Nana Björnberg

Efter att jag och Emilia hade kommit hem ifrån ishallen, var det dags för att ta igen lite sömn. Trodde vi ja… I och för sig fick sig Emilia lite sömn, men inget sådant för mig. Självklart satte jag på datorn för att kika runt lite. Vips som det är börjar jag chatta med två goa fulla brudar, nämligen Elin Thuresson och Malin Claesson. Det går inte att beskriva hur glad jag blev av det. För att ni ska få lite bakgrund till varför jag blev så glad kan jag ju säga som så här – sätt er in i situiationen där ni varken har hört eller sett två människor som ni tycker om väldigt mycket på exakt 48 dagar och sedan helt plötsligt sitter du där på Skype och ser dem och pratar med dem på ”riktigt”. Hur gött som helst! Sjävklart började böl-Nana gråta, tårar av glädje att få prata med två av mina bästa vänner. Malin och Elin hade kommit hem ifrån MÖSA och var lite COCONAKAS. Glada var de av allra högsta grad. Jag fick dessutom hälsa på deras söta mammor, mamma Eva och mamma Yvonne. Mitt i allt snack stängdes min dampdator ner, helt utan anledning. Den bara slocknade. Det kom inte bara en svordom ifrån mig då, det ska gudarna veta. Jag ville ju fortsätta att skypa med dem. Tyvärr så blev det inget mer prat med dem efter det, men det behövde ju faktiskt i och för sig fixa i ordning sig till kvällens festande. Vissa har det bra och kan festa på kvällarna, medan en annan håller dig till te. Jag nämner inga namn, men jag tror att ni kan gissa vem jag är…

Kärlek systrar, kärlek!

Skype var inte slut där, utan fyllesnacket fortsatta med Putte, Fsson, Robert och Stas (jag tror inte att jag har glömt någon). Precis som Malin och Elin hade de också gått MÖSA, tillsammans dessutom. Jädrar vad skoj det verkade som de hade haft, och det roliga tog nog inte slut där… De var hemma hos Stas och skulle förfesta innan det var dags för partaj nere i el centro de Ulricehamn, Coco Thai. Likadant som det var med Elin och Malin så hade jag inte pratat med dem på evigheter heller, så det var jädrigt skoj! Jag ville också vara med och festa! Det kanske är dags att ge upp USA för att få festa hemma som vanligt…?

Gick ni på den lätta?! Det hoppas jag verkligen inte. Jag är ju bruden som inte ger upp i första taget. Även om det hade varit skitskoj, och jag önskar verkligen att det var lika lätt att festa här som hemma, så tänker jag ju inte åka hem bara för det. Det är ju bara att ta igen det när jag kommer hem sedan. Det är ju inte svårare än så.

Det blev även lite fortsättning på facebookchatten. Den funkar fint den med. Emilia låg och sov jämte mig, och tittade upp emellanåt. Efter det var det dags för en snabbdusch innan det var dags för Skandinaverna att våldgästa IKEA...

I'll see you soon then