Nana Björnberg

Grattis syrran på din namnsdag!

Det var väl en bra inledning på detta inlägg? Det tycker jag i alla fall, och jag tror även att Lisa-Fisa-Lingon-Grisa (som jag brukar kalla henne emellanåt) också håller med om det.

Klockan är nu nio här på kvällen hos mig och jag skulle jättegärna bara vilja sätta på en film och mysa ner under täcket, men jag kan ju inte slita mig ifrån bloggandet. Jag älskar ju att skriva och jag vill ju att ni ska få veta vad jag håller på med. Så detta inlägg är för er. Fast det är väl i och för sig de flesta…

Jag brukar inte sätta telefonen på alarm, men det gjorde jag i morses. Jag ville ha tid att hinna med vissa saker innan sonen kommer hem ifrån skolan, för då är det LÄXOR LÄXOR LÄXOR! Så jag satte klockan på ringning vid nio, men det var till och med så att jag vaknade lite innan trots att jag somnade ganska sent. Jag vaknade med en jobbig känsla i kroppen. Jag ville hem och krama mamma och pappa! I natt drömde jag nämligen om dem. Jag drömde att jag var hemma i Sverige, i mitt hus, och mamma och pappa var nära mig. Det måste nog varit en önskedröm. Så när jag vaknade i morses kände jag en otrolig hemlängtan. Jag behövde göra något för att bli av med den känslan.

Efter att jag hade käkat lite frukost, dammsugit och tvättat tog jag bilen ner till stranden för en otroligt skön springtur. Jag börjad med att springa på själva stranden, i sanden, och fy tusan vad gött det suger i rumpan och vaderna! Härligt! Sedan fortsatte jag på asfalten. Jag hade fortfarande inte fått nog av stranden efter ungefär en timmes löpning utan fortsatte att gå lite längs utmed vattnet. Riktigt mysigt! Trött och utpumpad i både kropp och själ, återvände jag hem. Jag slängde på filmen The Proposal och började stretcha lite. Jag tog en liten paus i filmen för en dusch. Jag kan ju inte gå runt och lukta apa! Sedan fixade jag lunch och fortsatte kolla på filmen. Jag älskar verkligen The Proposal. För er som inte har sett den – SE DEN! Den är så himla rolig! Ni kommer skratta så att ni ”kiknar”. Fast, jag kanske inte ska säga riktigt så. Ni kanske inte har samma humor som mig. Jag skrattade i alla fall nästan så att jag grät…

Det första sonen säger när han kommer hem är ”Jag har sååå mycket läxor”. Så det var bara att sätta igång. Han är väldigt duktig på att göra sina läxor. Det är det första han gör när han kommer hem ifrån skolan, förutom ett litet mellanmål. Fast i och för sig så måste han göra det, men jag är ändå riktigt imponerad av honom. Jag behöver inte tjata på honom att han måste göra det, vilket är riktigt skönt. Han vet liksom vad som gäller. Jag har inte behövt hjälpa till så mycket med läxorna än så länge, utan jag sitter mest där bredvid honom som ett stöd. Idag var det första gången som det var riktigt svårt att hjälpa till. Herregud säger jag bara! Mamma, jag förstår hur du har fått kämpa med Lisas läxor. Jag förstår verkligen hur jobbigt och irriterande det kan vara att försöka få någon annan att fatta något som är ganska simpelt i ens egen värld, men det kan vara hur krångligt som helst för någon annan. Det underlättar ju heller inte att man ska förklara det på engelska. Vi lämnade det för en stund så han fick göra något annat. Det kändes verkligen inte som att det skulle göra någon nytta att fortsätta att förklara något när han har huvudet inställt på att det absolut inte skulle kunna gå att göra så. En paus var något som nog var behövligt för oss båda.

Lite senare kom värdmamman hem och hon började laga mat. Idag var det första gången ajg käkade köttbullar i USA. Dessa var italienska och riktigt goda! Hemma brukar jag endast äta köttbullar på jul när mormor eller någon annan i släkten har gjort dem. Köpeköttbullar är något som absolut inte faller mig in i smaken. De smakar inget och är som studsbollar! Jag ska be min värdmamma om receptet på dem, för mumsfillikaka vad goda dem var!

Nu ska jag nog snart sätta på en film och även försöka att inte somna allt för sent ikväll. Ha en bra dag!

I'll see you soon then

Ojoj, sicken grymt bra helg jag har haft! Gårdagen var lika härlig som lördagens tur ner till Huntington Beach, så den här helgen har verkligen varit underbar! Mer sådana hoppas jag på inför framtiden. Det är sådana helger som gör att jag verkligen förstår varför jag ville försöka komma till USA och se den amerikanska kulturen.

Emilia sov ju över hos mig, vilket var riktigt skoj och mysigt! Det kändes nästan som när man var liten om att man hade någon kompis som skulle sova över. Det var verkligen evigheter sedan jag hade en liten ”sleepover”. Fler sådana ska det bli! Tyvärr ringde klockan redan vid tio (vi somnade ju sent så det hade inte blivit så många timmars sömn) så det var bara upp och hoppa och fixa i ordning sig för att sedan ta bilen till au pairmötet. Vi träffades alla på en restaurang som inte låg allt för långt bort här ifrån. Varken jag eller Emilia hade ätit frukost, och man ville försöka känna sig som en amerikan så det blev faktiskt våffla till frukost…! Inte likt mig! Är jag i USA så är jag, men jag föredra verkligen frukost a la Nana som är naturell yoghurt/keso med frukt.

Under au pairmötet pratade vi bara om ditten och datten. Mest om hur det är i våra värdfamiljer. I min au pairgrupp är det dessutom en till svensk tjej, nämligen Caroline. En skitskön brud ifrån norra Sverige. Jag och Emilia stod och pratade länge med henne efter att mötet var slut. Jag skulle egentligen hem och städa och träna lite hade jag tänkt, men Caroline kom med den grymma idén att vi skulle åka ner till Long Beach och hyra en kajak och paddla runt lite nere i området. Innan vi drog dit ner åkte vi hem till mig så att jag kunde prata med min värdmamma om dagens planer och se så att det var okej för oss att dra dit, vilket det var. Så tre svenska brudar hoppade in i bilen igen och körde mot Carolines hus. För att komma till Long Beach, som för övrigt är ett område som ligger vid havet här i närheten, måste man ta sig över en stor bro. Vägen dit var inte lätt att hitta, eftersom Carolines GPS sa till henne att hon skulle göra U-svängar hela tiden. Till slut kom vi upp på bron och var på rätt väg mot Long Beach.

Long Beach, vilken mysig strandstad! Varför kunde inte min värdfamilj bott där istället? Haha! Man kan ju tyvärr inte få allt här i världen, men tur då att det inte är så långt till Long Beach. Utmed Second Street som är själva huvudgatan, ligger det affärer, restauranger och pubar överallt. De flesta restauranger och pubar har en liten sportanda över sig, så det är ställen jag ska besöka! Vi drog oss ner mot havet till det stället där man kunde hyra kajak. Grymt taggad för att paddla runt i hamnen satte jag på mig flytvästen och skulle hoppa ner i kajaken, men den var fylld med vatten där man skulle sitta och jag hade klänning på mig… Oopsidayisy! Haha! Nana är ju inte bruden som bangar för detta, eller är rädd för att bli blöt, utan hon såg detta mer som en kul grej! Blöt i rumpan började vi paddla runt bland alla båtar och alla strandhus. Det var hur fint som helst! Jag satt hela tiden och tänkte ”Här skulle jag kunna tänka mig att ha ett hus”. För er som kommer och hälsar på mig, så är detta verkligen något vi ska göra.

Efter lite drygt en och en halv timmas paddling var vi alla ganska trötta i armarna och styrde in mot land. Vi hade nämligen en tid att passa. Klockan sju skulle Elin komma till mitt hus för att vi skulle dra oss mot någon restaurang för en bit mat. Inget har ändrats då det kommer till mig och passa tider, utan jag och Emilia blev lite sena hem till mig, fast inte mer än fem minuter. När vi kommer hem till mig så hade Elin redan kommit, men som tur var så hade hon bara väntat i några minuter. Jag och Emilia fräschade till oss och sedan drog vi oss mot T.G.I. Friday’s. Jag har ätit på den restaurangen en gång tidigare, men då i London och där var maten grymt god och andan där inne var något i min stil. Maten på den här restaurangen i L.A. var också riktigt god! Så det var nog inte sista besöket där inte, om jag får bestämma. Det var en perfekt avslutning på en underbar helg. Tre svenskar på en härlig restaurang. Det kan inte bli så mycket bättre.

Sammanfattningsvis har hela helgen varit superb! Huntington Beach, IDOL, Svenska Hollywood fruar, au pairmöte, kajak nere i Long Beach och sedan T.G.I. Friday’s. Oo yeah!

I'll see you soon then

Då har man vart och besökt Huntington Beach två gånger, och vet ni vad? Jag älskar den staden! Varför kunde inte min familj bott där istället? Haha! Det hade vart top notch. Varför jag älskar Huntington Beach så pass mycket är nog för surfandan som bara sprudlar runt där. Underbart! Det var inte sista gången jag var där heller. Kusinvitaminer och Björnligan, vad sägs om ett besök där kanske när ni kommer hit?

Den här gången var det jag, Emilia och Kristine som åkte ner. Vi lämnade ett ganska molnigt Palos Verdes i hopp om sol lite längre ner. Det såg inte ljusare ut ju längre ner vi kom, utan ganska tjockt med moln faktiskt. Vad tusan, skulle detta bli en molnig dag?!

När vi kom fram till Huntington Beach var det fortfarande väldigt molnigt så vi gick runt och spanade in shoppingen. Jag tokälskar shoppingen där! Surfstilen skulle kunna göra mig till en liten fattiglapp. Jag lyckades däremot hålla i mina pengar även denna gång, och shoppade faktiskt inte en enda pryl. Stolt? Jadå! Även om det hade vart riktigt skoj att komma hem med något nytt, för det är det ju alltid. Eller hur tjejer?

Vi drog oss sedan mot en mexikansk restaurang för lite lunch. Riktigt gott var det! Jag blev heller inte dåligt sugen på dricka, och då menar jag riktig dricka, när vi satt där och såg alla andra runt omkring oss dricka öl och drinkar. Det får bli en annan gång. I ett annat liv känns det som just nu. Under tiden vi satt på restaurangen försvann alla moln och himlen var oskyldigt blå. Alla tre sken upp som solar, och nu skulle vi äntligen få valuta för vår biltur ner till Huntington Beach.

Mätta och belåtna drog vi oss ner mot stranden för att steka en stund. Det var verkligen hur skönt som helst att bara ligga där och känna solen värma upp kroppen. Vad som är skönt just nu är att man blir inte grissvettig när man ligger och solar, utan det är bara skönt. Man blir varm, men inte svettig och äcklig som man blir när det annars är riktigt varmt ute.

Vi passade även på att bada och leka lite i vågorna. Självklart hade vi med oss våra kameror. Kristine har den bästa kameran, så det var hon som tog alla kort när vi låtsades att vi var på en ”photo shoot”. Jag hoppas på att jag kan få lite bilder ifrån henne.

Tyvärr började det blåsa på eftermiddagen, så det gick inte att ligga kvar och njuta av solen för det var för kallt helt enkelt. Vi drog oss upp mot Starbucks för att få i oss något varmt att dricka. Kan ni gissa vad det blev för min del? En kopp te kanske…? Haha!

Gud, jag älskar verkligen att amerikanarna inte är rädda för att börja prata med nya människor. Inne på Starbucks kom det fram två kvinnor och den ena sade ”Jag älskar dina solbrillor! Vart har du köpt dem?”. Jag sade till henne att hon skulle behöva åka till Sverige om hon ville ha ett par. Vi fortsatte att prata på om lite allt möjligt. Sköna brudar det där! De var kanske i mammas ålder, lite äldre. Dem hade jag lätt kunnat stått kvar och snackat med ett bra tag till.

När vi sedan kände att vi var klara med Huntington Beach satte vi oss i bilen och brummade hem till ett nytt frozen yogurtställe. Det var nästan lika gott som Yogurtland, inte riktigt. Efter det  körde vi hem Kristine och drog hem till mig. Emilia och jag hade myskväll med fyra IDOL-avsnitt och dessutom hann vi med ett avsnitt ur Svenska Hollywoodfruar innan vi somnade någon gång efter tre.

Vilken dag jag hade! Sjukt bra på alla sätt och vis! Jag längtar redan tills jag får åka till Huntington Beach nästa gång. En anledning till att jag skulle behöva åka dit oftare är ju om man kan hitta en surfare där nere. Det vore inte helt fel. Jag kanske måste börja lära mig att surfa nu då…?

I'll see you soon then

God morgon! Gårdagen var helt underbar! Vi hade det grymt bra! Huntington Beach säger jag bara, där hade jag velat att min familj bodde. Surfarandan bara flödar!

Nu ska jag fixa i ordning mig för jag har mitt au pairmöte idag. Man har ett möte i månaden tillsammans med de andra som är med i ens grupp. Vi ska träffas på en restaurang och ha det mys. En frukost blir det nog där.

Uppdatering kommer lite senare…

I'll see you soon then

Jag glömde ju ge ut receptet på mina underbara scones som jag gör hemma i Sverige. Som jag nämnde tidigare så blir det tusen gånger godare hemma. Känner ni er manade kan ni ju alltid testa att baka dem, så for ni se om ni får till dem.

Ungefär 12 st (Beror på hur stora du vill ha dem. Mina brukar vara ganska stora, så det blir kanske 6 st)

6 dl vetemjöl

2 dl grahamsmjöl – eller gör som jag och mixa sönder 2 dl rågflingor

1 msk bakpulver

1 tsk socker

1 tsk salt

100 g margarin eller smör

4 dl mjölk

Hacka samman de både mjölsorterna, bakpulver, socker, salt och matfett skuret i mindre bitar. Jag brukar blanda allt detta för hand, men i receptet rekommenderar de en matberedare. Så för den som är lat så kanske en matberedare kan vara skönt att använda. För den som inte är rädd för att bli kletig och så, tycker jag att du ska göra det för hand. Det blir ju mer hemmagjort då. Tillsätt sedan mjölken och arbeta snabbt ihop allt till en stor kletig klump deg. Klicka därefter ut smeten i klumpar på bakplåtspapper (på en plåt) och in i ugnen på 250 °C. Beroende på hur tjocka du har gjort dina scones, behöver de olika lång tid i ugnen på sig. Jag brukar inte sätta någon tid utan jag kollar till dem titt som tätt så att de inte bränns vid eller så. Ett tips för att se om de är klara är att kolla under dem. Har dem fått en fast yta, och även är lite gyllenbruna under, brukar de vara klara.

Välj antingen att låta de svalna av lite innan du ska äta dem, eller gör som jag och ät dem på en gång när de precis är klara. Servera med vad du vill till. Mina favorittillbehör är cream cheese, skinka, sallad, paprika och äpple.

Lycka till!

I'll see you soon then

Idag har det varit en riktig softardag. Morgonen började väldigt lugnt. Jag vaknade lite innan nio och det första jag gjorde var att sätta på datorn. Haha! Datanörd! Jag har alltid sagt att min brorsa är en riktig tönt när det kommer till datorn, men jag är tusen gånger värre nu!

Så förlåt Filip för alla de gånger jag har klagat på att du jämt sitter vid datorn…

Jag var så lat att jag inte ens klädde på mig innan jag satte mig vid datorn, utan mamma och pappa fick prata med en trött tjej invirad i täcket. Jag hann även med lite prat på facebook. Mysigt! Älskar alla pratstunder jag kan få! Så, ge mig fler av dem!

Efter ett tag var det dags för mig att göra något åt dagen. Det är ju fredag, och det innebär att jag får min lön idag. Så jag åkte till banken och löste in min check. Dessutom passade jag på att lämna tillbaka en film som familjen hade hyrt och sedan åkte jag och tankade. Lite småärenden så där på en fredag förmiddag.

Jag hade bestämt filmdejt med Kristine hemma hos henne under tiden hon var ledig mitt på dagen. Så efter att jag hade slängt i mig lite att käkat och skrivit lite (vad säger jag inte, för det blir en överraskning för vissa) brummade jag iväg till Kristine. Vi såg en riktig klassiker – The Notebook. Så söt film att jag blir kär. Jag kan inte sluta le när jag ser den filmen. Jag vill också ha en sådan kärlek som de två huvudkaraktärerna, Allie och Noah, har. Även om de bråkar jämt och ständigt, så är deras kärlek något alldeles extra! Både jag och Kristine satt och sade att vi ville ha en sådan pojkvän. Lika snygg som han. Haha!

När filmen var slut var det bara att åka hem och vänta på att sonen skulle komma hem från skolan. Han hade inge läxor som han behövde ta tag i så han satte sig och spelade tv-spel medan jag satt lite vid datorn och gjorde lite researches på allt möjligt.

Efter att vi hade käkat en kvällsmacka drog jag och sonen till Cold Stone, det glasstället som jag har berättat om tidigare. Proppmätta åkte vi hem och sade sedan god natt. Jag sitter nu här och skriver men funderar starkt på om jag ska slänga på en film. Frågan är bara vad jag skulle titta på i sådana fall… Mamma Mia, Sex and the City eller kanske King Arthur? Mamma Mia är en av mina absoluta favoriter. Den blir jag alltid så glad av! Jag vet heller inte hur många gånger jag har sett den. Inte tillräckligt för att tröttna på den. Det är en sak som är säker. Sex and the City är också en sjukt bra film! Den filmen hör också till en av de som jag har sett massvis med gånger, och den kan jag heller inte tröttna på… Mamma brukar säga ”Tittar du på den här igen”. Deras karaktärer är ju helt underbara och deras relationer till varandra är grymma! King Arthur är väl den filmen som sticker ut ifrån de andra två filmerna. Den har jag bara sett en gång, och dessutom är det en helt annan film om man jämför med Mamma Mia och Sex and the City. Musiken i King Arthur är hur vacker som helst. Älskar den! I mitt förra konståkningsprogram åkte jag till just musik ifrån King Arthur, så det är väl den största anledningen till varför jag gillar musiken så mycket. Jag får väl se vilken film det blir…

Imorgon ska det bli en grym dag! Det har jag bestämt! Då ska jag åka till Huntington Beach tillsammans med mina två närmsta vänner här i L.A. – Emilia och Kristine. Ingen av dem har varit där förut, så jag kan ju agera lite guide. Vi ska gå på jakt efter surfkillar. Desperata? Nej då, inte alls!

God natt på er eller god morgon, beroende på vart i världen ni befinner er.

I'll see you soon then

Jag tänkte att jag skulle berätta om mitt sconesbakande. Visst låter det gott? Jag kan tyvärr såga att dem inte blev riktigt som jag hade tänkt mig…

Det senaste året har jag bakat ganska mycket scones. Självklart har jag ett favoritrecept som jag är en flitig användare av. Jag hittad det i brödbok vi hade hemma. Däremot har jag satt min egna lilla prägel på dem, och bytt ut en ingrediens mot en annan. I originalreceptet ska det vara två deciliter grahamsmjöl, men jag har bytt ut det mot två deciliter söndermixade rågflingor. Det blir lite mer fibrer i dem samtidigt som de får en ”krispig” yta, så det är scones a la Nana. Jag skulle inte påstå att jag är skrytig som person, men de blir himmelskt goda! Min familj, och även vissa vänner som har smakat på dem, kan nog hålla med om att de är helt okej. Haha! Som ni säkert förstår villa jag ju självklart ta med mig dessa godbitar till USA och bad därför min familj att skicka receptet på dem. Så när jag öppnade mitt paket som jag fick i måndags så låg det där tillsammans med två andra recept. Grymt gött!

När jag har varit i matbutikerna här i området har jag passat på att leta efter något som liknar rågflingor, man jag har tyvärr inte hittat något. Däremot skulle inte detta stoppa mig från att testa sconeslyckan i USA, utan i onsdags var det dags för mig att göra ett försök på att få de lika goda som hemma. Vi hade alla ingredienser hemma förutom rågflingorna, men istället tänkte jag att det kanske skulle kunna funka att mixa sönder lite müslicrunch. Jag tog fram alla ingredienser och började hälla i allt i en bunke. När jag hade haft i allt som skulle vara i, var degen fortfarande jädrigt vattnig. Vad tusan! Så ska det ju inte se ut! Jag hällde därför i ännu mer mjöl. Ärligt talat så vet jag inte hur mycket mer deciliter mjöl jag hällde i, men tillräckligt för att få den mer fast. När jag sedan klickade ut smeten på plåten sjönk de genast ihop och såg bara ut som en klick halvrinnig smet. Det var inte alls likt de som jag bakar hemma. Sedan var det bara att vänta på att de skulle bli klara i ugnen…

Äcklig smet...

Det sägs ju att skönheten sitter på insidan, och det var något som jag hoppades på medan jag väntade på att mina scones skulle bli klara. De var verkligen ingen vacker syn för ögat. Lite småbesviken, men ändå fortfarande lite hoppfull, tog jag ut dem ur ugnen och väntade på att de skulle svalna lite. Efter ett tag kunde jag inte vänta längre, utan tog fram lite cream cheese och klickade på. Det var nu jag skulle testa om de var någorlunda okej, trots deras fula och tråkiga utseende. Jag kan säga som så här, de smakade USA. Vet ni vad det innebär? Jo, socker!!! Herregud vad söta de var! Inte alls vad jag hade hoppats på! Jag hade nämligen missat att den müslisaken jag hade i, var smaksatt med vanilj… Oops! De gick att äta, men mer än så var det inte. Så jag säger till mig själv – bättre lycka nästa gång Nana! Jag är inte bruden som ger upp så lätt, utan jag ska fortsätta att baka dem tills de blir bra. Om jag så måste hålla på tills nästa år när jag kommer hem, får det väl bli så. Jag ger i alla fall inte upp!

Helt okej utseende

Till skillnad ifrån dessa...

Jag måste bara säga detta, jag kan inte sluta skratta när jag tänker på min värdpappas ”blommor-och-bin-snack” med mig. Haha! Då när han pratade med mig var det väl inte så jätteskoj, utan jag tänkte mest ”Vad tusan vill han med detta”. Nu när det har gått några dagar blir det bara mer och mer roligt. På ett sätt var det väldigt knasigt, men på ett sätt var det ju faktiskt till och med lite gulligt av honom. Det visar ju på att han bryr sig om mig, och det känns ju tryggt.

Igår när jag och sonen kom hem ifrån hans privatlektion (hockey) frågade min värdpappa mig lite om hur träningen hade varit och hur sonen hade skött sig. Han frågade mig också om hur jag tyckte att coachen verkade. Dessutom kunde han inte låta blir att fråga: ”Tror du att han gillade dig”… Haha! Ojoj, dessa amerikanare alltså! Eller det kanske bara är min värdfamilj. Så fort det är något med någon av det manliga könet inblandad så blir de lite halvspeedade och tror att det finns en dejtmöjlighet. Jag frågade vad sonen trodde om det, han svarade bara ”Jag vet inte”. Däremot sa min värdmamma ”Jo, men det tror jag. Han tyckte säkert du var skitsöt och tänkte att där finns det nog något bra från Sverige”. Haha! Det känns skönt att jag vi kan skämta i den här familjen med varandra, för det är ju något vi gör hemma i min familj hela tiden. I och för sig är det väl mest pappa som försöker skämta, men det brukar ju i de flesta fall sluta med att han är ensam om att skratta åt det.

När jag ändå har uppe just detta ämne, kan jag passa på att berätta om när vi diskuterade dejtreglerna under mitt LCC-möte som jag hade i måndags. För mig är det helt okej att dejta, jag är gammal nog som min värdpappa sade. Mina värdföräldrar vill gärna träffa den här personen och det är okej för honom att komma hit, MEN han får absolut INTE sova över hos mig! Det är verkligen något som dem har gjort klart. Däremot får han komma hit på dag- och kvällstid, bara han inte sover här. De missade däremot en sak. De sade ingenting om jag får sova där eller inte, så det återstår att se. Fast jag tror nog redan att jag vet svaret på den frågan…

Pappa, du kan vara lugn. Jag har ingen dejt än, i alla fall inte än så länge… Till dess kommer jag fortsätta att skratta åt ”blommor-och-bin-snacket”.

I'll see you soon then

Jag tänkte att jag skulle vara lite fyndig och göra en ”dagens”. Normalt sätt brukar väl bloggare visa vad de har på sig, men dagens för mig får bli till att berätta om min dag.

Som jag nämnde i morgonens inlägg så sov jag ungefär nio timmar i natt, men jag kan ju inte på stå att jag såg pigg ut när jag vaknade. Haha! Jag drog mig sedan bort mot dotterns skola för att plocka upp henne så att vi kunde dra vidare till ishallen och åka lite skridskor.

Herregud vad skoj det var att åka skridskor! Jag har inte stått på skridskor sedan i början på april, vilket är ungefär fem och en halv månad sedan. Nästan en evighet sedan! Det kändes också att det var länge sedan jag åkte. Det kändes när jag hoppade, men det kändes extra mycket när jag gjorde piruetter. Jag blev yr på en gång! Dessutom är mina skenor otroligt oslipade så det går knappt att åka, men bortsett från det så var det underbart att glida runt på isen. Jag åkte mest bara runt och ”kände” på isen. Jag och dottern hade gott om utrymme på isen. Det var bara vi två och så en till tjej. Den här andra tjejen var riktigt grym! Hon gjorde tripplar! För er som inte är så insatta i konståkningsvärlden så innebär det att hon hoppar upp i luften, snurrar tre varv, och sedan ner igen för att landa. Jag kände mig kass i hennes närhet, men det var skitcoolt att se! Jag längtar tills nästa gång jag får åka mer skridskor! Jag blir så himla glad av det på något sätt. Det är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Så jag är glad att jag inte behövde lämna det bakom mig när jag flyttade hit till L.A, utan att jag kunde fortsätta åka.

Sol, altan, ensam hemma, bikini, musik, jordgubbar...

Efter att vi var klara i ishallen skjutsade jag tillbaka dottern till skolan och åkte sedan hem igen. Fixade lite lunch och sedan lade jag mig ute på altanen i solen och stekt en stund. Det var riktigt skönt med tanke på att jag inte har hunnit solat så mycket. Därefter trotsade jag solen och gick in på mitt rum till min nya vän datorn. Spenderade lite tid med att prata med folk hemifrån och sedan kom barnen hem. Vi gjorde lite läxor och fixade mat. Däremot tog det väldigt lång tid för köttfärslimpan att bli klar, så vi fick slänga i oss maten på 15 minuter för sonen hade en privatträning med en hockeytränare. Vi lämnade huset några minuter sena och stressade för att hämta upp tränaren hemma hos honom. Han var ganska ung, kanske 25 eller något sådant, och väldigt trevlig. Jag satt i ishallen och väntade under tiden sonen och tränaren var på isen. Därefter blev det till att köra hem tränaren och åka hem. Kvällen har spenderats vid datorn med lite bloggande och prat med härliga människor. Jag skulle egentligen skypat med min Malin ikväll men det funkade tyvärr inte så det får bli en annan gång.

Nu ska jag slänga på ett avsnitt med de underbara Sex and the City-brudarna och sedan hoppas jag på att få en härlig sömn. Imorgon är det fredag och det innebär lön! Gött! Vi får väl se vad som händer imorgon. Kanske bio på kvällen. Ha en fortsatt bra dag!

Vet ni vem som gjorde min dag idag? Jo, min älskade Farmor. För någon vecka sedan skrev jag ett brev till henne och berättade lite om hur jag hade det och så, och idag fick jag ett brev från henne. Jag blev verkligen hur glad som helst! Tack farmor!

Jag har aldrig bott nära min farmor. Fram tills jag var nio bodde jag i Stockholm, så då var det inte nära till den lilla ”staden” Årjäng (Värmland). Distansen blev inte direkt bättre efter att vi flyttat till Ulricehamn. Det tog ungefär lika lång tid att åka och hälsa på henne. Distansen har ju verkligen inte förbättrats nu om vi säger så! Haha!

Farmor, du en underbar människa som bryr dig om människor väldigt mycket. Speciellt de som du håller kär. Det är få som kan ge så goa kramar som du. Jag vet att pappa har pratat med Årjängs bibliotek om att få gå dit och låna deras dator och läsa min blogg, så därför tillägnar jag detta inlägg till dig.

Jag är väldigt lyckligt lottad som får ha dig som farmor. Du är perfekt! Jag tyckte att det var riktigt roligt att få träffa dig innan jag flyttade till USA. Även om vi inte ses jättemånga gånger per år, så blir det ju desto färre nu. Det kändes verkligen jättekonstigt att säga ”Farmor, vi syns om ett år”. Det kändes overkligt att säga så, men det är ju sant. Då när vi ses om ett år ska jag ta bilen upp till dig och hälsa på dig i några dagar. Då ska du allt få höra om min tid i USA. Jag hoppas att du längtar lika mycket som mig.

Jag vill också passa på att skänka en tanke till min älskade farfar som befinner sig på jordens vackraste plats. Farfar, jag hoppas att du har det bra och att du vakar över mig. Jag kan allt behöva en skyddsängel ibland.

I'll see you soon then (Vi ses snart)

Som vanligt sitter jag här med en kopp te och hos mig är det fortfarande den 16 september. Just den här dagen är väldigt speciell på många sätt och vis. Varför ska jag berätta nu:

Idag är det exakt en månad sedan jag flyttade till USA. Det var ju den 16 augusti som mitt flyg från Landvetter lyfte för att ta mig till andra sidan Atlanten och till New York. Där var jag i fem dagar på en förberedelsekurs innan jag förflyttade mig till L.A. Tiden sedan den måndagen den 16 augusti, för en månad sedan, har gått väldigt fort. Visst har det varit dagar då jag har tyckt att tiden har gått väldigt långsamt och jag har varit uttråkad, men i regel tycker jag att dagarna har sprungit förbi. När jag tänker tillbaka på vad jag har gjort den här månaden så vet jag knappt vad jag har gjort. På ett sätt känns det som att jag har gjort hur mycket saker som helst för tiden har gått så fort, medan det på ett annat sätt känns som att jag inte alls har gjort så mycket. De riktigt ”stora” sakerna och händelserna jag har fått vara med om har varit IKEA, Disneyland, Huntington Beach, baseball och San Diego. Det är svårt att välja en favorit av just de sakerna, men bäst har nog ändå så Disneyland, baseball och San Diego varit. Ja, den här månaden har gått väldigt fort. Flera av de au pairer jag har pratat med säger att tiden bara går fortare och fortare, så undra egentligen hur fort nästa månad kommer gå…? One month done, eleven more to go!

Idag är det också exakt tre månader kvar tills jag får finfint besök från Sverige. Den 16 december ska jag befinna mig på LAX och hämta upp mina två kusinvitaminer Hannah och Amanda. WIIHOOOO! Brudar, jag längtar ihjäl mig tills den dagen kommer! Kan knappt vänta! När jag känner att det är lite jobbigt och tungt, tänker jag bara på att ni ska komma till mig och då känns det genast lite lättare. Jul i L.A. med er kommer bli grymt!

Idag är det dessutom exakt fem månader kvar tills min efterlängtade födelsedag. Då fyller jag 20 bast! Det är den födelsedagen som jag har sett fram emot mest, tillsammans med 18årsdagen, och så kommer jag inte kunna utnyttja min ålder på rätt sätt. I USA är det ju 21 på alkohol, vilket inte är okej! Vad är det för land jag har kommit till? Folk får köra bil när det är 16, men inte dricka förens dem fyller 21. Det är nog dags att jag tar mig ett snack med Barack Obama tror jag. Hade jag varit hemma vid den här tidpunkten, den 16 februari, hade jag stått och hängt på Systembolagets dörrar innan öppning och firat med en hejdundrandes fest på kvällen. Tyvärr kommer detta inte bli verklighet eftersom jag varken har planer på att avsluta min tid i USA till dess eller åka hem på besök. Det blir väl istället till att gå ut och käka en bit god mat och kanske hitta på något mer. Den som lever får se. Vi får helt enkelt ta igen det sedan när jag kommer hem. Då jäklar säger jag bara!

God morgon, god morgon! Ojoj, säger jag bara. I natt har jag sovit nästan nio timmar…! Det var inte igår om man säger så. Hur skönt som helst! Det behövdes verkligen.

Nu ska jag slänga i mig lite frukost och sen dra mig mot dotterns skola för att plocka upp henne. Hon ville nämligen åka till ishallen på sitt hål och åka lite skridskor så då ska jag köra henne dit. Normalt sett så jobbar inte jag på dagtid, men idag blir det ett undantag. I detta fall så gör det inte så mycket, för då kan ju jag också passa på och åka lite eftersom mina skridskor kom i måndags. Jag har inte åkt sedan i början på april, så jag undrar hur detta kommer sluta. Kanske som bambi…? Det ska i alla fall bli grymt skoj! Jag har faktiskt saknat skridskorna riktigt mycket de senaste veckorna så det blir skönt att äntligen få göra Los Angelesdebuten.

Igår kväll var jag till och med tvungen att ta på mig mina konståkningsträningsbyxor, bara för att få in den rätta känslan. Hihi! Så snacka om att jag är taggad!

Det gamla ishallsgänget

"Our name is Bond, James Bond"

I'll see you soon then

Jag har glömt att visa vad jag shoppade i San Diego i helgen. Shoppa kanske man inte kan kalla det, eftersom det inte blev så mycket saker. Riktig shopping för mig är när man kommer hem med massor med kassar och har bränt på tok för mycket pengar. Så riktig shopping blev det ju inte, men lite nya saker fick jag allt med mig hem. Jag tror nästan att jag börjar lära mig att hålla i pengarna, vilket är grymt bra för att vara mig när jag är iväg och shoppar. Eller vad säger ni brudar? Ni vet nog mycket väl vad jag menar…

Forever 21

Forever 21

Jag har nog fått en "thing" (jag hittade inget bra ord för "thing" så detta är väl ett teckan på att USA börjar växa i mig mer och mer) för långklänningar. Jag tycker att det är grymt fint! Det är något man kan ha till så väl vardag som fest. Jag har nu två stycken, men fler lär det nog bli. Den här är däremot lite lång, men jag kunde inte låta bli. Det går ju alltid att korta av den. Jag blev heller inte så chockad att den var för lång, utan jag hade nog snarare blivit mer chockad om längden hade passat. Så det blir väl till att försöka hitta något ställe som kan lägga upp den åt mig. Hade jag varit hemma i Sverige hade jag ju kunnat fråga mamma eller mormor lite snällt, men nu befinner de ju sig på andra sidan jordklotet (eller är det jag kanske som gör det) så det kan ju bli lite svårt. Fin tycker jag den är i alla fall.

The Body Shop

I'll see you soon then

Nu är det till och med bekräftat i USA – Nana Björnberg har minifötter! Ni som känner mig bra vet ju att jag har väldigt små fötter. På sistone har de antingen krympt eller så har de gjort alla storlekar en storlek större. För ungefär ett år sedan var nästintill alla mina skor storlek 36, men nu så är det för stort så jag har fått gå ner till 35…! Haha! Jag säger då det, små fötter. Visst var det svårt att hitta skor innan, men nu är det ju ännu svårare! Jag vill ju inte behöva gå till barnavdelningen för att hitta mig ett par. Även om det faktiskt kan ha sina fördelar då det kommer till priset. Frågan är nu varför det just har blivit bekräftat i USA…?

I morses kom Emilia hit till mig för lite frukost mys. Jag hade dessutom fått henne att köpa med sig lite jordgubbar, mumsfillikaka! Vi slängde på ett avsnitt från säsongens IDOL och njöt av svensk tv. Själva anledningen till att Emilia kom hit var för att hon ville ha med mig på lite shopping. Hon hade nämligen inte shoppat sedan hon kom hit, så därför ville hon ha hjälp med att hitta ett ställe där vi kunde spendera lite timmar. Vi hamnade på ett shoppingcenter som heter Del Amo där det finns rätt så bra utbud på butiker. De har ju i alla fall mina två favoritbutiker – Hollister och Urban Outfitters. Jag köpte inte ett enda plagg! Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för fy bubblan vad det kliade i mina fingrar! Ojoj, det var en redig match att hålla sig borta från att spendera en och en annan dollar. Så, go Nana! Haha!

I detta shoppingcenter, Del Amo, finns det även en skitbra skobutik med väldigt stort utbud på just Converse och Vans. Det gillar jag! När vi var där inne passade jag på att prova ett par Converse, från barnavdelningen. Jag tänkte att vuxenmodellerna är ju säkerligen för stora så det är lika bra att gå på barnskorna. Jag tog ned ett par från hyllan som såg ut att vara i ungefär min storlek. När jag sedan kollar på flärpen för att se vilken storlek det är, står det 33,5…! Vad i ”PIP”! Haha! Ofta jag kan ha 33,5! Visserligen var mina senaste skor jag köpte ett par vita tygskor i storlek 34, men ändå. 33,5 skulle ju vara omöjligt! Jag kunde ju ändå så testa när jag lika gärna höll på. Självklart passar dem! Haha! Skrattretande! Visst, de var lite trånga, men inte så att det gjorde ont eller något. De hade jag gott och väl kunnat köpa, men jag skulle ju vara duktig idag och inte shoppa något så det får bli en annan gång. 33,5 alltså, HERREGUD! Bekräftelse minifötter!

OMG!! 33,5... Vart kommer detta sluta...?

Efter några timmar var det dags för att röra sig hemåt för vi kan ju inte bara ha skoj, utan vi måste ju jobba med. Innan barnen kom hem från skolan åkte jag och tankade lite. Sedan när jag kom hem lade jag mig ute och pluggade lite körkortsteori i den härliga kaliforniska solen. Riktigt skönt! Kort därefter kom barnen hem så då var det dags för lite läxor. Som tur var hade sonen inte fått så mycket nya läxor, så det gick väldigt fort med det idag. Vi fick därför tid till att dega framför tv:n lite granna till MTV’s VMA-gala. Vi åkte sedan och köpte hem lite mat. Panda Express fick det bli. Det är ett asiatiskt snabbmatsställe och det var helt okej faktiskt. Enkelt och billigt.

Nu ska jag nog snart försöka sova. Imorgon är det onsdag och då sätts telefonen på alarm på 3.50. Jag är lite för slarvig med min sömn. Jag borde nog försöka bättra mig på den. Sov gott Nana och god morgon Sverige!

I'll see you soon then

Förbered er på min roman om min helg nere i San Diego. Helgen var hur bra som helst. Jag var där med Kristine och hennes värdfamilj och hälsade på några släktingar till familjen. Alla var verkligen hur mysiga och goa som helst, så jag trivdes som fisken i vattnet i deras sällskap.

Kristine och hennes värdpappa kom och hämtade upp mig strax innan tre på eftermiddagen och sedan bar det av ner till San Diego, wiiihooo! Vi var inte ensamma ute på vägarna, utan vi fick dela plats med en och en annan till. Det tog kanske tre timmar att åka dit. Normalt sätt tar det kanske hälften, men det är ju när det inte är så mycket trafik. När vi väl kom fram hälsade vi på alla och åt lite snacks, och jag kände redan här att de välkomnade mig med öppna armar så det kändes verkligen som att det skulle bli en mysig helg. Lite senare åkte jag, Kristine, hennes värdpappa och hennes värdmammas bror ner till San Diegos Yaught Club för att äta lite. Turister som jag och Kristine är så gick vi även runt där och tog lite ”turistkort”. Maten var jättegod och stället var inte så skrytigt som det kanske låter, Yaught Club liksom, för mig låter det lite stelt, men det var det inte utan det var väldigt familjärt och mysigt. Vi fyra drog sedan vidare till en matbutik och handlade lite. Vi hann även med ett stopp på ett frozen yogurtställe – kanongott – innan det bar av hem för att mysa till det i soffan med filmen Love Actually. Fyllda av förväntningar på vad morgondagen skulle bjuda på somnade jag och Kristine till slut efter lite mysigt ”nattaprat”.

När vi vaknade upp på lördagsmorgonen var det bara till att äta frukost och fixa i ordning sig för vi skulle till San Diego Zoo. Denna djurpark är väldigt känd och är verkligen speciell för just San Diego. Jag har hört lite från folk runt omkring mig att om du besöker staden så måste du ta dig dit, och jag förstår verkligen varför dem har sagt som de har gjort. Det var verkligen skitcoolt! Alla dessa olika djur! Vissa av djuren som vi såg där har jag aldrig sett tidigare. Så nu har jag faktiskt vidgat min djurkännedom. Kanske inte så mycket, men lite i alla fall. V var på djurparken i kanske tre timmar så vi hann tyvärr inte med allt, men då har vi något att kvar till nästa gång. Jag var verkligen turist ändå ut i fingerspetsarna. Jag tog kort på nästintill allt vi såg. Kristine tog, till skillnad ifrån mig, ”bara” kort på de riktigt coola djuren. Jag gick också runt där som ett litet barn. Jag ville se allt och tog in vart enda intryck som gick att ta in från djurparken. De häftigaste djuren var nog ändå isbjörnarna. Så stora, men ändå så söta. Elefanterna var riktigt coola med. Jag drömmar om att en dag åka till Thailand och rida på elefanter där. Så det kanske är ett projekt att ta tag i när man kommer hem ifrån USA.

När sedan resten av familjen åkte hem släppte de av mig och Kristine på ett shoppingcenter. Fast innan vi var redo för att se vad San Diego kunde bjuda på när det kom till shoppingen blev det lite lunch på min favoritrestaurang – HARD ROCK CAFÉ! Jag försökte dessutom beställa öl till lunchen, men då behövde jag visa leg så det sket ju sig tyvärr. Det var ju i alla fall värt ett försök med tanke på att jag då inte hade druckit öl på HELA fyra feta veckor! Med lite mat i kistan var vi nu redo för shopping. Hör och häpna, jag shoppade inte upp varenda dollar jag hade. Det enda jag köpte var en långklänning (som är på tok för lång så jag måste hitta något ställe som kan sy upp den), ett par shorts och så lite ansiktsprodukter. Inte så farligt va? Det tycker inte jag. Det hade kunnat blir rätt så mycket mer grejer.

Vi hade bestämt med de andra att de skulle komma och plocka upp oss med båten och så skulle vi åka hem för lite BBQ. För att ta oss från shoppingen till vattnet hoppade vi på en cykeltaxi. Han som körde den måste ha tyckt att vi var helknäppa. Vi satt och skrattade åt allting och sa att det var så himla skoj att åka cykeltaxi och bla bla bla. Skoj hade vi minsann! Vi åkte dessutom bakom en bil som hade ett klistermärke där det stod ”Honk if you are swedish”, oo yeah baby! Haha! Efter kanske 10 minuter var vi nere vid havet. Medan vi väntade på att de skulle komma och plocka upp oss passade jag och Kristine på att ta lite fina kort. Båtturen gick bara fint. Blåsigt som bara den och Nana hade ingen tjocktröja så hon frös förbannat mycket! Tur att de hade tagit med filtar så blev det lite varmare i alla fall. När vi sedan kom till huset var det BBQ som gällde för hela slanten. Hur gött som helst! Dessutom drack jag min första öl på hela 4 veckor…! Finns bara ett ord för det – UNDERBART!!! Ojoj, det hade jag saknat. Tro mig, jag är ingen alkoholist, men lite dricka emellanåt är ju aldrig fel. Brudar ni vet vad jag snackar om… Helt utmattad som jag var somnade jag i soffan, som för övrigt var grymt skön! Grabbarna grus, ni vet ju hur bra jag är på att somna i soffan. Haha! När det sedan var dags för bedtime låg jag och Kristine och pratade om ditten och datten, mest om saknandet av festerna. Vi båda saknade faktiskt den känslan av att vakna upp och känna att man har varit ute dagen innan. Kanske lite knasigt, men när man är i våra skor så är det faktiskt inte så konstigt längre… Haha!

Söndagen var också hur underbar som helst. Vi alla gjorde oss i ordning och åkte ner till Yaught Cluben igen för deras galna buffé! Herregud vad mycket mat och sötsaker de hade där! Jag har aldrig varit på en riktig brunch förut, utan har bara drömt om att få gå på en. Tjejer ni som har sett Gossip Girl, visst vore någon av deras bruncher inte helt fel? Det ser ju hur grymt ut som helst! Proppmätt lämnade jag San Diego för den här gången. Jag vill verkligen tillbaka och se mer av staden, så det hoppas jag på att jag kan göra någon gång i framtiden.

Jag är troligt tacksam för att jag fick följa med Kristine och hennes värdfamilj ner till San Diego. Jag hade en toppenhelg som jag verkligen inte kommer glömma. Dessutom ett stort tack till de vi hälsade på!

Där med basta var romanen klarskriven!

I'll see you soon then

Förlåt om jag börjar detta inlägg med att svära (förlåt mormor, jag vet att du läser detta men jag vet också att du älskar mig för den jag är, så förhoppningsvis älskar du mig fortfarande efter detta), men fy faan vad glad jag blev idag! Den gladaste dagen sedan jag kom hit! Nyfikna på varför…?

Morgonen började faktiskt lite halvtufft med en gnutta hemlängtan men jag fick möjlighet att prata av mig, vilket var riktigt skönt! Emilia kom även till mig på morgonen för vi skulle åka ner till stranden och springa lite hade vi tänkt. Hurtiga skulle vi allt vara!

Emilia kom väl kanske hit vid 11 eller något sådant. Jag klädde på mig och så skulle vi dra oss ner mot stranden. När vi går mot bilen ropar postgubben en bit bort ”Är det någon av er som bor 4028?”, och det gör ju jag. Postgubben, som för övrigt var väldigt glad och trevlig, hade ett paket till mig som behövde signeras. Jag skriker ”Maybe it’s my skates!”. Han sa att det i alla fall var ett paket ifrån Sverige. Jag brister ut ”Emilia, it’s my skates!”. Så fort jag fick paketet slet jag upp det, och visst tusan var det ifrån Sverige! I paketet låg mina älskade, fula, äckliga, stinkiga men ändå störtcharmiga skridskor. Åhh, LYCKA! I paketet låg det även lite mer saker som jag hade beställt, nämligen tuggummi, lite kläder (bland annat min och Thures t-shirt ”Let’s go bananas”), flip flop, solglasögon och lite recept. Dessutom låg det två brev i, ett från min syster och ett från min bror. WIIIHOOOO! Ojoj, vad glad jag blev! Jag kunde inte stå där hur länge som helst, utan jag och Emilia skulle ju ner till stranden och springa, och det gjorde vi med.

Idag har jag varit i USA i exakt fyra veckor…! Jag kan knappt tro att det är sant, för guud vad tiden har gått fort! Så Sverige, vi syns snart!

Två veckor efter att man har kommit till skin värdfamilj så ska man ha ett litet möte tillsammans med sina värdföräldrar och sin LCC (ens kontaktperson). Jag skulle haft mitt möte för ungefär en och en halv vecka sedan men min LCC fick förhinder så vi hade det idag istället, och det funkade ju bra det med även om det kanske var lite sent.

Mötet går mestadels ut på att man ska gå igenom lite basgrejer så att man vet hur allt ligger till. Till exempel att man är väl medveten om att man inte får jobba mer än 45 timmar per vecka och max 10 timmar per dag, att man vet vilka regler som man ska följa hos familjen och även lite regler som man måste följa utifrån Cultural Cares (den organisationen jag är med i) och Kaliforniens sida och så vidare.

Mötet gick bra, och min LCC är väldigt gullig och mysig! Det är bara att ringa henne så fort det är något, dygnet runt. Det är ju det ens kontaktperson är till för, men det är skönt att höra henne säga det ”rakt ut” till en. Det var mest som en checklista som vi prickade av tillsammans så det gick ganska fort. Jag blev riktigt glad av att höra ifrån min värdmamma att hon tycker att jag är en grym förebild för hennes barn! Jag sköter mig, tränar och äter hälsosamt. Hon sa att jag är den personen som man drömmer om att vara. Jag tyckte ju att hon överdrev lite, det är ju lite vad amerikanare är kända för enligt mig, men det var riktigt kul att höra! Så ikväll går jag nog och lägger mig med ett leende på läpparna.

Ojoj, vilken helg jag har haft i San Diego tillsammans med hennes familj och deras släkt! Supermysig och grym på alla dess vis! Det kommer komma ett megalångt inlägg, och då menar jag verkligen MEGALÅNGT, om hur helgen har varit. Det finns så mycket att berätta att jag knappt vet vart jag ska börja. Därför spar jag på de krafterna tills imorgon, och skriver om vad som har hänt idag (förutom de timmarna vi var kvar i San Diego).

Efter att Kristine och hennes värdpappa hade släppt av mig ”hemma” hos mig var jag faktiskt lite duktig och började packa upp. Ni behöver inte tappa hakan, för jag packade inte upp allt, men lite i alla fall. Jag tog det även lugnt vid min älskade, kära, underbara dator som jag har varit utan i några få dagar, men det känns som en hel evighet! Haha! Däremot hade jag inte ork eller energi till att blogga om min grymma helg, utan jag stack ut på en härlig löptur/powerwalk. Underbart gött på ren svenska (eller västgötska för de som är ordmärkare)!

När jag kom tillbaka, trött och svettig, blev det lite stretching framför ett Sex and the City avsnitt och sen raka vägen in i duschen för jag skulle dra mig mot Cheesecake Factory för en middag med ett gäng härliga brudar. Precis innan jag skulle åka hade min värdpappa ett litet ”mini-blommor-och-bin-snack” med mig… HAHAHAHAHAHAHAHA!!! Det ni!

Jag plockade upp Emilia och Kristine på vägen innan vi mötte upp de andra väl på plats. Jag älskar verkligen att gå ut och käka, det är så himla mysigt! Hemma gjorde jag inte det så ofta, men här blir det en och en annan gång. Mysig vana!