En helg söder ut

 
Förra helgen var jag och Jossan med våra familjer i Margaret River. Det var mitt andra besök söderut. Första gången jag var där var redan i början av augusti, alltså strax efter att jag hade kommit hit. Det känns väldigt länge sedan men samtidigt som det var igår. 
 
Jossan och jag fick ta egen bil ner den här gången, vilket var väldigt lyxigt. Kan ni tänka er att få sitta själva i en bil, spela bra musik och bara prata om allt mellan himmel och jord utan att bli avbruten av någon härlig liten varelse... Ibland kändes det nästan lite tomt, som att det saknades något. 
 
Vi stannade till i en liten stad som heter Busselton för en lunch på ett ställe som hette Fire Station. Herregud vad snygg inredning dem hade där inne! Får visa bilder vid ett senare inlägg. Skitsnyggt! Vi hann även med lite shopping innan vi fortsatte till Dunsborough för en glass och sedan mötte vi upp våra familjer för en lugn och skön kväll. 
 
Lördagsmorgonen började vi på Margaret Rivers Farmers Market.
 
 
 
 
 
Därefter fortsatte jag och Jossan på egen hand igen. Vi köpte med oss lite godsaker; det vill säga ost, chark, vindruvor, choklad och vin, ifrån en mysig delikatessbutik och styrde bilen mot Surfers Point. Vilket vackert ställe! Jag blev helt mållös av denna vackra plats när vi närmade oss!
 
 
 
Hav, converse och vin - vad mer behöver man...
 
"Det här är livet" - Jossan
 
På kvällen fortsatte vi ungdomar, inte för att dem andra är några gamlingar direkt, till The Poor House för en burgare och öl. Förra gången vi var på den puben var det vi och alla lokala medelåldersmän.. Den här gången var det desto roligare folk.
 
Söndagen fortsatte i samma lugna sköna tempo. Lite småutflyter hann vi allt med. Vi gick en guidad tur i en fyr, Cape Naturaliste Lighthouse, där vi fick höra flera intressanta historier om hur allt började, vad som hänt under åren och vad den används till idag. Vi fick även gå upp i den och titta på den otroligt vackra utsikten därifrån!
 
 
 
Vår guide ifrån fyrturen tipsade oss om Sugar Cave som låg i närheten som vi bara var tvungna att se! OM det var vackert! Se själva. 
 
 
 
Därefter var det dags för lunch och vi skildes åt. Familjerna skulle luncha på någon vingård i närheten och vi körde vidare mot Dunsborough för lunch och fika innan vi styrde bilen hemåt igen. Dunsborough är verkligen en liten mysig by, med betoning på LITET! Vår servitris på Occy's (lunchrestaurangen), vart var inte hon ifrån om just Sverige...! Denna värld! Haha! 
 
Ett snabbstopp vid Meelup Beach - vackert eller hur?! 
 
Lite halvsega körde vi tillbaka hem mot verkligheten och vardagen. På vägen hem fick vi se vår första känguru. Tyvärr låg den död vid sedan av vägen men vi fick se en i alla fall! 

17 november

 
Födelsedagar är något som jag längtade otroligt mycket efter när jag var liten. Det gjorde nog dem flesta. Jag hade samma känsla i kroppen då som när jag gick och väntade på att det skulle bli julafton. Den enda skillnaden var att när det var min födelsedag, var det BARA min dag! Det var inte bara presenterna jag längtade efter, utan vi barn fick alltid bestämma vilken mat vi skulle äta just den dagen och det var en riktig höjdare! 
 
Sedan blir man äldre och äldre och det som man längtar mest efter är att få dela sin dag med sina nära och kära. Jag kommer ihåg att i år åt jag en supergod pasta med familjen och drack av mitt himmelska rödvin som jag köpte hösten innan på en vingård utanför San Fransisco. En underbar kväll!
 
I alla tider har nog människan haft lite halvpanik inför att bli äldre. Vi har själva framkallat begreppet ålderskriser; 30-årskris, 40-årskris, 50-årskris och så vidare. Detta är något som jag ska försöka undvika så gott det går. Under alla dem år, tre för att vara exakt, som jag jobbade på dagis fick jag ett tips som jag aldrig kommer glömma. En av förskolelärarna berättade att i hennes umgängeskrets firade kvinnorna att dem blev ytterligare ett år äldre. Dem tog ledigt på sin födelsedag och njöt av den till fullo! Allt detta på grund av att när dem var i trettioårsåldern förlorade dem en vän i kampen mot cancer. Där och då bestämde dem alla att de skulle börja fira sina födelsedagar, istället för att känna att det var jobbigt att bli ett år äldre. Detta är en tanke som jag har burit med mig sedan dess. Jag hoppas att jag också lyckas hålla den sunda inställningen till livet. 
 
 
Idag är det den 17e november och det är din födelsedag farmor. Du kanske inte finns här på jorden med oss som en vanlig levande människa, men jag tror att du är här med mig ändå och delar min upplevelse här i Australien. Du var ju alltid så nyfiken och ville veta ALLT - så det känns självklart att du är här på något sätt! Jag önskar dig en superbra födelsdag farmor. Skål på dig och tack för allt. 
 
Jag älskar dig farmor.
 

Peace.

 
Det är fredag eftermiddag och jag sitter ensam hemma, lyssnar på fantastiska Sam Smith och dricker mitt hemmagjorda (eller säger man kanske hembryggda) citrongräs- och ingefärste och låter bara tankarna flöda fritt i min numera solblekta knopp. Livet är för jäkla fint ibland!
 
 
Citrongräs- och ingefärste
 
- Skala ingefäran och skär den i tunna skivor.
- Banka citrongräset lätt och skär den också i tunna skivor.
- Lägg över ingredienserna i en tebehållare/filter och häll på kokhett vatten. 
- Låt det dra i 10 minuter innan du börjar sippa på ditt gudomligt goda och fräscha te. 
 

Tisdagen den 11:e november

 
 
Jag ville bara kika in och berätta att idag, tisdagen den 11:e novemeber, har jag bott här i Perth i fyra månader...! Det har hänt väldigt mycket under de senaste månderna. Det mesta har så klart bara varit roligt, men så finns det självklart mindre roliga tillfällen också. Under den senaste tiden har jag hunnit med att:
 
# träffa fantastiska människor som jag kommer att ha kontakt med för resten av livet
# vara hemma en vecka i Sverige
# några dagar på Bali
# utflykter med familj och vänner här i Perth
# ätit och druckit otroligt gott varje vecka
# jobbat ganska många timmar
# hunnit med ett antal sköna löpturer
# ta ut några kackerlackor ifrån huset med hjälp av kökshandduken (kan inte döda dem), 
# ha några lugna sköna myskvällar
# vara en del av våra händelserika utekvällar - alltid händer det något..!
# få en parkeringsbot på 200 dollar...!
# hänga på stranden
 
Det bästa med allt är att jag vet att tiden inte är slut, utan det kommer fortsätta att hända roliga saker hela tiden. Det är svårt att inte gilla det livet jag lever just nu, även om jag ibland tänker alldeles för mycket på framtiden. Fram tills dess ska jag passa på att njuta av nuet. 
 

Here we go again...

 
Då var det söndag kväll, igen. Tiden rinner som vanligt bara iväg. Till skillnad från de senaste helgerna så har den här varit ganska lugn och det har varit väldigt väldigt skönt och säkerligen välbehövligt. 
 
Fredag
Svennebananklanen hängde hemma hos Jossan när hon var barnvakt och självklart hade vi en hel del gotte att dela på. 
 
Lördag
Ibland kan jag bara inte greppa att det är här jag bor. Känslan att få springa utmed havet i ett superhärligt väder!
 
Stans taskiga julskyltning - vidrigt men å andra sidan försöker dem.
 
Jag och Filippa åt en fantastiskt god middag på Jamie's. (OBS! Älskar inredningen)
 
Söndag
Efter att ha hängt hela dagen på stranden i Cottesloe drog vi upp till hotellet och tog ett glas. Dessvärre hade jag råkat parkera på fel ställe och fick med mig en bot på 200 dollar?!?! Tack för den!

Color Run - The Happiest 5k

 
Som jag längtat och längtat och längtat efter denna dag! ÄNTLIGEN var 2 november här! Redan innan jag flyttade hit till Perth bokade jag mig en plats till Color Run - The happiest 5k in the world! Själva loppet är 5 km och du kan välja själv om du vill gå eller springa. Det var ca: 19 000 personer som deltog idag, det vill säga Ulricehamn*2. Loppet i sig går inte ut på att få bästa tid, utan du ska verkligen bara ha roligt! OCH herregud vad roligt jag och Jossan hade! Jag kunde inte sluta le.
 
Under loppet var det fem färgkontroller; blå, grön, gul, rosa och orange. Funktionärerna kastade ut färg över alla oss deltagare och vi fortsatte vår dans genom världens roligaste löparlopp.
 
Det var deltagare i alla åldrar. Gamla...
 
...som unga.
 
Reda för start, mitt i folkvimlet. 
 
"Because I'm happy. Clap along if you feel like happiness is the truth. Because I'm happy. Clap along if you know what happiness is to you."
 
När vi sedan kom i mål var det dags för The Color Run Party. Vi samlades alla vid scenen och hoppade, dansade och kastade färg runt omkring oss. Det kryllade av glada människor överallt och det var en enda stor folkfest! 
 
 
 
 
 
Superglada Jossan!
 
En snubbe skickades ut i gummibåt mitt i folkhavet och hoppades väl på det bästa; att han inte skulle sjunka. Med flaggan i ena had och GoPro-kameran i andra, flöt han runt på folkhavet.
 
 
 
Efter några timmar i Langley Park (parken där eventet hölls) var det dags att röa sig hemåt igen. DRÄNKT i färg! När jag sedan kom hem var det dags att försöka få bort all färg, som dessutom var ÖVERALLT på hela kroppen! Jag var helt lila i näsan... Fick skrubba min kropp med både diskmedel och tvål. Håret fick sig också en omgång, till och med två, med diskmedel samt shampoo och balsam. Till slut fick jag bort det allra allra mesta av färgen. 
 
Vilket avslut på helgen det blev!

Fredag och lördag - två superbra dagar!

 
Idag är det söndag och då är det dags för mig att försöka uppdatera er på vad som hänt sedan sist. Under veckodagarna hinns det inte med så mycket mer än att jobba och träna. Dagarna springer iväg utan att jag hinner blinka! Lika fort blir det helg igen och det gillar vi.
 
Min lilla fashionista hjälpte mig att packa väskan till kvällens utgång.
 
I fredags kväll möttes vi upp, ett stort gäng au pairer. Vi kom från olika delar av Europa; Sverige, Tyskland, England och Wales. Vi började på The Garden för lite vin och kortspel, bara vi svenskar, så kom dem andra tjejerna och mötte upp oss lite senare. Kvällen började som sagt i Leederville, mellanlandade i stan innan vi avslutade hela kvällen på efterfest med ett gäng britter. 
 
Filippa som Question Master. 
 
1 november och vi hängde på Cottesloe Beach - vad säger ni om det Sverige?! Avundsjuka?! 
 
Kunde inte låta bli att smygfota dessa tre urgulliga tjejer på tåget hem ifrån stranden. Supersöta och väldigt artiga - mitt barnhjärta smälte...
 
Lördagskvällen spenderade vi (jag, Jossan, Filippa och Klara) på The Mexican Kitchen nere i Fremantle. Finns bara en sak och säga om detta stället - AMAZING! Att kliva in där var som att befinna sig i Mexico. Stämningen, musiken, inredningen, maten, ja allt. Det var så förbaskat nice! 
 
 
 
 
En av de godaste Margaritas jag någonsin druckit!
 
 

RSS 2.0