ingen aning, men så känns det som i alla fall.

Kvällen var väldigt dryg! Tröttheten bara knockade mig! Jag var så trött att jag höll på att börja lipa. Det gjorde ju inte saken bättre att det var galet varmt inne i huset, och vi har ingen aircondition så det gick ju inte direkt att göra så mycket åt saken. Till slut kom föräldrarna hem och efter ett tag blev det även middag.

Nu sitter jag här, trött som bara den, och ska nog snart gå och lägga mig. Det vankas för ett gympass med Emilia imorgon bitti, så det vore ju bra att ladda med en redig omgång sömn. Däremot vill jag prata med Björnligan innan jag kryper kojs, för det var ett tag sedan känns det som. Dessutom kallar Kenza och Tyra Show på mig. Aja, jag tar kvällen lite som den kommer. Nu blir det till att borsta tänderna. Underbart att det är fredag för er NU och för mig imorgon. Visst har denna vecka gått grymt fort? Precis som alla andra veckor…

I'll see you soon then

Jag sitter just nu och myser med mig själv på Starbucks. Jag ska möta upp Kristine och Emilia här, men de har inte kommit hit än vilket beror på att tiden inte riktigt är inne för deras anländande. Haha! Fin mening Nana… Aja, jag har inget emot att bara sitta här i min ”ensamhet” och kika runt lite på datorn. Det är faktiskt väldigt mysigt. Tidigare så har jag tänkt att folk som går till Starbucks ensamma och tar med sig sin dator måste känna sig väldigt ensamma, men nej jag tror faktiskt inte att de gör det. Jag gör inte det i alla fall. Jag tycker att det är väldigt mysigt att sitta här och kunna vara i mina egna tankar. Det är ett utmärkt sätt att komma ut ifrån huset, vara för sig själv, fast ändå inte. Jag är inte helt ensam, för det är ju några stycken runt mig här på Starbucks.

Dagen som sådan har varit riktigt bra. Jag har haft saker att göra nästan hela tiden. Jag började dagen med att köra dottern till ishallen. Trots att jag sov bra i natt, valde jag att sova vidare i bilen istället för att träna och jag tror att det var väldigt smart av mig. Jag behöver all den sömn jag kan få.

Fortsätter att skriva om gårdagen idag…

När vi sedan kom tillbaka hem, körde jag båda barnen till skolan och sedan bar det av hem för mig för lite frukost. Efter det drog jag ner till gymmet för att köra ett Turbo Kickpass. Det är så nedrans bra det passet! Älskar det verkligen. Linda, du är alltid med mig när jag kör det passet. Jag vet inte varför, men hemma kändes Body Combat som VÅRT pass, och detta är ju så pass likt att det känns som att jag är på ett sådant pass.

Jag svettades som en tok, och åkte sedan hem för lite stretchning och duschning. Jag åkte vidare till matbutiken och handlade lite. När jag kom tillbaka gjorde det jag det sista på min lilla lista som jag hade fått av min värdmamma; ta bort Halloweendekorationer. Efter det skulle jag egentligen tagit tag i att städa mitt rum, men jag kände verkligen inte alls för det! Inte för fem öre! Det slutade med att jag hamnade vid datorn och chattade med lite folk, speciellt dit Barret. Du får mig alltid på gott humör. Hihi! Se bannemej till att vinna de där pengarna så att du kan komma och hälsa på mig!

Sedan var det dags för barnen att komma hem ifrån skolan. Det blir lite läxor som vanligt, men jag behövde inte göra så mycket utan mestadels så hjälpte jag till med att plugga olika sorters ben och muskler i kroppen. Det ni mamma och pappa, jag kanske fortsätter i era fotspår… Nej, det kan jag säga att det kommer jag inte göra. Haha! Jag fixade även lite käk (sallad och in med en färdiggjord pizza i ugnen) och sedan bar det av till ishallen för att köra sonen till hans hockeyträning.

Istället för att åka hem och slöa, efter att jag hade kört sonen, drog jag till Starbucks. Jag skulle möta upp Kristine och Emilia där. Jag hade däremot en halvtimma till godo innan de skulle komma, men jag hade tagit med mig min dator så jag kände mig inte ensam.

Efter ett tag kom mina flickor dit och det var då dags för lite uppdatering av vad som hänt och vad som kommer hända. Kära läsare, vi har planerat in en toppengrej! Ni kan inte gissa, eller jo ni kan ju försöka om ni vill, men jag säger bara lycka till. Haha!

Min sömn kallade dock, så jag drog hem strax efter nio. Det var bara till att hem och renbädda sängen. Jag hade tvättat mina lakan tidigare, men inte satt på några nya, så jag hade något skoj att göra innan jag skulle sova. Somnade sedan hur trött som helst!

I'll see you soon then

Jag förstår inte riktigt vad det är med min kropp idag. Jag mådde jättebra i morses, men nu känner jag mig jättekonstig. Jag vet inte vad det är som händer. Det kanske är nu min kropp börjar säga ifrån med tanke på att jag inte sover så bra. Energin är som bortblåst och jag vill bara krypa ner under täcket med en bra film på och sova. En kram hemifrån hade nog gjort susen med, men det får vänta tills jul. Amanda och Hannah, fattar ni att vi ska bo tillsammans i tio dagar? Det gör inte jag, men jag längtar så in i bänken!

Aja, dagen har i alla fall varit helt okej ändå. Jag och Emilia möttes upp på gymmet för ett träningspass. Till skillnad ifrån vanliga fall när jag går på gymmet, så körde vi på maskinerna idag, och inget pass. Det gick riktigt bra, och det blev en blandning av lite allt möjligt. Jag kan inte bara koncentrera mig på vissa muskelgrupper, för då blir jag uttråkad, utan det måste vara variation när jag tränar för att det ska vara roligt. Det roligaste under hela träningspasset var när jag höll på att stretcha. Emilia blev klar lite innan mig, så hon lade sig ner för att vila lite. Vet ni vad hon gör? Jo, den rackaren somnar…! Haha! Yes box, jag är seriös. Hon är förbannat skön den bruden!

Vi drog sedan till Whole Foods för ett mackaköp till Emilia och även en sväng till Jamba Juice. Vi gick runt vid Jamba Juice och kikade in på lite olika affärer, bland annat en matbutik och en ”Järn-och-Bygg-affär”. Efter det fortsatte vi vårt strosande nere i Redondo Beach bland de alla småbutikerna som finns där. Det var ungefär här jag började känna mig lite knas. Jag orkade knappt prata, så jag och Emilia gick runt där i den heta solen och gjorde absolut INGENTING! Vi drog hem till mig, och Emilia hann även sova en liten stund innan det var dags för henne att åka och hämta hennes barn.

Mina älskade föräldrar blev lite oroliga för mig förra veckan när jag kände väldigt mycket hemlängtan. De försökte få mig att göra massor med grejer, men jag blånekade dem! Det var som att jag hade bestämt mig för att jag skulle vara nere, så det spelade ingen roll vad dem sade. De ville också att jag skulle prata med min värdmamma om det, men självklart sade jag nej till det med. Utan att jag visste det, skickade mamma ett mail till min värdmamma och förklarade situationen. Hon frågade om det kanske fanns lite mer saker som jag kunde hjälpa till med undertiden barnen är i skolan. Allt för att jag ska bli så lite uttråkad som möjligt. Idag hade jag därför en lista med saker som jag skulle göra. Listan gick ut på att ta bort Halloweendekorationerna.  Tack mamma och pappa… Jag gjorde dock inte alla saker, eftersom jag inte mådde hundra och mitt i allt ringer dottern och vill bli hämtad ifrån skolan. Jag plockade upp henne ifrån skolan, vi åkte hem och hämtade skridskoväskan, drog till ishallen så hon kunde träna lite, åkte till matbutiken, lämnade av lite kläder på kemtvätt och sedan åkte vi hem. Nästintill precis efter att vi har kommit innanför dörren ringer sonen och vill bli hämtad hos hans kompis. Jag åkte och hämtade honom, och sedan bar det av tillbaka hem för att börja fixa middag: lax (färdig för att värma i ugnen), potatismos (färdigt för att värma i mikron) och sallad (som bestod av vanlig sallad, färdigrivna morötter och färdigfixad coleslaw). Varför jag nämnde allt var för att ni skulle få en uppfattning om att när jag lagar mat är det bara att värma det. Inte min typ av stil på matlagning…

Den sovande familjen

Efter middagen frågade jag lite försiktigt om det var okej för mig att gå ut till mig, eftersom jag inte mådde så bra. Jag var inte alls i form för att hjälpa sonen med läxorna. Som tur var så var det helt okidoki för mig att avsluta kvällen och jobbet där.

Nu ligger jag på min säng, nerbäddad under min fina bilfilt med en kopp te och datorn i knät. Dessutom har jag på tv:n för det är konståkning. Skate Canada heter tävlingen. Jag ska nog snart sova känns det som med tanke på att jag ska köra dottern imorgon bitti till ishallen. Vi får se om det blir träning då eller om det blir till att sova i bilen… Jag har ett skitskoj projekt att ta tag i imorgon; mitt rum. Det MÅSTE städas! Nu har det nästintill börjar bli lite småäckligt, men jag har verkligen inte orkat ta tag i det. Haha! Lata Nana… Hoppas ni sover så gott Sverige.

I'll see you soon then

Nu börjar klockan närma sig ett här på natten, och jag som hade tänkt att det skulle bli en tidig kväll, men se hur det gick med det. Inget vidare! Jag behöver verkligen sova, men som alltid – det kan jag göra i ett annat liv.

Den här dagen började inte riktigt som jag tänkt mig, eller rättare sagt vi. Jag och Emilia skulle tränat i morses, men jag mådde illa och hade ont i magen och Emilia var skittrött, så det blev bara ett träningskortköp för min skull. Vi fixade sedan lite frukost till Emilia och jag fick med en kopp te. Efter det drog vi till vår LCC för att prata lite bara. Sedan var det dags för oss att dra hemåt. Jobbet kallade.

Eftermiddagen bestod av lite brevskrivelse och plugga med sonen. Jag har idag pluggat olika muskler och ben tillsammans med honom. Jätteskoj! Haha! Sedan när vi var klara med det, hade jag tänkt börja med middagen, men då kom min värdpappa hem så då tog han över.

Kvällen spenderade jag på Starbucks med Emilia. Jag var sugen på att komma ut ur huset, och Emilia fick bli mitt sällskap. Jag tog med mig min kortlek, så vi hann med Skitgubbe, Stress och Dam. Skitskoj kväll! Tänk två trötta svenskar, som kan sitta på Starbucks och prata om vad som för det är ingen annan som förstå. Skrattade gjorde vi även förbannat mycket.

Detta fick bli ett kort inlägg. Jag har ju faktiskt precis skrivit ett megalångt inlägg om Halloweenhelgen, så mina hjärnceller är sönderbrända för länge sedan på grund av all skrivelse. Jag hoppas på att kroppen är med mig imorgon istället, så att jag kan inviga mitt träningskort.

Förresten, fram tills nu på söndag är ni endast åtta timmar före mig i tiden. Ni har ju ändrat till vintertid, och sådant existerar här med men vi ändrar inte förens nu på söndag. En vecka efter er. Inte direkt för att åtta timmar gör så stor skillnad, men det är ju lite i alla fall. Natti Natti.

I'll see you soon then

Färdigstylade inför Halloween begav jag och Emilia oss ner mot Long Beach för att plocka upp Carro och hennes svenska kompis Anna. Vi visste inte vad kvällen skulle bjuda på, utan det var verkligen en spontantrip utan dess like.

Vart tog vi då bilen på halloween? Jo, Carro hade hört ryktas om att det brukar vara galet uppe i Santa Barbara på studentområdet så vi litade på henne. Vi googlade fram en adress och pluggade in den i GPS:n, och var sedan så taggade man bara kan bli för Halloween och fest.

Bilresan gick bara bra. Det tog kanske två och en halv timme att köra dit, men det gick bara fint. Svensk musik, bland annat Oskar Linnros och Ulrik, spelades på högsta volym. Mitt i ”partymusiken” somnar Carro… Den bruden kan verkligen somna när som helst!

Ungefär vid åtta på kvällen anländer en sailor, geisha, gudinna och en hippie till ”rätt” adress enligt GPS:n. Dock visade det sig vara lite si och så med den adressen. När vi svängde av motorvägen, visade den sedan att vi bara skulle köra rakt fram och så skulle vi vara framme, men då hade vi hamnat uppe på motorvägen igen och dit skulle vi ju inte! Vi började även fråga Carro om hon hade någon koll på vart vi skulle, men det hade hon inte… Va fasiken! Vi var fyra svenska brudar, färdigklädda för Halloweenpartaj, som besökte Santa Barbara för första gången och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Vi hade heller inget boende, utan det tänkte vi lösa där lite senare. Antingen genom att sova i bilen, eller genom att ta in på något billigt motell eller liknande. Vi fortsätter att köra lite, och stannar till slut på en helt öde parkering. Det var här hela kvällen skulle börja…

Jag vet inte riktigt vad vi hade för tanke med den här parkeringen från början, men det hela slutade med att vi parkerade där och började festa. Haha! Där skulle ni allt varit med. Förfest med sailorn, hippien, geishan och gudinnan på en parkeringsplats i Santa Barbara. Vad säger ni? Lite sugna blev ni nu allt va?

Förfesten var verkligen grym. Tiden gick hur fort som helst! Jag vet knappt vad vi sysslade med, men skoj hade vi i alla fall. Det är en sak jag är säker på! Mitt i allt förfestande tog vi oss en liten paus och drog till McDonald’s som låg tvärs över gatan. Det var min premiär på donken här i USA. Jag är inte så jätteförtjust i sådan mat, men då satt det riktigt fint med en hamburgare och en pommes. Vet inte om kanske drickan hade lite inverkan på det…

Vi hade ingen aning om vart vi skulle sedan, och vi kunde ju heller inte ta oss någonstans. Alla hade ju druckit, så att köra någonstans var ju inte med på kartan. ”Det löser sig. Det gör det alltid”. Så tänker jag alltid, och detta var inget undantag. Efter några timmar i bilen, var vi reda för att möta halloween på riktigt. Vi gick därför över till andra sidan gatan där det låg ett motell för att höra oss för om vart man skulle dra någonstans. Vi får namnet på platsen man skulle till, och även ett nummer till en brud, Nemobruden (hon var utklädd till Nemo), så att vi kan ringa när vi närmar oss. Vi stannar kvar på motellet för att vänta på just den taxin, och under tiden håller vi till i receptionen. Vi pratar med killen som jobbar där i receptionen, Jon, om lite allt möjligt. Carro lyckades även få sig lite mat av honom; flingor och mjölk. Vi hade nästan börjat ge upp hoppet om att just den taxin skulle komma tillbaka till oss, men till slut så. Det hade ju varit tragiskt om vi hade tillbringat kvällen, en av de större festkvällarna i USA, sittandes i en bil på en parkering med inget annat folk runt omkring oss.

För ovanlighetens skull fick jag mig inte så många timmars sömn innan jag skulle köra dottern till ishallen. Eftersom det var lördag fick jag lite ”sovmorgon”. Jag behövde inte gå upp förens 4.25. Lite, med betoning på lite, senare, men det är ju alltid något.

Under tiden dottern tränade, passade jag på att sova lite i bilen. Jag vaknade sedan när det började ljusna, och kunde då inte somna om. Jag tog mig därför en liten kort morgonpromenad till Starbucks som låg fem minuter bort. Det kurrade lite i magen min, så det fick bli en rostad bagel med cream cheese och vatten att dricka till. Jag hann äta upp den på vägen tillbaka till bilen. Jag satte mig i bilen och började läsa lite i Eclipse. Den är väldigt fängslande, och mycket bättre än den andra boken i serien.

När vi kom tillbaka hem, började jag smida lite planer med Carro och Emilia. Vi skulle ju fira Halloween på ”riktigt”. Emilia skulle ju egentligen jobbat på kvällen, men det blev ändrade planer så hon kunde istället hänga med oss. Därför behövde hon en kostym, så jag och Emilia drog på en Halloweenkostymsjakt. Vi kom hem med en skitsnygg kostym till min kära dalahäst och jag köpte även de sista detaljerna till min kostym. Det skulle bli en grym kväll!

Jag släppte sedan av Emilia och körde hemåt. Jag hoppade in i duschen, och efter ett tag kom även Emilia till mig. Vi fixade i ordning oss tillsammans och gjorde oss redo för att möte Halloween i USA…

I'll see you soon then

Jag har haft en riktigt mysig kväll idag med min andra hälft här i L.A. (Emilia). Vi hade ju tänkt hitta på något på kvällen, vilket var Starbucks med kortlek och pärlplattor, men riktigt så blev det inte.

Emilia ringde mig när jag och barnen satt och åt middag. Jag bjöd över henne till mitt hus, så att hon satt slippa hemma och vänta på mig. När hon kom hit blev det lite prat innan vi drog ut på vår kvällsturné. Första anhalt var Whole Foods, en lite finare matbutik. Emilia hade inte ätit så hon behövde lite mat i kistan. Jag köpte med mig lite frukt och fetaost, göttans! Nästa anhalt: Cold Stone. Sista anhalt, som också var den mysigaste, var Starbucks. Vi hade tagit med oss våra glassar, och köpte en kopp te så att vi kunde sitta där utan dåligt samvete. Vi kopplade upp oss på internet och började kolla på lite IDOL-klipp. Tyvärr så kan man ju inte längre kolla på IDOL på tv4play, utan vi fick söka på klippen på YouTube. Det är inte lika skoj, eftersom vi missar alla kommentarer, men det är bättre än ingenting alls.

När Starbucks stängde vid tio var vi tvungna att packa ihop, och drog därför hem mot mig igen. Väl hemma hos mig lånade Emilia toan innan vi avslutade kvällen. Mysig kväll var det allt och nu sitter jag här och myser med min nya filt och min nya tekopp.

Imorgon bitti ska jag köra dottern till ishallen, och sedan ska jag och Emilia på kostymjakt. Hon skulle egentligen jobbat imorgon kväll, men det blev ändrade planer, så nu kan hon hänga med mig istället på äventyr. Wiihoooo!

Nu börjar det bli väldigt sent, med tanke på att jag ska upp om bara några timmar. Tyvärr så är jag inte trött, så vi får väl se när jag somnar. Jag säger i alla fall god natt till bloggen nu. Må äventyret vara med mig imorgon…

I'll see you soon then

Haha! Tro det eller ej, men idag fick jag verkligen en julkänsla när jag och Emilia var på Del Amo (shoppingcenter). Som säkert många vet så är det Halloween nu till helgen här i USA. Sedan om några veckor kommer Thanksgiving, och efter ytterligare några veckor blir det jul. Nu är det däremot så här att de redan har börjat julpynta. I alla fall i Del Amo…

Jag älskar julen och allt som är runt omkring den, men seriöst – de kan ju inte börja redan nu! Jag kommer ju tröttna på julen innan den redan börjat. Det var kanske i och för sig inte helt sant. Tröttna kommer jag nog inte kunna göra, men ni förstår nog poängen med att jag tycker att det är lite väl tidigt med att börja julpynta nu.

Det var dessutom inte bar julpyntning i taket, utan det var även musik. När vi var inne på en av mina favoritbutiker här i USA, Hollister, hörde vi julmusik. Jag måste faktiskt medge att det var lite småmysigt, hihi! Jag hittade också jättefina halsdukar som jag blev tokkär i! Jag ville ha alla tre!

Tänk vad mysigt att svepa sig in i dessa…

Nu är det endast 56 dagar kvar till jul, och det känns jättekonstigt. När jag tänker på antal dagar som är kvar, känns det som att julen är runt hörnet, men den känns ändå väldugt långt borta när jag ser till omgivningen och klimatet runt omkring mig. Jag får väl se när julkänslan kommer. Till dess får jag leva på julpyntningen i Del Amo.

I'll see you soon then

Nej, jag tänker inte på restaurangen, utan mer på just vad det står för: ”Thank God It’s Friday”. Det är underbart skönt! Morgonen började jag med en skön och jobbig springtur. När jag kom tillbaka var det dags för lite stretch och dusch innan Emilia skulle komma hit.

Strax efter tio kom hon hit för att vi skulle dra oss till shoppingcentret Del Amo som inte ligger så långt här ifrån. För en gångs skull var jag på jakt efter något, nämligen Converse och strumpbyxor. Jag kom inte hem mes strumpbyxor, men däremot har jag nu gjort mitt livs första inköp av Converse…! Jag vet inte hur länge, eller kanske snarare hur många år, jag har gått och tänkt ”En dag ska jag allt köpa mig ett par”. Det har aldrig blivit av, men nu lever jag ju trots allt i Conversens hemland så då är jag ju tvungen att köpa mig ett par, och det gjorde jag ju med. Jag kom även hem med ett linne ifrån H&M där en del av pengarna går till en organisation som jobbar emot droger, en kopp till mitt tedrickande och en fin filt som jag kan ha när jag vill ha det lite mysigt.

Mitt första par (barnskor)

H&M

Bilarfan? Nej då...

Både jag och Emilia var hur trötta som helst, så vi avslutade Del Amo med en panini och en kopp te för mig och en kopp te varm choklad för Emilia på självaste Starbucks. Jag älskar Starbucks, och det går faktiskt att göra det trots att man inte dricker kaffe. Haha!

Jag har nu nästan suttit i två timmar och bloggat alla texter, så nu återstår det bara att lägga upp dem på bloggen tillsammans med lite bilder. Dottern skulle nog på fotboll direkt efter skolan, så det är nog bara sonen som kommer hem idag direkt efter skolan. Ikväll blir det nog att hänga lite till med Emilia. Jag kan inte få nog av henne! Vi ville båda göra något utanför våra hus, så jag förslog att jag skulle ta med mig mina pärlor, pärlplattor och min kortlek och så myser vi till det på Starbucks. Emilia skrattade åt mig, men jag tror att hon nappade på det lite i alla fall. Vi får väl helt enkelt se vart den här kvällen slutar. Det får inte bli så sent idag, för jag ska köra dottern tidigt till hennes träning imorgon. Imorgon eftermiddag/kväll ska jag kanske iväg på lite äventyr upp till Santa Barbara med Carro och hennes Sverigebesök. Jag hoppas det blir av, för det vore hur coolt som helst!

När jag kom hem såg jag att jag hade fått ett brev ifrån farmor, så det ska jag allt läsa nu!

Tack farmor! Jag älskar dig!

I'll see you soon then

Ja, som jag nämnde tidigare så har jag inte direkt känt för att blogga. Det gör ju också att ni inte har fått någon uppdatering de senaste dagarna om vad som har hänt.

Onsdag

Dagen började väldigt mysigt med att Emilia kom hit för lite sconesbakning. Det skulle komma hit en rörmockare och titta på min toalett, eftersom den inte spolade så bra. Under tiden han var här var jag tvungen att vara hemma, men för att jag inte skulle ha tråkigt hade bjudit hit Emilia.

Kommer ni ihåg de sconesen som jag bakade här? De som blev superäckliga? I alla fall, de som Emilia bakade (jag gjorde inte så mycket, utan hjälpte henne bara lite) blev riktigt goda! Vi fick verkligen en god start på morgonen, bokstavligt talat.

Rörmockaren var väldigt trevlig och han gjorde ett bra jobb, för nu spolar den bra. Nu behöver jag inte längre gå in i huset och gå på toa om jag är ute hos mig. Det är väldigt skönt!

Solen sken så underbart och skönt på oss att vi bestämde oss för att vara ute. Vi började med en lek. Hihi, man blir aldrig för gammal för att leka. Vi tävlade mot varandra genom att den ena nynnade på en låt, och så skulle den andra gissa vilken det var. Det var skitskoj!

Spelet måste dragit ur energin ur Emilias kropp, för efter ett tag somnade hon så gott på madrassen, men jag hade inte tråkigt för det! Jag hade det superduperbra! Vet ni varför? Jag skypade med min Malin! Ojoj, vad glad jag blev! Jag tror nog att hon tyckte det var lika roligt som mig. Tack Malin!

Efter att jag hade pratat med Malin i kanske en timma, och Emilia hade fått sin nap, drog vi oss ut på en powerwalk i mitt område. Jag tog med mig henne ner till tracken som finns här. På några ställen har man en fantastisk utsikt över ”hela” L.A. Självklart fick kameran hänga med.

När vi kom tillbaka var det dags för Emilia att åka och hämta hennes barn på skolan, och jag satte mig framför datorn. När det var dags för mig att ta en dusch, jag var ju tvungen att fräscha till mig lite, ringde telefonen. Det var dottern som sade att hon hade missat bussen, så jag fick hämta min handväska och hämta henne istället.

Eftermiddagen och kvällen bestod att läxor, fixa mat, köra sonen till hockeyträningen, slöa vid datorn, Top Model och även lite mer slötid vid datorn.

Torsdag

Gårdagens morgon började jag med en powerwalk för att rensa huvudet på lite tankar. Det var väldigt skönt. Solen sken och jag hade bra musik i öronen.

Direkt när jag kom tillbaka var det vara för mig att sätta mig i bilen och köra mot Emilias hus. Hon ville ta med mig till ett ställa som hon hade sett när hon hade kört ena värdbarnet till hennes fotbollsträning. Vi skulle ut på en liten hike.

När vi började vår lilla vandring såg vi en segelbåt som låg nere vid vattnet, en bra bit ifrån oss. Jag ville ta mig dit ner, och Emilia bangade inte. Vi visste inte om vi kunde ta oss ner dit, men det gjorde vi. Vi hittade allt en väg ner till slut, och det var hur vackert som helst! Jag låter bilderna tala för sig själva.

När vi skulle börja vandringen hemåt igen, var flåset på en annan nivå. Det var ju bara uppåt hela vägen. På vägen tillbaka mötte vi två kvinnor som var ute på deras hästar. Vi gick faktiskt förbi dem. Är vi i bättre fysiskt skick än hästarna då eller? Haha! När vi till slut kom upp, ställde vi oss med näven upp i vädret och bara ”Woooow”. Kvinnorna på hästryggarna skrattade åt oss och räckte även upp deras nävar i vädret.

Vi körde sedan mot Jamba Juice för att få oss var sin smoothie. Mmm, smarrigt värre! Emilia var på pumpahumör så vi tog med oss smoothien in på en matbutik så hon kunde köpa sig en liten, söt pumpa. Till skillnad från Sverige, så är det tillåtet att äta respektive dricka i nästan alla affärer.

Efter det släppte jag av Emilia och körde hemåt igen. När jag kom hem, tipsade min söta värdmamma mig om saker som jag kan göra på dagarna för att jag inte ska bli uttråkad. Min första tanke var att nu har nog allt mamma och pappa pratat med henne, och det hade dem gjort fick jag reda på senare på kvällen av dem själva. Hon tipsade mig om att jag kunde åka ner till en löparbutik som finns nere i Redondo Beach och få lite information om vilka olika springklubbar det finns i närheten. Hon sa att jag skulle gå dit och säga att jag ville hamna i en klubb med snygga killar. Ja, det vore väl inte helt fel! Haha! Jag tycker att det låter skitskoj så det ska jag nog försöka undersöka nästa vecka. Hon sade även att hunden mer än gärna vill bli uttagen på promenader, och att jag kan ta honom till en hundpark som finns i närheten. Ytterligare två saker hon nämnde var att hon skulle börja lämna mer handlingslappar till mig, och att jag borde åka ner till Long Beach akvarium någon dag när barnen är i skolan. Det ska tydligen vara väldigt coolt där!

Eftermiddagen bestod inte av att hjälpa sonen med läxor, som det annars brukar vara. Dottern skulle tillsammans med sina lagkamrater visa upp sitt kortprogram i en ishall här i närheten. Jag körde dit henne, och fram till dess att de skulle åka läste jag min ”nynya” bok. Jag hade ju börjat på The Girl With The Dragon Tatoo (Män Som Hatar Kvinnor), men den översättningen ska tydligen vara dålig, så jag vill läsa alla Stieg Larssonböckerna på svenska. Nu har jag istället börjat på Eclipse, den tredje Twilightboken om Bella och Edward. Till slut var det deras tur att åka, och jag filmade det. Tyvärr kunde jag inte få mig någon uppfattning om deras program, för jag var fullt upptagen med att filma med min kamera. Mamma, jag vet nu vad du menar med att man inte kan titta på själva framträdandet om man filmar. Dessutom var det andra personer som framträdde, bland annat ett isdanspar som jag gillade väldigt mycket.

När vi kom tillbaka fick jag ett litet uppdrag: åka till Rubio’s och köpa två ”fish tacos” åt sonen. Just igår kunde sonen få lite extrapoäng i skolan om han handlade mat därifrån. Rubio’s sponsrar hans skola med lite pengar, och desto fler som handlar därifrån, desto mer pengar får skolan.

När jag kom tillbaka gick jag ut till mig och satte på datorn. Hann med att prata med lite människor och titta på Kenza & Tyra Show. Jag tycker att det är skitskoj att titta på. Igår skulle de testa på hur det var när man är med i militären. Istället för att bita ihop, klagade de på det mesta. Taskig inställning helt enkelt, eller vad säger du pappa?

Till slut blev jag hur trött som helst. Jag tror faktiskt att klockan inte ens hann bli tolv innan jag lyckades somna. Skitskönt!

Det var onsdag och torsdag, och nu börjar jag även komma ikapp med bloggandet. Härligt! Det börjar gå tillbaka mot det vanliga.

I'll see you soon then

Söndagen i San Diego började väldigt lugnt och skönt. Jag och Kristine gick upp strax efter tio och började fixa i ordning oss. Både fredagen och lördagen var fula av aktiviteter, men det var inte söndagen. Vi visste att vi skulle åka hem någon gång vid två/tre på eftermiddagen så det var bara till att försöka få ut så mycket som möjligt av de sista timmarna i San Diego innan det bar av för hemresa tillbaka till ”verkligheten”. Varför jag kallar det för ”verkligheten” är för att när jag är borta ifrån mitt au pairliv och allt som kretsar kring det, känns det som att jag bara är en turist i USA och får se vad detta land kan bjuda på.

Vi fortsatte sedan mot Jamba Juice för att få oss lite frukost. Precis som dagen innan blev det en smoothie och min nya favorit: smoothie/yoghurt toppad med granola och banan. Jag skulle nog kunna äta ihjäl mig på den, för så god är den!

Med lite frukost i magen fortsatte vi mot ett shoppingcenter inne i Downtown. Tyvärr hade vi inte så mycket tid kvar innan det var dags för att åka tillbaka mot huset igen. Endast en timma. Kristine skulle försöka byta en klänning och jag skulle kolla upp hur mycket ett par speciella UGG’s kostar åt en hemma. Det var våra måsten. Dessvärre gick inte klänningsbytet igenom, men jag fick reda på priset på skorna. Dessutom hann jag med en te, köpa en kräm till ansiktet och Kristine köpte sig ett par mysiga och fina UGG’s.

Vi var sedan tvungna att dra oss tillbaka mot parkeringshuset för att brumma tillbaka mig huset. Parkeringshuset är hur stort som helst, med massor av våningar. Det är alltså ett ställe som är gjort för att man inte ska hitta bilen igen. Vi drabbades av detta! Vi var redan lite sena, så det gjorde ju verkligen inte saken bättre att vi inte hittade bilen. Vi sprang nog runt där i 20 minuter innan vi till slut hittade den. Lite småstressade, men ändå väldigt lättade, körde vi tillbaka för att sedan kunna åka tillbaka mot L.A.

Vi lastade bilen med våra väskor, Kristines ena värdbarn och även värdbarnets morfar. Vi tog en snabblunch på ett jättegott bagelställe innan vi åkte hemåt. Morfarn, som även kallas när Nana, bjöd oss på detta, söt som han är. Bilresan hemåt gick väldigt bra. Det var inte så mycket trafik, så det rullade på bra.

Jag blev erbjuden att äta tillsammans med Kristine och hennes värdfamilj på kvällen. En mysig avslutning på helgen tillsammans med dem. Sedan innan Kristine körde hem mig, drog vi till Yogurtland för att få oss lite frozen yoghurt.

Helgen i San Diego var verkligen precis vad jag behövde! Tack till Kristines värdfamilj och deras släktingar för att jag fick åka med dem och dela denna helg med dem!

I'll see you soon then

Jag ber om ursäkt för att uppdateringen har varit urusel! Jag tycker ju om att blogga, men den här veckan har inte varit så rolig. Mina känslor och tankar går upp och ner om att vara au pair här i USA. Det har gjort att jag varken har haft intresset eller orken till att blogga.

Jag ska vara ärlig. Tanken har slått mig om att kanske åka hem, men nej Nana! Du vill detta! Just nu är du bara inne i en tuff period. Enligt Cultural Care känner de flesta en väldigt stor hemlängtan efter två/tre månader, och där är jag nu. Jag tycker om att vara fysiskt aktiv när jag jobbar, och det är jag inte här. Mitt jobb går mestadels ut på att hjälpa sonen med läxorna, och då sitter jag still på en stol jämte honom, och även köra barnen till och från visa av deras träningar. Med andra ord, mitt jobb är inte så fysiskt aktivt. Jag behöver röra mig hela tiden för att jag inte ska bli uttråkad. Det behövs också för att jag ska bli slut och känna att jag har gjort något.

Livet här i L.A. är inte som jag hade tänkt mig, och då menar jag just på den biten med att vara fysiskt aktiv medan jag jobbar. Det andra är väldigt bra här. Jag bor i en väldigt bra familj, jag bor i ett tryggt område, jag har tillgång till bil i de flesta fall, jag har bra kompisar runt omkring mig, jag får vara med och uppleva saker som jag inte kanske kan vara med om hemma, jag har mycket fritid, vilket både är en för- och nackdel, men det innebär att jag får tid till att uppleva saker, barnen är snälla och väluppfostrade, och jag har en väldigt bra värdmamma som tipsar mig om saker jag borde se och göra här. Ja, det finns många bra saker med att vara här. Även om jag längtar tills den dagen då jag åker hem, så tror jag att om jag skulle åka hem nu, skulle jag ångra mig.

Detta är kanske inte så roligt att läsa, men jag vill dela med mig av mina känslor och tankar. I många au pairbloggar kan man ”bara” läsa om allt som är bra. Det kan göra att livet som au pair uppfattas som en dans på rosor ibland. För vissa kanske det är det, men inte för mig. Detta är min blogg, och då vill jag skriva den utifrån mitt perspektiv. Ni for inte tro att jag inte trivs här, för det gör jag. Det är bara det att allt går upp och ner, och jag är inte van vid att känna så här.

Jag är inte bruden som ger upp i första taget, utan jag kämpar på. Min mamma sa att jag har en vilja av stål, och det vet jag även själv att jag har. Jag har även väldigt mycket energi. Har jag bara bestämt mig för att göra något, gör jag det. Nu gäller det för mig att hitta tillbaka till min vilja av stål och min energi, som även väldigt många påpekar att jag har (brukar få komplimanger för den), för att detta år ska bli så bra som möjligt.

Det är tufft, men jag kan göra detta! Jag vill, jag vågar, jag kan! TAGGA NU NANA!!!

I'll see you soon then

Yes, idag har jag spenderat 72 dagar i USA! Kan inte sluta säga det, men herregud vad tiden går fort!

Idag fick jag väldigt trevligt sällskap redan på morgonen. Emilia kom hit någon gång efter åtta. Vi bestämde oss för att vara lite svenska, och inte amerikanska. Jag ska förklara det lite mer. Vi GICK upp till kullen (området där jag bland annat har min matbutik, bank och lite annat smått och gott), och tog inte bilen som alla (kanske inte alla bokstavligt talat, men ni fattar grejen) amerikanare hade gjort.

När vi kom dit upp drog vi oss mot Jamba Juice för lite frukost. Det blev min nya favorit, den lite tjockare smoothien med granola och banan – MUMSFILLIKAKA! Efter en underbart god frukost och djupt prat, drog vi oss mot Blockbuster för att hyra dagens nyaste film – Sex And The City 2. WIIHOOOO!! Idag var det första dagen i USA som man kunde hyra den i USA, och för en gångs skull hörde jag till dem som hyrde den första dagen som den kom ut. Vi traskade sedan hemåt igen, och den här gången var det nästintill bara nerför. Jag såg fram emot detta lika mycket som ett litet barn gör mot sin födelsedag (jag räknar in mig själv där).

Jag hade aldrig sett den filmen innan. Jag skulle gått på premiären, men det blev aldrig så. Alltså hade jag sett fram emot detta hur mycket som helst! Däremot hade jag hört både bra och dåligt om tvåan, så jag var nästan lite rädd för att jag skulle bli besviken på den. Gott folk, jag kan med glädjande besked säga att det blev jag INTE! Den var ju hur söt som helst! Åhh, jag älskar Sex And The City! För att min samling ska bli komplett, återstår bara den andra filmen nu, eftersom jag har hela boxen och den första filmen.

Efter lite filmmys, var Emilia tvungen att åka hem och jag tog mig lite snacks. Jag har kommit på en jättegott snacks. Knäckebröd med keso och någon frukt på. Igår var det jordgubbar, och idag blev det äpple. Tjejer ni vet ju hur jag är när det kommer till äpplen. Jag har det till ALLT!

Eftermiddagen har bestått av att stötta sonen med läxorna och lite på den personliga sidan. Ibland önskade jag bara att jag kunde förändra vissa saker. Göra så att sonen inte har så mycket läxor, men tyvärr så kan jag inte det.

Till middag åkte vi till Pei Wei och tog med lite mat hem. Det är en asiatisk restaurang som är lite mer restaurangig, om det nu är ett ord, än vad en snabbmatskedja är. Det var gott!

När min värdmamma sedan kommit hem, drog jag och hon och hämtade hem ”min” bil. Den har sedan i fredags varit inne på verkstaden för att den började knasa loss. Nu hoppas jag att den funkar. Den gjorde det i alla fall på vägen hem.

När vi kom tillbaka, behövde jag inte jobba mer, så jag gick ut till mig och satte på datorn direkt. Kvällen fram tills nu, nu är det snart midnatt, har bestått av bloggande, chattande framför med tv:n som sällskap. Det senaste tvsällskapet har återigen bestått av Sex And The City 2. Skratta ni om ni vill, men det är ju bara så bra att jag var bara tvungen att sätta på den igen.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen för att sova lite. Känner att jag börjar bli trött i ögonen. Min toalett spolar inte så bra längre, så imorgon kommer rörmockaren hit någon gång mellan 9-13. Under den här tiden måste jag hålla mig hemma. För att inte dö av uttråkning har jag lyckats få hit min kära Emilia. Vi ska baka scones och göra något mer. Vad får vi se. Kanske träna, vem vet. Haha! (Var vara tvungen att skriva det Malin…:P)

I'll see you soon then

Snacka om att vi sov ut på lördagsmorgonen! Till och med jag sov länge. Det ni! Visst vaknade jag några gånger innan vi väl gick upp, vilket var vid elva, men jag lyckades somna om varje gång. Det brukar inte hända allt för ofta. Vi åt lite frukost, för att sedan göra oss reda för dagens utmaning…

Dagens utmaning bestod av att klättra! Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men för några veckor sedan skrev jag om att jag, Kristine och Emilia skulle åkt ner till Long beach för att klättra på ett inomhusställe som de har där, men så blev det ju tyvärr inte. Nu när vi var nere i San Diego passade vi på att testa våra skills.

Shit, vad roligt det var! Jag har alltid tyckt att det har sett roligt ut att klättra, men jag har aldrig testat det på ”riktigt” (inomhus, inte utomhus). Vi åkte till ett ställe som hette Solid Rock Gym. Där fick vi betala 23 dollar. I priset ingick det dessutom utrustning (säkerhetssaker och skor). Jag vet inte hur det är på andra klättringsställen, men där på Solid Rock Gym fick man klättra hur länge man vill. Fram tills de stängde då förstås, vilket var vid nio på kvällen, så vi hade gott om tid eftersom vi kom dit vid ett. Det fanns massor med bra väggar att välja bland med olika svårigheter. Det var också väldugt blandad ålder på dem som var där. Fanns något där för alla som var kapabla till att klättra.

För er som inte testat klättring förut, GÖR DET! Förutom att det är grymt skoj, är det också sjukt bra träning! Jag trodde inte att det skulle vara sååå jobbigt, men det var det. Mina armar var helt slut sedan efter att vi hade klättrat i närmre en och en halv timma. Jag kände mig dessutom väldigt bekväm. Det var jag och Kristne, och ingen annan. Det var nämligen så att den ena av oss klättrade uppe på väggen, medan den andra stod nere på marken och agerade säkerhet. Haha! Tro inte att den som stod nere på marken kunde ta det lugnt, utan då behövde man dra i linan hela tiden för att den skulle vara spänd för den som höll på att klättra.

Den här väggen var klättrade jag stolt uppför.

Fy tusan vad jobbigt det var! Den lutade ju utåt på vissa ställen!

Jag var heller inte sen med att agera smygfotograf.

Vadå? Jag kan ju inte ta tillfället till akt när det finns en halvsnygg barbröstad kille som klättrar där inne…

Grymt trötta i armarna drog vi oss mot Jamba Juice för lite snabblunch. Jag har hittat mig en ny favorit där: typ som smoothie (fast lite mer yoghurtliknande) och granola toppad med banan – GÖTTGÖTTIGÖTTGÖTT!

När vi kom tillbaka till huset, fixade vi i ordning oss igen för att åka på en ultraljudsundersökning. De som vi hälsade på ska ha barn i april, så de skulle nu på en liten undersökning. Det var inte alls likt Sverige, där det är föräldrarna som sitter i ett litet rum med en sköterska och ser på fostret på en liten skärm, utan det var så mycket mer. Typiskt amerikanskt att göra något stort av det hela, vilket jag för övrigt tyckte var väldigt coolt! Deras närmsta släktmedlemmar, samt jag och Kristine, hade samlats där för att få dela glädjen med de framtida föräldrarna. Rummet var riktigt stort och mörkt med en stor soffa och en bioduk på väggen. På bioduken fick vi alla se den lilla krabaten som låg i magen, en kille. Jag tycker att det känns lite overkligt att det faktiskt kan vara så att det växer en liten människa inuti en kvinnas kropp. Jag tycker att det är råhäftigt! Vi fick dessutom höra pluttens hjärtslag. Hur coolt lät inte det då?! Jag var, precis som alla andra, helt tagen av det! Tänk när man själv kommer ligga där, om man nu kommer göra det (vilket jag hoppas på), det känns bara så overkligt att det en dag faktiskt kan vara ens egen tur.

Efter undersökningen hoppade jag och Kristine in i bilen, utan GPS, med vägbeskrivning, för att ta oss in till Downtown igen (vi var nämligen en bra bit utanför San Diego, kanske en halvtimma). Vi missade däremot en avfart, så vägbeskrivningen kunde vi kasta åt fanders, men grymma som vi är lyckades vi ta oss in till stan i alla fall. Jag är riktigt stolt över vår lilla bravur! Det var dags för ännu en god middag, nämligen HARD ROCK CAFÉ!

Jag älskar Hard Rock Café! Stämningen, folket, inredningen, musiken, och självklart maten! Det är absolut en av mina favoritrestauranger! Vi båda beställde varsin omgång med Famous Fajitas. Riktigt gott, men däremot inte lika gott som det är på HRC i Göteborg. Sverige vinner där! Dessutom hann vi med en brownieefterrätt innan vi åkte hem igen.

Till skillnad från kvällen innan, var klockan inte mycket, så vi stannade på Blockbuster och hyrde en film som vi skulle ta med oss hem. Vi var ute efter något romantiskt, riktigt tjejigt, så det fick bli Letters To Juliet. Den var supermysig! Däremot var jag väldigt trött, så jag sov under en del av filmen, men jag tyckte om den. Jag vet att många säger att om man somnar till en film, så är den dålig, men det gäller inte när det kommer till mig. Om jag är riktigt trött, vilket jag var då, kan jag somna till vilken film som helst.

Lördagen var verkligen helt underbar! Älskar sådana dagar! Trötta och utmattade somnade vi som två stockar och sov hela natten lång.

I'll see you soon then