Nana Björnberg

Rubriken kanske kommer förvirra er lite. Den står inte för ihop, alltså tillsammans, utan det är en förkortning av International House Of Pancakes (IHOP). Det är en snabbmatsrestaurang vars specialitet är just pannkakor. Det är inte någon fin restaurang så därför är ju inte kvaliteten så jättehög för den delen heller, men strunt i det.

Varför jag skriver ett litet inlägg om det är för att jag och Emilia var där igår och åt lunch. Jag har kört förbi det några gånger och blivit lite sugen på att testa det, men det har inte blivit så förens igår då.

Tidigare har jag inte kunnat äta pannkakor för jag har fått ont i magen. Jag vet inte varför. Jag är ju inte allergisk mot någon av ingredienserna, så det borde ju funka men det har det inte gjort. Sedan så har jag heller inte tyckt att det har varit så speciellt gott, så jag har inte saknat det på något sätt. Däremot kan jag ju inte bo i USA under ett års tid utan att ha ätit de amerikanska pannkakorna. Igår var det därför upp till bevis för att se om min mage klarade av dem, och förvånansvärt nog så gick det ganska bra. Inte så mycket magont. Det kanske till och med blir så att jag testar en gång till, och varför inte då till frukost någon morgon när man har mycket tid, vilket jag har väldigt ofta. För de flesta amerikanare är pannkakor och våfflor frukostmat, och inget annat. Dottern tittade konstigt på mig en kväll när jag förslog att de kunde göra våfflor till kvällsmat.

När jag och Emilia satt och kollade igenom menyn, hittade vi ett svenskt alternativ. Crepes (jag skulle tro att det är vanliga tunna pannkakor) med lingonsylt, men jag skulle ju ha amerikanska pannkakor. För mig blev det fullkornspannkakor med inbakade blåbär som serverades tillsammans med banan och ägg, men jag bytte ut äggen mot keso. Mycket goare enligt mig. Dessutom bad jag om att få lite blåbärssylt till. Det var inte det godaste jag har ätit, men det var inte så tokigt ändå. Emilia beställde mer klassiska amerikanska pannkakor med en liten gräddklick som var täckta med blåbärssylt.

När jag var och hämtade dottern igår ifrån skolan, för hon behövde till tandspecialisten, berättade jag för henne att jag hade varit på IHOP och ätit pannkakor. Hennes reaktion var ungefär ”Har du varit på IHOP? Det är inget bra ställe. Dessutom är inte deras pannkakor så goda”. Nehe, där ser man. Det fanns tydligen ett kafé som hete Mimi’s Café som hade mycket bättre, så jag får väl testa det någon annan gång. Det var lite ”tråkigt” att äta dem, för efter ett tag var man ganska trött på dem. Jag vet inte om det är så överhuvudtaget när det kommer till mig och äta amerikanska pannkakor, eller om det är så för att det var just på det stället och att de inte har så hög klass. Det kanske inte är en sådan dum idé att testa något annat ställe ändå. Aja, jag har i alla fall gjort min amerikanska pannkaksdebut.

I'll see you soon then

Jag klappar mig själv på axeln. Jag började morgonen med en tur ner till stranden i Redondo Beach för en spring- och powerwalktur. Hur skönt som helst! Dessutom var det inte så jättevarmt, så man svettades inte sönder. Det som är så härligt med att srpinga/powerwalka där nere är att man hela tiden möter andra människor som också motionerar. Människor i alla åldrar. Jag tillhör nog den yngre generationen. De flesta är väl 30-45 år gamla, men det finns även de som har passerat 65årssträcket. Vissa av de äldre som man möter utmed strandpromenaden skiner upp som en sol och hälsar så glatt. Det gör mig glad, så självklart hälsar jag tillbaka med ett leende. Tänk om alla kunde vara så. Allt skulle vara så lätt då. Fast i och för sig så är det väl ganska roligt med olika typer av personligheter. Det gör ju vår jord till en ganska intressant plats att bo på.

När jag var klar med turen utmed strandpromenaden fick jag syn på de ”gyllene trapporna”. Hmm, konståkningstänket kom då krypande i mitt huvud. Varför inte hoppa upp för de jämfota och på ett ben? Det är ju bra träning tänkte jag. Så självklart börjar jag hoppa upp för dem några gånger. Människorna runt omkring mig måste tyckt att jag var halvknas, men de kan ju inte kräva så mycket ifrån mig, jag är ju trots allt bara en liten svensk brud som tycker om att träna på alla dess vis. När jag sedan kom hem blev det lite styrkeövningar för magen och även en go stretchningsstund.

Nu har jag precis duschat och ska ta tag i att städa mitt rum och tvätta lite. Jag har bestämt att onsdagar ska bli min tvättnings- och städdag. Så jag har en rolig stund framför mig tills barnen kommer hem ifrån skolan. Så nu är det bara på med musik och så kör vi gärnet!

Önskar att jag istället kunde köra gärnet så här...

Ps, IDOL-tittandet hos Emilia igår var riktigt skoj. Vi hann nog med tre avsnitt innan det var dags för mig att åka hem. Vi ligger lite efter er där hemma, så avslöja inte hur det går. Det senaste programmet vi såg var den första av uttagningarna till Fredagsfinalerna. Jag tyckte att de två bästa ifrån den omgången gick vidare, nämligen Linda och Chris. Chris är väl lite sisodär, men Linda är skitcool!

Nej du Nana, nu får du nog allt slita dig härifrån. Time for some cleaning!

I'll see you soon then

Då var det dags för min andra dos av frukt. Det började redan i morses, men nu var det några timmar sedan så det är dags för dos nummer två.

Jag älskar verkligen frukt, vilket kanske heller inte är så svårt att förstå när man känner mig… Du kan äta dem som de är, du kan ha de tillsammans med mjölk, fil, yoghurt eller gröt, du kan göra en smoothie, du kan ha det som tillbehör i en sallad, du kan använda det när du lagar mat och du kan göra någon form av efterrätt/bakverk av frukt. Ja, du kan använda det till allt. I alla fall i min värld.

Min smoothie består av nektarin, äpple, hallon, banan och lite apeslinjuice. Skitgott!

Steg 1 - I med alla frukter

Steg 2 - I med apelsinjuicen och på med mixer

Enjoy!

Fy tusan vad varmt det har varit idag! Helt galet! Det har varit hela 40 grader!

På morgonen blev jag väckt några gånger av att hunden, och även några andra hundar, höll på och skälla som bara den. Har de ingen respekt för de som vill sova ut?! Haha! Jag lyckades somna om, och vaknade sedan strax innan tio. Hur skönt som helst! När jag då skulle gå in till huset för att fixa lite frukost, fick jag världen chock när jag kom utanför min dörr…! Det var så varmt att det kändes som att jag gick in i en bastu. Det kändes nästintill som att jag klev rakt in i en vägg av hetta! Den värmen har jag inte känt sedan jag var i Turkiet på studentresa, eller när vi hade tropisk hetta hemma i början på sommaren.

Med lite frukost satte jag mig vid datorn och började chatta med lite folk, bland annat pappa och min kusinvitamin Hannah. Jag övergav pappa på chatten, och började skypa med Hannah istället. Jag älskar skype! Det känns verkligen som att man är i rummet jämte när man faktiskt hör den andres röst. Jag fick lite uppdatering om vad som hände hemma hos henne, och den klantan avslöjade att hon antagligen har tänjt ut ett ledband… Nödvändigt Hannah, nödvändigt. Efter lite drygt en timmas prat bytte jag om till träningskläder, trotsade hettan och gav mig ut på en poweralk. Visst det var galet varmt, och jag tycker nästan att jag var lite knasig i huvudet som gav mig ut och tränade (fast jag har ju alltid varit knas, så det är väl inget nytt), men det var skönt!

Svettig som en gris återvände jag hem för lite stretchning och dusch. Sedan kom sonen hem. Idag hjälpte jag honom inte så mycket med läxor, för han skötte det mesta själv. Eftermiddagen har bestått av att kolla på lite film, den första Indiana Jonesfilmen. Jag och barnen åkte även och hämtade min värdmamma på bilverkstaden för hon behövde lämna in bilen på lite service. Vi återvände hem, fixade lite sallad till middag för man är ju inte så sugen på varm mat när det är så här varmt ute, och nu sitter jag här och bloggar för er. Fats jag ska lämna datorn nu för en liten stund. Jag hade tänkt svara på lite mail och så, men sonen kom hit nu och undrade om jag ville avsluta filmen som vi började på tidigare. Även om jag hellre hade velat sitta kvar vid datorn, har jag inte hjärta att säga nej. Hoppas att jag kan sova sedan. Som tur är så är det inte skitvarmt på mitt rum. Dessutom har jag en fläkt som står på för fulla muggar! Däremot vankas det för skypedejt med Björnligan (min familj, vi kallar oss själva för det) om lite drygt en timma.

Morsning på er Sverige!

I'll see you soon then

Igår åkte jag, Emilia och Kristine på en liten road trip inte så längt härifrån. Vi hade sagt att vi skulle försöka komma iväg strax efter nio, men tror ni vi häll det? Nepp! Vi kom nog iväg ungefär vid tio, men det gör ju inget. Huvudsaken är ju att vi kom iväg överhuvudtaget. Med GPS och vägbeskrivning var vi på G för att se vad Malibu hade att erbjuda oss tre.

Vi visste inte riktigt vart vi skulle stanna till, för det var inte riktigt så som vi hade tänkt oss på de ställen vi stannade för att ”undersöka”. Vad vi sökta var också lite oklart, men inte vad vi hittade i alla fall. Vi körde nog ner till tre olika stränder. Efter ett tag gav vi upp och körde tillbaka till ett ställe som vi hade passerat för ett tag sedan. När vi kom dit var det lunchdags så det första vi gjorde var att sätta oss på en restaurang och käka lite. Precis nedanför restaurangen (den låg uppe på en pir) var en grupp som skulle ut i kanoter och en som skulle ut på en sådan surfbräda som man står på och paddlar med en vanlig kanotpaddel. Ena guiden var riktigt fräsch. Haha!

Med lite mat i magen gick vi och hämtade våra saker i bilen och rörde oss mot stranden som låg lite bortanför piren och restaurangen. Ut med handduken, av med kläderna, på med solkräm och sedan var det dags för att njuta av solen! Det var hur skönt som helst! Jag lyckades till och med att sova en liten stund, vilket var riktigt skönt för jag hade inte sovit så många timmar natten innan. Däremot hade vi glömt en sak. Vi hade glömt att fixa en volleyboll… Det hade vart perfekt att ha med en, men det får bli nästa gång istället. Efter ett tag tröttnade jag på att bara ligga still och gick därför på en liten tur utmed vattnet. Dessutom sov nog de andra brudarna så det fanns ju inte någon jag kunde prata med… Det var faktiskt rätt så skönt att gå i mina egna tankar vid vattnet och inte behöva tänka på någon annan en mig själv. Det kanske låter lite egoistiskt, att inte behöva tänka på någon annan, men jag tror att man behöver tid till sig själv. Jag kunde stanna när jag ville, vända när jag ville, inte behöva tänka på att svara om det var någon som frågade mig något, jag kunde helt enkelt göra exakt vad jag ville och hur jag ville. Tyvärr kunde jag inte traska så långt som jag ville för det var privat strand resten av biten. Det var ju där jag egentligen hade velat gå, och se alla coola hus och vilken fräsch utsikt de har över havet, men det blev inget med det. Det var bara att vända tillbaka. Jag får se till att jag lär känna någon som har ett strandhus där så får jag åka och hälsa på istället. En mycket bra plan enligt mig. Haha!

Under tiden jag låg där kunde jag ju inte låta bli att se om det fanns några snyggingar där på stranden, men tyvärr så var de inte så många till antalet. Hittade en i alla fall. Barret, jag lovade ju att ta kort, så detta kort är för dig…

När vi hade solat och badat i några timmar, och förresten så var vattnet väldigt svalkande och skönt, hoppade vi in i bilen och körde in mot Santa Monica. En söndagseftermiddag när alla ska hem igen efter helgens eller dagens utflykter innebär TRAFK! Det var skitmycket bilar på vägen som skulle åt samma håll som oss, vilket gjorde att det tog mycket längre tid än vad det gjorde när vi körde i andra riktningen till Malibu. Vi klarade detta fint. Fönstren var nervevade, musiken var på och vi satt och skrek till svenska låtar. Kan det bli så mycket bättre när man kör bil i USA? Neeehääääää!

När vi väl kom in till Santa Monica skulle vi bara hitta en parkeringsplats nära Third Street (shoppinggatan) och sedan skulle vi vara redo och taggade för att spendera kvällen där. Vi valde dock fel fil när vi kom in till Santa Monica och hamnade därför på motorvägen, istället för att komma in till shoppingen. Detta löste vi finfint genom att ta nästa avfart och sedan rullade det bara på. Lite krångel med att hitta parkeringsplats, men tillslut hittade vi ett p-hus så sedan kunde kvällen börja.

Kvällen var helt underbar! Shoppingen i Santa Monica är grym! Däremot var jag duktig och höll i mina pengar. Jag köpte endast ett par sportshorts. På rean dessutom! Jag börjar bli duktig på det här med att hålla i pengarna. Det ni! Även lilla Nana som brukar vara sämst på att hålla i pengarna när det kommer till shopping, kan lära sig något nytt. Den dagen jag verkligen har pengar att spendera och jag är på shoppinghumör, ska jag dra mig in mot Santa Monica för där finns allt! Bästa stället! Dessutom är det inte bara shoppingen som är bra där, utan hela stället är underbart! Stranden är fin och den ligger inte alls långt ifrån Third Street. Det finns massor med alternativ på mat och fika där. Allt från små mysiga, till lite mer exklusivare ställen. Efter att vi hade kollat klart på vad shoppingen kunde erbjuda oss, satte vi oss ner på en söt liten restaurang för en liten middag.

Trötta efter den långa dagen började vi traska tillbaka mot bilen. På vägen dit blir Kristine dagens lyckligaste tjej. Kära läsare, ta mig på orden, för jag menar verkligen att hon blev världens lyckligaste tjej. Jag måste ta detta från början. Under kvällens gång när vi var inne i Santa Monica och skulle ta ett hjärtkort (vi märker alla ställen vi gillar med ett hjärta) var det två personer, en kille och en tjej, som gick i vägen för kortet. Kristine säger till mig och Emilia att vi får vänta lite tills de har försvunnit ur bild. Helt plötsligt skriker Kristine ”OMG!!!”. Jag och Emilia fattade ju ingenting. Den här killen som gick där med sin tjej, det var tydligen en av skådespelarna, Kim, ifrån den australienska tv-serien ”Home And Away”.  Varken jag eller Emilia visste vem detta var, men Kristine har följt den här serien ett tag så hon hade stenkoll på honom. Tyvärr hann han försvinna innan Kristine kunde få ta ett kort med honom. Under hela kvällen gick hon och höll ögonen öppna om hon skulle se honom igen. Det såg väldigt mörkt ut på den fronten. Vi hade gett upp vår jakt, när det plötsligt händer… Precis som i TRISS. När vi är på väg tillbaka till bilen möter vi honom och hans flickvän. Kvällen fick ett lyckligt slut. Kristine kommer kunna leva länge på detta.

Nästa gång jag åker till Malibu, ska jag försöka åka med någon som vet vart man ska. För jag blev besviken på stranden. Jag hade väl för höga förväntningar på Malibu, men jag ger inte upp. Jag ska hitta guldkornen. Vi får väl se lite när det blir. Kanske till nästa år när sommaren drar igång igen…

I'll see you soon then

Okej, gott folk! Dags för helgens andra avslöjande, och detta tycker jag personligen är några snäpp coolare än det igår…

Först tänkte jag bara passa på att säga att ett sms hemifrån värmer otroligt mycket. Jag har fått flera sms, och jag har svarat på dem flesta. Förlåt pappa om du får betala lite, men jag tror innerst inne at du tycker att jag är värd det. Det kan ju bli mitt lilla belastningskonto nu hemma eftersom ni har ”förlorat” belastningen på glass- och fruktkontot. Haha! I morses när jag vaknade hade jag fått ett sms från min häxmoster Helena och ett ifrån Elins söta mamma Eva. Tack!

Back to avslöjandet… Idag, om ungefär 20 minuter kommer Emilia hit för att plocka upp mig, då ska vi bege oss mot Kristines hus för att plocka upp henne, sedan ska vi fortsätta på stranden. Skönt va? Däremot är det inte vilken strand som helst, utan vi ska till MALIBU!!! Oo yeah, you heard me! Malibu är stället där tydligen alla rika hänger. Många av dagens kändisar brukar hålla till där på semester. Många har sitt sommarhus där. Min värdpappa berättade att man kunde se Pierce Brosnans hus ifrån stranden…

Malibu har alltid varit ett ställe som jag vill besöka, just för att det är där alla kändisar håller till. I alla fall enligt många skvallertidningar. Jag hoppas på att det blir en grym dag på stranden. Vädret är med oss den här helgen. Det är sommarvärme här nu för att vara Kalifornien, så vi ska utnyttja detta till fullo. Självklart kommer kameran åka med om, så att jag kan vara redo att leka lite paparazzi i sanden.

Tro mig, uppdatering kommer. Var så säker!

Så här ser Santa Monicas beach ut, vi får väl se hur Malibu ser ut...

I'll see you son then

Nja, det kan jag väl inte direkt påstå att det gör. Inte när det har med min sånginsats att göra. Idag åkte som sagt jag, Emilia och Caroline in till Downtown L.A. för att sjunga lite svenska julsånger. Vi skulle träffas hemma hos en av dem som var lite ansvarig över det hela. Det var bara att plugga in adressen i GPS:n, som jag för övrigt har med mig vart jag än åker, och köra mot Santa Monica. Det gick jättebra att köra dit, med ett litet undantag. Jag missade en avfart så vi fick ta en liten omväg, men det gick bra tillslut och vi hittade dit så det var ju lugna puckar.

Väl på plats i huset var det två kvinnor i 35-45årsåldern, svenska, som mötte upp oss. Den ena har bott här sedan 1987 och den andra kom hit till USA år 2000, så de har ju varit med ett tag om man jämför med oss. De välkomnade oss med öppna armar och var helt underbara! Vi snackade om allt möjligt. USA och dess galenheter, men inte minst så blev det väldigt mycket prat om Sverige och vår underbara mat vi har hemma. Vi fick flera tips om vart vi kan åka om vi vill ha vissa speciella svenska matvaror, så det är ju bara att planera in en dag då vi ska åka på Sverigematshopping. Efter ett tag kom det dit ytterligare en tjej, Rebecka, som visade sig komma ifrån Borås ursprungligen. Jag brister ut ”VA?! Gör du? Jag är från Ulricehamn!”. Tänk vad världen är liten. Haha!

Idag var ju första sångträffen och vi ska tydligen öva en gång i veckan, på söndagseftermiddagar. Jag ser verkligen fram emot detta! Det kommer bli grymt skoj! Jag ser redan fram emot nästa söndag för att få sjunga lite mer. Haha! Jag kanske kommer hem och är en sångtjej… Syftet med idag var att bestämma vilka låtar som vi ska ha med i Luciatåget och sjunga igenom de lite lätt så att hon som håller i det ska få en liten hake på vart vi ligger när det kommer till sång och så. Det var faktiskt lite småmysigt att stå i ett vardagsrum, i USA, och sjunga svenska julsånger. Själva Luciaframträdandet hålls främst på en julmarknad, dit det brukar komma runt 2500-3000 personer och där ska vi sjunga… SHIT! Haha! Nej men det ska verkligen bli skitskoj! Jag är taggad! Sedan så brukar det även bli lite lusseframträdande på andra svenska företag, och då får man till och med en liten slant för det. Underbart! Dessutom avslöjade dem att när det är själva Luciakröningen på julmarknaden, så brukar det vara en svensk kändis av något slag som håller i den. Coolt! De sade ett namn som de hade kanske på ”G”, men det får jag inte avslöja för inget var klart. Detta namn alltså, om det skulle bli den här personen, kommer jag att smälla av! Bokstavligt talat! Jag ska hålla alla ben jag har i hela kroppen! Spännande va?

Jag hade kunnat stanna kvar där hur länge som helst, för de två kvinnorna som häll i det var hur underbara som helst, men vi tackade så mycket för oss och körde tillbaka hemåt. Inga felkörningar, utan raka spåret hem.

Nu ikväll har jag ätit på Chronic Tacos med Emilia och Kristine. En rysk au pair kom även dit och ”joinade” oss. Vi började snacka med killen som antagligen är lite ansvarig för stället. Det ser ut som att han skulle kunna vara hämtad ifrån Miami eller L.A. Ink, för han är full av tatueringar och störtskön! Han frågade vart vi kom ifrån, och vi bara ”Sverige”. Då frågar han ”Hur mår du?” på SVENSKA…! Jag tappade nästan hakan! Det visade sig att han hade bott tillsammans med några svenskar uppe i Aspen (Colorado), så det var därför han kunde lite svenska ord och fraser.

Goa och glada drog vi fyra hem till mig för en liten filmkväll. Vi såg ”Because I said so”. En romantisk komedi, typisk brudfilm. En riktigt mysig sådan.

Brudarna åkte hem för ett tag sedan och jag ska nog snart sova. Fast först blir det nog lite Sex And The City om jag känner mig själv rätt…

Imorgon bitti (min tid) avslöjar jag vad jag ska göra under hela dagen imorgon. Den karamellen får ni allt suga på i några timmar. Se nu till att njut av det som är kvar av denna söndag, vilket är ganska många timmar. Så fortsättning följer...

En mysig dag på Marstrand i somras

I'll see you soon then

God morgon på er! De första har väl i och för sig varit vakna i några timmar nu, men inte jag. Jag vaknade precis. Det första jag gör är att ta datorn till sängen, sätter på NRJ’s webbradio och börjar blogga. Det kanske var dags att avslöja den första händelsen i helgens planer…

Idag ska jag plocka upp Emilia och Caroline hemma hos Emilia vid ett. Efter det ska vi dra oss in mot L.A. Downtown för att (trummor…) sjunga! Jo, ni läste rätt. Vi ska sjunga. Det ’r nämligen så att vi ska delta i SWEA:s juluppträdande. Det är en organisation med vars medlemmar är svenska kvinnor i alla åldrar. Varje jul hålls det en stor julmarknad och det bjuds även på ett fint luciatåg, och vi ska vara med i detta luciatåg.

Nu finns det säkert dem som grämer sig: ”Vad har Nana nu gett sig in på? Hon kan ju inte sjunga?”. Nej, det är sant. Jag är inte bra på att sjunga, men jag tycker att det är roligt. Jag har alltid drömt om att jag en dag skulle bli en grym sångerska, men tyvärr tror jag inte att den drömmen kommer gå i uppfyllelse. Jag får nog istället hålla mig till publiken vid sådana evenemang istället för att hålla i dem.

Under min tid här i USA vill jag testa så mycket saker jag bara kan. Vissa av er hemma har sagt till mig att jag ska göra allt jag inte kan göra hemma, och det jag kan göra hemma ska jag göra tusen gånger värre. Jag vet inte om ni menade att jag skulle vara med i ett Luciatåg, men det ska jag i alla fall. Jag måste därför försöka få tag på ett Lucialinne och lite glitter. Tur är väl det att det är lite mer än två månader till uppträdandet (5 december) för då har dels tid att öva, dels tid att hitta de sakerna.

Vi ska träffa hemma hos någon och börja öva. I och för sig så vet jag inte hur mycket övande det blir idag, utan det kanske mest blir att träffas eftersom det är första gången idag. Jag tycker i alla fall att detta ska bli riktigt skoj! Det kommer i alla fall kännas konstigt att sjunga julsånger idag. Anledning ett – det är bara 25 september än. Anledning två – jag är i L.A, här är det sommar. Jul är snö och kallt för mig (eller i alla fall försök till det för det är ju inte så ofta vi får vara med om både kyla och snö på självaste julafton) och det kommer jag ju inte få upplev här vid jul.

Antingen ska jag varna dem om att jag är dålig på att sjunga, eller så får de upptäcka det på egen hand. Det går ju också att hålla sig lite i bakgrunden när det kommer till sången. Försöka att smälta in bland de andra. Det återstår att se…

Önska mig lycka till (för det behöver jag nog). Jag önskar mig själv lycka till i alla fall.

God Jul

I'll see you soon then

Jag är precis hemkommen från Emilia. Jag, Emilia och Caroline har haft en svennekväll som har bestått av Sunes Sommar och IDOL. Två underbara saker man kan underhålla sig med. Vilka härliga skratt det bjöds på i Sunes Sommar. Det var evigheter sedan jag såg den filmen, så det var verkligen på tiden.

Vet ni vad? Jag är nästan lite smått stolt över mig själv. Jag sade ju innan att jag skulle försöka ta det lite lugnt på med promenad, och det lyckades jag med! Jag börjar ju faktiskt att hålla de sakerna jag säger till mig själv. Än så länge så har det ju bara kommit till shoppingen, att inte spendera så mycket pengar, och så då idag med att ta det lilla lugna på promenixen. Jag var ute och gick lugnt med musik i öronen i lite drygt en timma. Hur skönt som helst! När jag har på musik och är för mig själv är det som om jag är i en helt annan värld, där ingen kan störa mig eller säga till mig att göra si eller så, utan det är bara jag och mina egna tankar. En av de första låtarna som kom på var ”We No Speak Americano”. Det första jag tänkte på när jag hörde den låten var er brudar. Hur mycket har inte vi dansat till den låten om jag får fråga? Så mycket man bara kan! Det blev nästan som en liten nostalgitripp tillbaka till våra förfester där vi bara körde på! Underbart!

Nyår 09/10 hos mig

När jag kom tillbaka hem slog jag mig ner framför tv:n och stretchade lite. Det börjar bli lite smått en standard att stretcha. Tidigare när jag åkte konståkningen var det verkligen en del av vardagen att stretcha och öva vighet, men sedan dess har det varit väldigt dåligt med det. Nu kan det nog bli ändring på det. Jag ska jobba på det i alla fall. Efter ett tag kom dottern hem och sedan blev det en dusch på det.

Eftermiddagen var väldigt slö. Den var en blandning av dator, tv och min bok. Just nu läser jag The Last Song skriven av Nicholas Sparks. Den är hur söt som helst! Så den boken är det inga problem med att läsa. Värdmamman kom hem med lite mat ifrån ett mexikanskt ställe som heter Rubio’s. För mig blev det en burito fylld med kyckling och stekta grönsaker, riktigt gott. Därefter började jag och min värdpappa undersöka lite alternativ på telefonabonnemang och sådana saker till mig. Min pappa har skickat över en telefon nu från Sverige som borde komma inom några dagar, och till den ska jag då fixa ett amerikanskt SIM-kort och sedan bestämma mig för hur jag ska sköta det andra, det vill säga att ringa och sms:a. Det är inte lika lätt som det är i Sverige, utan det är skitkrångligt! I alla fall enligt mig. Jag hoppas dock att det löser sig snart, för det är lite jobbigt att inte ha någon telefon som jag kan använda här i USA. Jag har ju igång min svenska, och vill även fortsätta att ha det, så att jag kan skicka sms till er där hemma ibland. Dessutom är det ju grymt skoj att få ett sms från er med (blink, blink).

Nu är det ganska sent här hos mig. Klockan är snart ett mitt i natten, men innan jag ska sova blir det nog att svara på lite mail. Jag har inte gjort det på några dagar nu, så det finns några stycken i inkorgen. God morgon!

Ps. Imorgon avslöjar jag den första delen av helgens planer…

I'll see you soon then

Något som det alltid finns gott om här i huset är färsk frukt, och det gillar jag. Därför kunde jag och Emilia få till en riktig god fruktsallad när hon kom hit, men den hade verkligen inte blivit densamma utan jordgubbarna som hon hade med sig. Under dessa veckor som jag har lärt känna Emilia har jag fått reda på att hon inte har sett några filmer som man bara måste se. I alla fall enligt mig. Så med lite yoghurt med fruktsallad var vi redo för att se första filmen på listan – The Proposal. Jag såg ju den bara för någon dag sedan, men den kan jag se om och om igen. Jag tror nog att hon tyckte den var ganska rolig, för vi fick oss allt flera goa skratt!

Efter att vi hade degat oss framför filmen drog vi oss ner mot Redondo Beach i förhoppning på att det skulle vara soligt där. Vet ni vad? Solen var på vår sida. Så vi passade på att ta en härlig promenad i sanden och prata om allt möjligt. Jag kan säga så här, vi har brutit isen nu när det kommer till alla samtalsämnen som kanske inte är det första man pratar om när man inte känt varandra så länge. Mycket trevlig pratstund! Klockan tickade på och det var dags för lunch, så jag introducerade Emilia för Chronic Tacos. Riktigt gött käk och billigt som bara den med! Som au pair tjänar man ju inte mängder med pengar, så bli inte förvånad nu, men vi går faktiskt inte på lyxrestaurang varje dag och agerar Hollywoodfruar. Vi är bara några simpla brudar som tar hand om barn. Så ser vardagen ut nu i alla fall, i framtiden får vi väl se… Nej då, skojade bara! Vi hann även med ett litet stopp på Yogurtland innan Emilia släppte av mig hemma.

När jag kom hem frågade min värdmamma mig, som jobbade hemifrån idag, om jag kunde dra mig mot matbutiken och handla lite frukt. Jag som tycker att det är roligt att åka och handla sade ja och brummade iväg mot matbutiken. Hon sade att jag kunde ta vad jag ville ha eftersom jag är den som äter mest frukt i familjen, så det var ju bara att välja och braka. Det hela slutade med att jag kom hem med hallon, äpplen, apelsiner, nektariner och bananer.

Strax efter att jag hade kommit hem, kom även barnen hem. Idag var ytterligare en sådan dag som jag inte behövde hjälpa sonen med så mycket läxor, utan han skötte det mesta på egen hand. Jag var ändå intresserad av vad han satt och pluggade på, så jag slog mig ner jämte honom och började läsa om kroppens celler och dess funktioner frivilligt...! Det var faktiskt inte så tokigt, och dessutom var det nästan lite småroligt när jag märkte att jag kom ihåg det mesta ifrån Agnes lektioner.

Nu kommer vi till dagens ”söthet”. Dottern älskar att läsa, så det gör hon varje dag frivilligt. Sonen å andra sidan tycker inte att det är lika underhållande, men han måste läsa varje dag. Jag läste jättemycket när jag var yngre. Jag kallade mig själv för bokmalen eftersom jag slukade böcker. Det senaste året har det inte riktigt funnits tid eller intresse av att sätta sig ner med en bok och bara läsa på, men jag har alltid tyckt att det har varit avkopplande att få släppa vardagen och komma in till en annan värld. Nu återkommer jag till styckets början, själva ”sötheten”. Vi tre, jag, dottern och sonen, satt i vardagsrummet och läste våra böcker samtidigt. Barnen satt i var sin soffa och jag satt på golvet och stretchade samtidigt. Jag tyckte att det var lite smågulligt av oss. Värdmamman tyckte att vi var väldigt duktiga och sade ”Åhh, här sitter mina tre barn och läser sina böcker”. Lade ni märke till hennes TRE barn…? Ja, jag är nog en del i deras familj.

Magen var inte riktigt med mig på kvällen heller så det fick bli lite favoritkvällsmat a la Nana, nämligen fruktsallad med keso. Jag myste självklart till det med en kopp te. Barnen fixade våfflor till sig själva till kvällsmat och jag satt med dem vid bordet.

I natt tror jag verkligen att jag kommer sova gott. Jag har sovit runt sju timmar på två nätter, så någon natt borde ju tröttheten ta ut sig. Dessutom känner jag mig helt slut, så ikväll blir det nog inte sent. Morgondagens planer ser ut som sådan att jag ska plocka upp dottern på skolan under hennes hål och så ska vi dra oss mot ishallen för att träna lite. Träna och träna kan jag väl inte kalla det jag gör, utan jag glider mest runt. Tyvärr har jag inte slipat mina skridskor än, men det får gå ändå. Sedan ska jag även ta mig mot banken för att lösa in min lön. Kvällen är fortfarande oplanerad. Något lugnt blir det i alla fall. Nu till helgen har jag grymt bra planer, men de tänker jag inte avslöja en torsdagskväll som denna. Den karamellen får ni allt suga på ett tag till.

Trevlig fredag! Jag önskar mig själv lycka till med sömnen…

I'll see you soon then

Idag är det torsdag och solen skiner här i Los Angeles. Ovanligt? Nej, faktiskt inte. Däremot så är det inte sol från morgon till kväll här, utan solen brukar komma fram någon gång på förmiddagen. Det brukar också vara så att det är soligt uppe hos mig (området där jag bor i ligger ganska högt upp), men om man drar sig ner mot havet så är det disigt. Som tur är så brukar det spricka upp lite senare på dagen.

Hur gick det då med min förhoppning om att få en bra nattsömn? Åt skogen! Jag låg och var helt speedad när jag skulle sova. Hur jobbigt som helst! Ibland förstår jag mig inte på mig själv! Jag hade ju inte direkt sovit så många timmar natten innan så därför trodde jag att jag skulle sova som en stock (stocken Malin, fattar du? Haha!) men så blev det inte. Jag låg bara och vred och vände på mig i sängen. Tillslut tröttnade jag och gick till badrummet för att tvätta ansiktet. Huvudet, eller hjärnfabriken som man också skulle kunna kalla den, jobbade på högvarv. För att få ur alla tankar i huvudet testade jag att skriva ner dem, och det funkade faktiskt lite grann. Jag blev väl inte jättemycket tröttare, men det var i alla fall ett steg i rätt riktning. Dessutom kände jag lite press på att jag var tvungen att somna, för alarmet skulle ju ringa vid 3.50…

Tillslut somnade jag. Klockan var nog nästan två, så det blev ju inte alls många timmars sömn. Vaknade med ont i halsen och trött som bara den, men det var bara upp och hoppa och gilla läget. Sätta sig i bilen, köra till ishallen, sova under tiden dottern tränade, köra hem, köra barnen till skolan och sedan hem.

Nu sitter jag här med en kopp te och väntar på att min kära dalmås ska komma. Vi tänkte ha lite frukostmys. Får dock se hur mycket mys det blir, magen spelar mig ett spratt idag. Det är härligt ändå att få lite sällskap. Jag måste nämligen hålla mig hemma de första timmarna idag eftersom det kommer några som ska byta ut vissa dörrar här i huset.

Nu kom hon, så nu blir det göttigött!

I'll see you soon then

Nja, riktigt så farligt är det väl inte med mig om jag ska vara ärlig. Jag är ”bara” lite förkyld, men idag har jag velat vara lite svag och ynklig. Så idag har det bara varit en slappardag där jag nästintill inte har gjort något speciellt.

Jag började morgonen med att spendera tid med min älskade vän Dator. Vi spenderar ganska mycket tid tillsammans nu för tiden. Jag känner mig inte så ensam när vi är i närheten av varandra. Chattade med lite folk hemifrån vilket var lika skoj och trevligt som vanligt! Det är extra skoj när man snackar med de som man inte har pratat med på ett tag.

Efter en jobbig natt ville jag göra något för min egen skull, därför tog jag bilen upp till Blockbuster (stället där man hyr film) för att hyra Sex And The City 2. Som ni säkert redan har förstått så är det något speciellt mellan mig och just Sex And The City. Vi förstår varandra. Däremot visade det sig tyvärr att filmen inte har kommit ut på hyrfilm än, utan jag får vänta i en månad till.

Jag hade verkligen ställt in mig på att jag skulle se den filmen, och ingen annan, så därför åkte jag hem filmlös. Jag valde en hemma istället. Ingen mindre än King Arthur. Den handlar om den store Arthur som stred för sitt folk under tiden då det Romerska Riket fanns. Det var väldigt länge sedan jag såg den, men herregud vad bra den är! Många har nog någon form av favoritgenrer när det kommer till filmer, men jag tror nog inte att jag är inne på bara en utan jag älskar massor med olika filmer. Fast alla mina filmer som jag tycker om har något gemensamt, de är skitbra och säger mig något.

Vad är det då som gör att King Arthur är så bra? Jo ni, det finns flera anledningar till det. Jag är helt fascinerad av hur de har fått ihop den filmen. Det är hur många statister som helst. Tänk då på alla kläder som måste tillverkas. Tänk på alla som jobbar för att få ihop filmen. Miljön som King Arthur utspelar sig i är helt underbar! Så himla vacker! Jag sitter på helspänn genom hela filmen. Jag blir helt tagen av hur människor lägger ner hela sin själv och offrar sitt liv för sitt folk. Tänk bara på vilket mod det måste krävas för att springa rakt emot an annan armé och man är väl medveten om att man kanske inte kommer komma ifrån striden levande. Det finns ingen tid till att vara rädd, för då kommer man definitivt inte överleva. Borde de inte varit livrädda för att dö? Tänk på alla de hade hemma, sin familj. Så jag passar på att skicka en tanke till de som offrar sitt liv för någon annan. Om det görs på ett ”vettigt” sätt vill säga.

King Arthur handlar hela tiden om att man inte ska svika sitt folk. Man ska inte lämna någon efter, utan kämpa för varenda en. Det är också en väldigt stark brödrakärlek mellan de som strider. Never leave a man behind.

Ytterligare en sak som gör King Arthur till en toppenfilm är musiken. Jag är kär i musiken! Den är oerhört vacker och tar verkligen filmen till nästa nivå. Första gången jag såg filmen visste jag direkt att det var till den filmen som mitt nästa konståkningsprogram skulle åkas till. De senaste åren var det jag som kom med förslag till min tränare vilken musik jag ville åka till. Hon godkände King Arthur direkt. Min mamma sydde en grymt snygg klänning till det programmet. För övrigt så är det hon som har sytt mina klänningar/dräkter genom de åren som jag har åkt. Mamma är riktigt duktig! Tack! Däremot har mamma sagt några gånger att vi kan ju faktiskt sälja klänningarna/dräkterna och tjäna lite pengar, men det har jag sagt NEJ till. Aldrig i livet! De är så fina, så de vill jag ha kvar. Så det så!

Några favoritcitat ur King Arthur:

”There is no worse death than the end of hope.”

“What tomorrow brings, we cannot know.”

“There will always be a battlefield.”

“Seize the freedom you have earned and live it for both of us.”

“I now know that all blood I have shed, all the lives I have taken, have lead me to this moment.”

“Without faith, without belief in something, what are we?”

Mitt i filmen tog jag en liten paus och åkte och handlade lite varor I matbutiken. Återvände hem och såg klart på filmen. Kort därefter kom sonen hem. Idag behövde jag inte hjälpa till så mycket med läxorna, utan han skötte det mesta själv. Jag fanns mest där som ett stöd. Det jag hjälpte till mest med var Language Arts. Det är som vårt ämne svenska, det vill säga grammatik och sådana saker på vårt modersmål. Jag fixade lite mat, och sedan skjutsade jag sonen till hans träning. Återvände hem, fast jag gjorde ett litet snabbstopp på glassbutiken Cold Stone för jag behövde kyla ner min onda hals, och umgicks med dottern och min värdmamma lite innan jag gick ut till mig.

Nu är klockan snart halv elva här på kvällen och jag ska nog försöka sova snart. Jag skulle egentligen kört dottern till hennes träning nu i morses, men jag bytte dag så jag ska göra det imorgon bitti. Så det kanske vore bra att få några timmars sömn innan klockan ringer vid 3.50…! Imorgon kommer jag inte träna. Det känner jag redan nu. Ska bli lite friskare först. Hoppas det sker snart, för jag känner redan att träningsabstinensen stiger för varje timme och det är väl bra?

I'll see you soon then

Igår var det som sagt en dag då jag tog den som kom. Efter att jag hade svarat på lite mail och så, drog jag ner till stranden för att möta upp Emilia för en powerwalk. Vi brukar alltid samåka, men den här gången bestämde vi att vi skulle träffas vid piren nere i Redondo Beach. Det verkade som en bra mötesplats tyckte vi bägge två. Jag brummade ner, taggad för att träna och prata med min kära dalabo. Snål som jag är kör jag runt i området och försöker hitta en parkeringsplats där man inte behöver betala. Varför betala och stå nära piren, när man kan stå gratis på ett ställe som dessutom ligger lite längre bort så att du får lite extra motion?

Efter en kort springtur kommer jag fram till piren, men där såg jag ingen Emilia. Vi hade ju inte bestämt någon speciell mötesplats, utan vi hade bara sagt piren. Jag har heller ingen amerikansk telefon så jag kunde inte ringa henne. Jag började därför springa runt ute på piren för att se om hon kanske letade efter mig. Jag sprang och powerwalkade nog runt i kanske 45 minuter. Jag var precis på väg att ge upp och åka hem, när jag möter henne när jag är på väg mot bilen för att åka hem. Ojoj, sicken lättnad det var! Jag fortsatte mitt träningspass med en härlig powerwalk med Emilia. Vi gick utmed båthamnen, som för övrigt inte är så jättefin. Solen var en skapelse som inte var på vår sida, utan den gömde sig bakom molnen hela dagen!

Jag drog sedan hem, stretchade framför slutet av The Proposal, duschade, tittade helt klart på filmen, käkade lite lunch och sedan kom sonen hem. Då var det läxdags. Som tur var så hade han inte fått så jättemycket läxor och dessutom gick det ganska bra för honom, vilket var väldigt skönt. Jag och barnen körde sedan mot Panda Express (en asiatisk snabbmatskedja) för att handla lite mat till dem. Jag skulle möta upp ett helt gäng med andra au pairer på en thairestaurang lite senare, så jag skulle inget ha.

När vi kom hem fixade jag i ordning mig och sedan styrde jag mot Emilias hus för att plocka upp henne, sedan till Kristine, sedan en tysk tjej vid namn Josefine och därefter drog vi oss mot restaurangen. Trots att vi var runt 30 minuter sena, så hade inte alla kommit än så vi väntade utanför på att de flesta skulle anlända. Till slut satte vi oss ner vid vårat 13mannabord för en grymt god middag! Jag käkade nudlar med lite stekta grönsaker och kyckling. Hur gott som helst! Dessutom var det riktigt billigt med, så det var ju ännu bättre!

Jag var helt slut i kropp och själ när vi körde hem, så det var riktigt skönt att komma hem. Eftersom vi var ett så pass stort sällskap hann man inte prata med alla tjejer, men de man hann med var riktigt trevliga. Jag får väl se när vi ses nästa gång. En go dag!

I'll see you soon then

Efter nästintill en sömnlös natt är jag nu vaken. Somnade vid halv fem i morses och nu vaknade vad halv tio. Inte många timmars sömn där inte. Tur att tidsskillnaden till Sverige gjorde att jag kunde prata med vissa hemma. Tack Barret och pappa!

Jag tror att jag håller på att bli lite förkyld. Täppt i näsan och lite ont i halsen är vad som spökar i min kropp. Jag har varit förkyld halva våren och hela sommaren titt som tätt, men nu var det ett tag sedan så det kanske är dags. Jag ska försöka bota det med en mysdag med film och några koppar te.

Direkt när jag vaknade i morses kände jag ett sug efter svensk radio! Jag ville höra lite svenska röster och även höra vilka låtar som spelas hemma nu. Alltid när jag kör någonstans här i L.A. är radion på högsta volym och jag sjunger de vackraste toner man kan höra… Det kanske inte riktigt är sant, men jag kan ju i alla fall få låtsas att jag är bra på att sjunga. Jag hade velat ha The Voice som radiokanal, men den funkade inte så det fick bli NRJ istället. Det är hur bra som helst att man kan lyssna på radio via datorn.

Jag har nog fått en ny liten favoritlåt här i USA tror jag; Bruno Mars med Just The Way You Are. Den låten är så himla fin. Det är precis vad man vill att ens älskade ska säga. Gissa nu vilken låt som spelades så fort jag fick på NRJ… Jo, Just The Way You Are med Bruno Mars. Åhh, jag älskar den. Varje gång den spelas på radion när jag sitter i bilen, vrider jag upp volymen och sjunger som bara den!

http://www.youtube.com/watch?v=LjhCEhWiKXk

ooo-hhhhh

oooo-hhhh

Oh her eyes, her eyes make the stars look like they're not shining.

Her hair, her hair falls perfectly without her trying.

She's so beautiful, and I tell her everyday.

Yeaaa. I know, I know when I compliment her she won't believe me.

And it's so, it's so sad to think that she don't see what i see.

But everytime she ask me 'Do I look okay?' I say..

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile (smile, smile) the whole world stops

and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa!

Her lips, her lips I could kiss them all day if she let me.

Her laugh, her laugh she hates but I think it's so sexy.

She's so beautiful, and I tell her everyday.

Ohhh you know, you know, you know, I'd never ask you to change.

If perfect's what your searching for then just stay the same.

Sooo don't even bother asking if you look okay, you know I'll say...

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile (smile, smile) the whole world stops

and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

The way you are.

The way you are.

Girl you're amazing, just the way you are.

When I see your face, there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile, the whole world stops and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa.

I'll see you soon then

Ibland går det inte att beskriva med ord hur mycket man älskar vissa personer i ens liv, till och med vissa saker.

Just nu älskar jag min familj, min hund, min släkt, mina vänner, mitt rum, hus och vår underbara trädgård, Torgstallet, Ulricehamn, andra mysiga städer i Sverige, Sverige, myskvällar, tacos, mina egna scones, filmkvällar, fester, Sveriges natur, regnet (fast bara ibland), raggsockar, vår charmiga toa hemma som inte har något riktigt lås och där man får skriva på väggarna, rågflingor…

Kärlek är något av det finaste som finns på denna jord. Så ta vara på den och på alla ni älskar!

I'll see you soon then

Jag har alltid haft svårt för att sova. Till och med morgonen efter man har varit ute och festat. Att sova ligger nog inte i min natur. Självklart finns det undantag, men de är väldigt sällsynta. Däremot älskar jag att ligga kvar i sängen och götta sig efter att man har vaknat. Det finns nog inget skönare än då man vet att man inte har någon tid att passa, så att man kan ligga kvar och dra sig i en hel evighet. När det sedan börjar kurra allt för mycket i magen, det är först då det kanske är dags att gå upp eller om det kanske går att fjäska in sig hos någon som kan fixa frukost åt en. Det kan nog bli lite svårt här för mig. Så vida inte min nallebjörn kan tänka sig att ställa upp.

Precis som igår satte jag alarmet på klockan nio. Jag myste till det med ett avsnitt från min favoritserie – Sex and the City. Gick in till köket och fixade lite frukost. Frukosten är den mysigaste måltiden. Speciellt när man har tid till att bara sitta ner och ta det lugnt, och inte stressa iväg till skolan eller jobbet. Jag tog med mig frukosten ut till mitt rum och satte på ytterligare ett Sex and the Cityavsnitt. Jag kan inte få nog av den serien. Vad ska jag ta mig till när jag har tagit mig igenom hela boxen? Antagligen börja om från början… Haha!

Nu sitter jag här uppe på min säng, som för övrigt är ganska hög och funderar på vad jag ska hitta på idag. Vad jag behöver göra är att städa klart mitt rum. Jag orkade inte ta tag i badrummet igår, så det är en sak som står på listan. Sedan ska jag nog försöka hinna med en springtur eller kanske en powerwalk. Någon form av träning i alla fall. Jag kanske ska försöka titta klart på The Proposal för den hann jag inte se klart igår. Jag tar den här dagen som den kommer. Vad jag däremot vet är att halv åtta ikväll ska jag möta ett helt gäng andra au pairer på en restaurang nere i Manhattan Beach. Det ska bli riktigt skoj!

Nu ska jag nog försöka svara på lite mail och sedan ta tag i dagen. God bless you! (Jag kände för att vara lite amerikansk mot er. Haha!)

I'll see you soon then

Jag berättade ju i det förra inlägget att när jag vaknade i morses så vaknade jag med en känsla av att jag ville hem! Hem till Sverige och krama mamma och pappa. Den känslan försvann under tiden jag sprang. Löpning, eller träning överhuvudtaget, är nog mitt sätt att koppla bort alla tankar och bara bli tom i huvudet på ett ”bra” sätt. När jag sedan kom hem hade jag fått en trevlig överraskning…

Hemma har jag alltid tyckt att det har varit riktigt skoj at kolla igenom posten för att se om det kanske kan vara något till just lilla mig. Det är något som jag har tagit med mig över till USA, för jag tycker fortfarande att det är lika skoj att gå igenom posten. Det är ju dessutom extra roligt nu. Speciellt när man inte vet om det.

Så fort jag kom innanför dörren efter min springtur och såg att posten hade kommit, kände jag igen en handstil på ett brev – MORMORS! Åhh, jag hade fått ett brev ifrån min älskade mormor och min älskade morfar! Leendet sprack som en sol på en molnfri himmel. Jag beter mig nog som ett litet barn som precis har fått en klubba varje gång jag får ett brev.

Mormor och morfar, ni är två personer som jag älskar otroligt mycket! Ni har alltid ställt upp för mig. Jag har alltid kunnat ringa om det har varit något. Ni har många barnbarn, men ändå så lyxkas ni alltid finnas där för oss. Jag älskar att bara kunna komma till er för att umgås med er. Jag är en person som älskar spontana saker, och även överraska andra med ett litet spontant besök. Ni har ju fått ett och ett annat. Både när jag har haft med mig Cosmos och när jag har kommit ensam. Nu däremot har jag tyvärr inte möjlighet att besöka er så ofta som jag skulle vilja, men jag lovar att ni ska få så många besök sedan när jag kommer hem att ni nästintill blir lita trött på mig. Något att se fram emot? Det tycker jag i alla fall.

Ni är två personer som inspirerar mig väldigt mycket här i livet. Jag har ju faktiskt fått användning av den inspirationen till skolarbeten. Det är nog inte så många som har hållit tal om sina mor- eller farföräldrar i skolan när man har fått ganska stor valmöjlighet att hålla ett tal om nästintill vad som helst. Det kan jag gladeligen säga att jag har gjort. Båda talen, för det har varit ett om dig morfar och ett om dig mormor, är två av de bättre talen som jag har hållit.

Mormor, jag skulle gärna vilja lägga en beställning redan nu på en ”välkommen-hem-middag” hemma hos er. Det är okej va? Om det inte är det, så bjuder jag in mig själv till er.

Mormor och morfar, ni är de bästa morföräldrar ett barnbarn kan önska! Jag gråter nu när jag skriver detta, men det är tårar som bevisar att jag har två helt underbara morföräldrar som jag älskar massvis!

I'll see you soon then