Nana Björnberg

Jag har haft en riktigt mysig kväll idag med min andra hälft här i L.A. (Emilia). Vi hade ju tänkt hitta på något på kvällen, vilket var Starbucks med kortlek och pärlplattor, men riktigt så blev det inte.

Emilia ringde mig när jag och barnen satt och åt middag. Jag bjöd över henne till mitt hus, så att hon satt slippa hemma och vänta på mig. När hon kom hit blev det lite prat innan vi drog ut på vår kvällsturné. Första anhalt var Whole Foods, en lite finare matbutik. Emilia hade inte ätit så hon behövde lite mat i kistan. Jag köpte med mig lite frukt och fetaost, göttans! Nästa anhalt: Cold Stone. Sista anhalt, som också var den mysigaste, var Starbucks. Vi hade tagit med oss våra glassar, och köpte en kopp te så att vi kunde sitta där utan dåligt samvete. Vi kopplade upp oss på internet och började kolla på lite IDOL-klipp. Tyvärr så kan man ju inte längre kolla på IDOL på tv4play, utan vi fick söka på klippen på YouTube. Det är inte lika skoj, eftersom vi missar alla kommentarer, men det är bättre än ingenting alls.

När Starbucks stängde vid tio var vi tvungna att packa ihop, och drog därför hem mot mig igen. Väl hemma hos mig lånade Emilia toan innan vi avslutade kvällen. Mysig kväll var det allt och nu sitter jag här och myser med min nya filt och min nya tekopp.

Imorgon bitti ska jag köra dottern till ishallen, och sedan ska jag och Emilia på kostymjakt. Hon skulle egentligen jobbat imorgon kväll, men det blev ändrade planer, så nu kan hon hänga med mig istället på äventyr. Wiihoooo!

Nu börjar det bli väldigt sent, med tanke på att jag ska upp om bara några timmar. Tyvärr så är jag inte trött, så vi får väl se när jag somnar. Jag säger i alla fall god natt till bloggen nu. Må äventyret vara med mig imorgon…

I'll see you soon then

Haha! Tro det eller ej, men idag fick jag verkligen en julkänsla när jag och Emilia var på Del Amo (shoppingcenter). Som säkert många vet så är det Halloween nu till helgen här i USA. Sedan om några veckor kommer Thanksgiving, och efter ytterligare några veckor blir det jul. Nu är det däremot så här att de redan har börjat julpynta. I alla fall i Del Amo…

Jag älskar julen och allt som är runt omkring den, men seriöst – de kan ju inte börja redan nu! Jag kommer ju tröttna på julen innan den redan börjat. Det var kanske i och för sig inte helt sant. Tröttna kommer jag nog inte kunna göra, men ni förstår nog poängen med att jag tycker att det är lite väl tidigt med att börja julpynta nu.

Det var dessutom inte bar julpyntning i taket, utan det var även musik. När vi var inne på en av mina favoritbutiker här i USA, Hollister, hörde vi julmusik. Jag måste faktiskt medge att det var lite småmysigt, hihi! Jag hittade också jättefina halsdukar som jag blev tokkär i! Jag ville ha alla tre!

Tänk vad mysigt att svepa sig in i dessa…

Nu är det endast 56 dagar kvar till jul, och det känns jättekonstigt. När jag tänker på antal dagar som är kvar, känns det som att julen är runt hörnet, men den känns ändå väldugt långt borta när jag ser till omgivningen och klimatet runt omkring mig. Jag får väl se när julkänslan kommer. Till dess får jag leva på julpyntningen i Del Amo.

I'll see you soon then

Nej, jag tänker inte på restaurangen, utan mer på just vad det står för: ”Thank God It’s Friday”. Det är underbart skönt! Morgonen började jag med en skön och jobbig springtur. När jag kom tillbaka var det dags för lite stretch och dusch innan Emilia skulle komma hit.

Strax efter tio kom hon hit för att vi skulle dra oss till shoppingcentret Del Amo som inte ligger så långt här ifrån. För en gångs skull var jag på jakt efter något, nämligen Converse och strumpbyxor. Jag kom inte hem mes strumpbyxor, men däremot har jag nu gjort mitt livs första inköp av Converse…! Jag vet inte hur länge, eller kanske snarare hur många år, jag har gått och tänkt ”En dag ska jag allt köpa mig ett par”. Det har aldrig blivit av, men nu lever jag ju trots allt i Conversens hemland så då är jag ju tvungen att köpa mig ett par, och det gjorde jag ju med. Jag kom även hem med ett linne ifrån H&M där en del av pengarna går till en organisation som jobbar emot droger, en kopp till mitt tedrickande och en fin filt som jag kan ha när jag vill ha det lite mysigt.

Mitt första par (barnskor)

H&M

Bilarfan? Nej då...

Både jag och Emilia var hur trötta som helst, så vi avslutade Del Amo med en panini och en kopp te för mig och en kopp te varm choklad för Emilia på självaste Starbucks. Jag älskar Starbucks, och det går faktiskt att göra det trots att man inte dricker kaffe. Haha!

Jag har nu nästan suttit i två timmar och bloggat alla texter, så nu återstår det bara att lägga upp dem på bloggen tillsammans med lite bilder. Dottern skulle nog på fotboll direkt efter skolan, så det är nog bara sonen som kommer hem idag direkt efter skolan. Ikväll blir det nog att hänga lite till med Emilia. Jag kan inte få nog av henne! Vi ville båda göra något utanför våra hus, så jag förslog att jag skulle ta med mig mina pärlor, pärlplattor och min kortlek och så myser vi till det på Starbucks. Emilia skrattade åt mig, men jag tror att hon nappade på det lite i alla fall. Vi får väl helt enkelt se vart den här kvällen slutar. Det får inte bli så sent idag, för jag ska köra dottern tidigt till hennes träning imorgon. Imorgon eftermiddag/kväll ska jag kanske iväg på lite äventyr upp till Santa Barbara med Carro och hennes Sverigebesök. Jag hoppas det blir av, för det vore hur coolt som helst!

När jag kom hem såg jag att jag hade fått ett brev ifrån farmor, så det ska jag allt läsa nu!

Tack farmor! Jag älskar dig!

I'll see you soon then

Ja, som jag nämnde tidigare så har jag inte direkt känt för att blogga. Det gör ju också att ni inte har fått någon uppdatering de senaste dagarna om vad som har hänt.

Onsdag

Dagen började väldigt mysigt med att Emilia kom hit för lite sconesbakning. Det skulle komma hit en rörmockare och titta på min toalett, eftersom den inte spolade så bra. Under tiden han var här var jag tvungen att vara hemma, men för att jag inte skulle ha tråkigt hade bjudit hit Emilia.

Kommer ni ihåg de sconesen som jag bakade här? De som blev superäckliga? I alla fall, de som Emilia bakade (jag gjorde inte så mycket, utan hjälpte henne bara lite) blev riktigt goda! Vi fick verkligen en god start på morgonen, bokstavligt talat.

Rörmockaren var väldigt trevlig och han gjorde ett bra jobb, för nu spolar den bra. Nu behöver jag inte längre gå in i huset och gå på toa om jag är ute hos mig. Det är väldigt skönt!

Solen sken så underbart och skönt på oss att vi bestämde oss för att vara ute. Vi började med en lek. Hihi, man blir aldrig för gammal för att leka. Vi tävlade mot varandra genom att den ena nynnade på en låt, och så skulle den andra gissa vilken det var. Det var skitskoj!

Spelet måste dragit ur energin ur Emilias kropp, för efter ett tag somnade hon så gott på madrassen, men jag hade inte tråkigt för det! Jag hade det superduperbra! Vet ni varför? Jag skypade med min Malin! Ojoj, vad glad jag blev! Jag tror nog att hon tyckte det var lika roligt som mig. Tack Malin!

Efter att jag hade pratat med Malin i kanske en timma, och Emilia hade fått sin nap, drog vi oss ut på en powerwalk i mitt område. Jag tog med mig henne ner till tracken som finns här. På några ställen har man en fantastisk utsikt över ”hela” L.A. Självklart fick kameran hänga med.

När vi kom tillbaka var det dags för Emilia att åka och hämta hennes barn på skolan, och jag satte mig framför datorn. När det var dags för mig att ta en dusch, jag var ju tvungen att fräscha till mig lite, ringde telefonen. Det var dottern som sade att hon hade missat bussen, så jag fick hämta min handväska och hämta henne istället.

Eftermiddagen och kvällen bestod att läxor, fixa mat, köra sonen till hockeyträningen, slöa vid datorn, Top Model och även lite mer slötid vid datorn.

Torsdag

Gårdagens morgon började jag med en powerwalk för att rensa huvudet på lite tankar. Det var väldigt skönt. Solen sken och jag hade bra musik i öronen.

Direkt när jag kom tillbaka var det vara för mig att sätta mig i bilen och köra mot Emilias hus. Hon ville ta med mig till ett ställa som hon hade sett när hon hade kört ena värdbarnet till hennes fotbollsträning. Vi skulle ut på en liten hike.

När vi började vår lilla vandring såg vi en segelbåt som låg nere vid vattnet, en bra bit ifrån oss. Jag ville ta mig dit ner, och Emilia bangade inte. Vi visste inte om vi kunde ta oss ner dit, men det gjorde vi. Vi hittade allt en väg ner till slut, och det var hur vackert som helst! Jag låter bilderna tala för sig själva.

När vi skulle börja vandringen hemåt igen, var flåset på en annan nivå. Det var ju bara uppåt hela vägen. På vägen tillbaka mötte vi två kvinnor som var ute på deras hästar. Vi gick faktiskt förbi dem. Är vi i bättre fysiskt skick än hästarna då eller? Haha! När vi till slut kom upp, ställde vi oss med näven upp i vädret och bara ”Woooow”. Kvinnorna på hästryggarna skrattade åt oss och räckte även upp deras nävar i vädret.

Vi körde sedan mot Jamba Juice för att få oss var sin smoothie. Mmm, smarrigt värre! Emilia var på pumpahumör så vi tog med oss smoothien in på en matbutik så hon kunde köpa sig en liten, söt pumpa. Till skillnad från Sverige, så är det tillåtet att äta respektive dricka i nästan alla affärer.

Efter det släppte jag av Emilia och körde hemåt igen. När jag kom hem, tipsade min söta värdmamma mig om saker som jag kan göra på dagarna för att jag inte ska bli uttråkad. Min första tanke var att nu har nog allt mamma och pappa pratat med henne, och det hade dem gjort fick jag reda på senare på kvällen av dem själva. Hon tipsade mig om att jag kunde åka ner till en löparbutik som finns nere i Redondo Beach och få lite information om vilka olika springklubbar det finns i närheten. Hon sa att jag skulle gå dit och säga att jag ville hamna i en klubb med snygga killar. Ja, det vore väl inte helt fel! Haha! Jag tycker att det låter skitskoj så det ska jag nog försöka undersöka nästa vecka. Hon sade även att hunden mer än gärna vill bli uttagen på promenader, och att jag kan ta honom till en hundpark som finns i närheten. Ytterligare två saker hon nämnde var att hon skulle börja lämna mer handlingslappar till mig, och att jag borde åka ner till Long Beach akvarium någon dag när barnen är i skolan. Det ska tydligen vara väldigt coolt där!

Eftermiddagen bestod inte av att hjälpa sonen med läxor, som det annars brukar vara. Dottern skulle tillsammans med sina lagkamrater visa upp sitt kortprogram i en ishall här i närheten. Jag körde dit henne, och fram till dess att de skulle åka läste jag min ”nynya” bok. Jag hade ju börjat på The Girl With The Dragon Tatoo (Män Som Hatar Kvinnor), men den översättningen ska tydligen vara dålig, så jag vill läsa alla Stieg Larssonböckerna på svenska. Nu har jag istället börjat på Eclipse, den tredje Twilightboken om Bella och Edward. Till slut var det deras tur att åka, och jag filmade det. Tyvärr kunde jag inte få mig någon uppfattning om deras program, för jag var fullt upptagen med att filma med min kamera. Mamma, jag vet nu vad du menar med att man inte kan titta på själva framträdandet om man filmar. Dessutom var det andra personer som framträdde, bland annat ett isdanspar som jag gillade väldigt mycket.

När vi kom tillbaka fick jag ett litet uppdrag: åka till Rubio’s och köpa två ”fish tacos” åt sonen. Just igår kunde sonen få lite extrapoäng i skolan om han handlade mat därifrån. Rubio’s sponsrar hans skola med lite pengar, och desto fler som handlar därifrån, desto mer pengar får skolan.

När jag kom tillbaka gick jag ut till mig och satte på datorn. Hann med att prata med lite människor och titta på Kenza & Tyra Show. Jag tycker att det är skitskoj att titta på. Igår skulle de testa på hur det var när man är med i militären. Istället för att bita ihop, klagade de på det mesta. Taskig inställning helt enkelt, eller vad säger du pappa?

Till slut blev jag hur trött som helst. Jag tror faktiskt att klockan inte ens hann bli tolv innan jag lyckades somna. Skitskönt!

Det var onsdag och torsdag, och nu börjar jag även komma ikapp med bloggandet. Härligt! Det börjar gå tillbaka mot det vanliga.

I'll see you soon then

Söndagen i San Diego började väldigt lugnt och skönt. Jag och Kristine gick upp strax efter tio och började fixa i ordning oss. Både fredagen och lördagen var fula av aktiviteter, men det var inte söndagen. Vi visste att vi skulle åka hem någon gång vid två/tre på eftermiddagen så det var bara till att försöka få ut så mycket som möjligt av de sista timmarna i San Diego innan det bar av för hemresa tillbaka till ”verkligheten”. Varför jag kallar det för ”verkligheten” är för att när jag är borta ifrån mitt au pairliv och allt som kretsar kring det, känns det som att jag bara är en turist i USA och får se vad detta land kan bjuda på.

Vi fortsatte sedan mot Jamba Juice för att få oss lite frukost. Precis som dagen innan blev det en smoothie och min nya favorit: smoothie/yoghurt toppad med granola och banan. Jag skulle nog kunna äta ihjäl mig på den, för så god är den!

Med lite frukost i magen fortsatte vi mot ett shoppingcenter inne i Downtown. Tyvärr hade vi inte så mycket tid kvar innan det var dags för att åka tillbaka mot huset igen. Endast en timma. Kristine skulle försöka byta en klänning och jag skulle kolla upp hur mycket ett par speciella UGG’s kostar åt en hemma. Det var våra måsten. Dessvärre gick inte klänningsbytet igenom, men jag fick reda på priset på skorna. Dessutom hann jag med en te, köpa en kräm till ansiktet och Kristine köpte sig ett par mysiga och fina UGG’s.

Vi var sedan tvungna att dra oss tillbaka mot parkeringshuset för att brumma tillbaka mig huset. Parkeringshuset är hur stort som helst, med massor av våningar. Det är alltså ett ställe som är gjort för att man inte ska hitta bilen igen. Vi drabbades av detta! Vi var redan lite sena, så det gjorde ju verkligen inte saken bättre att vi inte hittade bilen. Vi sprang nog runt där i 20 minuter innan vi till slut hittade den. Lite småstressade, men ändå väldigt lättade, körde vi tillbaka för att sedan kunna åka tillbaka mot L.A.

Vi lastade bilen med våra väskor, Kristines ena värdbarn och även värdbarnets morfar. Vi tog en snabblunch på ett jättegott bagelställe innan vi åkte hemåt. Morfarn, som även kallas när Nana, bjöd oss på detta, söt som han är. Bilresan hemåt gick väldigt bra. Det var inte så mycket trafik, så det rullade på bra.

Jag blev erbjuden att äta tillsammans med Kristine och hennes värdfamilj på kvällen. En mysig avslutning på helgen tillsammans med dem. Sedan innan Kristine körde hem mig, drog vi till Yogurtland för att få oss lite frozen yoghurt.

Helgen i San Diego var verkligen precis vad jag behövde! Tack till Kristines värdfamilj och deras släktingar för att jag fick åka med dem och dela denna helg med dem!

I'll see you soon then

Jag ber om ursäkt för att uppdateringen har varit urusel! Jag tycker ju om att blogga, men den här veckan har inte varit så rolig. Mina känslor och tankar går upp och ner om att vara au pair här i USA. Det har gjort att jag varken har haft intresset eller orken till att blogga.

Jag ska vara ärlig. Tanken har slått mig om att kanske åka hem, men nej Nana! Du vill detta! Just nu är du bara inne i en tuff period. Enligt Cultural Care känner de flesta en väldigt stor hemlängtan efter två/tre månader, och där är jag nu. Jag tycker om att vara fysiskt aktiv när jag jobbar, och det är jag inte här. Mitt jobb går mestadels ut på att hjälpa sonen med läxorna, och då sitter jag still på en stol jämte honom, och även köra barnen till och från visa av deras träningar. Med andra ord, mitt jobb är inte så fysiskt aktivt. Jag behöver röra mig hela tiden för att jag inte ska bli uttråkad. Det behövs också för att jag ska bli slut och känna att jag har gjort något.

Livet här i L.A. är inte som jag hade tänkt mig, och då menar jag just på den biten med att vara fysiskt aktiv medan jag jobbar. Det andra är väldigt bra här. Jag bor i en väldigt bra familj, jag bor i ett tryggt område, jag har tillgång till bil i de flesta fall, jag har bra kompisar runt omkring mig, jag får vara med och uppleva saker som jag inte kanske kan vara med om hemma, jag har mycket fritid, vilket både är en för- och nackdel, men det innebär att jag får tid till att uppleva saker, barnen är snälla och väluppfostrade, och jag har en väldigt bra värdmamma som tipsar mig om saker jag borde se och göra här. Ja, det finns många bra saker med att vara här. Även om jag längtar tills den dagen då jag åker hem, så tror jag att om jag skulle åka hem nu, skulle jag ångra mig.

Detta är kanske inte så roligt att läsa, men jag vill dela med mig av mina känslor och tankar. I många au pairbloggar kan man ”bara” läsa om allt som är bra. Det kan göra att livet som au pair uppfattas som en dans på rosor ibland. För vissa kanske det är det, men inte för mig. Detta är min blogg, och då vill jag skriva den utifrån mitt perspektiv. Ni for inte tro att jag inte trivs här, för det gör jag. Det är bara det att allt går upp och ner, och jag är inte van vid att känna så här.

Jag är inte bruden som ger upp i första taget, utan jag kämpar på. Min mamma sa att jag har en vilja av stål, och det vet jag även själv att jag har. Jag har även väldigt mycket energi. Har jag bara bestämt mig för att göra något, gör jag det. Nu gäller det för mig att hitta tillbaka till min vilja av stål och min energi, som även väldigt många påpekar att jag har (brukar få komplimanger för den), för att detta år ska bli så bra som möjligt.

Det är tufft, men jag kan göra detta! Jag vill, jag vågar, jag kan! TAGGA NU NANA!!!

I'll see you soon then

Yes, idag har jag spenderat 72 dagar i USA! Kan inte sluta säga det, men herregud vad tiden går fort!

Idag fick jag väldigt trevligt sällskap redan på morgonen. Emilia kom hit någon gång efter åtta. Vi bestämde oss för att vara lite svenska, och inte amerikanska. Jag ska förklara det lite mer. Vi GICK upp till kullen (området där jag bland annat har min matbutik, bank och lite annat smått och gott), och tog inte bilen som alla (kanske inte alla bokstavligt talat, men ni fattar grejen) amerikanare hade gjort.

När vi kom dit upp drog vi oss mot Jamba Juice för lite frukost. Det blev min nya favorit, den lite tjockare smoothien med granola och banan – MUMSFILLIKAKA! Efter en underbart god frukost och djupt prat, drog vi oss mot Blockbuster för att hyra dagens nyaste film – Sex And The City 2. WIIHOOOO!! Idag var det första dagen i USA som man kunde hyra den i USA, och för en gångs skull hörde jag till dem som hyrde den första dagen som den kom ut. Vi traskade sedan hemåt igen, och den här gången var det nästintill bara nerför. Jag såg fram emot detta lika mycket som ett litet barn gör mot sin födelsedag (jag räknar in mig själv där).

Jag hade aldrig sett den filmen innan. Jag skulle gått på premiären, men det blev aldrig så. Alltså hade jag sett fram emot detta hur mycket som helst! Däremot hade jag hört både bra och dåligt om tvåan, så jag var nästan lite rädd för att jag skulle bli besviken på den. Gott folk, jag kan med glädjande besked säga att det blev jag INTE! Den var ju hur söt som helst! Åhh, jag älskar Sex And The City! För att min samling ska bli komplett, återstår bara den andra filmen nu, eftersom jag har hela boxen och den första filmen.

Efter lite filmmys, var Emilia tvungen att åka hem och jag tog mig lite snacks. Jag har kommit på en jättegott snacks. Knäckebröd med keso och någon frukt på. Igår var det jordgubbar, och idag blev det äpple. Tjejer ni vet ju hur jag är när det kommer till äpplen. Jag har det till ALLT!

Eftermiddagen har bestått av att stötta sonen med läxorna och lite på den personliga sidan. Ibland önskade jag bara att jag kunde förändra vissa saker. Göra så att sonen inte har så mycket läxor, men tyvärr så kan jag inte det.

Till middag åkte vi till Pei Wei och tog med lite mat hem. Det är en asiatisk restaurang som är lite mer restaurangig, om det nu är ett ord, än vad en snabbmatskedja är. Det var gott!

När min värdmamma sedan kommit hem, drog jag och hon och hämtade hem ”min” bil. Den har sedan i fredags varit inne på verkstaden för att den började knasa loss. Nu hoppas jag att den funkar. Den gjorde det i alla fall på vägen hem.

När vi kom tillbaka, behövde jag inte jobba mer, så jag gick ut till mig och satte på datorn direkt. Kvällen fram tills nu, nu är det snart midnatt, har bestått av bloggande, chattande framför med tv:n som sällskap. Det senaste tvsällskapet har återigen bestått av Sex And The City 2. Skratta ni om ni vill, men det är ju bara så bra att jag var bara tvungen att sätta på den igen.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen för att sova lite. Känner att jag börjar bli trött i ögonen. Min toalett spolar inte så bra längre, så imorgon kommer rörmockaren hit någon gång mellan 9-13. Under den här tiden måste jag hålla mig hemma. För att inte dö av uttråkning har jag lyckats få hit min kära Emilia. Vi ska baka scones och göra något mer. Vad får vi se. Kanske träna, vem vet. Haha! (Var vara tvungen att skriva det Malin…:P)

I'll see you soon then

Snacka om att vi sov ut på lördagsmorgonen! Till och med jag sov länge. Det ni! Visst vaknade jag några gånger innan vi väl gick upp, vilket var vid elva, men jag lyckades somna om varje gång. Det brukar inte hända allt för ofta. Vi åt lite frukost, för att sedan göra oss reda för dagens utmaning…

Dagens utmaning bestod av att klättra! Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men för några veckor sedan skrev jag om att jag, Kristine och Emilia skulle åkt ner till Long beach för att klättra på ett inomhusställe som de har där, men så blev det ju tyvärr inte. Nu när vi var nere i San Diego passade vi på att testa våra skills.

Shit, vad roligt det var! Jag har alltid tyckt att det har sett roligt ut att klättra, men jag har aldrig testat det på ”riktigt” (inomhus, inte utomhus). Vi åkte till ett ställe som hette Solid Rock Gym. Där fick vi betala 23 dollar. I priset ingick det dessutom utrustning (säkerhetssaker och skor). Jag vet inte hur det är på andra klättringsställen, men där på Solid Rock Gym fick man klättra hur länge man vill. Fram tills de stängde då förstås, vilket var vid nio på kvällen, så vi hade gott om tid eftersom vi kom dit vid ett. Det fanns massor med bra väggar att välja bland med olika svårigheter. Det var också väldugt blandad ålder på dem som var där. Fanns något där för alla som var kapabla till att klättra.

För er som inte testat klättring förut, GÖR DET! Förutom att det är grymt skoj, är det också sjukt bra träning! Jag trodde inte att det skulle vara sååå jobbigt, men det var det. Mina armar var helt slut sedan efter att vi hade klättrat i närmre en och en halv timma. Jag kände mig dessutom väldigt bekväm. Det var jag och Kristne, och ingen annan. Det var nämligen så att den ena av oss klättrade uppe på väggen, medan den andra stod nere på marken och agerade säkerhet. Haha! Tro inte att den som stod nere på marken kunde ta det lugnt, utan då behövde man dra i linan hela tiden för att den skulle vara spänd för den som höll på att klättra.

Den här väggen var klättrade jag stolt uppför.

Fy tusan vad jobbigt det var! Den lutade ju utåt på vissa ställen!

Jag var heller inte sen med att agera smygfotograf.

Vadå? Jag kan ju inte ta tillfället till akt när det finns en halvsnygg barbröstad kille som klättrar där inne…

Grymt trötta i armarna drog vi oss mot Jamba Juice för lite snabblunch. Jag har hittat mig en ny favorit där: typ som smoothie (fast lite mer yoghurtliknande) och granola toppad med banan – GÖTTGÖTTIGÖTTGÖTT!

När vi kom tillbaka till huset, fixade vi i ordning oss igen för att åka på en ultraljudsundersökning. De som vi hälsade på ska ha barn i april, så de skulle nu på en liten undersökning. Det var inte alls likt Sverige, där det är föräldrarna som sitter i ett litet rum med en sköterska och ser på fostret på en liten skärm, utan det var så mycket mer. Typiskt amerikanskt att göra något stort av det hela, vilket jag för övrigt tyckte var väldigt coolt! Deras närmsta släktmedlemmar, samt jag och Kristine, hade samlats där för att få dela glädjen med de framtida föräldrarna. Rummet var riktigt stort och mörkt med en stor soffa och en bioduk på väggen. På bioduken fick vi alla se den lilla krabaten som låg i magen, en kille. Jag tycker att det känns lite overkligt att det faktiskt kan vara så att det växer en liten människa inuti en kvinnas kropp. Jag tycker att det är råhäftigt! Vi fick dessutom höra pluttens hjärtslag. Hur coolt lät inte det då?! Jag var, precis som alla andra, helt tagen av det! Tänk när man själv kommer ligga där, om man nu kommer göra det (vilket jag hoppas på), det känns bara så overkligt att det en dag faktiskt kan vara ens egen tur.

Efter undersökningen hoppade jag och Kristine in i bilen, utan GPS, med vägbeskrivning, för att ta oss in till Downtown igen (vi var nämligen en bra bit utanför San Diego, kanske en halvtimma). Vi missade däremot en avfart, så vägbeskrivningen kunde vi kasta åt fanders, men grymma som vi är lyckades vi ta oss in till stan i alla fall. Jag är riktigt stolt över vår lilla bravur! Det var dags för ännu en god middag, nämligen HARD ROCK CAFÉ!

Jag älskar Hard Rock Café! Stämningen, folket, inredningen, musiken, och självklart maten! Det är absolut en av mina favoritrestauranger! Vi båda beställde varsin omgång med Famous Fajitas. Riktigt gott, men däremot inte lika gott som det är på HRC i Göteborg. Sverige vinner där! Dessutom hann vi med en brownieefterrätt innan vi åkte hem igen.

Till skillnad från kvällen innan, var klockan inte mycket, så vi stannade på Blockbuster och hyrde en film som vi skulle ta med oss hem. Vi var ute efter något romantiskt, riktigt tjejigt, så det fick bli Letters To Juliet. Den var supermysig! Däremot var jag väldigt trött, så jag sov under en del av filmen, men jag tyckte om den. Jag vet att många säger att om man somnar till en film, så är den dålig, men det gäller inte när det kommer till mig. Om jag är riktigt trött, vilket jag var då, kan jag somna till vilken film som helst.

Lördagen var verkligen helt underbar! Älskar sådana dagar! Trötta och utmattade somnade vi som två stockar och sov hela natten lång.

I'll see you soon then

Kristine skulle komma och hämta mig någon gång efter tolv på fredagsförmiddagen, så jag hade gott om tid för att hänga vid datorn och packa väskan. Datorn fick mycket tid, däremot inte packningen, utan den gick supersnabbt.

Kristine och ena av hennes värdbarn kom och hämtade mig strax efter tolv. Vi åkte då ner till henne och fixade lite att äta. Från början skulle vi egentligen tagit en egen bil ner, men det blev istället så att Kristines värdmammas bror (som också var honom vi hälsade på, tillsammans med hans fru) kom och hämtade oss.

Någon gång vid två/tre var vi på väg ner till San Diego. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog för oss att komma ner dit, för jag lyckades nämligen somna. Jag sov nog i nästintill en timma. Hur skönt som helst!

När vi kommer dit ner, åker jag, Kristine, ena värdbarnet, och dem som vi hälsade på, till en lekplats. Den låg jättefint nere vid vattnet i San Diego. Vi spenderade väl någon timme där nere, för att sedan åka till yacht cluben för de ville ha lite mat. Jag och Kristine skulle inget ha, för vi skulle lite senare fixa i ordning oss för att gå ut och käka.

Färdigfixade och redo för att möte San Diego Downtown i högklackat, tog vi bilen in till stan för att gå till Ra. Det var en hipp och fräsch sushirestaurang, skitcool! Jag har bara ätit sushi en gång tidigare, och då tyckte jag om det. Då var det sushi ifrån matbutiken. Jag kan säga som så här, Ra var tusen gånger bättre! Fatta då vad bra det var. Haha!

Trots att Kristine inte är ett så stort fan av sushi, beställde vi in te olika sorter: en omgång grönsaksrullar, en omgång lax- och avokadorullar samt en omgång med skaldjursrullar. Min favorit var verkligen den med lax och avokado. Åhh, verkligen supergott!

Efter att vi hade suttit där och haft en grymt bra middag (enligt mitt tycke, Kristine tyckte inte om det), drog vi vidare mot en nattöppen chokladaffär som även hade ett kafé. Kvällen avslutades riktigt fint med en fika/dessert där innan vi drog oss hem, trötta och nöjda.

Ps. Det var riktigt skoj att fixa i ordning sig ordentligt. Ni vet, smink, hår, snygg klänning och högklackat. Det var ju som sagt ett tag sedan. För att vara exakt, var det den sista lördagen innan jag åkte. Vad jag hade saknat det! Mina höga klackar var med mig hela kvällen, och gud vad underbart det var! Mina älsklingar, dem hade jag allt saknat.

I'll see you soon then

Idag är det tre dagar sedan jag skrev senast här på bloggen, så idag är den dagen som den uppstår. Anledningen till att jag inte har skrivit på hela tre dagar är ju för att jag har hållit till nere i San Diego med Kristine och hennes värdfamilj över helgen. Det var lika trevligt som förra gången. Jag trivs verkligen i deras sällskap. Den här helgen var verkligen inte som den förra, utan jag fick vara med om nya saker. Saker som jag aldrig tidigare varit med om. Jag lovar att ni ska få höra allt om det i senare inlägg, för ni ska få höra om HELA helgen.

Idag gick jag upp tidigt, eller ja så tidigt var det väl kanske inte om man jämför med de dagarna då jag kör dottern till ishallen, men klockan ringde idag vid sju. Jag var tvungen att sätta på alarmet så pass tidigt för jag behövde få tid till att plugga i morses…! Ja, plugga ni läste rätt. Däremot var det inte något som hade med skola att göra, utan det var körkortsteori. Jag hade min uppskrivning idag, och jag hade bara läst den så kallade handboken (jag skulle mer påstå att det är mer som en broschyr) en gång, och det var för flera veckor sedan. Jag höll hela tiden på att somna när jag läste så tidigt i morses. Jag hade nog hellre behövt sömnen, men jag var bara tvungen att plugga lite.

Jag kom till DMV (”körkortskontoret”) strax innan halv tio, och fick då fylla i ett papper, vänta på att få betala, ta kort (kommer se för jävlig ut) och ta tumavtryck. Det enda jag fick betala var 31 $ och i det har jag för mig att det ingår en uppkörning. Det är barnsligt billigt om man jämför med Sverige. Något som också skiljer sig väldigt mycket är svårigheten att ta körkort. Mitt skrivtest bestod av 36 frågor, och man var tvungen att ha minst 30 rätt. Frågorna var lätta, och jag fick 34, så jag var på rätt sida. Wiihooo! Grattis till mig själv. Det som nu återstår är ”bara” att boka själva uppkörningen, och det ska jag försöka göra imorgon. Sedan kommer jag förhoppningsvis ha mitt kaliforniska körkort.

Efter att jag hade suttit där ett tag, och klarat provet, åkte jag och lämnade tillbaka en film och handlade lite på matbutiken. Därefter kom jag hem och var redo för att ta tag i ett av fyspassen som Linda hade skickat mig. Tack Linda! Det var riktigt bra! Hann även med en spring-/powerwalktur och lite stretchning innan det var dags för sonen att komma hem. Han slutar en timme tidigare på måndagar.

Idag under tiden han gjorde läxor, vilken han för övrigt inte hade så mycket, satt jag och skrev lite brev. Jag har nämligen fullt upp med att svara på brev. Hela fem stycken! Idag han jag med två, så det är tre kvar, men det gör inte mig något, jag älskar att skriva brev.

Efter att vi hade ätit en tidig middag, åkte jag och sonen mot ishallen för att han hade en tid där och skulle göra lite olika fyssaker. Jag stannade kvar där under tiden, och passade på att avsluta det ena brevet som jag hade påbörjat hemma.

Det tog nästintill två timmar för sonen att bli klar i ishallen. Vi åkte sedan hem, och han pratade på som bara den i bilen. Nu ligger jag på min säng, har precis druckit min tredje kopp te för dagen, och tänkte skriva börja blogga om min helg nere i San Diego. Jag kommer nog inte hinna med allt, men ska i alla fall börja. Det är ju alltid något. Morsning korsning Sverige!

I'll see you soon then

Nu när jag börjar skriva detta inlägg är klockan tio på förmiddagen hos mig och sju på kvällen hemma. Det blev inget mer bloggande igår. Jag vet inte riktigt varför. Jag hade tid till det, och jag kände för det, men det blev helt enkelt inte så.

Gårdagens eftermiddag såg ut som följande: powerwalk, stretcha, duscha, hjälpa sonen med läxor och ”laga” (värma) mat. Kvällen avslutades med Starbucks och Cold Stone med mina jenter Emilia och Kristine. Jag kände mig lite låg, så det var precis vad jag behövde: komma ut ur huset och få mig lite tjejsnack. Underbart! Tack tjejer!

När jag kom hem slängde jag på några avsnitt ur Kenza och Tyra Show. Det är faktiskt riktigt skoj att se! Det som jag har fastnat mest för när det kommer till den showen, är deras utmaning. De håller nämligen på och tränar inför ett triathlonlopp. Jag har blivit riktigt sugen på att testa det med. Det vore grymt! Jag försökte få med mig Barret på detta, men hon bangade!

Såg två avsnitt, och sedan sov jag i några (läs få) timmar innan det var dags för att gå upp. Jag och min värdmamma körde den ena bilen (den som jag kör) till verkstaden tidigt i morses, innan sju. Det lyste nämligen fura varningslampor: batteriet, ABS-systemet, ESP, och en till som jag inte kommer ihåg. Förhoppningsvis är den tillbaka snart.

Nu är det lite drygt två, kanske tre, timmar kvar tills Kristine och hennes värdfamilj kommer hit och hämtar mig. Jag ska få hänga med dem ner till San Diego, igen. HAPPY! Efter en tuff vecka med mycket tankar och hemlängtan, är detta exakt vad jag behöver! Vi har inte så mycket planerat för den här helgen där nere. Idag, när vi kommer ner, ska vi passa hennes värdbarn i några timmar. Sedan blir det nog lite käk och en film. Den enda planen vi har för imorgon är att klä oss fint (klänning), sminka oss, fixa håret lite halvfint och på med högklackarna för en ”fin” middag. Jag har inte fixat iordning mig sedan lördagen innan jag åkte. Jag har heller inte haft på mig högklackat sedan dess, så jag undrar hur detta kommer sluta… Haha!

Jag ser fram emot helgen riktigt mycket. Jag är riktigt tacksam för att jag får hänga med dem ner! Jag gillar dem skarpt! Som vanligt så har jag inte börjat packa än, men ni som känner mig vet ju att det är så jag funkar: jag väntar in i det sista med att packa. Haha! Smarta Nana! Datorn kommer inte hänga med, så ni får uppdatering när jag kommer hem. Ha en underbar helg! Lev livet!

San Diego

I'll see you soon then

Ja, igår kan vi verkligen snacka om att det var kärlek på Skype. Jag pratade med min alldeles fina, underbara vän Elin Thuresson! Åhh, går att knappt beskriva hur glad jag blev!

Precis som förra gången när jag pratade med Elin på Skype, blev jag helt ställd denna gång med. Det kändes så overkligt! Hon kändes inte alls långt borta, utan mer som att hon satt i rummet jämte mig, vilket var skönt!

Vi brukade träffas nästintill varje dag. Det vi däremot gjorde varje dag, var att skriva sms till varandra. Det är först nu, när jag inte kan skriva så många sms, som jag har insett hur ofta vi skrev till varandra. Så fort jag var uttråkad, eller bara ville säga något, var Elin den bruden som fick ett sms. Ett litet tillägg, jag har kvar min svenska telefon så om ni någon gång känner för att dra iväg ett litet sms, är det mer än okej för min del. Haha!

Allvarligt talat vet jag inte riktigt mer vad jag ska säga om Skype med dig Elin. Det kändes för bra för att vara sant! Du har alltid funnit där för att stötta mig och jag vet att jag kan berätta vad som helst för dig. Du skulle aldrig döma mig, utan du ser mig för den jag är. Vill du veta en sak? I och för sig så tror jag att du redan vet det, men kan ju säga det ändå: jag skulle aldrig döma dig! Du är Elin Thuresson! Bruden som gör mig glad!

Elin, när vi sedan hade lagt på, gick jag in i huset och såg att posten hade kommit… Vad hittar jag inte där i högen, om ditt brev. Jag skrek (inombords) av lycka! Jag vågade knappt öppna det, för du vet ju hur jag är, laddad med känslor till tusen! Precis som du (haha). Ditt brev gjorde att alla känslorna kom på samma gång: saknad, minnen, glädje, svaghet, tårar, skratt, leenden, hopp, styrka… Det sista som du skrev Elin (om du nu kommer ihåg vad det var), gjorde att jag nästan bokstavligt talat tappade hakan! Jag vågar knappt tro på det, men varje gång jag känner mig nere ska jag tänka på det, att det finns en chans till att en av mina drömmar går i uppfyllelse. Vilket, vet bara du och jag just nu, och så får det vara.

Elin Thuresson, jag älskar dig!

I'll see you soon then (dreams might come true)

Klockan börjar nu närma sig halv nio här på morgonen hos mig, och jag har redan varit uppe i lite mer än fyra och en halv timma. Galet va? Haha! Jag var med andra ord uppe innan tuppen.

I morses, eller ska jag säga i natt eftersom alarmet stod på 3.50, var det helknasigt att vakna. Det var som att jag inte fattade att jag var tvungen att gå upp, jag fattade inte vad som hände. Jag var hur trött som helst, lika så dottern. Vi hoppade in i bilen och körde mot ishallen. Vi kommer alltid dit kanske tio minuter innan hennes träning börjar, så då sitter vi kvar i bilen och bara tar det lite lugnt, eller till och med sover ibland. Jag tror att jag lyckades somna på de få minuterarna idag.

Jag var inte alls taggad på att träna, utan det hade vart tusen gånger skönare att ligga kvar i bilen och sova under tiden, men nej då! Jag skulle träna! Det hade jag bestämt mig för. Självklart gjorde jag det, så 4.50 gick rullbandet igång på gymmet i ishallen. Jag tränade på som bara den. Idag experimenterade jag med några nya övningar. Det är ju bara fantasin som sätter gränser. Det gick bra idag på gymmet med, så nu känns det allt skönt i kroppen.

Vi körde sedan tillbaka hem, och jag hoppade in i duschen för en snabbis innan jag skjutsade barnen till skolan. Utmed vägen till skolan, låg det en död katt vid sidan. Jättehemskt! Nu sitter jag här med lite frukost och en kopp te. Underbart! Jag får se lite vad som händer idag. Det blir till att hålla sig hemma i alla fall, för det är något fel med bilen. Det är ju fantasin som sätter gränserna här med på vad jag ska hitta på idag. Kanske en film, datorn, läsa min nya bok (Män som hatar kvinnor på engelska), en skön powerwalk med musik i öronen… Ja, vi får se helt enkelt. Nu ska jag fortsätta att smaska på min underbart goda frukost.

I'll see you soon then

Ja, nu är det officiellt. Nu har jag och min Sex And The Citybox gjort slut. Vi har brutit vårt underbara, älskade förhållande som vi har haft de senaste veckorna. Jag gråter inombords i själen. Hur ska jag nu klara mig…? Vi har ju spenderat så himla mycket tid tillsammans det senaste att jag har vant mig vid att ha Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda vid min sida. Nu däremot, är det slut…

Jag vet inte vart jag ska börja, eller sluta. Jag har aldrig riktigt varit ett Sex And The Cityfan tidigare, men jag gjorde ett impulsköp i våras och köpte den kompletta boxen. Jag tänkte att någon gång ska jag väl börja titta på den tv-serien. Våren gick, lika så sommaren, och jag hade fortfarande inte sett ett enda avsnitt ifrån min box. När jag sedan flyttade till USA, fick den självklart hänga med. Jag tänkte att det är ju perfekt om jag inte kommer på något att göra. Lite tidsfördriv ni vet. Detta så kallade tidfördriv utvecklades istället till att jag försökte se ett avsnitt så fort jag bara kunde. Sedan blev jag helt fast! BOKSTAVLIGT TALAT!!!

Nu återstår det bara att se den första filmen igen, och därefter hyra den andra filmen nästa vecka (den kommer ut på hyrdvd på tisdag den 26 oktober). Då har jag sett Sex And The City i ett enda svep. Inte missat ett enda avsnitt. När jag väl är klar med det, är det väl bara att börja om från början eller så är det kanske dags att ta tag i läsningen. Böcker jag skulle vilja läsa är Stieg Larssontrilogin, Sex And The City, ytterligare en bok om Carrie Bradshaw, Dear John, Lauren Conrads böcker med flera. Det finns ju som sagt lite att ta tag i.

Tack brudar för den här tiden! Vi ses snart igen!

I'll see you soon then

Nej, jag kunde helt enkelt inte hålla mig vid det förra inlägget, att det skulle vara det sista för idag. Jag har ju glömt att berätta något…

Idag när jag kom tillbaka ifrån att ha varit på matbutiken och handlat lite, såg jag att jag hade fått post. Inte vilken post som helst, utan rolig post. Med rolig post menas inte något brev ifrån banken (bara om det är lön), eller något annat tråkigt, utan jag menar post ifrån nära och kära. Idag mina kära vänner, fick jag ett brev ifrån Stas! Tusen tack goding! Tror du att jag började ”böla” när jag vände på det och såg den lilla söte texten på baksidan av kuvertet? Jajemen, så allt var ju som det brukar vara. Haha!

Detta gjorde att jag började lipa...

Förklaring: de orden betyder otroligt mycket för mig.

Det som var lite läskigt med det här, var att jag kände i morses ”Idag ska jag skriva ett brev till Stas”. Sedan när jag kommer hem, och ser att jag har fått ett brev ifrån just DIG blev jag lyckligare lyckligast. Jag vet inte om man kan säga eller skriva så, men jag tyckte att det lät lite småfint. Vi hade nog lite tankeöverföring där DU och Jag<3

Jag måste bara säga en sak – Jag ÄLSKAR handskrivna brev! Jag kan lova att jag blir glad för vart enda ett som jag får, och jag kan lova en till sak: jag svarar på ALLA. Vad har ni att förlora? Ingenting! Haha!

I'll see you soon then

Fantasin är i botten, så jag får ursäkta mig för den dåliga rubriken… Fats, den är ju i och för sig bättre än ingen alls.

Morgonen var jobbig, men skön. Trots lite sömn bestämde jag mig för att träna under tiden dottern tränade, och det visade sig vara exakt vad jag behövde. Det var ett tag sedan jag tränade med vikter, så det var riktigt skönt! Om man nu kan kalla det skönt att lyfta lite vikter. Haha! Blev en blandning av kondition och styrka. Jag måste variera mig, annars blir jag uttråkad. Träningen gick riktigt bra, och jag kände mig riktigt duktig efteråt.

Svettig som bara den satte jag mig i bilen, och dottern kom utspringades med sina skridskor på. Vi har väldigt bråttom när vi ska åka tillbaka hem, eftersom hon har skolan, så hon byter om i bilen på väg hem. Hon brukar även sminka sig i bilen. Snacka om att utnyttja tiden på bästa tänkbara sätt.

När vi kom hem hoppade jag in i duschen, körde barnen till skolan, käkade lite frukost, och sedan ut till mig för att slå mig ner på sängen med datorn i mitt knä. Det blev lite facebook och skype. Carro och Emilia (mina två svennar här i L.A.) blev lite chockade när jag berättade hur ofta jag pratar med min familj hemma i Sverige. De undrade vad vi pratade om. Jag kan säga som så här; vi pratar om allt mellan himmel och jord, vad som händer här och vad som händer hemma. Jag vill ju ha uppdatering, och det får jag med. Hade det inte varit för mamma och pappa, hade jag inte klarat detta! Tack!

Min värdpappa åkte idag till Italien för att vara där i tio dagar och jobba. Jag var den som såg till att han kom till flygplatsen. Eller för att vara korrekt, det var han som körde dit och det var jag som körde hem. Egentligen kanske man skulle säga att det var jag som såg till att bilen kom hem efteråt.

Jag kände mig lite låg, och åkte därför och köpte min första Ben&Jerry's här i USA. Riktigt gott! När jag kom hem ifrån min lilla ”utflykt” till flygplatsen, hamnade jag återigen vid datorn men denna gång hade jag sällskap av glassen (haha) och pappa på skype. Honom får jag inte glömma bort.

Eftermiddagen har bestått av att läsa min bok, som jag nu är klar med. Ojoj, den fick mig till tårar vid några tillfällen. Stas, jag har läst ”The Last Song” av Nicholas Sparks. Jag har sett filmen, och den är skitbra och jättesöt! Därför ville jag läsa boken. Jag är sådan som person att jag måste se filmen först, och sedan läsa boken, för då har jag redan fått mig en historia som jag bara kan fylla på med information och detaljer. Det jag har från människor som gör det omvända, är att det blir besvikna på att filmen saknar så mycket detaljer ifrån boken. Mitt tips: se filmen först och läs boken sedan.

För första gången sedan jag kom hit, och sonen började skolan, behövde han inte göra några läxor idag. Istället blev det att till spela tv-spel för honom. Jag och dottern satt länge och pratade i köket. Jag ser verkligen inte henne som mitt ”värdbarn”, utan hon är mer som en kompis för mig. Däremot en lite yngre kompis.

Sedan var det bara att placera sig i bilen för tredje gången idag. Nu var det sonens ishall som var destinationen eftersom det var hockeyträning. Jag återvände hem, och började blogga med en gång. Idag vet jag att det är onsdag, och då är det ju Top Model. Till skillnad från igår, kan jag alltså kolla på Top Model idag. Det trodde jag ju att jag kunde igår, men jag tog ju fel på dagarna…

Torsdag imorgon, och jag ska köra dottern till ishallen då med eftersom jag inte kommer vara hemma till helgen. På fredag åker jag med Kristine och hennes värdfamilj ner till San Diego. Det ska bli riktigt skoj! Skönt att få komma iväg lite efter en tuff vecka med känslor som åkt berg- och dalbana. Hörs imorgon!

I'll see you soon then

Avsnittet som jag just såg på ifrån Sex And The City var som att ta mig tillbaka exakt 65 dagar i tiden, nämligen söndagen innan jag åkte till USA. Jag hade länge gått och fasat för just den här dagen. Det var väl i och för sig inte så konstigt…

Jag kom hem på söndagen någon gång efter lunch, alldeles vemodig. Jag började packa på riktigt. Packa för ett helt år. Jag fick massor med hjälp av mamma och pappa. Hjälp med vad jag skulle packa, men framför allt HUR jag skulle packa. Jag hann däremot inte bli klar innan tjejerna började droppa in i mitt hus. Tjejerna som jag skulle ta en paus ifrån. Säga hej då var inte aktuellt, jag är kass på att säga hej då. Därför undviker jag dem så gott det bara går. Den här dagen var inget undantag! Vi skulle ju bara vara borta ifrån varandra ett tag. ”Bara” ett år…

Det som gjorde att jag mindes tillbaka till just den här kvällen, just nu, var för att Carrie (huvudkaraktären i Sex And The City) var i samma situation som mig. Hon skulle lämna sina tre bästa tjejkompisar för att flytta till Paris. Hon skulle lämna tryggheten i New York, och tryggheten hon hade i sina vänner, för att flytta till en helt ny stad, i ett annat land, i en annan världsdel. Precis som jag. Precis innan Carrie lämnar sin lägenhet för Paris, tittar hon åter upp mot den för att ta in känslan av hela situationen. Jag kommer såväl ihåg hur det var att lämna Villa Haga bakom mig, i färd mot Landvetter och nya äventyr. Det var inte roligt, men jag är stolt över att jag vågade ta steget.

Under detta avsnitt kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Inte heller när jag skriver detta. En liten, kort nostalgitripp tillbaka till den 15 augusti.

Jag som hade sett fram emot att titta på Top Model, och jag hade dessutom tajmat in det riktigt bra. Nu visade det ju sig att det bara är tisdag idag… Top Model sänds på onsdagar, vilket är imorgon. Jag var helt enkelt en dag i förväg.

Istället får det bli Sex And The City<3

I'll see you soon then

Det är helt galet vad det har regnat här idag! Helt sanslöst! För att beskriva hur mycket det har regnat här idag, tänk bara på när det öser ner hemma i Sverige. Ja, ungefär så. Dessutom har det varit så som det är hemma, att ena stunden öser det ner, sedan lugnar det ner sig en liten stund, för att därefter återgå till ”öset” igen. Dessutom har det blixtrat och mullrat som bara den idag. Riktigt burrigt höstväder med andra ord! Jag tror faktiskt att jag vaknade en gång i natt av en redig smäll. ”Sicken jädra smäll!” som Harry i Jönsonligan skulle sagt.

I natt sov jag verkligen hur skönt som helst! Jag somnade någon gång efter tolv, kanske halv ett, och sov fram tills tio på morgonen. Underbart! Det var verkligen vad jag behövde. Regnet hade inte riktigt kommit igång vid den här tidpunkten, utan det bara duggade lite. Jag gick in till huset för att fixa mig lite frukost, och där höll de två mexikanerna på att städa. Vanligtvis när jag kommer in dit, mitt uppe i deras arbete, brukar det bara vara så att vi hälsar på varandra, men idag frågade en av dem ”Har du sovit fram tills nu?”. Antingen tyckte hon väl att det var väldigt sent, eftersom klockan var tio, eller så var det för att jag såg så trött ut. Jag tror mer på den senare teorin, för jag såg verkligen morgontrött ut! Ni vet, så söt och vacker som man ser ut när man precis har vaknat… Haha!

Vacker? Nja...

Jag tog med mig frukosten ut till mig, och loggade in på facebook. Som vanligt, en väldigt trevlig vaan måste jag bara tillägga, började jag chatta med lite goa svenskar. Jag hade tänkt ge mig ut på en löptur, men hade inte alls lust med det! Vädret började dessutom gå mot finfint regn och finfint muller. Efter lite peptalk ifrån Barrets sida, hon tyckte för övrigt att jag hade fått väldigt långt hår, stoppade jag in musik i öronen och gav mig ut på en lång och härlig spring-/powerwalktur. Jag vet inte om man ska säga att vädrets makter var med mig eller inte, men de visade i alla fall vilka makter de har. Emellanåt öste regnet bara ner, hur mycket som helst! När vädret är så hör, tycker jag att det kan vara ganska svårt att faktiskt komma ut, men när jag väl kommer ut älskar jag det! Det är så skönt med regnet som kyler ner en i ansiktet. På något vis blir det inte lika jobbigt då.

Så här "messed up" ser håret ut efter 1h och 50 minuter ute i regnet!

En timma och femtio minuter senare återvänder jag hem, helt genomblöt och lite halvfrusen, men åhh vad skönt det var! Jag slängde på ett Sex And The Cityavsnitt samtidigt som jag stretchade, och sedan hoppade jag in i duschen. Jag tinades upp, tog på mig lite kläder, satte mig i bilen och körde mot Blockbuster för att lämna tillbaka The Girl With The Dragon Tatoo (Män Som Hatar Kvinnor). Tog även en sväng in på matbutiken för att fixa lite småsaker. Återvände hem lagom i tid för att barnen skulle komma hem och för att fixa lite lunch.

Eftermiddagen och kvällen har bestått av att läsa tidning och fixa en sak (vad kan jag absolut INTE avslöja) samtidigt som sonen gjorde sina läxor. De senaste två gångerna när jag har köpt tidning, har det blivit en som heter Women’s Health. Precis som namnet på den, så är det en hälsotidning, men de tar upp så mycket mer. Den är kanon! Jag älskar den! Dottern älskar den! Inte visste jag att en hälsotidning kunde vara så rolig och intressant. Haha! Jag har även fixat middag idag, med lite stöd ifrån dottern. Det blev ”kycklingtacos”. Faktiskt riktigt gott, men absolut inte som svensk hederlig tacos.

Nu är klockan åtta och då börjar Top Model. Självklart åker tv:n på då! Jag ska försöka sova så tidigt som möjligt idag, för imorgon ska jag köra dottern till ishallen på morgonen, så då står alarmet på 03.50 och jag vill verkligen träna då, vilket innebär att jag måste sova bra för att orka med ett morgonpass. Imorgon, onsdag, är allt som vanligt, förutom att jag ska skjutsa värdpappan till flygplatsen för han ska till Italien och jobba i tio dagar. Det hör verkligen inte till någon av mina arbetsuppgifter, utan mitt jobb går ut på allt som har med barnen att göra. Däremot känns det lite ”fisigt” att säga nej, bara för att man inte känner för det. Jag lever ju i en familj, och i en familj hjälps man ju åt. Det är i alla fall vad vi har gjort i Björnligan, och det tänkte jag fortsätta med här i USA.

Nej, nu är klockan redan några minuter över åtta! Det innebär att jag har missat några minuter av Top Model! PANIK! Ciao

I'll see you soon then

Nu är det dags för Nanas dagsrapport om vad hon har varit med om idag.

Nu var det faktiskt ett tag sedan jag somnade riktigt sent. Hela flera dagar sedan. För er kanske det inte är så länge sedan, men för mig är det ett tag sedan nu. Jag kunde helt enkelt inte bli trött, det gick bara inte. Jag somnade till slut, och då hade klockan nog slagit fem om jag inte minns helt fel. Jag tror nog att det kan stämma, för mitt minne är ändå ganska bra. Det som är lite komiskt över den här situationen är att min värdpappa var tvungen att vara på jobbet väldigt tidigt i morses, så när han gick upp så hade jag fortfarande inte gått och lagt mig. Natten spenderade jag vid datorn genom att chatta med lite folk, bland annat min hjärtevän Stas (som för övrigt skämmer bort mig, men det ska jag berätta om lite senare), och genom att kolla på Sex And The City.

Det är alltid lika ”spännande” att se hur länge jag sover när jag har mina uppesittarkvällar. Idag blev det till halv elva. Det är länge för mig, trots att jag somnade så pass sent. Först vaknade jag strax efter nio av att hunden står och krafsar på min dörr, som tur är lyckades jag ignorera detta och somnade igen. Skönt! Vädret var inte så mycket att hurra för, grått och tråkigt. Dessutom kändes det som att det låg lite regn i luften. Jag trotsade detta och slängde på mig träningskläderna för att ge mig ut på en powerwalk.

När jag kom tillbaka, blev det lite styrkeövningar och stretchning framför två Sex And The Cityavsnitt. Varje gång jag sätter på den serien, känner jag mig inte längre ensam. Det är som att jag hoppar in i deras liv och får känna vad de känner och upplever. Det är helt enkelt ett sätt för mig att ta avstånd ifrån det man själv är med om, och det är faktiskt ganska skönt emellanåt att koppla bort allt runt omkring en och nästan låtsas att man är någon helt annan stans, i någon annans skor.

Sedan var det dags för att ta sig en liten uppiggande och fräsch dusch. Dessutom laddade jag tvättmaskinen med en omgång av mina kläder. Det behövdes. Träningskläderna och underkläderna började ta slut, så nu har jag fyllt på igen. Efter det blir det lite datatid. Chattade bland annat med Barret. WOW, du får mig glad bruden! Saknar dig och alla dina knasigheter du har att berätta när man ses.

Barnen kom hem, och det var då dags för oss att ta tag i läxorna. Som tur var hade sonen inte så mycket att göra, vilket jag tyckte var väldigt skönt för hans skull. Min värdmamma kom också hem tidigt idag. Vi blir lika chockade varje gång. Jag tror nog till och med att jag kan tala för hundens räkning där med. Haha!

Jag måste bara berätta det att dottern är ganska förkyld, och det mesta har satt sig på hennes stämband så hon låter hur kraxig som helst när hon pratar. Igår var det extremt, men idag hade det faktiskt blivit lite bättre. Däremot vill hon ha kvar sin kraxiga häxröst, för hon tycker att det är skoj. Haha! Knasig amerikanska. Fast i och för sig kan jag förstå henne lite. Det är faktiskt lite kul när rösten helt plötsligt bara spricker när man pratar. Vi tjejer kommer ju inte in i målbrottet som ni killar gör, så vi får väl passa på lite. Haha!

När det sedan var dags för sonen att läsa, stängde han in sig på sitt rum som han alltid gör, och jag kröp ner i soffan med min bok. Jag tycker om att läsa, men tyvärr tar jag mig inte tid till det. Jag har ju tid till att läsa, men jag väljer istället att sitta vid datorn och prata med er där hemma, blogga och kolla på Sex And The City. Det kanske är dags att ta tag i läsningen igen. Det finns massor med böcker jag skulle vilja läsa. Vi får se vad som händer när jag är klar med min favoritdvdbox.

Till middag fick vi pasta med något kött i någon slags sås. Det var helt okej. Det smakade inte så mycket. Jag är ju van vid att maten smakar mycket, i alla fall när jag lagar mat hemma, men det var gott ändå. Mat som mat liksom. Haha!

Efter att vi hade ätit gick jag ut till mig. Sedan dess har jag chattat med olika människor, kollat på Sex And The City och nu då lite bloggning med. Jag ska försöka att inte bli så sen ikväll, för jag behöver sova. Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska nog försöka ge mig ut på en springtur hade jag väl tänkt. Idag har varit en sådan dag som jag har känt mig lite halvlåg. Jag trodde att morgonens powerwalk skulle rensa huvudet och ge mig lite nya krafter, men riktigt så blev det inte. Jag förlitar mig därför till morgonens springtur. Hoppas, hoppas, hoppas att den kan lätta upp det hela lite.

I'll see you soon then

Jag kunde inte hålla mig. Jag glömde berätta något väldigt stort för mig. I lördags var datumet som kanske de allra flesta vet den 16 oktober. Jag kan inte fatta att vi redan är halvvägs in i oktober…! Detta datum, den 16 oktober, innebar att jag hade varit i USA i exakt två månader. VART TAR TIDEN VÄGEN?? Det känns som att det var nyss jag skrev att jag har varit här i en månad, men nu helt plötsligt gått en till…

Tiden går fort, och nu är det bara två månader kvar till jag ska leta reda på mina pluttar Hannah och Amanda på lax-flygplatsen. Ja, jag kallar den så för den heter ju L.A.X, så det är ju inte mer än rätt. Haha!

Nej, nu ska jag dra mig! Det var sista inlägget för idag! Haha!

I'll see you soon then

Söndag, söndag, ja då var det redan söndag. Fast nu är det bara en liten del kvar av denna söndag, innan det måndag. Ny vecka, nya möjligheter.

Jag hade satt telefonen på alarm för att jag skulle ut och traska hade jag tänkt. Få lite motion innan det var dags för att åka på Luciaövning. Jag gick upp när alarmet gick på, men efter att tags tänkande fram och tillbaka insåg jag att vad jag verkligen behövde var några Sex And The Cityavsnitt. Jag har som mål att se klart min box tills nästa måndag, den 26:e oktober, för då kommer nämligen Sex And The City 2 (filmen) ut på hyrfilm så då måste jag hyra den. Jag har ju inte sett den än. Jag trodde verkligen att jag skulle se den på bio direkt när den kom ut, men det var i samma veva som studenten så det blev aldrig av. Snacka om att jag har något att se fram emot. Jiiihaaaaa!

Innan brudarna kom och hämtade mig (Carro, Emilia och Rebecka) hann jag även med en svängom på facebook. Lika roligt som vanligt! Plötsligt knackade det på dörren, och då var det Emilia som stod där med en ballong som hon höll på att blåsa upp. Anledningen till att hon gjorde det var för att det var Carros födelsedag idag. Inte vilken födelsedag som helst, utan hennes 21:a! Nej då, jag är inte ett dugg avundsjuk på henne! Inte alls! Oopps, där växte visst näsan lika mycket på mig som den gör på Pinocchio när han ljuger… Carro fick en liten fin present av oss. Ett presentkort på en tacokväll. Svensk, måste tilläggas! Emilia hade gjort ett jättefint kort med budskapet på. Det enda som jag hade bidragit med det var min namnteckning och liten bild på ett drinkglas som jag hade målat, annars var resten Emilias skapelse!

Vi anlände sedan till Marits hus för lite luciasångning. Jag var inte så jättetaggad för detta idag. Om jag ska vara ärlig kände jag faktiskt mer för att ligga hemma och umgås med mina Sex Ad The City-brudar. Haha! Det berodde nog på att jag var trött och för att vädret var grått, tråkigt och lite småregnigt. Det var ju faktiskt så att plikten kallade, och jag sviker ju inte laget (det vill säga lucian och de andra tärnorna), så det var ju bara att sjunga vidare sig man var taggad för det eller inte. Den här gången gick det inte lika bra. Det kan nog ha berott på att vi var väldigt få idag, mot vad vi brukar vara, och så var nog alla lite sega på grund av det tråkiga vädret. Luciaövning innebär fika, och tills idag hade Marit bakat mjuk pepparkaka. Allt för att få in julkänslan. Den var riktigt god! Mormor, du kan däremot vara lugn. Din är fortfarande bäst! Finns ingen som din. Jag tipsade faktiskt Marit om att ha lingon i den, och hon nappade på det. Vem vet, jag kanske har infört en ny sak nu här i USA…

Jag måste bara berätta en rolig sak som hände hemma hos Marit. De har en tam ekorre…! Hon, för det är en mamma, kommer dit och tigger nötter när hon behöver mat till sig själv och till sina ekorrebebisar. Marits dotter satt ute på deras ”bakgård” med nötter i näven. Då kommer ekorren fram till henne, och dottern ger då ekorren några nötter som hon tar i munnen. Sedan försvinner hon upp i trädet, och iväg hem för att lämna av dem, innan hon återvänder igen för att fylla på med fler nötter. En riktigt bortskämd ekorre! Haha! Lite småcoolt!

Tjejerna släppte av mig hemma, och jag såg fram emot en lugn och skön söndags eftermiddag/kväll och det blev det med. Jag och dottern har pratat om att vi måste se ”Män som hatar kvinnor” eftersom hon har läst den boken. Jag har sett att den finns i hyllan i hyrbutiken, men inte vetat om det har varit den svenska eller den engelska versionen. En av luciatjejerna berättade att det är den svenska med engelsk subtitle. De håller tydligen på och spelar in den engelska just nu, och jag har hört skvaller om att det ska ”tona” ner Lisbeth Salander en bit, och göra henne lite snällare, inte så kaxig som hon är i den svenska versionen. VARFÖR USA?! Det är inte okej! Då kommer det ju inte bli den samma! Lisbeth är ju den hon är, och jag tycker att hon är svinball! Vi, jag och dottern, åkte och hyrde den. ÄNTLIGEN! När vi sedan kom tillbaka satte jag mig lite i köket och pratade lite allmänt med mina värdföräldrar. Jag gick ut en stund till mig och hängde vid datorn, innan det var dags för mat.

Mätte och belåtna, och ett avdukat bord senare, satte jag och dottern på filmen. Det kändes lite konstigt att titta på en svensk film i USA. Det var bara jag som förstod vad de sade, och det var lite småkul. Haha… Dessutom gjorde filmen att jag insåg hur vacker den svenska naturen är, speciellt vintertid när det är snö. Fint!

Jag tror faktiskt att dottern tyckte om filmen, men precis som de andra som har läst boken först tyckte hon att de hade utelämnat för mycket ifrån boken. Det är därför jag ser filmen först, och sedan läser boken, för då är det bara att fylla på själva historian.

Nu har jag bloggat konstant i två och en halv timma, så nu är det nog allt dags för sängen. För en gångs skull har jag inte suttit i sängen och skrivit, utan jag har suttit i fåtöljen. Ingen lampa tänd, förutom den på toaletten, utan mitt älskade vaniljljus har varit min goa ljuskälla. Ja önskar er en fortsatt trevlig dag!

I'll see you soon then

Strax efter klockan tio på lördagsmorgonen hoppade jag in i bilen och knappade in Elins adress i min GPS. Vi hade inte träffats på flera veckor, så det var verkligen dags nu!

Efter kanske lite drygt en och en halv timmas bildfärd i ensamheten, med mina kära radio som vän, anlände jag till Murrieta. Det är en stad (eller egentligen vet jag inte om det är en stad, eller kanske ett område, men det är i alla fall namnet på stället där hon bor) som ligger söderut, inåt i landet, sett utifrån ett Los Angelesperspektiv. Det var Elins värdmamma som kom och öppnade dörren åt mig. Hon verkade störtskön! Jag gillade henne på en gång! Jag gick upp till Elins rum och knackade på, och ni skulle sett hennes min när hon öppnade dörren. Det såg verkligen inte ut som hon förväntade sig att jag skulle stå där, utan hon förväntade sig nog någon ifrån hennes värdfamilj, men det var ”bara lilla jag” (Thure, den vara BARA för dig. Haha!). Vi bytte om och tog bilen till stallet där Elin brukar rida några gånger i veckan. Hon hjälper till med att rida deras hästar, så man kan säga att hon jobbar men istället för att få lön får hon rida hästarna. Vad säger du om det Lisa-Fisa, det skulle du tycka om att ha som jobb va? Jag tänkte faktiskt på dig hela tiden medan jag var där. Kanske inte så konstigt, om man tänker efter vilken hästnörd du är… Haha!

Stallet låg på ett jättefint på ett ställe bland bergen. Det hördes inga bilar eller så där, utan det var bara vi, de andra som jobbade där, och hästarna som ”väsnades”. Murrieta ligger för övrigt bland bergen, så det ser helt annorlunda ut jämfört med vad jag är van vid. Jättevacker var det i alla fall vid stallet! Jag hade kunnat tänka mig att bo där. Det enda kruxet är att det ligger väldigt långt ifrån allt, men jag skulle ju klara det. Jag klara ju allt! Haha! Bara man har tillgång till bil, så går det ju bra. För utan bil blir det väldigt krångligt att ta sig överallt.

Herregud, jag glömde berätta det viktigaste… Jag fick faktiskt rida en kortis! Haha! Visst, det var bara kanske en femminutare, men det var hur kul som helst! Jag satt på hästryggen på en vit fin ponny som hette Pegasus, och Elin gick jämte och höll i ett rep. (Ja, man tänkte på Pegasushästen ifrån Herkules när man såg han.) Lisa, jag red till och med lite lätt i några få sekunder. Det du syrran!

Efter att jag hade tagit en snabbis på hästryggen, tog Elin över. Vi åkte sedan hem till Elin igen och bytte om, men vi var inte hemma så länge utan vi satte oss i bilen igen. Det var nämligen så att Elin hade sitt au pairmöte just den här dagen, och de skulle träffas på en pumkin patch. Vi var redan en halvtimma sena när vi satte oss i bilen, men Elin sa att det inte var någon fara, de brukar aldrig vara i tid. Som mig då. Haha! Vi trodde att det låg i närheten, men när vi knappade in adressen i min GPS sa den att det skulle ta oss ungefär 45 minuter att ta oss dit…!

Bilresan dit var riktigt cool! Vi körde bland annat på småvägar som slingrade sig uppför bergen. Tur att det inte var bilar bakom oss, för helt plötsligt bromsade vi ganska tvärt för att få oss några bra bilder på utsikten! Galna svenska brudar! Jag är som ett litet barn: jag kan sitta och prata om något, och sedan kan jag bara ”Åhh, kolla på det” mitt i mitt berättande. Elin fick sig allt några härliga skratt. Dessutom är jag inte långsam med att upptäcka saker runt omkring mig. Det kan vara vilka saker som helst. Allt ifrån vilken konstig färg det huset har, till vilket körsätt vissa bilförare har.

När vi äntligen kom fram till stället dör pumkin patchen skulle vara, fick vi oss världens chock! Det var hur mycket bilar som helst! De var överallt! Som tur var, var inte alla platser tagna, utan vi fick oss en plats vi med. Efter det styrde vi fötterna mot amerikanarnas älskade pumkin patch.

Pumkin patch går ut på att man ska hitta sig sin/sina pumpa/pumpor till halloween. De finns i alla möjliga storlekar, små söta till gigantiska. Människor går runt med skottkärror fulla med pumpor för att de antingen är så tunga så att de inte kan bära dem, eller för att de har så många så det underlättar om man kan köra runt på dem istället. När man har hittat den/dem som man vill ha, går man till ”kassan” och betalar. Det var skitcoolt att se det! Varför har inte vi det i Sverige?! Antagligen för att det inte är lika stort med Halloween i Sverige som det är i USA, men tänk bara vad skoj det vore. Det är kanonskoj att amerikanarna gör så stor grej av att bara hitta sig sina pumpor.

På pumkin patchen var det även som en marknad. Det fanns små ponnyers som småbarnen kunde rida, klättervägg, ett ”minizoo” med hönor, getter och andra små djur, små stånd där de sålde olika saker och även ställen där man kunde köpa sig lite enklare mat (hambugare, hot dog, hamburgare, nacho chips, glass, kakor med mera). Det fanns även en butik där man kunde köpa mängder med godis, nötter, kryddor, prydnadssaker till bland annat Halloween, men även till julen.

Amerikanarna vill ha käk i sin julgran

Jag och Elin hade gjort misstaget att klä oss för lätt. Det var varmt och soligt hemma hos henne, men inte uppe bland bergen där vi höll till, utan där var det småblåsigt och riktigt kallt! Vi frös så vi huttrade! Frusna satte vi oss några timmar senare och åkte hem mot Elin igen. Däremot missade vi vägen som skulle ta oss vägen tillbaka som vi åkte dit. Vi trodde att vi hittade, så vi hade inte satt på GPS:n, men det gjorde vi senare kan jag lova. Helt plösligt: ”Men, här åkte vi väl inte innan? Jag känner inte igen mig”. Haha! Vi hade helt enkelt hamnat på en annan väg, men det gjorde inte så mycket. Ett litet äventyr! Vi åkte förbi en jättestor apelsinodling. Elin brister ut ”Ska vi palla?”. Haha! Ni skulle allt sett detta. Två tjejer, svenska, stannar bilen för att de ska palla sig varsin amerikansk apelsin. De sitter i bilen, i väntan på att det inte ska köra förbi några bilar så att de kan gå ur bilen. De ville ju inte att någon skulle se vad de skulle göra för bus. Till slut när det inte passerar någon bil, smyger de in bland alla träd och påbörjar apelsinjakten. Det tog allt ett litet tag att hitta en någorlunda mogen apelsin, de flesta var gröna och fula. Lyckligtvis hittar de varsin apelsin. Passar på att ta några kort, och återvänder sedan tillbaka mot bilen. Fulla av skratt sätter de sig i bilen och fortsätter hemfärden. Hahaha! Jag måste bara tillägga att min lilla pluttapelsin ligger i min värdfamilj fruktkorg. Jag vet inte hur den hamnade där. Inte är det jag som har lagt den där i alla fall, utan det är nog min värdmamma eller värdpappa. De vet inte att den är pallad, och det tänker jag inte berätta för dem heller. Hihi! Lite busig måste man allt vara!

En omväg senare återvänder vi hem till Elins hus. Jag gjorde en snabbvisit på hennes toa och plockade ihop mina grejer. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag var slarvig nog att glömma min kamera på gymmet. Den här gången höll jag på att glömma en bunt med kläder på Elins rum, men jag fick med mig allt, så ingen skada skedd. Det hade väl i och för sig inte varit för den delen heller, men jag föredrar faktisk att få med mig allt. Jag vet inte vad ni tycker, men det är min åsikt.

Jag passade på att tanka innan jag lämnade Murrieta för den här gången. Sedan var det hemfärd som stod på schemat. Efter en tråkig bilfärd kom jag till Emilias hus för att chilla lite med IDOL.  Vi två är lika IDOL-tokiga, så vi måste ju följa detta. Där tänker vi inte vara efter er Sverige.

Vid midnatt åkte jag tillbaka hem till mig. Hör och häpna, men den här gången när jag kom hem satte jag faktiskt inte på datorn…! Jag vet, jag tappar faktiskt också hakan när jag läser detta! Haha! Trött somnade jag efter att ha haft en toppendag nere i Murrieta med Elin, som sedan avslutades hos Emilia. Underbart!

I'll see you soon then

Så fortsatte fredagen…

Ja, som jag nämnde i slutet på förra inlägget så hämtade Emilia upp mig. Vi styrde bilen mot Carros hus nere i Long Beach. Varför vi åkte ner just dit, just den här fredagen, vid just den här tidpunkten, var för att vi skulle med Carro på en amerikansk fotbollsmatch. Vår första match här i USA. Det var en high school nere i Long Beach som hade en hemmamatch som vi skulle kolla på. Dessutom var Carros ena värdbarn med och var en urgullig liten cheerleader. Småttingarna skulle vara med och dansa lite dem med, tillsammans med skollaget i cheerleading.

Jag fattade inte ett skvatt av själva matchen! Amerikansk fotboll är nog den knasigaste sporten som finns på denna planet! Den är inte logisk någonstans. De som spelar det, förstår väl, men inte jag! Jag satt där som ett frågetecken i början. Sedan, efter ett tag, slutade jag bry mig om matchen och började kolla runt omkring mig istället. Det var mycket roligare. Det kändes verkligen som att man befann sig i en amerikansk ungdomsfilm. Det var precis så som det såg ut på tv: alla spelare, cheerleadtjejerna (samt tre killar) och skolorkestern som spelade. Skitcoolt! Jag måste passa på att hylla cheerleaderna. De är hur grymma som helst! För dem som själv håller på med sporten, skulle kanske inte tycka att de var så märkvärda, men jag var helsåld och riktigt fascinerad! Jag kollade nog mer på dem än vad jag gjorde på match. Haha! Varför har inte vi skollag på högstadiet och gymnasiet som de har här? Det hade jag velat! Det hade vart hur grymt som helst! Jag hade lätt varit en cheerleader då. Just det här med att ha skollag, är faktiskt en sak som jag är avundsjuk på när det kommer till USA. Jag vill också vara en cheerleader! Jag vill verkligen kolla upp om man kan lära sig det här, utan att vara med i ett skollag. Annars får jag väl ta tag i det när jag kommer hem. Det finns i Borås, så varför inte liksom? Malin, det skulle du allt tycka om va? Vem vet, du kanske får sällskap av mig nästa år till träningarna om det passar…

Jag, Emilia och Carro stannade inte hela matchen. Så intressant var det faktiskt inte, men det var skoj att se. Vi drog oss tillbaka mot Carros hus. Fast vi gjorde bara ett snabbstopp där, för vi tog Carros bil till ett Cold Stone i närheten för att få oss en bägare med finfin glass. Självklart blev det klassikern Chocolate Devotion (chokladglasss, chokladsås, små chokladpluttar och brownie). Efter det åkte vi tillbaka till Carros hus och satte på en av de roligaste filmerna som finns – The Hangover. Det är en helt sjukt galen film! De sakerna som händer i den filmen, händer liksom inte! Haha! Den är verkligen galen från början till slutet. Jag älskar den! SE DEN!

För en gångs skull var det inte jag som slocknade medan vi såg på film. Det brukar vara jag som står för det, men inte den här gången. Emilia var den första att slockna. Hon var dessutom den av oss som inte hade sett den tidigare. By the way, hon har missat allt för många bra filmer. Tur att vi har tio månader kvar på att se sjukt bra filmer! Efter ett tag slocknade även Carro, så då var det bara jag. Jag var tapper och höll mig vaken filmen igenom, men jag måste erkänna att jag var riktigt trött. Hade jag bara lagt mig ner på golvet, hade jag nog somnat bums!

Efter att ha fått sig ett gott skratt, och trött som bara den, åkte jag och Emilia hem igen. När jag kom hem slängde jag på min älskade box och såg några avsnitt ifrån Sex And The City. Det börjar faktiskt närma sig slutet på den boxen, tyvärr… Vad ska jag göra när den är färdigtittad?! Livet kommer ju gå under då! Kanske inte bokstavligt talat, kanske bara halvvägs. Ni förstår vad jag menar. Jag hade ju tänkt ta tag i den nya säsongen av Paradise Hotel då, men jädra skit-tv6 som har gjort att man måste betala för att kolla på deras avsnitt på Tv6 Play. De tillhör inte mina vänner längre! Förra säsongen som gick, den kunde man ju kolla på på internet, men inte den här. De ska allt försöka tjäna pengar på allt. INTE acceptabelt! Jag ska bojkotta Tv6! Någon annan som är med mig?

Kommer ni ihåg den här listan som jag har berättat om? Den listan som mina killkompisar har skrivit till mig, med saker som jag ska göra och uppleva medan jag är här i USA? I alla fall, en av sakerna på listan är att se en amerikansk fotbollsmatch. Det gjorde jag ju i fredags, men det är inte säkert att den räknas för på litsan står det att det måste vara en college-/NFLmatch och det var det ju inte, utan det var ju en high schoolmatch. Jag frågade Simon om det ändå räknades, men han var tvungen att överlägga med de andra boysen först. Jag vill gå och se en riktig match, en NFL-match, men det kan ju vara lite roligt om den räknas, för då har jag en ny sak att bocka av på listan. Det var faktiskt ett tag sedan jag gjorde något på den. På tok för länge sedan! Jag får nog börja ta tag i den listan. Kanske inte JUST NU, men så småningom. Nu är jag fullt upptagen med att återberätta min helg…

I'll see you soon then

Jag började fredagen med ett yogapass på gymmet. Det var det lugnaste yogapasset av alla de pass jag har varit på under den gångna veckan. Egentligen lite för lugnt för min smak, men det var skönt att stretcha ut kroppen ordentligt och jag fick en härlig start på morgonen.

Efter en timmas yoga, var det dags för nästa pass, nämligen step. Då fick jag även sällskap av Emilia. Alltså, ni skulle sett oss där inne bland alla andra kvinnor (de flesta var i medelåldern och uppåt) som gick upp och ner, hoppade, skuttade, dansade, stampade på brädan. Jag kan lova er, ni hade fått er ett gott skratt. Jag kan bara tala för min räkning. Jag har ingen aning om hur det gick för Emilia, jag var fullt upptagen med att hålla koll på mig själv. Jag kände mig inte alls hemma där på steppasset. Det var så sjukt svårt! Jag är ändå så ganska haj på min koordination och memorera rörelser och övningar, men det där var galet! Step är något helt annat än vad jag är van vid! Det underlättar ju inte direkt heller situationen när man ska koncentrera sig på brädan som man ska upp och ner, hit och dit, på hela tiden. Svetten rann och vaderna fick verkligen jobba gärnet! Det var riktigt bra träning, så jag ska nog inte ge upp det. Om ett år kanske jag är riktigt duktig.

Jag och Emilia åkte hem till mig och åt lite innan vi kastade oss in i duschen för att bli av med all härlig svett! Nyduschade och fräscha, tog vi min bil mot shoppingcentret Del Amo. Det ligger endast tio minuters körning ifrån mig. Då trafiken rullar på bra vill säga. Vi hade inte så mycket tid där, tyvärr, men vi fick ändå så tag på det vi skulle ha. Vad kan jag inte avslöja. Det är hemligt! Jag kan berätta det om några veckor.

Efter snabbvisiten på shoppingcentret styrde vi hemåt igen. På hemvägen hann jag även lösa in min check (det vill säga lönen) och tanka bilen. En liten stund senare, när vi var hemma igen, åkte Emilia för att hämta hennes värdbarn ifrån skolan. Jag spenderade min tid som jag hade kvar innan jag började jobba med att sitta vid datorn och chatta med Sverige. Sonen kom hem strax därefter och började spela sitt tv-spel. Jag satte mig jämte honom med datorn och kollade på lite Sex And The City (ovanligt va…?). Dottern var uppe i det så kallade köpcentret som ligger uppe på kullen. Helt plötsligt stänger sonen av tv:n. Jag fattade ingenting! Han älskar ju att spela det spelet, och när han nu inte hade några läxor eller så att göra, förstod jag inte varför han INTE skulle spela. Det visade sig att min värdmamma redan var hemma och klockan var bara 16.15. Det har aldrig hänt tidigare. Jag blev nog lika chockad som sonen. Haha! En liten stund senare åkte jag och hämtade dottern, och sedan var alla barn, inklusive mig själv, hemma. Vi gjorde nog inte något speciellt, för i sådana fall hade jag kommit ihåg det.

Strax efter halv sju på kvällen kom Emilia och hämtade mig, och det är här nästa inlägg kommer in i bilden…

I'll see you soon then

Herregud, jag har inte bloggat sedan i torsdags…! Det är ju en hel evighet! Jag ber så mycket om ursäkt! Det är väl inte direkt någon ursäkt, men jag kan förklara det som så här:

·         I fredags hade jag absolut ingen lust att blogga. Det är första gången jag någonsin känt så med bloggen. Normalt sett har jag ju velat blogga hela tiden, så att ni ska kunna få vara med mig, men så kände jag inte i fredags.

·         I lördags var det full rulle hela dagen, så då fanns det inte tid till att blogga.

·         Idag har dagen gått på halvfart, så egentligen hade det väl funnits tid men jag har gjort annat.

Dessa missade bloggdagar innebär att jag har sjuhelsikes massor att skriva nu. Tänk så här – jag har tre dagar av bloggande att ta igen. Ni som har följt min blogg vet ju hur mycket jag brukar skriva, normalt sett, på en dag. Det är bara ner med gasen i botten och köra på!

I'll see you soon then

Jag tror nog att de allra flesta har sett Snövit någon gång i deras liv. Jag är i alla fall en av dem. Min favoritdvärg är Toker, bara för att han är så tokig. Dessutom är han väldigt söt. Just nu känner jag mig som Trötter, jag är hur trött som helst. Mest fysiskt. Jag tror att genomköraren på gymmet tidigare idag är anledningen till att jag är så trött nu. Rent ut sagt, jag är utmattad! Det var länge sedan jag kände mig så hör trött, och jag har faktiskt längtat efter den känslan! Det kanske är helknas, men jag tycker att det är skönt när man känner att man har gett gärnet när man har tränat. Jag och Emilia hade först lite tankar på att vi skulle testat kvällens Zumbapass, för det var en annan instruktör ikväll, men jag för trött så jag avböjde det. Emilia verkade inte så ledsen över det. Hon hade sin söta SVENSKA godispåse istället. Haha!

Handlingen tidigare idag, gick bara bra. Jag fick tag på det jag behövde, och jag fyllde på fruktkontot med det jag ville ha, vilket blev äpple, banan och mango. Dessutom blev det lite paprika och tomater med. Eftermiddagen har sedan dess varit väldigt go! När barnen kom hem, gick sonen in på sitt rum för att läsa sin bok, och dottern tog sig lite mellanmål. Efter att dottern hade ätit klart, åkte vi ner till en butik nere i Redondo Beach för vi skulle hämta ut ett pris som hon hade vunnit i någon tävling. Det visade sig att hon hade vunnit en fotografering. Dottern blev inte så uppspelt över det, utan blev snarare lite mer ”Nej, jag vill inte göra detta. Det är så pinsamt!”. Vi köpte sedan med oss något varmt att dricka. En te för mig och någon kaffe till henne. När vi kom hem hade sonen precis slutat läsa, så då var det bara att ta tag i de andra läxorna. Under tiden han höll på med dem, vilket inte alls var så många, satt jag och läste min bok, The Last Song. Efter ett tag började jag bli lite hungrig så jag började fixa med middagen. Det var bara att värma lite kött, och bröd, så vips hade vi en ”hamburgare”. Denna lyxmåltid serverade jag med en sallad. Rena rama barnleken när det kommer till svårigheten.

Min värdmamma kom hem strax därefter och då gick jag ut till mig och pratade lite planer med Emilia om morgondagen. Vi börjar dagen med att träna på vårt älskade 24 Hour Fitness. Efter det drar vi hem till mig och fixar lite brunch, och sedan drar vi oss mot shoppingcentret Del Amo för att kika lite. Efter det blir det hemfärd för att jobba lite och på kvällen vankas det nog för lite amerikansk fotboll. Det är någon match nere i Long Beach. Jag ser verkligen fram emot det! Min första amerikanska fotbollsmatch! Wiihoooo! Haha!

Fredagsplaner med den här bruden

Om lite drygt en timma ska jag skypa med familjen. Fram till dess ska jag nog svara på ett mail som kommer spela en ganska så stor roll för mig. Ni kommer märka det så småningom, om allt går enligt planerna, och det hoppas jag verkligen att de gör. Mer än så säger jag inte. Dessutom hinner jag nog hinna med ett avsnitt med mina favoritamerikanska brudar Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte. Åhh, det är en mysig kväll för jag har tänt alla mina ljus i mitt rum, så nu lyser det så fint här. Morsning korsning!

I'll see you soon then

Ja då, rubriken ljuger då inte. Gymmet idag var en riktig genomkörare för kroppen. Jag och Emilia hade ju bestämt att vi skulle testa Zumba och Pilates, tyvärr var dessa två pass besvikelser för mig. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag hade tittat på en zumbavideo på Youtube och där såg det ut att likna Afro Power Dance, men det var inte ett dugg likt. Det enda som var likt var väl att det handlar om dans, men om två helt olika stilar. Jag vet inte om det skiljer sig åt beroende på vilken instruktör man har, men det passet som jag var på var alldeles för lugnt. Det hände inte så mycket, och det var även lite för ”försiktigt” för mig. Jag vill ju ha fart, fläkt, stamp, hopp, skaka rumpa, precis som Afro, men så var det inte så det var inte så fysiskt jobbigt. Pilatesen var också för lugn för mig, och heller inte jobbig. Halva passet bestod av att vi gjorde olika ballettpositioner, fast utan att man håller i en stång, där man över sin balans. Pilatesen var heller inte jobbig, så efter en timmas träning, för passen var 30 minuter vardera, var jag frustrerad. Frustrerad för att jag inte var utmattad, för det är dit jag strävar efter ett träningspass, att vara utmattad. Jag ville ju köra skiten ur mig! Sådant gör mig TOKIG! Emilia behövde hem och tvätta, så hon lämnade mig på 24 Hour Fitness, för att åka hem och ta tag i det roliga arbetet.

Frustrerad (fast här är jag glad, även om det kanske är lite svårtolkat)

Jag såg sedan på schemat att det skulle vara ett yogapass en timma senare. Det var definitivt värt att vänta på det tänkte jag. Jag var inte på något yogapass igår, och jag saknade det otroligt mycket. Dessutom skulle det vara Brenda som instruktör (hon som har haft de andra yogapassen jag har varit på) och henne gillar jag skarpt! För att inte bara sitta ner och vänta, och även för att bli av med min frustration, ställde jag mig på löpbandet för lite powerwalk och även en liten stunds springning. Löpbandet stod på en perfekt plats. Jag hade utsikt över alla som höll på med vikter och andra träningsmaskiner. Jag kunde ju spana hur mycket som helst. Tyvärr såg jag bara två snyggingar, men det är ju alltid något. Jag får nog se till att tajma in löpbandet på exakt samma tid, samma dag, så att jag kan fortsätta kika. Smart va? I och för sig så bryr jag mig inte om ert svar, för jag tycker idén är superbra!

En av de få "tummen-upp-bilderna" jag kunde hitta

Efter 45 minuter på löpbandet var jag redo för att få ut det allra sista av frustrationen på yogan, och det fick jag. Det var lika skönt som vanligt. Jag älskar när man håller på och stretchar och drar i kroppens olika muskler. Jag blir avslappnad av det. Det känns som att jag skulle kunna hålla på med yoga i flera timmar, bara för att det är så himla skönt för kroppen.

Jag och Emilia stod och kollade på schemat vad vi skulle kunna köra på imorgon. Emilia föreslog Step, och varför inte. Jag är öppen för det mesta. Jag såg dessutom att det fanns ett yogapass timman innan. Jag kanske ska köra på det med. Tänk då vilken skön start man får på morgonen – LOVELY!

Nu ska jag nog slänga på mig lite kläder, och sedan brumma mot matbutiken för att handla lite mjölk. Jag tycker att det är skoj att åka och handla. Dessutom säger min värdmamma till mig att om jag vet att vi behöver något speciellt, eller om det är något som jag vill ha, så har jag friheten att köpa det. Frukt är något som går åt väldigt mycket här i USA med, precis som hemma. Mamma och pappa, hur mycket billigare har fruktkontot blivit egentligen? Det är ju bara för mig att välja och braka vad jag vill ha. Det gillas! Dessutom ska jag ta vägen förbi veterinären och köpa något som hunden behövde. Jag fattade inte vad det var, men min värdmamma hade skrivit ner det på lappen, så det är ju bara att lämna fram den till hon/han som sitter i kassan så får vi se vad det blir för något. Det kanske är hundknark… Haha!

Nej, nu ska vi inte sitta här längre. Jag vill hinna med datorn lite mer innan barnen kommer hem. Det finns en sak som jag har att berätta, men jag tror inte att jag kommer göra det fullt ut, utan bara ge några ledtrådar. Det ni, spännande va?

I'll see you soon then

Ja, nu ligger jag här på sängen med min dator och väntar på att få prata med någon. Visst kommer det de stunder då man känner att man skulle behöva prata med någon om vad som helst. Bara prata av sig lite. Just nu är det en sådan stund för mig. Jag hade tänkt att pappa kanske skulle ha möjlighet att prata med mig, men han är nog upptagen på jobbet med sina patienter. Jag får väl istället se till att skriva av mig lite.

Hmm, kanske ska börja med en liten genomgång av eftermiddagen och kvällen. När barnen kom hem ifrån skolan hände det inte så mycket. Sonen hade bara sin matteläxa att göra, och den fixade han helt själv. Dottern gjorde lite vad hon kände för, vilket innebär datorn. Haha! Jag känner igen mig lite där… Just sayin’. Under tiden sonen gjorde sin läxa, fixade jag sallad till middagen. Middagen bestod av pizza, men inte någon sådan här fet och flötig typisk amerikansk pizza, utan en lite mer hälsosam, kryddig, kycklingpizza. Den var faktiskt ganska så god. Tro det eller ej, men Nana tyckte faktiskt att köpepizzan var helt okej. Efter att vi hade ätit, diskade jag undan och sedan åkte jag och sonen mot ishallen. Jag tror att det var några typer av tester eller övningar som han skulle göra som gjorde att han behövde vara där lite tidigare.

Jag åkte därifrån strax efter halvsex och min jobbdag var där med över. Hela bilresan hem, vilket tar ungefär 30 min, satt jag och hoppades på att dottern kanske ville hänga med mig till Cold Stone, det superdupergoda glasstället. Där har de riktig glass, inte någon frozen yoghurt där inte. Det först jag säger till henne när jag kommer hem, är om hon vill hänga på, och visst ville hon det. Som vanligt, vanligt och vanligt kanske jag inte ska säga för jag har ju inte varit på Cold Stone så många gånger än, men jag tog Chocolate Devotion. Det är chokladglass där de ”bakar in” browniebitar, fudge och chokladsås. Låter inte det himmelskt gott? För att sätta pricken över i:et tog jag med mig datorn in i huset samt Sex And The Cityboxen så att jag kunde och sitta och kolla på några avsnitt. Klockan slog sedan åtta, och då var det dags för Top Model. När det var slut gick jag ut till mig, satte på ytterligare några avsnitt och nu bloggar jag. Det var min kväll det.

Nej, nu har jag tjatat klart. Pappa har fortfarande inte loggat in på facebook, så det blir nog till att sätta på lite fler avsnitt ifrån min favoritserie och sedan sova i några timmar innan klockan ringer för uppstigning. Ha en bra dag!

I'll see you soon then

Precis som rubriken säger, så är jag nystädad och nyduschad. Egentligen är det väl inte jag som är nystädad, utan mitt rum, men nu känns allt fräscht igen. Som jag nämnde tidigare så var det välbehövligt med lite städning på mitt rum. Det är helknas att det syns så fort när man inte har städat på ett tag. Jag hade inte städat på två veckor, och det var redan nästan lite halväckligt. Usch och fy och blä! Nu däremot, är det fint och fräscht igen. Sängen är nybäddad, badrummet nyskrubbat och golvet nystädat.

Efter projekt städning var avklarat, var det dags för mig att bli fri ifrån Turbo Kickssvetten. Det är underbart skönt att en dusch kan göra att man känner sig så fräsch och pigg. Det är väl i och för sig lite tur, annars hade det ju varit helt onödigt att duscha och då hade vi gått runt och luktat illa dagarna i ända. Inte okej!

Nu är det ungefär en halvtimma kvar tills barnen kommer hem, och jag passar på att njuter av lite egen tid innan det är dags för jobb. Onsdag innebär att jag kör sonen till hans träning, men idag måste vi åka mycket tidigare hemifrån för han har något som han ska göra innan själva träningen börjar. Vad vet jag inte, jag vet bara att jag ska köra honom tidigare. När vi kommer fram till ishallen ska jag hänga med honom in och se till att han hamnar på rätt ställe, och sedan kan jag åka hem. Idag kommer det därför bli en oerhört kort arbetsdag. Jag skulle nog påstå att jag är lite bortskämd med korta arbetsdagar, men det är ju inget att klaga över. Så länge jag inte klagar när jag väl jobbar en längre arbetsdag så är det ju lugna puckar enligt mig. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska hitta på när jag kommer hem igen. Antagligen hålla dottern lite sällskap, svara på mail, och kanske en powerwalk eller en springtur. Ja, vi märker hur denna här eftermiddagen slutar.

I'll see you soon then

Shit, vad skönt det var morgonens träningspass på 24 Hour Fitness. Jag och Emilia var på Turbo Kick, och det var som jag hade tänkt mig. Det var väldigt likt Body Combat, det vill säga att man står och låtsas att ens spegelbild är sin motståndare och så slår och kickar man mot sig själv. Det träningspasset är grymt bra, inget snack om saken! Du blandar kondition med koordination och styrka, perfekt för mig! Du svettas som en gris, eller jag gör det i alla fall. Trots att det är superjobbigt, så känns det som att man skulle kunna hålla på lite till, bara för att det är så himla roligt. När ett träningspass är roligt, känns det som att jag skulle kunna hålla på i flera timmar. Det är framför allt så med Afro Power Dance. Det var lite svårt för oss nybörjare att komma in i det ibland, för man gör så många olika övningar som sätts ihop till en övning, och har man inte varit där innan så kan det bli lite svårt. Turbo Kick var grymt skoj, och det var definitivt inte sista gången på det passet!

När jag kom hem ifrån gymmet, och tömde min väska, hittade jag inte min kamera… Jag fick råpanik! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag började nästan gråta, för min kamera hjälper ju mig att komma ihåg allt som jag är med om och får uppleva. Första tanken var: ”Nana, varför i *PIP* kan du inte hålla ordning på dina saker?”. Andra tanken: ”Sicken tur att jag är bra på att föra över bilderna till datorn, så att inte alla skulle vara som bortblåsta för att jag har slarvat bort kameran”. Jag sprang ut till bilen för att se om den var där, men där låg den heller inte. Jag hoppade in i bilen för att köra ner till gymmet igen, i hopp om att det kanske var någon vänlig själv som hade lämnat in den istället för att ta med sig den hem. När jag kommer till receptionen, halvt uppjagad, och frågar om de har fått in en svart kamera säger dem ”Yes, we have”. Jag blev så himla glad! Herregud, vilken lättnad det var. Min älskade kamera var tillbaka hos sin rätta ägare. Från och med nu kommer jag kolla så att jag har med mig kameran sjuttioelva gånger innan jag åker någon annanstans.

Slarvfia!

Idag är det som sagt onsdag, och det innebär städdags för Nana. Förra onsdagen struntade jag i det, vilket syns om man säger så. Det är väl lika bra att jag sätter igång med tvätta, dammsuga och bädda rent. Underbart!

Ps. Maggan och mamma, förlåt om jag inte har svarat på era mail. Jag har inte tagit mig tid till att sitta ner och svara på dem. Jag har läst dem, och ni får nog ett svar ikväll (enligt min tid). Så, håll ut! Svar kommer, var så säkra.

I'll see you soon then

Ibland kan man inte sätta fingret på vad man känner. Precis som i mitt förra inlägg, där jag skrev som tankar, så har jag mängder med känslor inom mig. Just nu känner jag mig ledsen, men ni behöver inte vara oroliga. Den här gången beror det på ett Sex And The Cityavsnitt. Det är ju helknas att den serien påverkar mig så pass mycket som den gör. I avsnittet som jag nyss såg, var det två personer som gick skilda vägar. Två personer som älskar varandra mer än något på jorden, men på grund av att de strävar mot olika saker i livet kunde de inte vara tillsammans längre. Hur tråkigt är inte det? Dundertråkigt! Jag hoppas att nästa avsnitt är något lite mer lättsamt, så att jag kan gå och lägga mig med en glad känsla i kroppen.

På eftermiddagen har jag för ovanlighetens skull hjälpt sonen med läxor. Till skillnad från flera av andra dagar, då jag bara sitter med honom som ett stöd, så hjälpte jag faktiskt honom ganska mycket idag. Ämnet var matematik, och jag kände mig faktiskt som en tillgång. Jag förklarade och fick honom att förstå saker som gjord att han kunde fullfölja sina tal. Jag tyckte faktiskt att det till och med var lite roligt att räkna matte. Sonen fortsatte med sina läxor, utan min hjälp men med mig som stöd, och det rann på bra. Till middag köpte vi asiatisk mat ifrån Panda Express. Snabbmat som faktiskt är helt okej, men det är ju absolut inget om man jämför med hemmalagad mat ifrån Villa Haga (mitt hem). Den maten jag får hemma i mitt hus är den bästa på denna jord. Jag brukade även laga mat emellanåt. Kanske inte så jätteofta, men ibland, och jag är lite halvbra på det. Jag tycker att det är riktigt skoj att laga mat. Speciellt när man inte bara ska laga till sig själv. Det är ju ännu roligare om man är fler än en person som lagar maten tillsammans.

Ser inte detta underbart gott ut? Fixade det helt själv... Stolt? YES BOX!

Efter att vi hade ätit, skulle sonen fortsätta läsa sin bok och jag behövdes inte längre, vilket var hur skönt som helst med tanke på hur sent jag slutade jobba igår. Kvällen har sedan dess bestått av att blogga och kolla på Sex And The City, UNDERBART! Min favoritsysselsättning på kvällen, bortsett ifrån att prata med min nära och kära på facebook eller Skype.

Imorgon är det onsdag, och vanligtvis brukar jag köra dottern till hennes morgonträning, men jag har bytt dag med föräldrarna så jag kör henne på torsdag istället. Det innebär att jag inte behöver sätta på mitt alarm på 3.50, utan det räcker faktiskt med 8.30. Jag och Emilia hade tänkt köra ett Turbo Kickpass imorgon bitti vid nio. Det återstår att se hur trött och svettig jag kommer vara efter det passet… Jag tror att jag säger god natt för idag, i alla fall här på bloggen.

I'll see you soon then

Är ni också sådana som tänker otroligt mycket på kvällen? Sådan är jag. Rent allmänt sätt så tänker jag väldigt mycket. Det brukar var biljoner med tankar som snurrar runt i huvudet på mig, framförallt på kvällen. I och för sig så är det väl inte så konstigt att de kommer just på kvällen. Det är ju då man slappnar av och börjar bearbeta dagen som gått. Vi får dagligen vara med och uppleva mängder med olika saker, och på köpet får man tankar. Det är till och med så att vi påverkas av de saker som vi inte är med om direkt, utan vi påverkas även av händelser utan att vi märker det. Ja, som ni kanske förstår så tänker jag väldigt mycket. Jag har alltid gjort det, och kommer nog göra det för all tid och framtid.

Visst är det underbart skönt att ha människor i ens närhet som man kan dela med sig av sina tankar. Jag tycker även att det ibland kan vara skönt att bearbeta tankarna på egen hand. Jag bearbetar de bäst genom att träna. Det är mitt sätt att få ro i min kropp och i min själ. Träning är kanske inte det bästa sättet för andra. Vi är alla olika, och därför har vi olika sätt att hantera saker. Genom att leva i en annan familj, med en annan kultur och syn på livet och uppfostran, lär jag mig att acceptera och respektera människor för dem de är, och inte för någon annan. Vi är unika, och alla har något speciellt. Genom att leva i en annan familj, ett annat land, en annan världsdel, får man kanske en annan syn på saker och ting. Man lär sig uppskatta saker på ett nytt sätt. Varje dag lär jag mig något nytt, och det kan vara vad som helst.

Just nu snurrar det runt tusen med tankar. Vad gör alla hemma? Hur mår dem? Är Ulricehamn sig likt? Hur går det för mina syskon i skolan? Hur mår Cosmos (min hund)? Hur ser mitt rum ut? Hur ser naturen ut hemma nu när det är höst? Hur är det i mitt andra hem, ishallen? Serverar de några nyheter på Torgstallet? Hur går det för mitt förra jobb Team Sportia? Är det sig likt där? Hur har farmor det uppe i Värmland? Simmar mormor fortfarande varje vecka? Hur mår morfar? Hur går det med Hannahs knä? Vad gör nattugglan Amanda just nu? Hur mycket kommer Amanda och Hannah ha med sig hit? Vad ska vi göra när de kommer hit? Hur kommer de tycka att det är här i L.A? Hur kommer alla relationer fortsätta i Sex And The City? Ja, jag orkar inte rabbla alla tankar. Det skulle ta alldeles för mycket tid, och dessutom är det nog inte så jätteskoj att läsa om Nana Björnbergs tankar.

Åsunden, Ulricehamn

Jag är nog ganska öppen som person, och brukar dela med mig av väldigt många av min tankar till de människor som finns i min närhet. Jag tror att vi alla har några tankar som vi inte vill dela med oss av till någon. Jag är definitivt inget undantag! Ibland kan det faktiskt vara skönt att skriva ner tankarna på en hederlig bit papper, eller datorn om man hellre föredrar det, men utan att dela med sig av dem.

Ja, det var lite allmänna kvällstankar ifrån mig.

I'll see you soon then

Åhhhhhhh, vad skönt det känns i kroppen nu, igen… Jag var på ett nytt yogapass idag på gymmet, och precis som igår så kommer jag därifrån tankefri och fulltankad med ny energi. Jag vet inte om det bara är jag som känner mig så efter ett yogapass, men för er som inte har testat yoga och behöver slappna av, så gör ett pass. Ni kommer känna er som nya människor efteråt. Det är vad jag gör i alla fall. Jag kan komma dit och känna mig tråkig, ful, trött, ja alla andra negativa känslor man kan ha i kroppen, men efter yogan så är alla de känslorna som bortblåsta. Visst låter det nästan lite för bra för att vara sant, så varför liksom inte testa? Det kommer inte skada er.

Idag fick jag dessutom med mig min kära dalahäst Emilia på passet. Jag fick henen till att anmäla sig till sjudagarsfripasset precis som mig, så nu kommer vi hänga där varje dag. Det ska jag se till. Jag vet inte om hon blev lika fast som mig, men hin tyckte om det i alla fall, likaså gymmet. Imorgon blir det därför ett pass som heter Turbo Kick. Det är som Body Combat om ni har testat det. För er som inte har gjort det, så kan man likna det hela med boxning. Däremot så har du ingen partner, och inte heller någon utrustning. Det är helt enkelt du själv och spegeln. Du låtsas att du har en partner, som är du själv i spegeln, och så sparkar du och slåss mot dig själv. Ett riktigt bra konditions- och styrkepass.

Trots att jag bara har varit på yoga två gånger här nu, börjar jag redan känna en snudd av beroende. Jag älskar verkligen den känslan när jag kommer ifrån passet och känner mig nytankad med energi, redo att ta tag i dagen. Därför hade det varit det ultimata om det finns något yogapass direkt på morgonen. Det ska jag kolla upp.

För att byta ämne nu helt och hållet för en liten snabbis, så kan jag berätta att självfallet blev det ett Sex And The Cityavsnitt igår kväll innan jag skulle sova. Den här morgonen började jag med en powerwalk för att få lite mer konditionsträning och komma igång. Yoga är ju inte direkt så mycket konditionsträning, utan det är mer stretchning och styrka. Till skillnad från gårdagens pass, kunde man idag välja om man ville lägga till hantlar i vissa av övningarna. Självklart var jag på detta. Det är ju alltid skoj att testa något nytt, och jag gillade det. Hantlarna gav yogan lite variation, och det gjorde passet till något helt annorlunda. Jag är sådan som person att jag tycker om när det varierar, för annars blir jag uttråkad, så det var ju perfekt!

Jag måste även berätta om kvinnan som håller i passet. Hon heter Brenda och är nog runt 50 år. Hon är väldigt duktig och bra på att instruera. Yoga handlar mycket om att man ska kunna slappna av samtidigt som man tränar, och för att det ska lyckas måste instruktören vara bra på att få ner deltagarna i varv. Detta är något som Brenda är riktigt duktig på. Hon har en så avslappnade röst, fast inte så avslappnande så man somnar, att det är otroligt lätt att koppla bort alla annat runt omkring, och bara tänka på sig själv och hennes röst. Inte för att skryta eller så, men jag tror att hon blev lite imponerad av mig igår. Även idag kom hon fram till mig efter att passet var slut och pratade om hur hon brukar lägga upp sina pass. Dessutom sa Brenda att jag har vad som krävs för att utföra yoga. Varför inte utbilda mig till instruktör när jag kommer hem? Det och Afro Power Dance, och kanske Spinning och Body Combat, ja det finns en hel del klasser som jag kan tänka mig. Det hade ju varit underbart om jag hade kunnat försörja mig på bara det, men det blir nog lite svårt att göra i Sverige, så jag får väl se till att komplettera det med något annat. Vad har jag inte kommit på än, men det kommer väl så småningom.

Afro Power Dance

Nu är det ungefär två timmar kvar tills barnen kommer hem. Undra vad jag ska hitta på…? Jo, nu vet jag. Jag ska ta timmarna som de kommer och göra precis vad jag känner för, för just det tillfället som råder. Ha en bra dag så får ni lite uppdatering senare.

I'll see you soon then

Idag var det en riktigt lång jobbdag. Egentligen var inte själva jobbdagen så lång om man ser till antalet timmar, men längre än vad jag har vant mig vid. Idag slutade jag kanske kvart i tio på kvällen…! Inte så konstigt att jag är trött nu kanske.

Sonen hade med sig en kompis hem idag, för de skulle jobba på deras skolprojekt. De ska göra en film där den ena av dem låtsas var full och kör in i ett träd, och så får han sedan stå för konsekvenserna. Ett riktigt bra budskap är det – Don’t drink and drive. Deras film består av tre scener, och idag filmade de en av dem. De behövde även lite folk i bakgrunden som skulle dansa, dricka öl och spela fulla, och jag var en av dem som var med. Detta betyder att jag idag har gjort min skådespelarpremiär, coolt va? Haha!

Efter några timmars övande, åkte sonens kompis hem och vi fortsatte att göra lite läxor. Under tiden han läste sin bok, satt jag vid datorn och bloggade. Skönt att kunna utnyttja arbetstiden till att blogga.

Till middag fixade jag lite panini till oss (sonen, dottern, värdpappan och mig) och de blev riktigt goda. En sak jag inte förstår med amerikanare är att de ska ha så mycket pålägg på sina mackor. Jag tycker inte om när det är för mycket, så min blev en panini a la Nana.

Efter vi hade ätit fortsatte jag och sonen med pluggeriet lite. När vi sedan hade tagit oss igenom det vi behövde för kvällen, var jag dum nog att fråga om det var något mer han behövde hjälp med. Det slutade med att jag satt jämte honom i kanske en timma och bara gjorde ingenting. Jag bara satt där som ett stöd. Egentligen hade han inte behövt hjälp, men det kan väl vara lite skoj att ha sällskap och inte bara sitta där själv. Det skulle jag tycka i alla fall.

Nu börjar klockan bli ganska mycket, och jag är trött, så det är nog dags för lite tandborstning och tvättning av ansiktet. Sedan sova!!! Vem vet, jag kanske klämmer in ett litet Sex And The Cityavsnitt innan det blir ”nanatid”.

Natti Natti eller Morn Morn om ni hellre föredrar det

I'll see you soon then

Åhh, så skönt det var med yoga idag. Jag var på mitt första pass idag på ett gym här i närheten som heter 24 Hour Fitness. Till skillnad från gymmet i ishallen, där det bara finns maskiner att träna på, så har detta även pass man kan gå på. 24 Hour Fitness har ständigt ett erbjudande att man kan testa på deras gym helt gratis i sju dagar. Det enda du behöver göra är att anmäla dig på deras hemsida, och skriva ut den bekräftelsen som du får skickad till din e-mail. Hur lätt som helst!

Igår kväll när jag hade kommit hem ifrån T.G.I. Friday’s anmälde jag mig till deras sjudagarserbjudande för att testa på det. Jag tror att jag kommer skaffa ett medlemskap där, men man kan ju alltid testa på det ändå. Gratis är gott! När jag kom dit fick jag fylla i ett tillfälligt medlemskap och så fick jag även lite information om deras specialerbjudande som de har nu fram tills på onsdag. Medlemsavgiften är lite billigare än vad den brukar vara, så antagligen så kommer jag nog anmäla mig på onsdag för det är ett bra gym. De har ett ganska så stort utbud på pass, och de har massvis med olika maskiner. Dessutom har de en pool så man kan simma. Visst låter det som ett gym för mig? Det tycker jag i alla fall. Vem vet, man kanske kan hitta någon snygging som kan vissa en några bra övningar…

Själva yogapasset var riktigt skönt. Jag trodde att det skulle bli ganska så svårt att hänga med eftersom man byter positioner rätt så ofta, och instruktionerna är på engelska, men det gick riktigt bra. Jag är faktiskt lite småstolt över mig själv! Hihi! Åldern på deltagarna var ganska spridd. Jag skulle nog påpeka att jag var den yngsta, och de äldsta var nog 60+. Det som är så bra med yoga är att man kan bestämma själv vilken nivå man vill hålla sig på. Tro det eller ej, men ett yogapass kan vara riktigt jobbigt om man lägger sig på den nivån. Hon som höll i passet sa att det syntes att jag hade gjort yoga förut. Detta tar jag som en komplimang. Jag gillar yoga, och dagens pass var definitivt inte sista gången. Jag ska kanske tillbaka dit redan imorgon för ett nytt pass. Imorgon var det tydligen ett lite mer fysiskt krävande pass, men det bangar ju inte jag för.

Kalla mig tönt om ni vill, men efter ett yogapass känner jag mig som en ny människa. Jag har så mycket mer energi än vad jag har när jag börjar passet. Underbar känsla! Fulltankad med energi åkte jag till matbutiken för att handla lite, och sedan hem igen.

Det är ganska mycket tankar som har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna, därför var det extra skönt att börja morgonen med en powerwalk så att jag kunde rensa skallen lite. Varje gång jag springer eller går nere på tracken (spåret) möter jag andra människor som är ute och motionerar med. Idag, till exempel, mötte jag en man som var ute och gick med sin hund. Han slängde ur sig kommentaren: ”When you are walking in that direction, it looks like the sun is playing through your hair.”. Gulligt va? Man hörde verkligen på hans accent att han inte var här ifrån, utan han var nog ifrån Irland, Skottland eller något sådant. Jag är verkligen dålig på att höra vart människor kommer ifrån, men hans accent var som hans i filmen Brudens Bästa Man om det hjälper er att förstå vilken jag menar.

Sköna träningspass där man kan rensa huvudet på tankar, underbart skönt!

I'll see you soon then

Ikväll höll jag till på T.G.I. Friday’s för en middag med Emilia och Kristine. När jag berättade för min värdpappa om att vi skulle äta där, tittade han på mig som om jag var konstig. Han tyckte tydligen inte att maten var bra där. Jag sade att jag tyckte om det stället, och att maten är god med, men det hade han lite svårt att förstå. Då får väl han tycka så då, jag gillar det i alla fall.

När jag stod vid ett rödljus på vägen till restaurangen tittar jag i bilen jämte mig. Gissa vem som sitter där… EMILIA!!! Haha! Att vi har bra tajming eller. Jag tyckte att det var lite komiskt att vi hamnade jämte varandra vid rödljuset.

För en gångs skull var jag i tid, och Kristine kom också precis när vi kom. Vi fick ett bord för tre uppe på bardelen av T.G.I. Friday’s, men vi frågade om vi fick byta bord för det blåste alldeles för kallt! Ett bordbyte senare, och mycket tid till att bestämma vad vi skulle äta (eller rättare sagt Kristine behövde mycket tid) fick vi vår mat efter en ganska lång tids väntan. Det var ganska mycket folk där idag.

För en gångs skull sade vi adjöken direkt efter middagen, och då var klockan inte ens nio. En tidig kväll för oss alla, och nu har jag bloggat om min helg. Jag är hur trött som helst, så jag ska nog slänga på lite Sex And The City och sedan sova.

För att mysa till det lite här sitter jag nu och skriver i mörkret med endast mitt vaniljljus som ljuskälla. Riktigt myspysigt! För att inte missa den här känslan, undviker jag att tända taklampan. Detta gäller även när jag går på toa. Istället för att tända i taket, tar jag med mig mitt älskade ljus. Skratta ni om ni vill, jag tycker att det är både mysigare och roligare.

Sov gott / God morgon

I'll see you soon then

Hemma i Sverige drabbades jag jämt av den så kallade söndagsångesten. Ni vet den ångesten då man känner ”Nej, jag vill inte att det ska vara måndag imorgon! Då är det ju skola/jobb!”. Ibland kan det till och med vara så att man redan känner den komma krypandes på lördagen. Här däremot, i USA, känner jag inte av den. Det är nog för att min vardag inte är ett dugg lik vad den var tidigare. Jag går varken i skolan längre, eller jobbar heldagar på Team Sportia, så någon söndagsångest känner jag inte. Inte än i alla fall.

Även natten som var mellan igår och idag var ganska dålig om man ser till antalet timmars sömn. Det fanns anledning till det, men det är inget att oroa sig för. Klockan var nog strax efter tre när jag till slut somnade, helt utmattad. Trots att jag somnade så pass sent, vaknade jag strax efter halv nio och kunde inte somna om, så jag satte på datorn och spenderade lite tid med att prata med vissa hemifrån. Det kan ju vare det bästa, speciellt när man får uppdatering om vad som händer hemma. Tack Barret! Haha!

Söndag innebär Luciaträning för mig, Emilia och Carro, och även ett gäng andra svenskar. Idag var det övning mellan 12-14 och det var jag som skulle vara ”taxi” för dagen. Jag hoppade in i duschen och fräschade till mig lite, vilket var välbehövligt med tanke på att jag hade gått och lagt mig utan att borsta tänderna eller tvätta bort sminket, så det var riktigt skönt! Jag styrde sedan bilen mot Emilias hus för att plocka upp henne och Carro, och sedan plockade vi upp Rebecka vid en busshållplats. Efter det var det dags för bilen att ta oss, tillsammans med min hjälp, till Marits hus för att sjunga lite svenska julsånger.

Luciaövningen gick väldigt bra. Lina och Marit, de två som håller i det, är väldigt duktiga och pedagogiska så det är väldigt lätt när de tar kommandot och vägleder en. Det är vad jag tycker i alla fall, eftersom jag inte är så insatt i det här med sång, utan jag sjunger bara. Haha! Jag tror att när vi får till låtarna så kommer detta bli hur bra som helst! Idag var dessutom Madde med, en tjej som jag träffade på au pairskolan. Det är grymt skoj att hon också ska vara med nu!

När vi hade sjungit klart, satt vi kvar ett tag och bara pratade med Marit. Det är hur roligt som helst att vara hos henne. Tänk om man hade jobbat som au pair där… Det hade vart top notch! Vi kände däremot inte att vi skulle ta upp allt för mycket av hennes söndag, så jag, Emilia, Carro, Madde och Rebecka fortsatte mot ett ställe så Rebecka kunde köpa sin apelsinjuice och sin donut som hon hade tjatat så om. Vissa av tjejerna var hungriga så nästa anhalt var Donken.

Efter att ha pratat i ett, sade vi bye bye till Madde och körde hemåt. Jag slöptte av Carro och Rebecka på busshållsplatsen och sedan även Emilia hemma hos henne. Riktigt trött kom jag hem och satte mig vid datorn. Jag hade egentligen bara velat lägga mig ner och sova, eller kanske kolla på en film, men jag hade planer med Emilia och Kristine att träffas på T.G.I. Friday’s för lite käk. Ibland måste man vara stark och möta allmänheten. I detta fall var det ju väldigt jobbigt, eftersom vi skulle äta på restaurang. Ojoj, jobbig ansträngning alltså! Haha!

I'll see you soon then

För ovanlighetens skull blev det inte så många timmars sömn. Speciellt inte när Nana och Emilia umgås. Haha! Det är ju i och för sig ett tecken på att vi har för skoj för att sova, så det är väl ganska bra ändå. Däremot fick vi ”sota” för det dagen efter.

För att inte hela dagen skulle gå utan att vi gjorde ingenting, hade vi satt på alarmet vid 8.30. Det var två riktigt trötta brudar som vaknade när alarmet gick på, men vi pallrade oss upp ändå och hoppade i lite träningskläder. Vi tog en liten promenix mot matbutiken för att handla lite frukostmat (yoghurt, jordgubbar, blåbär och hallon) och sedan traskade vi hem igen. Jag hade glömt min sportbh hemma, så jag fick ta min vanliga. Inte skönt! Jag hatar att ha vanlig bh när man gör någon form av fysisk aktivitet. Det är mycket skönare med en sportbh. Tänkte att ni kanske så gärna ville veta… Haha! När vi kom hem igen, hoppade jag in i duschen, och sedan var det frukostdags. Hennes värdfamilj var inte hemma, så vi slog oss ner i soffan och på med tv:n. Emilia brast ut ”Åhh, tänkt om det hade vart Top Model nu. Det hade vart perfekt”. Vad var det inte för program som vi hittade medan vi zappade bland kanalerna? Jo, Top Model. Wiihoooo! Underbart bra start på dagen.

Vi fixade i ordning oss och drog mot South Bay Galleria, ett shoppingcenter inte så långt härifrån. Det är hur stort som helst, och utbudet på affärer är helt okej. Däremot inte det bästa, utan det finns de som är bättre. Jag tycker mer om Del Amo, för där finns mina två favoritbutiker Urban Outfitters och Hollister. De två finns tyvärr inte i South Bay. Inte vad jag vet i alla fall, men det är ju alltid trevligt att drälla runt där inne och spendera lite tid.

Eftermiddagens planer bestod av att vi, jag, Emilia och Kristine, skulle åkt ner till Long Beach för att testa på inomhusklättring, så jag och Emilia drog hem från shoppingcentret för att hinna med en snabblunch på Starbucks innan vi skulle möta upp Kristine. En panini senare satt vi hemma hos Emilia och väntade på att Kristine skulle höra av sig. Vi var hur trötta som helst, speciellt Emilia (haha), så vi funderade faktiskt allvarligt talat på om vi skulle orka med klättringen. Emilia somnade och jag satt vid hennes dator och chattade med lite personer hemifrån. Vi fick ett sms från Kristine där hon skrev att hon blev sen, för hennes hjärt- och lungräddningsklass slutade senare än vad hon trodde. Vi fick därför ändra våra planer, och ta klättringen en annan dag. Det gjorde inte så jättemycket, med tanke på att vi var så trötta. Klättringen kommer ju finnas kvar, så det är ju bara att ta det en annan gång.

När Kristine sedan (äntligen) kom till oss tog vi hennes bil ner till Long Beach för att möta upp Carro. Vi bokade ett bord på en libanesisk restaurang, Open Sesame, och gick utmed 2nd Street under tiden vi väntade på bordet. Long Beach, och 2nd Street är hur mysigt som helst. På såväl dagtid, som nattid. Det är alltid massvis med folk på gatan och jag kan inte sätta ordet på vad det är som gör att jag gillar det så mycket där, men det finns någon sorts spirit där som jag gillar. Där vill jag bo! Fast inte på heltid, utan jag menar under tiden jag är här som au pair.

Halloween är ju som säkert många vet otroligt stort här i USA. Alla älskar den högtiden och amerikanarna tar den väldigt seriöst och gör något stort av den. Det är redan väldigt många hus som har börjat pynta sin trädgård med olika Halloweensaker. (Min värdfamilj är inte inräknad.) Eftersom det är så stort, och jag är i USA, vill jag ju uppleva det på ett så coolt sätt som helst. Detta innebär att hitta en kostym och en fest. Jag har nu kommit halvvägs på de planerna. Igår hittade jag min Halloweenkostym. Jag längtar verkligen tills jag kan använda den. Skitcool! Tyvärr tänker jag inte avslöja något för er, utan ni får vänta med att se bilder tills det är Halloween. Moahahahahaha!

Ett kostymköp senare gick vi mot restaurangen för att äta lite libanesisk mat. Jag hade aldrig ätit det tidigare, men nu så. Sedan jag kom hit har jag faktiskt testat två nya olika sorters mat, indisk och libanesisk. Open Sesame var hur gott som helst! Jag beställde (som vanligt) kyckling som i detta fall serverades med grönsaker, vitlökssås och hummus. Ojoj, där kan vi snacka om god mat! Vår servitris som vi hade för kvällen, Jessica, var hur söt som helst och jättetrevlig. Det är värt ett återbesök där bara för att få ha henne som servitris igen.

Trots att vi alla var hur mätta som helst, eller jag tror att de andra också var det, drog vi till Yogurtland för att få vår ”veckliga” dos av frozen yogurt. Ojoj, så gott det är där! Jag fattar inte varför det inte har kommit till Sverige än. Det kanske det har, men det är inte stort i sådana fall. Vi brukar ju faktiskt inte vara så sena med att haka på trender, men här har vi missta något. Frozen yogurt är hur stort som helst i USA. Det finns massor med olika ställen där man kan köpa det. Jag gillar Yogurtland bäst. Dels för att det är grymt gott och fräscht där, dels för att man får serva sig själv.

Dundermätta gick vi tillbaka mot Carros hus för att ta bilen hem igen. En bra dag med trevligt sällskap. Ja, så skulle jag beskriva dagen.

I'll see you soon then

Fredagen var riktigt mysig. Det blev en fredags kväll med mys a la L.A. Jag behövde knappt jobba något överhuvudtaget under fredagen. Min värdmamma hade sagt till mig att om jag hade planer för eftermiddagen/kvällen så var det helt okej att lämna sonen hemma själv. Han klarar sig själv som hon sa. När han kom hem satt jag och kollade lite på Sex And The City inne i huset. Han gick in på sitt rum och stängde dörren. Jag avslutade det avsnittet jag hade påbörjat eftersom det inte var så mycket kvar av det, och gick sedan in till honom för att kolla vad han höll på med. Han höll på och läste sin bok så han ville vara för sig själv. Jag gjorde i ordning en kopp te till honom, för det bad han mig om, och sedan satte jag mig vid datorn igen. Helt okej jobb att sitta vid facebook och prata med folk hemifrån på sin arbetstid. Fats den här gången så var det ju knappt arbetstid, eftersom min värdmamma hade sagt att jag kunde göra vad jag ville.

När jag hade suttit där ett tag kom sedan sonen ut till tv-rummet för att spela lite tv-spel och jag satt fortfarande kvar med min dator så jag satt jämte honom. Efter att ha suttit still ett tag, och jag var tillåten att lämna sonen hemma själv, gav jag mig ut på en springtur utmed ”tracken” som går nedanför vårt hus. Det var riktigt skönt att springa då, för det var inte så jättevarmt och luften var väldigt ”skön” att andas.

Shit, vad konstigt det känns att se mitt rum. Jag kom på att jag saknar det otroligt mycket just NU!

Jag kom tillbaka svettig som jag vet inte vad, så jag hoppade in i duschen och fixade i ordning mig för kvällen. Det skulle ju bli vårt veckliga besök på Chronic Tacos. Emilia var snäll och kom och hämtade upp mig och sedan styrde vi bilen mot mitt favoritsnabbmatsställe. Jag hoppades på att de skulle känna igen oss, vi svenskar och så vår norska så klart. För förra gången vi var där så visade det ju sig att han som har stället, eller är ansvarig för det, kunde lite svenska. Vi mötte upp Kristine där och sedan traskade vi in för lite käk. Det var jättemycket folk där, så det fanns inget bord kvar. Självklart blev det min vanliga burrito med kyckling, guacamole, salsasås och lite grönsaker. Vi hade riktigt bra tajming, för när vi hade fått vårt käk så fanns det flera bord lediga. Det var lika gott som vanligt. Dessutom blev det lite snack med vår svenske kille där (han som har det). Haha! Han berättade att han var halvsvensk. Han är riktigt cool! Han gillar jag, men inte på det sättet, han är bara en schysst snubbe. Jag sa till honom att jag skulle öppna ett Chronic Tacos i Sverige, och det tyckte han var en grymt bra idé. Bara att starta ett franchisingföretag. Lätt som en plätt!

Innan vi åkte hem till Emilia tog vi en liten tur förbi Starbucks och Yogurtland. Jag fick min te och min dos frukt på Yogurtland. Det var så kallt så jag ville inte ha någon yoghurt. När vi sedan kom hem till Emilia slängde vi på fredagens IDOL-avsnitt. Alla var riktigt trötta, så Kristine åkte hem innan programmet var slut. Jag skulle ju sova över hos Emilia så vi fortsatte att kolla efter hon hade åkt hem. Jag blev faktiskt lite besviken på vissa av deltagarna, för flera av dem var inte bra. Olle var ju grymmast! Han är helt klart min favorit. Han är charmig och kan sjunga och spela gitarr, så vart hittar man en kille som honom…? Haha! Elin var duktig med tyckte jag. Både jag och Emilia somnade under den delen i programmet då de två som får minst antal röster sjunger om, men efter det var vi pigga som bara den. Vi fortsatte med att kolla på några klipp ifrån Så Ska Det Låta, äta lita nattamat och kladdkaka. Nattugglorna Nana och Emilia somnade tillslut när klockan hade passerat tre. Skoj med en liten sleep over.

Sleep over

I'll see you soon then

Ojoj, sicken helg det har varit! Det har varit full rulle hela tiden och jag har inte hunnit blogga. Jag har inte gjort det sedan i fredags, vilket är två dagar sedan och jag har saknat det som bara den. Det känns faktiskt som om det var en evighet sedan, så jag har ju massor att ta igen. Det är väl lika bra att sätta igång och blogga... Hoppas att ni sover gott!

KÖÖÖR BARA!

I'll see you soon then

Herregud vad fort den här veckan har gått! Nu är det helt plötsligt fredag. Nyss kändes det som att det var måndag. Det är verkligen sant, det som alla au pairer säger, tiden går bara fortare och fortare. Jag tycker att det är lite läskigt.

Jag tog ju en halv sömntablett igår innan jag somnade, och jag sov som en stock denna gång med. Jag somnade nog strax efter tio igår kväll…! Ja, jag är lika chockad att jag lyckades somna så tidigt. Det har inte hänt på evigheter. Det berodde nog på att jag var riktigt trött igår, och sedan så tror jag också att sömntabletten hjälpte till lite. När alarmet gick på vid 3.50 (för jag skulle ju köra dottern till träningen) var jag hur trött som helst! Ingen chans att jag skulle orka träna under tiden hon tränade, så jag tog med en kudde och en filt och sov i bilen istället. Riktigt skönt! Däremot gjorde det nog mig inte direkt piggare, för jag hade nog kunnat sova några till timmar när dottern var färdigåkt och det var dags för oss att åka hem igen.

Väl hemma slängde jag i mig lite frukost och så körde jag henne till skolan. När jag sedan kom tillbaka gav jag mig ut på en powerwalk. Det hade inte hunnit blivit så varmt då heller, klockan var ju i och för sig strax efter åtta på morgonen så det var ju kanske inte så konstigt, så det var riktigt skönt! När jag sedan kom hem igen var det bara till att hoppa in i duschen, fixa i ordning sig och därefter styra bilen mot Emilias hus.

Jag och Emilia kommer nog aldrig tröttna på vår svenska stolthet IKEA. Även idag blev det ett besök där. IKEA är den bästa affären, om man nu kan kalla den för affär, här i USA. Snacka om att vara patriotisk. Visst, man ska ta seden dit man kommer, och det gör man ju, men IKEA är ju ändå ett måste. Det stället kommer jag aldrig släppa, så det så! Jag kom hem med en söt liten toaborste. Mysigt va? Den som jag hade innan var så dammig, så jag ville inte använda den. Därför kommer min nya, coola, svarta toaborste för 99 cent bli perfekt. Även om jag hatar att städa toaletter, så måste man ju tyvärr göra det.

Förhoppningsvis kommer jag bli den lyckliga vinnaren av detta presentkort på 50$ på IKEA. Man behövde bara fylla i en lapp med namn, zip code (postnummer) och sin mailadress. Troget fan av IKEA fyllde jag självklart i lappen och postade den i lådan. De drar en vinnare varje månad. Jag håller tummarna på att det är mitt namn de drar nästa gång.

Vi var inte bara på IKEA, utan vi tog även en sväng till Target (typ som Ö&B), där dem har allt. Där inne hade de dessutom Starbucks, och jag var i stort behov av en te, så självklart var jag ju tvungen att köpa en. Killen i kassan var ingen trevlig prick. Jag vet inte om jag har blivit butiksskadad sedan jag jobbade på Team Sportia, men om man ser att det står en kund i kassan, avslutar man det man håller på med så fort som möjligt och hjälper kunden. Detta gjorde inte han, utan han var hur seg som helst, och sket i mig nästan bokstavligt talat. Jag hade ingen lust att köpa av honom, men jag ville ju verkligen ha mitt te. Vi började dagen med en smoothie på Jamba Juice. Lika gott som vanligt! Beroende? Ja, det är nog snudd på det. Haha!

Fredag är också den dagen då jag får min lön. För er som inte lagt märke till det, så får amerikanarna lön varje vecka istället för en gång per månad. Detta gäller ju självklart också oss au pairer, så jag ska ta mig till banken lite senare och lösa in checken.

Idag kommer jag knappt behöva jobba något överhuvudtaget. När sonen kommer hem ska han spela tv-spel, så inga läxor idag inte. Skönt! Både för honom och mig. Dottern ska iväg på någon Halloweensak. Jag vet inte vad det är, men någon tillställning där man blir skitskraj! Sammanfattningsvis, mycket lite jobb!

Ikväll vankas det för fredagsmys. Hemma i Sverige hade det inneburit tacos och IDOL, men riktigt så fint kan jag tyvärr inte ha det. Jag skrev ju tidigare om att man ska ta seden dit man kommer, så min fredag kommer bestå av Chronic Tacos och IDOL hemma hos Emilia lite senare. I och för sig så är väl det ganska likt fredagsmyset hemma, men inte riktigt samma sak. En amerikansk variant på det hela. Skoj blir det i alla fall! Jag har sagt till Emilia och Kristine att vi måste käka på Chronic Tacos en gång i veckan. Då undrar ni kanske varför. Jo, för det första så är det väldigt billigt. För det andra så är det ett coolt ställe (det är vad jag tycker i alla fall). För det tredje så gillar jag personalen, de har en skön stil! För det fjärde så är det sjuuukt gott! Jag ser helt enkelt ingen anledning till att INTE äta där en gång i veckan.

Nu är klockan strax innan tre på eftermiddagen är hos mig, och snart slår klockan tolv på natten hos er. Detta innebär att IDOL redan har sänts, och det är någon som har åkt ut. Jag ska inte kolla upp vem. Det sparar jag på tills ikväll. Nu ska jag fixa lite lunch till mig själv. Sov så sött!

Ps. Jag måste bara säga att jag drömde världens sjukaste dröm i natt! När jag vaknade skrattade jag på samma gång som jag blev lite besviken. Haha! Jag tänker vara hemlighetsfull och inte säga något mer. Sorry…

Jag glömde säga en till sak. Innan när jag kom hem ifrån dagens utflykt kollade jag som vanligt igenom posten för att se om det kanske fanns något till mig. Det gjorde det! Jag hade fått ett brev ifrån farmor. Gud så glad jag blir! Tack farmor!

I'll see you soon then

Klockan är nu lite efter halv åtta här på kvällen hos mig och jag slutade jobba för ett tag sedan. Den här dagen har varit väldigt kort, vilket har varit oerhört skönt! Jag började jobba runt halv fyra, när barnen kom hem ifrån skolan. Jag behövde däremot inte göra så mycket, för sonen behövde inte så mycket hjälp med läxorna idag heller, utan han skötte det mesta på egen hand. Dessutom har min värdmamma jobbat hemifrån idag så hon kunde vara med på ett litet hörn. Jag och dottern åkte därför och handlade lite. När vi sedan kom hem igen, frågade jag sonen om han ville ha lite hjälp med läxorna. Det var lite tveksamt där med svaret, så jag tog med mig min bok och satte mig på hans rum och läste så kunde han bara hojta på mig om det var något. Däremot behövde han inte min hjälp, så jag satt där och sörplade på min kopp te och läste min bok. Mysigt!

Hmm, vad har jag gjort mer idag sedan jag skrev förra inlägget… Jo, efteråt jag hade bloggat klart, läste jag två mail som jag hade fått på facebook. Ett ifrån Elin Thure och ett ifrån Stas. Dessa två mail gjorde mig så glad. Jag tänker inte säga varför, för då måste jag ju avslöja vad som stod i mailen, och det vill jag ju inte! Dessutom tror jag inte att brudarna vill det heller, så det stannar mellan oss. Det enda jag säger är att jag blev riktigt glad efter att ha läst dem. Självklart satte mina tankar igång, men istället för att sitta och deppa på mitt rum satte jag på ”peppmusik” på i-Poden och gick ut på en powerwalk. Jag kom tillbaka på ett strålande humör, så jag gjorde verkligen det rätta som gav mig ut där. Efter det duschade jag för andra gången idag, så jag har nog fått bort all svett från morgonens konditionspass. Bra det, för det var en hel del. Haha!

Nu ska jag nog svara på mina två söta mail. Jag kan väl avslöja lite mer då. Om ni tjatar så! Haha! Det vet jag inte om ni gör, men ni kunde ju ha gjort det. Elin, av ditt mail började jag gapflabba! Jag tänker absolut inte säga varför, för det är mellan oss, men du vet nog varför. Haha! Stas, av ditt mail började jag tänka på hur underbart det ska bli att få träffa dig sedan och även så skrev du något som satte igång tankeverket för framtiden. Jag vet inte om du fattar vad jag menar, för det fattar jag knappt heller när jag läser vad jag just skrev, men jag lämnar det där. Vi får helt enkelt ta det mellan oss istället.

Imorgon ska jag köra dottern igen till hennes morgonträning, så ingen sovmorgon för mig inte, utan alarm på vid 3.50. Innan det blir till att sova blir det nog dessutom en hel del Sex And The City-avsnitt. Jag ska allt mysa till det med mina nya doftljus ifrån IKEA.

Imorgon är det fredag, och det ska jag och Emilia fira med en tripp till IKEA och Target. På kvällen blir det nog lite mys med Emilia och Kristine. Åhh, jag gillar min kommande fredag. Dessutom sade min värdmamma att det enda jag behöver göra imorgon är att köra dottern till en sak som hon ska på på eftermiddagen, så knappt något jobb alls. Bra jobb jag har ibland. Gör ingenting men får lön ändå. Det är helt okej. Haha! Nej, nu ska jag sluta babbla. Trevlig helg!

I'll see you soon then

Jag har precis käkat lite lunch och kollat på ett avsnitt ur Sex And The City. Den serien säger jag bara, oo la la! Kan vara den bästa serien som någonsin gjorts. Det innebär ju att jag hade en grymt bra lunch. En burrito med köttfärs, sallad, gräddfil och salsasås till ett SATC-avsnitt, det är vad jag kallar top notch. Det enda jag saknade var mina vänner och min familj, men en bra lunch helt enkelt. Lyckligtvis behövde jag inte känna mig helt ensam, för Jake gjorde mig sällskap.

Jag hängde med Kristine och hennes tvååring till Farmer’s Market. Det var supermysigt att gå där. Olika lantbrukare står där med sina bås och säljer sina råvaror. Synd att jag inte tog något kort, men det var nog inte sista gången där så då kan jag visa det någon annan gång. Det var nästan lite småstadskänsla när det är marknad på gång. Jag gillade det. Hennes tvååring var så söt på vägen när vi skulle gå hem igen. Han envisades med att jag skulle gå och hålla honom i handen samtidigt som han satt i barnvagnen. Hur gulligt är inte det? Självklart ställer jag ju upp på det. Jag är ju Nana the Super Nanny. Haha!

Efter att Kristine hade köpt det hon skulle ha, tog vi oss en promenad utmed havet och ut på piren. Dessvärre gjorde den här lilla turen mig lite ledsen och bekymrad. Det var nämligen en familj som hade satt upp lappar på pelarna om att deras dotter var försvunnen och att om någon hade någon form av information så skulle man höra av sig. Hon hade varit försvunnen sedan den 24 september och det var fortfarande inga spår ifrån henne. Hur tråkigt är inte det? För mig är det bara sådant som man ser på film. Det ska liksom inte hända i verkligheten, men tyvärr så gör det det ibland. Jag tänker på hennes familj, hur tråkigt det är för dem. Jag tänker på flickan, om hon ens är i livet eller vart i världen hon håller hus. Vad kan ha hänt henne?

Alla drömmer vi nog om en fantasivärld där allt är på ens egna villkor. I min drömvärld får alla leva med sina nära och kära i en oändlighet. Inget skiljer dem åt. Därför vill jag skänka en tanke till alla de som någon gång i livet har mist någon nära person. Jag är riktigt ledsen för er skull. Jag önskar att det inte hade behövt hända er, men tyvärr så kan vi inte styra alla saker som sker.

Glöm inte bort allt fint du har och alla som du håller kär. De kommer inte alltid finnas nära till hands, även om du så önskar. Varför inte berätta för någon hur mycket du älskar och uppskattar att du har den personen i ditt liv. Att ni kan dela glädje och sorg med varandra. Vara där när det händer saker, på gott, som på ont.

Jag är otroligt lyckligt lottad att jag har en underbar familj, en härlig släkt och de bästa vänner man kan önska sig. Vad vore jag utan er? Inte den personen jag är idag. Jag älskar er!

I'll see you soon then

Jag hoppas att ni hör den norska accenten i rubriken. Det var i alla fall det som var syftet. Haha! Klockan är nu strax innan nio på morgonen här hos mig och jag är redan i full gång. I morses gick alarmet som sagt på vid 3.50 och det var bara att hoppa i träningskläderna och sedan köra dottern, och mig själv, till ishallen. Nu är det ju ett tag sedan jag gymmade där, för dels har jag varit sjuk, och dels har jag sovit dåligt, men idag var det dags igen. Därför ville jag köra slut på mig själv, och det gör jag bäst genom att springa av mig all energi och alla tankar på löpbandet. Herregud vad skönt det var! Varje gång jag har kört ett hårt träningspass känner jag mig som en ny människa. Jag älskar det! 

Svettig som jag vet inte vad, körde jag hemåt igen, med dottern i bilen så klart. Löpbanden står så pass bra placerade att man har utblick över isen, så man kan passa på att kolla när dem tränar samtidigt som man själv tränar. Skitsmart! Idag övade de på att göra spagatlyft. De är indelade i grupper om fyra personer, varav tre stycken lyfter den fjärde tjejen. Den här fjärde hamnar till slut i spagatposition i luften. Samtidigt ska dem då förflytta sig på skridskorna. Det är lite svårt att förklara, men det är skitcoolt!

Nu är jag nyduschad och fräsch, och sitter och chattar med lite folk på facebook. Bland annat Amanda och Elin Thure. Två underbara tjejer som jag saknar som bara den! Amanda å andra sidan får jag ju träffa om lite drygt två månader. SWEEEEEEET! Nej, nu får jag nog fixa i ordning mig, Om 20 minuter ska jag vara nere hos Kristine. Jag ska hänga med henne och hennes tvååring till Farmer’s Market. Ha en grym dag så kommer det lite mer uppdatering senare. Dessvärre blir det nog inte lika mycket uppdateringar som det var igår. Igår var nämligen en extrem dag. Tänkte bara ”varna” er…

I'll see you soo then

Ojoj, sicken bloggdag det har varit idag. Riktigt skoj faktiskt! Nu har ni allt rätt så mycket att ta igen, med tanke på att detta är det femte inlägget idag (och då har jag faktiskt räknat bort det första i morses för det skrev jag egentligen igårkväll, men jag kunde inte publicera det förens i morses för internet funkade ju inte i huset).

Efter att ha spenderat några timmar på Starbucks, drog jag en snabbis till matbutiken för att handla lite ost jelly och mjölk. Kort efter att jag kommit hem, kom barnen hem och då var det som vanligt läxdags för sonen. Idag behövde han heller inte min hjälp så mycket, så jag satt jämte honom och läste min bok. Skönt för mig! Haha! Slappt jobb jag har ändå. Hur ska jag orka med ett heltidsjobb senare? Nej Nana, tänk inte på det nu. Vi tar en dag i taget.

Sedan var det bara att fixa lite mat. Enkelt det med, eftersom det bara var att värma rester från igår och göra en sallad. Efter maten körde jag sonen till hans träning. På vägen dit passade vi även på att plocka upp lite kläder ifrån kemtvätten.

Nu sitter jag här hemma, framför tv:n med datorn. Hittade till slut America’s Next Top Model på tv:n, underbart! Jag älskar det programmet! Efter programmet ska jag nog försöka sova ganska så snart. Imorgon går alarmet på vid 3.50 så det kan ju vara lite bra om jag hinner få lite sömn så att jag kan träna under tiden dottern är på isen. Efter det ska jag nog dra till Kristine och hänga med henne på Farmer’s Market. Nu ska jag fortsätta att kolla på Top Model. Vi hörs imorgon, eller lite senare enligt svensk tid.

I'll see you soon then

Alla blir nog glada av att få en komplimang lite då och då. Jag är absolut inget undantag. Jag älskar att få komplimanger! Jag tycker att det känns som man växer som människa då. Kanske inte riktigt om någon säger ”Åhh, vilken fin tröja du har”, utan kanske mer något som syftar på ens personlighet eller så. Aja, ni fattar nog vad jag menar. Däremot är det alltid lika trevligt att få komplimanger för något lite mer ”ytligare” också. Idag var en sådan dag.

Idag kände jag mig för att göra mig lite halvfin. Tog på mig vanliga kläder och sminkade mig till och med. Det tillhör inte vardagen här i USA. Blusen som jag tog på mig är från Odd Molly och den fixade mammas kompis Tina i Stockholm till mig, om man ska göra historian kort. Från början var det mammas blus, men den var lite trång för henne så jag fick köpa den av henne. Tina hade köpt en likadan, men den var också lite för trång för henne, så den skickade hon ner till mamma. Jag och mamma har alltså likadana blusar. Jag älskar den! Så länge vi inte har på oss den samtidigt så går det ju bra. Nu när jag bor här i USA så är det ju ingen risk att folk ska se oss bära samma blus samtidigt.

Det verkar inte bara vara jag eller mamma som gillar den hör blusen, utan även USA. Två komplimanger för den, på samma ställe, under två timmar. Det gillar vi. Den första komplimangen kom ifrån en söt dam som stod jämte mig när jag skulle hälla mjölk i mitt te. Hon sa att mjölken var slut, så hon kunde be dem fylla på den åt mig. Jättesnällt. Och sedan sa hon ”Btw, I love your blouse”. Just like that!

Den andra komplimangen kom ifrån en tjej som jobbade på Starbucks. ”Vilken fin blus du har”. Leendet sprack upp som en vacker sol och jag tackade. Dessutom hade den här tjejen fattat att jag skypade med folk hemifrån. Jag berättade att jag hade pratat med min pappa och en kompis i Sverige. Hon frågade hur det var där nu. Jag svarade ”Kallt, regnigt och blåsigt”. Då sa hon ”Då kan jag tänka mig att du känner en koppling till dem just nu”, och syftade på det vädret som vi har haft här de senaste dagarna. Kanske inte riktigt, för Sverige är ju snäppet värre, men jag orkade inte gå in djupare på det, så jag sa bara ”ja”.

Amerikanare är rätt så snälla ändå. Hoppas att det inte är något tillfälligt bara. Jag får väl helt enkelt se till att klä mig fint så kanske det går vägen året ut.  Smart plan va? Dagens tips ifrån min sida – forsätt att ge människor komplimanger. Jag tror att vi är ganska dåliga på det, så ge komplimanger men du måste mena det du säger!

I'll see you soon then

Jag berättade ju att jag hade köpt en klänning nu i söndags när jag var i Santa Monica. Jag gillar den! Svarta klänningar kan man inte ha för många av. Däremot hade jag ingen här i USA, så det var väl på tiden att köpa en. Jag betalade 54 $ för den.

Det enda som jag väntar på nu är ett tillfälle då jag kan använda den. Jag Emilia och Kristine pratade om att vi skulle åka till något fin restaurang där man måste klä upp sig lite. Det vore riktigt skoj. Dessutom ett avbrott från den annars så slappa vardagen. Klädseln består ju mestadels av shorts och ett linne/tjocktröja beroende på hur kallt det är, så det kan ju vara skoj att få klä upp sig lite emellanåt. Än så länge har jag i alla fall inte blivit en amerikansk hemmafru som går runt i träningsoverallen hela dagarna, och den dagen ska jag försöka undvika... Haha!

I'll see you soon then

Vi kommer alla till ett ställe i livet då vi står inför ett val. Vi står i ett vägskäl och vet inte vilken väg vi ska välja. Det kan handla om vad som helst. Ska jag tacka ja eller nej till det jobbat? Ska jag träffa honom eller inte? Ska jag plugga eller inte? Ska jag festa eller inte? Ska jag bränna mycket pengar på shopping eller inte? Ska jag träna eller inte? Ska jag resa eller inte? Ja, som sagt, det kan handla om många olika saker. Det är väl mest vanligt att man står inför detta när det har med större händelser att göra. Händelser som kanske kommer kunna påverka en oerhört mycket. Det kan också vara så att det kan handla om lite mindre händelser. I mitt fall så har det med mitt hår att göra…

Under större delen av mitt liv har jag haft långt hår. Mitt långa blonda hår. Det som jag älskar! Däremot hade jag älskat det ännu lite mer om det hade varit så att jag hade haft lite mer volym i håret, men man kan ju inte få allt så jag får väl nöja mig med det jag har.

Valet jag står inför är om jag ska klippa mig eller inte. Jag har inte klippt mig på evigheter. Om jag ska vara ärlig så minns jag faktiskt inte senaste gången jag klippte mig, men det var något gång under detta år i alla fall. Det är vad jag hoppas på… Grejen var den att jag hade velat klippa mig innan balen, men de avrådde mig ifrån det bara för att det skulle bli svårare att sätta upp det då. Då tänkte jag att ja kunde göra det när jag kom hem ifrån Turkiet (studentresan), men det blev heller inte av. Självklart skulle jag klippa mig innan jag åkte hit till USA. Tror ni det hände? NEPSIPEPSI!

Nu sitter jag därför här och kan inte bestämma mig för om jag ska klippa av det eller inte… Jag vet att jag borde göra det, för det är så pass slitet att det inte är okej. Det skulle nog verkligen må bra av att bli avklippt och jag skojar inte när jag säger att jag tror att det vore bra att bli av med kanske 15 cm, men det är ju galet mycket! Jag vet att det kommer växa ut igen, men ändå. Förstår ni min frustration? Jag fick ett tips om att dricka mycket öl så växer det fortare. Haha! Bra tips. Tyvärr kan det nog bli lite svårt med att fixa det just nu, för det är ju 21 på alkohol här.

HJÄLP MIG!!! Klippa eller inte klippa, det är frågan…

I'll see you soon then

För första gången i USA har jag tagit med mig min älskade dator till Starbucks. Det kan vara lite skönt med en förändring när det kommer till datoranvändandet. Inte bara sitta inne på mitt rum, utan även komma ut bland det offentliga. Däremot var det inte tänkt att jag skulle åkt till Starbucks. Först hade jag faktiskt tänkt städa mitt rum, men det struntade jag i. Sedan hade jag tänkt åka till IKEA, bara för att spendera lite tid, men så blev det heller inte, utan det blev Starbucks.

Bild från Huntington Beach

Igår kväll när jag skulle använda internet funkade det inte. Jag trodde att det kanske bara var rent tillfälligt, men det visade det sig tydligen att det inte var. För i morses när jag skulle använde internet, så funkade det heller inte. Jag gick in i huset för att se om familjedatorn fungerade, men det gjorde den inte. Så det är något med internetanslutningen. Det kan vara så att det dåliga vädret igår kanske påverkade det. Det blåste och regnade riktigt bra. Jag vaknade faktiskt till och med i natt av att det spöregnade…! Jag fick världens chock! Jag trodde inte att det var sant! Ofta det finns sådant väder här i L.A?! För ett ögonblick kändes det som om jag var tillbaka i Sverige med det ”burriga” höstvädret, men så var det inte riktigt. Däremot hade jag kontakt med Sverige. Först Skype med pappa, och sedan Skype med underbara och härliga Malin. WOW bruden, du gjorde min dag! Det var så underbart skoj att prata med dig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, eller berätta, för det känns fortfarande så overkligt att prata med dig. Förhoppningsvis så kommer jag väl börja vänja mig (blink, blink).

Kärlek

Jag vet inte riktigt vad som kommer hända under dagen. Jag funderar på att köra ett yogapass ikväll kanske efter att jag har skjutsat sonen till träningen. Jag hittade nämligen en träningsvideo hemma i föräldrarnas sovrum, så man kanske skulle testa det. Jag har ju inte tränat än, och det är min dagliga sysselsättning. Kan ju kanske vara lite roligt med något annat än en powerwalk eller en springtur. Vi får väl se helt enkelt vart den här dagen slutar…

I'll see you soon then

Herregud vad jag har frusit idag! Det har varit svinkallt! Det är i alla fall vad jag tycker. Jag har gått runt och varit frusen hela dagen. Det kan också bero på att jag har varit grymt trött idag, och då fryser jag lättare, men kallt är vad det har varit här i alla fall. Klädseln har därför varit långbyxor och tjocktröja. Dessvärre hjälpte det inte så värst mycket, utan en filt behövdes också för att hålla värmen någorlunda bra. Jag hade nog behövt ha mössa, vantar, halsduk, min gosiga tjocka vinterjacka, raggsockar och annat smått och gott för att vara varm idag. Kanske inte riktigt så mycket, men ni fattar nog att jag har frusit idag. Haha!

Min morgon börjades med en powerwalk, lite styrkeövningar och så en stretch på det. En fin start med andra ord. Under tiden jag höll på med mina styrkeövningar fick jag ett sms av pappa där han skrev att han kanske hade löst mitt problem med min dator att den helt plötsligt bara stänger av sig utan anledning. Så lagom till det var dags för att stretcha loggade jag in på Skype och pratade med pappa. Han trodde att det kanske kunde bero på att datorn blir för varm, att fläktarna inte kommer åt när jag har datorn i knät eller i sängen. Han sa att jag borde rengöra fläktarna så det är väl något jag ska ta tag i. Leka lite datortekniker.

Idag har jag och Emilia varit och hälsat på vår LCC Britt. Hon är jättegullig! Hon välkomnar verkligen en med öppna armar och säger att så fort det är något är det bara att höra av sig. Har man hemlängtan är det bara att komma dit, eller om man kanske bara vill hälsa på för att man inte har något annat att göra. Vi pratade mycket om hur det var i våra familjer. Jag passade även på att fixa mitt online-bankkonto.

När jag skaffade mitt bankkonto fick jag ett tillfälligt lösenord till internetbanken som jag skulle byta så fort som möjligt till ett eget, men jag missade att göra det i tid, så det slutade med att jag inte kom in på internetbanken. Jag åkte därför till banken förra veckan för att se om de kunde hjälpa mig där, men det kunde de inte utan jag var tvungen att ringa till deras kundservice för att få ett nytt tillfälligt lösenord som jag sedan skulle byta. Jag fixade detta på helt egen hand. Jag är riktigt stolt över mig själv! Igår var jag datanörd, och idag har jag fixat saker med banken, hur bra kommer inte detta sluta? Jag kommer ju klara av allt! Haha!

Jag tog vägen förbi matbutiken för att handla lite mjölk innan jag åkte hem. Sedan fixade jag lite lunch och väntade på barnen. Eftermiddagen, fram tills middagen, spenderade jag med sonen och hans läxor. Egentligen så gjorde jag inte så mycket läxor med honom, utan jag satt mest där som ett stöd jämte honom om han behövde hjälp med något, men det mesta skötte han på egen hand. Jag passade därför på att plugga lite körkortsteori. Ja, ni hörde rätt. Jag måste plugga för att ta körkort. I Kalifornien måste man ta ett amerikanskt körkort. Detta är något som är olika för alla delstater. Lite drygt att behöva ta körkort igen när man redan har haft körkort i ett och ett halvt år, men så är reglerna, så det är ju bara att acceptera det. Som tur är, så är det väldigt enkelt att ta körkort här än om man jämför med vad det är hemma. Det känns nästan som vem som helst skulle kunna fixa ett körkort här. Det låter ju i och för dig lovande för mig, då kanske jag inte behöver lägga ner så mycket kraft på det.

Mina levande ljus lyser så mysigt här hos mig. Det saknas bara någon att mysa med för att få det perfekt, men man kan ju inte få allt. Jag får ta till min söta nallebjörn och krama den istället. Då kanske jag inte känner mig så ensam. Jag har mått väldigt konstigt idag. Illamående, magont, knasig både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men en konstig känsla i kroppen. Jag tänkte bota detta med några avsnitt ur Sex And The City. Det får mig alltid att må bra. Jag älskar ju den första Sex And The Cityfilmen, och den hängde självklart med i resväskan hit till USA. Däremot kan jag inte se den igen förens jag har sett klart alla säsonger, och jag har ”bara” kommit halvvägs så jag har en del att jobba på. Det är väl bara att sätta igång…

I'll see you soon then

Fy tusan vad dryg den här dagen har varit! Det är sådana här dagar som gör att jag till och med längtar efter att ha ett heltidsjobb, eller något plugg att ta tag i, för jag vill ha saker att göra hela tiden. Jag är en aktiv person, så jag mår bäst när jag har fullt upp. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är skönt att ha slappardagar med, men inte dagar som denna.

Dagen började bra med att jag tog en spring-/powerwlk tur idag igen, som även avlutades med lite olika styrkeövningar och stretch. Detta börjar bli min morgonvana, och jag gillar den. Jag får en riktigt skön start på morgonen, och kroppen kommer igång. Jag älskar den känslan då man ger sig ut på en tur och kroppen är skittrött och vill egentligen bara ligga kvar i sängen och sega, men istället så trotsar man detta och ger sig ut för att träna och efter ett tag börjar man känna att kroppen kommer igång och man får massor med energi. Då vet man att man har gjort rätt val.

För att inte bli uttråkad då jag gör styrkeövningar eller stretchar, måste jag ha något att fästa blicken på, vilket i de flesta fall innebär tv:n. Idag var det inget mindra än Mamma Miafilmen som åkte på. Jag tokälskar den filmen! Den är så mysig och den gör mig glad! Jag kan se den om och om igen utan att tröttna. Den tillhör verkligen en av mina favoriter. Det är massor med minnen som ploppar upp när jag kollar på den. De flesta kommer ifrån förra våren då vi gjorde vår årliga våruppvisning i konståkningsklubben. Just förra året var temat Mamma Mia och jag spelade Donna. Detta var något av det roligaste jag gjort. Det var absolut den roligaste uppvisningen vi har gjort. Den var dessutom väldigt populär utifrån. Det är inte bara Mamma Miaminnen som ploppar upp i skallen, utan även minnen som jag har tillsammans med Stas. Jag kanske har berättat detta förut, men innan jag åkte fick jag Stas Mamma Miafilm. Hon vet hur mycket jag älskar den, så hon var så gullig att hon gav sin film till mig. Tusen tack min vän!

Förutom att ha tränat idag så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag har gjort om jag ska vara ärlig. Sonen hade över några kompisar efter skolan för de skulle fixa med ett skolprojekt. Efter att de hade åkt hem, hjälpte jag honom med lite läxor. Sedan så var det middag, och efter det åkte jag till Emilia för att spendera lite tid med henne. Det var ju så länge sedan vi hade setts. En hel dag faktiskt…! Det var verkligen hur skönt som helst att komma ut ur huset. Jag har bara hållit till hemma idag, för bilen har varit inlämnad på verkstaden, så jag har inte kunnat ta mig någonstans. Därför kändes det nästan som ett ”tvång” ifrån min sida att komma bort ifrån huset. Till slut så…

Nu sitter jag faktiskt i badrummet och skriver detta. Det är mörkt och jag har tänt ett ljus som jag köpte på IKEA i helgen. Det är faktiskt ganska mysigt må jag säga. Tyvärr är det lite kallt, men det står jag ut med bara för att det är så mysigt. Om man kanske ska ta och krypa ner i sängen och sova lite. Det vore nog inte så tokigt trots allt. Ha en bra dag!

I'll see you soon then

Tyvärr tror jag att hösten har kommit till L.A. nu. Det är molning och lite ”rått” ute, inte den sköna värmen vi hade för en vecka sedan. Vart tog du vägen solen? Du ska ju vara här för mig under mitt år. Just nu fryser jag som bara den. Tror att det kan bero på att jag är trött. Jag vill bara krypa ner under täcket med en film och mysa, men nej man måste jobba...

Sedan jag kom hit, har jag inte sett något regn. Någon morgon har jag kommit ut och märkt att det har regnat under natten eller tidigt på morgonen. I lördags däremot, fick jag känna på regnet. Haha! Känna på det, bra där Nana. Dessutom har jag fått sett blixtar. Coolt va? Jag tyckte det var coolt i alla fall, men det är ju bara vad jag tycker. Jag älskar blixtrarna. De är vackra på något sätt. Jag kommer ihåg för några år sedan när det var ett riktigt åskoväder. Det åskade och blixtrade om vart annat under en längre tid. Jag stod ute på balkongen och tittade på det och blev helt fascinerad. Riktigt så häftigt var det inte här förra veckan, men lite.

När jag var nere i Long Beach för några helger sedan såg jag dessutom mitt första hösttecken. Detta kanske låter helt IQ-befriat, men jag får väl ta den risken då. Jag kan ju alltid skylla på min hårfärg… Jag trodde inte att bladen här på träden kunde se likadana ut som dem gör hemma när det börjar bli höst, men jag hade fel. Hemma älskar jag hösten! Trots att man har kommit upp i åren, så är det fortfarande lika roligt och springa runt och sparka i alla löven som faller ner.

Det återsår att se hur hösten blir här i L.A…

I'll see you soon then

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag är här för att utvecklas som person, och igår fick jag redan svar på att jag har gjort det. Det är inte inom vilket område som helst som utvecklingen har skett, utan det har med datorer att göra. Yes, you heard me! Jag som är urkass på allt som har med datorer att göra. Anledningen till att jag har klarat mig så bra som jag har gjort på det avsnittet, är för att jag har en grym brorsa och en cool pappa som kan hjälpa mig med allt sådant. Det kan kanske också vara en anledning till att jag inte är bra på det, att de alltid har funnits där för att hjälpa mig. Nu så gör de ju inte det, så då får jag lösa det på bästa tänkbara sätt.

Jag höll på att prata med pappa på facebookchatten och allt funkade som det skulle. Helt plötsligt kunde jag inte använda å, ä eller ö…! Vad tusan! Vad var det som hade hänt där egentligen? De hade bara slutat att lägga av helt och hållet. Istället kom det upp några andra tecken. Vet ni vad som hade hänt? Jo, jag hade lyckats trycka någonstans, helt omedvetet, så att mitt tangentbord hade ställts in på det amerikanska istället för det svenska. Det var även andra tecken som inte blev som de skulle, utan de hade också knasat till sig.

Det som var det mest knasiga var att det vara var så här på facebookchatten, och ingen annan stans. När jag skrev i ett Worddokument fungerade det som vanligt. Likaså när jag skrev på chatten på Skype. Så det var verkligen bara knas på facebook.

Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort, och heller inte pappa. Så han skulle ringa till Bogedata och se om de visste vad jag skulle göra. Helt plötsligt händer det… Jag kollar på skärmen, där nere i höger hörnet bland alla symboler som visas, där står min på EN (engelska) istället för SV (svenska). På något höger eller vänster hade jag lyckats ändra detta. Så det var bara att trycka på den symbolen och ändra tillbaka till svenska. Det låter väldigt enkelt, och det var det ju också, men jag fick panik och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Så jag blev riktigt stolt över mig själv när jag lyckades lösa det på egen hand.

Jag skrattar åt vad mycket jag kan lyckas med…

I'll see you soon then

För att göra en koppling till Sex And The City, den första filmen, så är det när Samantha fyller 50 år. De gyllene 50. Nu är det ju inte så här att jag syftar på åldern, utan jag syftar på antalet dagar som jag har varit i USA. Idag har jag varit här i hela 50 dagar…! Jag kan knappt tro att det är sant. Kan ni?

För att citera Samantha i filmen Dear John: ”The problem with time, I’ve learned… Eventually time always runs out”. Hon har så rätt i det hon säger. Just nu ser jag det inte som ett problem med att tiden här i USA ska ta slut. Längtan efter att få krama om alla där hemma växer för varje dag. Ni behöver däremot inte vara oroliga för mig, jag trivs jättebra här. Det är bara det att jag har förstått hur bra jag verkligen trivs hemma i Sverige. USA är ett skitcoolt land, men det är inget land som jag skulle vilja bo i på ”heltid”.

Tiden här i USA har gått förbannat fort. Jag har varit här i 50 dagar nu. Hur tusan kan det ha gått till? Det är ett ”mysterium” som jag inte tänker lägga ner kraft på att försöka lösa, för dagarna kommer ju fortsätta att rulla fram och helt plötsligt kommer det vara den dagen då jag sitter på flyget hem till Sverige. Den dagen då jag kommer få träffa min familj. Den dagen då jag kommer få umgås med mina släktingar. Den dagen då jag kommer få träffa alla kompisar igen, efter ett års tomhet. Jag hoppas att ni längtar lika mycket dit som jag gör! Annars, fy skäms! Tills dess får jag leva på ”Eventually time always runs out”…

I'll see you soon then

Igår var det ju som säkert alla vet söndag, och söndag för mig innebär Luciaövning. Varje söndag fram tills den 5:e december kommer vi som ska vara med träffas för att sjunga julsånger. Igår var det träff 16-18, så det fanns ju gott om tid att hitta på andra saker också. Jag, Emilia och Kristine bestämde oss för att dra in till Santa Monica för lite sol/shopping, beroende på hur vädret var.

Jag började morgonen med en skön spring-/powerwlktur och sedan lite stretch och styrka på det innan Emilia hämtade upp mig. Vi åkte sedan och plockade upp Kristine och sedan bar det av till Santa Monica. Trots att Kristine är norsk, så var det inga problem för henne att få hänga på oss till Luciaövningen lite senare.

Vädret var tyvärr inte med oss, men vi hängde inte läpp för det, utan vi parkerade bilen och började strosa runt i affärerna istället. Det funkar lika fint det med. Det enda som är lite jobbigt, kanske inte så lite i och för sig, är att varje gång man ”utsätter” sig för lite shopping önskar man att man hade haft ett obegränsat konto så att man kunde handla allt snyggt man såg. Ett praktexempel på detta är skinnjackan som jag såg igår. Hur jävla (ursäktar mitt ordförråd) som helst! Shit, jag blev helt kär i den.  Tyvärr var inte priset med mig. 720 USD skulle de ha för den, och det är inte riktigt i min prisklass. Jag tjänar ju inte så jättebra på att vara au pair. För er som är ute efter att tjäna pengar rekommenderar jag er att inte jobba som au pair, men jag har ju inte valt att åka som au pair till USA för att tjäna pengar. Jag är här för att utveckla min engelska, se en annan kultur, få leva i den amerikanska vardagen, utvecklas som person, och uppleva så mycket som möjligt som jag kanske inte kan göra hemma. Samla mycket erfarenheter helt enkelt.

Tillbaka till shoppingen, och den grymt snygga skinnjackan. Jag kunde inte låta bli att prova den, och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Den satt riktigt bra måste jag säga, som handen i handsken. Jag gav tillbaka den till butiksbiträdet så han fick lägga tillbaka min fina skinnjacka och jag fick fortsätta att drömma om den. En rolig sak med den här butiken och butiksbiträdet. Jag och Emilia står och snackar på svenska i butiken, helt plötsligt kommer han fram (butiksbiträdet) och säger ”jag känner igen det språket”. Han fick gissa sig fram, och bra som tusan var han på det. Han började med att gissa på Skandinavien – CHECK på den. Nästa gissning var Sverige – CHECK! Det visade sig att han hade bott i Sverige i åtta år och jobbet inom musikbranschen. Jobbat med bland annat den svenska musikproducenten Max Martin. Som ett exempel hade han jobbat och haft en koppling till Britney Spears. Coolt! Däremot vet jag inte hur mycket man ska tro på det, för Los Angelesborna är väldigt mycket ”jag har gjort det här, jag gör det här nu, jag är så bra och cool, bla bla bla”, så jag tar det hela med en nypa salt. Coolt om det är sant!

Tro det eller ej, men det blev inte så mycket shopping för någon av oss. Kristine köpte en keps, Emilia en kjol och jag en skitsnygg klänning som jag bara längtar efter att få använda (bild kommer senare). Vi var nog för trötta för att gå runt i affärer. Jag var mer sugen på att kolla film och bara mysa, men icke san icke.

Konstig konst utmed 3rd Street Promenade

Något som är så härligt med Third Street Promenade (shoppinggatan i Santa Monica), förutom all grym shopping, är att det är väldigt vanligt med street performers. Igår var det till exempelvis en skitduktig kille som spelade gitarr och sjöng. Dessutom hade han med sig en kompis som spelade någon form av trumma för att få en bas i musiken. Han var grymt duktig, och fy tusan vilken go musik! Jag och Emilia föll pladask för honom och köpte med oss var sin skiva (som jag lyssnar på just nu när jag skriver detta). Om ni är sugna på att lyssna på honom gå in på YouTube och sök på John West. Jag skulle säga att det är typisk ”chillmusik”, det vill säga lugn musik som man sätter på när man bara vill höra något ”skönt”. Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker om honom.

Jag fick tyvärr ingen bild på John West, men här är en annan duktig street performer.

Jag hade ju aldrig gissat på att han spelade fiol om jag hade sett honom...

Efter några timmars strosande drog vi oss mot Marits hus för lite julsånger. När vi är på väg dit är det en som knackar på bilrutan och frågar om vi har märkt att det hänger ner något ifrån bilen, inunder den. Det hade vi inte mörkt, men det lät inte bra när vi körde. Det var inte så långt till Marit, så vi väntade med att kolla upp vad det var tills vi kom dit för det fanns inget bra ställe att stanna och undersöka vad det var. När vi kommer fram till Marit och kikar inunder bilen är det en stor plastbit som nästan har lossnat helt och hållet, den satt bara fast i en skruv. Vi gick in för att sjunga lite julsånger och fika. Det gick jättebra! Igår var dessutom hon som ska vara Lucia med, Emma. Hon var riktigt duktig på att sjunga, så detta kommer nog bli jättefint.

Innan vi skulle åka hängde Marit med oss ut för att kika på bilen. Hon försökte rycka loss plasten, men det gick inte, den satt mer än gärna kvar i den sista skruven. En kille stannade och frågade om vi ville ha hjälp. Efter att han hade rykt och lirkat lite fick han till slut bort den, så då kunde vi köra ner mot Third Street Promenade igen för lite käk innan vi skulle åka hem. Det var tänkt att en störtskön brud som jag träffade på au pairskolan, Madde, skulle hängt på, men hennes GPS krånglade lite så hon valde att åka hem istället. Jag, Emilia och Kristine hamnade på en italiensk restaurang där maten var jättegod. Innan vi åkte hem passade vi på att göra ett stopp på Pinkberry, ett frozen yogurtställe som jag inte har testat innan. Mätta och trötta satte vi oss i bilen och körde hem. Det var tre trötta brudar som kom hem, och jag trodde att jag skulle somna på en gång, men nej då. Det blev ytterligare en lång natt, men till slut så somnade även jag…

I'll see you soon then

Ni känner ju mig, jag kan ju i de flesta fall inte komma hem tomhänt ifrån en shoppingtur. Speciellt inte när det är på IKEA som jag har spenderat min tid.

För att få mysfaktorn på så hög nivå som möjligt köpta jag lite mer värmeljus. Denna gång blev det doft ifrån gröna äpplen. Till det var jag ju också tvungen att ha lite värmeljushållare. Det som jag däremot är mest nöjd med av alla mina inköp, är mina pärlplattor och mina pärlor. När jag var liten pärlade vi pärlplattor väldigt ofta. Dels på dagis, dela hemma. Jag kommer ihåg att jag alltid tyckte det var lika roligt. Man kunde ju göra så mycket fint. Jag tycker om att vara lite barnslig, barnslig är väl egentligen fel ord att använda, men jag ville tillbaka till min barndom där jag pärlade pärlplattor, och vad hittar jag då om inte detta på IKEA. Vips, så blev jag liten igen. Jag längtar ivrigt tills jag ska lägga min första pärlplatta. Det ska bli riktigt spännande.

Jag hade kunnat spendera hur mycket pengar där som helst. Det finns så mycket fina saker jag skulle vilja dekorera mitt rum med, men samtidigt vill jag inte spendera skitmycket pengar när jag ska vara borta i ett år. Det finns bara en sak att säga om IKEA och Nana – KÄRLEK!

Jag vet inte om det är så ovanligt ifrån IKEAs sida, men de har redan börjat med att sälja vissa julsaker. Lyktor, julstjärna, lykta och lite andra saker i shopen (mat med mera). Är inte det lite väl tidigt? Visst jag älskar julen, och tycker att det är hur mysigt som helst, men i början av oktober är det höst, INTE jul!

Nu är jag för trött för att blogga om hur den här dagen har varit. Jag ska nog krypa ner under täcket och sova som en stock tills imorgon. Då har jag faktiskt lite att ta igen. Då får ni nog kanske till och med se kort den nya klänningen jag köpta idag. To be continued…

I'll see you soon then

Igår kan man verkligen säga att jag hade en skandinavisk dag. Skypade på svenska, chattade på facebook på svenska, umgicks med Emilia, Kristine och Caroline. Dessutom besökte vi vårt älskade IKEA.

Det var verkligen på tiden för ett besök på IKEA. Det var alldeles för länge tid sedan vi var där nu, men igår fick vi oss allt en dos av IKEA och Sverige. Jag, Emilia och Kristine åkte i förväg och så skulle vi möta upp Caroline där lite senare.

Vi försökte låtsas så gott bra som det bara gick att vi bodde där. Kristine och Emilia gjorde sig hemmastadgade i soffan. Jag fixade håret i mitt favoritbadrum. Vi alla tre umgicks och lagade mat i vårt framtida kök. Ja, det skulle kännas som att vara hemma i sin egna lilla lägenhet helt enkelt. Jag längtar verkligen sjukt mycket tills jag ska flytta hemifrån och jag får åka till IKEA och handla saker till mitt egna place. Det kommer bli grymt! IKEA har snygga och billiga saker. Kan det bli så mycket bättre? NEPP!

Efter att vi var klara på IKEA drog vi oss bort till Jamba Juice för en smoothie. Innan vi åkte hem passade vi även att dra in till Target för en ”snabbis”. Jag hade tidigare aldrig varit inne i den megastora affär. De har allt där mellan himmel och jord. Det är som EKO-hallen i Borås, fast tusen gånger mer och tusen gånger mer saker att välja på.

Vi orkade bara kika runt en liten stund, för sedan blev det dags för lite mat. Efter lite prat om vad vi ville ha för mat, och vart vi skulle äta, hamnade vi på Cheesecake Factory nere i Redondo Beach. Min och Emilias sallader var hur stora som helst! Jag har aldrig sett på maken. Anledningen till varför det blev restaurang nere i Redondo Beach var för att Kristine hade hört att de hade spelat in för någon ny Disneyrulle, där självaste Zac Efron skulle vara med, så vi ville ju absolut ta en sväng utmed piren. Tyvärr såg vi ingen, däremot såg vi kaféet där gänget i OC håller hus. Piren i Redondo Beach är även piren där de har spelat in flertalet scener. Det är även platsen där Sandys ex-flickväns pappa dör. Detta hade jag ingen aning om, men när Kristine väl berättade det kändes det inte så konstigt för man kände igen såg så väl.

Kvällen slutades med en film hos mig. Ingen mindre än Pearl Harbor. Däremot bliev det inte så mycket film för hälften av gänget (mig och Emilia). Vi hade ju som sagt lite sömn att ta igen från natten innan, så vi sov istället för att kolla på film. Däremot kollade vi inte klart, utan stoppade filmen mitt i för alla var för trötta. Efter att brudarna hade åkt hem slängde jag upp bilderna på facebook och sedan på med två avsnitt ur Sex And The City, en klassiker. Sedan var det bara att nana…

I'll see you soon then

Efter att jag och Emilia hade kommit hem ifrån ishallen, var det dags för att ta igen lite sömn. Trodde vi ja… I och för sig fick sig Emilia lite sömn, men inget sådant för mig. Självklart satte jag på datorn för att kika runt lite. Vips som det är börjar jag chatta med två goa fulla brudar, nämligen Elin Thuresson och Malin Claesson. Det går inte att beskriva hur glad jag blev av det. För att ni ska få lite bakgrund till varför jag blev så glad kan jag ju säga som så här – sätt er in i situiationen där ni varken har hört eller sett två människor som ni tycker om väldigt mycket på exakt 48 dagar och sedan helt plötsligt sitter du där på Skype och ser dem och pratar med dem på ”riktigt”. Hur gött som helst! Sjävklart började böl-Nana gråta, tårar av glädje att få prata med två av mina bästa vänner. Malin och Elin hade kommit hem ifrån MÖSA och var lite COCONAKAS. Glada var de av allra högsta grad. Jag fick dessutom hälsa på deras söta mammor, mamma Eva och mamma Yvonne. Mitt i allt snack stängdes min dampdator ner, helt utan anledning. Den bara slocknade. Det kom inte bara en svordom ifrån mig då, det ska gudarna veta. Jag ville ju fortsätta att skypa med dem. Tyvärr så blev det inget mer prat med dem efter det, men det behövde ju faktiskt i och för sig fixa i ordning sig till kvällens festande. Vissa har det bra och kan festa på kvällarna, medan en annan håller dig till te. Jag nämner inga namn, men jag tror att ni kan gissa vem jag är…

Kärlek systrar, kärlek!

Skype var inte slut där, utan fyllesnacket fortsatta med Putte, Fsson, Robert och Stas (jag tror inte att jag har glömt någon). Precis som Malin och Elin hade de också gått MÖSA, tillsammans dessutom. Jädrar vad skoj det verkade som de hade haft, och det roliga tog nog inte slut där… De var hemma hos Stas och skulle förfesta innan det var dags för partaj nere i el centro de Ulricehamn, Coco Thai. Likadant som det var med Elin och Malin så hade jag inte pratat med dem på evigheter heller, så det var jädrigt skoj! Jag ville också vara med och festa! Det kanske är dags att ge upp USA för att få festa hemma som vanligt…?

Gick ni på den lätta?! Det hoppas jag verkligen inte. Jag är ju bruden som inte ger upp i första taget. Även om det hade varit skitskoj, och jag önskar verkligen att det var lika lätt att festa här som hemma, så tänker jag ju inte åka hem bara för det. Det är ju bara att ta igen det när jag kommer hem sedan. Det är ju inte svårare än så.

Det blev även lite fortsättning på facebookchatten. Den funkar fint den med. Emilia låg och sov jämte mig, och tittade upp emellanåt. Efter det var det dags för en snabbdusch innan det var dags för Skandinaverna att våldgästa IKEA...

I'll see you soon then

Skratta är det enda jag kan göra åt natten som precis varit. Emilia kom hit igår kväll för att vi skulle ta igen lite avsnitt ifrån IDOL. Det var väl egentligen inte anledningen till varför hon kom hit, utan varför hon kom hit var för att hon skulle åka med mig superdupertidigt och köra dottern till träningen, och sedan skulle vi åka till något ställa och äta frukost. Vi behövde åka strax efter halv fem på morgonen så då passade det ju bra att Emilia sov här, istället för att hon skulle behöva köra till mig tidigt på morgonen.

Kvällen började med att vi åkte runt och letade efter ett nytt Starbucks. Till slut hamnade vi i South Bay Galleria, ett shoppingcenter, som har öppet till nio på kvällen. Efter det åkte vi hem till mig för att börja vårt IDOL-tittande. Vi hade som sagt några avsnitt att ta igen…

Det började med att vi såg ett avsnitt, sedan såg vi ett till, sedan ett till, och till slut såg vi ett till. Det sista avsnittet var det som sändes igår i Sverige, så vi är i fas. Jag och Emilia fick vidare de som vi ville så vi var nöjda. När vi hade kollat klart sista avsnittet var klockan kanske halv fyra och vi var ju tvungna att åka hemifrån strax efter halv fem, så det var ju ingen idé att gå och lägga sig, utan det var bara att hålla sig vaken. Dessutom var jag inte trött, så det gjorde inte så mycket för min del. Emilia å andra sidan, hon såg ganska trött ut… Jag kände mig nästan lite taskig som hade hållit henne vaken, även om hon stannade uppe frivilligt med mig. Den sista timmen kollade vi runt lie på min dator. Jag visade bland annat lite klipp ifrån vårshowen som vi hade i år i konståkningsklubben. Jag tycker att det är lika skoj varje gång att se dem. Jag kanske ska försöka få upp ett klipp här på bloggen, så kan jag dela med mig av min glädje. Jag ska bara lista ut hur jag ska göra det först…

Gött gäng

När det sedan var dags för att åka var jag fortfarande helt speedad. Emilia och dottern var däremot, till skillnad ifrån mig, ganska trötta, men i och för sig så var väl inte det så konstigt. Det var nog jag som var konstig. Efter att vi hade släppt av dottern vid ishallen begav vi oss av mot en restaurang för att käka lite frukost, Mimi’s Café. Vi trodde att det skulle öppna vid sex, och vi kom dit lite innan så det skulle ju bara vara att vänta en liten stund, men när klockan var sex hade det fortfarande inte öppnat. Så två svenskar, Nana och Emilia, fäller ner sina säten och lägger sig och sover i bilen på en stor tom parkering. Jädrigt skönt!

Vi hämtade sedan upp dottern och drog till Starbucks så hon kunde få sin kaffe. Efter det drog vi hem till mig för att chilla. Jag vet att jag har sagt detta förr, men jag är sååå avundsjuk på dem hemma som festar just nu! Brudar, MÖSA 2011? Jag taggar!

I'll see you soon then

Saknad är rätta ordet i mina tankar JUST NU. Gissa vad det är jag saknar? Jo, MÖSAMARSCHEN. Jag har bara gått den här marschen en gång, och det var förra året. Herregud vad skoj det var! Jag längtar så tills nästa år när jag kan få gå den igen.

För er som inte vet vad Mösamarschen är för något så är det en marsch, det hör man ju i och för sig på namnet, som hålls till ute i skogen. Under tiden som du går ute i skogen med ditt lag är det stationer som ni kan samla poäng på. Den här marschen lockar väldigt mycket folk, i alla olika åldrar, men jag har för mig att man minst måste vara 18 år för att kunna delta. Varför just 18? Jo, för alla super som galningar! Haha! Jag vet inte riktigt hur lång sträcka det är som man traskar, men runt en mil kanske. Trots att det ”bara” är en mil, tar det extremt lång tid att ta sig i mål. Det ska det göra om man gör Mösamarschen på rätt sätt. Jag kan säga så här, man spenderar mer tid på att sitta ner och supa, än vad man gör på att knalla runt.

Så här såg mitt lag ut förra året. Jag tycker att bilden talar för sig själv om vad vi föreställer…

Om bara några timmar går startskottet. Jag önskar alla deltagare lycka till med att ta sig i mål, och drick nu inte för lite, utan köööör bara!

I'll see you soon then

Det är ju en del i kycklingreklamen, ni vet den sången: ”På torsdags äts det ärtsoppa, på lördag är det fest…”. Hemma i Sverige älskade jag fredagar. Den känslan när man kom hem ifrån skolan och visste att man hade en hel helg framför sig är ju underbar! Däremot var det bara så varannan fredag för mig, för jag jobbade nämligen varannan lördag så min helg började egentligen när jag kom hem ifrån jobbet. Helgen blev så mycket kortare när jag jobbade lördagar, för då var det lördag kväll, sedan söndag, och sedan skola igen. Vart tog den helgen vägen? Nu här i USA har min helg, i de flesta fall, börjat på fredagen när barnen har kommit hem ifrån skolan. På fredagar brukar de inte göra läxor, utan då är det ”slappartid” som gäller. Det är egentligen min morgon att ta dottern till träningen på lördag morgon, men än så länge så har jag inte behövt göra det. Däremot behöver jag göra det imorgon. Helgen har alltså inte börjat för mig än, utan den kommer börja imorgon efter att vi har kommit hem ifrån ishallen.

Jag kan meddela er om att jag testade att ta ett sådant där sömnpiller i natt. Däremot tog jag bara halva eftersom det var första gången, men det hjälpte nog för jag sov riktigt djupt. Även om jag inte gick och lade mig tidigt, så ville jag testa ett piller i alla fall för att se om det funkade. Trots att jag egentligen inte hade behövt sätta telefonen på alarm på morgonen, gjorde jag det ändå. När det gick på vid nio var jag supertrött! Däremot trotsade jag min trötthet, och gav mig ut på en powerwalk- och springtur. Det hjälpte faktiskt mot min trötthet, för när jag väl kom igång kom energin farandes i mig. Haha! Fortsatte med lite styrka och stretchning när jag kom tillbaka. Efter det åkte jag till dotterns skola för att köra henne och en kompis till Starbucks så att de kunde njuta av sin fredag. Det var egentligen tänkt så att vi skulle åkt skridskor, men ingen av oss kände för det så vi struntade i det. Jag passade på att lösa in min check och gick även till matbutiken för att handla lite åt mig. Jag skulle bara köpt en flaska vatten, för jag var grymt törstig, men jag kom inte ut med något vatten ifrån butiken…

Här i USA är det väldigt vanligt med manikyr och pedikyr, och detta är verkligen något som jag måste testa. Det är ju hur skönt som helst att låta någon annan ta hand om det. Dessutom är det inte så dyrt här heller. Däremot kan jag inte gå till något ställe och beställa pedikyr. Ingen chans! Mina fötter alltså, de är inte vackra! Så steg ett för att jag ska kunna gå till ett ställa för att få pedikyr är ju att jag börjar ta hand om mina fötter. Därför har jag nu köpt en skrubbsten och en kräm som jag kan använda. Vi får väl se om det funkar. Jag hoppas på det. Dessutom har jag köpt min första amerikanske tidning, en Cosmopolitan, så nu har jag något skoj att läsa med.

Nej, nu kallar jobbet. Vi får väl se lite vad som händer i eftermiddag. Emilia kommer hit till mig efter att hon har slutat jobba ikväll och det innebär IDOL! Längtar tills kvällen som bara den nu!

I'll see you soon then

Eftermiddagen och kvällen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. För det första så fick jag inte njuta av mina sista 30 ”egna” minuter, utan jag var tvungen att hoppa in i bilen och hämta dottern på skolan. Hon hade nämligen missat bussen. För det andra hade sonen väldigt mycket läxor, som jag dessutom behövde hjälpa till mycket på. Jag vet inte hur många timmar vi satt med det, men fler än två i alla fall. För det tredje så blev det ingen film eftersom det inte fanns någon tid kvar till det. Så nej, eftermiddagen och kvällen blev inte som jag hade tänkt mig.

Jag berättade ju tidigare att jag inte hade fått så mycket sömn i natt. Jag kan väl avslöja att jag sov nog kanske två och en halv timma i natt…! Detta gjorde att när klockan var fyra på eftermiddagen, och vi precis skulle sätta igång med läxorna, dog min energi. Bara så där, pang bom! Jag hade bara velat gå och lägga mig och sova, eller krupit ner under täcket och myst, men nej det var bara att bita ihop och fortsätta att jobba. Härligt…

Kvällen fick faktiskt ett ganska så trevligt avslut. Jag berättade för min värdmamma om mina kommande planer inför helgen. Jag och några brudar här, antagligen Kristine och Emilia, ska nog ut och käka på lördag kväll, så jag passade på att fråga min värdmamma om tips på restauranger. Hon är verkligen super när man vill ut på äventyr och testa nya saker, för hon känner till området, och även Los Angeles, hur bra som helst.  Hon bara sprudlar ur sig tips. Jag fick en hel bunt papper med tips på olika restauranger jag kan testa. Vi får väl helt enkelt se vilken det blir nu på lördag. Min värdmamma tipsade om en sportbar och restaurang som vi kan gå till om vi vill träffa killar. Hmm, det kanske skulle kunna vara något med tanke på att vi alla är singlar… Pappa, vad har du gett dig in på? Din dotter befinner sig på andra sidan jordklotet, så hur ska du nu kunna beskydda henna och godkänna alla amerikanare? Nej du, du skulle nog tänkt på detta lite tidigare… Inte mitt problem. Mamma, det är väl bara att köra på eller? Jag lovar att jag kommer hem. Du behöver inte vara orolig söta mamma. Sverige är mitt hem, och du vet ju hur bra jag trivs hemma.

Imorgon hoppas jag på en ny springtur. Jag älskar verkligen de stunder jag har för mig själv, då jag bara kan koncentrera mig på mig själv och ingen annan. Däremot är jag en väldigt sällskapssjuk människa. Samtidigt som jag tycker att det är oerhört skönt att vara ensam ibland (läs IBLAND, alltså inte ofta), skriker min kropp och själ efter sällskap dagarna i ända. Jag blir lycklig och glad när jag har människor runt omkring mig. Då trivs jag som bäst. Sverige, har ni vägarna förbi Los Angeles måste ni höra av er till mig. Har ni inte vägarna förbi, får ni se till att ha det! Jag vill ha besök!!! Så ni som till och med bara har nämnt det att det vore skoj, kom hit bara!

Min värdfamilj har Wii, och idag såg jag att dem hade Wii Fit. Det måste jag verkligen testa snart. Det är ju perfekt underhållning om man är uttråkad och inte har någon aning om vad man ska ta sig till. Bara att sätta på spelet och träna. Jag vet inte riktigt vad det finns för olika typer av träningssätt, men det återstår att se.

Nu blir det nog lite Sex And The City för min del. Ovanligt va?

I'll see you soon then

Ja, nu är det bara 30 minuter kvar innan barnen kommer hem ifrån skolan. 30 sköna och lugna sådana. Jag har precis fixat lite lunch så det blir väl till att äta den och sitta lite vida datorn innan de kommer hem.

Träningen var hus skön som helst! Tog en lång och härlig powerwalk utmed stranden nere i Redondo Beach som även idag avslutades med lite hopp i trappan. Jag hade fortfarande inte fått nog av träningen när jag kom hem utan fortsatte med ett styrketräningsprogram för hela kroppen där du bara använder din egen kropp som motstånd, det vill säga inga andra redskap än dig själv. Jag gillar sådana övningar mer än att stå på ett gym och lyfta vikter. Träningspasset avslutades med en skön och avslappnande stretchning.

Nu är jag nyduschad och fräsch, fräsch var något som jag verkligen inte var innan, så nu blir det lunch. Vi får väl se vad eftermiddagen och kvällen bjuder på. Hoppas att det kanske kan bli den första filmen i Stieg Larsson-serien, fast på engelska då förstås. Dottern håller på och läser de böckerna, och när jag berättade att dem fanns på film ville hon verkligen se dem. Böckerna hade jag också tänkt läsa, för de ska tydligen vara ännu bättre, så det får jag ta tag senare. Så hoppas, hoppas, hoppas att de inte har så mycket läxor och att de fortfarande vill se den första. Stieg Larssonfilmerna är nog det bästa som har gjorts i filmväg i Sverige. Alla håller säkerligen inte med om det, men det är vad jag tycker. Tillsammans med alla söta barnfilmer som vi också har. De får man inte glömma bort.

I'll see you soon then