Nana Björnberg

Lagom till jul fick jag lite mer julklappar hemifrån. Jag hade inte önskat mig något ifrån brudarna hemma, för att bara ha dem som vänner är underbart nog, men ändå fick jag lite smått och gott.

Barret, ditt kort får mig att skratta lika mycket värja gång. Det går inte att gråta när man är i närheten av dig, man bara skrattar. Haha! Du kan ju heller inte gråta. Du var den enda som inte lipade på mitt ”avresemys” men va tusan, du är ju Barret. Jag kan säga dig som så här, jag hade blivit mer chockad om du hade grinat. Haha!

Stas, jag vet att jag redan har skrivit och tackat för din julklapp, men jag gör det en gång till. Kan inte sluta titta i den! Älskar den!

Elin, du satte ju verkligen pricken över i:et med din julklapp. Jag har ju en ”thing” för Bilar (filmen) och din julklapp gick ju i det tecknet. Så himla söt att jag nästan smällde av! Hihi! Du är allt för bra söt du!

Julklappar blir man aldrig för gammal för. När man var liten var julklappar det ända man ville ha och det var det bästa med julafton. Nu däremot, tycker jag att det bästa med julafton är alla är samlade och bara har det mysigt. Det får bli till nästa jul. Det är ju trots allt bara ett år till dess.

I'll see you soon then

Idag har det varit lilla julafton hos mig. Jag har äntligen fått mitt efterlängtade paket ifrån mamma och pappa. Det var evigheter sedan de skickade, men nu befinner det sig hos mig. Det var på tiden. Så som jag har längtat efter innehållet: mjukisbyxor (däremot skickade dem mig fel trots att jag hade sagt EXAKT vilka jag skulle ha, men de duger så fint så), deodoranter (bara det bästa duger för mig), tuggummin, ett par skor (som jag i och för sig inte behöver nu, haha), en stor och mysig tjocktröja ifrån brorsan, raggsockar, rågflingor (dags att börja koka banangröt och göra Nanascones) och några julklappar.

Julklapparna var grymma, precis som min familj. Fjäsk? Nej då, inte alls! Pappa, du får gärna föra över massvis med cash till mig. Haha! Nej då, skoja bara lite. Jag fick en jättefin ljuslykta och ett mysigt hjärta av syrran, Sex and the City 2, ett fint block där det var självaste jag på framsidan och den bästa av de alla – Thomas Sabosmycken. I boxen låg det ett brunt läderarmband (flätat) och två berlocker; en snöflinga och en vintersko.

Dessutom fick jag en till julklapp idag – ett kort ifrån min Malin. Den julklappen kommer sitta som en smäck! Haha! Så bra det bara kunde bli. Detta ingår:

Malin, jag vet inte vad jag ska säga mer än TACK! Du är min hjärtevän!

I'll see you soon then

För ett år sedan hade jag haft jullov vid den här tiden, men inte nu. Nu är jag ”vuxen” och är ute i ”arbetslivet”. Riktigt så känns det väl kanske inte. Mina värdbarn har nu jullov. De fick det den 17:e och börjar skolan den 3:e igen, så nu har de bara en vecka kvar. De var ju bortresta förra veckan så idag var väl den första dagen på deras jullov som vi har haft tillsammans. Detta innebär att jag har jobbat idag.

Det har varit en ganska soft dag. Det känns jättekonstigt att vara tillbaka till den vardagen som jag har här i USA. Jag har ju haft inneboende i tio dagar, en vecka utan att familjen har varit hemma, och nu är det bara jag och min värdfamilj här. Jag har varit med sonen på hans extraträning i ishallen, handlat lite saker med dottern, kört henne till ishallen, tagit mig en springtur/powerwalk (det känns som att jag håller på att bli förkyld, skit också!) och nu gör jag inte så värst mycket. Chillar mest. Jag har en mängd kort att lägga upp på facebook så jag tänkte pyssla lite med det.

En dag förra jullovet

Jag sade ju att jag är tillbaka i arbetet, och att mina värdbarn har jullov, men på något sätt känns det som att jag har jullov med. Det är väldigt lugnt hemma och jag är lite sugen på action! Därför hoppas jag att jag kan få fira ett bra nyår med mina grymma brudar som jag har här i L.A. Vi får väl se vad som kan tänkas hitta på. Det är ju trots allt fyra dagar tills det är nyårsafton. Brudarna hemma verkar bli ganska utspridda på årets sista dag. Jag hade ju aldrig kunnat bestämma mig vart jag skulle ta vägen. Därför är det lite ”skönt” att jag slipper tänka på det. I och för sig hade det vart galet underbart om jag hade kunnat fira det med dem (eller vem/vilka det nu hade blivit med), men det är ju bara ett år tills nästa gång – DÅ JÄVLAR! Haha!

I'll see you soon then

När jag var liten var Lotta på Bråkmakargatan en av mina favoritfilmer. Jag blev även kallad för Lotta ibland av vissa, just för att jag var väldigt bra på att säga ”nej”. Haha!

Jag kom att tänka på en liten snutt som Lotta sjunger i en av filmerna:

”När jag kommer till mitt lilla hus, då är jag ensam om natten. Då tänder jag mitt lilla ljus, då har jag ingen mer än katten.”

Det är precis så här jag känner mig nu. Det kändes jättekonstigt att komma in i mitt lilla ”hus” och så var det helt tomt här inne. Det ska vara två till här, men det är det ju inte. Nu får jag klara mig själv.

Jag har nu tänt vartenda litet ljus jag har på mitt rum, vilket är 14 stycken. Jag försöker skapa mig så mycket myskänsla som det bara går. Det kanske är dags att gå och lägga sig snart. Jag har ju några avsnitt att ta igen i både Paradise Hotel och Gyllene Knorren (julkalendern). God natt/god morgon!

I'll see you soon then

Vart tusan har dessa tio dagar tagit vägen? Någon som har svaret på den frågan? Inte jag i alla fall. De har bara svischat förbi. Nästan så att man inte har hunnit blinka. I alla fall tillräckligt fort för att inte fatta vad det är som händer. För er som inte riktigt hänger med på noterna, kan jag berätta att nu har Amanda och Hannah gjort sina tio dagar här hos mig, och de sitter nu på flyget hem.

Igår hade vi en ganska så seg dag. Amerikanarna firar ju jul den 25:e, och inte den 24:e som vi gör, så det var ju inte så mycket öppet om man säger så. Vi hade tänkt att vi skulle shoppa det sista, men det gick ju inte med tanke på att det var stängt överallt. Vi tänkte då köpa lite mat ifrån Subway, men det var ju stängt det med. Nästan allt var stäng! Vad tusan gör man då när man är i USA? Jo, gör varma mackor och ser på film. Vi hyrde Just Wright och den var helt okej tyckte jag. Jag hann dock inte se klart den för jag var tvungen att ge mig av mot flygplatsen för att hämta min värdfamilj.

När jag kom tillbaka fixade vi oss lite varmt att dricka och sedan var det bara att ”njuta” av vår sista kväll tillsammans. Jag tror att alla somnade ganska så fort. Haha! Det är faktiskt så att man kan bli trött av att göra ingenting.

Idag började vi dagen hos Kristine och hennes värdfamilj för lite brunch. Det första Hannah och Amanda sade när vi åkte därifrån var: ”Gud, vilken mysigt familj”. Jag kan inget annat än att hålla med. Familjekänslan i det huset är på topp!

Kusinerna Påse drog sedan vidare för att spendera de sista pengarna. Vi, eller snarare Hannah och Amanda, hittade inte så jättemycket, men de fick sig i alla fall lite saker. Jag skulle ju inte handla något, men det blev ändå så lite nytt. Haha!

Kvällen då jag kom hit till L.A. tog min värdmamma och dottern mig till Chronic Tacos och dit ville jag ta brudarna med en gång. Vi stannade därför till där på vägen till flygplatsen. Tur som vi hade jobbade ägaren (eller jag tror att han är det). Han är den schystaste av de alla, och kan även lite svenska. Jag kom på mig själv med att säga att jag ville ha vatten till maten, PÅ SVENSKA, men han fattade ändå – gött! Kusinerna Påse tyckte att det satt finfint i kistan och åkte sedan vidare mot Starbucks för ett sista besök.

När vi kom till flygplatsen hade vi gott om tid till att göra ingenting, och det var väl vad vi gjorde med. I och för sig fixade vi ett ”bevis” till försäkringsbolaget på att deras väskor har varit försvunna, men annars så gick vi mest bara runt och kikade.

Det var inte ett dugg kul att lämna de på flygplatsen och sedan behöva åka därifrån SJÄLV! Självklart kom tårarna. Jag har bannemej gått och blivit en lipsill. Så kan det vara. Haha!

I'll see you soon then

Det måste vara ett skämt att det är jul nu. Jag tittar ut och ser ingen snö. Jag går ut och känner ingen kyla. Jag väntar på att få höras alla spring i trappan upp och ner hemma i huset, men hör inget. Jag väntar på att vi ska ta vår årliga juldagspromenad uppe i skogen, men vart är skogen? Jag väntar på att vi ska äta julrester till lunch och middag (och även flera dagar framåt), men kommer på mig själv med att vi har ingen julmat. Ja julen, vart är du…?

Det blev en sen kväll igår så tjejerna ligger nog och sover tror jag. Amanda har redan varit uppe men gick tillbaka till sängen. Hannah är sjusovaren av oss alla. Hon har väl äntligen börjat vänja sig vid den amerikanska tiden. Bra tajming med tanke på att de åker hem imorgon.

Vi får väl se lite vad som händer idag. Tanken var att vi skulle ge shoppingen ett sista försök men vi får väl se när vi kommer iväg. Jag funderar på att gå in i huset och dra av med dammsugaren i köket och vardagsrummet. Det är ganska smutsigt. Det vore väl ganska bra med tanke på att jag ska åka till flygplatsen ikväll och hämta hem min värdfamilj. De har varit på Hawaii och haft lite semester. Dessutom behöver jag duscha!

Jag kom att tänka på en sak. Det är ju massor med folk som brukar festa på juldagen, men jag har faktiskt aldrig gjort det. Inte i år heller. Jag vet att flera av brudarna hemma är i full gång nu, så kööör för mig med!

I'll see you soon then

Av alla de jular som jag har firat, har denna helt klart varit den knasigaste! Jag har nämnt tidigare att jag inte har haft någon julkänsla, och det hade jag väl inte igår heller så varför inte liksom bara skita i julafton och göra något helt annat? Det var exakt vad vi gjorde!

Morgonen började vi med lite sconesbakning till frukost och skype med släkten hemma i Sverige. Det var riktigt skoj! På något sätt kändes det som att vi var hemma då och var med hos dem. Det kändes inte som att vi befann oss så långt borta. Det bästa var att se mormor och morfar. Ni har inte förändrats ett dugg sedan jag åkte. Det roligaste var när Cosmos rev ner datorn. Haha! Han är så söt hunden min. Han förstår inte att jag inte ”ÄR” i skärmen, utan han vill ju försöka hoppa in i skärmen och till mig. Det var exakt vad han gjorde igår. Ingen var med på noterna så datorn åkte ner. Haha!

Kusinerna Påse drog sedan till Hollywoodskylten för en liten photo shoot. Där träffade vi andra svenskar och en norrman med. Det var hur varmt som helst! Inte Thailandvarmt, men jättevarmt om man jämför med Sverige.

Vi åkte vidare till Walk of Fame för att turista lite bland alla stjärnor på backen. Jag vet inte om det bara är jag som tycker det, men jag tyckte faktiskt inte att det var så speciellt. Det är ju bara stjärnor på marken med kändisars namn på.

SVERIGE!

Vi åt jullunch på McDonald’s.

Vad säger ni? Inte riktigt samma klass som mormors köttbullar och pappas goda janssons…

Vi hade tänkt att vi skulle hinna med ett dopp i havet och ett restaurangbesök på Open Sesame nere i Long Beach (grymt god mat som jag är riktigt sugen på nu när jag skriver detta), men det hanns inte med. Till kvällen kom Emilia hit på lite besök. Vi bakade julgodis, målade i mina målarböcker, pratade om ditten och datten och lyssnade på julmusik. Mysigt må jag säga!

Det känns som att det har varit vilken dag som helst. Det känns verkligen inte som att det var julafton igår. Jag får väl se till att fira lite jul direkt när jag kommer hem. Jag orkar inte vänta ett helt år på mormors köttbullar… Haha!

I'll see you soon then

Just nu gillar jag inte att vara i L.A. över jul. Jag hade velat vara hemma hos min familj och kramat de tills jag dog! Tyvärr kan jag inte alltid få allt som jag vill ha. Jag får vänta lite…

I Hannahs och Amandas resväska fanns det bland annat några julklappar med till mig. En var ifrån Stas; en av de goaste brudarna jag känner! Jag började chatta lite med henne på facebook, men sedan blev det skype. Jag kunde inte vänta med att öppna hennes julklapp tills det hade blivit morgon (mer acceptabel tid, inte mitt i natten) här, utan var tvungen att öppna den när vi skypade.

Det finns inga ord som kan beskriva hur glad jag blev för din julklapp Stas! Du satte mitt i prick! Fast det tror jag redan att du vet. Du känner ju mig så pass bra. Alla minnen vi ha tillsammans, och alla minner vi kommer få – jag längtar…

I wish you were here<3

Jag älskar dig!

I'll see you soon then

Konstigt nog har det gått och blivit den 24:e december nu. Jag har ingen som helst julkänsla alls! Det måste till min familj, släkt, kyla och snö för att det ska bli någon julstämning. I och för sig hade jag väl inte direkt räknat med att få någon speciell julstämning i år, med tanke på att den firas i L.A, så jag är väl inte så jätte upprörd.

Julen är en väldigt speciell tid för mig. Det är verkligen en familjetid in i minsta detalj! Jag har alltid firat den med min familj, och så nu kommer jag inte får göra det. Det kommer inte kännas som jul, så jagfår väl vänta ett år till på julen… Eller så ställer jag mig och lagar det lilla som jag äter på julborden när jag kommer hem: mormors köttbullar, jansson, mormors bröd och ost. Som ni säkert fattar så är jag inget stort fan av julbordet… Haha!

Jag har precis avslutat skype med Stas i drygt en och en halv timma. UNDERBART! En av de bästa julklappar jag någonsin kunnat få. Nu är klockan väldigt mycket här hos mig, närmre halv tre, så jag borde borsta tänderna och sova nu.

GOD JUL!

I'll see you soon then

Nej, det kunde jag då inte. När jag såg den här i skyltfönstret på Disneyland var det som att den skrek: ”Nana, kom och  köp mig”. Självklart gjorde jag det! Jag tycker att den är riktigt fin!

Hedan efter kommer jag lätt ha den snyggaste julstrumpan!

I'll see you soon then

Idag var det dags för mig att ge min ”tack-för-att-ni-kompresent/julklapp” till kusinvitaminerna. Enda sedan det blev bestämt att Hannah och Amanda skulle komma, har Disneyland varit ett MÅSTE! Vissa hade kanske suttit och planerat dag för dag, kanske till och med timme för timme, när man ska få ett sådant här finbesök som jag har fått, bara för att hinna med så mycket som möjligt. Sådan är däremot inte jag. Jag klurade ut vilka saker jag tyckte att vi borde göra, och även lite förslag, och så kunde vi sedan bestämma VAD vi skulle göra och NÄR. Ingen stress, utan mer ta dagen som den kommer. Sådan är ju jag som person, så det hade bara känts konstigt om jag hade planerat allt. Min present till brudarna var en dag på Disneyland.

Bilfärden till Disneyland började bra, och fortsatte så ett bra tag. Sedan hade det varit en olycka så trafiken stoppades upp. Sista biten var riktigt dryg att köra!

Vi har haft en kanondag! Inte en enda droppe regn har vi fått på oss. Vi kör ett hallelujah på det – HALLELUJAH! Haha! Vi hade biljetter så att vi kunde utnyttja båda parkerna; Dinseyland och California Adventure Park. Det är så himla stort så att man blir ju tokig! Man kan gå och gå och gå och gå, och ändå inte hinna se allt! Haha!

När man går där är det verkligen som att man hoppar tillbaka några år i tiden, till den tiden då man var liten (eller ska jag säga mindre än vad man är nu…). Man känner igen så mycket och allt är så himla fint! Det finns något för alla på Disneyland!

Det bästa med dagen har varit:

- Soarin over California: En “flygtur” i 3D over Kalifornien.

- Screamin’ California: En ruskigt läskig och skoj berg- och dalbana.

- World of Color: En superduperhäftig vatten- och ljusshow.

I och för sig har det allra bästa varit att jag har fått spendera den med Hannah och Amanda!

I'll see you soon then

Gårdagen var ganska så slö om man säger så. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad vi gjorde, men på något sätt fick vi tiden att gå väldigt fort ändå. Haha! Dagen bara spurtade förbi!

Vi tog det lugnt på morgonen för att sedan åka iväg och göra lite småärenden. Jag fixade syrrans julklapp och en bebispresent. Vi lunchade så gott på Subway med.

Som jag har skrivit tidigare så har regnet varit väldigt ganska bra på att visa sig. Igår var första dagen då vi fick se solen. Vi passade på att åka ner till havet lite och njuta av den så sällsynta solen. Det var faktiskt förvånansvärt varmt. Solen värmde ändå så lite granna, vilket var underbart skönt att känna!

Vi drog hem för att spela lite Wii, men tyvärr funkade inte kontrollerna så vi satte på en film istället. Alvin och gänget fick det bli. En superbra och söt film!

Kvällen avslutade vi med lite cheesecake på Cheesecake Factory. Som sagt, en slö dag där tiden bara har runnit iväg. Haha!

Smarrigt?

I'll see you soon then

En av mina absoluta favoritbutiker på Third Street Promenade i Santa Monica är Brandy Melville. De har så himla mycket fint där inne och det är heller inte så dyrt. Den är helt enkelt TOP NOTCH! Haha!

Anledningen till varför jag skriver detta är inte på grund av deras fina kläder, utan för att jag hittade en väldigt fin skylt när jag var där inne idag. En skylt som jag lätt hade köpt om det hade varit lite tidigare på dagen.

Det är ju också väldigt lätt att göra en sådan här själv. Det ska jag ta tag i när jag kommer hem. Jag diggar den!

PS, butiken har onlineshopping. Det kommer jag utnyttja i Sverige.

I'll see you soon then

För att beskriva denna dag med ett ord, skulle jag säga; SHOPPING! Ojojojojojojoj, vad vi har shoppat idag! Det är helt sanslöst! Vi har shoppat SÖNDER oss! Haha! Nej då, det är nog i och för sig inte ens möjligt.

Amanda väcker mig och Hannah och säger: ”Ursäkta om jag stör, men klockan är ganska mycket nu”. Haha! Vi hade tänkt försöka komma iväg tidigt, men det gick väl lite sisodär med det. Fast så dåligt var det ändå inte. Vi tog bilen och åkte upp mot Santa Monica och Third Street Promenade (shoppinggatan).

Det var helt galet i början. Vi kunde inte gå in i någon butik, utan att komma ut med en kasse. Detta fortsatte ganska bra under hela dagen. Vi tog en liten paus ifrån shoppingen och fyllde på med lite ny energi på en sportbar/restaurang. Skitgott! Sedan var vi redo för rond två!

Det gick bra att även spendera pengar under rond två. Jag ska säga er en sak; det är väldigt lätt att spendera pengar. I alla fall när man heter Nana Björnberg och är i full rulle med shoppingen. I och för sig har jag nog perioder när det kommer till att just shoppa. Ibland shoppar jag ingenting, och ibland shoppar jag allt! Haha! Sedan jag kom till USA har jag haft inställningen att jag inte ska shoppa, annars hade det tagit kol på mig! Det vet jag. Jag känner mig själv ganska bra. Nu är jag inne i en mycket trevlig period när det kommer till shoppingen. Handlar i butiker till höger och vänster om mig. Kortet dras här och där. GRYMT!

Efter några timmar var det till och med så att vi hade glömt bort vad vi köpte i början. Vi hade heller inte märkt om vi hade tappat någon påse. Det hade inte gjort någon speciellt stor skillnad med tanke på alla som vi gick och bar på. Vi fick både blickar och kommentarer om alla kassar. Det var en tjej i en butik: ”Ni jobbar på bra ser jag”. Haha! Ajemen, vi kan vi! Ärligt talat har jag nog aldrig sett tre tjejer, som går jämte varandra, som bär på så många kassar. Det måste varit en vacker syn.

Efter att ha spenderat 8,5 timmar med att shoppa var bagageutrymmet på bilen fullproppat med bara massor med påsar! Jag måste bara tillägga att jag har en stor bil med stort bagageutrymme, så vi hade verkligen jobbat på bra! Någon som var lite komiskt med alla våra kassar, var att de är ungefär ifrån samma ställen. Vi tre har nästintill bara köpt på samma butiker. Vi håller ihop vi tre! Vi har börjat kalla oss för kusinerna PÅSE. Fint va?

Nu ikväll har vi ätit rester sedan igår – tacos. Det var lika gott idag som det var igår. Tacos blir aldrig tråkigt. Det kan i alla fall jag äta hur mycket som helst av innan jag börjar tröttna. Det har faktiskt aldrig hänt att det inte har varit gott. Det kommer nog inte hände för den delen heller…

Nu ska jag kanske dra mig mot sängen. Golvet vid tv:en i vardagsrummet är fullproppad med dagens shoppingpåsar. Det är faktiskt så att man inte ser golvet. Fattar ni hur bra vi är på att shoppa? Haha! På tok för bra!

Den som inte tycker att shopping är jobbigt, har aldrig shoppat på RIKTIGT!

I'll see you soon then

Tomten måste tycka att vi är väldigt snälla i år. Det är inte bara något som jag säger, utan jag har även bevis på det. Idag har vi varit och shoppat, och då har vi verkligen shoppat! Det kommer mer om det lite senare.

Jag och Amanda stod framme i kassan för att hon skulle betala och jag tittar runt lite. Helt plötsligt ser jag att det ligger pengar på golvet, mitt framför mina fötter. (Det måste ju vara ett tecken på att jag borde ta dem, eller?) Det såg ut att vara $20 när jag tittade först. Sedan såg jag att det var $100 som låg ihopknycklade. Jag tar upp pengen men märker att det inte alls är $100 utan det är $300…! Jag trodde att det var Amandas, för just då höll hon på med sina pengar, men det var det inte. Jag tappade hakan. Amanda tappade hakan. Vi funderade på om vi kanske skulle lämna in dem, eftersom vi stod framme vid kassan, så det är ju någon stackare som har tappat en hel förmögenhet.

Vi kom båda fram till att vi skulle behålla dem. Hannah var inte i närheten, så hon hade ingen aning om vad som hände vid oss; nämligen att vi hade gått och blivit $300 rikare. Vi berättade sedan för henne när vi kom utanför butiken. Snacka om att ha flyt med pengarna. Haha! Underbart!

I'll see you soon then

De två orden, lycka och regn är väl vad som beskriver den gångna dagen. Igår fick vi ju inforation om att väskorna skulle komma någon gång under dagen till vår trapp. När hade vi däremot ingen aning om. De skulle även ringa och meddela detta på telefon.  I morses gick jag in i huset och hittar ett meddelande att våra väskor var på väg hem till oss. Detta hade vi fått halv två, mitt i natten med andra ord. Detta borde ju betyda att de står på trappen, eller…? Jo, men visst! När jag tittar ut på trappen står det två efterlängtade resväskor där! Tomten hade inte kunnat komma mer lägligt. Dessutom fann det lite smått och gott till mig där i också.

Jag vill tacka er, mormor och morfar, för den fina julklappen! Det var precis vad jag ville ha! Ni är bäst!

Det regnar tokmycket här hos oss! Finns det verkligen så här mycket regn i himlen?! (Jag vet att allt är ett kretslopp.) Jag har inte varit med om sådant här skitväder här i L.A. Det regnar konstant hela tiden. Riktigt höstrusk är vad vi har här. Hannah och Amanda får absolut se den bästa sidan av L.A.

Kanske inte riktigt så här mycket, men nästan...

Vi ville inte låta regnet hindra oss, utan vi drog till akvariumet nere i Long Beach. Det var inte bara nytt för tjejerna, utan även för mig. Vi gick där i någon timme, kanske två, och tittade på de små och söta fiskarna. Det fanns även de som var stora och fula! Haha! Mina favoriter var Nemo- och Dorisfiskarna. Haha! De var finast!

På vägen hem passade vi på att handla lite ingredienser till eftermiddagens julbak. Vi fick ihop något fudgeliknande (det skulle blivit fudge, men det blev inte riktigt det) och vår alldeles egna rocky roadchoklad. Gott var det!

Till kvällen kom Carro, Emilia och Kristine hit för att joina oss för lite tacos. Snacka om god mat! MUMSFILLIKAKA! Det var riktigt skoj att Hannah och Amanda fick träffa mina bästa vänner här i USA. Det var en mycket trevligt kväll som avslutades med lite Wii fitspel. Hur kul som helst! Rocka rockring kunde man allt göra så att nästan höfterna hoppade ur led. Eller vad säger du Amanda? Haha!

PS, jag fick två jättefina julkort idag. Ett ifrån min kusin Johan i Göteborg och ett ifrån familjen Moberg/Nilsson i Årjäng. Tusen tack!

PS2, det kommer komma bilder ifrån veckan lite senare. Jag har inte tagit tag i mig själv att lägga in de på datorn…

I'll see you soon then

Ja, idag tänkte jag för en gångs skull skriva ett inlägg utan någon bild. Jag tycker själv att det är väldigt tråkigt, men orkar bara inte. Det har ju inte hänt förut, så jag tycker faktiskt att det är okej för den här gången.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Morgonen och förmiddagen bestod av att göra ingenting, och då menar jag verkligen INGENTING! Jag var ju tvungen att hänga med min värdfamilj till flygplatsen idag så att vi fick hem bilen. De har nu åkt till Hawaii där de ska vara på tills lördag. Detta innebär att vi har huset för oss själva nu! WIIHOOOO! Vi hann ändå så med ett besök på Cold Stone innan jag hängde med familjen till LAX.

Väl på LAX passade jag på att hoppa in där man pratar med representanter ifrån de olika flygbolagen när det kommer till just försenat bagage. Där fick jag strålande nyheter; våra väskor var på inflygning. De skulle anlända nu ikväll och skulle sedan börja skickas ut under morgondagen. Det var en ganska så stor lättnad. Visst vi har klarat oss utan dem, men det underlättar en hel del av att ha dem till hands. Jag kan meddela att brudarna blev överlyckliga när jag kom hem.

Det var ganska skönt att komma hem och veta att familjen inte skulle vara hemma på ett tag. Nu kanske det låter som att jag inte trivs med min familj, men det gör jag. Ibland är det bara skönt att vara ensamma.

Vi åkte direkt och handlade när jag kom hem och köpte även med oss lite kinamat hem. Vi hade tänkt lagat tacos först, men sköt upp det tills imorgon. Kvällen avslutades med bio. Vi såg ”The Fighter”; en boxningsfilm som är baserad på en sann historia. Den var riktigt bra! Det var så mycket mer än bara en boxningshistoria, den var uppbyggd på några olika människors viljor som sedan skulle flätas samman till en. Det kanske låter lite rörigt, men SE DEN! Nu säger vi god natt för idag.

I'll see you soon then

Ja, jag tänkte att jag får väl köra på en liten snabbuppdatering. Senast jag skrev var jag ju full av förväntan på att Hannah och Amanda skulle komma, och nu är dem här! Det är helt sinnesjukt! Jag kan inte fatta att de är här i L.A. och besöker mig. Det känns inte alls som att det var fyra månader sedan vi sågs…

Jag åkte med ganska god tidsmarginal i torsdags till flygplatsen om det mot all förmodan skulle vara så att de landade tidigt eller att det skulle vara något med trafiken. Detta gjorde ju att jag kom till LAX (flygplatsen) väldigt tidigt. Jag stod och väntade där i evigheter! Det var vad det kändes som just då. Efter lite drygt en timma får jag ett sms ifrån Hannah där hon säger att de har landat. Jiipiie tänkte jag. Snart är dem hos mig! Inte då… Det är nu vi kommer till evighetsväntan. Jag fick vänta på dem i ungefär två och en halv timme innan jag fick krama de. Där kan vi snacka om att jag hade långtråkigt. Jag satt ju bara och väntade på att de skulle komma. Jag tittade hela tiden åt det håller där alla kom ifrån, men såg dem inte. Till slut fick jag allt krama dem, men vart var deras bagage…? Det var det ingen som visste. Inte med Hannah och Amanda i alla fall. Vi åkte hemåt, stannade till på McDonald’s så att de fick sin cola och sedan blev det massa prat innan vi somnade härligt alla tre i min säng. MYSIGT!

Gårdagen började vi med shopping i shoppingcentret South Coast Plaza!!! Till och med jag shoppade. Jag har ju faktiskt inte shoppat så mycket hittills i USA, men nu kan jag inte bara låta bli. Hannah och Amanda har ju faktiskt kommit hit för att shoppa, inte för att träffa mig, så de ligger i. De var ju så gott som tvungna med tanke på att de inte hade sin väska. Efter en lång väg hem, på grund av mycket trafik, fick kvällen bestå av ta med sig frozen yoghurt ifrån Yogurtland till flygplatsen för att prata med dem om brudarnas väskor. Både vägen dit och hem tog en hel evighet! Det kan ha varit något av det drygaste som jag någonsin varit med om. Tyvärr blev vi heller inga väskor rikare…

Dagen har precis som igår bestått av shopping. Idag var det shoppingcentret Del Amo som gällde och dessutom var det nog lite mer shopping än gårdagen. Haha! Detta kommer sluta bra. Det är så grymt att Amanda och Hannah är här nu! Jag är sååå glad att de ska vara med mig över jul. Jag hade inte klarat en jul i USA utan dem. Tack kusinvitaminer! Ni rockar fett nice! Haha! Jag måste passa på att säga det att de är grymma på att shoppa, kusinerna mina. Haha! Jag tror att ni kommer få massor med snyggt med er hem.

Jag efter London...

I kväll var vi på Cheesecake Factory och åt lite middag. Portionerna där, och i överallt för den delen med, är gigantiska så vi delade på två rätter. Gott var det! Vi var alldeles för mätta för att orka med någon cheesecake till dessert. Vi behöver ju faktiskt inte testa allt på en och samma gång. Det gäller ju att vara smart. Haha! Är det kört för mig då kanske? Tur då att jag har två ljushuvuden till kusiner.

Tjejerna ligger nu och sover så gott i min säng. Det är så mysigt att inte behöva sova ensam längre. Hur tusan ska jag klara mig när de åker?! Då får väl nallebjörnen bli min kramevän istället. Vi får se när vi hörs igen. Jag säger detta en gång till. Det är UNDERBART att de är här!

I'll see you soon then

Idag ”firar” jag att jag har varit i USA i fyra månader. Herregud säger jag bara! Vart har de fyra månaderna tagit vägen…?

Dessutom kommer jag att fira det på världens bästa sätt!

I'll see you soon then

Yes, nu har denna dag kommit! Det är helt sanslöst! Om lite drygt sex timmar hämtar jag mina kusiner på flygplatsen. Jag fattar inte att det är sant, och kommer väl heller inte göra det förens jag har de i min famn. Kanske inte då heller…

Brudarna fick sig kanske inte den bästa tänkbara starten på sin flygresa. Självklart skulle vädret i Göteborg ställa till det så att de kom iväg väldigt sent. Enligt Landvetters flygplats hemsida, skulle de komma iväg en timma och 40 minuter senare än vad som var tänkt. Huruvida den här tiden stämmer, vet jag inte, men de kom iväg väldigt sent i alla fall. Detta gjorde ju att dem, OCH JAG, blev nervös inför deras kommande flyg som skulle lyfta ifrån München. Från början hade de lite mindra än två timmar på sig på Münchens flygplats. Detta kortades sedan ner otroligt mycket med tanke på deras försening. Jag trodde inte att de skulle hinna med deras nästa flyg, och då var ju tanken: ”Jaha, och när tusan får jag hämta dem då? Vilken timme? Vilken dag?”.

Jag fick ett grymt sms av Hannah innan:

”Nu sitter vi på planet till dig efter ett maratonlopp på Tysklands flygplats. Något att berätta om sen.”

Haha! Detta hade jag önskat att de hade filmat. Jag kanske ska ringa Münchens flygplats och se om de har det på säkerthetskameran… Hur som helst, de är snart hos mig!

Kort sammanfattning av dagen hittills: körde dottern till träningen, sov i bilen, skjutsade henne till skolan, chatta med folk, springtur/powerwalk, handla, skulle hämtat en resväska som var inne på reparation men den var inte klar än, kemtvätten, skype med Malin, dusch och snart bär det av till skolan för att hämta dottern. Shit, jag har varit ganska effektiv ändå idag. Det enda som återstår är att städa. Det tar jag när jag har hämtat dottern. Ha de gött!

I'll see you soon then

Det är väl kanske så att man kanske brukar säga så dagen innan julafton, men eftersom jag känner mig som ett litet barn precis innan julafton så tycker jag att jag har all rätt att säga så idag. Dessutom avslöjade Amanda att hon hade med sig någon julklapp som vi ska öppna när de kommer hit.

Jul 2009

Ni kanske tycker att det är lite tjatigt att läsa min blogg just nu, eftersom jag i de senaste inläggen har skrivit något som har handlat om Hannahs och Amandas vistelse, but that’s life. Jag skriver ju vad jag känner och vilka tankar som snurrar runt i huvudet på mig, inte alla men väldigt mycket ändå om man kanske jämför med andra au pairbloggare. ¨Det är ju faktiskt min blogg och det betyder ju att det är jag som bestämmer vad som ska skrivas.

Nu är klockan strax efter nio här hos mig på kvällen och imorgon vid den här tiden har jag förhoppningsvis mina kusiner här hos mig. Varför jag sade förhoppningsvis är för att det tydligen har varit lite förseningar på Landvetter idag med tanke på vädret. Är turen på vår sida är det INTE så imorgon. Det är kanske dags att börja be till Gud… Haha!

Vackert

I morses var det återdags att köra dottern till träningen. Det tog ett tag för mig att somna i bilen, och när jag väl gjorde det drömde jag att jag var hemma i Sverige och träffade mormor och morfar för första gången på fyra månader. När jag kramade om morfar kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag var så glad över att vara hemma så de bara rann och rann och rann. När jag sedan vaknade upp var jag tvungen att känna på kinderna för att känna om jag hade gråtit på riktigt i drömmen. Allt kändes så verkligt, så jag var nästan säker på det, men så var inte fallet. Det var torrt som en öken på kinderna. Nej kanske inte riktigt så torrt, men blött var det då inte.

Jag hade tänkt köra på åter ett turbo kickspass idag, men kände mig trött i kroppen så jag skypade med Amanda istället och pratade lite om morgondagens resa. Sedan kom Emilia och hämtade upp mig och så åkte vi ner till Long Beach till Carro. Vi drog en snabbis till ett shoppingcenter, men köpte inget mer än en äcklig panini som gjorde att alla mådde dåligt efteråt.  Innan barnen kom hem hann jag med att lämna en skridskoväska i ishallen i shoppingcentret och handla.

Eftermiddagen har varit lugn. Jag fixade lite mat och sedan skjutsade jag sonen till hans hockeyträning. Därefter blev lite tv och dator och nu sitter jag här och taggar inför morgondagen. Jag kommer ju inte kunna få en blund i natt, men vet ni vad? Det skiter jag i!

I'll see you soon then

Jag är som ett litet barn så fort jag tänker på att mina kusinvitaminer kommer till mig om två dagar. Det är helt galet! Jag får massor med fjärilar i magen. Tänk att då när de kommer, den 16:e december, var fyra månader sedan jag fick en bamsekram. Det känns som om det var igår när jag tänker tillbaka på den morgonen då jag kramade min familj på Landvetter. Allt där gick väldigt fort, och tur var väl det, annars hade jag ju aldrig kommit ur mammas och pappas famn. Jag är nog lite mammig och pappig ändå… Haha!

Hmm, jag undrar vad denna bild har med mamma och pappa att göra...

Gårdagen var väldigt rogivande när jag jobbade. Jag höll på och julpysslade lite. På kvällen var jag med sonen i ishallen för en extraträning. När jag kom hem avslutade jag kvällen med lite stretchning framför världens bästa film: MAMMA MIA. Det är lite underligt vilken kraft och påverkan den filmen har på mig. Jag blir så glad och mår kalasbra när jag tittar på den. Jag tror att det får bli min ”må-bra-film”.

Idag har jag haft en väldigt skön dag med mig själv. Jag hade satt klockan på 8.15 men när alarmet gick igång var jag för trött, så jag sov därför en timma till. Det var riktigt skönt. Rätt beslut Nana! Åt sedan lite frukost, tittade på julkalendern och sedan gav jag mig ut på en löptur/powerwalk. Jag hade tänkt springa hela tiden, men kroppen var inte den piggaste om man säger så. Huvudsaken är ju att man tränar i alla fall. Träningen följdes av lite styrka och stretch. Skönt!

Vad har jag mer gjort idag…? Jo, jag har lämnat in dotterns dotter för slipning. Har även hunnit med att sitta i en kall ishall, ja idag ar den kallare än i vanliga fall, medan dottern tränade lite extra. Kvällen bestod av att hjälpa till med maten lite grann och spendera tid med sonen. Vi var inne på hans rum och kastade en tejprulle emellan oss. Det låter kanske inte så värst skoj, men det var faktiskt inte så tokigt. Haha!

Nu ska jag nog ta mig i kragen och förflytta mig till badrummet och göra mig redo för natten. Det hinns nog med ett eller två avsnitt ur julkalendern med innan jag sussar sött.

I'll see you soon then

Yes box, snart vankas det för jobb. Som ni säkert vet, eller jag hoppas det i alla fall, så är det ju måndag idag och för mig innebär det at jobbet börjar en timma tidigare. Sonen slutar nämligen skolan tidigare.

Hmm, vad har jag gjort idag…? Jo, morgonen började på gymmet med Emilia för ett turbo kickspass. Det var första gången som jag testade det passet fast med en annan instruktör och det var lika jobbigt som vanligt. Härligt!

Sedan dess har jag chattat lite, vart på posten med ett paket a la Borås och sedan hunnit med ett avsnitt ur Paradise Hotell. Det är ju lite långtråkigt nu. Jag har ju jobbat mig ikapp alla avsnitt så nu måste jag ju vänta tills de kommer ut. Lite drygt. Jag älskar verkligen det programmet, så det är lite småsorgligt att det går mot sitt slut… Dessutom går mitt andra program som jag följer hemifrån också mot sitt slut, nämligen Kenza & Tyra Show. Det är sista avsnittet på torsdag. Tråkigt! Jag undrar vad för serie som kommer följas här näst… Haha!

Som jag nämnde innan, så är det ju måndag idag. Efter det kommer tisdag, sedan onsdag och TORSDAG! Jag skiter ner mig av glädje! Haha! Brudar, vi syns snart!

I'll see you soon then

Ja, ibland är det bara till att bita i det sura äpplet. Just nu känns det ganska tungt, och det har det väl i och för sig gjort ett tag nu. Det kan nog lite ha med att julen börjar närma sig; den mest familjära högtiden i vår familj.

Jag är ju en tänkare ut i fingerspetsarna. Jag tänker så det knakar och det mesta av det skriver jag inte här, utan det håller jag för mig själv och för vissa av er där hemma. Ibland inser man att saker kan hända, väldigt drastiska sådana, som skulle göra att ens liv vänds upp och ner. Det är inte så mycket man kan göra åt det, utan det är bara att låta det gå och kämpa på.

Jag tror att alla människor har någon form av rädsla. Min rädsla är att mista personer som står mig väldigt nära. Bara tanken på det gör mig ledsen och i sådana lägen behöver jag en fetingkram och det kan är ju lite svårt, tyvärr…

När jag väl börjar tänka, går tankarna bara på och på och det är svårt att sätta stopp på dem. Vad var det jag sade innan? Det är bara att bita i det sura äpplet även om det känns piss och man saknar sina fina brudar hemma…

Sicken dag säger jag bara! Har jag inte haft julkänsla innan, så har jag ändå så på något sätt lyckats få lite av det trots att jag befinner mig i L.A. Jag kommer ändå aldrig riktigt få den här underbara känslan av jul, för då måste det till snö och kyla, och kommer det inträffa här? Svar: NEJ! Man kan ju inte få allt, men jag hade heller inte räknat med det så det är väl bara att vara tacksam för det man har istället.

Morgonen började väldigt skönt med en promenix, styrka, stretch framför lite Mamma Mia (filmen), skype med familjen och även chatt med Malin och Stas. Väldigt god start på dagen må jag säga. Carro och Emilia kom sedan och hämtade upp mig och så åkte vi iväg till Marit i Santa Monica.

Igår när vi var på julfesten frågade Marit oss vad vi skulle göra nästkommande dag, alltså idag. Ingen hade något särskilt för sig så det blev julbak och julpyssel hos Marit.

Det har varit en grym dag! Vi har ätit tomtegröt (inte min favorit, men åt den för Carros skull eftersom det var hon som hade gjort den), macka med svensk ost på och druckit glögg (barnglögg för mig, haha).

Vi har fått vara med och klä granen. Detta är något som är väldigt speciellt för mig. Hemma i Sverige klär vi jämt granen tillsammans, alla i familjen, dagen innan julafton. Här i min familj i USA kommer vi inte ha någon gran eftersom de ska resa bort till Hawaii över jul. Vi har heller inga juldekorationen i vårt hus, så julkänslan är ju inte på topp om man säger så. Därför var jag väldigt tacksam att jag fick vara med och klä Marits gran. Tack!

Julpyssel hann vi också med. Skitskoj! Mitt julpyssel sträckte sig till att sitta och pärla pärlplattor. Jag kan sitta med det i flera timmar. Det är så avkopplande på något sätt. Jag ska nog börja pärla lite oftare tror jag. De andra tjejerna gjorde även smällkarameller, pappershjärtan (sådana som man flätar ihop) och lite annat smått och gott.

Det godaste var ändå bakningen. Vi bakade lussekatter! De blev riktigt fina! Jag blir alltid så kreativ när det kommer till processen att rulla en lussekatt, jag vill ju börja göra massor med figurer istället. Idag fick man ju hålla sig på en barnvänlignivå, eftersom vi hade en fyraåring med oss, så min kreativa sida fick sträcka sig till att fläta dem. Det såg faktiskt ganska proffsigt ut.

Vi hann också med att göra lite marsipanfigurer. Detta är mitt (tomten), Maddes (grisen) och Emilias (palmen) påhitt.

Nu är jag hemma och är finfint trött och proppmätt sedan dagens juldag. Nu längtar jag tills nästa julmys som jag ska ha med Hannah och Amanda. SHIT, de kommer om fyra dagar. Det gott folk, det är GALET!

I'll see you soon then

Jag brukar ju alltid berätta om allt som jag är med om, även det som är tråkigt vilket i de flesta fall brukar vara mitt jobb. Nu var det ju ett tag sedan jag skrev och tänkte faktiskt köra på en ny sak; nämligen att visa lite godbitar ifrån den gångna veckan. ENJOY!

I fredags var det dags för det andra Luciauppträdandet.

Efter två uppträdanden på två olika skolor, blev man $50 rikare. Det gillar vi!

Något som berörde mig väldigt mycket under ett av fredagens uppträdanden var en mamma. När vi stod och sjöng för barnen och deras föräldrar, ute på gräsmattan en solig dag i Kalifornien, var det en mamma som började gråta för att hon tyckte att det var så fint. Något sådant gör att man känner uppskattning för det som man faktiskt lägger ner tid på. Vi har ju trots allt hållit på med detta sedan i september, vilket är ett tag sedan. Att kunna beröra någon med sång, tycker jag är väldigt vackert. Jag har börjat uppskatta Lucia mer och mer och tycker numera att det är otroligt vackert. Själva grejen med att man kan stå ”rakt upp och ner” och bara sjunga, och på så sätt kunna beröra, är härligt.

När vi kom hem ifrån Luciauppträdanden gjorde jag och Emilia tacopaj till lunch – GÖTT!

Pimp my grill!

På fredagskvällen var det dags för min grilldebut. Jag och Emilia åkte ner till Carro i Long Beach för att ha det lite mysigt. Vi grillade och hade det supermysigt. Vi alla var väldigt trötta, och då menar jag verkligen TRÖTTA! Det började med att jag somnade på kökssoffan precis efter att vi hade ätit. Vi gick sedan ut till Carros rum för att titta på lite tv och efter det gick det bara utför. Först somnade Emilia, sedan jag och kort därefter Carro med. Sedan var det bara att åka hem, trött som bara den!

Emilia och Marit (vår lilla mamma här i L.A.)

Gårdagen, det vill säga lördag, bestod av ännu ett Luciauppträdande. Denna gång var det lite extra speciellt. Vi var på en privatfest uppe i Beverly Hills och lussade för Kerstin och hennes gäster i deras underbart fina hus. Vi stod i ett vardagsrum med gästerna nästan uppe i näsan på oss och sjöng med våra svenska, vackra, ljuva stämmor. Det uppskattades otroligt mycket! Vi var tydligen så bra att de trodde att vi var professionella. Det tog jag åt mig av så mycket jag bara kunde. Haha! Efter vår underhållning var det dags för svenskt julbord. För mig är det inte julbordet så speciellt. Jag äter heller inte direkt så mycket på det, men jag uppskattade det ganska mycket ändå bara för att det var svensk mat. Dessutom fick vi även $50 för det. En mycket härlig och mysig kväll!

I'll see you soon then

Ny vecka, nya möjligheter. Det är väl ungefär så jag brukar se på varje vecka. Just den här början har väl varit ganska händelselös om ni frågar mig.

Igår hade jag tänkt ta mig till gymmet, men så blev det inte för jag var tvungen att köra dottern till skolan strax innan tio. Denna tid ändrades sedan till lite efter tolv, så fram till dess var det bara att slappa. Jag tittade på med dottern bakade lite kakor och självklart höll jag mig vid datorn. Äntligen fick jag mig en skypestund med Malin, UNDEBART!

Efter jag hade kört dottern fortsatte jag att sitta vid datorn, och hann även med att åka till kemtvätten innan sonen kom hem ifrån skolan. Eftermiddagen bestod av att hjälpa till lite grann med läxor, fixa lite inför middagen, slöa vid datorn (ja, det blev mycket dator denna dag) och bara låta tiden gå.

Idag har det väl inte varit så jättehög aktivitet på mig heller. Morgonen började med att jag hängde med min värdpappa till flygplatsen så att jag kunde ta hem bilen efteråt. Jag skulle sedan möta upp Emilia på gymmet för ett spinningpass, men det var fullt så vi drog till en park och tog oss en promenad istället. Sedan bar det av till matbutiken för lite handling och därefter hem till dottern som var hemma ifrån skolan idag på grund av sjukdom. Vi tre tog det väldigt lugnt, men var allt lite småpyssliga. Vi pärlade med pärlplattor. Det var evigheter sedan jag gjorde det, så det var riktigt skoj!

Fin pärlplatta va?

Varken sonen eller dottern hade så mycket att göra, så eftermiddagen blev också lugn. Vi åt middag tillsammans och sedan åkte jag på mitt au pairmöte som hålls en gång i månaden. Vi har nu bytt LCC (kontaktperson) för att hon som vi hade innan har slutat. Den nya, Tracy, verkar jättebra så detta kommer allt bli bra. Under mötet fick vi även ta farväl av Louise som åker tillbaka till Australien nu i natt.

Imorgon vankas det för ett pass på gymmet, Turbo Kick, med Emilia och sedan städning. Känner jag mig själv rätt, kommer det bli lite dator med. Vem vet, förhoppningsvis hinner jag med lite skype också. Morsning korsning på er!

I'll see you soon then

Jag säger precis som Usher sjunger: Oh My God! Sicken stämning och vilket gött tryck jag fick uppleva i söndags. Det var nämligen så att Carros värdmamma hade fått två biljetter till Jingle Ballskonserten här i L.A. Det finns en radiostation här som heter KIIS FM och varje år håller de en konsert i juletid med flertalet av de artister som har spelas på radion. Jag fick följa med Carro på detta, och det var hur coolt som helst! Biljetterna var VIP, så vi hade tillgång till förfesten, men tyvärr kunde vi inte utnyttja detta på grund av Luciatåget tidigare på dagen. Det var lite tråkigt, men vi hade det jädrigt bra ändå!

Vi kom dit kanske en halvtimma in i konserten, och det var en förbannat bra stämning inne på Nokia Theater. Vi kom dit i mitt av en av Nellys låtar och alla där sjöng med för kung och fosterland. Det kändes helt overkligt att kliva in där och så står Nelly där på scen med sina muskulösa armar och sjunger/rappar som ingenting. Knasigt!

Kvällen var verkligen grym. Förutom Nelly fick vi höra och se Enrique Iglesias (ganska fräsch kille), Katy Perry (ursnygg), B.O.B. som även gjorde en duett med Hayley ifrån Paramore och Luciana.

Det var ett himla bra drag där inne kan jag säga! Till den musiken gick det ju inte att bli något annat än partysugen. Vi dansade och ”sjöng” (skrek) som jag vet inte vad. Jag har aldrig riktigt varit på någon konsert, så detta var min debut, och vilken början jag fick på min konsertdel i mitt liv. Haha! Jag kunde nog inte fått det så mycket bättre.

Hela konserten var ju grym, men Katy Perry var ändå bäst enligt mig. Hon såg skitbra ut, sjöng prima och bjöd på en finfin show. Där har vi en pangbrud må ni tro!

Jag och Carro fick inte bara underhållning av artisterna på scen, utan det fanns även några tjejer, kanske 14-15 år, som bjöd på underhållning dem med. På andra sidan om mig och Carro, satt det två killar i början av 20-årsåldern som var ganska snygga. Vi var inte ensamma om detta, utan de unga tjejerna höll med oss också. Hur märkte vi då detta? Jo, genom att sitta och titta på dem istället för att spana in killarna. Tjejerna tittade åt killarnas håll HELA tiden; när de pratade, när de sjöng, när de dansade, när de pillade med håret, ja verkligen hela tiden! Det var ju nästan att vi tyckte det var lite pinsamt för deras skull. Från att ha börjat med att spana in killarna, gick vi till att titta på hur tjejerna betedde sig. Det var ganska skoj det med. Haha!

Kvällen var magisk! Jag är sjukt tacksam för att jag fick hänga med Carro. Detta var något av det coolaste jag vart med om! Tack Carro – För du är underbar, precis som du är…

I'll see you soon then

Ja, då har jag gjort min första kördebut i ett luciatåg. Jag har aldrig varit med i en kör förut, och det finns väl kanske sina förklaringar till det. Därför har jag heller aldrig varit med i ett riktigt luciatåg, för det räknas faktiskt inte med dagis, låg- och mellanstadiet. Detta var så himla skoj!

Morgonen började väldigt tidigt. Uppgång strax efter sex för att hinna med dusch, smink och frukost innan det var dags för att hämta upp Emilia och Carro samt en kompis till Carro.

Detta kanske jag inte ska skriva, men jag har nog aldrig varit så dålig bilförare som jag var denna morgon. Haha! Så kan det vara ibland. Man kan ju inte alltid vara på topp…

När vi kom fram gick vi runt och kollade på de stånd som stod uppställde för försäljning. Det fanns så mycket fina saker och massor med godheter. Jag blev en pepparkaksdeg rikare, men den är redan uppäten. Magont – CHECK! Vi övade hur vi skulle gå i luciatåget upp på scen och sjöng igenom de flesta låtar innan det var dags för det första uppträdandet.

På marknaden kunde man köpa väldigt mycket olika saker. De flesta hade svenskt ursprung på något sätt, och då menar jag inte att allt var gjort i Sverige, utan att det var svenska saker. Det fanns också lite få norska saker att köpa, men Sverige utgjorde helt klart majoriteten.

Vi gjorde två uppträdanden och det var så roligt och så fint! De släckte ner i den stora lokalen så det var bara våra levande ljus som lös upp salen. Sången gick bara fint! Den uppskattades verkligen. Vi fick bara positiv kritik, och de som har varit med i flera år sade att detta var det bästa året någonsin. Det var väldigt roligt att få höra det, och att man var en del av det. Hihi!

Vi hann även med att dansa runt i ring till flera stycken julsånger. Det kändes som jag var ett litet barn igen, som hoppade runt hit och dit; ”Och en slank han hit, och en slank han dit, och en slank han ner i diket”.

När vi skulle gå och byta om till det andra uppträdandet står vi där uppe (det var som två våningar, fast på ovanvåningen var det öppet så att man såg ner över hela marknaden) och jag blickar ut över allt folk som står där. Helt plötsligt tycker jag att jag ser sen figur som jag känner igen. En smal kvinna med klassiskt fina kläder och blont hår. Mina ögon spärras upp när jag ser att det är ingen mindre än Anna Anka…! Jag fattade ingenting! Ofta jag bara ser henne när jag blickar ut över allt folk som är där nere. Vi sprang fort ner, ivriga på att få ta ett kort med henne. Emilia ropar på henne, och hon bara vänder sig om och ger Emilia världens bitch look och sedan går hon åt ett annat håll. Ja, så går det också att göra… Haha! Aja, jag har i alla fall sett min första kändis här i L.A. nu.

Under dagen hann vi även med att ta lite kort på scenen i The Shrine. The Shrine är det gamla stället där de höll Oscarsgalan förut. Jättefin sal!

Nöjda var vi allt efter vårt första uppträdande. Jag hade skitskoj och ser fram emot att göra fler uppträdanden! De som är kvar är dem som vi kommer få en liten slant för. Jag gillart!

I'll see you soon then

När jag vaknade på lördagens morgon kände jag mig precis som att jag var bakis. Jag mådde skitknas och var inte alls pigg! Jag drack bara en Margarita och en öl så det berodde inte på det. Jag tror mer att det var för att man hade sovit ungefär tre timmar, och då heller inte några bra tre timmar… Vi åkte till ett Starbucks för lite frukost och morgon-/förmiddagsmys. Medan Carro och Emilia gick ut till bilen för att ta sig en tupplus, passade jag på att chatta lite med lite härligt folk hemma.

Sedan var det dags för den sista luciaträningen. Jag var helt död, och det kändes som att jag befann mig i en helt annan värld, mena jag tror att det gick hyffsat ändå. Vi fick oss våra lucialinnen och kransar (vi hade inte glitter) inför söndagens uppträdande.

”Dimmakänslan” fortsatte och vi brummade ner mot Long Beach för deras årliga Christmas Parade. Vi han med lite chill, gött käk och en bit in i den första Sex And The Cityfilmen innan vi gick ner mot 2nd Street för att ta plats.

Själva paraden var väldigt häftig! Det var massor med barn och vuxna som deltog i alla dess olika syften. Det var allt ifrån cheerleaders, orkesters, scouters, polisen, brandmän till vuxna med ”special needs”. Jag och Emilia såg inte klart hela, utan drog hem efter kanske en timma. Vi skulle ju trots allt upp väldigt tidigt dagen efter. Det vankades för Luciamarknad och det första uppträdandet…

Snö...?

Indianer

I'll see you soon then

Rubriken säger allt vad jag kände för fredagskvällen. Jag fick mig äntligen min tacokväll. Som den var efterlängtad! Gott var det med.

I slutet av oktober fyllde ju Carro år och av mig och Emilia fick hon en tacokväll som present. Vi tre körde upp till Santa Monica och hem till Marit för att ha lite myskväll med tacos. Det var nämligen så att Madde skulle åka till Washington DC dagen därefter och vi ville ju träffa henne innan, så vi slog två flugor i en smäll. Det hela slutade med tacos hos Marit.

Det var jättemysigt och supergött! Det smakade nästan som hemma. Det som jag tycker är så roligt med tacos, är att det aldrig smakar lika dant trots att man har samma saker. Jag, Emilia, Carro, Madde1, Madde2 och Marit åt och drack gott. Öl och skitstark Margarita var vad det bjöds på att dricka. Efter maten spelade vi spel och satt och snackade. Underbart!

Kvällen fick sig ett galet avslut. Vi av den yngre generationen, det vill säga jag, Carro, Emilia och MaddeX2 körde runt lite i jakt på att Cold Stone eller något annat glasställe skulle vara öppet. Konstigt nog hade de stängt när klockan var ett, knepigt… Vi åkte tillbaka till Marit och släppte av de båda Maddebrudarna, sedan fortsatte vi tre vårt lilla äventyr.

Vi hamnade till slut på ett diner och beställde efterrätt mitt i natten, ungefär vid två. Killen i båset jämte oss kunde inte sluta snacka med oss. Han fattade verkligen inte vinken av att ingen av oss villa prata med honom. Efter det att jag sade att jag var gift slutade han lite i alla fall, skönt!

Vid halv fyra blev vi alldeles för trött och åkte tillbaka mot Marit, igen… Vi parkerade Emilias bil på gatan och lade oss dör för att sova några få timmar. Jag hade hela baksätet för mig själv, men herregud vad obekvämt det var! Sov skitdåligt! ”Min” bil är mycket skönare att sova i… Haha! Jag undrar allt vad folket tänkte när de gick förbi oss på morgonen. Där ligger tre tjejer och sover. Det måste sett väldigt sött ut.

I'll see you soon then

Haha! Det är inte svårt att imponera på amerikanare, det är en sak som är säker. Jag har två exempel på detta.

I förra veckan var jag och storhandlade åt familjen. Eller, så mycket var det väl kanske inte, men mer än när jag burkar handla. Mycket varor leder till många kassar. Här i USA packar de ner ytterst få varor i kassarna, så man får ju mängder av dem. Hur onödigt som helst om ni frågar mig. När jag skulle ställa tillbaka kundvagnen, var den en dam som stod bakom mig och ville ha en. Jag erbjöd henne min, eftersom jag ändå skulle åka hem. Hon såg att jag hade flertalet kassar och sade: ”Klarar du de där själv?”. Självkart gör jag det. Jag är svensk, jag är van att ta i. Jag svarade henne med glimten i ögat att jag är stark och att det är bra träning. Hon skrattade gott och sade att hon blev riktigt imponerad. Tänk att man kan imponera på folk med att bära några kassar till bilen på egen hand.

Nu kommer vi till det andra exemplet som inträffade idag på gymmet. När jag är på gymmet är det som att jag går in i en helt annan värld. Det är bara jag och träningen som är i fokus, inget annat. Inte ens snyggingarna runt omkring mig. Fast i och för sig är det väldigt dåligt med snyggingar på gymmet, men om det skulle vara några, skulle det ändå vara jag och min träning i fokus. I alla fall, back to the subject. Idag efter träningen, när jag höll på att stretcha, kommer det fram en man och frågar: ”What sport are you working out for?”. Jag svarade ingen, att jag tränade för att jag tyckte var skoj. Han fattade inte riktigt varför jag tränande som jag gjorde om jag inte höll på med någon speciell sport. Jag berättade att jag hade åkt konståkning och spelat fotboll, men att nu var det inget sådant för min del. Mannen berättade att hans barn höll på med basket och att han kände igen mig i hans barn, att jag verkligen gick in heltjärtat i det eller som han sade: ”You are fully committed”. Även han var imponerad. ”Keep up the good work” var det sista han sade innan han gick. Jag måste erkänna att jag blev glad. Hihi!

Nog för att jag är liten, men jag klarar ALLT om jag bara vill och för mig är det enda in i kaklet som gäller.

Haha! Ja, jag säger då det; dessa amerikanare alltså!

I'll see you soon then

För en gångs skull tycker jag att det är jätteskönt att jag bara kan sitta vid datorn när jag jobbar och bara göra det jag känner för. Sonen spelar sitt tv-spel och min värdmamma jobbar vid datorn, så vad finns det kvar för mig att göra? Jo, ta det lugnt! Jag hade nog i och för sig kunnat sova en stund, för jag är riktigt trött, både i kropp och huvud, men det sparar vi till kvällen.

I morses var jag ute och gick en lite promenix. Kände att jag behövde rensa huvudet på tankar igen. Det var ganska tidigt, så det var inte så många andra människor som hade hunnit ta sig ut än. Skönt det med, att bara kunna gå i sin egen värld med musik i öronen.

Jag mötte sedan upp Emilia på gymmet för ett styrketräningspass. Jag ska vara ärlig, det har varit ganska dåligt med just styrketräningen det senaste, så det är väl dags att börja ta igen det. Det gick i alla fall bra att träna, och gud vad skönt det var efteråt. Jag och Emilia drog sedan och köpte en kamera till fröken och även lite saker på H&M till henne.

Innan jag brummade hem, hoppade vi även in på matbutiken och köpte lite saker till kvällen. Det är nämligen så att Madde, en svensk tjej som jag träffade på au pairskolan i New York flyttar till en ny familj imorgon och de bor i Washington DC. Vi ville träffa henne en sista gång, så vi har planerat att vi ska laga tacos hos Marit, hon som vi är hos när vi har luciaträning, och bara mysa. Jag hoppas att det smakar gott med tacos efter lite mer än tre månader…

Jag fortsätter väl att tar det lite lugnt fram tills det att Emilia kommer hit och plockar upp mig. Det blir nog inte så svårt att fördriva tiden när jag har datorn till hands. Haha!

I'll see you soon then

Jag sitter och förundras över mig själv vilken aktiv dag jag har haft. Den är inte att leka med. Haha! Det finns nog rätt så många som kan slå mig i när det kommer till en aktiv dag, men som folk säger till mig; det är viktigt att ta sådana dagar ibland också. Jag har jättesvårt att koppla av, så det är något jag måste försöka jobba på. Varför det är så är nog för att det finns så mycket saker jag vill göra, och när jag då bara gör INGENTING, känns det ”onödigt” på något sätt, bara låta tiden gå om ni förstår. Alla har vi något vi måste jobba på.

Ikväll var det tänkt att jag skulle tagit med mig sonen och dottern samt Emilia och åkt på en liten julmarknad här i området. Eller marknad och marknad, lite fel ord kanske, det är ett stort tält som de sätter upp där de visar flertalet granar som ”experter” har fåt dekorera på sina egna sätt. De kan alltså se ut hur som helst. Väldigt amerikanskt om ni frågar mig. Haha! Det slutade med att barnen stannade hemma och jag tog med mig Emilia dit.

Amerikanarna försöker sig allt på lite snö...

Det här så kallade tältet låg vid ett sjukhus, så vi var fula nog att ta en parkering som var till för sjukhusbesökare. Vi är ju inte dumma att vi väljer att betala för en parkeringsplats när vi kan få de gratis. Det gäller ju att vara smart! Haha!

Väl inne i tältet fanns det massor med olika julgranar. De flesta var smockfulla med juldekorationer. De var dekorerade med allt ifrån Disneytema och ”God Bless Americatema” till Nalle Björnstema och vintema. Bara lite skillnad ifrån Sverige… Jag tog kort på varenda en, och sammanlagt fanns det runt 40 olika dekorerade granar. Det kanske bara var jag som hade den uppfattningen, men jag kommer ifrån en familj där vi brukar köra på en ganska så ”enkel” gran med inte så mycket saker i, så detta var väldigt mycket. Coolt var det i alla fall!

En Nanagran; Disney

Efter en snabbtur där inne, kanske en halvtimma, åkte vi till Starbucks för att lyxa till det lite sista kvällen innan vi går på helg. Jag vet inte varför, men min mun gick i ett. Det var så mycket att berätta. Haha!

Jag känner allt hur mina ögon börjar svida lite (ett tecken på att jag börjar bli trött). Jag har i alla fall klarat av det andra avsnittet ifrån Hotell Gyllene Knorren (årets julkalender). Det har bara gått två avsnitt, men jag tycker redan att den verkar vara lite småmysig. Hihi! Mer julkalender åt folket!

I'll see you soon then

Om:

två veckor

eller

14 dagar

eller

336 timmar

eller

20 160 minuter

eller

1 209 600 sekunder

(det beror på vilket sätt man vill räkna…)

blir det en kär återförening – KUSINTRÄFF!

Brudar, jag välkomnar er med öppna armar

I'll see you soon then (och det gör vi ju faktiskt)

Herre min skapare vad jag har mått illa idag. Helt sanslöst! Dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig på grund av mitt illamående, skittråkigt! Jag som hade tänkt ta värsta sköna dagen; gymmet med Emilia, kamerajakt (Emilia vill köpa sig en kamera), en promenix med hunden, kanske skype och lite Paradise Hotel på det med, men tyvärr så blev det inte så mycket av det.

Det enda jag har gjort idag är att ha legat i sängen med datorn i knät/på bänken jämte mig. Jag ville verkligen spy idag, men nej, det ville inte min kropp. Jag hatar när man mår så illa att man nästan spyr, man har liksom bara den känslan om ni förstår vad jag menar. Det är så irriterande. Ett tag mådde jag verkligen så illa att jag trodde att jag skulle spy. Jag var beredd att springa till toan, men nej, falskt alarm! Jag har heller ingen aning om varför jag mådde illa, men men, sådant är livet. Det är smällar man får ta.

Kööör bara!

Min annars så AKTIVA (host, host) dag, har bestått av skype. Först kanske en halv timma med Stas och sedan två och en halv timma med familjen. Jag låg i sängen och var så uttråkad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och familjen min var inte inloggade på varken skype eller facebook, så jag ringde hemtelefonen ifrån skype. Pappa blev riktigt chockad när han hörde att det var jag i andra änden. Jag blir jämt så glad när jag pratar med er där hemma, men på samma sätt saknar jag er ännu mer. Däremot får ni inte sluta höra av er, eller ta lite avstånd ifrån mig, bara för att jag inte ska känna hemlängtan. Jag vill ju veta vad som händer hemma, så fortsätt med att uppdatera mig! Tack på förhand (haha).

Glada? Jo men visst...

Det är inga läxor idag, så sonen kan glädjeligen spela sitt tv-spel och dottern håller på att packa inför helgens tävling. Jag slår mig ner här i fåtöljen med min käraste och låter tiden gå. Tick tack tick tack tick tack…

I'll see you soon then

Efter lite sisodär 107 dagar i USA var det äntligen dags för mig att göra min debut på Victoria’s Secret; tjejers himmelrika när det kommer till underkläder. Jag tycker inte om deras bh:ar för de har så mycket ”fyllning” med trosorna är prima. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne i deras butiker och suktat efter nya underkläder, men varje gång har jag tänkt ”Nej, jag väntar tills det blir akut”. Ärligt talat vet jag inte varför jag har tänkt så, jag älskar ju att köpa underkläder. Det är grymt skoj! Detta gäller dock bara trosor, inte Bh:ar, de är så jobbiga att prova och så måste de sitta perfekt. Ja, i alla fall så har jag gjort min debut på Victoria’s Secret idag. Fler besök lär det bli. Jag ska komma hem med en helt ny garderob när det kommer till underkläder. Haha!

Jag nämnde i det tidigare inlägget att jag inte hoppades på att sonen skulle komma hem med allt för mycket läxor. Jag fick som jag ville, han hade nämligen ingenting att göra. Det enda han behövde göra, plugga inför morgondagens prov, hade han redan gjort. Jag är ett litet kortfreak (kortlek). Jag älskar att spela kort. Det går att underhålla sig i flera timmar med det. Perfekt underhållning på semestern. Eftersom sonen inte hade något skolarbete eller så att göra, lärde jag honom spela ”James Bond”. Du har sex högar var, med fyra kort i varje, och så ligger de sista fyra korten framme på bordet. Spelet går ut på att du så snabbt som möjligt ska få alla fyra likadana i alla dina sex högar. Det gäller att vara snabb som tusan och tänka lite strategiskt. Skitskoj är det, när det väl går fort då vill säga. Det gick inte att spela så fort med sonen, men det var roligt ändå.

Vi fick ta en liten paus i kortspelandet så att jag kunde fixa lita mat. Sedan var det dags för att skjutsa sonen till ishallen och hans hockeyträning. Till skillnad från alla andra gånger, hängde dottern med i bilen. Hon behövde lite nya underkläder, så hon är anledningen till att jag handlade jag med. Haha!

Nöjde med våra inköp, körde vi hemåt, ”sjungandes” (översättning – skrikandes) i bilen. Något lite jobbigt är magvärken, men jag försöker bota den med en kopp te. Jag hoppas innerligt att det hjälper, men det brukar det göra. I alla fall lite grann. Vem vet? Det kanske blir något mer Paradise Hotelavsnitt innan det blir tidig sänggång idag med. Jag ska köra dottern imorgon bitti med, så det vore väl rätt så bra. Hej svejs!

I'll see you soon then

Lite förvirrande rubrik kanske, men det är ju trots allt första december idag. Tiden går hur fort som helst. Snart kommer det vara 2011 och då står vi inför nya utmaningar. Jag har några på lut som jag skulle vilja ta tag i nästa år, men det väntar vi med tills det är dags för det nya året.

Nyår 2009

Det var inte en pigg Nana som vaknade när klockan ringde supertidigt i morses. Jag börjar faktiskt mer och mer komma in i det att behöva gå upp tidigt. Henna hade jag tyckt att det hade varit skallskadat att gå upp så pass tidigt, men här är det ju en del av min vardag. Bilkörningen gick i alla fall bra, dock inte sömnen i bilen under tiden dottern tränade. Det var grymt kallt i bilen, trots att jag hade tre filtar…! Det blev nog inte så mycket sömn, men jag klara ju mig. Det vet väl de flesta. Haha!

Precis som de andra dagarna då jag kör till ishallen på morgonen, kör jag även till skolan efteråt. När jag kom hem igen blev det frukost till årets första avsnitt av julkalendern. Det är för tidigt att säga vad jag tycker om den, men det kommer ni allt få veta för jag ska se varje avsnitt har jag bestämt mig för. Det blev också lite Paradise samt lite Skype med Amanda. Sedan bar det av till gymmet för att svettas ordentligt till ett turbo kickpass. Jag vet inte vad det var med mig, men jag hade ingen energi under passet. Jag kände mig helt slut där inne i salen. Antagligen berodde det väl på dålig sömn.

Jag kom hem i hopp om att eventuellt skypa med Thuretrulls men hon hade träning, så det får bli någon annan gång. Jag väntar! Istället blev det lite stretchning framför ännu några avsnitt ur Paradise Hotel.

Jag är faktiskt ganska så stolt över mig själv idag. Normalt sätt när jag tänker att jag ska städa den kommande dagen, blir det på något sätt inte av, utan jag skjuter upp det så länge som det bara går. Just för att det är så tråkigt! Idag däremot, har jag städat mitt rum. Folket jubel och en klapp på axeln. Jag håller även på att tvätta. Duktigt va?

Alldeles strax kommer kidsen hem och då får vi väl se hur mycket läxor det är att ta tag för idag. Jag hoppas på inte allt för mycket, men jag tror att det är ganska lugnt på den fronten. Det kanske är dags för mig att ta tag i läsningen igen. Jag har haft ett litet uppehåll med min bok, så varför inte…

I'll see you soon then

Nja, det stämmer väl inte riktigt. Det är ju så man brukar säga dagen före julafton, men jag säger det dagen före första december. Imorgon går vi in på den sista månaden innan vi välkomnar ett nytt år, 2011.

När jag var liten tittade jag jämt på julkalendern. Sedan kom det en period när jag inte följde den överhuvudtaget. Förra året följde jag den helhjärtat. Jag såg vartenda ett avsnitt av Superhjältejul. Jag gillade den verkligen. Den var urgullig! De sade så klockrena kommentarer att jag höll på att smälla av flera gånger. Jag skrev även ner flertalet av dem bara för att det var så bra. Töntigt? Nej då, jag är bara mig själv.

Jag har tänkt att jag även ska följa julkalendern i år. Det är ju faktiskt ganska mysigt. Jag är däremot rädd för att jag ska bli besviken, med tanke på förra årets succé (i mitt tycke). Det återstår att se helt enkelt.

Imorgon gott folk, då är det första december när vi vaknar upp. Ni lär väl vakna upp till ett snöigt vinterlandskap, medan jag vaknar upp till ett ”kyligt” L.A.

I'll see you soon then

Ja ni, idag är det tisdag, vilket innebär att det är onsdag imorgon och det mina kära läsare innebär att jag ska upp vid 3.50 för att köra till ishallen. Vi tar ett Hallelujah på det!

Idag har det varit en väldigt skön dag där det inte har hänt så jättemycket, men jag har ändå gjort saker som jag mår bra av. I morses gick jag upp till banken för att ta ut pengar ifrån mitt svenska kort och sätta in på det amerikanska. Jag har fått i ”uppdrag” att köpa två skjortor till Stas kille Robert och sedan skicka hem. Snäll som jag är, fixar jag detta. Haha! Det tar kanske 40 minuter att gå till banken, och sedan ska man ju traska hem med, så det blev en liten skön promenix.

När jag kom tillbaka var det dags för att fixa lite frukost. Till min besvikelse hade vi varken keso eller naturell yoghurt, så vad fasiken skulle jag äta till frukost? Jag tittade runt lite kylskåpet och hittade till slut blåbärsyoghurt. Helt okej med lite färska blåbär, jordgubbar och söndersmulat knäckebröd.

Sedan var det dags för lite dator och prat med underbara människor. Jag började med att chatta med Sofie, men det byttes snabbt ut mot att jag ringde henne på hemtelefonen. Jag har ju inte hört hennes röst sedan jag åkte, så himla underbart! Det blev även skype med Linda och Stas. Tjejer, vet ni vad det är som är så underbart med er? Det är precis som vanligt när jag pratar (eller chattar) med er. Jag vet vart jag har er, och ni är alltid med mig i det jag gör och när tankarna sätts igång.

Innan barnen kom hem, hann jag med en liten spring-/powerwalktur, styrka, strecth och dusch. Jag var därefter redo att möta världen igen. Haha! Det var inte så mycket att möta, men idag har jag faktiskt hjälpt sonen med hans läxor. Jag förhörde honom inför ett prov han ska ha imorgon.

Min värdpappa flög idag till San Fransisco för några dagars jobb, och jag och dottern hängde på. Dels för att någon måste köra bilen hem, dels för att dottern behövde handla lite inför hennes resa till helgen. Hon ska till Michigan och tävla med sitt team.

När vi kom tillbaka hem, värmde jag lite rester till mig och sonen. Vi satt och pratade om allt möjligt. Vi hade faktiskt ett ganska djupt samtal. Vi pratade lite om hur jorden och världen skapades. Han tror på Gud och att han skapade jorden på sex dagar och vilade den sjunde, medan jag tror på Bing Bang. Lite småskoj att ha ett sådant samtal med en tolvåring. Intressant eller inte, det får ni välja själva, men det tyckte jag.

Kvällen som återstår blir väl till att fixa i ordning sig inför läggdags och ett och ett annat Paradise Hotelavsnitt. Det får inte bli så många med tanke på att jag ska upp om en sisodär sex och en halv timma…

I'll see you soon then