Nana Björnberg

Jag berättade ju att jag hade köpt en klänning nu i söndags när jag var i Santa Monica. Jag gillar den! Svarta klänningar kan man inte ha för många av. Däremot hade jag ingen här i USA, så det var väl på tiden att köpa en. Jag betalade 54 $ för den.

Det enda som jag väntar på nu är ett tillfälle då jag kan använda den. Jag Emilia och Kristine pratade om att vi skulle åka till något fin restaurang där man måste klä upp sig lite. Det vore riktigt skoj. Dessutom ett avbrott från den annars så slappa vardagen. Klädseln består ju mestadels av shorts och ett linne/tjocktröja beroende på hur kallt det är, så det kan ju vara skoj att få klä upp sig lite emellanåt. Än så länge har jag i alla fall inte blivit en amerikansk hemmafru som går runt i träningsoverallen hela dagarna, och den dagen ska jag försöka undvika... Haha!

I'll see you soon then

Vi kommer alla till ett ställe i livet då vi står inför ett val. Vi står i ett vägskäl och vet inte vilken väg vi ska välja. Det kan handla om vad som helst. Ska jag tacka ja eller nej till det jobbat? Ska jag träffa honom eller inte? Ska jag plugga eller inte? Ska jag festa eller inte? Ska jag bränna mycket pengar på shopping eller inte? Ska jag träna eller inte? Ska jag resa eller inte? Ja, som sagt, det kan handla om många olika saker. Det är väl mest vanligt att man står inför detta när det har med större händelser att göra. Händelser som kanske kommer kunna påverka en oerhört mycket. Det kan också vara så att det kan handla om lite mindre händelser. I mitt fall så har det med mitt hår att göra…

Under större delen av mitt liv har jag haft långt hår. Mitt långa blonda hår. Det som jag älskar! Däremot hade jag älskat det ännu lite mer om det hade varit så att jag hade haft lite mer volym i håret, men man kan ju inte få allt så jag får väl nöja mig med det jag har.

Valet jag står inför är om jag ska klippa mig eller inte. Jag har inte klippt mig på evigheter. Om jag ska vara ärlig så minns jag faktiskt inte senaste gången jag klippte mig, men det var något gång under detta år i alla fall. Det är vad jag hoppas på… Grejen var den att jag hade velat klippa mig innan balen, men de avrådde mig ifrån det bara för att det skulle bli svårare att sätta upp det då. Då tänkte jag att ja kunde göra det när jag kom hem ifrån Turkiet (studentresan), men det blev heller inte av. Självklart skulle jag klippa mig innan jag åkte hit till USA. Tror ni det hände? NEPSIPEPSI!

Nu sitter jag därför här och kan inte bestämma mig för om jag ska klippa av det eller inte… Jag vet att jag borde göra det, för det är så pass slitet att det inte är okej. Det skulle nog verkligen må bra av att bli avklippt och jag skojar inte när jag säger att jag tror att det vore bra att bli av med kanske 15 cm, men det är ju galet mycket! Jag vet att det kommer växa ut igen, men ändå. Förstår ni min frustration? Jag fick ett tips om att dricka mycket öl så växer det fortare. Haha! Bra tips. Tyvärr kan det nog bli lite svårt med att fixa det just nu, för det är ju 21 på alkohol här.

HJÄLP MIG!!! Klippa eller inte klippa, det är frågan…

I'll see you soon then

För första gången i USA har jag tagit med mig min älskade dator till Starbucks. Det kan vara lite skönt med en förändring när det kommer till datoranvändandet. Inte bara sitta inne på mitt rum, utan även komma ut bland det offentliga. Däremot var det inte tänkt att jag skulle åkt till Starbucks. Först hade jag faktiskt tänkt städa mitt rum, men det struntade jag i. Sedan hade jag tänkt åka till IKEA, bara för att spendera lite tid, men så blev det heller inte, utan det blev Starbucks.

Bild från Huntington Beach

Igår kväll när jag skulle använda internet funkade det inte. Jag trodde att det kanske bara var rent tillfälligt, men det visade det sig tydligen att det inte var. För i morses när jag skulle använde internet, så funkade det heller inte. Jag gick in i huset för att se om familjedatorn fungerade, men det gjorde den inte. Så det är något med internetanslutningen. Det kan vara så att det dåliga vädret igår kanske påverkade det. Det blåste och regnade riktigt bra. Jag vaknade faktiskt till och med i natt av att det spöregnade…! Jag fick världens chock! Jag trodde inte att det var sant! Ofta det finns sådant väder här i L.A?! För ett ögonblick kändes det som om jag var tillbaka i Sverige med det ”burriga” höstvädret, men så var det inte riktigt. Däremot hade jag kontakt med Sverige. Först Skype med pappa, och sedan Skype med underbara och härliga Malin. WOW bruden, du gjorde min dag! Det var så underbart skoj att prata med dig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, eller berätta, för det känns fortfarande så overkligt att prata med dig. Förhoppningsvis så kommer jag väl börja vänja mig (blink, blink).

Kärlek

Jag vet inte riktigt vad som kommer hända under dagen. Jag funderar på att köra ett yogapass ikväll kanske efter att jag har skjutsat sonen till träningen. Jag hittade nämligen en träningsvideo hemma i föräldrarnas sovrum, så man kanske skulle testa det. Jag har ju inte tränat än, och det är min dagliga sysselsättning. Kan ju kanske vara lite roligt med något annat än en powerwalk eller en springtur. Vi får väl se helt enkelt vart den här dagen slutar…

I'll see you soon then

Herregud vad jag har frusit idag! Det har varit svinkallt! Det är i alla fall vad jag tycker. Jag har gått runt och varit frusen hela dagen. Det kan också bero på att jag har varit grymt trött idag, och då fryser jag lättare, men kallt är vad det har varit här i alla fall. Klädseln har därför varit långbyxor och tjocktröja. Dessvärre hjälpte det inte så värst mycket, utan en filt behövdes också för att hålla värmen någorlunda bra. Jag hade nog behövt ha mössa, vantar, halsduk, min gosiga tjocka vinterjacka, raggsockar och annat smått och gott för att vara varm idag. Kanske inte riktigt så mycket, men ni fattar nog att jag har frusit idag. Haha!

Min morgon börjades med en powerwalk, lite styrkeövningar och så en stretch på det. En fin start med andra ord. Under tiden jag höll på med mina styrkeövningar fick jag ett sms av pappa där han skrev att han kanske hade löst mitt problem med min dator att den helt plötsligt bara stänger av sig utan anledning. Så lagom till det var dags för att stretcha loggade jag in på Skype och pratade med pappa. Han trodde att det kanske kunde bero på att datorn blir för varm, att fläktarna inte kommer åt när jag har datorn i knät eller i sängen. Han sa att jag borde rengöra fläktarna så det är väl något jag ska ta tag i. Leka lite datortekniker.

Idag har jag och Emilia varit och hälsat på vår LCC Britt. Hon är jättegullig! Hon välkomnar verkligen en med öppna armar och säger att så fort det är något är det bara att höra av sig. Har man hemlängtan är det bara att komma dit, eller om man kanske bara vill hälsa på för att man inte har något annat att göra. Vi pratade mycket om hur det var i våra familjer. Jag passade även på att fixa mitt online-bankkonto.

När jag skaffade mitt bankkonto fick jag ett tillfälligt lösenord till internetbanken som jag skulle byta så fort som möjligt till ett eget, men jag missade att göra det i tid, så det slutade med att jag inte kom in på internetbanken. Jag åkte därför till banken förra veckan för att se om de kunde hjälpa mig där, men det kunde de inte utan jag var tvungen att ringa till deras kundservice för att få ett nytt tillfälligt lösenord som jag sedan skulle byta. Jag fixade detta på helt egen hand. Jag är riktigt stolt över mig själv! Igår var jag datanörd, och idag har jag fixat saker med banken, hur bra kommer inte detta sluta? Jag kommer ju klara av allt! Haha!

Jag tog vägen förbi matbutiken för att handla lite mjölk innan jag åkte hem. Sedan fixade jag lite lunch och väntade på barnen. Eftermiddagen, fram tills middagen, spenderade jag med sonen och hans läxor. Egentligen så gjorde jag inte så mycket läxor med honom, utan jag satt mest där som ett stöd jämte honom om han behövde hjälp med något, men det mesta skötte han på egen hand. Jag passade därför på att plugga lite körkortsteori. Ja, ni hörde rätt. Jag måste plugga för att ta körkort. I Kalifornien måste man ta ett amerikanskt körkort. Detta är något som är olika för alla delstater. Lite drygt att behöva ta körkort igen när man redan har haft körkort i ett och ett halvt år, men så är reglerna, så det är ju bara att acceptera det. Som tur är, så är det väldigt enkelt att ta körkort här än om man jämför med vad det är hemma. Det känns nästan som vem som helst skulle kunna fixa ett körkort här. Det låter ju i och för dig lovande för mig, då kanske jag inte behöver lägga ner så mycket kraft på det.

Mina levande ljus lyser så mysigt här hos mig. Det saknas bara någon att mysa med för att få det perfekt, men man kan ju inte få allt. Jag får ta till min söta nallebjörn och krama den istället. Då kanske jag inte känner mig så ensam. Jag har mått väldigt konstigt idag. Illamående, magont, knasig både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men en konstig känsla i kroppen. Jag tänkte bota detta med några avsnitt ur Sex And The City. Det får mig alltid att må bra. Jag älskar ju den första Sex And The Cityfilmen, och den hängde självklart med i resväskan hit till USA. Däremot kan jag inte se den igen förens jag har sett klart alla säsonger, och jag har ”bara” kommit halvvägs så jag har en del att jobba på. Det är väl bara att sätta igång…

I'll see you soon then

Fy tusan vad dryg den här dagen har varit! Det är sådana här dagar som gör att jag till och med längtar efter att ha ett heltidsjobb, eller något plugg att ta tag i, för jag vill ha saker att göra hela tiden. Jag är en aktiv person, så jag mår bäst när jag har fullt upp. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är skönt att ha slappardagar med, men inte dagar som denna.

Dagen började bra med att jag tog en spring-/powerwlk tur idag igen, som även avlutades med lite olika styrkeövningar och stretch. Detta börjar bli min morgonvana, och jag gillar den. Jag får en riktigt skön start på morgonen, och kroppen kommer igång. Jag älskar den känslan då man ger sig ut på en tur och kroppen är skittrött och vill egentligen bara ligga kvar i sängen och sega, men istället så trotsar man detta och ger sig ut för att träna och efter ett tag börjar man känna att kroppen kommer igång och man får massor med energi. Då vet man att man har gjort rätt val.

För att inte bli uttråkad då jag gör styrkeövningar eller stretchar, måste jag ha något att fästa blicken på, vilket i de flesta fall innebär tv:n. Idag var det inget mindra än Mamma Miafilmen som åkte på. Jag tokälskar den filmen! Den är så mysig och den gör mig glad! Jag kan se den om och om igen utan att tröttna. Den tillhör verkligen en av mina favoriter. Det är massor med minnen som ploppar upp när jag kollar på den. De flesta kommer ifrån förra våren då vi gjorde vår årliga våruppvisning i konståkningsklubben. Just förra året var temat Mamma Mia och jag spelade Donna. Detta var något av det roligaste jag gjort. Det var absolut den roligaste uppvisningen vi har gjort. Den var dessutom väldigt populär utifrån. Det är inte bara Mamma Miaminnen som ploppar upp i skallen, utan även minnen som jag har tillsammans med Stas. Jag kanske har berättat detta förut, men innan jag åkte fick jag Stas Mamma Miafilm. Hon vet hur mycket jag älskar den, så hon var så gullig att hon gav sin film till mig. Tusen tack min vän!

Förutom att ha tränat idag så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag har gjort om jag ska vara ärlig. Sonen hade över några kompisar efter skolan för de skulle fixa med ett skolprojekt. Efter att de hade åkt hem, hjälpte jag honom med lite läxor. Sedan så var det middag, och efter det åkte jag till Emilia för att spendera lite tid med henne. Det var ju så länge sedan vi hade setts. En hel dag faktiskt…! Det var verkligen hur skönt som helst att komma ut ur huset. Jag har bara hållit till hemma idag, för bilen har varit inlämnad på verkstaden, så jag har inte kunnat ta mig någonstans. Därför kändes det nästan som ett ”tvång” ifrån min sida att komma bort ifrån huset. Till slut så…

Nu sitter jag faktiskt i badrummet och skriver detta. Det är mörkt och jag har tänt ett ljus som jag köpte på IKEA i helgen. Det är faktiskt ganska mysigt må jag säga. Tyvärr är det lite kallt, men det står jag ut med bara för att det är så mysigt. Om man kanske ska ta och krypa ner i sängen och sova lite. Det vore nog inte så tokigt trots allt. Ha en bra dag!

I'll see you soon then

Tyvärr tror jag att hösten har kommit till L.A. nu. Det är molning och lite ”rått” ute, inte den sköna värmen vi hade för en vecka sedan. Vart tog du vägen solen? Du ska ju vara här för mig under mitt år. Just nu fryser jag som bara den. Tror att det kan bero på att jag är trött. Jag vill bara krypa ner under täcket med en film och mysa, men nej man måste jobba...

Sedan jag kom hit, har jag inte sett något regn. Någon morgon har jag kommit ut och märkt att det har regnat under natten eller tidigt på morgonen. I lördags däremot, fick jag känna på regnet. Haha! Känna på det, bra där Nana. Dessutom har jag fått sett blixtar. Coolt va? Jag tyckte det var coolt i alla fall, men det är ju bara vad jag tycker. Jag älskar blixtrarna. De är vackra på något sätt. Jag kommer ihåg för några år sedan när det var ett riktigt åskoväder. Det åskade och blixtrade om vart annat under en längre tid. Jag stod ute på balkongen och tittade på det och blev helt fascinerad. Riktigt så häftigt var det inte här förra veckan, men lite.

När jag var nere i Long Beach för några helger sedan såg jag dessutom mitt första hösttecken. Detta kanske låter helt IQ-befriat, men jag får väl ta den risken då. Jag kan ju alltid skylla på min hårfärg… Jag trodde inte att bladen här på träden kunde se likadana ut som dem gör hemma när det börjar bli höst, men jag hade fel. Hemma älskar jag hösten! Trots att man har kommit upp i åren, så är det fortfarande lika roligt och springa runt och sparka i alla löven som faller ner.

Det återsår att se hur hösten blir här i L.A…

I'll see you soon then

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag är här för att utvecklas som person, och igår fick jag redan svar på att jag har gjort det. Det är inte inom vilket område som helst som utvecklingen har skett, utan det har med datorer att göra. Yes, you heard me! Jag som är urkass på allt som har med datorer att göra. Anledningen till att jag har klarat mig så bra som jag har gjort på det avsnittet, är för att jag har en grym brorsa och en cool pappa som kan hjälpa mig med allt sådant. Det kan kanske också vara en anledning till att jag inte är bra på det, att de alltid har funnits där för att hjälpa mig. Nu så gör de ju inte det, så då får jag lösa det på bästa tänkbara sätt.

Jag höll på att prata med pappa på facebookchatten och allt funkade som det skulle. Helt plötsligt kunde jag inte använda å, ä eller ö…! Vad tusan! Vad var det som hade hänt där egentligen? De hade bara slutat att lägga av helt och hållet. Istället kom det upp några andra tecken. Vet ni vad som hade hänt? Jo, jag hade lyckats trycka någonstans, helt omedvetet, så att mitt tangentbord hade ställts in på det amerikanska istället för det svenska. Det var även andra tecken som inte blev som de skulle, utan de hade också knasat till sig.

Det som var det mest knasiga var att det vara var så här på facebookchatten, och ingen annan stans. När jag skrev i ett Worddokument fungerade det som vanligt. Likaså när jag skrev på chatten på Skype. Så det var verkligen bara knas på facebook.

Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort, och heller inte pappa. Så han skulle ringa till Bogedata och se om de visste vad jag skulle göra. Helt plötsligt händer det… Jag kollar på skärmen, där nere i höger hörnet bland alla symboler som visas, där står min på EN (engelska) istället för SV (svenska). På något höger eller vänster hade jag lyckats ändra detta. Så det var bara att trycka på den symbolen och ändra tillbaka till svenska. Det låter väldigt enkelt, och det var det ju också, men jag fick panik och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Så jag blev riktigt stolt över mig själv när jag lyckades lösa det på egen hand.

Jag skrattar åt vad mycket jag kan lyckas med…

I'll see you soon then

För att göra en koppling till Sex And The City, den första filmen, så är det när Samantha fyller 50 år. De gyllene 50. Nu är det ju inte så här att jag syftar på åldern, utan jag syftar på antalet dagar som jag har varit i USA. Idag har jag varit här i hela 50 dagar…! Jag kan knappt tro att det är sant. Kan ni?

För att citera Samantha i filmen Dear John: ”The problem with time, I’ve learned… Eventually time always runs out”. Hon har så rätt i det hon säger. Just nu ser jag det inte som ett problem med att tiden här i USA ska ta slut. Längtan efter att få krama om alla där hemma växer för varje dag. Ni behöver däremot inte vara oroliga för mig, jag trivs jättebra här. Det är bara det att jag har förstått hur bra jag verkligen trivs hemma i Sverige. USA är ett skitcoolt land, men det är inget land som jag skulle vilja bo i på ”heltid”.

Tiden här i USA har gått förbannat fort. Jag har varit här i 50 dagar nu. Hur tusan kan det ha gått till? Det är ett ”mysterium” som jag inte tänker lägga ner kraft på att försöka lösa, för dagarna kommer ju fortsätta att rulla fram och helt plötsligt kommer det vara den dagen då jag sitter på flyget hem till Sverige. Den dagen då jag kommer få träffa min familj. Den dagen då jag kommer få umgås med mina släktingar. Den dagen då jag kommer få träffa alla kompisar igen, efter ett års tomhet. Jag hoppas att ni längtar lika mycket dit som jag gör! Annars, fy skäms! Tills dess får jag leva på ”Eventually time always runs out”…

I'll see you soon then

Igår var det ju som säkert alla vet söndag, och söndag för mig innebär Luciaövning. Varje söndag fram tills den 5:e december kommer vi som ska vara med träffas för att sjunga julsånger. Igår var det träff 16-18, så det fanns ju gott om tid att hitta på andra saker också. Jag, Emilia och Kristine bestämde oss för att dra in till Santa Monica för lite sol/shopping, beroende på hur vädret var.

Jag började morgonen med en skön spring-/powerwlktur och sedan lite stretch och styrka på det innan Emilia hämtade upp mig. Vi åkte sedan och plockade upp Kristine och sedan bar det av till Santa Monica. Trots att Kristine är norsk, så var det inga problem för henne att få hänga på oss till Luciaövningen lite senare.

Vädret var tyvärr inte med oss, men vi hängde inte läpp för det, utan vi parkerade bilen och började strosa runt i affärerna istället. Det funkar lika fint det med. Det enda som är lite jobbigt, kanske inte så lite i och för sig, är att varje gång man ”utsätter” sig för lite shopping önskar man att man hade haft ett obegränsat konto så att man kunde handla allt snyggt man såg. Ett praktexempel på detta är skinnjackan som jag såg igår. Hur jävla (ursäktar mitt ordförråd) som helst! Shit, jag blev helt kär i den.  Tyvärr var inte priset med mig. 720 USD skulle de ha för den, och det är inte riktigt i min prisklass. Jag tjänar ju inte så jättebra på att vara au pair. För er som är ute efter att tjäna pengar rekommenderar jag er att inte jobba som au pair, men jag har ju inte valt att åka som au pair till USA för att tjäna pengar. Jag är här för att utveckla min engelska, se en annan kultur, få leva i den amerikanska vardagen, utvecklas som person, och uppleva så mycket som möjligt som jag kanske inte kan göra hemma. Samla mycket erfarenheter helt enkelt.

Tillbaka till shoppingen, och den grymt snygga skinnjackan. Jag kunde inte låta bli att prova den, och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Den satt riktigt bra måste jag säga, som handen i handsken. Jag gav tillbaka den till butiksbiträdet så han fick lägga tillbaka min fina skinnjacka och jag fick fortsätta att drömma om den. En rolig sak med den här butiken och butiksbiträdet. Jag och Emilia står och snackar på svenska i butiken, helt plötsligt kommer han fram (butiksbiträdet) och säger ”jag känner igen det språket”. Han fick gissa sig fram, och bra som tusan var han på det. Han började med att gissa på Skandinavien – CHECK på den. Nästa gissning var Sverige – CHECK! Det visade sig att han hade bott i Sverige i åtta år och jobbet inom musikbranschen. Jobbat med bland annat den svenska musikproducenten Max Martin. Som ett exempel hade han jobbat och haft en koppling till Britney Spears. Coolt! Däremot vet jag inte hur mycket man ska tro på det, för Los Angelesborna är väldigt mycket ”jag har gjort det här, jag gör det här nu, jag är så bra och cool, bla bla bla”, så jag tar det hela med en nypa salt. Coolt om det är sant!

Tro det eller ej, men det blev inte så mycket shopping för någon av oss. Kristine köpte en keps, Emilia en kjol och jag en skitsnygg klänning som jag bara längtar efter att få använda (bild kommer senare). Vi var nog för trötta för att gå runt i affärer. Jag var mer sugen på att kolla film och bara mysa, men icke san icke.

Konstig konst utmed 3rd Street Promenade

Något som är så härligt med Third Street Promenade (shoppinggatan i Santa Monica), förutom all grym shopping, är att det är väldigt vanligt med street performers. Igår var det till exempelvis en skitduktig kille som spelade gitarr och sjöng. Dessutom hade han med sig en kompis som spelade någon form av trumma för att få en bas i musiken. Han var grymt duktig, och fy tusan vilken go musik! Jag och Emilia föll pladask för honom och köpte med oss var sin skiva (som jag lyssnar på just nu när jag skriver detta). Om ni är sugna på att lyssna på honom gå in på YouTube och sök på John West. Jag skulle säga att det är typisk ”chillmusik”, det vill säga lugn musik som man sätter på när man bara vill höra något ”skönt”. Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker om honom.

Jag fick tyvärr ingen bild på John West, men här är en annan duktig street performer.

Jag hade ju aldrig gissat på att han spelade fiol om jag hade sett honom...

Efter några timmars strosande drog vi oss mot Marits hus för lite julsånger. När vi är på väg dit är det en som knackar på bilrutan och frågar om vi har märkt att det hänger ner något ifrån bilen, inunder den. Det hade vi inte mörkt, men det lät inte bra när vi körde. Det var inte så långt till Marit, så vi väntade med att kolla upp vad det var tills vi kom dit för det fanns inget bra ställe att stanna och undersöka vad det var. När vi kommer fram till Marit och kikar inunder bilen är det en stor plastbit som nästan har lossnat helt och hållet, den satt bara fast i en skruv. Vi gick in för att sjunga lite julsånger och fika. Det gick jättebra! Igår var dessutom hon som ska vara Lucia med, Emma. Hon var riktigt duktig på att sjunga, så detta kommer nog bli jättefint.

Innan vi skulle åka hängde Marit med oss ut för att kika på bilen. Hon försökte rycka loss plasten, men det gick inte, den satt mer än gärna kvar i den sista skruven. En kille stannade och frågade om vi ville ha hjälp. Efter att han hade rykt och lirkat lite fick han till slut bort den, så då kunde vi köra ner mot Third Street Promenade igen för lite käk innan vi skulle åka hem. Det var tänkt att en störtskön brud som jag träffade på au pairskolan, Madde, skulle hängt på, men hennes GPS krånglade lite så hon valde att åka hem istället. Jag, Emilia och Kristine hamnade på en italiensk restaurang där maten var jättegod. Innan vi åkte hem passade vi på att göra ett stopp på Pinkberry, ett frozen yogurtställe som jag inte har testat innan. Mätta och trötta satte vi oss i bilen och körde hem. Det var tre trötta brudar som kom hem, och jag trodde att jag skulle somna på en gång, men nej då. Det blev ytterligare en lång natt, men till slut så somnade även jag…

I'll see you soon then

Ni känner ju mig, jag kan ju i de flesta fall inte komma hem tomhänt ifrån en shoppingtur. Speciellt inte när det är på IKEA som jag har spenderat min tid.

För att få mysfaktorn på så hög nivå som möjligt köpta jag lite mer värmeljus. Denna gång blev det doft ifrån gröna äpplen. Till det var jag ju också tvungen att ha lite värmeljushållare. Det som jag däremot är mest nöjd med av alla mina inköp, är mina pärlplattor och mina pärlor. När jag var liten pärlade vi pärlplattor väldigt ofta. Dels på dagis, dela hemma. Jag kommer ihåg att jag alltid tyckte det var lika roligt. Man kunde ju göra så mycket fint. Jag tycker om att vara lite barnslig, barnslig är väl egentligen fel ord att använda, men jag ville tillbaka till min barndom där jag pärlade pärlplattor, och vad hittar jag då om inte detta på IKEA. Vips, så blev jag liten igen. Jag längtar ivrigt tills jag ska lägga min första pärlplatta. Det ska bli riktigt spännande.

Jag hade kunnat spendera hur mycket pengar där som helst. Det finns så mycket fina saker jag skulle vilja dekorera mitt rum med, men samtidigt vill jag inte spendera skitmycket pengar när jag ska vara borta i ett år. Det finns bara en sak att säga om IKEA och Nana – KÄRLEK!

Jag vet inte om det är så ovanligt ifrån IKEAs sida, men de har redan börjat med att sälja vissa julsaker. Lyktor, julstjärna, lykta och lite andra saker i shopen (mat med mera). Är inte det lite väl tidigt? Visst jag älskar julen, och tycker att det är hur mysigt som helst, men i början av oktober är det höst, INTE jul!

Nu är jag för trött för att blogga om hur den här dagen har varit. Jag ska nog krypa ner under täcket och sova som en stock tills imorgon. Då har jag faktiskt lite att ta igen. Då får ni nog kanske till och med se kort den nya klänningen jag köpta idag. To be continued…

I'll see you soon then

Igår kan man verkligen säga att jag hade en skandinavisk dag. Skypade på svenska, chattade på facebook på svenska, umgicks med Emilia, Kristine och Caroline. Dessutom besökte vi vårt älskade IKEA.

Det var verkligen på tiden för ett besök på IKEA. Det var alldeles för länge tid sedan vi var där nu, men igår fick vi oss allt en dos av IKEA och Sverige. Jag, Emilia och Kristine åkte i förväg och så skulle vi möta upp Caroline där lite senare.

Vi försökte låtsas så gott bra som det bara gick att vi bodde där. Kristine och Emilia gjorde sig hemmastadgade i soffan. Jag fixade håret i mitt favoritbadrum. Vi alla tre umgicks och lagade mat i vårt framtida kök. Ja, det skulle kännas som att vara hemma i sin egna lilla lägenhet helt enkelt. Jag längtar verkligen sjukt mycket tills jag ska flytta hemifrån och jag får åka till IKEA och handla saker till mitt egna place. Det kommer bli grymt! IKEA har snygga och billiga saker. Kan det bli så mycket bättre? NEPP!

Efter att vi var klara på IKEA drog vi oss bort till Jamba Juice för en smoothie. Innan vi åkte hem passade vi även att dra in till Target för en ”snabbis”. Jag hade tidigare aldrig varit inne i den megastora affär. De har allt där mellan himmel och jord. Det är som EKO-hallen i Borås, fast tusen gånger mer och tusen gånger mer saker att välja på.

Vi orkade bara kika runt en liten stund, för sedan blev det dags för lite mat. Efter lite prat om vad vi ville ha för mat, och vart vi skulle äta, hamnade vi på Cheesecake Factory nere i Redondo Beach. Min och Emilias sallader var hur stora som helst! Jag har aldrig sett på maken. Anledningen till varför det blev restaurang nere i Redondo Beach var för att Kristine hade hört att de hade spelat in för någon ny Disneyrulle, där självaste Zac Efron skulle vara med, så vi ville ju absolut ta en sväng utmed piren. Tyvärr såg vi ingen, däremot såg vi kaféet där gänget i OC håller hus. Piren i Redondo Beach är även piren där de har spelat in flertalet scener. Det är även platsen där Sandys ex-flickväns pappa dör. Detta hade jag ingen aning om, men när Kristine väl berättade det kändes det inte så konstigt för man kände igen såg så väl.

Kvällen slutades med en film hos mig. Ingen mindre än Pearl Harbor. Däremot bliev det inte så mycket film för hälften av gänget (mig och Emilia). Vi hade ju som sagt lite sömn att ta igen från natten innan, så vi sov istället för att kolla på film. Däremot kollade vi inte klart, utan stoppade filmen mitt i för alla var för trötta. Efter att brudarna hade åkt hem slängde jag upp bilderna på facebook och sedan på med två avsnitt ur Sex And The City, en klassiker. Sedan var det bara att nana…

I'll see you soon then

Efter att jag och Emilia hade kommit hem ifrån ishallen, var det dags för att ta igen lite sömn. Trodde vi ja… I och för sig fick sig Emilia lite sömn, men inget sådant för mig. Självklart satte jag på datorn för att kika runt lite. Vips som det är börjar jag chatta med två goa fulla brudar, nämligen Elin Thuresson och Malin Claesson. Det går inte att beskriva hur glad jag blev av det. För att ni ska få lite bakgrund till varför jag blev så glad kan jag ju säga som så här – sätt er in i situiationen där ni varken har hört eller sett två människor som ni tycker om väldigt mycket på exakt 48 dagar och sedan helt plötsligt sitter du där på Skype och ser dem och pratar med dem på ”riktigt”. Hur gött som helst! Sjävklart började böl-Nana gråta, tårar av glädje att få prata med två av mina bästa vänner. Malin och Elin hade kommit hem ifrån MÖSA och var lite COCONAKAS. Glada var de av allra högsta grad. Jag fick dessutom hälsa på deras söta mammor, mamma Eva och mamma Yvonne. Mitt i allt snack stängdes min dampdator ner, helt utan anledning. Den bara slocknade. Det kom inte bara en svordom ifrån mig då, det ska gudarna veta. Jag ville ju fortsätta att skypa med dem. Tyvärr så blev det inget mer prat med dem efter det, men det behövde ju faktiskt i och för sig fixa i ordning sig till kvällens festande. Vissa har det bra och kan festa på kvällarna, medan en annan håller dig till te. Jag nämner inga namn, men jag tror att ni kan gissa vem jag är…

Kärlek systrar, kärlek!

Skype var inte slut där, utan fyllesnacket fortsatta med Putte, Fsson, Robert och Stas (jag tror inte att jag har glömt någon). Precis som Malin och Elin hade de också gått MÖSA, tillsammans dessutom. Jädrar vad skoj det verkade som de hade haft, och det roliga tog nog inte slut där… De var hemma hos Stas och skulle förfesta innan det var dags för partaj nere i el centro de Ulricehamn, Coco Thai. Likadant som det var med Elin och Malin så hade jag inte pratat med dem på evigheter heller, så det var jädrigt skoj! Jag ville också vara med och festa! Det kanske är dags att ge upp USA för att få festa hemma som vanligt…?

Gick ni på den lätta?! Det hoppas jag verkligen inte. Jag är ju bruden som inte ger upp i första taget. Även om det hade varit skitskoj, och jag önskar verkligen att det var lika lätt att festa här som hemma, så tänker jag ju inte åka hem bara för det. Det är ju bara att ta igen det när jag kommer hem sedan. Det är ju inte svårare än så.

Det blev även lite fortsättning på facebookchatten. Den funkar fint den med. Emilia låg och sov jämte mig, och tittade upp emellanåt. Efter det var det dags för en snabbdusch innan det var dags för Skandinaverna att våldgästa IKEA...

I'll see you soon then

Skratta är det enda jag kan göra åt natten som precis varit. Emilia kom hit igår kväll för att vi skulle ta igen lite avsnitt ifrån IDOL. Det var väl egentligen inte anledningen till varför hon kom hit, utan varför hon kom hit var för att hon skulle åka med mig superdupertidigt och köra dottern till träningen, och sedan skulle vi åka till något ställa och äta frukost. Vi behövde åka strax efter halv fem på morgonen så då passade det ju bra att Emilia sov här, istället för att hon skulle behöva köra till mig tidigt på morgonen.

Kvällen började med att vi åkte runt och letade efter ett nytt Starbucks. Till slut hamnade vi i South Bay Galleria, ett shoppingcenter, som har öppet till nio på kvällen. Efter det åkte vi hem till mig för att börja vårt IDOL-tittande. Vi hade som sagt några avsnitt att ta igen…

Det började med att vi såg ett avsnitt, sedan såg vi ett till, sedan ett till, och till slut såg vi ett till. Det sista avsnittet var det som sändes igår i Sverige, så vi är i fas. Jag och Emilia fick vidare de som vi ville så vi var nöjda. När vi hade kollat klart sista avsnittet var klockan kanske halv fyra och vi var ju tvungna att åka hemifrån strax efter halv fem, så det var ju ingen idé att gå och lägga sig, utan det var bara att hålla sig vaken. Dessutom var jag inte trött, så det gjorde inte så mycket för min del. Emilia å andra sidan, hon såg ganska trött ut… Jag kände mig nästan lite taskig som hade hållit henne vaken, även om hon stannade uppe frivilligt med mig. Den sista timmen kollade vi runt lie på min dator. Jag visade bland annat lite klipp ifrån vårshowen som vi hade i år i konståkningsklubben. Jag tycker att det är lika skoj varje gång att se dem. Jag kanske ska försöka få upp ett klipp här på bloggen, så kan jag dela med mig av min glädje. Jag ska bara lista ut hur jag ska göra det först…

Gött gäng

När det sedan var dags för att åka var jag fortfarande helt speedad. Emilia och dottern var däremot, till skillnad ifrån mig, ganska trötta, men i och för sig så var väl inte det så konstigt. Det var nog jag som var konstig. Efter att vi hade släppt av dottern vid ishallen begav vi oss av mot en restaurang för att käka lite frukost, Mimi’s Café. Vi trodde att det skulle öppna vid sex, och vi kom dit lite innan så det skulle ju bara vara att vänta en liten stund, men när klockan var sex hade det fortfarande inte öppnat. Så två svenskar, Nana och Emilia, fäller ner sina säten och lägger sig och sover i bilen på en stor tom parkering. Jädrigt skönt!

Vi hämtade sedan upp dottern och drog till Starbucks så hon kunde få sin kaffe. Efter det drog vi hem till mig för att chilla. Jag vet att jag har sagt detta förr, men jag är sååå avundsjuk på dem hemma som festar just nu! Brudar, MÖSA 2011? Jag taggar!

I'll see you soon then

Saknad är rätta ordet i mina tankar JUST NU. Gissa vad det är jag saknar? Jo, MÖSAMARSCHEN. Jag har bara gått den här marschen en gång, och det var förra året. Herregud vad skoj det var! Jag längtar så tills nästa år när jag kan få gå den igen.

För er som inte vet vad Mösamarschen är för något så är det en marsch, det hör man ju i och för sig på namnet, som hålls till ute i skogen. Under tiden som du går ute i skogen med ditt lag är det stationer som ni kan samla poäng på. Den här marschen lockar väldigt mycket folk, i alla olika åldrar, men jag har för mig att man minst måste vara 18 år för att kunna delta. Varför just 18? Jo, för alla super som galningar! Haha! Jag vet inte riktigt hur lång sträcka det är som man traskar, men runt en mil kanske. Trots att det ”bara” är en mil, tar det extremt lång tid att ta sig i mål. Det ska det göra om man gör Mösamarschen på rätt sätt. Jag kan säga så här, man spenderar mer tid på att sitta ner och supa, än vad man gör på att knalla runt.

Så här såg mitt lag ut förra året. Jag tycker att bilden talar för sig själv om vad vi föreställer…

Om bara några timmar går startskottet. Jag önskar alla deltagare lycka till med att ta sig i mål, och drick nu inte för lite, utan köööör bara!

I'll see you soon then

Det är ju en del i kycklingreklamen, ni vet den sången: ”På torsdags äts det ärtsoppa, på lördag är det fest…”. Hemma i Sverige älskade jag fredagar. Den känslan när man kom hem ifrån skolan och visste att man hade en hel helg framför sig är ju underbar! Däremot var det bara så varannan fredag för mig, för jag jobbade nämligen varannan lördag så min helg började egentligen när jag kom hem ifrån jobbet. Helgen blev så mycket kortare när jag jobbade lördagar, för då var det lördag kväll, sedan söndag, och sedan skola igen. Vart tog den helgen vägen? Nu här i USA har min helg, i de flesta fall, börjat på fredagen när barnen har kommit hem ifrån skolan. På fredagar brukar de inte göra läxor, utan då är det ”slappartid” som gäller. Det är egentligen min morgon att ta dottern till träningen på lördag morgon, men än så länge så har jag inte behövt göra det. Däremot behöver jag göra det imorgon. Helgen har alltså inte börjat för mig än, utan den kommer börja imorgon efter att vi har kommit hem ifrån ishallen.

Jag kan meddela er om att jag testade att ta ett sådant där sömnpiller i natt. Däremot tog jag bara halva eftersom det var första gången, men det hjälpte nog för jag sov riktigt djupt. Även om jag inte gick och lade mig tidigt, så ville jag testa ett piller i alla fall för att se om det funkade. Trots att jag egentligen inte hade behövt sätta telefonen på alarm på morgonen, gjorde jag det ändå. När det gick på vid nio var jag supertrött! Däremot trotsade jag min trötthet, och gav mig ut på en powerwalk- och springtur. Det hjälpte faktiskt mot min trötthet, för när jag väl kom igång kom energin farandes i mig. Haha! Fortsatte med lite styrka och stretchning när jag kom tillbaka. Efter det åkte jag till dotterns skola för att köra henne och en kompis till Starbucks så att de kunde njuta av sin fredag. Det var egentligen tänkt så att vi skulle åkt skridskor, men ingen av oss kände för det så vi struntade i det. Jag passade på att lösa in min check och gick även till matbutiken för att handla lite åt mig. Jag skulle bara köpt en flaska vatten, för jag var grymt törstig, men jag kom inte ut med något vatten ifrån butiken…

Här i USA är det väldigt vanligt med manikyr och pedikyr, och detta är verkligen något som jag måste testa. Det är ju hur skönt som helst att låta någon annan ta hand om det. Dessutom är det inte så dyrt här heller. Däremot kan jag inte gå till något ställe och beställa pedikyr. Ingen chans! Mina fötter alltså, de är inte vackra! Så steg ett för att jag ska kunna gå till ett ställa för att få pedikyr är ju att jag börjar ta hand om mina fötter. Därför har jag nu köpt en skrubbsten och en kräm som jag kan använda. Vi får väl se om det funkar. Jag hoppas på det. Dessutom har jag köpt min första amerikanske tidning, en Cosmopolitan, så nu har jag något skoj att läsa med.

Nej, nu kallar jobbet. Vi får väl se lite vad som händer i eftermiddag. Emilia kommer hit till mig efter att hon har slutat jobba ikväll och det innebär IDOL! Längtar tills kvällen som bara den nu!

I'll see you soon then

Eftermiddagen och kvällen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. För det första så fick jag inte njuta av mina sista 30 ”egna” minuter, utan jag var tvungen att hoppa in i bilen och hämta dottern på skolan. Hon hade nämligen missat bussen. För det andra hade sonen väldigt mycket läxor, som jag dessutom behövde hjälpa till mycket på. Jag vet inte hur många timmar vi satt med det, men fler än två i alla fall. För det tredje så blev det ingen film eftersom det inte fanns någon tid kvar till det. Så nej, eftermiddagen och kvällen blev inte som jag hade tänkt mig.

Jag berättade ju tidigare att jag inte hade fått så mycket sömn i natt. Jag kan väl avslöja att jag sov nog kanske två och en halv timma i natt…! Detta gjorde att när klockan var fyra på eftermiddagen, och vi precis skulle sätta igång med läxorna, dog min energi. Bara så där, pang bom! Jag hade bara velat gå och lägga mig och sova, eller krupit ner under täcket och myst, men nej det var bara att bita ihop och fortsätta att jobba. Härligt…

Kvällen fick faktiskt ett ganska så trevligt avslut. Jag berättade för min värdmamma om mina kommande planer inför helgen. Jag och några brudar här, antagligen Kristine och Emilia, ska nog ut och käka på lördag kväll, så jag passade på att fråga min värdmamma om tips på restauranger. Hon är verkligen super när man vill ut på äventyr och testa nya saker, för hon känner till området, och även Los Angeles, hur bra som helst.  Hon bara sprudlar ur sig tips. Jag fick en hel bunt papper med tips på olika restauranger jag kan testa. Vi får väl helt enkelt se vilken det blir nu på lördag. Min värdmamma tipsade om en sportbar och restaurang som vi kan gå till om vi vill träffa killar. Hmm, det kanske skulle kunna vara något med tanke på att vi alla är singlar… Pappa, vad har du gett dig in på? Din dotter befinner sig på andra sidan jordklotet, så hur ska du nu kunna beskydda henna och godkänna alla amerikanare? Nej du, du skulle nog tänkt på detta lite tidigare… Inte mitt problem. Mamma, det är väl bara att köra på eller? Jag lovar att jag kommer hem. Du behöver inte vara orolig söta mamma. Sverige är mitt hem, och du vet ju hur bra jag trivs hemma.

Imorgon hoppas jag på en ny springtur. Jag älskar verkligen de stunder jag har för mig själv, då jag bara kan koncentrera mig på mig själv och ingen annan. Däremot är jag en väldigt sällskapssjuk människa. Samtidigt som jag tycker att det är oerhört skönt att vara ensam ibland (läs IBLAND, alltså inte ofta), skriker min kropp och själ efter sällskap dagarna i ända. Jag blir lycklig och glad när jag har människor runt omkring mig. Då trivs jag som bäst. Sverige, har ni vägarna förbi Los Angeles måste ni höra av er till mig. Har ni inte vägarna förbi, får ni se till att ha det! Jag vill ha besök!!! Så ni som till och med bara har nämnt det att det vore skoj, kom hit bara!

Min värdfamilj har Wii, och idag såg jag att dem hade Wii Fit. Det måste jag verkligen testa snart. Det är ju perfekt underhållning om man är uttråkad och inte har någon aning om vad man ska ta sig till. Bara att sätta på spelet och träna. Jag vet inte riktigt vad det finns för olika typer av träningssätt, men det återstår att se.

Nu blir det nog lite Sex And The City för min del. Ovanligt va?

I'll see you soon then

Ja, nu är det bara 30 minuter kvar innan barnen kommer hem ifrån skolan. 30 sköna och lugna sådana. Jag har precis fixat lite lunch så det blir väl till att äta den och sitta lite vida datorn innan de kommer hem.

Träningen var hus skön som helst! Tog en lång och härlig powerwalk utmed stranden nere i Redondo Beach som även idag avslutades med lite hopp i trappan. Jag hade fortfarande inte fått nog av träningen när jag kom hem utan fortsatte med ett styrketräningsprogram för hela kroppen där du bara använder din egen kropp som motstånd, det vill säga inga andra redskap än dig själv. Jag gillar sådana övningar mer än att stå på ett gym och lyfta vikter. Träningspasset avslutades med en skön och avslappnande stretchning.

Nu är jag nyduschad och fräsch, fräsch var något som jag verkligen inte var innan, så nu blir det lunch. Vi får väl se vad eftermiddagen och kvällen bjuder på. Hoppas att det kanske kan bli den första filmen i Stieg Larsson-serien, fast på engelska då förstås. Dottern håller på och läser de böckerna, och när jag berättade att dem fanns på film ville hon verkligen se dem. Böckerna hade jag också tänkt läsa, för de ska tydligen vara ännu bättre, så det får jag ta tag senare. Så hoppas, hoppas, hoppas att de inte har så mycket läxor och att de fortfarande vill se den första. Stieg Larssonfilmerna är nog det bästa som har gjorts i filmväg i Sverige. Alla håller säkerligen inte med om det, men det är vad jag tycker. Tillsammans med alla söta barnfilmer som vi också har. De får man inte glömma bort.

I'll see you soon then

Ännu en natt med lite sömn. Jag som verkligen trodde att jag skulle kunna sova riktigt bra i natt, men så blev inte fallet. Jag blev aldrig trött! Det var inte för att jag låg och tänkte på allt som händer och sker, eller allt som jag inte få ta del av, som det annars brukar vara, utan i natt var jag helt enkelt inte trött. Det här med att sova lite början nästan bli en vana, och det börjar göra mig lite orolig. Visst, jag klara mig i regel ganska bra på lite sömn, men då är det under en kortare tid. Nu pratar vi om ett år här. Hur ska jag klara detta år om jag inte lär mig att sova…? Nej, ikväll ska jag nog testa ett av de sömnpillren mamma skickade med som jag kunde ta i nödfall, och detta känns som ett nödfall.

Följden av nattens minisömn var att jag valde att sova i bilen, istället för att träna, under tiden som dottern hade sin träning i morses. Det fanns ingen chans att jag skulle ge mig in på ett tufft pass i gymmet med toklite sömn i bagaget. I bilen lyckades jag allt sova ett tag, vilket var hur skönt som helst. Även om bilen inte är det bekvämaste stället att sova på, så är det bättre än ingenting alls.

När jag sedan kom hem hade jag tänkt att jag skulle vila lite, förhoppningsvis sova, men det ville sig heller inte. Istället blev det till att fixa lite frukost och på med två avsnitt ur min älskade box Sex And The City. Idag för första gången jag grät till Sex And The City, pinsamt! Haha! Känslofyllda Nana var i farten. Jag vet inte riktigt varför, men tårarna bara kom. Antagligen så var det väl för att det tog slut mellan två personer som älskar varandra hur mycket som helst. För mig gör det ont att se två personer som borde vara tillsammans för resten av livet, men så händer det någonting som tyvärr gör att det inte funkar längre. Hur ska det då gå för oss andra, som inte har någon? Kommer vi kunna få det att funka? Jag vet att detta är en tv-serie men den har verkligen krupit in i mig. Jag sätter mig in i karaktärerna så himla mycket att det nästintill är lite läskigt, men jag kan inte hjälpa det. De är så underbara!

Nu hade jag tänkt åka till matbutiken och handla lite saker som behövdes. Efter det hade jag tänkt kompensera för morgonens missade träning. Får se vad det blir, men antagligen en powerwalk nere vid stranden. Jag får heller inte glömma att tanka!

Klockan är bara halv tio nu på morgonen, så jag har hela dagen framför mig. Eller, hela och hela är väl kanske inte riktigt korrekt, men fram till halv fyra i alla fall. Jag undrar hur trött jag kommer vara sedan…

I'll see you soon then

Nu sitter jag här, igen, med min kära lilla dator. Eller så liten är den väl kanske inte. Det är ju inte direkt den smidigaste att ha när man reser, men tur är väl det att jag inte reser så ofta då. Klockan är nu lite innan nio på kvällen och jag känner mig i fas. Jag ska nog svara på lite mail, kolla runt lite på facebook, läsa lite bloggar och självklart så blir det nog ett och ett annat Sex And The Cityavsnitt innan jag släcker lampan för att sova. Jag måste sova tidigt idag, för alarmet går på vid 3.50 imorgon bitti. Jag bytte nämligen dag med min värdmamma, så hon tog dottern i morses och så kör jag henne imorgon istället. Jag känner mig dessutom helt frisk nu så då kan jag passa på att träna.

Den här dagen har verkligen varit effektiv! Jag är riktigt stolt över mig själv, och lite imponerad. Har tränat riktigt bra och städat och tvättat. Tummen upp för mig!

Eftermiddagen var väldigt lugn. Sonen hade redan gjort klart de flesta av sina läxor innan han kom hem, så det enda jag behövde hjälpa till med var att förhöra honom på lite ord. Jag passade sedan på att blogga lite innan det var dags för att fixa mat. Enkel sådan dessutom. Ostfyllda ravioli i tomatsås med sallad. Bara att koka pastan och sedan hälla i det i tomatsåsen. A piece of cake! Att göra en sallad är ju heller inte så komplicerat. Efter att vi hade käkat körde jag och dottern sonen till träningen och sedan åkte vi till en sportbutik. Jag älskar den butiken! Visserligen är det väldigt dyrt, men vilken kvalitet på produkterna och vad mycket snyggt de hade. Det var ju nästan så att jag blev sugen på att gå runt i träningskläder hela dagarna, för så snygga var dem. Som vanligt började jag prata med en av de tjejerna som jobbade där. Riktigt trevlig tjej. Jag och dottern hoppade även in på Starbucks. Jag för en kopp te och hon för en kaffe. Därefter blev det hemfärd och nu sitter jag här.

God morgon Sverige!

I'll see you soon then

Yes, that’s me! Städning gick som på räls, med andra ord hur fint som helst. Efter att jag hade bytt lakan, städat toaletten och torkat av lite andra ytor var det dags för en liten välförtjänt paus i form av lunch. Jag gick in till huset, fixade lunch, tog med mig den ut till mig och satte på ett avsnitt ifrån min Sex And The City-box. Det är vad jag kallar lunchmys.

Sedan så var det bara att ta tag i den tråkigaste biten – dammsugningen… Jag fattar inte varför det just är dammsugningen som är så tråkig. Jag tycker att det nästintill är helt okej att gå och plocka undan och städa lite smått, sådant som inte tar så lång tid. Dammsuga däremot, det ligger långt ifrån det andra. Fast, när man väl är klar är det hur skönt som helst! Dessutom är jag nästan helt klar. Jag har bara handfatet kvar, men det tar jag ikväll. Det gäller ju att spara det bästa till sist. Haha!

Det bästa jag visste hemma, efter att jag har städat under sommartiden, var när man senare på kvällen kröp ner under täcket med nya lakan som hade hängt ute på torkning. De luktar så otroligt gott! Pinsamt nog så tror jag att jag brukar ligga och sniffa lite smått på lakanen. Knasigt kanske, men de luktar så förbannat gott! Att ligga och sniffa på mina lakan här är inte något jag kan göra, för de hängs ju inte ut, utan de torkas i torktumlaren, så det får jag spara till nästa sommar. Ojoj, då ska jag byta och tvätta mina lakan så ofta som det bara går. Bara för att få känna den doften. Herregud, jag låter ju som en missbrukare eller något…! Inte okej!

I'll see you soon then