Nana Björnberg

Jag ville verkligen träffa så många som möjligt innan jag åkte. Det gjorde att jag tyvärr inte hann spendera så mycket tid som jag kanske hade velat med min familj, men det var ju faktiskt så att jag gjorde ett val. I detta fall var det att träffa så många kompisar som möjligt. Jag visste nämligen att jag skulle få träffa min familj i april, eftersom dem kommer och hälsar på mig då. Igår fick jag reda på att dem till och med har bokat biljetter. Den 12:e april får jag träffa min älskade familj igen! Can’t wait!

Fredagen innan jag åkte kom det hem ett gött gäng killkompisar som jag umgicks med väldigt mycket innan. Vår grej var att baka, kolla film och spela familjespel. Vi hade verkligen skitskoj! När dessa boys då kom hem till mig på fredagen satt vi mest och pratade gamla minnen, vad som händer nu och även vad som kanske händer i framtiden. Dessutom bakade vi en grymt god blåbärspaj, mumsfillibabba! Lite senare drog jag fram mitt lilla block som jag hade skaffat som en gästbok. Jag ville att mina nära och kära skulle skriva något till mig, exakt vad de kände för, som jag då skulle kunna läsa när jag kanske kände mig nere. För det är ju så att livet inte alltid är en dans på rosor, vilket jag har lärt mig de senaste veckorna. Jag har alltid trott att jag är den som inte bangar eller tvekar på något, men jag har verkligen fått se en annan sida av mig själv de senaste veckorna. Ni närmsta vet vad jag talar om. Vad jag skulle vilja säga till alla som någonsin tvekar på om de gör rätt eller om de ska våga ta steget att kasta sig ut på okänd mark, så gör det! Vad finns det att förlora? Du kommer alltid att lära dig något från det du är med om. Så ta vara på varje chans du får, och VÅGA!

Lördagen var till för att fira Elin som hade fyllt år dagen innan, och dessutom så har hon nyligen flyttat hemifrån. Vi träffades några få tjejer hemma hos henne för en skitgod tacogratäng á la Elin och så självklart - FEST! Det är något som vi brudar tillsammans gör grymt bra! Vi vet vart skåpet ska stå! Efter att vi hade vart hos Elin ett tag drog vi vidare till Borås för att skaka rumpan in på småtimmarna. Skitskoj kväll med brudar!

Några bilder från kvällen hos Elin

Söndagen bestod av PACKPANIK!!! Vad tusan skulle jag ha med mig till USA? Och hur skulle jag kunna packa för ett år? Jag som knappt kan packa när jag ska åka iväg över några dagar. Som tur var så kom det ett helt gäng brudar och hjälpte mig. Fast, det var ju inte bara därför dem kom, utan jag ville ju också träffa dem. Jag ville inte säga hejdå om ni tror det, det ordet nämnde jag inte ens, utan vi ses ju snart igen. Vi umgicks, pratade gamla minnen, käkade tacos (vad annars blir det i casa de la Björnberg…) och hade ett tårkalas. Trodde faktiskt inte att det fanns så mycket tårar i en människokropp. Vi lär oss något nytt varje dag, om vi ska se det hela från den ljusa sidan. Den värme och kärlek jag hade hemma hos mig den kvällen är obeskrivlig. Det betydde såååå mycket för mig att de flesta av mina bästa brudar kom till mig! Det finns inga som mina brudar! Ni ger mig livsglädje! Jag älskar er! Efter att de hade lämnat huset var det bara till att packa det sista, vilket inte var det lättaste. Tur att jag har mina föräldrar. Dem är de bästa på hela denna jord! De har alltid varit där för mig oavsett vad, och nu skulle jag inte ha dem lika nära som jag haft tidigare. Jag älskar min familj (även Cosmos, vår hund)! Jag uppskattar dem otroligt mycket, och kommer nog göra det ännu mer för varje dag som går.

I'll see you soon then