Nana Björnberg

Kristine skulle komma och hämta mig någon gång efter tolv på fredagsförmiddagen, så jag hade gott om tid för att hänga vid datorn och packa väskan. Datorn fick mycket tid, däremot inte packningen, utan den gick supersnabbt.

Kristine och ena av hennes värdbarn kom och hämtade mig strax efter tolv. Vi åkte då ner till henne och fixade lite att äta. Från början skulle vi egentligen tagit en egen bil ner, men det blev istället så att Kristines värdmammas bror (som också var honom vi hälsade på, tillsammans med hans fru) kom och hämtade oss.

Någon gång vid två/tre var vi på väg ner till San Diego. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog för oss att komma ner dit, för jag lyckades nämligen somna. Jag sov nog i nästintill en timma. Hur skönt som helst!

När vi kommer dit ner, åker jag, Kristine, ena värdbarnet, och dem som vi hälsade på, till en lekplats. Den låg jättefint nere vid vattnet i San Diego. Vi spenderade väl någon timme där nere, för att sedan åka till yacht cluben för de ville ha lite mat. Jag och Kristine skulle inget ha, för vi skulle lite senare fixa i ordning oss för att gå ut och käka.

Färdigfixade och redo för att möte San Diego Downtown i högklackat, tog vi bilen in till stan för att gå till Ra. Det var en hipp och fräsch sushirestaurang, skitcool! Jag har bara ätit sushi en gång tidigare, och då tyckte jag om det. Då var det sushi ifrån matbutiken. Jag kan säga som så här, Ra var tusen gånger bättre! Fatta då vad bra det var. Haha!

Trots att Kristine inte är ett så stort fan av sushi, beställde vi in te olika sorter: en omgång grönsaksrullar, en omgång lax- och avokadorullar samt en omgång med skaldjursrullar. Min favorit var verkligen den med lax och avokado. Åhh, verkligen supergott!

Efter att vi hade suttit där och haft en grymt bra middag (enligt mitt tycke, Kristine tyckte inte om det), drog vi vidare mot en nattöppen chokladaffär som även hade ett kafé. Kvällen avslutades riktigt fint med en fika/dessert där innan vi drog oss hem, trötta och nöjda.

Ps. Det var riktigt skoj att fixa i ordning sig ordentligt. Ni vet, smink, hår, snygg klänning och högklackat. Det var ju som sagt ett tag sedan. För att vara exakt, var det den sista lördagen innan jag åkte. Vad jag hade saknat det! Mina höga klackar var med mig hela kvällen, och gud vad underbart det var! Mina älsklingar, dem hade jag allt saknat.

I'll see you soon then

Idag är det tre dagar sedan jag skrev senast här på bloggen, så idag är den dagen som den uppstår. Anledningen till att jag inte har skrivit på hela tre dagar är ju för att jag har hållit till nere i San Diego med Kristine och hennes värdfamilj över helgen. Det var lika trevligt som förra gången. Jag trivs verkligen i deras sällskap. Den här helgen var verkligen inte som den förra, utan jag fick vara med om nya saker. Saker som jag aldrig tidigare varit med om. Jag lovar att ni ska få höra allt om det i senare inlägg, för ni ska få höra om HELA helgen.

Idag gick jag upp tidigt, eller ja så tidigt var det väl kanske inte om man jämför med de dagarna då jag kör dottern till ishallen, men klockan ringde idag vid sju. Jag var tvungen att sätta på alarmet så pass tidigt för jag behövde få tid till att plugga i morses…! Ja, plugga ni läste rätt. Däremot var det inte något som hade med skola att göra, utan det var körkortsteori. Jag hade min uppskrivning idag, och jag hade bara läst den så kallade handboken (jag skulle mer påstå att det är mer som en broschyr) en gång, och det var för flera veckor sedan. Jag höll hela tiden på att somna när jag läste så tidigt i morses. Jag hade nog hellre behövt sömnen, men jag var bara tvungen att plugga lite.

Jag kom till DMV (”körkortskontoret”) strax innan halv tio, och fick då fylla i ett papper, vänta på att få betala, ta kort (kommer se för jävlig ut) och ta tumavtryck. Det enda jag fick betala var 31 $ och i det har jag för mig att det ingår en uppkörning. Det är barnsligt billigt om man jämför med Sverige. Något som också skiljer sig väldigt mycket är svårigheten att ta körkort. Mitt skrivtest bestod av 36 frågor, och man var tvungen att ha minst 30 rätt. Frågorna var lätta, och jag fick 34, så jag var på rätt sida. Wiihooo! Grattis till mig själv. Det som nu återstår är ”bara” att boka själva uppkörningen, och det ska jag försöka göra imorgon. Sedan kommer jag förhoppningsvis ha mitt kaliforniska körkort.

Efter att jag hade suttit där ett tag, och klarat provet, åkte jag och lämnade tillbaka en film och handlade lite på matbutiken. Därefter kom jag hem och var redo för att ta tag i ett av fyspassen som Linda hade skickat mig. Tack Linda! Det var riktigt bra! Hann även med en spring-/powerwalktur och lite stretchning innan det var dags för sonen att komma hem. Han slutar en timme tidigare på måndagar.

Idag under tiden han gjorde läxor, vilken han för övrigt inte hade så mycket, satt jag och skrev lite brev. Jag har nämligen fullt upp med att svara på brev. Hela fem stycken! Idag han jag med två, så det är tre kvar, men det gör inte mig något, jag älskar att skriva brev.

Efter att vi hade ätit en tidig middag, åkte jag och sonen mot ishallen för att han hade en tid där och skulle göra lite olika fyssaker. Jag stannade kvar där under tiden, och passade på att avsluta det ena brevet som jag hade påbörjat hemma.

Det tog nästintill två timmar för sonen att bli klar i ishallen. Vi åkte sedan hem, och han pratade på som bara den i bilen. Nu ligger jag på min säng, har precis druckit min tredje kopp te för dagen, och tänkte skriva börja blogga om min helg nere i San Diego. Jag kommer nog inte hinna med allt, men ska i alla fall börja. Det är ju alltid något. Morsning korsning Sverige!

I'll see you soon then

Nu när jag börjar skriva detta inlägg är klockan tio på förmiddagen hos mig och sju på kvällen hemma. Det blev inget mer bloggande igår. Jag vet inte riktigt varför. Jag hade tid till det, och jag kände för det, men det blev helt enkelt inte så.

Gårdagens eftermiddag såg ut som följande: powerwalk, stretcha, duscha, hjälpa sonen med läxor och ”laga” (värma) mat. Kvällen avslutades med Starbucks och Cold Stone med mina jenter Emilia och Kristine. Jag kände mig lite låg, så det var precis vad jag behövde: komma ut ur huset och få mig lite tjejsnack. Underbart! Tack tjejer!

När jag kom hem slängde jag på några avsnitt ur Kenza och Tyra Show. Det är faktiskt riktigt skoj att se! Det som jag har fastnat mest för när det kommer till den showen, är deras utmaning. De håller nämligen på och tränar inför ett triathlonlopp. Jag har blivit riktigt sugen på att testa det med. Det vore grymt! Jag försökte få med mig Barret på detta, men hon bangade!

Såg två avsnitt, och sedan sov jag i några (läs få) timmar innan det var dags för att gå upp. Jag och min värdmamma körde den ena bilen (den som jag kör) till verkstaden tidigt i morses, innan sju. Det lyste nämligen fura varningslampor: batteriet, ABS-systemet, ESP, och en till som jag inte kommer ihåg. Förhoppningsvis är den tillbaka snart.

Nu är det lite drygt två, kanske tre, timmar kvar tills Kristine och hennes värdfamilj kommer hit och hämtar mig. Jag ska få hänga med dem ner till San Diego, igen. HAPPY! Efter en tuff vecka med mycket tankar och hemlängtan, är detta exakt vad jag behöver! Vi har inte så mycket planerat för den här helgen där nere. Idag, när vi kommer ner, ska vi passa hennes värdbarn i några timmar. Sedan blir det nog lite käk och en film. Den enda planen vi har för imorgon är att klä oss fint (klänning), sminka oss, fixa håret lite halvfint och på med högklackarna för en ”fin” middag. Jag har inte fixat iordning mig sedan lördagen innan jag åkte. Jag har heller inte haft på mig högklackat sedan dess, så jag undrar hur detta kommer sluta… Haha!

Jag ser fram emot helgen riktigt mycket. Jag är riktigt tacksam för att jag får hänga med dem ner! Jag gillar dem skarpt! Som vanligt så har jag inte börjat packa än, men ni som känner mig vet ju att det är så jag funkar: jag väntar in i det sista med att packa. Haha! Smarta Nana! Datorn kommer inte hänga med, så ni får uppdatering när jag kommer hem. Ha en underbar helg! Lev livet!

San Diego

I'll see you soon then

Ja, igår kan vi verkligen snacka om att det var kärlek på Skype. Jag pratade med min alldeles fina, underbara vän Elin Thuresson! Åhh, går att knappt beskriva hur glad jag blev!

Precis som förra gången när jag pratade med Elin på Skype, blev jag helt ställd denna gång med. Det kändes så overkligt! Hon kändes inte alls långt borta, utan mer som att hon satt i rummet jämte mig, vilket var skönt!

Vi brukade träffas nästintill varje dag. Det vi däremot gjorde varje dag, var att skriva sms till varandra. Det är först nu, när jag inte kan skriva så många sms, som jag har insett hur ofta vi skrev till varandra. Så fort jag var uttråkad, eller bara ville säga något, var Elin den bruden som fick ett sms. Ett litet tillägg, jag har kvar min svenska telefon så om ni någon gång känner för att dra iväg ett litet sms, är det mer än okej för min del. Haha!

Allvarligt talat vet jag inte riktigt mer vad jag ska säga om Skype med dig Elin. Det kändes för bra för att vara sant! Du har alltid funnit där för att stötta mig och jag vet att jag kan berätta vad som helst för dig. Du skulle aldrig döma mig, utan du ser mig för den jag är. Vill du veta en sak? I och för sig så tror jag att du redan vet det, men kan ju säga det ändå: jag skulle aldrig döma dig! Du är Elin Thuresson! Bruden som gör mig glad!

Elin, när vi sedan hade lagt på, gick jag in i huset och såg att posten hade kommit… Vad hittar jag inte där i högen, om ditt brev. Jag skrek (inombords) av lycka! Jag vågade knappt öppna det, för du vet ju hur jag är, laddad med känslor till tusen! Precis som du (haha). Ditt brev gjorde att alla känslorna kom på samma gång: saknad, minnen, glädje, svaghet, tårar, skratt, leenden, hopp, styrka… Det sista som du skrev Elin (om du nu kommer ihåg vad det var), gjorde att jag nästan bokstavligt talat tappade hakan! Jag vågar knappt tro på det, men varje gång jag känner mig nere ska jag tänka på det, att det finns en chans till att en av mina drömmar går i uppfyllelse. Vilket, vet bara du och jag just nu, och så får det vara.

Elin Thuresson, jag älskar dig!

I'll see you soon then (dreams might come true)

Klockan börjar nu närma sig halv nio här på morgonen hos mig, och jag har redan varit uppe i lite mer än fyra och en halv timma. Galet va? Haha! Jag var med andra ord uppe innan tuppen.

I morses, eller ska jag säga i natt eftersom alarmet stod på 3.50, var det helknasigt att vakna. Det var som att jag inte fattade att jag var tvungen att gå upp, jag fattade inte vad som hände. Jag var hur trött som helst, lika så dottern. Vi hoppade in i bilen och körde mot ishallen. Vi kommer alltid dit kanske tio minuter innan hennes träning börjar, så då sitter vi kvar i bilen och bara tar det lite lugnt, eller till och med sover ibland. Jag tror att jag lyckades somna på de få minuterarna idag.

Jag var inte alls taggad på att träna, utan det hade vart tusen gånger skönare att ligga kvar i bilen och sova under tiden, men nej då! Jag skulle träna! Det hade jag bestämt mig för. Självklart gjorde jag det, så 4.50 gick rullbandet igång på gymmet i ishallen. Jag tränade på som bara den. Idag experimenterade jag med några nya övningar. Det är ju bara fantasin som sätter gränser. Det gick bra idag på gymmet med, så nu känns det allt skönt i kroppen.

Vi körde sedan tillbaka hem, och jag hoppade in i duschen för en snabbis innan jag skjutsade barnen till skolan. Utmed vägen till skolan, låg det en död katt vid sidan. Jättehemskt! Nu sitter jag här med lite frukost och en kopp te. Underbart! Jag får se lite vad som händer idag. Det blir till att hålla sig hemma i alla fall, för det är något fel med bilen. Det är ju fantasin som sätter gränserna här med på vad jag ska hitta på idag. Kanske en film, datorn, läsa min nya bok (Män som hatar kvinnor på engelska), en skön powerwalk med musik i öronen… Ja, vi får se helt enkelt. Nu ska jag fortsätta att smaska på min underbart goda frukost.

I'll see you soon then

Ja, nu är det officiellt. Nu har jag och min Sex And The Citybox gjort slut. Vi har brutit vårt underbara, älskade förhållande som vi har haft de senaste veckorna. Jag gråter inombords i själen. Hur ska jag nu klara mig…? Vi har ju spenderat så himla mycket tid tillsammans det senaste att jag har vant mig vid att ha Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda vid min sida. Nu däremot, är det slut…

Jag vet inte vart jag ska börja, eller sluta. Jag har aldrig riktigt varit ett Sex And The Cityfan tidigare, men jag gjorde ett impulsköp i våras och köpte den kompletta boxen. Jag tänkte att någon gång ska jag väl börja titta på den tv-serien. Våren gick, lika så sommaren, och jag hade fortfarande inte sett ett enda avsnitt ifrån min box. När jag sedan flyttade till USA, fick den självklart hänga med. Jag tänkte att det är ju perfekt om jag inte kommer på något att göra. Lite tidsfördriv ni vet. Detta så kallade tidfördriv utvecklades istället till att jag försökte se ett avsnitt så fort jag bara kunde. Sedan blev jag helt fast! BOKSTAVLIGT TALAT!!!

Nu återstår det bara att se den första filmen igen, och därefter hyra den andra filmen nästa vecka (den kommer ut på hyrdvd på tisdag den 26 oktober). Då har jag sett Sex And The City i ett enda svep. Inte missat ett enda avsnitt. När jag väl är klar med det, är det väl bara att börja om från början eller så är det kanske dags att ta tag i läsningen. Böcker jag skulle vilja läsa är Stieg Larssontrilogin, Sex And The City, ytterligare en bok om Carrie Bradshaw, Dear John, Lauren Conrads böcker med flera. Det finns ju som sagt lite att ta tag i.

Tack brudar för den här tiden! Vi ses snart igen!

I'll see you soon then

Nej, jag kunde helt enkelt inte hålla mig vid det förra inlägget, att det skulle vara det sista för idag. Jag har ju glömt att berätta något…

Idag när jag kom tillbaka ifrån att ha varit på matbutiken och handlat lite, såg jag att jag hade fått post. Inte vilken post som helst, utan rolig post. Med rolig post menas inte något brev ifrån banken (bara om det är lön), eller något annat tråkigt, utan jag menar post ifrån nära och kära. Idag mina kära vänner, fick jag ett brev ifrån Stas! Tusen tack goding! Tror du att jag började ”böla” när jag vände på det och såg den lilla söte texten på baksidan av kuvertet? Jajemen, så allt var ju som det brukar vara. Haha!

Detta gjorde att jag började lipa...

Förklaring: de orden betyder otroligt mycket för mig.

Det som var lite läskigt med det här, var att jag kände i morses ”Idag ska jag skriva ett brev till Stas”. Sedan när jag kommer hem, och ser att jag har fått ett brev ifrån just DIG blev jag lyckligare lyckligast. Jag vet inte om man kan säga eller skriva så, men jag tyckte att det lät lite småfint. Vi hade nog lite tankeöverföring där DU och Jag<3

Jag måste bara säga en sak – Jag ÄLSKAR handskrivna brev! Jag kan lova att jag blir glad för vart enda ett som jag får, och jag kan lova en till sak: jag svarar på ALLA. Vad har ni att förlora? Ingenting! Haha!

I'll see you soon then

Fantasin är i botten, så jag får ursäkta mig för den dåliga rubriken… Fats, den är ju i och för sig bättre än ingen alls.

Morgonen var jobbig, men skön. Trots lite sömn bestämde jag mig för att träna under tiden dottern tränade, och det visade sig vara exakt vad jag behövde. Det var ett tag sedan jag tränade med vikter, så det var riktigt skönt! Om man nu kan kalla det skönt att lyfta lite vikter. Haha! Blev en blandning av kondition och styrka. Jag måste variera mig, annars blir jag uttråkad. Träningen gick riktigt bra, och jag kände mig riktigt duktig efteråt.

Svettig som bara den satte jag mig i bilen, och dottern kom utspringades med sina skridskor på. Vi har väldigt bråttom när vi ska åka tillbaka hem, eftersom hon har skolan, så hon byter om i bilen på väg hem. Hon brukar även sminka sig i bilen. Snacka om att utnyttja tiden på bästa tänkbara sätt.

När vi kom hem hoppade jag in i duschen, körde barnen till skolan, käkade lite frukost, och sedan ut till mig för att slå mig ner på sängen med datorn i mitt knä. Det blev lite facebook och skype. Carro och Emilia (mina två svennar här i L.A.) blev lite chockade när jag berättade hur ofta jag pratar med min familj hemma i Sverige. De undrade vad vi pratade om. Jag kan säga som så här; vi pratar om allt mellan himmel och jord, vad som händer här och vad som händer hemma. Jag vill ju ha uppdatering, och det får jag med. Hade det inte varit för mamma och pappa, hade jag inte klarat detta! Tack!

Min värdpappa åkte idag till Italien för att vara där i tio dagar och jobba. Jag var den som såg till att han kom till flygplatsen. Eller för att vara korrekt, det var han som körde dit och det var jag som körde hem. Egentligen kanske man skulle säga att det var jag som såg till att bilen kom hem efteråt.

Jag kände mig lite låg, och åkte därför och köpte min första Ben&Jerry's här i USA. Riktigt gott! När jag kom hem ifrån min lilla ”utflykt” till flygplatsen, hamnade jag återigen vid datorn men denna gång hade jag sällskap av glassen (haha) och pappa på skype. Honom får jag inte glömma bort.

Eftermiddagen har bestått av att läsa min bok, som jag nu är klar med. Ojoj, den fick mig till tårar vid några tillfällen. Stas, jag har läst ”The Last Song” av Nicholas Sparks. Jag har sett filmen, och den är skitbra och jättesöt! Därför ville jag läsa boken. Jag är sådan som person att jag måste se filmen först, och sedan läsa boken, för då har jag redan fått mig en historia som jag bara kan fylla på med information och detaljer. Det jag har från människor som gör det omvända, är att det blir besvikna på att filmen saknar så mycket detaljer ifrån boken. Mitt tips: se filmen först och läs boken sedan.

För första gången sedan jag kom hit, och sonen började skolan, behövde han inte göra några läxor idag. Istället blev det att till spela tv-spel för honom. Jag och dottern satt länge och pratade i köket. Jag ser verkligen inte henne som mitt ”värdbarn”, utan hon är mer som en kompis för mig. Däremot en lite yngre kompis.

Sedan var det bara att placera sig i bilen för tredje gången idag. Nu var det sonens ishall som var destinationen eftersom det var hockeyträning. Jag återvände hem, och började blogga med en gång. Idag vet jag att det är onsdag, och då är det ju Top Model. Till skillnad från igår, kan jag alltså kolla på Top Model idag. Det trodde jag ju att jag kunde igår, men jag tog ju fel på dagarna…

Torsdag imorgon, och jag ska köra dottern till ishallen då med eftersom jag inte kommer vara hemma till helgen. På fredag åker jag med Kristine och hennes värdfamilj ner till San Diego. Det ska bli riktigt skoj! Skönt att få komma iväg lite efter en tuff vecka med känslor som åkt berg- och dalbana. Hörs imorgon!

I'll see you soon then

Avsnittet som jag just såg på ifrån Sex And The City var som att ta mig tillbaka exakt 65 dagar i tiden, nämligen söndagen innan jag åkte till USA. Jag hade länge gått och fasat för just den här dagen. Det var väl i och för sig inte så konstigt…

Jag kom hem på söndagen någon gång efter lunch, alldeles vemodig. Jag började packa på riktigt. Packa för ett helt år. Jag fick massor med hjälp av mamma och pappa. Hjälp med vad jag skulle packa, men framför allt HUR jag skulle packa. Jag hann däremot inte bli klar innan tjejerna började droppa in i mitt hus. Tjejerna som jag skulle ta en paus ifrån. Säga hej då var inte aktuellt, jag är kass på att säga hej då. Därför undviker jag dem så gott det bara går. Den här dagen var inget undantag! Vi skulle ju bara vara borta ifrån varandra ett tag. ”Bara” ett år…

Det som gjorde att jag mindes tillbaka till just den här kvällen, just nu, var för att Carrie (huvudkaraktären i Sex And The City) var i samma situation som mig. Hon skulle lämna sina tre bästa tjejkompisar för att flytta till Paris. Hon skulle lämna tryggheten i New York, och tryggheten hon hade i sina vänner, för att flytta till en helt ny stad, i ett annat land, i en annan världsdel. Precis som jag. Precis innan Carrie lämnar sin lägenhet för Paris, tittar hon åter upp mot den för att ta in känslan av hela situationen. Jag kommer såväl ihåg hur det var att lämna Villa Haga bakom mig, i färd mot Landvetter och nya äventyr. Det var inte roligt, men jag är stolt över att jag vågade ta steget.

Under detta avsnitt kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Inte heller när jag skriver detta. En liten, kort nostalgitripp tillbaka till den 15 augusti.

Jag som hade sett fram emot att titta på Top Model, och jag hade dessutom tajmat in det riktigt bra. Nu visade det ju sig att det bara är tisdag idag… Top Model sänds på onsdagar, vilket är imorgon. Jag var helt enkelt en dag i förväg.

Istället får det bli Sex And The City<3

I'll see you soon then

Det är helt galet vad det har regnat här idag! Helt sanslöst! För att beskriva hur mycket det har regnat här idag, tänk bara på när det öser ner hemma i Sverige. Ja, ungefär så. Dessutom har det varit så som det är hemma, att ena stunden öser det ner, sedan lugnar det ner sig en liten stund, för att därefter återgå till ”öset” igen. Dessutom har det blixtrat och mullrat som bara den idag. Riktigt burrigt höstväder med andra ord! Jag tror faktiskt att jag vaknade en gång i natt av en redig smäll. ”Sicken jädra smäll!” som Harry i Jönsonligan skulle sagt.

I natt sov jag verkligen hur skönt som helst! Jag somnade någon gång efter tolv, kanske halv ett, och sov fram tills tio på morgonen. Underbart! Det var verkligen vad jag behövde. Regnet hade inte riktigt kommit igång vid den här tidpunkten, utan det bara duggade lite. Jag gick in till huset för att fixa mig lite frukost, och där höll de två mexikanerna på att städa. Vanligtvis när jag kommer in dit, mitt uppe i deras arbete, brukar det bara vara så att vi hälsar på varandra, men idag frågade en av dem ”Har du sovit fram tills nu?”. Antingen tyckte hon väl att det var väldigt sent, eftersom klockan var tio, eller så var det för att jag såg så trött ut. Jag tror mer på den senare teorin, för jag såg verkligen morgontrött ut! Ni vet, så söt och vacker som man ser ut när man precis har vaknat… Haha!

Vacker? Nja...

Jag tog med mig frukosten ut till mig, och loggade in på facebook. Som vanligt, en väldigt trevlig vaan måste jag bara tillägga, började jag chatta med lite goa svenskar. Jag hade tänkt ge mig ut på en löptur, men hade inte alls lust med det! Vädret började dessutom gå mot finfint regn och finfint muller. Efter lite peptalk ifrån Barrets sida, hon tyckte för övrigt att jag hade fått väldigt långt hår, stoppade jag in musik i öronen och gav mig ut på en lång och härlig spring-/powerwalktur. Jag vet inte om man ska säga att vädrets makter var med mig eller inte, men de visade i alla fall vilka makter de har. Emellanåt öste regnet bara ner, hur mycket som helst! När vädret är så hör, tycker jag att det kan vara ganska svårt att faktiskt komma ut, men när jag väl kommer ut älskar jag det! Det är så skönt med regnet som kyler ner en i ansiktet. På något vis blir det inte lika jobbigt då.

Så här "messed up" ser håret ut efter 1h och 50 minuter ute i regnet!

En timma och femtio minuter senare återvänder jag hem, helt genomblöt och lite halvfrusen, men åhh vad skönt det var! Jag slängde på ett Sex And The Cityavsnitt samtidigt som jag stretchade, och sedan hoppade jag in i duschen. Jag tinades upp, tog på mig lite kläder, satte mig i bilen och körde mot Blockbuster för att lämna tillbaka The Girl With The Dragon Tatoo (Män Som Hatar Kvinnor). Tog även en sväng in på matbutiken för att fixa lite småsaker. Återvände hem lagom i tid för att barnen skulle komma hem och för att fixa lite lunch.

Eftermiddagen och kvällen har bestått av att läsa tidning och fixa en sak (vad kan jag absolut INTE avslöja) samtidigt som sonen gjorde sina läxor. De senaste två gångerna när jag har köpt tidning, har det blivit en som heter Women’s Health. Precis som namnet på den, så är det en hälsotidning, men de tar upp så mycket mer. Den är kanon! Jag älskar den! Dottern älskar den! Inte visste jag att en hälsotidning kunde vara så rolig och intressant. Haha! Jag har även fixat middag idag, med lite stöd ifrån dottern. Det blev ”kycklingtacos”. Faktiskt riktigt gott, men absolut inte som svensk hederlig tacos.

Nu är klockan åtta och då börjar Top Model. Självklart åker tv:n på då! Jag ska försöka sova så tidigt som möjligt idag, för imorgon ska jag köra dottern till ishallen på morgonen, så då står alarmet på 03.50 och jag vill verkligen träna då, vilket innebär att jag måste sova bra för att orka med ett morgonpass. Imorgon, onsdag, är allt som vanligt, förutom att jag ska skjutsa värdpappan till flygplatsen för han ska till Italien och jobba i tio dagar. Det hör verkligen inte till någon av mina arbetsuppgifter, utan mitt jobb går ut på allt som har med barnen att göra. Däremot känns det lite ”fisigt” att säga nej, bara för att man inte känner för det. Jag lever ju i en familj, och i en familj hjälps man ju åt. Det är i alla fall vad vi har gjort i Björnligan, och det tänkte jag fortsätta med här i USA.

Nej, nu är klockan redan några minuter över åtta! Det innebär att jag har missat några minuter av Top Model! PANIK! Ciao

I'll see you soon then

Nu är det dags för Nanas dagsrapport om vad hon har varit med om idag.

Nu var det faktiskt ett tag sedan jag somnade riktigt sent. Hela flera dagar sedan. För er kanske det inte är så länge sedan, men för mig är det ett tag sedan nu. Jag kunde helt enkelt inte bli trött, det gick bara inte. Jag somnade till slut, och då hade klockan nog slagit fem om jag inte minns helt fel. Jag tror nog att det kan stämma, för mitt minne är ändå ganska bra. Det som är lite komiskt över den här situationen är att min värdpappa var tvungen att vara på jobbet väldigt tidigt i morses, så när han gick upp så hade jag fortfarande inte gått och lagt mig. Natten spenderade jag vid datorn genom att chatta med lite folk, bland annat min hjärtevän Stas (som för övrigt skämmer bort mig, men det ska jag berätta om lite senare), och genom att kolla på Sex And The City.

Det är alltid lika ”spännande” att se hur länge jag sover när jag har mina uppesittarkvällar. Idag blev det till halv elva. Det är länge för mig, trots att jag somnade så pass sent. Först vaknade jag strax efter nio av att hunden står och krafsar på min dörr, som tur är lyckades jag ignorera detta och somnade igen. Skönt! Vädret var inte så mycket att hurra för, grått och tråkigt. Dessutom kändes det som att det låg lite regn i luften. Jag trotsade detta och slängde på mig träningskläderna för att ge mig ut på en powerwalk.

När jag kom tillbaka, blev det lite styrkeövningar och stretchning framför två Sex And The Cityavsnitt. Varje gång jag sätter på den serien, känner jag mig inte längre ensam. Det är som att jag hoppar in i deras liv och får känna vad de känner och upplever. Det är helt enkelt ett sätt för mig att ta avstånd ifrån det man själv är med om, och det är faktiskt ganska skönt emellanåt att koppla bort allt runt omkring en och nästan låtsas att man är någon helt annan stans, i någon annans skor.

Sedan var det dags för att ta sig en liten uppiggande och fräsch dusch. Dessutom laddade jag tvättmaskinen med en omgång av mina kläder. Det behövdes. Träningskläderna och underkläderna började ta slut, så nu har jag fyllt på igen. Efter det blir det lite datatid. Chattade bland annat med Barret. WOW, du får mig glad bruden! Saknar dig och alla dina knasigheter du har att berätta när man ses.

Barnen kom hem, och det var då dags för oss att ta tag i läxorna. Som tur var hade sonen inte så mycket att göra, vilket jag tyckte var väldigt skönt för hans skull. Min värdmamma kom också hem tidigt idag. Vi blir lika chockade varje gång. Jag tror nog till och med att jag kan tala för hundens räkning där med. Haha!

Jag måste bara berätta det att dottern är ganska förkyld, och det mesta har satt sig på hennes stämband så hon låter hur kraxig som helst när hon pratar. Igår var det extremt, men idag hade det faktiskt blivit lite bättre. Däremot vill hon ha kvar sin kraxiga häxröst, för hon tycker att det är skoj. Haha! Knasig amerikanska. Fast i och för sig kan jag förstå henne lite. Det är faktiskt lite kul när rösten helt plötsligt bara spricker när man pratar. Vi tjejer kommer ju inte in i målbrottet som ni killar gör, så vi får väl passa på lite. Haha!

När det sedan var dags för sonen att läsa, stängde han in sig på sitt rum som han alltid gör, och jag kröp ner i soffan med min bok. Jag tycker om att läsa, men tyvärr tar jag mig inte tid till det. Jag har ju tid till att läsa, men jag väljer istället att sitta vid datorn och prata med er där hemma, blogga och kolla på Sex And The City. Det kanske är dags att ta tag i läsningen igen. Det finns massor med böcker jag skulle vilja läsa. Vi får se vad som händer när jag är klar med min favoritdvdbox.

Till middag fick vi pasta med något kött i någon slags sås. Det var helt okej. Det smakade inte så mycket. Jag är ju van vid att maten smakar mycket, i alla fall när jag lagar mat hemma, men det var gott ändå. Mat som mat liksom. Haha!

Efter att vi hade ätit gick jag ut till mig. Sedan dess har jag chattat med olika människor, kollat på Sex And The City och nu då lite bloggning med. Jag ska försöka att inte bli så sen ikväll, för jag behöver sova. Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska nog försöka ge mig ut på en springtur hade jag väl tänkt. Idag har varit en sådan dag som jag har känt mig lite halvlåg. Jag trodde att morgonens powerwalk skulle rensa huvudet och ge mig lite nya krafter, men riktigt så blev det inte. Jag förlitar mig därför till morgonens springtur. Hoppas, hoppas, hoppas att den kan lätta upp det hela lite.

I'll see you soon then

Jag kunde inte hålla mig. Jag glömde berätta något väldigt stort för mig. I lördags var datumet som kanske de allra flesta vet den 16 oktober. Jag kan inte fatta att vi redan är halvvägs in i oktober…! Detta datum, den 16 oktober, innebar att jag hade varit i USA i exakt två månader. VART TAR TIDEN VÄGEN?? Det känns som att det var nyss jag skrev att jag har varit här i en månad, men nu helt plötsligt gått en till…

Tiden går fort, och nu är det bara två månader kvar till jag ska leta reda på mina pluttar Hannah och Amanda på lax-flygplatsen. Ja, jag kallar den så för den heter ju L.A.X, så det är ju inte mer än rätt. Haha!

Nej, nu ska jag dra mig! Det var sista inlägget för idag! Haha!

I'll see you soon then

Söndag, söndag, ja då var det redan söndag. Fast nu är det bara en liten del kvar av denna söndag, innan det måndag. Ny vecka, nya möjligheter.

Jag hade satt telefonen på alarm för att jag skulle ut och traska hade jag tänkt. Få lite motion innan det var dags för att åka på Luciaövning. Jag gick upp när alarmet gick på, men efter att tags tänkande fram och tillbaka insåg jag att vad jag verkligen behövde var några Sex And The Cityavsnitt. Jag har som mål att se klart min box tills nästa måndag, den 26:e oktober, för då kommer nämligen Sex And The City 2 (filmen) ut på hyrfilm så då måste jag hyra den. Jag har ju inte sett den än. Jag trodde verkligen att jag skulle se den på bio direkt när den kom ut, men det var i samma veva som studenten så det blev aldrig av. Snacka om att jag har något att se fram emot. Jiiihaaaaa!

Innan brudarna kom och hämtade mig (Carro, Emilia och Rebecka) hann jag även med en svängom på facebook. Lika roligt som vanligt! Plötsligt knackade det på dörren, och då var det Emilia som stod där med en ballong som hon höll på att blåsa upp. Anledningen till att hon gjorde det var för att det var Carros födelsedag idag. Inte vilken födelsedag som helst, utan hennes 21:a! Nej då, jag är inte ett dugg avundsjuk på henne! Inte alls! Oopps, där växte visst näsan lika mycket på mig som den gör på Pinocchio när han ljuger… Carro fick en liten fin present av oss. Ett presentkort på en tacokväll. Svensk, måste tilläggas! Emilia hade gjort ett jättefint kort med budskapet på. Det enda som jag hade bidragit med det var min namnteckning och liten bild på ett drinkglas som jag hade målat, annars var resten Emilias skapelse!

Vi anlände sedan till Marits hus för lite luciasångning. Jag var inte så jättetaggad för detta idag. Om jag ska vara ärlig kände jag faktiskt mer för att ligga hemma och umgås med mina Sex Ad The City-brudar. Haha! Det berodde nog på att jag var trött och för att vädret var grått, tråkigt och lite småregnigt. Det var ju faktiskt så att plikten kallade, och jag sviker ju inte laget (det vill säga lucian och de andra tärnorna), så det var ju bara att sjunga vidare sig man var taggad för det eller inte. Den här gången gick det inte lika bra. Det kan nog ha berott på att vi var väldigt få idag, mot vad vi brukar vara, och så var nog alla lite sega på grund av det tråkiga vädret. Luciaövning innebär fika, och tills idag hade Marit bakat mjuk pepparkaka. Allt för att få in julkänslan. Den var riktigt god! Mormor, du kan däremot vara lugn. Din är fortfarande bäst! Finns ingen som din. Jag tipsade faktiskt Marit om att ha lingon i den, och hon nappade på det. Vem vet, jag kanske har infört en ny sak nu här i USA…

Jag måste bara berätta en rolig sak som hände hemma hos Marit. De har en tam ekorre…! Hon, för det är en mamma, kommer dit och tigger nötter när hon behöver mat till sig själv och till sina ekorrebebisar. Marits dotter satt ute på deras ”bakgård” med nötter i näven. Då kommer ekorren fram till henne, och dottern ger då ekorren några nötter som hon tar i munnen. Sedan försvinner hon upp i trädet, och iväg hem för att lämna av dem, innan hon återvänder igen för att fylla på med fler nötter. En riktigt bortskämd ekorre! Haha! Lite småcoolt!

Tjejerna släppte av mig hemma, och jag såg fram emot en lugn och skön söndags eftermiddag/kväll och det blev det med. Jag och dottern har pratat om att vi måste se ”Män som hatar kvinnor” eftersom hon har läst den boken. Jag har sett att den finns i hyllan i hyrbutiken, men inte vetat om det har varit den svenska eller den engelska versionen. En av luciatjejerna berättade att det är den svenska med engelsk subtitle. De håller tydligen på och spelar in den engelska just nu, och jag har hört skvaller om att det ska ”tona” ner Lisbeth Salander en bit, och göra henne lite snällare, inte så kaxig som hon är i den svenska versionen. VARFÖR USA?! Det är inte okej! Då kommer det ju inte bli den samma! Lisbeth är ju den hon är, och jag tycker att hon är svinball! Vi, jag och dottern, åkte och hyrde den. ÄNTLIGEN! När vi sedan kom tillbaka satte jag mig lite i köket och pratade lite allmänt med mina värdföräldrar. Jag gick ut en stund till mig och hängde vid datorn, innan det var dags för mat.

Mätte och belåtna, och ett avdukat bord senare, satte jag och dottern på filmen. Det kändes lite konstigt att titta på en svensk film i USA. Det var bara jag som förstod vad de sade, och det var lite småkul. Haha… Dessutom gjorde filmen att jag insåg hur vacker den svenska naturen är, speciellt vintertid när det är snö. Fint!

Jag tror faktiskt att dottern tyckte om filmen, men precis som de andra som har läst boken först tyckte hon att de hade utelämnat för mycket ifrån boken. Det är därför jag ser filmen först, och sedan läser boken, för då är det bara att fylla på själva historian.

Nu har jag bloggat konstant i två och en halv timma, så nu är det nog allt dags för sängen. För en gångs skull har jag inte suttit i sängen och skrivit, utan jag har suttit i fåtöljen. Ingen lampa tänd, förutom den på toaletten, utan mitt älskade vaniljljus har varit min goa ljuskälla. Ja önskar er en fortsatt trevlig dag!

I'll see you soon then

Strax efter klockan tio på lördagsmorgonen hoppade jag in i bilen och knappade in Elins adress i min GPS. Vi hade inte träffats på flera veckor, så det var verkligen dags nu!

Efter kanske lite drygt en och en halv timmas bildfärd i ensamheten, med mina kära radio som vän, anlände jag till Murrieta. Det är en stad (eller egentligen vet jag inte om det är en stad, eller kanske ett område, men det är i alla fall namnet på stället där hon bor) som ligger söderut, inåt i landet, sett utifrån ett Los Angelesperspektiv. Det var Elins värdmamma som kom och öppnade dörren åt mig. Hon verkade störtskön! Jag gillade henne på en gång! Jag gick upp till Elins rum och knackade på, och ni skulle sett hennes min när hon öppnade dörren. Det såg verkligen inte ut som hon förväntade sig att jag skulle stå där, utan hon förväntade sig nog någon ifrån hennes värdfamilj, men det var ”bara lilla jag” (Thure, den vara BARA för dig. Haha!). Vi bytte om och tog bilen till stallet där Elin brukar rida några gånger i veckan. Hon hjälper till med att rida deras hästar, så man kan säga att hon jobbar men istället för att få lön får hon rida hästarna. Vad säger du om det Lisa-Fisa, det skulle du tycka om att ha som jobb va? Jag tänkte faktiskt på dig hela tiden medan jag var där. Kanske inte så konstigt, om man tänker efter vilken hästnörd du är… Haha!

Stallet låg på ett jättefint på ett ställe bland bergen. Det hördes inga bilar eller så där, utan det var bara vi, de andra som jobbade där, och hästarna som ”väsnades”. Murrieta ligger för övrigt bland bergen, så det ser helt annorlunda ut jämfört med vad jag är van vid. Jättevacker var det i alla fall vid stallet! Jag hade kunnat tänka mig att bo där. Det enda kruxet är att det ligger väldigt långt ifrån allt, men jag skulle ju klara det. Jag klara ju allt! Haha! Bara man har tillgång till bil, så går det ju bra. För utan bil blir det väldigt krångligt att ta sig överallt.

Herregud, jag glömde berätta det viktigaste… Jag fick faktiskt rida en kortis! Haha! Visst, det var bara kanske en femminutare, men det var hur kul som helst! Jag satt på hästryggen på en vit fin ponny som hette Pegasus, och Elin gick jämte och höll i ett rep. (Ja, man tänkte på Pegasushästen ifrån Herkules när man såg han.) Lisa, jag red till och med lite lätt i några få sekunder. Det du syrran!

Efter att jag hade tagit en snabbis på hästryggen, tog Elin över. Vi åkte sedan hem till Elin igen och bytte om, men vi var inte hemma så länge utan vi satte oss i bilen igen. Det var nämligen så att Elin hade sitt au pairmöte just den här dagen, och de skulle träffas på en pumkin patch. Vi var redan en halvtimma sena när vi satte oss i bilen, men Elin sa att det inte var någon fara, de brukar aldrig vara i tid. Som mig då. Haha! Vi trodde att det låg i närheten, men när vi knappade in adressen i min GPS sa den att det skulle ta oss ungefär 45 minuter att ta oss dit…!

Bilresan dit var riktigt cool! Vi körde bland annat på småvägar som slingrade sig uppför bergen. Tur att det inte var bilar bakom oss, för helt plötsligt bromsade vi ganska tvärt för att få oss några bra bilder på utsikten! Galna svenska brudar! Jag är som ett litet barn: jag kan sitta och prata om något, och sedan kan jag bara ”Åhh, kolla på det” mitt i mitt berättande. Elin fick sig allt några härliga skratt. Dessutom är jag inte långsam med att upptäcka saker runt omkring mig. Det kan vara vilka saker som helst. Allt ifrån vilken konstig färg det huset har, till vilket körsätt vissa bilförare har.

När vi äntligen kom fram till stället dör pumkin patchen skulle vara, fick vi oss världens chock! Det var hur mycket bilar som helst! De var överallt! Som tur var, var inte alla platser tagna, utan vi fick oss en plats vi med. Efter det styrde vi fötterna mot amerikanarnas älskade pumkin patch.

Pumkin patch går ut på att man ska hitta sig sin/sina pumpa/pumpor till halloween. De finns i alla möjliga storlekar, små söta till gigantiska. Människor går runt med skottkärror fulla med pumpor för att de antingen är så tunga så att de inte kan bära dem, eller för att de har så många så det underlättar om man kan köra runt på dem istället. När man har hittat den/dem som man vill ha, går man till ”kassan” och betalar. Det var skitcoolt att se det! Varför har inte vi det i Sverige?! Antagligen för att det inte är lika stort med Halloween i Sverige som det är i USA, men tänk bara vad skoj det vore. Det är kanonskoj att amerikanarna gör så stor grej av att bara hitta sig sina pumpor.

På pumkin patchen var det även som en marknad. Det fanns små ponnyers som småbarnen kunde rida, klättervägg, ett ”minizoo” med hönor, getter och andra små djur, små stånd där de sålde olika saker och även ställen där man kunde köpa sig lite enklare mat (hambugare, hot dog, hamburgare, nacho chips, glass, kakor med mera). Det fanns även en butik där man kunde köpa mängder med godis, nötter, kryddor, prydnadssaker till bland annat Halloween, men även till julen.

Amerikanarna vill ha käk i sin julgran

Jag och Elin hade gjort misstaget att klä oss för lätt. Det var varmt och soligt hemma hos henne, men inte uppe bland bergen där vi höll till, utan där var det småblåsigt och riktigt kallt! Vi frös så vi huttrade! Frusna satte vi oss några timmar senare och åkte hem mot Elin igen. Däremot missade vi vägen som skulle ta oss vägen tillbaka som vi åkte dit. Vi trodde att vi hittade, så vi hade inte satt på GPS:n, men det gjorde vi senare kan jag lova. Helt plösligt: ”Men, här åkte vi väl inte innan? Jag känner inte igen mig”. Haha! Vi hade helt enkelt hamnat på en annan väg, men det gjorde inte så mycket. Ett litet äventyr! Vi åkte förbi en jättestor apelsinodling. Elin brister ut ”Ska vi palla?”. Haha! Ni skulle allt sett detta. Två tjejer, svenska, stannar bilen för att de ska palla sig varsin amerikansk apelsin. De sitter i bilen, i väntan på att det inte ska köra förbi några bilar så att de kan gå ur bilen. De ville ju inte att någon skulle se vad de skulle göra för bus. Till slut när det inte passerar någon bil, smyger de in bland alla träd och påbörjar apelsinjakten. Det tog allt ett litet tag att hitta en någorlunda mogen apelsin, de flesta var gröna och fula. Lyckligtvis hittar de varsin apelsin. Passar på att ta några kort, och återvänder sedan tillbaka mot bilen. Fulla av skratt sätter de sig i bilen och fortsätter hemfärden. Hahaha! Jag måste bara tillägga att min lilla pluttapelsin ligger i min värdfamilj fruktkorg. Jag vet inte hur den hamnade där. Inte är det jag som har lagt den där i alla fall, utan det är nog min värdmamma eller värdpappa. De vet inte att den är pallad, och det tänker jag inte berätta för dem heller. Hihi! Lite busig måste man allt vara!

En omväg senare återvänder vi hem till Elins hus. Jag gjorde en snabbvisit på hennes toa och plockade ihop mina grejer. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag var slarvig nog att glömma min kamera på gymmet. Den här gången höll jag på att glömma en bunt med kläder på Elins rum, men jag fick med mig allt, så ingen skada skedd. Det hade väl i och för sig inte varit för den delen heller, men jag föredrar faktisk att få med mig allt. Jag vet inte vad ni tycker, men det är min åsikt.

Jag passade på att tanka innan jag lämnade Murrieta för den här gången. Sedan var det hemfärd som stod på schemat. Efter en tråkig bilfärd kom jag till Emilias hus för att chilla lite med IDOL.  Vi två är lika IDOL-tokiga, så vi måste ju följa detta. Där tänker vi inte vara efter er Sverige.

Vid midnatt åkte jag tillbaka hem till mig. Hör och häpna, men den här gången när jag kom hem satte jag faktiskt inte på datorn…! Jag vet, jag tappar faktiskt också hakan när jag läser detta! Haha! Trött somnade jag efter att ha haft en toppendag nere i Murrieta med Elin, som sedan avslutades hos Emilia. Underbart!

I'll see you soon then

Så fortsatte fredagen…

Ja, som jag nämnde i slutet på förra inlägget så hämtade Emilia upp mig. Vi styrde bilen mot Carros hus nere i Long Beach. Varför vi åkte ner just dit, just den här fredagen, vid just den här tidpunkten, var för att vi skulle med Carro på en amerikansk fotbollsmatch. Vår första match här i USA. Det var en high school nere i Long Beach som hade en hemmamatch som vi skulle kolla på. Dessutom var Carros ena värdbarn med och var en urgullig liten cheerleader. Småttingarna skulle vara med och dansa lite dem med, tillsammans med skollaget i cheerleading.

Jag fattade inte ett skvatt av själva matchen! Amerikansk fotboll är nog den knasigaste sporten som finns på denna planet! Den är inte logisk någonstans. De som spelar det, förstår väl, men inte jag! Jag satt där som ett frågetecken i början. Sedan, efter ett tag, slutade jag bry mig om matchen och började kolla runt omkring mig istället. Det var mycket roligare. Det kändes verkligen som att man befann sig i en amerikansk ungdomsfilm. Det var precis så som det såg ut på tv: alla spelare, cheerleadtjejerna (samt tre killar) och skolorkestern som spelade. Skitcoolt! Jag måste passa på att hylla cheerleaderna. De är hur grymma som helst! För dem som själv håller på med sporten, skulle kanske inte tycka att de var så märkvärda, men jag var helsåld och riktigt fascinerad! Jag kollade nog mer på dem än vad jag gjorde på match. Haha! Varför har inte vi skollag på högstadiet och gymnasiet som de har här? Det hade jag velat! Det hade vart hur grymt som helst! Jag hade lätt varit en cheerleader då. Just det här med att ha skollag, är faktiskt en sak som jag är avundsjuk på när det kommer till USA. Jag vill också vara en cheerleader! Jag vill verkligen kolla upp om man kan lära sig det här, utan att vara med i ett skollag. Annars får jag väl ta tag i det när jag kommer hem. Det finns i Borås, så varför inte liksom? Malin, det skulle du allt tycka om va? Vem vet, du kanske får sällskap av mig nästa år till träningarna om det passar…

Jag, Emilia och Carro stannade inte hela matchen. Så intressant var det faktiskt inte, men det var skoj att se. Vi drog oss tillbaka mot Carros hus. Fast vi gjorde bara ett snabbstopp där, för vi tog Carros bil till ett Cold Stone i närheten för att få oss en bägare med finfin glass. Självklart blev det klassikern Chocolate Devotion (chokladglasss, chokladsås, små chokladpluttar och brownie). Efter det åkte vi tillbaka till Carros hus och satte på en av de roligaste filmerna som finns – The Hangover. Det är en helt sjukt galen film! De sakerna som händer i den filmen, händer liksom inte! Haha! Den är verkligen galen från början till slutet. Jag älskar den! SE DEN!

För en gångs skull var det inte jag som slocknade medan vi såg på film. Det brukar vara jag som står för det, men inte den här gången. Emilia var den första att slockna. Hon var dessutom den av oss som inte hade sett den tidigare. By the way, hon har missat allt för många bra filmer. Tur att vi har tio månader kvar på att se sjukt bra filmer! Efter ett tag slocknade även Carro, så då var det bara jag. Jag var tapper och höll mig vaken filmen igenom, men jag måste erkänna att jag var riktigt trött. Hade jag bara lagt mig ner på golvet, hade jag nog somnat bums!

Efter att ha fått sig ett gott skratt, och trött som bara den, åkte jag och Emilia hem igen. När jag kom hem slängde jag på min älskade box och såg några avsnitt ifrån Sex And The City. Det börjar faktiskt närma sig slutet på den boxen, tyvärr… Vad ska jag göra när den är färdigtittad?! Livet kommer ju gå under då! Kanske inte bokstavligt talat, kanske bara halvvägs. Ni förstår vad jag menar. Jag hade ju tänkt ta tag i den nya säsongen av Paradise Hotel då, men jädra skit-tv6 som har gjort att man måste betala för att kolla på deras avsnitt på Tv6 Play. De tillhör inte mina vänner längre! Förra säsongen som gick, den kunde man ju kolla på på internet, men inte den här. De ska allt försöka tjäna pengar på allt. INTE acceptabelt! Jag ska bojkotta Tv6! Någon annan som är med mig?

Kommer ni ihåg den här listan som jag har berättat om? Den listan som mina killkompisar har skrivit till mig, med saker som jag ska göra och uppleva medan jag är här i USA? I alla fall, en av sakerna på listan är att se en amerikansk fotbollsmatch. Det gjorde jag ju i fredags, men det är inte säkert att den räknas för på litsan står det att det måste vara en college-/NFLmatch och det var det ju inte, utan det var ju en high schoolmatch. Jag frågade Simon om det ändå räknades, men han var tvungen att överlägga med de andra boysen först. Jag vill gå och se en riktig match, en NFL-match, men det kan ju vara lite roligt om den räknas, för då har jag en ny sak att bocka av på listan. Det var faktiskt ett tag sedan jag gjorde något på den. På tok för länge sedan! Jag får nog börja ta tag i den listan. Kanske inte JUST NU, men så småningom. Nu är jag fullt upptagen med att återberätta min helg…

I'll see you soon then

Jag började fredagen med ett yogapass på gymmet. Det var det lugnaste yogapasset av alla de pass jag har varit på under den gångna veckan. Egentligen lite för lugnt för min smak, men det var skönt att stretcha ut kroppen ordentligt och jag fick en härlig start på morgonen.

Efter en timmas yoga, var det dags för nästa pass, nämligen step. Då fick jag även sällskap av Emilia. Alltså, ni skulle sett oss där inne bland alla andra kvinnor (de flesta var i medelåldern och uppåt) som gick upp och ner, hoppade, skuttade, dansade, stampade på brädan. Jag kan lova er, ni hade fått er ett gott skratt. Jag kan bara tala för min räkning. Jag har ingen aning om hur det gick för Emilia, jag var fullt upptagen med att hålla koll på mig själv. Jag kände mig inte alls hemma där på steppasset. Det var så sjukt svårt! Jag är ändå så ganska haj på min koordination och memorera rörelser och övningar, men det där var galet! Step är något helt annat än vad jag är van vid! Det underlättar ju inte direkt heller situationen när man ska koncentrera sig på brädan som man ska upp och ner, hit och dit, på hela tiden. Svetten rann och vaderna fick verkligen jobba gärnet! Det var riktigt bra träning, så jag ska nog inte ge upp det. Om ett år kanske jag är riktigt duktig.

Jag och Emilia åkte hem till mig och åt lite innan vi kastade oss in i duschen för att bli av med all härlig svett! Nyduschade och fräscha, tog vi min bil mot shoppingcentret Del Amo. Det ligger endast tio minuters körning ifrån mig. Då trafiken rullar på bra vill säga. Vi hade inte så mycket tid där, tyvärr, men vi fick ändå så tag på det vi skulle ha. Vad kan jag inte avslöja. Det är hemligt! Jag kan berätta det om några veckor.

Efter snabbvisiten på shoppingcentret styrde vi hemåt igen. På hemvägen hann jag även lösa in min check (det vill säga lönen) och tanka bilen. En liten stund senare, när vi var hemma igen, åkte Emilia för att hämta hennes värdbarn ifrån skolan. Jag spenderade min tid som jag hade kvar innan jag började jobba med att sitta vid datorn och chatta med Sverige. Sonen kom hem strax därefter och började spela sitt tv-spel. Jag satte mig jämte honom med datorn och kollade på lite Sex And The City (ovanligt va…?). Dottern var uppe i det så kallade köpcentret som ligger uppe på kullen. Helt plötsligt stänger sonen av tv:n. Jag fattade ingenting! Han älskar ju att spela det spelet, och när han nu inte hade några läxor eller så att göra, förstod jag inte varför han INTE skulle spela. Det visade sig att min värdmamma redan var hemma och klockan var bara 16.15. Det har aldrig hänt tidigare. Jag blev nog lika chockad som sonen. Haha! En liten stund senare åkte jag och hämtade dottern, och sedan var alla barn, inklusive mig själv, hemma. Vi gjorde nog inte något speciellt, för i sådana fall hade jag kommit ihåg det.

Strax efter halv sju på kvällen kom Emilia och hämtade mig, och det är här nästa inlägg kommer in i bilden…

I'll see you soon then

Herregud, jag har inte bloggat sedan i torsdags…! Det är ju en hel evighet! Jag ber så mycket om ursäkt! Det är väl inte direkt någon ursäkt, men jag kan förklara det som så här:

·         I fredags hade jag absolut ingen lust att blogga. Det är första gången jag någonsin känt så med bloggen. Normalt sett har jag ju velat blogga hela tiden, så att ni ska kunna få vara med mig, men så kände jag inte i fredags.

·         I lördags var det full rulle hela dagen, så då fanns det inte tid till att blogga.

·         Idag har dagen gått på halvfart, så egentligen hade det väl funnits tid men jag har gjort annat.

Dessa missade bloggdagar innebär att jag har sjuhelsikes massor att skriva nu. Tänk så här – jag har tre dagar av bloggande att ta igen. Ni som har följt min blogg vet ju hur mycket jag brukar skriva, normalt sett, på en dag. Det är bara ner med gasen i botten och köra på!

I'll see you soon then

Jag tror nog att de allra flesta har sett Snövit någon gång i deras liv. Jag är i alla fall en av dem. Min favoritdvärg är Toker, bara för att han är så tokig. Dessutom är han väldigt söt. Just nu känner jag mig som Trötter, jag är hur trött som helst. Mest fysiskt. Jag tror att genomköraren på gymmet tidigare idag är anledningen till att jag är så trött nu. Rent ut sagt, jag är utmattad! Det var länge sedan jag kände mig så hör trött, och jag har faktiskt längtat efter den känslan! Det kanske är helknas, men jag tycker att det är skönt när man känner att man har gett gärnet när man har tränat. Jag och Emilia hade först lite tankar på att vi skulle testat kvällens Zumbapass, för det var en annan instruktör ikväll, men jag för trött så jag avböjde det. Emilia verkade inte så ledsen över det. Hon hade sin söta SVENSKA godispåse istället. Haha!

Handlingen tidigare idag, gick bara bra. Jag fick tag på det jag behövde, och jag fyllde på fruktkontot med det jag ville ha, vilket blev äpple, banan och mango. Dessutom blev det lite paprika och tomater med. Eftermiddagen har sedan dess varit väldigt go! När barnen kom hem, gick sonen in på sitt rum för att läsa sin bok, och dottern tog sig lite mellanmål. Efter att dottern hade ätit klart, åkte vi ner till en butik nere i Redondo Beach för vi skulle hämta ut ett pris som hon hade vunnit i någon tävling. Det visade sig att hon hade vunnit en fotografering. Dottern blev inte så uppspelt över det, utan blev snarare lite mer ”Nej, jag vill inte göra detta. Det är så pinsamt!”. Vi köpte sedan med oss något varmt att dricka. En te för mig och någon kaffe till henne. När vi kom hem hade sonen precis slutat läsa, så då var det bara att ta tag i de andra läxorna. Under tiden han höll på med dem, vilket inte alls var så många, satt jag och läste min bok, The Last Song. Efter ett tag började jag bli lite hungrig så jag började fixa med middagen. Det var bara att värma lite kött, och bröd, så vips hade vi en ”hamburgare”. Denna lyxmåltid serverade jag med en sallad. Rena rama barnleken när det kommer till svårigheten.

Min värdmamma kom hem strax därefter och då gick jag ut till mig och pratade lite planer med Emilia om morgondagen. Vi börjar dagen med att träna på vårt älskade 24 Hour Fitness. Efter det drar vi hem till mig och fixar lite brunch, och sedan drar vi oss mot shoppingcentret Del Amo för att kika lite. Efter det blir det hemfärd för att jobba lite och på kvällen vankas det nog för lite amerikansk fotboll. Det är någon match nere i Long Beach. Jag ser verkligen fram emot det! Min första amerikanska fotbollsmatch! Wiihoooo! Haha!

Fredagsplaner med den här bruden

Om lite drygt en timma ska jag skypa med familjen. Fram till dess ska jag nog svara på ett mail som kommer spela en ganska så stor roll för mig. Ni kommer märka det så småningom, om allt går enligt planerna, och det hoppas jag verkligen att de gör. Mer än så säger jag inte. Dessutom hinner jag nog hinna med ett avsnitt med mina favoritamerikanska brudar Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte. Åhh, det är en mysig kväll för jag har tänt alla mina ljus i mitt rum, så nu lyser det så fint här. Morsning korsning!

I'll see you soon then