Nana Björnberg

Haha! Tjejer, ni känner igen det va? Jag vet inte hur många gånger den frasen har sagts när vi har umgåtts. Tillräckligt många för att göra så att jag tappar räkningen. Den stämmer i alla fall in väldigt bra på min kväll.

 

När jag, Emilia och Carro var på Olson’s köpte jag ju ett paket hallonkräm och ett paket Wasa knäckebröd. Hemma är det sportknäcket som gäller, och inget annat! De som jag köpte hette Hearty, och ikväll hade jag smakprovning. Till min glädje visade de sig vara som sportknäcket, med andra ord hur goda som helst! Elin Thuresson, du är nog knäckebrödsdrottningen i mina ögon. Du var med mig i varenda liten tugga. Haha!

 

Här vare mycke gotte!

Nu blir det badrummet och sedan fortsätter jag med ytterligare något avsnitt ur Paradise Hotel innan det blir kvällen. Ha en bra dag där hemma!

 

 

I'll see you soon then

Det börjades ju redan att vankas för jul här hos mig i september. Det var nämligen då som den första luciaövningen ägde rum. Sedan dess har det nästintill varit lite julmys varje söndag med luciasjungning och fika. Nu har jag äntligen fått lite julmys på mitt rum. Jag är inte den typen som tycker om att dekorera mitt rum med massor av juldekorationer, inte heller min familj, utan vi brukar vara väldigt sena med det hemma i vårt hus. Till advent har vi alltid en adventsljusstake. Det hör liksom till och därför ville jag ju även få till något liknande här i USA.

 

Dagen i ära började med lite sconesbakning till frukost med min kära dalmas (Emilia). Denna gång gjorde vi på mitt sätt, det vill säga byta ut en del av mjölet mot havregryn (egentligen ska det vara rågflingor, men man får ju ta vad man har). De blev nästan lika goda som hemma.

 

Mätte och belåtna, drog vi vidare till IKEA (igen…). Haha! Vi börjar nästan bli stammisar där. Vi hade båda sett en bild på Felicias facebook där hon hade gjort en amerikansk adventsljusstake a la IKEA. Vi härmade henne:

 

Visst blev det fint?

Vi drog sedan till Long Beach och Carro för att hämta mina springskor som jag glömde där i helgen. ÄNTLIGEN befinner de sig hos mig igen. Tummen upp! Får nog ta att fira det imorgon med en liten tur.

 

En liten komisk grej hände idag, en trevlig sådan. Jag sade idag till Emilia att det var väldigt länge sedan jag fick brev. Ni vet ju alla att jag älskar att få brev och hur glad jag blir när de dimper ner i min brevlåda. När jag kom hem, och tittade igenom posten, hittade jag ett brev till mig ifrån farmor. UNDERBART! Farmor, du gjorde min dag. Det fanns en rad som gjorde att jag började gråta. Vad tänker jag inte skriva för det är hemlighetsstämplat, men du farmor, du ska allt få veta. Tack för brevet farmor!

 

Hmm, vad har jag gjort resten av dagen…? Chattat med lite folk på facebook och msn har allt hunnits med. Börjat att tänka på vad NI (Hannah och Amanda) ska ha med er till mig. En lista kommer snart brudar. Sonen hade inte mycket läxor, och det lilla han hade, behövde han ingen hjälp till, så det har varit väldigt lugnt på den fronten. Jag och dottern har lagat middag. Blev en smaklös fisksoppa. Haha! Med lite extra salt och peppar blev den lite bättre, men ändå inte som den goda Junisoppan vi gör hemma. Den slår allt när det kommer till soppor! Det blir väl upp till bevis någon dag kanske.

 

Klockan är strax efter nio och jag känner mig klar för kvällen. Nu ska jag se till att mysa med lite Paradise Hotel. Det är ungefär som mitt nya Sex And The City; min drog. Kan inte få nog! Jag håller på att jobba ikapp med er hemma i Sverige.

 

 

Bilen är fortfarande inne på lagning, så jag har ingen bil imorgon heller, men jag har lite planer för dagen ändå så det ska nog gå fint ska ni se.

 

 

I'll see you soon then

Ojoj, jag har verkligen ett bevis på att vår planet är megaliten! Detta hände i fredags när jag och Emilia var på IKEA, men jag var verkligen tvungen att ta detta i ett eget inlägg. Haha!

 

Jag och Emilia hade betalat på IKEA och gick i riktning mot parkeringen för att åka hem igen. Emilia märker att det är någon som börjar springa ikapp oss. Jag håller på med något i min väska, så jag märker ingenting. Helt plötsligt börjar den här personen att sakta om, men den säger fortfarande ingenting. DÅ, känner jag en hand på min axel. Jag vänder mig om och där står Anton Gustafsson…! Jag tappar (nästan) bokstavligen hakan, så paff blev jag av att se honom där. Han skulle ju liksom inte vara där, och på IKEA med av alla ställen, det mest svenska stället i USA. Haha!

 

Jag har snackat med Anton på gymmet hemma några gånger. Han och hans kompis hade tydligen bilat ner ifrån Canada och skulle vidare mot Nya Zeeland om jag inte minns helt fel.

Jag har verkligen haft en helledig helg! Ända sedan i onsdags. Väldigt skönt har det varit!

 

Jag började fredagen med en powerwalk. Tror att det kanske börjar bli min lilla drog att få mig en powerwalk eller en springtur på morgonen. Haha! Mitt sätt att koppla av och komma igång på morgonen. Sedan drog jag till IKEA med Emilia på jakt efter en julstjärna. Vi tänkte ju att är det något ställe som har det, så är det IKEA, men tyvärr icke då! Jag kom ändå så inte tomhänt därifrån. Det går nog inte. Jag fick med mig ett nytt stort doftljus, fina julkort ifrån UNICEF där hela beloppet går oavkortat till organisation (fint va?) och även en röd och fin jullykta. Kvällen spenderade jag med Emilia nere i Lon Beach för lite bio. Vi åkte dit utan att veta vilken vi skulle se, utan tänkte att vi kunde ju ta den som fanns. Sagt som gjort, valde vi Unstoppable. Skitbra film! Rekommenderas varmt! Handlade om hur ett tåg åker i en oerhört hög fart, obemannat. Filmen går i korta drag ut på hur de ska få stopp på detta tog som är lastat med en skolklass samt explosiva ämnen! Det blev även till att möta upp Carro på Starbucks innan vi drog hem.

 

Sådana här lakan vill jag ha

 

 

Emilia och Carro kom och hämtade upp mig på lördagens förmiddag för ett nytt litet äventyr – Hollywoodskylten. Det är något som lockar alla turister, men detta förstår inte Los Angelesborna, inte min familj i alla fall. I deras ögon är det BARA en skylt! För mig är det lite mer. Det är ju något som man ser i väldigt många filmer, så då känns det nästan lite overkligt att helt plötsligt få se det på nära håll. Vi fick oss väldigt många kort, eller Emilia fick det i alla fall. Haha! Nästa anhalt var Olson’s, en skandinavisk delikatessbutik där de säljer lite allt möjligt. Jag fick med mig hallonkräm och Wasaknäcke (något liknande Sportknäcke som är min favorit). Vi drog sedan till The Grove (ett utomhusshoppingcenter) för lite lunch. Sedan åkte vi tillbaka ner till Long Beach för att at det väldigt lugnt ett tag hos Carro. Remember The Titans gick på tv:n. Hur bra film som helst! Efter det gick vi ner till 2nd Street för lite käk på en italiensk restaurang, där det för övrigt var en bröllopsmiddag, så det fick vi vara med på ett litet hörn. Kvällen fortsattes sedan hemma hos Carro med fest. Ja, ni hörde rätt. Jag, Carro och Emilia hade en grym fest! Haha! Snygga var vi med; leggings och en body på det – fint! Trots att vi bara var tre stycken lyckades vi med ett jädra drag! Dans och sång som bara den! Det var full kareta i duschen med luciasångerna i kanske en timma. Tröttheten slogs sedan ner som en kanon, och jag somnade i sängen. Sov sedan, tydligen, hela natten sked med Carro. Haha! Sicken kväll! Stas fick sig dessutom ett väldigt fint samtal av mig. Hihi!

 

Här har vi den!

Olson's

Snygg...?

Idag har det varit VÄLDIGT segt! Jag kan säga så här, jag kände att vi festade igår. Jag ville inte ta mig upp ur sängen. Ögonen var hur trötta som helst. Det gick knappt att hålla dem uppe. Det kändes verkligen att det var ett tag sedan jag festade. Haha! Jag lyckades ändå ta mig upp ifrån sängen för att åka på luciaövning med Carro och Emilia. Jag hade hellre legat kvar i sängen hela dagen, men plikten kallade. Lucian gick nog bra tror jag. Det börjar ju närma sig den stora dagen. Nästa söndag är det ju premiär för vårt luciatåg. Det är då vi ska uppträda på den stora svenska julmarknaden i L.A. Downtown. Vi åkte tillbaka till mig för att slöa på min säng. Därefter drog de hem och jag har sedan dess hållit till vid datorn. Skönt med en lugn aktivitet!

 

Jag får väl se lite vad morgondagen bjuder på. Vi har ”bara” två bilar i familjen nu, för pappans bil är inne på service eller lagning, så jag har nog ingen bil imorgon. Jag bjöd över Emilia på lite sconesbakning till frukost, och sedan bär det av till Long Beach och Carro för att hämta min favoritskor – joggingskorna. Jag glömde de hos henne, och de måste jag ha imorgon! Annars kommer jag att få panik. Jag har redan börjat få lite småpanik… Haha! Det är väl helt enkelt bäst att hämta dem, eller var tror ni?

 

 

I'll see you soon then

 

 

För dem som inte har så bra koll på USA och deras högtider, så har vi idag firat Thanksgiving. Det är en av de största högtiderna här, och man samlas tillsammans med sina nära och kära för att njuta av god mat och trevligt sällskap.

 

Lite underhållning är alltid bra...

 

Jag hittade en snabbeskrivning på Wikipedia om varför man firar Thanksgiving:

 

” Traditionen säger att en grupp puritanska pilgrimer utvandrade till Nederländerna efter förföljelser i England. Inte heller i Nederländerna fann sig pilgrimerna tillrätta, utan man lyckades chartra ett skepp att åka med från Plymouth i England. Skeppet, som hette Mayflower, anlände i december 1620 till det som sedan 1776 är USA. Efter svårigheter med skördarna hjälptes man den första tiden av indianer, och när en god skörd äntligen kom, ordnade man en tacksägelsefest till Guds ära, innehållande bland annat vilda ankor och gäss. Med tiden har man infört andra rätter som paj på pumpa och kalkon.”

 

Jag började även denna morgon med ett träningspass, så himla skönt! Idag blev det en löptur. Efter lite stretchning och dusch, tittade jag och dottern på film. Det blev Letters to Juliet. Den filmen är så töntigt romantisk att den blir galet söt. Haha! Bra beskrivning Nana, men jag gillar den. Vill man se en film som man vill må bra av, är den helt klart ett tips. Efter filmtime var det dags dör att fixa i ordning sig lite till själva middagen.

 

Jake vakade över kalkonen

Själva Thanksgivingmiddagen bestod av sjukt mycket mat! Haha! Fast i och för sig så är det inte så mycket mat. En svensk julafton består av mycket mer mat, i alla fall om man firar den i min släkt. Vi hade kalkon, ärtgegga, potatismos, sötpotatispuré, sallad, stuffing, tranbärssås, kalkonsås, gröna bönor. Ja, det var nog allt. Det godaste var salladen och de gröna bönorna. Potatismoset var också väldigt gott. Självklart har vi nu rester för flera dagar!

 

 

Efter middagen hjälptes vi åt att duka av och städa undan. Vi tittade sedan på film, hela familjen. Vi såg Scott Pilgrim vs. The World. Jag tyckte inte att den var bra, och dessutom var jag hur trött som helst så det kändes som att jag skulle somna vilken stund som helst! Jag skyller tröttheten på kalkonen, och det är faktiskt sant. Det blidas något form av ämne som gör att man vill sova. Första gången jag hörde detta, var det ”jo, men visst…”, men det är verkligen sant. Jag blev ju helt död och var reda för sängen när klockan var halv sex på eftermiddagen.

 

Kvällen avslutades sedan med efterrätt. Det fanns äppelpaj (amerikansk), små pumpacheesecakes, glass och pumpabröd. Det var väl inte direkt något av det som var någon höjdare enligt min smak.

 

Tänk att jag fortfarande är vaken nu. Jag var ju helt död innan, och klockan är nu snart halv tolv här. I USA är det ju fortfarande den 25 november, så jag vill passa på att gratta min mamma på namnsdagen. Du är den bästa mamma man kan ha! Älskar dig!

 

 

 

I'll see you soon then

 

 

Ojoj, nu ska jag väl försöka mig på att skriva om de senaste dagarna, kortfattat dessutom! Hur ska detta gå…?

 

Senaste gången jag skrev var i onsdag, med andra ord lite drygt en vecka sedan.  Det är väl bara att sätta igång hjärnkontoret (som du farmor skulle sagt) och hoppa tillbaka i tiden de senaste dagarna.

 

Torsdagen var en riktigt jobbig dag, slö dessutom. Jag gjorde nästintill ingenting! Rent fysiskt sätt då. För att få helgen fri körde jag dottern till hennes morgonträning. Jag körde även henne till skolan, och när jag väl kom hem hade jag tänkt åka till gymmet, men jag bestämde mig för att stanna hemma och vila (slöa). Dagen bestod av att sitta vid datorn. Fick med bland annat en skypedejt med Amanda i tre timmar…! Hmm, vad gjorde jag mer. Jag kommer inte på något, så det hände väl inte så mycket den dagen.

 

Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde på fredagen. På dagen vet i tusan vad jag gjorde. På eftermiddagen var jag med sonen i ishallen vet jag. Kvällen spenderade jag hos Emilia med massor med prat och mys. Mitt i natten, runt två eller något sådant, får vi för oss att vi ska börja stå på händerna mot en vägg. Ja, har man inget annat att göra mitt i natten, så varför inte liksom? Tack för att du finns!

 

 

Lördagen var en riktigt seg dag. Den bestod av Top Modelmarathon på förmiddagen till lunch tid. Sedan lite frukost, och efter det ännu lite mer Top Modelavsnitt. Vi åkte därefter till ishallen helt i onödan. Dottern och hennes team skulle visa upp sina två program. Precis när vi kommer dit avslutas musiken. De hade precis åkt klart, men som tur var så var dottern inte med i det programmet, utan hon skulle vara med i det andra. Jag och Emilia brummade sedan hem igen. Hann med lite käk innan vi mötte upp Rebecka utanför en bio nere i Long Beach. Vi såg Harry Potter. Jag är inte direkt något fan, men det känns som att det är en film som man måste se. Efter filmen åkte vi hem till Carro, och hon följde även med mig hem och sov här.

 

Varje söndag är det ju Lucia, och denna söndag var inget undantag. Jag och carro var duktiga nog att baka till den här gången. Det blev kladdkaka, men den blev inte kladdig så det är väl egentligen fel att kalla den kladdkaka. Det går knappt baka en finfin sådan här i USA. Får vänta tills jag kommer hem på att få till en riktigt superkladdig en. Luciaövningen gick riktigt fint. I och för sig så var det inte så mycket övning, utan vi satt mest och pratade. Det var riktigt mysigt. Kvällen bestod först av au pairmöte (bowling) och sedan avslutade jag, Emilia och Carro kvällen på Starbucks.

 

Måndagen bestod av gymmet på morgonen med Emilia. Sedan blev det till att övningsköra med henne lite. Hon körde upp i tisdags, och fick även sitt amerikanska körkort. Bra jobbat! Jag var även ute på en powerwalk med Jake (hunden). Det var första gången som jag var ute med honom, och det gick riktigt bra! Skönt var det med. Det som var kvar av måndagen bestod av lite planering inför kusinernas vistelse, och annat smått och gott (vad kommer jag inte ihåg). Mina värdföräldrar var nere i San Diego över kvällen och natten, så jag och barnen var själva hemma. Vi spenderade kvällen tillsammans med Carro, Emilia, Kristine och filmen Superhjältarna. Grymt bra film och härligt sällskap!

 

 

Tisdagen började jag med en springtur på morgonen. Riktigt skönt var det! Under tisdagen hann jag även med att vara i ishallen två gånger. En gång på förmiddagen, för dottern hade håltimma och ville passa på att träna, och sedan en gång efter att hon hade slutat skolan. Ja hade med mig min dator, så mig gick det ingen nöd på. Det var bara lite kallt. På kvällen gjorde jag nog inte så mycket.

 

Onsdagsmorgonen börjades med att köra dottern till och från hennes träning. När vi kom hem körde jag henne och sonen till skolan. Sedan bar det av hem för en powerwalk. Efter en snabbstretchning och dusch, åkte jag till min LCC (min kontaktperson) för att prata lite. Fick beskedet att hon ska sluta inom kort, och att vår grupp ska tas över av den LCC:n som är ansvarig för Redondo Beach. Efter middagen bestod av…, jag vet inte vad, men vi åkte sedan allesammans till ishallen för att se sonen spela hockeymatch. Det var min första match som jag har sett honom spela. Tyvärr förlorade dem, 3-2, men sonen var väldigt duktig. Kvällen avslutade vi på en restaurang innan det bar av hem till min älskade dator. Haha!

 

Det blev kanske ett långt inlägg, men jag skrev ju om väldigt många dagar, så jag tycker att det är klart godkänt!

 

 

I'll see you soon then

Jag sitter just nu i ishallen och skriver detta. Jag är här för andra gången idag, och fy tusan vad det är svårt att skriva. Händerna är som is! Jag ger det ändå ett försök. Bloggen har ju nästan varit död i en hel vecka nu. För mig är det en hel evighet. Det har verkligen inte funnits någon motivation, eller intresse för den delen, att skriva. Jag ber om ursäkt, men så har det varit.

 

Jag funderar lite på om jag kanske ska ta tag i att berätta om de senaste dagarna ikväll. Det kommer inte bli någon roman i sådana fall, utan lite mer kortfattat. Tvekar ni också nu eller? Det gör jag i alla fall…

 

Ja, som jag nämnde ovan så är jag i ishallen igen. Hemma var ishallen mitt andra hem. Inte bara för att jag var där ganska ofta, både såväl träningar och hockey, utan för att jag känner mig verkligen hemma där. Det hände ibland att jag gick upp tillishallen bara för att kolla läget. Då trivs man va? Haha!

 

 

Konståkning kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är något som jag har ägnat väldigt mycket tid åt. Däremot tror jag att intresset har börjat svalna. Inte intresset av att kolla på det, för det älskar jag fortfarande, men intresset av att åka på egen hand. De senaste gångerna när jag och dottern har varit i ishallen för lite egenträning, har jag inte åkt, utan jag har suttit vid sidan av, tittat, läst bok och nu har jag även kommit på att de har fri internetanslutning här. Farligt…

 

Nej, nu fryser jag verkligen skitmycket om händerna! Det är nog dags att avsluta för nu. Hoppas att ni sover gott hemma i snöiga Ulricehamn, och övriga Sverige med. På återläsning… (Istället för återseende.)

 

 

I'll see you soon then

Ja du Nana lilla, du visste nog innerst inne vad som väntade efter att ha sett Dear John, en tomhet. Ändå väljer du att titta på den. Det går ju inte att motstå, den är ju så himla underbar. Dear John är full av kärlek och massor med andra känslor, så det vore nästan konstigt om det inte skulle väcka lite egna känslor till liv. Just nu känner jag mig tom, tom på kärlek ifrån mina nära och kära. Jag vet att ni alltid är med mig, och att jag hör ifrån er alla ganska ofta, men det räcker ändå inte riktigt till. Det är det där lilla extra som saknas. Själva närheten av att ha er här hos mig. När kommer ni hit och botar mig…? (Haha!)

 

Jag kanske inte bara behöver bota min tomhet...

Jag berättade i ett tidigare inlägg att jag såg fram emot att få spendera den sista tiden vid datorn, innan barnen kommer hem ifrån skolan. Självklart ringer dottern och frågar om jag kan hämta henne, och sedan skjutsa henne till ishallen för lite istid. Det var bara att lämna min kära vän, Mr. Dator, och köra till skolan, hämta upp henne, köra hem och sedan släppa av henne vid ishallen. När jag kom tillbaka hem en stund senare, hade sonen kommit hem och han spelade tv-spel så jag passade på att sitta lite till vid datorn innan jag fixade lite käk till honom. Sedan var det bara att sätta sig i bilen igen och köra nästa barn, sonen, till ishallen för hockeyträning.

 

Nu är klockan snart åtta och då är det Top Model som gäller. Det gillar vi! Morgondagen ser jag inte fram emot så jättemycket. Jag har en fullt duglig förklaring; jag ska städa. Wiiihoooo…! Verkligen skitskoj! Det enda jag ser fram emot imorgon är min träning. Det blir ett nytt styrkepass på gymmet.

 

De senaste nätterna har jag drömt om något som har koppling till Ulricehamn och mitt liv hemma i Sverige. I natt var det likadant. Jag vet inte vad jag drömde, men när jag vaknade visste jag att det hade något med livet HEMMA att göra. Vissa kanske skulle tycka att det var lite småmysigt att drömma om allt där hemma, men jag hatar verkligen det! Jag vaknar alltid med en tomhet, och så vill jag inte ha det. Jag hoppas därför att jag drömmer något annat. Kanske att jag vann på Triss. Fast i och för sig skulle jag då bli besviken när jag vaknar, så det kanske inte var så bra idé ändå. Aja, det återstår väl att se. Nu – Top Model. God afton!

 

 

I'll see you soon then

Idag fyller världens bästa farmor år. För er som är lite trögfattade så är det MIN farmor som fyller år idag! Hon är som ett vin, och whiskey för den delen med, hon blir bara bättre och bättre med åren. Jag kan ju inte påstå att jag är ett så stort fan av varken vin eller whiskey, men man brukar ju säga så.

 

Jag hade tänkt överraska farmor med att ringa hem till henne ifrån skype. Det är inte alls dyrt, så det var ju perfekt. Jag testade två gånger i morses, men då var du inte hemma farmor. Nu i efterhand vet jag att du var och besökte Siv. Trodde att du kanske var och besökte någon annan tant. Du har ju några stycken vet jag.

 

När jag sedan åkte till Emilia fick jag låna datorn och göra ett nytt försök, och denna gång gick det vägen. Farmor svarade som vanligt ”Jaa, Mildred”. Jag började direkt sjunga ”Ja må hon leva” och när jag hade sjungit klart tackade du så gott farmor men frågade lite försiktigt vem det var. Jag skrek nästintill ”Det är NANA”, och du bara ”Nej men åhh, är det Nana. Min lilla flicka”. Åhh, då hade jag bara velat vara hos dig och ge dog en bamsekram farmor. Som vanligt ville du inte vara till besvär, och du bekymrade dig även för att det skulle vara dyrt för mig. Telefonräkningen blev inte alls stor, utan endast några cent. Det var värt allt i världen för att få höra din röst igen. Det gjorde mig superglad och det sade du även själv. Det kändes nästan lite overkligt att höra din röst ska du veta. Jag till och med att du kanske tyckte detsamma om mig.

 

Farmor, jag vill återigen gratta dig på din finfina dag. Du är underbar, precis som du är!

Syns om några månader. Jag älskar dig.

 

 

I'll see you soon then

Jag är nyss hemkommen ifrån min kära dalatös Emilia. Den stackaren har gått och blivit lite småförkyld, så vi ansträngde oss inte direkt så värst mycket. Vi tittade på en av mina favoritfilmer; Dear John. För er som inte har sett den, se den! Det är en order. Första gången jag såg den var på bio i Göteborg med Barret. Jag lipade nog nästan halva filmen, medan Barret mest satt där och skrattade åt mig. Det är inte konstigt att man gråter till den, den är ju så sorglig. Dear John väcker så många tankar, så vi får väl se hur den är dagen kommer bli. En tänkardag kanske…

 

 

I morses var det första gången som jag ”försov” mig. Jag skulle ju upp vid 3.50, eftersom det var morgonträning idag för dottern, och jag vet at jag satte alarmet på 3.50. På något knasigt vis har jag lyckats ställa om klockan i sömnen till 6.30. Jag vaknar av att dottern står och bankar på min dörr. SHIT! Det var bara till att kasta på sig kläder och sedan hoppa in i bilen och köra mot ishallen. Fick mig en till liten tupplur. Skönt!

 

Dottern hade tur idag, och började inte förens en timma senare så vi stannade på Starbucks innan vi åkte hem. Väl hemma käkade jag frukost och passade på att prata med lite folk. Underbart! Sedan bar det av till skolan för ett avsläpp, och efter det blev det gymmet för min del.

 

Ett Turbo Kickpass senare var jag lika svettig som vanligt. Jag är ju brud så jag kan göra flera saker samtidigt. Idag skypade jag med familjen samtidigt som jag stretchade. Jag börjar bli ganska bra på att slå två flugor i samma smäll. Sedan var det bara att hoppa in i duschen och sedan bar det av till Emilia.

 

 

Nu är det lite drygt en timma kvar innan barnen kommer hem, om inte dottern ringer och vill ha skjuts hem. Jag hoppas inte det, för jag uppskattar verkligen den sista stunden innan de kommer hem. Det är riktigt skönt att bara kunna sitta själv med musik på och kika runt på lite allt möjligt. Vi hörs lite senare!

 

 

I'll see you soon then

 

 

När klockan ringde i morses var jag väldigt trött och ganska pigg på samma gång. Om det nu är möjligt… Jag hade satt telefonen på alarm för att jag skulle hinna med en springtur innan jag skulle möta upp Emilia. Mina nya springtgihts fick även vigas in, och de får toppbetyg. Jag älskar när man börjar springa och man känner sig skittrött i benen, man tror att detta komma ju aldrig funka, men sedan efter ett tag börjar de kännas lättare och det känns nästan som att man springer på moln. Haha! Som ni kanske förstår var min springtur väldigt skön. Längtar tills nästa.

 

Jag kom tillbaka svettig och go. Stretchade samtidigt som jag skypade en snabbis med Hannah! Tråkigt att vi inte kunde prata så länge, men både hon och jag skulle bort, så det var inte så mycket vi kunde göra åt saken mer än acceptera läget. Jag hoppade in i duschen och körde mot Emilia. Mitt uppdrag för idag var att köpa en födelsedagspresent till min värdmamma, eftersom hon fyller år imorgon (onsdag), och åka till stället där dottern slipar sina skridskor.

 

 

Jag och Emilia åkte till Barnes & Nobel, en jättestor bokhandel som har det mesta. Jag och Emilia fastnade väldigt länge på en speciell avdelning. Det får nog bli ett litet köp där i framtiden. Haha! Min värdmamma är vegetarian, fast hon äter fisk, så jag köpte en vegetarisk kokbok. När jag köper kokböcker, inte för att det hör till vardagen, köper jag utefter bilderna. Är det fina bilder blir man ju inspirerad till att laga mat, och det är ju det som är själva syftet med kokboken. Easy Vegetarian hette denna kokbok och den hade skitfina och fräscha bilder. Ett kap i mitt tycke.

 

Vi drog sedan vidare till en ny au pair här i området. Lena heter hon är och är ifrån Danmark. Herregud, vilket hus hon bor i! Shit, säger jag bara! De hade ett litet biorum. Där hoppas jag på många filmkvällar i framtiden. Lena var hur söt som helst! Hon är med i samma au pairgrupp som mig, Emilia och Carro och hon kommer bli en frisk fläkt i vår lilla grupp.

 

Sedan var det till att åka hem igen i hopp om lite dötid vid datorn innan barnen kom hem. Haha, det trodde jag det. Dottern ringde efter ett tag och ville ha skjuts hem ifrån skolan för att kunna komma iväg till ishallen och tärna lite. Sagt och gjort, drog vi till ishallen och jag tittade igenom collegekatalogen vilka kurser som är aktuella för mig. Tror nog att jag snart kan komma fram till något.

 

När vi kom hem, gick jag runt och smypysslade lite. En stund senare kom pappan hem med mat ifrån Rubio’s (mexikanskt) och vi hade lite födelsedagsfirande för min värdmamma idag istället för imorgon. Hon blev jätteglad för min present, och tackade för den väldigt många gånger. Det är alltid lika skoj att ge bort något som uppskattas väldigt mycket.

 

Detta paket hade jag velat ha HÄR och NU!

Nu är klockan snart tio här hos mig, och jag ska bege mig till badrummet för att göra mig i ordning för kvällen. Jag ska upp tidigt imorgon och köra dottern till ishallen. Mysigt med lite sovning i bilen igen. Haha! Sedan bär det av till mitt favoritpass på gymmet; Turbo Kick! Härligt!

 

 

I'll see you soon then

Det är lite småkul hur dagarna ser så annorlunda ut beroende på vilken dag det är. Vardagarna skiftar väldigt mycket ifrån helgerna. Ena dagen vandrade jag och hoppade bungy jump, nästa dag var jag hemma i huset och jobbade. Snacka om två helt olika världar.

 

Stolta brudar

Gårdagens morgon började lite jobbigt. Precis innan jag vaknade upp drömde jag lite jobbigt. I drömmen befann jag mig hemma i Ulricehamn några dagar innan jag skulle åka till USA. Jag skulle ta farväl av en person, men klarade knappt inte det. Jag bara grät och grät. I drömmen var du Stas där för att trösta mig, och tur var det. Du försökte lugna mig med att säga att vi skulle träffas varje minut som återstod innan jag skulle åka. Det var ändå inte tillräckligt för mig. När jag sedan vaknade hade jag lite smått panik. Bästa sättet för mig för att inte gräva ner mig i mina tankar är att ge mig ut på en tur. Det fick bli en powerwalk med härlig musik i öronen. Benen kändes väldigt pigga, så det slutade med att jag sprang istället för att powerwalka. Hur skönt som helst! Jag återvände sedan till huset med ett lättare huvud, redo för lite stretchning, dusch och småärenden åt familjen.

 

Resterande delen av dagen bestod av ett pass på gymmet som gick riktigt bra. Åkte hem för lite stretchning och sedan kom sonen hem. Jag passade på att skriva brev medan sonen gjorde läxorna. Jag började sedan lite smått med maten, och min värdmamma kom även hem kort därefter. Vi skulle äta en kött- och potatisgryta som skulle stå och puttra väldigt länge så jag gick ut till mig för att slappa vid datorn. Efter kanske en och en halv timma knackar dottern på min dörr med lite mat. Alla åt tydligen när de kände för det, så hon var gullig nog att ta med sig lite till mig. Jag visade henne stolt min bungy jumpingfilm och hon blev nog lite imponerad tror jag. Kvällen bestod sedan av ytterligare lite dator och även skype med la familia innan jag somnade så gott på kudden min.

 

 

 

 

I'll see you soon then

Idag är det den 16:e november och jag är verkligen superglad! Vet ni varför? Jo, för om exakt en månad idag står jag på LAX (den stora flygplatsen här i LA) och plockar upp mina kusiner. AAAAAHH! Jag vill bara skrika av lycka! Hannah och Amanda, det är nu det gäller!

 

Det är också nedräkning till min födelsedag. Det är nu tre månader innan jag fyller 20. Tyvärr kommer jag inte kunna fira den på ”rätt” sätt, eftersom det är 21 här i USA. Jag kommer därför ta igen detta flera gånger om när jag kommer hem. Tro mig! Jag hoppas att det finns en och en annan vänlig själ där ute som vill göra mig sällskap då… Brudar är ni redo för att skaka lite rumpa då med mig eller?

 

 

Jag har också bott här i tre månader nu. Vart har den tiden tagit vägen? Nej ni, det vet i fasiken. Borta! Detta innebär att det är en graviditet kvar här i USA, det vill säga nio månader för er som inte riktigt hajade grejen där. Det går fort! Sverige vi syns snart!

 

 

I'll see you soon then

Jag hade tänkt ge mig på att berätta om gårdagen. Som ni säkert har förstått vid det här laget så hoppade jag bungy jump igår. Jag har sagt det innan, att detta är något jag har velat göra väldigt länge, men jag trodde aldrig att det skulle bli av. Jag trodde att jag var för feg. Jag har nu lärt mig att jag kan nog göra det mesta här i livet.

 

Morgonen började med att klockan ringde strax efter fem. Det blev lite frukost hos Carro innan vi satte oss i bilen för att köra iväg till vårt äventyr. Jag var fortfarande inte nervös, men jag började känna ett obehag av en jobbig känsla. Jag började bli rädd… Det är väl i och för sig inte så konstigt, det var ju bungy jump som stod på schemat.

 

Vår GPS kunde inte hitta den exakta adressen, så när vi började närma oss stannade vi på en bensinmack för lite hjälp. Det visade sig att den kvinnan som vi frågade, hon och hennes kompis skulle till samma ställe. De skulle också hoppa. Därifrån tog vi följe upp bland bergen till den parkeringen där alla samlades.

 

 

Det var hur vackert som helst där uppe! Solen höll på att stiga upp på den klarblå himlen och miljön var jättefin! Vi fick fylla i ett papper, signera det med vårt namn på tjugo ställen (jag skojar inte, haha), väga oss och vi fick också lite information om lite allmänt kring det hela. Därefter började vi vår fem miles långa vandring bland berg och dal.

 

Vandringen var skithäftig! Vi hade två instruktörer som gick med oss under vandringen och som även skulle vara med då vi hoppade. I början gick vi på en bred grusväg, men den byttes snabbt ut mot smala, krokiga, branta och läskiga stigar. Vi fick även korsa bäckar på flera ställen. Ett perfekt sätt att kyla ner sig lite. Det var faktiskt ganska skönt att svalka fötterna, så att man inte överhettades. Det var väldigt vackert runt omkring oss. Det blir aldrig riktigt samma sak genom att titta på bilder, men det är bättre än ingenting alls. Vi stannade även på ett ställe och fikade lite. Med ett äpple i magen fortsatte vi mot målet – bron som vi skulle hoppa ifrån.

 

 

När vi kom fram och jag fick se bron, blev jag skitnervös! Det var nu jag började inse lite smått att jag faktiskt skulle kasta mig ifrån en bro… MAMMA MIA!

 

Innan det var dags för första personen att hoppa, hade vi lunchpaus och sedan fick vi oss en liten introduktion på det hela; om deras företag, vilka sätt man kunde hoppa på och så vidare. Det låg mycket vikt på att informera om säkerheten som deras företag jobbar med, vilket är fullt förståeligt. Innan de kunde börja beta av en och en, var de tvungna med att fixa lite saker så då fick vi sitta där på bron och frysa häcken av oss! Det blåste så in i bänken att det var tokigt!  Solen hade nämligen inte riktigt hunnit ta sig över det berget som täckte bron, så det var galet kallt! När solen sedan kom fram, blev det mycket bättre.

 

 

De började sedan beta av en och en. De hade två hoppanordningar, men det var ju bara en som kunde hoppa i taget, annars hade man ju hoppat in i varandra. Vi var nog sammanlagt kanske 40-45 personer som hoppade så det tog ju ett bra tag. Jag tyckte att det var både jobbigt att stå och titta på när de andra hoppade, men det var också väldigt peppande. Jag ville verkligen göra det, och jag gav mig faan på att jag skulle klara det!

 

 

Till slut var det min tur att ta på mig säkerhetsselen. Den bestod av två delar; en som var runt höfterna och benen och en som var runt axlarna. Dessa två delar fästes sedan i själva linan. Nervositeten var inte att leka med vid det här laget! Jag ville verkligen spy! Jag klev över räcket på bron, ställde mig på plattformen och tittade rakt in i instruktörens ögon. Han såg hur nervös och rädd jag var. Han fick snabbt gå igenom hur allt skulle gå till; hur jag skulle hoppa, hur jag skulle göra i luften och hur de gjorde när jag sedan skulle upp igen. Han påminde mig om texten på mina byxor: ”JUST DO IT”. Det var ju det jag hade tänkt om hela den här dagen, och det var då jag bestämde mig. Just i det ögonblicket. Sedan började han räkna ner: ”In five, four, three, two, one…”

 

 

Den jävla känslan att bara kasta sig ut i luften och falla handlös bakåt, den är obeskrivlig. Man ser hur man kommer längre och längre ifrån bron. Allt går så fort, men ändå känns det som att det går i slow motion. Jag hann knappt tänka innan det var dags för min första studs upp igen. Herregud, jag flög hit och dit, åt alla håll och kanter. Jag kände mig som en vild studsboll som far överallt. På ena studsen svor jag alla svordomar jag kunde komma på, på andra skrek jag ”Jag gjorde det”. Jag kunde inte fatta vad jag precis hade gjort! Ofattbart! Sedan hissade de ner en lina som jag fäste i min säkerhetssele, och sedan åkte jag tillbaka upp till bron.

 

När jag kom upp var jag dunderglad! Jag var nog som ett litet barn på julafton. Haha! Det kändes som att jag svävade på moln, så lycklig var jag. På ett sätt var det nästan samma känsla som då när jag tog mitt körkort. Jag gick bara runt och log och hoppade som en riktig hoppetossa! Glad och galen! Jag sade till mig själv att detta är något som jag ville göra nästa sommar innan jag åker hem. Jag måste ju få ett galet avslut på detta år.

 

Vi påbörjade vår vandring tillbaka på egen hand. Vägen gick inte raka vägen tillbaka, utan vi gick lite fel några gånger. Till slut såg vi parkeringen och då fick jag och Emilia lite fnatt. Vi beslutade oss för att springa in i mål. Haha! Härligt och superjobbigt!

 

När vi sedan satt i bilen började jag sakta men säkert drabbas av en jädra trötthet! Den slog ner som blixten kan göra. Jag somnade sedan som en stock och sov tills nästa morgon som en prinsessa.

 

Jag är stolt över mig själv!

 

 

I'll see you soon then

Elin berättade för mig att hon sover väldigt djupt, och är därför väldigt svår att väcka. Hade hon rätt? ATT hon hade! Det gick knappt att få liv i henne när alarmet gick på. Jag var knasigt nog väldigt pigg efter bara fyra timmars sömn, så jag började städa lite smått. Plocka undan lite skit som låg överallt. Till slut kom även Elin upp. Vi drog till Starbucks och köpte med oss lite frukost innan vi åkte till Emilias hus för att plocka upp henne.

 

Vi tre tjejer brummade sedan ner till ett shoppingcenter som heter South Coast Plaza. Det ligger kanske 45 minuter härifrån. Detta shoppingcenter säger jag bara! Det kändes som att vi var mitt i juletiderna när vi var där. Juldekorationer överallt, och inte så lite heller! Det blev en väldigt lyckad shopping för oss alla. Vi fick alla något vi behövde. Emilia lite träningskläder. Jag köpte mig ett par springbyxor och de coolaste springshortsen du någonsin kan hitta! Jag tog fram mina Team Sportiaskills och hjälpte Elin med att ta fram ett par springskor. Den människan har aldrig ägt ett par i sitt liv, så det var verkligen på tiden! Det kändes faktiskt som att jag befann mig på jobbet. Haha!

 

En riktigt fet amerikansk julgran

Fräschaste shorts i stan!

På jobbet...

Efter några timmar där, åkte vi tillbaka hem, för att plocka upp lite saker hos Emilia för att sedan åka ner till Whole Foods och fixa lite matsäck till söndagens aktivitet. Det blev sallad för oss alla, men inte vilken sallad som helst, utan en riktigt lyxig sådan! På Whole Foods har dem hur mycket som helst som man kan välja bland. Det är bara att gå och plocka ner i en bytta, och sedan gå till kassan och betala. Det är ganska dyrt, men åhh så gott!

 

På kvällen skulle vi på en Thanksgivingmiddag hos Kristines värdfamiljs släkt, så det var bara till att åka hem och fixa allt till det. Vi ”bakade” (översättning – tog en mix och blandade i de sista ingredienserna och sedan in i ugnen) ett pumpabröd för att ta med som en liten gåva.

 

Thanksgivingmiddagen var något utöver det vanliga! Så mycket mat överallt, och allt var så nytt med. Thanksgiving är inte riktigt än i USA, men de firade den nu för de är bortresta när den väl är, och det är verkligen något speciellt för amerikanarna så den ville dem inte missa!

 

Mätta som tusan, tackade vi för oss, och åkte ner till Carro i Long Beach för att sova där. Det var hon som skulle ha bil dagen efter, och för att spara ganska mycket tid var det enklast om vi alla sov där.

 

 

Jag var dundertrött och somnade nästintill så fort jag hade lagt huvudet på kudden. Det trodde jag inte, med tanke på vad som väntade dagen efter…

 

 

I'll see you soon then

Tänkte här med berätta om halva helgen, det vill säga fredagen och lördagens aktiviteter. Söndagens får ni läsa om i nästa inlägg, för herregud säger jag bara! Så himla coolt var det! Jag kan väl avslöja redan här då (kan inte hålla mig ifrån att berätta). Igår uppfyllde jag som sagt en av mina drömmar som jag har haft under en längre tid, nämligen att hoppa bungy jump… Det ni! Om hur det var och allt runt omkring det, får ni läsa om i nästa inlägg. Nu, tillbaka till resten av helgen.

 

Barnen var ju även lediga i fredags, så det var väldigt lugnt hemma hos mig. Jag fick även tid till att göra vad jag ville här hemma. Som den datanörd jag är, så ville jag ju självklart sitta vid datorn, och OM jag gjorde det. Jag hade världens mest underbara tid vid skype. Pratade med Stas i 2,5 timma. Det känns som att vi kommer närmre varandra för varje gång. Bara att sitta och snacka skit om vad som händer hemma, och även här, men det är ju mest intressant (i alla fall för mig) att få höra om vad som händer hemma.

 

Jag diggar dig!

Som sagt, det var väldigt lugnt här hemma. Jag jobbade mindre än när barnen är i skolan. Visst låter det konstigt, knappt så att det går ihop, men så var det. Både sonen och dottern hade var sin kompis över, så de var inte i så stort behöv av mig. Min värdmamma jobbade även hemifrån den dagen, så om det hade krisat ihop sig så kanske hon hade kunnat rycka in. Nu var det däremot så att det krisade inte ihop sig, utan jag löste det finfint på egen hand. Körde dottern och hennes kompis till en annan kompis.

 

Eftermiddagen bestod av lite mer dator, och sedan fixade jag mat till mig och sonen och efter det bar det av till ishallen för lite extraträning för hans del. Han skulle öva sina skott och även lite skridskoteknik. Ena coachen som han hade då, frågade mig vart jag kom ifrån. Jag flinade och sade ”Sverige”, för det kändes verkligen som att han själv skulle säga det. Självklart var det så. Killen hette Brandon Convery och är en före detta NHL-spelare.  Han berättade även att han hade bott i Linköping, där han även hade spelat hockey för flera år sedan. Vad världen är liten ändå.

 

Jag och sonen åkte tillbaka hem för lite middag tillsammans med föräldrarna. Efter middagen satt jag och mina värdföräldrar kvar och pratade i kanske en halvtimma om lite allt möjligt. Det var ett bra tag sedan vi hade tid att kunna sitta ner och bara prata. Det inträffar inte så ofta i vår familj. Det finns inte riktigt tid till det. På kvällarna brukar jag ju vanligtvis gå ut till mig och hålla mig uppdaterad om vad som händer hemma.

 

Jag ringde sedan hit Emilia för lite sällskap. Vårt sällskap skulle sedan utvidgas till ytterligare en person, nämligen Elin ifrån Murrieta, men fram till dess att hon kom tittade vi runt på lite olika klipp på datorn, bland annat klipp ifrån Så ska det låta.

 

Elin kom till slut hit, och hon hann nästintill bara att lämna väskorna innan vi drog ner till Yogurtland för lite göttigött. Kvällen avslutades sedan hos mig med lite film, 27 Dresses. Jag var hur trött som helst, och somnade. Så roligt sällskap var jag. Haha! Jag vaknade upp lagom till slutet, och sedan drog Emilia hem. Jag och Elin fortsatte kvällen vid datorn, innan vi till slut somnade vid fyra på morgonen. Hallelujah!

 

 

 

 

I'll see you soon then

Idag är det den 12:e november. Det är inte vilken dag som helst, utan idag är det exakt fem månader kvar tills jag får träffa den bästa familjen i hela världen igen. Det ska bli så grymt roligt! Jag kan inte fatta att de ska komma och hälsa på mig. Det är som en dröm som jag inte riktigt vågar tro på förens jag hämtar upp de på flygplasten. Jag får världens kick så fort jag tänker på det!

 

Pappa, jag är definitivt laddad inför helgen!

Vi syns den 12 april!

I'll see you soon then

Jag har fått mig en skön start på denna dag, nämligen en powerwalk nu på morgonen i solskenet. Barnen är lediga ifrån skolan idag med, men det hindrade inte mig ifrån att ge mig ut på en lite tur efter att jag hade vaknat.

 

 

När jag kom tillbaka blev det självklart lite stretchning. Är det något mina föräldrar har lärt mig, så är det att man alltid ska försöka att stretcha efter ett träningspass. Jag har aldrig haft någon större skada, och på något vis tror jag att det kan ligga något i det att jag är noga med stretchningen. Jag satt och kollade på ett program samtidigt som handlade om en grupp människor som höll på att bestiga Mount Everest. Det är något med extrema utmaningar som lockar mig. Jag vet inte varför, och jag tror heller inte att jag skulle vilja göra något så pass extremt som att bestiga världens högste berg, men jag tycker verkligen att de som lyckas respektive dem som försöker, är otroligt coola! Det är oerhört riskfyllt, men ändå kopplar dem bort det och har bara ett mål i huvudet; bestiga berget. Ja, jag är mäkta imponerad av dem.

 

Inte riktigt som Mount Everest...

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan får vi se vad dagen kan bjuda på. Jag ska i alla fall åka ner till Office Max och köpa lite färg till skrivaren. Det kanske kan bli en tur till gymmet med för mitt tredje och sista styrkepass för den här veckan. Ha en bra dag!

 

 

I'll see you soon then

Ojoj, inte trodde jag att jag skulle bli den trötta tjejen men det har nog hänt något med mig. Jag var hur trött som helst idag när klockan var halv åtta på kvällen. Det kändes som att jag hade kunnat sova då, men istället tittade jag på film med min värdfamilj; Mupparna (någon av alla de filmerna som finns med dem). Jag är inte direkt något fan av dem, men tydligen så verkar min värdfamilj vara det. Om jag ska vara ärlig, så har jag faktiskt aldrig riktigt fattat grejen med Mupparna. De är helt enkelt inte något för mig, men det var lite småmysigt ändå. Jag brukar ju alltid gå ut till mig efter vi har ätit, men idag valde jag att stanna kvar inne i huset. Ska nog försöka göra det lite mer.

 

Idag har det varit en väldigt lugn dag. Barnen har varit lediga ifrån skolan eftersom det är The Veterans Holiday idag, vilket innebär att de hedrar de som är med inom det militära och det gör dem genom att vara ledig ifrån skolan – härligt! Haha!

 

 

Jag började morgonen med att även idag köra dottern till ishallen. Under tiden hon tränade passade jag på att sova, och det var otroligt skönt och välbehövligt! När vi sedan var på väg hem, passade vi på att stanna på Starbucks eftersom vi inte hade så bråttom hem med tanke på att det inte var någon skola. När vi kom hem gick dottern raka vägen in till sitt rum för att ta igen lite sömn, och jag satte mig vid datorn. Sonen satt och spelade tv-spel, vilket han har gjort hela dagen idag. Vid datorn satt jag bara och kollade runt, pratade även med lite folk. Jag gjorde faktiskt nytta vid datorn. Jag skypade med Martinsson om mina träningspass som han har gjort åt mig. Tänk att jag har gått och skaffat mig en PT på andra sidan jordklotet. Haha!

 

Trots att jag inte var så sugen på det, tog jag tag i mig själv för att dra till gymmet och köra det andra syrkeövningspasset. Till skillnad från de andra dagarna hade jag inte Emilia med mig, utan jag åkte dit själv. Själv kan man nog inte kalla att jag var för det var massvis med annat folk där. Gymmet är helt enkelt en bra plats om man är i behov av sällskap. Haha! Det stället kan göra nytta på många olika sätt. Träningspasset gick skitbra! Började med lite uppvärmning, sedan styrkedelen som sedan avslutades med lite löpning på bandet. Svettig som en gris åkte jag ifrån 24 Hour Fitness för att ta mig ett skönt stretchningspass framför ”Kenza och Tyra Show”.

 

 

Eftermiddag bjöd på lite skridskoåkning i den lilla ishallen som ligger i shoppingcentret uppe på kullen tillsammans med dottern. Det var jättemycket folk där och isen var jättedålig, så det var inte så skoj där. Efter det drog vi till Jamba Juice och sedan hem för ytterligare lite slappning. Dottern gick in till sig, och jag och sonen satt i föräldrarnas sovrum; jag vid datorn och han läste sin bok.

 

När värdmamman kom hem, började vi fixa lite mat. Jag stod som vanligt för salladen. Haha! Det börjar även bli en rutin här i USA, och inte bara hemma i min familj. Efter maten så blev det som sagt Muppfilmen.

 

Nu ska jag sova! Är redigt trött, vilket jag tycker är oerhört skönt! Just nu uppskattar jag när jag är trött och bara vill sova! Haha! Lite knas kanske, men så är det. Jag gillar det. Imorgon kommer Elin hit. Det ska bli grymt skoj att se henne igen! Vi får se vad helgen har att erbjuda, förutom det jag ska göra på söndag…

 

 

 

I'll see you soon then

 

 

Detta inlägg vill jag tillägna min älskade hund Cosmos. Jag vet att väldigt många tycker att deras hund är den finaste som de någonsin skådat och den mest underbara av alla hundar i världen, men Cosmos är verkligen det! Inget snack om saken!

 

 

Jag kommer så väl ihåg den dagen då mamma och pappa berättade att vi skulle åka och titta på en hund. Jag hade alltid drömt om en hund, men jag trodde aldrig att det skulle bli så att vi köpte en. När skulle vi få tid till en hund? Just tiden satte väl stopp skulle jag kunna tänka mig innan när vi barn ville ha en hund. Jag har för mig att mamma och pappa påpekade gång på gång: ”Vem ska ta hand om henne/honom då?”. Jag tror heller inte att jag och mina syskon tjatade om att vi skulle skaffa hund, utan jag tror att vi hade insett att det skulle nog inte ske oss.

 

Så kom den dagen då dem berättade att vi skulle åka och titta på en hund. Det var ingen hundvalp, utan han var redan fem månader då (har jag för mig). När vi kom till Fristad, där vår blivande Cosmos fanns, var det kärlek vid första ögonkast. Han var så otroligt söt, och det var något speciellt med honom. Det gick inte att sätta fingret på vad det var, men något var det allt. Nu i efterhand vet jag vad det var, nämligen hans personlighet.

 

 

Vi hade först hemma Cosmos på prov i några veckor, för att se till att allt funkade bra innan vi tog ett beslut om att behålla honom. Han var så otroligt söt! Cosmos var lite större än hans syskon och hade stora hängande öron, men hela han hade så fina proportioner att det gjorde inget att han inte var ”perfekt” enligt hundvärlden, för han var ju perfekt i våra ögon.

 

Vi tog hem Cosmos till vårt hus lagom till Halloween hösten 2005, vilket idag är ungefär fem år sedan. Herregud, jag fattar inte att vi har haft honom så länge, men på samma gång känns det som att Cosmos alltid har varit med oss i Björnligan (det är vad vi kallar vår familj). Han är ju en del av vårt liv, en väldigt stor och betydelsefull sådan.

 

 

Jag såg precis en video på Laila Bagges blogg om ett lejon, Christian, som köptes på Harrods i London på 60-talet. Han bodde hemma hos en familj, men flyttades sedan ner till Kenya till en man som jobbade med att vänja djur vid att komma tillbaka till det fria, där de egentligen hör hemma. När Christian sedan har levt där i ett år, kommer hans gamla ägare på besök. De är väldigt spända på om deras lejon kommer känna igen dem.  När Christian får syn på dem, mitt ute i vildmarken, är det kärlek igen. Han springer fram till sina förra ägare, lägger sina stora tassar om deras axlar och ger ut pussar och kramar till både höger och vänster.

 

Den videon gjorde att några tårar rann nerför min kind. Det är vad jag kallar kärlek. Den gjorde också att jag kände en otroligt stor saknad av Cosmos. Jag kan inte låta bli att tänka: ”Hur kommer han bete sig när jag kommer hem? Kommer han känna igen mig?”. Jag tror att han kommer göra det, men den tanken går ändå så inte att undvika.

 

 

Cosmos, jag saknar dig! Du är den finaste hund en matte kan ha. Du är älskad av väldigt många, inte bara vår familj. Jag längtar tills vi ska ut på långpromenader i skogen igen. Jag längtar tills jag får se dig springa fritt i vår trädgård. Jag längtar tills jag får se dig hoppa runt i löven och försöka greppa tag i dem. Jag längtar tills jag får se dig jaga all snö som vi brukar skyffla undan. Jag längtar efter att få se dig ta dina glädjespurter i såväl trädgården som inne i huset. Mest av allt, längtar jag efter att få krama dig. Du är underbar precis som du är, även om du är väldigt ”knusslig” med maten. Haha!

 

 

I'll see you soon then

Det var det verkligen. Gårdagen var riktigt finnemang! Härligt att höra va?

 

Eftersom det var onsdag så körde jag dottern till hennes morgonträning. I början när jag körde henne supertidigt på morgonen, passade jag på att träna under tiden, men sedan jag skaffade mitt gymkort på 24 Hour Fitness, känner jag inte samma behov att jag måste utnyttja tiden till att träna, utan jag kan ju ta igen det lite senare på dagen. Därför blev det lite sömn i bilen. För en gångs skull var det däremot lite svårt att sova. Det berodde väl antagligen på att jag hade fått bra sömn under natten. Dessutom var det skitkallt i bilen, trots att jag hade två filtar. Tro det eller ej, men det är inte sommarvärme hela tiden här. Speciellt inte när klockan är fem på morgonen! Haha!

 

Jag sviker alltså ishallens gym för 24 Hour Fitness.

Okej eller inte okej, det är frågan...?

Vi åkte hem och jag hann slänga i mig lite frukost innan det var dags för mig att köra barnen till skolan. Jag körde tillbaka hemåt, borstade tänderna, och sedan satte jag mig i bilen igen för att denna gång köra till gymmet och möte upp Emilia där. Väl där körde vi ett Turbo Kickspass. Jag lovar och svär, det är hur skoj som helst, plus att det är grymt bra träning! Kondition, styrka och koordination i ett och samma pass. Klockrent enligt mig, och svettigt så in i bänken! Jag blev helt blöt! Mysigt va?

 

Efter lite stretchning, drog jag och hämtade dottern ifrån hennes skola. Hon hade fått lov att gå tidigare eftersom hon skulle till Santa Monica med hennes team för ett litet uppträdande. Vi åkte hem, både hon och jag han duscha. Jag var verkligen i behov av en dusch. Det stank nämligen i bilen! Haha! Vi båda fräschade till oss lite, och sedan skjutsade jag dottern till en kompis som hon skulle åka med till Santa Monica. Det blev även ett stopp på Yogurtland för dotterns skull, och Jamba Juice för min skull.

 

 

Jag drog hem och ringde Emilia för att få min kameraman fixad. Jag hämtade upp henne och sedan drog vi till Redondo Beach för att fullfölja mitt uppdrag – bada i havet på Amandas födelsedag. Härligt och uppfriskande var det verkligen!

 

Jag skjutsade hem Emilia och åkte även till posten för att fixa ett litet ärende. Detta ärende kommer att göra någon glad (hoppas jag på i alla fall, det är nog bäst för den här personen) inom några dagar om det inte kommer bort på vägen. Hann även med att åka till en affär och köpa ett kort för att skicka till en annan människa. Hmm, vem kan det vara… Jag avslöjar inget. Sedan bar det av hem till jobbet och ”verkligheten”.

 

På vägen hem, när jag nästintill redan var hemma, mötte jag sonen och erbjöd honom skjuts de sista hundra meterna. Min värdmamma hade redan kommit hem ifrån jobbet när vi kom hem. Ovanligt tidigt, men skönt för henne. Både mina värdföräldrar jobbar väldigt mycket så jag är glad för deras skull om de har möjlighet att komma hem tidigt.

 

Mitt jobb den här dagen bestod sedan av att fixa mat till mig och sonen (värma pizza och göra en sallad) och sedan köra sonen till ishallen för hans hockeyträning. Inte så slitsamt kanske. När jag hade släppt av honom drog jag direkt till gymmet, igen, för ett litet simpass. Otroligt skönt var det! Jag älskar att simma! Det är ju dessutom ett väldigt skonsamt träningssätt för kroppen. När jag sedan hade duschat och höll på att packa väskan för att dra mig hemåt, kommer det in någon människa med välkänt ansikte in i omklädningsrummet, nämligen Emilia – ATT jag fick en chock! Haha! Hon sade att hon hade någon där ute. Hmm, vem kunde det vara…

 

 

Det var ingen mindre än Carro som stod ute i entrén på gymmet. De frågade om jag ville hänga med att käka lite. Jag var inte så värst hungrig med tanke på allt klorvatten som jag hade svalt, men hängde på gjorde jag allt. Alltid trevligt med sällskap.

 

Vi plockade sedan upp Kristine innan vi började gå runt nere i Redondo Beach på jakt efter ett ställa att käka på. Vi dissade flera ställen att äta på. Inget var riktigt i vår smak. Jag måste bara berätta om ett av dessa ställen. Vi går till en restaurang, en ganska fin sådan, och får oss ett bord tilldelat. När vi sitter där med menyerna i handen, märker vi att det är ganska dyrt och ingen hade lust att lägga ut så mycket pengar. Vi sitter länge och tvekar på vad vi ska göra; ska vi bara ta någon förrätt (som även den var dyr) eller ska vi försöka lämna stället på ett ”snyggt” sätt. Vi tyckte alla att det skulle kännas dumt att bara lämna restaurangen när vi hade fått ett bord och allt, men det var ju ingen som ville äta där. Dramat slutar med att Emilia springer ut ur restaurangen och låtsas prata i telefon. Hennes mormor hade ”dött”. Vi tre andra försöker sedan lämna bordet lite smidigt, och jag haffar hon som hade hand om bordsplaceringen och säger att något att kommit upp så vi var tyvärr tvungna att lämna stället. Vi springer ut, försöker verkligen hålla oss för skratt, för att ”trösta” Emilia. När vi kommer ut brister det för oss alla. Haha! Herregud, vad oförskämda vi var, men lite skoj var det allt.

 

 

Till slut hamnar vi på Chronic Tacos för lite käk för mig och Carro. Det var faktiskt första gången som jag inte tyckte att det var supergott som jag har tyckt innan. Jag vet inte varför, men så var det. Bruden som jobbade där kallade mig ”Baby” hela tiden. Tjejernas förklaring var att hon raggade på mig…! Jag har dock lite svårt att tro på det. Haha!

 

Trött som jag vet inte vad, kom jag hem och det var nästintill raka spåret till sängen. Jag somnade nog så fort jag hade lagt ner huvudet på kudden. Härligt!

 

 

I'll see you soon then

Idag fyller min ”nya” kompis Amanda år. Haha! Fint va? Varför jag skrev nya kompis är för att jag inte har känt Amanda så väldigt länge, men sedan jag flyttade till USA har vi snackat ganska mycket. Hon ska också åka som au pair, så det har varit lite prat om det, men vi har även pratat om allt möjligt. Det känns som att vi är ganska lika varandra. Självklart vill jag att hon ska hamna här, men det återstår att se. Amandas preliminärdatum är i början av januari, 4:e om jag inte minns fel.

 

 

Tillbaka till hennes födelsedag. Jo, som sagt idag är det hennes födelsedag och hon blir de gyllene 20 idag. Det är den dagen som jag längtat efter i flera år, och gör fortfarande, men nu är det inte så jättelångt kvar för min del heller. Ungefär tre månader. Ojoj, sedan blir även lilla jag 20… Haha!

 

Det som Amanda önskade sig i present av mig var att jag ska ta mig ner till havet och ta mig ett dopp. Självklart, svarade jag. Jag bor ju i L.A, där det är varmt året runt som väldigt många tror, men det är så fel så. Idag var det svinkallt! Eller nja, det var kanske inte riktigt sant med tanke på att ni har det mycket kallare hemma, men det var kallt för mig här. Sicken ultimat tajming man kan ha ibland alltså, kallt och blåsigt och så ska jag ner till havet för att bada.

 

 

Om jag har sagt att jag ska göra något, som i detta fall att bada, så gör jag det. Även om det tar emot, och tro mig, det gjorde det. Jag är ingen badkruka, men det lockade inte så värst mycket att ta sig ett dopp idag.

 

Jag åkte och hämtade upp Emilia, för jag behövde ju min kameraman, och sedan drog vi ner till Redondo Beach för att jag skulle kunna bidra med en födelsedagspresent. Kom ner till stranden där det blåste friska vindar om man så säger, nytta om till bikini och sedan var jag badklar. Haha! Emilia frågade om jag ville känna på vattnet först, men då är det ju ingen match (översättning = då hade det blivit svårare att komma i) så det var bara att bita ihop och röra sig mot vattnet.

 

Det var inte alls varmt och skönt som det skulle kunna vara en varm sommardag, utan det var mindre varmt. Haha! Jag är ändå stolt över mig själv att jag gjorde det, om det nu är så mycket att vara stolt över.

 

Grattis Amanda! Du är en störtskön brud och jag hoppas att din födelsedag har varit grym!

I'll see you soon then

Ja, jag börjar allt bli lite smånervös för söndag. Då ska jag uppfylla en skitball dröm jag har. Jag har alltid velat göra det, men aldrig riktigt vågat. Jag trodde heller inte att jag skulle våga, men nu finns det ingen återvändo. Allt är bokat, så nu är det bara för mig att ge mig faan på det! Jag klarar detta! Det finns några av mina trogna läsare som vet vad det är, men de är inte många, och det är även så jag vill ha. Ju färre om vet, desto bättre. Jag lovar att ni får reda på det på söndag så fort jag kommer hem ifrån det. Det är i alla fall jag, Kristine, Carro och Emilia som ska göra det. Vad återstår att se…

 

Hmm...

Jag sov jättegott i natt, vilket var hur skönt som helst! Somnade lite innan tolv, och fick mig ungefär åtta timmars sömn. Det gillas! Känns som att jag sakta men säkert börjar komma in i sovandet nu. Det behövs kan jag säga, för allvarligt talat, jag hade nog gått in i väggen snart om det inte hade börjat rätta till sig. Nu är jag tillbaka på banan igen, så ingen idé att oroa sig.

 

Morgonen börjades med ett pass på gymmet tillsammans med Emilia. Idag var det dags för att testa Martinssons första pass. Han har gett mig tre olika, så jag har till te olika pass per vecka. Jag ska testa dem i en till två månader och se vad jag tycker och om jag märker någon skillnad. Det ska bli spännande att se. Funderar på att köra dem fram tills nyår, innan det är dags för lite byta av övningar och så. Träningen gick jättebra. Jag måste medge att jag inte känner mig riktigt hemma på gymmet bland alla män som håller på och lyfter tungt ”skrot”, och mitt i allt kommer lilla jag in med mina små vikter och kör mitt pass. Haha! Det måste nog se lite skoj ut. Idag stod jag jämte en man som körde samma övning som mig (lyfta en skivstång upp mot hakan), han hade däremot lite mer vikt än mig, med betoning på LITE…

 

Jag och Emilia har ju tänkt att vi ska hitta oss var sin snygging på gymmet, men det har varit lite ont om dem. Tyvärr… Idag vände dock det, och både jag och Emilia såg ögongodis. Det ni! Helt plötsligt lockar gymmet lite mer… Haha!

 

 

Efter att vi hade gymmat och duschat, drog vi till Whole Foods (matbutik) som ligger precis jämte, för lite frukost. Med lite käk i magen drog vi oss mot Long Beach för att lämna lite pengar till Carro. När vi kommer dit, och ska lämna pengarna, svarar hon inte i telefon och vi vågade inte plinga på om det skulle vara så att något av barnen sov. När vi är på väg därifrån kommer Carros värdpappa hem så vi lämnar det till honom istället, och så drar vi ner till 2nd Street för att spendera lite tid. Jag får mitt te, och Emilia sin frozen yogurt. Sedan visar det sig att Carro VAR hemma, så vi svängde upp dit en sväng innan vi åkte hem igen. Hennes ena värdbarn är en bebis, hur söt som helst! Jag vill också ha en bebis! Det hade vart så mysig att haft en på dagarna. Lite sällskap liksom.

 

Vi drog sedan hem, och delade på oss. Emilia drog mot hennes barns skola för att plocka upp dem, och jag drog mig hem för lite lunch och datorchill, men då blev det inte. Dottern ringer mig när jag håller på och äter och undrar om jag kunde komma och hämta henne ifrån skolan. Hon ville till ishallen och träna lite på egen hand. Jag kör dit och hämtar henne, vi stannar vid huset så att hon kan få med sig sina saker hon behöver, och sedan kör vi iväg till ishallen. Under tiden hon tränar sitter jag invirad i två filtar och läser min bok (Stas det är fortfarande Eclipse som gäller).

 

Efter lite drygt en timma drar vi hem igen. Vi plockar upp sonen och lite pengar, och kör sedan vidare mot Panda Express för att köpa hem lite mat. Det var den dagen i månaden då han får extrapoäng om han köper mat därifrån. Vi åkte hem och käkade, och sedan kom värdmamman hem. Sedan dess har jag inte gjort så mycket. Skrivit ett kort, och fixat lite med tvätt, men inte så värst mycket. Jag har dessutom kollat på Kenza & Tyra Show där Kenza uppfyllde en av hennes drömmar, nämligen att hoppa fallskärm. Det har varit min dröm i hur många som helst. Jag har alltid sagt att jag vill göra det en vacker dag, och så ska det även blir. Fatta grejen bara att slänga sig rakt ut i luften, några kilometer och sedan bara falla – SKITCOOLT!

 

 

Nu ska jag snart dra mig mot sängen och min skönhetssömn. Det är ju onsdag imorgon så då ska jag upp tidigt och köra dottern till hennes morgonträning. För mig vankas det för ett Turbo Kickpass på gymmet, skitskoj! Hallelujah!

 

 

I'll see you soon then

Klockan har nu passerat tio här på kvällen, och jag känner mig trött så det är väl kanske dags att sova. Skönt att jag känner mig trött. Det hör ju inte till vardagen när det kommer till helgerna.

 

Morgonen började på bästa tänkbara sätt, nämligen med en simtur på gymmet. Det var lika skönt som förra gången. Jag och Emilia plaskade runt där i bassängen. Eller plaska är nog fel verb, vi simmade ju faktiskt. Apropå simma, jag måste skaffa mig ett par egna simglasögon. Hittills har jag lånat av familjen, men de är inte så fräscha. De har någon äcklig hinna på insidan av glaset, så det skulle kännas bättre om jag fixade ett par egna. Det kanske jag ska handla tills nästa gång.

 

Fridfullt

 

Emilia lämnade mig sedan i bassängen, för hon skulle åka hem och skypa med en kompis. Jag fortsatte då med mina sista längder innan det blev dusch och sådant för mig med.

 

Bär jag kom hem blev det lite käk och till att sätta mig vid datorn. Emilia skrev då till mig och undrade om jag ville ha hennes sällskap, och självklart ville jag det. Hennes skypedejt hade bangat. Haha! Jag och Emilia gjorde inte så mycket. Vi satt inne i mina värdföräldrars sovrum (det är nämligen den bästa platsen i huset för att få internetet att fungera) och tittade på tv och jag satt vi datorn.

 

Jag har haft världens bästa datordag idag. Först skypade jag med min kära Elin. Åhh, den tjejen säger jag bara. Du är underbar och jävligt modig. Hon har nämligen gått och blivit hemmafru. Haha! Förlåt Elin, jag var bara tvungen att skriva så. Hon har flyttat ihop med sin käraste Tobbe, och han fick också vara med på skype.

 

Efter att jag hade pratat med Elin och Tobbe, var det dags för nästa skypedejt – Stas! Du är underbar! Vi snackade nog i lite mer än en och en halv timma tror jag, men det kändes verkligen inte som det. Tiden bara sprang förbi, helt plötsligt var det dags för mig att stänga av datorn och förbereda mig för sonens hemkomst. På måndagar slutar han en timma tidigare.

 

Tjejer ni gör mig lycklig!

Eftermiddagen bestod att stötta sonen med läxor, men han klarade det mesta själv så jag kunde läsa lite bok och skriva brev. Jag tog mig även en tur till dotterns skola för att plocka upp henne. När jag kom dit så var hon inte där. Jag satt och väntade i bilen i 20 minuter innan jag åkte in på skolans område för att leta efter henne. Jag såg henne inte, och hade faktiskt tänkt åka hem, när jag sedan ser henne komma tillsammans med en kompis och hennes pojkvän.

 

Min värdmamma kom hem förhållandevis tidigt idag, så då tog hon över med läxhjälpen lite senare då det var dags för sonen att skriva bokrapport. Jag hoppade tillbaka till min läs- och skrivvärld. Jag fixade även en sallad till middagen. Precis som hemma. Hemma var det oftast jag som fixade salladen. Jag skulle nog påstå att det är min specialitet.

 

 

Efter vi hade ätit och röjt upp lite i köket gick jag ut till mig med min kopp te. Sedan dess har jag svarat på lite mail. Jag hann nästan med alla, men inte riktigt alla. Jag får ta tag i resten imorgon.

 

Jag tänkte faktiskt lägga på en ansiktsmask nu. Lite måndagslyx så där bara. Inte så tokigt va? Det blir även lite tandborstning innan det är dags för mig att sova. Jag ska få mig en bra natts sömn innan det blir gymmet imorgon bitti med Emilia. Natti Natti

 

 

I'll see you soon then

Det var länge sedan jag hade söndagsmys med trevligt sällskap, så det var verkligen på tiden nu igår.

 

Dagen börjades med Luciaövning och det var jag som skulle vara chaufför. Första anhalt var Emilias hus, sedan Carolines hus och sista anhalt var en bensinmack för att plocka upp Rebecka med. Sedan var vi redo för att köra mot Santa Monica till Marits hus för lite julsjungning.

 

Rebecka på Luciaövningen

Det gick nog bra skulle jag väl påstå. Lina och Marit, de två som håller i det, vet vad de pratar om när det kommer till musik och sång. De är väldigt duktiga, så jag känner mig trygg med dem i deras hjälp. De är också väldigt tuffa.  Som vanligt fick vi oss också väldigt gott fika, gottgottigottgott!

 

Vi åkte sedan tillbaka till Palos Verdes för att hämta upp pizzaingredienserna som fanns så vackert i mitt kylskåp, för att därefter åka ner till Redondo Beach för att plocka upp Kristine. Hon höll på att mata sitt ena värdbarn, bebisen, så vi slog oss ner och väntade lite. Jag sa till Rebecka att det hade vart riktigt mysigt med Ulricehamn och Borås just nu. Hon höll med, speciellt om blåbärspajen på Tant Grön (ett kafé). Mmm…

 

Efter ett tag kom vi äntligen iväg till Long Beach. Vi skulle ju baka pizza hos Carro. Vi stannade först vid en matbutik och handlade det sista och släppte även av Rebecka. För övrigt så har jag nog hittat mig en partner för att gå och se Jackass 3D, Rebecka. Det är inte direkt någon av de andra brudarna som är sugna på att se den, och jag som måste se den, så där klickar vi inte riktigt. Haha!

 

Pizzabakningen hos Carro var riktigt mysig och god med så klart. Vi gjorde oss var sin pizza, och allas var olika. På min var det tomatsås, tomat, mozarella och oregano. Den var först rund och fin, men sedan visade det sig att plåten inte fick plats i ugnen så jag fick skära söner den till fyra delar och lägga upp den på en annan plåt. Det funkade det med.

 

Jag brottades med att få upp tomatsåsburken. Till slut så...

Vi klädde på oss, och hade filtar och satt ute och åt. Vi trotsade ”kylan”. Dessutom hade vi värmen på. Det var hur mysigt som helst! En tjejkväll som avslutades med att vi smed planer för söndag. Vissa av er vet redan, men jag uppskattar om ni inte säger det till ”alla” utan håller det lite för er själva. Tack!

 

 

 

I'll see tou soon then

Någon vecka innan jag åkte ifrån USA var jag och gjorde en vanlig undersökning hos tandläkaren hemma i Ulricehamn. Min tandläkare rekommenderade då mig att börja borsta tänderna med en barntandborste. Mindre sagt än gjort gick jag och köpte mig en barntandborste.

 

Folk har allt skrattat lite gott åt den. Det var ju inte så att jag bara köpte en, utan jag valde ju den med omsorg. Det blev en finfin rosa med elefanter och fjärilar på. Jättefin tycker jag!

 

 

Första gången jag var på matbutiken själv, och utforskade den så att säga, köpte jag mig en ny tandborste. Nu har det blivit dags för att byta min rosa elefant- och fjärilstandborste till min nya. Så här ser den nya ut:

 

Det gäller ju att vara barn så länge man kan. Inte sant…?

I'll see you soon then

När jag kom hem igår ifrån vår heldagsutflykt, står det något helt underbart på min säng. Nämligen en stor skål fullproppad med frukt, MUMSFILLIKAKA!

 

 

Det visade sig sedan att familjen hade samlat så pass mycket frukt att de inte fick plats med det inne i huset, så då fick jag alltså utsättas för detta. Inte något mig emot överhuvudtaget. Kanon!

 

 

I'll see you soon then

Ojoj, vilken lördag jag hade igår! Underbart gött med sådana dagar! Vi, alltså jag, Emilia, Kristine och Carro var borta hela dagen inne i L.A. Riktigt skoj!

 

Jag började morgonen med en goer powerwalk! Riktigt skönt att vara ute så tidigt på morgonen. Jag hade inte trott att jag skulle möta så pass mycket folk som jag faktiskt gjorde ute på tracken, men det är lika trevligt varje gång. Alla är så glada och hälsar så glatt! Dessutom började solen gå upp så vackert när jag först gick ut, och sedan glimtade den ner på mig emellanåt när de fick en lucka ifrån träden. Efter det var det bara till att köra en liten snabbstretchning, en dusch och lite frukost innan brudarna skulle hämta upp mig.

 

 

Innan dem kom och hämtade upp mig fick jag världens chock! Helt plötsligt när jag håller på och fixar i ordning mig lite, hör jag att min telefon börjar vibrera. Jag fattade ingenting, för jag hade ju inte satt den på alarm eller något sådant, så varför skulle den vibrera... Det visade sig vara min kära far som ringde. En riktigt trevlig överraskning. Glad som tusan blev jag! En av de låtarna som spelades under min powerwalk var Björn Skiffs ”Hooked On A Feeling” och vips började jag skratta mitt ute i spåret. Kan ni tänka er det? En blondin som går skrattandes ute på sin powerwalk. Det såg nog lite småskojsigt ut. Varför jag skrattade var för att den har en väldigt rolig koppling till pappa. Det var för några år sedan då pappa sov, och helt plötsligt sätter han sig upp i sängen och bara ” Ouga Chaka Ouga Ouga Oouga Chaka”. Mamma fattade ingenting, och försökte verkligen få något vettigt ur honom, men som vanligt gick inte det (haha…). Pappa sade nämligen det i sömnen. Varje gång jag berättar om det, eller ens tänker på det, börjar jag skratta för jag tycker att det är så himla komiskt! Jag undrar verkligen vad du tänkte där pappa…

 

Brudarna, eller nästan alla av dem (Emilia och Carro), kom och hämtade upp mig och sedan styrde vi bilen mot Redondo Beach till Kristines hus för att plocka upp henne. När bilen sedan var fullastad med trevligt folk körde vi mot China Town i L.A. På vägen dit blev det skönsång och läsning av en svensk Cosmpolitan. Det kändes nästan lite konstigt att vara i USA och läsa en tidning. Jag har ju vant mig numera vid att allt står på engelska, men det var bara skoj så mamma och pappa ska allt få skicka mig en tidning i nästkommande paket. Jag ska bara komma på vilken jag vill ha. Eller kanske vilka… Haha!

 

Vi anlände till China Town en stund senare och hade väl inte direkt någon aning om vart vi skulle. Som vanligt så med andra ord. Ingen av oss hade vart där förut, och China Town är ju en del av L.A. som man måste se bara för att. Däremot så var det faktiskt inte så mycket att se. Just China Town här är inte så stort som det exempelvis är i San Fransisco eller New York, men det är ändå så lite coolt att ha sett det. Det var i alla fall kineser överallt, men inte så asiatiskt som jag hade trott. Vi gjorde lite sightseeing och även lite småshopping. Eller i alla fall jag, men jag säger inte vad… Hihi!

 

 

Vi skulle sedan dra vidare till stället där själva L.A. började, men GPS:n hjälpte oss inte tillräckligt bra så vi kom inte dit. Mitt i allt ser jag Union Station, ni vet den stationen som är med i filmen Raise Your Voice om ni sett den? Jag ville i alla fall stanna där och vara lite turistig, det vill säga ta lite kort, och det gjorde vi med. Det måste sett lite halvdumt ut: 4 tjejer går in där bara för att ta lite kort, och sedan ut 20 minuter senare. Aja, skoj var det och nu har jag fått se det med.

 

 

Efter att vi hade vart tillräckligt turistiga, körde vi vidare mot The Grove. Man skulle kunna säga att det är ett stort utomhusshoppingcenter. Det var jättemysigt där. Vi började med att gå till en restaurang och käka lite lunch. Där åt jag min godaste måltid som jag hittills har ätit här i USA; riktigt grillad kyckling med riktigt grillade grönsaker (paprika, tomat, gul squach, morot, lök och även svamp) och en vanlig sallad. Det var himmelskt gott!

 

 

Eftermiddagen och kvällen spenderade vi där med att gå runt och kika överallt. Juldekorationeringen är i full gång, och mitt i allt hade dem en stor stor julgran som ska belysas om ett tag. Jättefint kommer det nog bli. Tomten fanns även på plats med sina renar uppe i luften.

 

 

Vi hann också med en bio. Vi såg filmen Due Date. Om ni inte sett den – SE DEN!!! Det är en order! Herregud vad rolig den var! Den var sjuk! Så himla klockren! Har ni sett The Hangover, kommer ni tycka om den här med. Nej jag säger det en gång till, se den för tusan!!

 

 

Det var en lång dag för oss tjejer, så det var nog inte bara jag som var trött i bilen. Carro gjorde i alla fall dagens prestation; hon somnade INTE i bilen! En varm applåd för Carro. När jag väl sedan kom hem, så försvann min trötthet. Jag hade jättesvårt för att sova. Till slut, efter att ha testat det mesta, somnade jag och fick mig allt några timmars sömn. Det börjar faktiskt gå mot ljusare tider med min sömn. Skönt!

 

 

I'll see you soon then

Jag hade en riktigt mysig fredagskväll nere i Long Beach tillsammans med Emilia, Carro och Kristine. Vi var på någon australiensisk restaurang nere vid hamnen. Jag har för mig att det hette något i stil med Steakhouse. Det var skitgott! Jag fick mig en riktigt fin stekt kycklingfilé med grillade grönsaker och en sallad till. Ojoj, det var något av det godaste jag ätit hittills i detta land. De andra brudarna tyckte om sin mat med.

 

 

Det var ett tag sedan jag var så övertrött som jag var igår. De flesta som känner mig någorlunda bra vet att jag har väldigt mycket energi, och är ofta väldigt pigg, men det kan också vara den totala motsatsen. Igår var jag hur trött som helst, och när jag blir sådan så blir jag övertrött. Jag skrattar då åt det minsta roliga, orkar inte göra någonting, vill bara sätta mig ner på backen och inte röra mig för fem öre. Ni vet så som man gjorde när man var liten. Nu är det ju så att jag är 19, snart 20, och då gäller det att uppföra sig någorlunda vuxet. Däremot känner jag mig ju inte vuxen överhuvudtaget! Egentligen, varför ska man vara vuxen när man kan vara barn… Haha! Lite konstig formulering kanske, men hoppas ni fattar lite av vad jag just skrev.

 

 

När vi sedan är på väg tillbaka till bilen, går vi förbi tre stycken personer som Emilia tyckte pratade norska. Istället för att vända oss om och fråga vart de kom ifrån, vilket hade varit mycket roligare, fortsatte vi att gå. Vi märker sedan att de vände och går åt samma håll som oss. Jag stannar för att ”fixa till min sko” (översättning – stanna så att jag kan höra vilket språk de pratar), men just då när de passerade mig var de helt tysta . Kristine skriker sedan ”Scandinavia” på sin härliga norska, och då vänder de sig om och tjoar åt oss. Hon hade inte fel den där Emilia. Tänk vad världen är liten ändå.

 

 

Vi skiljdes sedan åt. Carro gick åt ett håll och vi andra åt ett annat. Det var dags för oss att avsluta kvällen, och vi körde sedan hemåt. När jag kom hem började jag kolla igenom alla bilder som jag har ifrån balen, studenten, studentresan, min och Elins Mallorcaresa, alla sommarbilder, och herregud säger jag bara, vilka minnen det är som dyker upp i min lilla skalle. Jag har fått vara med om så mycket roliga saker i mitt liv. Jag skulle vilja göra om dem igen, men ändå så inte för då kanske det inte skulle bli lika bra. Jag blev konstigt nog inte ledsen av att kolla på bilderna, utan det var bara ett enda leende på mina läppar. Det var en otroligt skön känsla!

 

 

 

I'll see you soon then

Det stämmer. Jag har nu bott i L.A. i 11 veckor. Det låter som väldigt länge när jag tänker på hela 11 veckor, men det känns inte alls som att jag har bott här så pass länge. Sådant är livet!

 

Idag träffade jag Emilia på gymmet för ett nytt styrkepass. Det gick bara fint. Jag har alltid tyckt att träna med vikter är sååå tråkigt, så jag har nästintill alltid undvikit det men nu har jag gett mig fasiken på att det är bra träning så jag får väl försöka bortse ifrån det roliga och istället tänka på allt det positiva som det gör för kroppen.

 

Vi drog sedan hem till mig, tog oss en snabbdusch innan vi hoppade in i bilen igen för att köra mot dotterns skola. Jag skulle ta henne till ishallen under hennes håltimma så att hon kunde träna lite. Jag och Emilia gick in i ishallen, i våra sommarklänningar, och satt och kollade på när hon tränade. Konstigt nog så frös jag inte så värst mycket. Normalt sett brukar jag hacka tänder när jag sitter i en ishall, men inte denna gång.

 

Gött gäng

Dottern hade önskemål om att vi skulle ta oss till Cold Stone för att få oss en riktig glass innan hon var tvungen att återvända till skolan. Varken jag eller Emilia bangade det. Jag ”svek” den sorten som jag alltid brukar ta, Chocolate Devotion, för en Cookie Dougn’t You Want Some. Haha! Ni fattar kanske inte alls vad det var för någon, men det var vaniljglass med chocolate chips (chokladpluppar), kolasås och cookie dough (degklumpar) i. Riktigt gott må jag säga!

 

Turen till skolan var nog den roligaste och den bästa körturen jag har haft hittills i USA. Det finns en radiostation som spelar riktigt bra musik. Inte alls de nya låtarna som de moderna stationerna spelar sönder efter bara några dagar, utan de spelar lite allt möjligt. När vi då åkte mot skolan spelade de bra låtar gång på gång på gång. Vi satt och sjöng för fulla muggar i bilen med nervevade rutor, och takluckan öppen. Underbart! Mer sådant vill jag ha!

 

Efter att vi hade släppt av dottern på skolan, tog vi oss en liten tur i bostadsområdet nedanför skolan, bland alla lyxhus. Herregud säger jag bara om vissa hus som ligger där. Eller hus är i och för sig fel att kalla dem, snarare palats! Flera av dem har egna tennisbanor, badmintonplaner, basketplaner med mera. Nästintill i samma klass som jag bor i. Eller inte…

 

 

Det är ju som sagt fredag idag, och då får jag min lön, så vi drog även till min bank och löste in den. Pengar – CHECK! Vi hoppade också in på matbutiken för att handla lite ingredienser till vår hemmagjorda pizza som vi SKULLE bakat ikväll tillsammans med Carro och Kristine. Det var skitskoj att gå där inne och faktiskt köpa varor som man skulle göra något av, och inte bara stoppa in i ugnen eller mikron om ni förstår vad jag menar. Åhh, vad jag saknar hemmalagad mat! Det är tusen gånger godare! För er som inte har insett detta än, kom och lev här ett tag så kommer ni nog inse det så småningom.

 

 

Jag åkte sedan tillbaka till dotterns skola för att återigen plocka upp henne. Hon hade fått en tid hos tandläkaren för att fixa något med sin tandställning. Det gick på nolltid där, så vi var ute fortare än vad vi kom in (typ). Vi körde sedan hem och sedan dess har jag hjälpt sonen med lite läxor och läst min bok (Eclipse – bara för dig Stas, haha).

 

Tyvärr hade det blivit ett litet missförstånd om kvällen visade det sig. Nu blir det inget pizzabak hemma hos Carro, utan vi tar nog någon restaurang nere i Long Beach. Lite tråkigt tycker jag med tanke på att jag hade ”taggat” för att laga mat från ”scratch”, men det får helt enkelt bli en annan gång. Ingredienserna får ligga så fint i mitt lilla kylskåp och spara sig tills antingen imorgon eller på söndag, för då blir det förhoppningsvis lite pizzabakning.

 

Pizzakylskåpet

Nu kommer Kristine och hämtar upp mig om bara några minuter, och normal sett hade jag väl sminkat mig lite vid det här laget, men sedan jag flyttade till USA så existerar knappt smink i min värld. Det är troligt SÄLLAN som jag använder det. Det är mycket skönare och bekvämare utan. Jag vet nog knappt vad smink ens är för något… Däremot så borde jag kanske byta lite kläder lite snabbt, och kanske på med lite ny deo och parfym. Göra mig lite fräsch i alla fall. Haha!

 

Long Beach, here I come!

 

 

I'll see you soon then

 

 

Förklaringen till den sega uppdateringen är inte för att jag inte har haft lust att skriva, utan för att vårt internet inte funkar så som det ska. Tydligen så beter sig det så här när det är varmt ute, och vi som har haft det varmt den här veckan. Riktigt skönt på ett sätt, men nu längtar jag tills att det blir svalare så att vårt internet börjar fungera bra igen. Jag hoppas bara att det är inne på en liten höstdepression, och inte att det kommer vara så här igen tills då när sommaren kommer. Hur ska jag klara mig utan dator (internet) en hel sommar?? Det ska ju bli en supersommar innan jag åker, och jag vill verkligen att ni ska få vara med mig under tiden. Det är ju det som är syftet med bloggen.

 

Ja, så här skulle det inte vara hemma. Ofta internet skulle lägga ner bara för att det är varmt ute. Nej då, det tror jag inte. Där vinner vi allt i Sverige. Vi tål allt!

 

 

 

I'll see you soon then

Haha! Kanske lite underlig rubrik, men förklaringen kommer snart.

 

Jag vaknade dundertrött trots att jag hade sovit mer än jag brukar göra, men det är nog min sömnbrist som börjar kännas nu. Jag körde dottern till ishallen och valde även idag att sova kvar i bilen. Hur skönt som helst! För er som inte testat det så kan jag säga er att det är väldigt bekvämt och skönt att sova i bilen. Jag har alltid haft problem med att somna om när jag väl har vaknat. Speciellt när jag har varit uppe ett tag och gjort något. Nu kär jag ju bil emellanåt, men jag lyckas somna så gott så i bilen en stund senare.

 

Vi åkte sedan hem och jag slängde i mig lite frukost och sedan bar det av till barnens skolor för två avsläpp. Jag drog sedan direkt till gymmet för att möta upp Emilia där. På vårt gym finns det även en pool. Jag vet inte hur lång den är, inte 25 meter i alla fall, men den diger hur fint som helst. Vi hade bestämt oss för att simma. När jag var yngre brukade vi i vår familj dra till simhallen på lördagsmornar för lite simning. En liten mysig familjeaktivitet. Sedan dess har det varit väldigt fatigt med simning, men jag har alltid tyckt om det. I vattnet tycker jag att det känns som att man är i en helt annan värld. Jag är inte riktigt medveten om vad som händer runt omkring mig, utan det är bara jag och vattnet.

 

 

Vi simmade för lite drygt en timma. Hur skönt som helst, eller vad säger du mormor? Jag tänkte på dig hela tiden. Du brukar ju gå och morgonsimma hemma i Ulricehamn. Jag förstår verkligen varför du gör det. Det är så avslappnande och gör att man får en väldigt skön start på morgonen. Det blev bröstsim, crawl och ryggsim och även några längder då man bara kör med benen. Detta var absolut inte sista gången, utan detta är bara början. Det låter lovande va? Jag måste bara säga det att jag har blivit riktigt sugen på att utföra ett triathlonlopp. Det innebär att jag måste börja träna mer simning och cykling. Det kanske är en knäpp dröm, men jag vill verkligen utföra ett sådant lopp. Jag tycker att det vore skitballt!

 

Jag och Emilia fixade i ordning oss och drog sedan till Starbucks för en lite tidig lunch. Sedan bar det av hem för oss båda. Emilia skulle tvätta och jag hade lite småsaker jag behövde ta tag i. Jag skulle till exempel köpa förpackningar som man kan skicka på posten, så det gjorde jag direkt när jag kom hem. Efter det var det egentligen dags för mig att städa, men även idag tog det emot. Precis som igår hamnade jag vid datorn först, och snackade med lite folk. Jag var däremot tillräckligt duktig idag för att ta tag i städningen. Jag gjorde inte allt idag, utan har kvar handfatet, toan och bänken att rengöra, men då har jag ju ett litet projekt tills imorgon. Underbart…

 

Tills det att barnen kom hem, spenderade jag mestadels tiden vid datorn. Jag lyckades ”vira” Martinsson runt fingret till att sätta ihop ett styrkeövningspass för mig. Han funderar på att läsa till hälsocoach så då såg jag detta som ett alldeles utmärkt tillfälle för honom att öva lite. Inte för att jag vet riktigt om det ingår i det yrket, men det har ju med hälsa att göra. Jag snackade också väldigt mycket med min älskling Barret och Borås-Amanda. Jag har inte snackat så mycket med Amanda innan jag åkte hit till USA, men nu är det ganska ofta. Hon ska nämligen också åka som au pair. Herregud, vad jag hoppas på att hon hamnar i ”närheten av mig! Det är både min och hennes dröm. Haha! Störtskön brud! Jag hann även med att sätta upp lite kokböcker på hyllan innan barnen kom hem.

 

 

Sedan var det dags för mig att återgå till arbetet. Det blev läxor och prat. Idag kände jag mig faktiskt till väldigt stor hjälp med läxorna. I matten håller sonen på med att omvandla kilometer till meter, gram till milligram och så vidare. I USA har de ju inte samma system som vi har när det kommer till distans, vikt eller volym, så detta är något helt annat för dem. Jag tycker att det är bra att de övar på det med, eftersom nästintill resten av världen har det andra sättet. Det kanske inte riktigt är sant, jag har ingen aning, men så känns det som i alla fall.

 

Kvällen var väldigt dryg! Tröttheten bara knockade mig! Jag var så trött att jag höll på att börja lipa. Det gjorde ju inte saken bättre att det var galet varmt inne i huset, och vi har ingen aircondition så det gick ju inte direkt att göra så mycket åt saken. Till slut kom föräldrarna hem och efter ett tag blev det även middag.

 

Nu sitter jag här, trött som bara den, och ska nog snart gå och lägga mig. Det vankas för ett gympass med Emilia imorgon bitti, så det vore ju bra att ladda med en redig omgång sömn. Däremot vill jag prata med Björnligan innan jag kryper kojs, för det var ett tag sedan känns det som. Dessutom kallar Kenza och Tyra Show på mig. Aja, jag tar kvällen lite som den kommer. Nu blir det till att borsta tänderna. Underbart att det är fredag för er NU och för mig imorgon. Visst har denna vecka gått grymt fort? Precis som alla andra veckor…

 

 

I'll see you soon then

 

 

Jag sitter just nu och myser med mig själv på Starbucks. Jag ska möta upp Kristine och Emilia här, men de har inte kommit hit än vilket beror på att tiden inte riktigt är inne för deras anländande. Haha! Fin mening Nana… Aja, jag har inget emot att bara sitta här i min ”ensamhet” och kika runt lite på datorn. Det är faktiskt väldigt mysigt. Tidigare så har jag tänkt att folk som går till Starbucks ensamma och tar med sig sin dator måste känna sig väldigt ensamma, men nej jag tror faktiskt inte att de gör det. Jag gör inte det i alla fall. Jag tycker att det är väldigt mysigt att sitta här och kunna vara i mina egna tankar. Det är ett utmärkt sätt att komma ut ifrån huset, vara för sig själv, fast ändå inte. Jag är inte helt ensam, för det är ju några stycken runt mig här på Starbucks.

 

 

Dagen som sådan har varit riktigt bra. Jag har haft saker att göra nästan hela tiden. Jag började dagen med att köra dottern till ishallen. Trots att jag sov bra i natt, valde jag att sova vidare i bilen istället för att träna och jag tror att det var väldigt smart av mig. Jag behöver all den sömn jag kan få.

 

Fortsätter att skriva om gårdagen idag…

 

När vi sedan kom tillbaka hem, körde jag båda barnen till skolan och sedan bar det av hem för mig för lite frukost. Efter det drog jag ner till gymmet för att köra ett Turbo Kickpass. Det är så nedrans bra det passet! Älskar det verkligen. Linda, du är alltid med mig när jag kör det passet. Jag vet inte varför, men hemma kändes Body Combat som VÅRT pass, och detta är ju så pass likt att det känns som att jag är på ett sådant pass.

 

 

Jag svettades som en tok, och åkte sedan hem för lite stretchning och duschning. Jag åkte vidare till matbutiken och handlade lite. När jag kom tillbaka gjorde det jag det sista på min lilla lista som jag hade fått av min värdmamma; ta bort Halloweendekorationer. Efter det skulle jag egentligen tagit tag i att städa mitt rum, men jag kände verkligen inte alls för det! Inte för fem öre! Det slutade med att jag hamnade vid datorn och chattade med lite folk, speciellt dit Barret. Du får mig alltid på gott humör. Hihi! Se bannemej till att vinna de där pengarna så att du kan komma och hälsa på mig!

 

Sedan var det dags för barnen att komma hem ifrån skolan. Det blir lite läxor som vanligt, men jag behövde inte göra så mycket utan mestadels så hjälpte jag till med att plugga olika sorters ben och muskler i kroppen. Det ni mamma och pappa, jag kanske fortsätter i era fotspår… Nej, det kan jag säga att det kommer jag inte göra. Haha! Jag fixade även lite käk (sallad och in med en färdiggjord pizza i ugnen) och sedan bar det av till ishallen för att köra sonen till hans hockeyträning.

 

Istället för att åka hem och slöa, efter att jag hade kört sonen, drog jag till Starbucks. Jag skulle möta upp Kristine och Emilia där. Jag hade däremot en halvtimma till godo innan de skulle komma, men jag hade tagit med mig min dator så jag kände mig inte ensam.

 

Efter ett tag kom mina flickor dit och det var då dags för lite uppdatering av vad som hänt och vad som kommer hända. Kära läsare, vi har planerat in en toppengrej! Ni kan inte gissa, eller jo ni kan ju försöka om ni vill, men jag säger bara lycka till. Haha!

 

 

Min sömn kallade dock, så jag drog hem strax efter nio. Det var bara till att hem och renbädda sängen. Jag hade tvättat mina lakan tidigare, men inte satt på några nya, så jag hade något skoj att göra innan jag skulle sova. Somnade sedan hur trött som helst!

 

 

I'll see you soon then

 

 

Jag förstår inte riktigt vad det är med min kropp idag. Jag mådde jättebra i morses, men nu känner jag mig jättekonstig. Jag vet inte vad det är som händer. Det kanske är nu min kropp börjar säga ifrån med tanke på att jag inte sover så bra. Energin är som bortblåst och jag vill bara krypa ner under täcket med en bra film på och sova. En kram hemifrån hade nog gjort susen med, men det får vänta tills jul. Amanda och Hannah, fattar ni att vi ska bo tillsammans i tio dagar? Det gör inte jag, men jag längtar så in i bänken!

 

 

Aja, dagen har i alla fall varit helt okej ändå. Jag och Emilia möttes upp på gymmet för ett träningspass. Till skillnad ifrån vanliga fall när jag går på gymmet, så körde vi på maskinerna idag, och inget pass. Det gick riktigt bra, och det blev en blandning av lite allt möjligt. Jag kan inte bara koncentrera mig på vissa muskelgrupper, för då blir jag uttråkad, utan det måste vara variation när jag tränar för att det ska vara roligt. Det roligaste under hela träningspasset var när jag höll på att stretcha. Emilia blev klar lite innan mig, så hon lade sig ner för att vila lite. Vet ni vad hon gör? Jo, den rackaren somnar…! Haha! Yes box, jag är seriös. Hon är förbannat skön den bruden!

 

 

Vi drog sedan till Whole Foods för ett mackaköp till Emilia och även en sväng till Jamba Juice. Vi gick runt vid Jamba Juice och kikade in på lite olika affärer, bland annat en matbutik och en ”Järn-och-Bygg-affär”. Efter det fortsatte vi vårt strosande nere i Redondo Beach bland de alla småbutikerna som finns där. Det var ungefär här jag började känna mig lite knas. Jag orkade knappt prata, så jag och Emilia gick runt där i den heta solen och gjorde absolut INGENTING! Vi drog hem till mig, och Emilia hann även sova en liten stund innan det var dags för henne att åka och hämta hennes barn.

 

Mina älskade föräldrar blev lite oroliga för mig förra veckan när jag kände väldigt mycket hemlängtan. De försökte få mig att göra massor med grejer, men jag blånekade dem! Det var som att jag hade bestämt mig för att jag skulle vara nere, så det spelade ingen roll vad dem sade. De ville också att jag skulle prata med min värdmamma om det, men självklart sade jag nej till det med. Utan att jag visste det, skickade mamma ett mail till min värdmamma och förklarade situationen. Hon frågade om det kanske fanns lite mer saker som jag kunde hjälpa till med undertiden barnen är i skolan. Allt för att jag ska bli så lite uttråkad som möjligt. Idag hade jag därför en lista med saker som jag skulle göra. Listan gick ut på att ta bort Halloweendekorationerna.  Tack mamma och pappa… Jag gjorde dock inte alla saker, eftersom jag inte mådde hundra och mitt i allt ringer dottern och vill bli hämtad ifrån skolan. Jag plockade upp henne ifrån skolan, vi åkte hem och hämtade skridskoväskan, drog till ishallen så hon kunde träna lite, åkte till matbutiken, lämnade av lite kläder på kemtvätt och sedan åkte vi hem. Nästintill precis efter att vi har kommit innanför dörren ringer sonen och vill bli hämtad hos hans kompis. Jag åkte och hämtade honom, och sedan bar det av tillbaka hem för att börja fixa middag: lax (färdig för att värma i ugnen), potatismos (färdigt för att värma i mikron) och sallad (som bestod av vanlig sallad, färdigrivna morötter och färdigfixad coleslaw). Varför jag nämnde allt var för att ni skulle få en uppfattning om att när jag lagar mat är det bara att värma det. Inte min typ av stil på matlagning…

 

Den sovande familjen

Efter middagen frågade jag lite försiktigt om det var okej för mig att gå ut till mig, eftersom jag inte mådde så bra. Jag var inte alls i form för att hjälpa sonen med läxorna. Som tur var så var det helt okidoki för mig att avsluta kvällen och jobbet där.

 

Nu ligger jag på min säng, nerbäddad under min fina bilfilt med en kopp te och datorn i knät. Dessutom har jag på tv:n för det är konståkning. Skate Canada heter tävlingen. Jag ska nog snart sova känns det som med tanke på att jag ska köra dottern imorgon bitti till ishallen. Vi får se om det blir träning då eller om det blir till att sova i bilen… Jag har ett skitskoj projekt att ta tag i imorgon; mitt rum. Det MÅSTE städas! Nu har det nästintill börjar bli lite småäckligt, men jag har verkligen inte orkat ta tag i det. Haha! Lata Nana… Hoppas ni sover så gott Sverige.

 

 

I'll see you soon then

Nu börjar klockan närma sig ett här på natten, och jag som hade tänkt att det skulle bli en tidig kväll, men se hur det gick med det. Inget vidare! Jag behöver verkligen sova, men som alltid – det kan jag göra i ett annat liv.

 

Den här dagen började inte riktigt som jag tänkt mig, eller rättare sagt vi. Jag och Emilia skulle tränat i morses, men jag mådde illa och hade ont i magen och Emilia var skittrött, så det blev bara ett träningskortköp för min skull. Vi fixade sedan lite frukost till Emilia och jag fick med en kopp te. Efter det drog vi till vår LCC för att prata lite bara. Sedan var det dags för oss att dra hemåt. Jobbet kallade.

 

Eftermiddagen bestod av lite brevskrivelse och plugga med sonen. Jag har idag pluggat olika muskler och ben tillsammans med honom. Jätteskoj! Haha! Sedan när vi var klara med det, hade jag tänkt börja med middagen, men då kom min värdpappa hem så då tog han över.

 

Kvällen spenderade jag på Starbucks med Emilia. Jag var sugen på att komma ut ur huset, och Emilia fick bli mitt sällskap. Jag tog med mig min kortlek, så vi hann med Skitgubbe, Stress och Dam. Skitskoj kväll! Tänk två trötta svenskar, som kan sitta på Starbucks och prata om vad som för det är ingen annan som förstå. Skrattade gjorde vi även förbannat mycket.

 

 

Detta fick bli ett kort inlägg. Jag har ju faktiskt precis skrivit ett megalångt inlägg om Halloweenhelgen, så mina hjärnceller är sönderbrända för länge sedan på grund av all skrivelse. Jag hoppas på att kroppen är med mig imorgon istället, så att jag kan inviga mitt träningskort.

 

Förresten, fram tills nu på söndag är ni endast åtta timmar före mig i tiden. Ni har ju ändrat till vintertid, och sådant existerar här med men vi ändrar inte förens nu på söndag. En vecka efter er. Inte direkt för att åtta timmar gör så stor skillnad, men det är ju lite i alla fall. Natti Natti.

 

 

I'll see you soon then

Färdigstylade inför Halloween begav jag och Emilia oss ner mot Long Beach för att plocka upp Carro och hennes svenska kompis Anna. Vi visste inte vad kvällen skulle bjuda på, utan det var verkligen en spontantrip utan dess like.

 

 

Vart tog vi då bilen på halloween? Jo, Carro hade hört ryktas om att det brukar vara galet uppe i Santa Barbara på studentområdet så vi litade på henne. Vi googlade fram en adress och pluggade in den i GPS:n, och var sedan så taggade man bara kan bli för Halloween och fest.

 

Bilresan gick bara bra. Det tog kanske två och en halv timme att köra dit, men det gick bara fint. Svensk musik, bland annat Oskar Linnros och Ulrik, spelades på högsta volym. Mitt i ”partymusiken” somnar Carro… Den bruden kan verkligen somna när som helst!

 

Ungefär vid åtta på kvällen anländer en sailor, geisha, gudinna och en hippie till ”rätt” adress enligt GPS:n. Dock visade det sig vara lite si och så med den adressen. När vi svängde av motorvägen, visade den sedan att vi bara skulle köra rakt fram och så skulle vi vara framme, men då hade vi hamnat uppe på motorvägen igen och dit skulle vi ju inte! Vi började även fråga Carro om hon hade någon koll på vart vi skulle, men det hade hon inte… Va fasiken! Vi var fyra svenska brudar, färdigklädda för Halloweenpartaj, som besökte Santa Barbara för första gången och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Vi hade heller inget boende, utan det tänkte vi lösa där lite senare. Antingen genom att sova i bilen, eller genom att ta in på något billigt motell eller liknande. Vi fortsätter att köra lite, och stannar till slut på en helt öde parkering. Det var här hela kvällen skulle börja…

 

 

Jag vet inte riktigt vad vi hade för tanke med den här parkeringen från början, men det hela slutade med att vi parkerade där och började festa. Haha! Där skulle ni allt varit med. Förfest med sailorn, hippien, geishan och gudinnan på en parkeringsplats i Santa Barbara. Vad säger ni? Lite sugna blev ni nu allt va?

 

 

Förfesten var verkligen grym. Tiden gick hur fort som helst! Jag vet knappt vad vi sysslade med, men skoj hade vi i alla fall. Det är en sak jag är säker på! Mitt i allt förfestande tog vi oss en liten paus och drog till McDonald’s som låg tvärs över gatan. Det var min premiär på donken här i USA. Jag är inte så jätteförtjust i sådan mat, men då satt det riktigt fint med en hamburgare och en pommes. Vet inte om kanske drickan hade lite inverkan på det…

 

Vi hade ingen aning om vart vi skulle sedan, och vi kunde ju heller inte ta oss någonstans. Alla hade ju druckit, så att köra någonstans var ju inte med på kartan. ”Det löser sig. Det gör det alltid”. Så tänker jag alltid, och detta var inget undantag. Efter några timmar i bilen, var vi reda för att möta halloween på riktigt. Vi gick därför över till andra sidan gatan där det låg ett motell för att höra oss för om vart man skulle dra någonstans. Vi får namnet på platsen man skulle till, och även ett nummer till en brud, Nemobruden (hon var utklädd till Nemo), så att vi kan ringa när vi närmar oss. Vi stannar kvar på motellet för att vänta på just den taxin, och under tiden håller vi till i receptionen. Vi pratar med killen som jobbar där i receptionen, Jon, om lite allt möjligt. Carro lyckades även få sig lite mat av honom; flingor och mjölk. Vi hade nästan börjat ge upp hoppet om att just den taxin skulle komma tillbaka till oss, men till slut så. Det hade ju varit tragiskt om vi hade tillbringat kvällen, en av de större festkvällarna i USA, sittandes i en bil på en parkering med inget annat folk runt omkring oss.

 

Efter en liten tur i taxin anländer vi till ”The Street” som jag skulle kalla den. Det var folk överallt och ALLA var utklädda! Jag skojar inte när jag säger att det var tusentals människor där! Hur underbart som helst! Det roliga var också att det var så många olika karaktärer. Vi träffade till exempel Ibrahimovic, Avatar, Alan ifrån The Hangover, Lilleksutt, Gud med mera.

För ovanlighetens skull fick jag mig inte så många timmars sömn innan jag skulle köra dottern till ishallen. Eftersom det var lördag fick jag lite ”sovmorgon”. Jag behövde inte gå upp förens 4.25. Lite, med betoning på lite, senare, men det är ju alltid något.

 

Under tiden dottern tränade, passade jag på att sova lite i bilen. Jag vaknade sedan när det började ljusna, och kunde då inte somna om. Jag tog mig därför en liten kort morgonpromenad till Starbucks som låg fem minuter bort. Det kurrade lite i magen min, så det fick bli en rostad bagel med cream cheese och vatten att dricka till. Jag hann äta upp den på vägen tillbaka till bilen. Jag satte mig i bilen och började läsa lite i Eclipse. Den är väldigt fängslande, och mycket bättre än den andra boken i serien.

 

 

När vi kom tillbaka hem, började jag smida lite planer med Carro och Emilia. Vi skulle ju fira Halloween på ”riktigt”. Emilia skulle ju egentligen jobbat på kvällen, men det blev ändrade planer så hon kunde istället hänga med oss. Därför behövde hon en kostym, så jag och Emilia drog på en Halloweenkostymsjakt. Vi kom hem med en skitsnygg kostym till min kära dalahäst och jag köpte även de sista detaljerna till min kostym. Det skulle bli en grym kväll!

 

Jag släppte sedan av Emilia och körde hemåt. Jag hoppade in i duschen, och efter ett tag kom även Emilia till mig. Vi fixade i ordning oss tillsammans och gjorde oss redo för att möte Halloween i USA…

 

 

 

I'll see you soon then