Nana Björnberg

Ännu en natt med lite sömn. Jag som verkligen trodde att jag skulle kunna sova riktigt bra i natt, men så blev inte fallet. Jag blev aldrig trött! Det var inte för att jag låg och tänkte på allt som händer och sker, eller allt som jag inte få ta del av, som det annars brukar vara, utan i natt var jag helt enkelt inte trött. Det här med att sova lite början nästan bli en vana, och det börjar göra mig lite orolig. Visst, jag klara mig i regel ganska bra på lite sömn, men då är det under en kortare tid. Nu pratar vi om ett år här. Hur ska jag klara detta år om jag inte lär mig att sova…? Nej, ikväll ska jag nog testa ett av de sömnpillren mamma skickade med som jag kunde ta i nödfall, och detta känns som ett nödfall.

 

Följden av nattens minisömn var att jag valde att sova i bilen, istället för att träna, under tiden som dottern hade sin träning i morses. Det fanns ingen chans att jag skulle ge mig in på ett tufft pass i gymmet med toklite sömn i bagaget. I bilen lyckades jag allt sova ett tag, vilket var hur skönt som helst. Även om bilen inte är det bekvämaste stället att sova på, så är det bättre än ingenting alls.

 

 

När jag sedan kom hem hade jag tänkt att jag skulle vila lite, förhoppningsvis sova, men det ville sig heller inte. Istället blev det till att fixa lite frukost och på med två avsnitt ur min älskade box Sex And The City. Idag för första gången jag grät till Sex And The City, pinsamt! Haha! Känslofyllda Nana var i farten. Jag vet inte riktigt varför, men tårarna bara kom. Antagligen så var det väl för att det tog slut mellan två personer som älskar varandra hur mycket som helst. För mig gör det ont att se två personer som borde vara tillsammans för resten av livet, men så händer det någonting som tyvärr gör att det inte funkar längre. Hur ska det då gå för oss andra, som inte har någon? Kommer vi kunna få det att funka? Jag vet att detta är en tv-serie men den har verkligen krupit in i mig. Jag sätter mig in i karaktärerna så himla mycket att det nästintill är lite läskigt, men jag kan inte hjälpa det. De är så underbara!

 

Nu hade jag tänkt åka till matbutiken och handla lite saker som behövdes. Efter det hade jag tänkt kompensera för morgonens missade träning. Får se vad det blir, men antagligen en powerwalk nere vid stranden. Jag får heller inte glömma att tanka!

 

Klockan är bara halv tio nu på morgonen, så jag har hela dagen framför mig. Eller, hela och hela är väl kanske inte riktigt korrekt, men fram till halv fyra i alla fall. Jag undrar hur trött jag kommer vara sedan…

 

 

 

I'll see you soon then

Nu sitter jag här, igen, med min kära lilla dator. Eller så liten är den väl kanske inte. Det är ju inte direkt den smidigaste att ha när man reser, men tur är väl det att jag inte reser så ofta då. Klockan är nu lite innan nio på kvällen och jag känner mig i fas. Jag ska nog svara på lite mail, kolla runt lite på facebook, läsa lite bloggar och självklart så blir det nog ett och ett annat Sex And The Cityavsnitt innan jag släcker lampan för att sova. Jag måste sova tidigt idag, för alarmet går på vid 3.50 imorgon bitti. Jag bytte nämligen dag med min värdmamma, så hon tog dottern i morses och så kör jag henne imorgon istället. Jag känner mig dessutom helt frisk nu så då kan jag passa på att träna.

 

Den här dagen har verkligen varit effektiv! Jag är riktigt stolt över mig själv, och lite imponerad. Har tränat riktigt bra och städat och tvättat. Tummen upp för mig!

 

 

Eftermiddagen var väldigt lugn. Sonen hade redan gjort klart de flesta av sina läxor innan han kom hem, så det enda jag behövde hjälpa till med var att förhöra honom på lite ord. Jag passade sedan på att blogga lite innan det var dags för att fixa mat. Enkel sådan dessutom. Ostfyllda ravioli i tomatsås med sallad. Bara att koka pastan och sedan hälla i det i tomatsåsen. A piece of cake! Att göra en sallad är ju heller inte så komplicerat. Efter att vi hade käkat körde jag och dottern sonen till träningen och sedan åkte vi till en sportbutik. Jag älskar den butiken! Visserligen är det väldigt dyrt, men vilken kvalitet på produkterna och vad mycket snyggt de hade. Det var ju nästan så att jag blev sugen på att gå runt i träningskläder hela dagarna, för så snygga var dem. Som vanligt började jag prata med en av de tjejerna som jobbade där. Riktigt trevlig tjej. Jag och dottern hoppade även in på Starbucks. Jag för en kopp te och hon för en kaffe. Därefter blev det hemfärd och nu sitter jag här.

 

God morgon Sverige!

 

 

I'll see you soon then

 

Yes, that’s me! Städning gick som på räls, med andra ord hur fint som helst. Efter att jag hade bytt lakan, städat toaletten och torkat av lite andra ytor var det dags för en liten välförtjänt paus i form av lunch. Jag gick in till huset, fixade lunch, tog med mig den ut till mig och satte på ett avsnitt ifrån min Sex And The City-box. Det är vad jag kallar lunchmys.

 

Sedan så var det bara att ta tag i den tråkigaste biten – dammsugningen… Jag fattar inte varför det just är dammsugningen som är så tråkig. Jag tycker att det nästintill är helt okej att gå och plocka undan och städa lite smått, sådant som inte tar så lång tid. Dammsuga däremot, det ligger långt ifrån det andra. Fast, när man väl är klar är det hur skönt som helst! Dessutom är jag nästan helt klar. Jag har bara handfatet kvar, men det tar jag ikväll. Det gäller ju att spara det bästa till sist. Haha!

 

Det bästa jag visste hemma, efter att jag har städat under sommartiden, var när man senare på kvällen kröp ner under täcket med nya lakan som hade hängt ute på torkning. De luktar så otroligt gott! Pinsamt nog så tror jag att jag brukar ligga och sniffa lite smått på lakanen. Knasigt kanske, men de luktar så förbannat gott! Att ligga och sniffa på mina lakan här är inte något jag kan göra, för de hängs ju inte ut, utan de torkas i torktumlaren, så det får jag spara till nästa sommar. Ojoj, då ska jag byta och tvätta mina lakan så ofta som det bara går. Bara för att få känna den doften. Herregud, jag låter ju som en missbrukare eller något…! Inte okej!

 

 

I'll see you soon then

Rubriken kanske kommer förvirra er lite. Den står inte för ihop, alltså tillsammans, utan det är en förkortning av International House Of Pancakes (IHOP). Det är en snabbmatsrestaurang vars specialitet är just pannkakor. Det är inte någon fin restaurang så därför är ju inte kvaliteten så jättehög för den delen heller, men strunt i det.

 

Varför jag skriver ett litet inlägg om det är för att jag och Emilia var där igår och åt lunch. Jag har kört förbi det några gånger och blivit lite sugen på att testa det, men det har inte blivit så förens igår då.

 

 

Tidigare har jag inte kunnat äta pannkakor för jag har fått ont i magen. Jag vet inte varför. Jag är ju inte allergisk mot någon av ingredienserna, så det borde ju funka men det har det inte gjort. Sedan så har jag heller inte tyckt att det har varit så speciellt gott, så jag har inte saknat det på något sätt. Däremot kan jag ju inte bo i USA under ett års tid utan att ha ätit de amerikanska pannkakorna. Igår var det därför upp till bevis för att se om min mage klarade av dem, och förvånansvärt nog så gick det ganska bra. Inte så mycket magont. Det kanske till och med blir så att jag testar en gång till, och varför inte då till frukost någon morgon när man har mycket tid, vilket jag har väldigt ofta. För de flesta amerikanare är pannkakor och våfflor frukostmat, och inget annat. Dottern tittade konstigt på mig en kväll när jag förslog att de kunde göra våfflor till kvällsmat.

 

När jag och Emilia satt och kollade igenom menyn, hittade vi ett svenskt alternativ. Crepes (jag skulle tro att det är vanliga tunna pannkakor) med lingonsylt, men jag skulle ju ha amerikanska pannkakor. För mig blev det fullkornspannkakor med inbakade blåbär som serverades tillsammans med banan och ägg, men jag bytte ut äggen mot keso. Mycket goare enligt mig. Dessutom bad jag om att få lite blåbärssylt till. Det var inte det godaste jag har ätit, men det var inte så tokigt ändå. Emilia beställde mer klassiska amerikanska pannkakor med en liten gräddklick som var täckta med blåbärssylt.

 

 

 

När jag var och hämtade dottern igår ifrån skolan, för hon behövde till tandspecialisten, berättade jag för henne att jag hade varit på IHOP och ätit pannkakor. Hennes reaktion var ungefär ”Har du varit på IHOP? Det är inget bra ställe. Dessutom är inte deras pannkakor så goda”. Nehe, där ser man. Det fanns tydligen ett kafé som hete Mimi’s Café som hade mycket bättre, så jag får väl testa det någon annan gång. Det var lite ”tråkigt” att äta dem, för efter ett tag var man ganska trött på dem. Jag vet inte om det är så överhuvudtaget när det kommer till mig och äta amerikanska pannkakor, eller om det är så för att det var just på det stället och att de inte har så hög klass. Det kanske inte är en sådan dum idé att testa något annat ställe ändå. Aja, jag har i alla fall gjort min amerikanska pannkaksdebut.

 

 

I'll see you soon then

Jag klappar mig själv på axeln. Jag började morgonen med en tur ner till stranden i Redondo Beach för en spring- och powerwalktur. Hur skönt som helst! Dessutom var det inte så jättevarmt, så man svettades inte sönder. Det som är så härligt med att srpinga/powerwalka där nere är att man hela tiden möter andra människor som också motionerar. Människor i alla åldrar. Jag tillhör nog den yngre generationen. De flesta är väl 30-45 år gamla, men det finns även de som har passerat 65årssträcket. Vissa av de äldre som man möter utmed strandpromenaden skiner upp som en sol och hälsar så glatt. Det gör mig glad, så självklart hälsar jag tillbaka med ett leende. Tänk om alla kunde vara så. Allt skulle vara så lätt då. Fast i och för sig så är det väl ganska roligt med olika typer av personligheter. Det gör ju vår jord till en ganska intressant plats att bo på.

 

 

När jag var klar med turen utmed strandpromenaden fick jag syn på de ”gyllene trapporna”. Hmm, konståkningstänket kom då krypande i mitt huvud. Varför inte hoppa upp för de jämfota och på ett ben? Det är ju bra träning tänkte jag. Så självklart börjar jag hoppa upp för dem några gånger. Människorna runt omkring mig måste tyckt att jag var halvknas, men de kan ju inte kräva så mycket ifrån mig, jag är ju trots allt bara en liten svensk brud som tycker om att träna på alla dess vis. När jag sedan kom hem blev det lite styrkeövningar för magen och även en go stretchningsstund.

 

Nu har jag precis duschat och ska ta tag i att städa mitt rum och tvätta lite. Jag har bestämt att onsdagar ska bli min tvättnings- och städdag. Så jag har en rolig stund framför mig tills barnen kommer hem ifrån skolan. Så nu är det bara på med musik och så kör vi gärnet!

 

Önskar att jag istället kunde köra gärnet så här...

Ps, IDOL-tittandet hos Emilia igår var riktigt skoj. Vi hann nog med tre avsnitt innan det var dags för mig att åka hem. Vi ligger lite efter er där hemma, så avslöja inte hur det går. Det senaste programmet vi såg var den första av uttagningarna till Fredagsfinalerna. Jag tyckte att de två bästa ifrån den omgången gick vidare, nämligen Linda och Chris. Chris är väl lite sisodär, men Linda är skitcool!

 

Nej du Nana, nu får du nog allt slita dig härifrån. Time for some cleaning!

 

 

I'll see you soon then

Då var det dags för min andra dos av frukt. Det började redan i morses, men nu var det några timmar sedan så det är dags för dos nummer två.

 

Jag älskar verkligen frukt, vilket kanske heller inte är så svårt att förstå när man känner mig… Du kan äta dem som de är, du kan ha de tillsammans med mjölk, fil, yoghurt eller gröt, du kan göra en smoothie, du kan ha det som tillbehör i en sallad, du kan använda det när du lagar mat och du kan göra någon form av efterrätt/bakverk av frukt. Ja, du kan använda det till allt. I alla fall i min värld.

 

Min smoothie består av nektarin, äpple, hallon, banan och lite apeslinjuice. Skitgott!

 

Steg 1 - I med alla frukter

 

Steg 2 - I med apelsinjuicen och på med mixer

 

Enjoy!

Fy tusan vad varmt det har varit idag! Helt galet! Det har varit hela 40 grader!

 

På morgonen blev jag väckt några gånger av att hunden, och även några andra hundar, höll på och skälla som bara den. Har de ingen respekt för de som vill sova ut?! Haha! Jag lyckades somna om, och vaknade sedan strax innan tio. Hur skönt som helst! När jag då skulle gå in till huset för att fixa lite frukost, fick jag världen chock när jag kom utanför min dörr…! Det var så varmt att det kändes som att jag gick in i en bastu. Det kändes nästintill som att jag klev rakt in i en vägg av hetta! Den värmen har jag inte känt sedan jag var i Turkiet på studentresa, eller när vi hade tropisk hetta hemma i början på sommaren.

 

 

Med lite frukost satte jag mig vid datorn och började chatta med lite folk, bland annat pappa och min kusinvitamin Hannah. Jag övergav pappa på chatten, och började skypa med Hannah istället. Jag älskar skype! Det känns verkligen som att man är i rummet jämte när man faktiskt hör den andres röst. Jag fick lite uppdatering om vad som hände hemma hos henne, och den klantan avslöjade att hon antagligen har tänjt ut ett ledband… Nödvändigt Hannah, nödvändigt. Efter lite drygt en timmas prat bytte jag om till träningskläder, trotsade hettan och gav mig ut på en poweralk. Visst det var galet varmt, och jag tycker nästan att jag var lite knasig i huvudet som gav mig ut och tränade (fast jag har ju alltid varit knas, så det är väl inget nytt), men det var skönt!

 

Svettig som en gris återvände jag hem för lite stretchning och dusch. Sedan kom sonen hem. Idag hjälpte jag honom inte så mycket med läxor, för han skötte det mesta själv. Eftermiddagen har bestått av att kolla på lite film, den första Indiana Jonesfilmen. Jag och barnen åkte även och hämtade min värdmamma på bilverkstaden för hon behövde lämna in bilen på lite service. Vi återvände hem, fixade lite sallad till middag för man är ju inte så sugen på varm mat när det är så här varmt ute, och nu sitter jag här och bloggar för er. Fats jag ska lämna datorn nu för en liten stund. Jag hade tänkt svara på lite mail och så, men sonen kom hit nu och undrade om jag ville avsluta filmen som vi började på tidigare. Även om jag hellre hade velat sitta kvar vid datorn, har jag inte hjärta att säga nej. Hoppas att jag kan sova sedan. Som tur är så är det inte skitvarmt på mitt rum. Dessutom har jag en fläkt som står på för fulla muggar! Däremot vankas det för skypedejt med Björnligan (min familj, vi kallar oss själva för det) om lite drygt en timma.

 

Morsning på er Sverige!

 

 

 

 

I'll see you soon then

Igår åkte jag, Emilia och Kristine på en liten road trip inte så längt härifrån. Vi hade sagt att vi skulle försöka komma iväg strax efter nio, men tror ni vi häll det? Nepp! Vi kom nog iväg ungefär vid tio, men det gör ju inget. Huvudsaken är ju att vi kom iväg överhuvudtaget. Med GPS och vägbeskrivning var vi på G för att se vad Malibu hade att erbjuda oss tre.

 

 

Vi visste inte riktigt vart vi skulle stanna till, för det var inte riktigt så som vi hade tänkt oss på de ställen vi stannade för att ”undersöka”. Vad vi sökta var också lite oklart, men inte vad vi hittade i alla fall. Vi körde nog ner till tre olika stränder. Efter ett tag gav vi upp och körde tillbaka till ett ställe som vi hade passerat för ett tag sedan. När vi kom dit var det lunchdags så det första vi gjorde var att sätta oss på en restaurang och käka lite. Precis nedanför restaurangen (den låg uppe på en pir) var en grupp som skulle ut i kanoter och en som skulle ut på en sådan surfbräda som man står på och paddlar med en vanlig kanotpaddel. Ena guiden var riktigt fräsch. Haha!

 

 

Med lite mat i magen gick vi och hämtade våra saker i bilen och rörde oss mot stranden som låg lite bortanför piren och restaurangen. Ut med handduken, av med kläderna, på med solkräm och sedan var det dags för att njuta av solen! Det var hur skönt som helst! Jag lyckades till och med att sova en liten stund, vilket var riktigt skönt för jag hade inte sovit så många timmar natten innan. Däremot hade vi glömt en sak. Vi hade glömt att fixa en volleyboll… Det hade vart perfekt att ha med en, men det får bli nästa gång istället. Efter ett tag tröttnade jag på att bara ligga still och gick därför på en liten tur utmed vattnet. Dessutom sov nog de andra brudarna så det fanns ju inte någon jag kunde prata med… Det var faktiskt rätt så skönt att gå i mina egna tankar vid vattnet och inte behöva tänka på någon annan en mig själv. Det kanske låter lite egoistiskt, att inte behöva tänka på någon annan, men jag tror att man behöver tid till sig själv. Jag kunde stanna när jag ville, vända när jag ville, inte behöva tänka på att svara om det var någon som frågade mig något, jag kunde helt enkelt göra exakt vad jag ville och hur jag ville. Tyvärr kunde jag inte traska så långt som jag ville för det var privat strand resten av biten. Det var ju där jag egentligen hade velat gå, och se alla coola hus och vilken fräsch utsikt de har över havet, men det blev inget med det. Det var bara att vända tillbaka. Jag får se till att jag lär känna någon som har ett strandhus där så får jag åka och hälsa på istället. En mycket bra plan enligt mig. Haha!

 

 

 

Under tiden jag låg där kunde jag ju inte låta bli att se om det fanns några snyggingar där på stranden, men tyvärr så var de inte så många till antalet. Hittade en i alla fall. Barret, jag lovade ju att ta kort, så detta kort är för dig…

 

 

När vi hade solat och badat i några timmar, och förresten så var vattnet väldigt svalkande och skönt, hoppade vi in i bilen och körde in mot Santa Monica. En söndagseftermiddag när alla ska hem igen efter helgens eller dagens utflykter innebär TRAFK! Det var skitmycket bilar på vägen som skulle åt samma håll som oss, vilket gjorde att det tog mycket längre tid än vad det gjorde när vi körde i andra riktningen till Malibu. Vi klarade detta fint. Fönstren var nervevade, musiken var på och vi satt och skrek till svenska låtar. Kan det bli så mycket bättre när man kör bil i USA? Neeehääääää!

 

När vi väl kom in till Santa Monica skulle vi bara hitta en parkeringsplats nära Third Street (shoppinggatan) och sedan skulle vi vara redo och taggade för att spendera kvällen där. Vi valde dock fel fil när vi kom in till Santa Monica och hamnade därför på motorvägen, istället för att komma in till shoppingen. Detta löste vi finfint genom att ta nästa avfart och sedan rullade det bara på. Lite krångel med att hitta parkeringsplats, men tillslut hittade vi ett p-hus så sedan kunde kvällen börja.

 

Kvällen var helt underbar! Shoppingen i Santa Monica är grym! Däremot var jag duktig och höll i mina pengar. Jag köpte endast ett par sportshorts. På rean dessutom! Jag börjar bli duktig på det här med att hålla i pengarna. Det ni! Även lilla Nana som brukar vara sämst på att hålla i pengarna när det kommer till shopping, kan lära sig något nytt. Den dagen jag verkligen har pengar att spendera och jag är på shoppinghumör, ska jag dra mig in mot Santa Monica för där finns allt! Bästa stället! Dessutom är det inte bara shoppingen som är bra där, utan hela stället är underbart! Stranden är fin och den ligger inte alls långt ifrån Third Street. Det finns massor med alternativ på mat och fika där. Allt från små mysiga, till lite mer exklusivare ställen. Efter att vi hade kollat klart på vad shoppingen kunde erbjuda oss, satte vi oss ner på en söt liten restaurang för en liten middag.

 

 

 

Trötta efter den långa dagen började vi traska tillbaka mot bilen. På vägen dit blir Kristine dagens lyckligaste tjej. Kära läsare, ta mig på orden, för jag menar verkligen att hon blev världens lyckligaste tjej. Jag måste ta detta från början. Under kvällens gång när vi var inne i Santa Monica och skulle ta ett hjärtkort (vi märker alla ställen vi gillar med ett hjärta) var det två personer, en kille och en tjej, som gick i vägen för kortet. Kristine säger till mig och Emilia att vi får vänta lite tills de har försvunnit ur bild. Helt plötsligt skriker Kristine ”OMG!!!”. Jag och Emilia fattade ju ingenting. Den här killen som gick där med sin tjej, det var tydligen en av skådespelarna, Kim, ifrån den australienska tv-serien ”Home And Away”.  Varken jag eller Emilia visste vem detta var, men Kristine har följt den här serien ett tag så hon hade stenkoll på honom. Tyvärr hann han försvinna innan Kristine kunde få ta ett kort med honom. Under hela kvällen gick hon och höll ögonen öppna om hon skulle se honom igen. Det såg väldigt mörkt ut på den fronten. Vi hade gett upp vår jakt, när det plötsligt händer… Precis som i TRISS. När vi är på väg tillbaka till bilen möter vi honom och hans flickvän. Kvällen fick ett lyckligt slut. Kristine kommer kunna leva länge på detta.

 

Nästa gång jag åker till Malibu, ska jag försöka åka med någon som vet vart man ska. För jag blev besviken på stranden. Jag hade väl för höga förväntningar på Malibu, men jag ger inte upp. Jag ska hitta guldkornen. Vi får väl se lite när det blir. Kanske till nästa år när sommaren drar igång igen…

 

 

 

 

I'll see you soon then

 

Okej, gott folk! Dags för helgens andra avslöjande, och detta tycker jag personligen är några snäpp coolare än det igår…

 

Först tänkte jag bara passa på att säga att ett sms hemifrån värmer otroligt mycket. Jag har fått flera sms, och jag har svarat på dem flesta. Förlåt pappa om du får betala lite, men jag tror innerst inne at du tycker att jag är värd det. Det kan ju bli mitt lilla belastningskonto nu hemma eftersom ni har ”förlorat” belastningen på glass- och fruktkontot. Haha! I morses när jag vaknade hade jag fått ett sms från min häxmoster Helena och ett ifrån Elins söta mamma Eva. Tack!

 

Back to avslöjandet… Idag, om ungefär 20 minuter kommer Emilia hit för att plocka upp mig, då ska vi bege oss mot Kristines hus för att plocka upp henne, sedan ska vi fortsätta på stranden. Skönt va? Däremot är det inte vilken strand som helst, utan vi ska till MALIBU!!! Oo yeah, you heard me! Malibu är stället där tydligen alla rika hänger. Många av dagens kändisar brukar hålla till där på semester. Många har sitt sommarhus där. Min värdpappa berättade att man kunde se Pierce Brosnans hus ifrån stranden…

 

Malibu har alltid varit ett ställe som jag vill besöka, just för att det är där alla kändisar håller till. I alla fall enligt många skvallertidningar. Jag hoppas på att det blir en grym dag på stranden. Vädret är med oss den här helgen. Det är sommarvärme här nu för att vara Kalifornien, så vi ska utnyttja detta till fullo. Självklart kommer kameran åka med om, så att jag kan vara redo att leka lite paparazzi i sanden.

 

Tro mig, uppdatering kommer. Var så säker!

 

Så här ser Santa Monicas beach ut, vi får väl se hur Malibu ser ut...

I'll see you son then

Nja, det kan jag väl inte direkt påstå att det gör. Inte när det har med min sånginsats att göra. Idag åkte som sagt jag, Emilia och Caroline in till Downtown L.A. för att sjunga lite svenska julsånger. Vi skulle träffas hemma hos en av dem som var lite ansvarig över det hela. Det var bara att plugga in adressen i GPS:n, som jag för övrigt har med mig vart jag än åker, och köra mot Santa Monica. Det gick jättebra att köra dit, med ett litet undantag. Jag missade en avfart så vi fick ta en liten omväg, men det gick bra tillslut och vi hittade dit så det var ju lugna puckar.

 

Väl på plats i huset var det två kvinnor i 35-45årsåldern, svenska, som mötte upp oss. Den ena har bott här sedan 1987 och den andra kom hit till USA år 2000, så de har ju varit med ett tag om man jämför med oss. De välkomnade oss med öppna armar och var helt underbara! Vi snackade om allt möjligt. USA och dess galenheter, men inte minst så blev det väldigt mycket prat om Sverige och vår underbara mat vi har hemma. Vi fick flera tips om vart vi kan åka om vi vill ha vissa speciella svenska matvaror, så det är ju bara att planera in en dag då vi ska åka på Sverigematshopping. Efter ett tag kom det dit ytterligare en tjej, Rebecka, som visade sig komma ifrån Borås ursprungligen. Jag brister ut ”VA?! Gör du? Jag är från Ulricehamn!”. Tänk vad världen är liten. Haha!

 

 

Idag var ju första sångträffen och vi ska tydligen öva en gång i veckan, på söndagseftermiddagar. Jag ser verkligen fram emot detta! Det kommer bli grymt skoj! Jag ser redan fram emot nästa söndag för att få sjunga lite mer. Haha! Jag kanske kommer hem och är en sångtjej… Syftet med idag var att bestämma vilka låtar som vi ska ha med i Luciatåget och sjunga igenom de lite lätt så att hon som håller i det ska få en liten hake på vart vi ligger när det kommer till sång och så. Det var faktiskt lite småmysigt att stå i ett vardagsrum, i USA, och sjunga svenska julsånger. Själva Luciaframträdandet hålls främst på en julmarknad, dit det brukar komma runt 2500-3000 personer och där ska vi sjunga… SHIT! Haha! Nej men det ska verkligen bli skitskoj! Jag är taggad! Sedan så brukar det även bli lite lusseframträdande på andra svenska företag, och då får man till och med en liten slant för det. Underbart! Dessutom avslöjade dem att när det är själva Luciakröningen på julmarknaden, så brukar det vara en svensk kändis av något slag som håller i den. Coolt! De sade ett namn som de hade kanske på ”G”, men det får jag inte avslöja för inget var klart. Detta namn alltså, om det skulle bli den här personen, kommer jag att smälla av! Bokstavligt talat! Jag ska hålla alla ben jag har i hela kroppen! Spännande va?

 

 

Jag hade kunnat stanna kvar där hur länge som helst, för de två kvinnorna som häll i det var hur underbara som helst, men vi tackade så mycket för oss och körde tillbaka hemåt. Inga felkörningar, utan raka spåret hem.

 

 

Nu ikväll har jag ätit på Chronic Tacos med Emilia och Kristine. En rysk au pair kom även dit och ”joinade” oss. Vi började snacka med killen som antagligen är lite ansvarig för stället. Det ser ut som att han skulle kunna vara hämtad ifrån Miami eller L.A. Ink, för han är full av tatueringar och störtskön! Han frågade vart vi kom ifrån, och vi bara ”Sverige”. Då frågar han ”Hur mår du?” på SVENSKA…! Jag tappade nästan hakan! Det visade sig att han hade bott tillsammans med några svenskar uppe i Aspen (Colorado), så det var därför han kunde lite svenska ord och fraser.

 

 

Goa och glada drog vi fyra hem till mig för en liten filmkväll. Vi såg ”Because I said so”. En romantisk komedi, typisk brudfilm. En riktigt mysig sådan.

 

Brudarna åkte hem för ett tag sedan och jag ska nog snart sova. Fast först blir det nog lite Sex And The City om jag känner mig själv rätt…

 

Imorgon bitti (min tid) avslöjar jag vad jag ska göra under hela dagen imorgon. Den karamellen får ni allt suga på i några timmar. Se nu till att njut av det som är kvar av denna söndag, vilket är ganska många timmar. Så fortsättning följer...

 

En mysig dag på Marstrand i somras

I'll see you soon then

God morgon på er! De första har väl i och för sig varit vakna i några timmar nu, men inte jag. Jag vaknade precis. Det första jag gör är att ta datorn till sängen, sätter på NRJ’s webbradio och börjar blogga. Det kanske var dags att avslöja den första händelsen i helgens planer…

 

 

Idag ska jag plocka upp Emilia och Caroline hemma hos Emilia vid ett. Efter det ska vi dra oss in mot L.A. Downtown för att (trummor…) sjunga! Jo, ni läste rätt. Vi ska sjunga. Det ’r nämligen så att vi ska delta i SWEA:s juluppträdande. Det är en organisation med vars medlemmar är svenska kvinnor i alla åldrar. Varje jul hålls det en stor julmarknad och det bjuds även på ett fint luciatåg, och vi ska vara med i detta luciatåg.

 

Nu finns det säkert dem som grämer sig: ”Vad har Nana nu gett sig in på? Hon kan ju inte sjunga?”. Nej, det är sant. Jag är inte bra på att sjunga, men jag tycker att det är roligt. Jag har alltid drömt om att jag en dag skulle bli en grym sångerska, men tyvärr tror jag inte att den drömmen kommer gå i uppfyllelse. Jag får nog istället hålla mig till publiken vid sådana evenemang istället för att hålla i dem.

 

Under min tid här i USA vill jag testa så mycket saker jag bara kan. Vissa av er hemma har sagt till mig att jag ska göra allt jag inte kan göra hemma, och det jag kan göra hemma ska jag göra tusen gånger värre. Jag vet inte om ni menade att jag skulle vara med i ett Luciatåg, men det ska jag i alla fall. Jag måste därför försöka få tag på ett Lucialinne och lite glitter. Tur är väl det att det är lite mer än två månader till uppträdandet (5 december) för då har dels tid att öva, dels tid att hitta de sakerna.

 

Vi ska träffa hemma hos någon och börja öva. I och för sig så vet jag inte hur mycket övande det blir idag, utan det kanske mest blir att träffas eftersom det är första gången idag. Jag tycker i alla fall att detta ska bli riktigt skoj! Det kommer i alla fall kännas konstigt att sjunga julsånger idag. Anledning ett – det är bara 25 september än. Anledning två – jag är i L.A, här är det sommar. Jul är snö och kallt för mig (eller i alla fall försök till det för det är ju inte så ofta vi får vara med om både kyla och snö på självaste julafton) och det kommer jag ju inte få upplev här vid jul.

 

 

Antingen ska jag varna dem om att jag är dålig på att sjunga, eller så får de upptäcka det på egen hand. Det går ju också att hålla sig lite i bakgrunden när det kommer till sången. Försöka att smälta in bland de andra. Det återstår att se…

 

Önska mig lycka till (för det behöver jag nog). Jag önskar mig själv lycka till i alla fall.

 

God Jul

I'll see you soon then

Jag är precis hemkommen från Emilia. Jag, Emilia och Caroline har haft en svennekväll som har bestått av Sunes Sommar och IDOL. Två underbara saker man kan underhålla sig med. Vilka härliga skratt det bjöds på i Sunes Sommar. Det var evigheter sedan jag såg den filmen, så det var verkligen på tiden.

 

Vet ni vad? Jag är nästan lite smått stolt över mig själv. Jag sade ju innan att jag skulle försöka ta det lite lugnt på med promenad, och det lyckades jag med! Jag börjar ju faktiskt att hålla de sakerna jag säger till mig själv. Än så länge så har det ju bara kommit till shoppingen, att inte spendera så mycket pengar, och så då idag med att ta det lilla lugna på promenixen. Jag var ute och gick lugnt med musik i öronen i lite drygt en timma. Hur skönt som helst! När jag har på musik och är för mig själv är det som om jag är i en helt annan värld, där ingen kan störa mig eller säga till mig att göra si eller så, utan det är bara jag och mina egna tankar. En av de första låtarna som kom på var ”We No Speak Americano”. Det första jag tänkte på när jag hörde den låten var er brudar. Hur mycket har inte vi dansat till den låten om jag får fråga? Så mycket man bara kan! Det blev nästan som en liten nostalgitripp tillbaka till våra förfester där vi bara körde på! Underbart!

 

Nyår 09/10 hos mig

När jag kom tillbaka hem slog jag mig ner framför tv:n och stretchade lite. Det börjar bli lite smått en standard att stretcha. Tidigare när jag åkte konståkningen var det verkligen en del av vardagen att stretcha och öva vighet, men sedan dess har det varit väldigt dåligt med det. Nu kan det nog bli ändring på det. Jag ska jobba på det i alla fall. Efter ett tag kom dottern hem och sedan blev det en dusch på det.

 

Eftermiddagen var väldigt slö. Den var en blandning av dator, tv och min bok. Just nu läser jag The Last Song skriven av Nicholas Sparks. Den är hur söt som helst! Så den boken är det inga problem med att läsa. Värdmamman kom hem med lite mat ifrån ett mexikanskt ställe som heter Rubio’s. För mig blev det en burito fylld med kyckling och stekta grönsaker, riktigt gott. Därefter började jag och min värdpappa undersöka lite alternativ på telefonabonnemang och sådana saker till mig. Min pappa har skickat över en telefon nu från Sverige som borde komma inom några dagar, och till den ska jag då fixa ett amerikanskt SIM-kort och sedan bestämma mig för hur jag ska sköta det andra, det vill säga att ringa och sms:a. Det är inte lika lätt som det är i Sverige, utan det är skitkrångligt! I alla fall enligt mig. Jag hoppas dock att det löser sig snart, för det är lite jobbigt att inte ha någon telefon som jag kan använda här i USA. Jag har ju igång min svenska, och vill även fortsätta att ha det, så att jag kan skicka sms till er där hemma ibland. Dessutom är det ju grymt skoj att få ett sms från er med (blink, blink).

 

Nu är det ganska sent här hos mig. Klockan är snart ett mitt i natten, men innan jag ska sova blir det nog att svara på lite mail. Jag har inte gjort det på några dagar nu, så det finns några stycken i inkorgen. God morgon!

 

 

Ps. Imorgon avslöjar jag den första delen av helgens planer…

 

 

I'll see you soon then

Ja, som rubriken säger så var sömnen på min sida i natt. Jag lyckades sova ungefär nio och en halv timma, och det mina vänner det är grymt bra för att vara Nana! Jag var inte så pigg igår så jag knarkade först två tabletter som skulle underlätta mitt onda i magen och sedan innan jag gick och lade mig tog jag ytterligare en tablett som skulle ta bort min feber och lite sådant. Det var kanske därför som jag sov så gott.

Något som det alltid finns gott om här i huset är färsk frukt, och det gillar jag. Därför kunde jag och Emilia få till en riktig god fruktsallad när hon kom hit, men den hade verkligen inte blivit densamma utan jordgubbarna som hon hade med sig. Under dessa veckor som jag har lärt känna Emilia har jag fått reda på att hon inte har sett några filmer som man bara måste se. I alla fall enligt mig. Så med lite yoghurt med fruktsallad var vi redo för att se första filmen på listan – The Proposal. Jag såg ju den bara för någon dag sedan, men den kan jag se om och om igen. Jag tror nog att hon tyckte den var ganska rolig, för vi fick oss allt flera goa skratt!

 

 

 

 

Efter att vi hade degat oss framför filmen drog vi oss ner mot Redondo Beach i förhoppning på att det skulle vara soligt där. Vet ni vad? Solen var på vår sida. Så vi passade på att ta en härlig promenad i sanden och prata om allt möjligt. Jag kan säga så här, vi har brutit isen nu när det kommer till alla samtalsämnen som kanske inte är det första man pratar om när man inte känt varandra så länge. Mycket trevlig pratstund! Klockan tickade på och det var dags för lunch, så jag introducerade Emilia för Chronic Tacos. Riktigt gött käk och billigt som bara den med! Som au pair tjänar man ju inte mängder med pengar, så bli inte förvånad nu, men vi går faktiskt inte på lyxrestaurang varje dag och agerar Hollywoodfruar. Vi är bara några simpla brudar som tar hand om barn. Så ser vardagen ut nu i alla fall, i framtiden får vi väl se… Nej då, skojade bara! Vi hann även med ett litet stopp på Yogurtland innan Emilia släppte av mig hemma.

 

 

 

När jag kom hem frågade min värdmamma mig, som jobbade hemifrån idag, om jag kunde dra mig mot matbutiken och handla lite frukt. Jag som tycker att det är roligt att åka och handla sade ja och brummade iväg mot matbutiken. Hon sade att jag kunde ta vad jag ville ha eftersom jag är den som äter mest frukt i familjen, så det var ju bara att välja och braka. Det hela slutade med att jag kom hem med hallon, äpplen, apelsiner, nektariner och bananer.

 

Strax efter att jag hade kommit hem, kom även barnen hem. Idag var ytterligare en sådan dag som jag inte behövde hjälpa sonen med så mycket läxor, utan han skötte det mesta på egen hand. Jag var ändå intresserad av vad han satt och pluggade på, så jag slog mig ner jämte honom och började läsa om kroppens celler och dess funktioner frivilligt...! Det var faktiskt inte så tokigt, och dessutom var det nästan lite småroligt när jag märkte att jag kom ihåg det mesta ifrån Agnes lektioner.

 

Nu kommer vi till dagens ”söthet”. Dottern älskar att läsa, så det gör hon varje dag frivilligt. Sonen å andra sidan tycker inte att det är lika underhållande, men han måste läsa varje dag. Jag läste jättemycket när jag var yngre. Jag kallade mig själv för bokmalen eftersom jag slukade böcker. Det senaste året har det inte riktigt funnits tid eller intresse av att sätta sig ner med en bok och bara läsa på, men jag har alltid tyckt att det har varit avkopplande att få släppa vardagen och komma in till en annan värld. Nu återkommer jag till styckets början, själva ”sötheten”. Vi tre, jag, dottern och sonen, satt i vardagsrummet och läste våra böcker samtidigt. Barnen satt i var sin soffa och jag satt på golvet och stretchade samtidigt. Jag tyckte att det var lite smågulligt av oss. Värdmamman tyckte att vi var väldigt duktiga och sade ”Åhh, här sitter mina tre barn och läser sina böcker”. Lade ni märke till hennes TRE barn…? Ja, jag är nog en del i deras familj.

 

Magen var inte riktigt med mig på kvällen heller så det fick bli lite favoritkvällsmat a la Nana, nämligen fruktsallad med keso. Jag myste självklart till det med en kopp te. Barnen fixade våfflor till sig själva till kvällsmat och jag satt med dem vid bordet.

 

 

I natt tror jag verkligen att jag kommer sova gott. Jag har sovit runt sju timmar på två nätter, så någon natt borde ju tröttheten ta ut sig. Dessutom känner jag mig helt slut, så ikväll blir det nog inte sent. Morgondagens planer ser ut som sådan att jag ska plocka upp dottern på skolan under hennes hål och så ska vi dra oss mot ishallen för att träna lite. Träna och träna kan jag väl inte kalla det jag gör, utan jag glider mest runt. Tyvärr har jag inte slipat mina skridskor än, men det får gå ändå. Sedan ska jag även ta mig mot banken för att lösa in min lön. Kvällen är fortfarande oplanerad. Något lugnt blir det i alla fall. Nu till helgen har jag grymt bra planer, men de tänker jag inte avslöja en torsdagskväll som denna. Den karamellen får ni allt suga på ett tag till.

 

Trevlig fredag! Jag önskar mig själv lycka till med sömnen…

 

 

I'll see you soon then

Idag är det torsdag och solen skiner här i Los Angeles. Ovanligt? Nej, faktiskt inte. Däremot så är det inte sol från morgon till kväll här, utan solen brukar komma fram någon gång på förmiddagen. Det brukar också vara så att det är soligt uppe hos mig (området där jag bor i ligger ganska högt upp), men om man drar sig ner mot havet så är det disigt. Som tur är så brukar det spricka upp lite senare på dagen.

 

Hur gick det då med min förhoppning om att få en bra nattsömn? Åt skogen! Jag låg och var helt speedad när jag skulle sova. Hur jobbigt som helst! Ibland förstår jag mig inte på mig själv! Jag hade ju inte direkt sovit så många timmar natten innan så därför trodde jag att jag skulle sova som en stock (stocken Malin, fattar du? Haha!) men så blev det inte. Jag låg bara och vred och vände på mig i sängen. Tillslut tröttnade jag och gick till badrummet för att tvätta ansiktet. Huvudet, eller hjärnfabriken som man också skulle kunna kalla den, jobbade på högvarv. För att få ur alla tankar i huvudet testade jag att skriva ner dem, och det funkade faktiskt lite grann. Jag blev väl inte jättemycket tröttare, men det var i alla fall ett steg i rätt riktning. Dessutom kände jag lite press på att jag var tvungen att somna, för alarmet skulle ju ringa vid 3.50…

 

Tillslut somnade jag. Klockan var nog nästan två, så det blev ju inte alls många timmars sömn. Vaknade med ont i halsen och trött som bara den, men det var bara upp och hoppa och gilla läget. Sätta sig i bilen, köra till ishallen, sova under tiden dottern tränade, köra hem, köra barnen till skolan och sedan hem.

 

 

Nu sitter jag här med en kopp te och väntar på att min kära dalmås ska komma. Vi tänkte ha lite frukostmys. Får dock se hur mycket mys det blir, magen spelar mig ett spratt idag. Det är härligt ändå att få lite sällskap. Jag måste nämligen hålla mig hemma de första timmarna idag eftersom det kommer några som ska byta ut vissa dörrar här i huset.

 

Nu kom hon, så nu blir det göttigött!

 

 

I'll see you soon then

Nja, riktigt så farligt är det väl inte med mig om jag ska vara ärlig. Jag är ”bara” lite förkyld, men idag har jag velat vara lite svag och ynklig. Så idag har det bara varit en slappardag där jag nästintill inte har gjort något speciellt.

 

Jag började morgonen med att spendera tid med min älskade vän Dator. Vi spenderar ganska mycket tid tillsammans nu för tiden. Jag känner mig inte så ensam när vi är i närheten av varandra. Chattade med lite folk hemifrån vilket var lika skoj och trevligt som vanligt! Det är extra skoj när man snackar med de som man inte har pratat med på ett tag.

 

Efter en jobbig natt ville jag göra något för min egen skull, därför tog jag bilen upp till Blockbuster (stället där man hyr film) för att hyra Sex And The City 2. Som ni säkert redan har förstått så är det något speciellt mellan mig och just Sex And The City. Vi förstår varandra. Däremot visade det sig tyvärr att filmen inte har kommit ut på hyrfilm än, utan jag får vänta i en månad till.

 

Jag hade verkligen ställt in mig på att jag skulle se den filmen, och ingen annan, så därför åkte jag hem filmlös. Jag valde en hemma istället. Ingen mindre än King Arthur. Den handlar om den store Arthur som stred för sitt folk under tiden då det Romerska Riket fanns. Det var väldigt länge sedan jag såg den, men herregud vad bra den är! Många har nog någon form av favoritgenrer när det kommer till filmer, men jag tror nog inte att jag är inne på bara en utan jag älskar massor med olika filmer. Fast alla mina filmer som jag tycker om har något gemensamt, de är skitbra och säger mig något.

 

 

 

Vad är det då som gör att King Arthur är så bra? Jo ni, det finns flera anledningar till det. Jag är helt fascinerad av hur de har fått ihop den filmen. Det är hur många statister som helst. Tänk då på alla kläder som måste tillverkas. Tänk på alla som jobbar för att få ihop filmen. Miljön som King Arthur utspelar sig i är helt underbar! Så himla vacker! Jag sitter på helspänn genom hela filmen. Jag blir helt tagen av hur människor lägger ner hela sin själv och offrar sitt liv för sitt folk. Tänk bara på vilket mod det måste krävas för att springa rakt emot an annan armé och man är väl medveten om att man kanske inte kommer komma ifrån striden levande. Det finns ingen tid till att vara rädd, för då kommer man definitivt inte överleva. Borde de inte varit livrädda för att dö? Tänk på alla de hade hemma, sin familj. Så jag passar på att skicka en tanke till de som offrar sitt liv för någon annan. Om det görs på ett ”vettigt” sätt vill säga.

 

King Arthur handlar hela tiden om att man inte ska svika sitt folk. Man ska inte lämna någon efter, utan kämpa för varenda en. Det är också en väldigt stark brödrakärlek mellan de som strider. Never leave a man behind.

 

Ytterligare en sak som gör King Arthur till en toppenfilm är musiken. Jag är kär i musiken! Den är oerhört vacker och tar verkligen filmen till nästa nivå. Första gången jag såg filmen visste jag direkt att det var till den filmen som mitt nästa konståkningsprogram skulle åkas till. De senaste åren var det jag som kom med förslag till min tränare vilken musik jag ville åka till. Hon godkände King Arthur direkt. Min mamma sydde en grymt snygg klänning till det programmet. För övrigt så är det hon som har sytt mina klänningar/dräkter genom de åren som jag har åkt. Mamma är riktigt duktig! Tack! Däremot har mamma sagt några gånger att vi kan ju faktiskt sälja klänningarna/dräkterna och tjäna lite pengar, men det har jag sagt NEJ till. Aldrig i livet! De är så fina, så de vill jag ha kvar. Så det så!

 

 

Några favoritcitat ur King Arthur:

 

”There is no worse death than the end of hope.”

 

“What tomorrow brings, we cannot know.”

 

“There will always be a battlefield.”

 

“Seize the freedom you have earned and live it for both of us.”

 

“I now know that all blood I have shed, all the lives I have taken, have lead me to this moment.”

 

“Without faith, without belief in something, what are we?”

 

Mitt i filmen tog jag en liten paus och åkte och handlade lite varor I matbutiken. Återvände hem och såg klart på filmen. Kort därefter kom sonen hem. Idag behövde jag inte hjälpa till så mycket med läxorna, utan han skötte det mesta själv. Jag fanns mest där som ett stöd. Det jag hjälpte till mest med var Language Arts. Det är som vårt ämne svenska, det vill säga grammatik och sådana saker på vårt modersmål. Jag fixade lite mat, och sedan skjutsade jag sonen till hans träning. Återvände hem, fast jag gjorde ett litet snabbstopp på glassbutiken Cold Stone för jag behövde kyla ner min onda hals, och umgicks med dottern och min värdmamma lite innan jag gick ut till mig.

 

Nu är klockan snart halv elva här på kvällen och jag ska nog försöka sova snart. Jag skulle egentligen kört dottern till hennes träning nu i morses, men jag bytte dag så jag ska göra det imorgon bitti. Så det kanske vore bra att få några timmars sömn innan klockan ringer vid 3.50…! Imorgon kommer jag inte träna. Det känner jag redan nu. Ska bli lite friskare först. Hoppas det sker snart, för jag känner redan att träningsabstinensen stiger för varje timme och det är väl bra?

 

 

I'll see you soon then

Igår var det som sagt en dag då jag tog den som kom. Efter att jag hade svarat på lite mail och så, drog jag ner till stranden för att möta upp Emilia för en powerwalk. Vi brukar alltid samåka, men den här gången bestämde vi att vi skulle träffas vid piren nere i Redondo Beach. Det verkade som en bra mötesplats tyckte vi bägge två. Jag brummade ner, taggad för att träna och prata med min kära dalabo. Snål som jag är kör jag runt i området och försöker hitta en parkeringsplats där man inte behöver betala. Varför betala och stå nära piren, när man kan stå gratis på ett ställe som dessutom ligger lite längre bort så att du får lite extra motion?

 

 

Efter en kort springtur kommer jag fram till piren, men där såg jag ingen Emilia. Vi hade ju inte bestämt någon speciell mötesplats, utan vi hade bara sagt piren. Jag har heller ingen amerikansk telefon så jag kunde inte ringa henne. Jag började därför springa runt ute på piren för att se om hon kanske letade efter mig. Jag sprang och powerwalkade nog runt i kanske 45 minuter. Jag var precis på väg att ge upp och åka hem, när jag möter henne när jag är på väg mot bilen för att åka hem. Ojoj, sicken lättnad det var! Jag fortsatte mitt träningspass med en härlig powerwalk med Emilia. Vi gick utmed båthamnen, som för övrigt inte är så jättefin. Solen var en skapelse som inte var på vår sida, utan den gömde sig bakom molnen hela dagen!

 

Jag drog sedan hem, stretchade framför slutet av The Proposal, duschade, tittade helt klart på filmen, käkade lite lunch och sedan kom sonen hem. Då var det läxdags. Som tur var så hade han inte fått så jättemycket läxor och dessutom gick det ganska bra för honom, vilket var väldigt skönt. Jag och barnen körde sedan mot Panda Express (en asiatisk snabbmatskedja) för att handla lite mat till dem. Jag skulle möta upp ett helt gäng med andra au pairer på en thairestaurang lite senare, så jag skulle inget ha.

 

När vi kom hem fixade jag i ordning mig och sedan styrde jag mot Emilias hus för att plocka upp henne, sedan till Kristine, sedan en tysk tjej vid namn Josefine och därefter drog vi oss mot restaurangen. Trots att vi var runt 30 minuter sena, så hade inte alla kommit än så vi väntade utanför på att de flesta skulle anlända. Till slut satte vi oss ner vid vårat 13mannabord för en grymt god middag! Jag käkade nudlar med lite stekta grönsaker och kyckling. Hur gott som helst! Dessutom var det riktigt billigt med, så det var ju ännu bättre!

 

 

Jag var helt slut i kropp och själ när vi körde hem, så det var riktigt skönt att komma hem. Eftersom vi var ett så pass stort sällskap hann man inte prata med alla tjejer, men de man hann med var riktigt trevliga. Jag får väl se när vi ses nästa gång. En go dag!

 

 

I'll see you soon then

Efter nästintill en sömnlös natt är jag nu vaken. Somnade vid halv fem i morses och nu vaknade vad halv tio. Inte många timmars sömn där inte. Tur att tidsskillnaden till Sverige gjorde att jag kunde prata med vissa hemma. Tack Barret och pappa!

 

Jag tror att jag håller på att bli lite förkyld. Täppt i näsan och lite ont i halsen är vad som spökar i min kropp. Jag har varit förkyld halva våren och hela sommaren titt som tätt, men nu var det ett tag sedan så det kanske är dags. Jag ska försöka bota det med en mysdag med film och några koppar te.

 

Direkt när jag vaknade i morses kände jag ett sug efter svensk radio! Jag ville höra lite svenska röster och även höra vilka låtar som spelas hemma nu. Alltid när jag kör någonstans här i L.A. är radion på högsta volym och jag sjunger de vackraste toner man kan höra… Det kanske inte riktigt är sant, men jag kan ju i alla fall få låtsas att jag är bra på att sjunga. Jag hade velat ha The Voice som radiokanal, men den funkade inte så det fick bli NRJ istället. Det är hur bra som helst att man kan lyssna på radio via datorn.

 

Jag har nog fått en ny liten favoritlåt här i USA tror jag; Bruno Mars med Just The Way You Are. Den låten är så himla fin. Det är precis vad man vill att ens älskade ska säga. Gissa nu vilken låt som spelades så fort jag fick på NRJ… Jo, Just The Way You Are med Bruno Mars. Åhh, jag älskar den. Varje gång den spelas på radion när jag sitter i bilen, vrider jag upp volymen och sjunger som bara den!

 

http://www.youtube.com/watch?v=LjhCEhWiKXk

 

ooo-hhhhh

oooo-hhhh

Oh her eyes, her eyes make the stars look like they're not shining.

Her hair, her hair falls perfectly without her trying.

She's so beautiful, and I tell her everyday.

Yeaaa. I know, I know when I compliment her she won't believe me.

And it's so, it's so sad to think that she don't see what i see.

But everytime she ask me 'Do I look okay?' I say..

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile (smile, smile) the whole world stops

and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa!

Her lips, her lips I could kiss them all day if she let me.

Her laugh, her laugh she hates but I think it's so sexy.

She's so beautiful, and I tell her everyday.

Ohhh you know, you know, you know, I'd never ask you to change.

If perfect's what your searching for then just stay the same.

Sooo don't even bother asking if you look okay, you know I'll say...

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile (smile, smile) the whole world stops

and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

The way you are.

The way you are.

Girl you're amazing, just the way you are.

When I see your face, there's not a thing that I would change.

Cause you're amazing just the way you are.

And when you smile, the whole world stops and stares for a while.

Cause girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa.

I'll see you soon then

Ibland går det inte att beskriva med ord hur mycket man älskar vissa personer i ens liv, till och med vissa saker.

 

Just nu älskar jag min familj, min hund, min släkt, mina vänner, mitt rum, hus och vår underbara trädgård, Torgstallet, Ulricehamn, andra mysiga städer i Sverige, Sverige, myskvällar, tacos, mina egna scones, filmkvällar, fester, Sveriges natur, regnet (fast bara ibland), raggsockar, vår charmiga toa hemma som inte har något riktigt lås och där man får skriva på väggarna, rågflingor…

 

 

Kärlek är något av det finaste som finns på denna jord. Så ta vara på den och på alla ni älskar!

 

 

I'll see you soon then

Jag har alltid haft svårt för att sova. Till och med morgonen efter man har varit ute och festat. Att sova ligger nog inte i min natur. Självklart finns det undantag, men de är väldigt sällsynta. Däremot älskar jag att ligga kvar i sängen och götta sig efter att man har vaknat. Det finns nog inget skönare än då man vet att man inte har någon tid att passa, så att man kan ligga kvar och dra sig i en hel evighet. När det sedan börjar kurra allt för mycket i magen, det är först då det kanske är dags att gå upp eller om det kanske går att fjäska in sig hos någon som kan fixa frukost åt en. Det kan nog bli lite svårt här för mig. Så vida inte min nallebjörn kan tänka sig att ställa upp.

 

 

Precis som igår satte jag alarmet på klockan nio. Jag myste till det med ett avsnitt från min favoritserie – Sex and the City. Gick in till köket och fixade lite frukost. Frukosten är den mysigaste måltiden. Speciellt när man har tid till att bara sitta ner och ta det lugnt, och inte stressa iväg till skolan eller jobbet. Jag tog med mig frukosten ut till mitt rum och satte på ytterligare ett Sex and the Cityavsnitt. Jag kan inte få nog av den serien. Vad ska jag ta mig till när jag har tagit mig igenom hela boxen? Antagligen börja om från början… Haha!

 

Nu sitter jag här uppe på min säng, som för övrigt är ganska hög och funderar på vad jag ska hitta på idag. Vad jag behöver göra är att städa klart mitt rum. Jag orkade inte ta tag i badrummet igår, så det är en sak som står på listan. Sedan ska jag nog försöka hinna med en springtur eller kanske en powerwalk. Någon form av träning i alla fall. Jag kanske ska försöka titta klart på The Proposal för den hann jag inte se klart igår. Jag tar den här dagen som den kommer. Vad jag däremot vet är att halv åtta ikväll ska jag möta ett helt gäng andra au pairer på en restaurang nere i Manhattan Beach. Det ska bli riktigt skoj!

 

Nu ska jag nog försöka svara på lite mail och sedan ta tag i dagen. God bless you! (Jag kände för att vara lite amerikansk mot er. Haha!)

 

 

I'll see you soon then

Jag berättade ju i det förra inlägget att när jag vaknade i morses så vaknade jag med en känsla av att jag ville hem! Hem till Sverige och krama mamma och pappa. Den känslan försvann under tiden jag sprang. Löpning, eller träning överhuvudtaget, är nog mitt sätt att koppla bort alla tankar och bara bli tom i huvudet på ett ”bra” sätt. När jag sedan kom hem hade jag fått en trevlig överraskning…

 

Hemma har jag alltid tyckt att det har varit riktigt skoj at kolla igenom posten för att se om det kanske kan vara något till just lilla mig. Det är något som jag har tagit med mig över till USA, för jag tycker fortfarande att det är lika skoj att gå igenom posten. Det är ju dessutom extra roligt nu. Speciellt när man inte vet om det.

 

Så fort jag kom innanför dörren efter min springtur och såg att posten hade kommit, kände jag igen en handstil på ett brev – MORMORS! Åhh, jag hade fått ett brev ifrån min älskade mormor och min älskade morfar! Leendet sprack som en sol på en molnfri himmel. Jag beter mig nog som ett litet barn som precis har fått en klubba varje gång jag får ett brev.

 

 

Mormor och morfar, ni är två personer som jag älskar otroligt mycket! Ni har alltid ställt upp för mig. Jag har alltid kunnat ringa om det har varit något. Ni har många barnbarn, men ändå så lyxkas ni alltid finnas där för oss. Jag älskar att bara kunna komma till er för att umgås med er. Jag är en person som älskar spontana saker, och även överraska andra med ett litet spontant besök. Ni har ju fått ett och ett annat. Både när jag har haft med mig Cosmos och när jag har kommit ensam. Nu däremot har jag tyvärr inte möjlighet att besöka er så ofta som jag skulle vilja, men jag lovar att ni ska få så många besök sedan när jag kommer hem att ni nästintill blir lita trött på mig. Något att se fram emot? Det tycker jag i alla fall.

 

 

Ni är två personer som inspirerar mig väldigt mycket här i livet. Jag har ju faktiskt fått användning av den inspirationen till skolarbeten. Det är nog inte så många som har hållit tal om sina mor- eller farföräldrar i skolan när man har fått ganska stor valmöjlighet att hålla ett tal om nästintill vad som helst. Det kan jag gladeligen säga att jag har gjort. Båda talen, för det har varit ett om dig morfar och ett om dig mormor, är två av de bättre talen som jag har hållit.

 

 

Mormor, jag skulle gärna vilja lägga en beställning redan nu på en ”välkommen-hem-middag” hemma hos er. Det är okej va? Om det inte är det, så bjuder jag in mig själv till er.

 

Mormor och morfar, ni är de bästa morföräldrar ett barnbarn kan önska! Jag gråter nu när jag skriver detta, men det är tårar som bevisar att jag har två helt underbara morföräldrar som jag älskar massvis!

 

 

 

 

I'll see you soon then

Grattis syrran på din namnsdag!

 

 

Det var väl en bra inledning på detta inlägg? Det tycker jag i alla fall, och jag tror även att Lisa-Fisa-Lingon-Grisa (som jag brukar kalla henne emellanåt) också håller med om det.

 

Klockan är nu nio här på kvällen hos mig och jag skulle jättegärna bara vilja sätta på en film och mysa ner under täcket, men jag kan ju inte slita mig ifrån bloggandet. Jag älskar ju att skriva och jag vill ju att ni ska få veta vad jag håller på med. Så detta inlägg är för er. Fast det är väl i och för sig de flesta…

 

Jag brukar inte sätta telefonen på alarm, men det gjorde jag i morses. Jag ville ha tid att hinna med vissa saker innan sonen kommer hem ifrån skolan, för då är det LÄXOR LÄXOR LÄXOR! Så jag satte klockan på ringning vid nio, men det var till och med så att jag vaknade lite innan trots att jag somnade ganska sent. Jag vaknade med en jobbig känsla i kroppen. Jag ville hem och krama mamma och pappa! I natt drömde jag nämligen om dem. Jag drömde att jag var hemma i Sverige, i mitt hus, och mamma och pappa var nära mig. Det måste nog varit en önskedröm. Så när jag vaknade i morses kände jag en otrolig hemlängtan. Jag behövde göra något för att bli av med den känslan.

 

 

Efter att jag hade käkat lite frukost, dammsugit och tvättat tog jag bilen ner till stranden för en otroligt skön springtur. Jag börjad med att springa på själva stranden, i sanden, och fy tusan vad gött det suger i rumpan och vaderna! Härligt! Sedan fortsatte jag på asfalten. Jag hade fortfarande inte fått nog av stranden efter ungefär en timmes löpning utan fortsatte att gå lite längs utmed vattnet. Riktigt mysigt! Trött och utpumpad i både kropp och själ, återvände jag hem. Jag slängde på filmen The Proposal och började stretcha lite. Jag tog en liten paus i filmen för en dusch. Jag kan ju inte gå runt och lukta apa! Sedan fixade jag lunch och fortsatte kolla på filmen. Jag älskar verkligen The Proposal. För er som inte har sett den – SE DEN! Den är så himla rolig! Ni kommer skratta så att ni ”kiknar”. Fast, jag kanske inte ska säga riktigt så. Ni kanske inte har samma humor som mig. Jag skrattade i alla fall nästan så att jag grät…

 

 

Det första sonen säger när han kommer hem är ”Jag har sååå mycket läxor”. Så det var bara att sätta igång. Han är väldigt duktig på att göra sina läxor. Det är det första han gör när han kommer hem ifrån skolan, förutom ett litet mellanmål. Fast i och för sig så måste han göra det, men jag är ändå riktigt imponerad av honom. Jag behöver inte tjata på honom att han måste göra det, vilket är riktigt skönt. Han vet liksom vad som gäller. Jag har inte behövt hjälpa till så mycket med läxorna än så länge, utan jag sitter mest där bredvid honom som ett stöd. Idag var det första gången som det var riktigt svårt att hjälpa till. Herregud säger jag bara! Mamma, jag förstår hur du har fått kämpa med Lisas läxor. Jag förstår verkligen hur jobbigt och irriterande det kan vara att försöka få någon annan att fatta något som är ganska simpelt i ens egen värld, men det kan vara hur krångligt som helst för någon annan. Det underlättar ju heller inte att man ska förklara det på engelska. Vi lämnade det för en stund så han fick göra något annat. Det kändes verkligen inte som att det skulle göra någon nytta att fortsätta att förklara något när han har huvudet inställt på att det absolut inte skulle kunna gå att göra så. En paus var något som nog var behövligt för oss båda.

 

Lite senare kom värdmamman hem och hon började laga mat. Idag var det första gången ajg käkade köttbullar i USA. Dessa var italienska och riktigt goda! Hemma brukar jag endast äta köttbullar på jul när mormor eller någon annan i släkten har gjort dem. Köpeköttbullar är något som absolut inte faller mig in i smaken. De smakar inget och är som studsbollar! Jag ska be min värdmamma om receptet på dem, för mumsfillikaka vad goda dem var!

 

Nu ska jag nog snart sätta på en film och även försöka att inte somna allt för sent ikväll. Ha en bra dag!

 

 

 

I'll see you soon then

Ojoj, sicken grymt bra helg jag har haft! Gårdagen var lika härlig som lördagens tur ner till Huntington Beach, så den här helgen har verkligen varit underbar! Mer sådana hoppas jag på inför framtiden. Det är sådana helger som gör att jag verkligen förstår varför jag ville försöka komma till USA och se den amerikanska kulturen.

 

 

Emilia sov ju över hos mig, vilket var riktigt skoj och mysigt! Det kändes nästan som när man var liten om att man hade någon kompis som skulle sova över. Det var verkligen evigheter sedan jag hade en liten ”sleepover”. Fler sådana ska det bli! Tyvärr ringde klockan redan vid tio (vi somnade ju sent så det hade inte blivit så många timmars sömn) så det var bara upp och hoppa och fixa i ordning sig för att sedan ta bilen till au pairmötet. Vi träffades alla på en restaurang som inte låg allt för långt bort här ifrån. Varken jag eller Emilia hade ätit frukost, och man ville försöka känna sig som en amerikan så det blev faktiskt våffla till frukost…! Inte likt mig! Är jag i USA så är jag, men jag föredra verkligen frukost a la Nana som är naturell yoghurt/keso med frukt.

 

Under au pairmötet pratade vi bara om ditten och datten. Mest om hur det är i våra värdfamiljer. I min au pairgrupp är det dessutom en till svensk tjej, nämligen Caroline. En skitskön brud ifrån norra Sverige. Jag och Emilia stod och pratade länge med henne efter att mötet var slut. Jag skulle egentligen hem och städa och träna lite hade jag tänkt, men Caroline kom med den grymma idén att vi skulle åka ner till Long Beach och hyra en kajak och paddla runt lite nere i området. Innan vi drog dit ner åkte vi hem till mig så att jag kunde prata med min värdmamma om dagens planer och se så att det var okej för oss att dra dit, vilket det var. Så tre svenska brudar hoppade in i bilen igen och körde mot Carolines hus. För att komma till Long Beach, som för övrigt är ett område som ligger vid havet här i närheten, måste man ta sig över en stor bro. Vägen dit var inte lätt att hitta, eftersom Carolines GPS sa till henne att hon skulle göra U-svängar hela tiden. Till slut kom vi upp på bron och var på rätt väg mot Long Beach.

 

 

Long Beach, vilken mysig strandstad! Varför kunde inte min värdfamilj bott där istället? Haha! Man kan ju tyvärr inte få allt här i världen, men tur då att det inte är så långt till Long Beach. Utmed Second Street som är själva huvudgatan, ligger det affärer, restauranger och pubar överallt. De flesta restauranger och pubar har en liten sportanda över sig, så det är ställen jag ska besöka! Vi drog oss ner mot havet till det stället där man kunde hyra kajak. Grymt taggad för att paddla runt i hamnen satte jag på mig flytvästen och skulle hoppa ner i kajaken, men den var fylld med vatten där man skulle sitta och jag hade klänning på mig… Oopsidayisy! Haha! Nana är ju inte bruden som bangar för detta, eller är rädd för att bli blöt, utan hon såg detta mer som en kul grej! Blöt i rumpan började vi paddla runt bland alla båtar och alla strandhus. Det var hur fint som helst! Jag satt hela tiden och tänkte ”Här skulle jag kunna tänka mig att ha ett hus”. För er som kommer och hälsar på mig, så är detta verkligen något vi ska göra.

 

 

Efter lite drygt en och en halv timmas paddling var vi alla ganska trötta i armarna och styrde in mot land. Vi hade nämligen en tid att passa. Klockan sju skulle Elin komma till mitt hus för att vi skulle dra oss mot någon restaurang för en bit mat. Inget har ändrats då det kommer till mig och passa tider, utan jag och Emilia blev lite sena hem till mig, fast inte mer än fem minuter. När vi kommer hem till mig så hade Elin redan kommit, men som tur var så hade hon bara väntat i några minuter. Jag och Emilia fräschade till oss och sedan drog vi oss mot T.G.I. Friday’s. Jag har ätit på den restaurangen en gång tidigare, men då i London och där var maten grymt god och andan där inne var något i min stil. Maten på den här restaurangen i L.A. var också riktigt god! Så det var nog inte sista besöket där inte, om jag får bestämma. Det var en perfekt avslutning på en underbar helg. Tre svenskar på en härlig restaurang. Det kan inte bli så mycket bättre.

 

 

Sammanfattningsvis har hela helgen varit superb! Huntington Beach, IDOL, Svenska Hollywood fruar, au pairmöte, kajak nere i Long Beach och sedan T.G.I. Friday’s. Oo yeah!

 

 

I'll see you soon then

Då har man vart och besökt Huntington Beach två gånger, och vet ni vad? Jag älskar den staden! Varför kunde inte min familj bott där istället? Haha! Det hade vart top notch. Varför jag älskar Huntington Beach så pass mycket är nog för surfandan som bara sprudlar runt där. Underbart! Det var inte sista gången jag var där heller. Kusinvitaminer och Björnligan, vad sägs om ett besök där kanske när ni kommer hit?

 

Den här gången var det jag, Emilia och Kristine som åkte ner. Vi lämnade ett ganska molnigt Palos Verdes i hopp om sol lite längre ner. Det såg inte ljusare ut ju längre ner vi kom, utan ganska tjockt med moln faktiskt. Vad tusan, skulle detta bli en molnig dag?!

 

När vi kom fram till Huntington Beach var det fortfarande väldigt molnigt så vi gick runt och spanade in shoppingen. Jag tokälskar shoppingen där! Surfstilen skulle kunna göra mig till en liten fattiglapp. Jag lyckades däremot hålla i mina pengar även denna gång, och shoppade faktiskt inte en enda pryl. Stolt? Jadå! Även om det hade vart riktigt skoj att komma hem med något nytt, för det är det ju alltid. Eller hur tjejer?

 

Vi drog oss sedan mot en mexikansk restaurang för lite lunch. Riktigt gott var det! Jag blev heller inte dåligt sugen på dricka, och då menar jag riktig dricka, när vi satt där och såg alla andra runt omkring oss dricka öl och drinkar. Det får bli en annan gång. I ett annat liv känns det som just nu. Under tiden vi satt på restaurangen försvann alla moln och himlen var oskyldigt blå. Alla tre sken upp som solar, och nu skulle vi äntligen få valuta för vår biltur ner till Huntington Beach.

 

Mätta och belåtna drog vi oss ner mot stranden för att steka en stund. Det var verkligen hur skönt som helst att bara ligga där och känna solen värma upp kroppen. Vad som är skönt just nu är att man blir inte grissvettig när man ligger och solar, utan det är bara skönt. Man blir varm, men inte svettig och äcklig som man blir när det annars är riktigt varmt ute.

 

 

 

Vi passade även på att bada och leka lite i vågorna. Självklart hade vi med oss våra kameror. Kristine har den bästa kameran, så det var hon som tog alla kort när vi låtsades att vi var på en ”photo shoot”. Jag hoppas på att jag kan få lite bilder ifrån henne.

 

 

 

 

 

 

Tyvärr började det blåsa på eftermiddagen, så det gick inte att ligga kvar och njuta av solen för det var för kallt helt enkelt. Vi drog oss upp mot Starbucks för att få i oss något varmt att dricka. Kan ni gissa vad det blev för min del? En kopp te kanske…? Haha!

 

 

 

Gud, jag älskar verkligen att amerikanarna inte är rädda för att börja prata med nya människor. Inne på Starbucks kom det fram två kvinnor och den ena sade ”Jag älskar dina solbrillor! Vart har du köpt dem?”. Jag sade till henne att hon skulle behöva åka till Sverige om hon ville ha ett par. Vi fortsatte att prata på om lite allt möjligt. Sköna brudar det där! De var kanske i mammas ålder, lite äldre. Dem hade jag lätt kunnat stått kvar och snackat med ett bra tag till.

 

När vi sedan kände att vi var klara med Huntington Beach satte vi oss i bilen och brummade hem till ett nytt frozen yogurtställe. Det var nästan lika gott som Yogurtland, inte riktigt. Efter det  körde vi hem Kristine och drog hem till mig. Emilia och jag hade myskväll med fyra IDOL-avsnitt och dessutom hann vi med ett avsnitt ur Svenska Hollywoodfruar innan vi somnade någon gång efter tre.

 

 

Vilken dag jag hade! Sjukt bra på alla sätt och vis! Jag längtar redan tills jag får åka till Huntington Beach nästa gång. En anledning till att jag skulle behöva åka dit oftare är ju om man kan hitta en surfare där nere. Det vore inte helt fel. Jag kanske måste börja lära mig att surfa nu då…?

 

 

 

 

I'll see you soon then

God morgon! Gårdagen var helt underbar! Vi hade det grymt bra! Huntington Beach säger jag bara, där hade jag velat att min familj bodde. Surfarandan bara flödar!

 

Nu ska jag fixa i ordning mig för jag har mitt au pairmöte idag. Man har ett möte i månaden tillsammans med de andra som är med i ens grupp. Vi ska träffas på en restaurang och ha det mys. En frukost blir det nog där.

 

Uppdatering kommer lite senare…

 

 

 

 

I'll see you soon then

Jag glömde ju ge ut receptet på mina underbara scones som jag gör hemma i Sverige. Som jag nämnde tidigare så blir det tusen gånger godare hemma. Känner ni er manade kan ni ju alltid testa att baka dem, så for ni se om ni får till dem.

 

 

Ungefär 12 st (Beror på hur stora du vill ha dem. Mina brukar vara ganska stora, så det blir kanske 6 st)

 

6 dl vetemjöl

2 dl grahamsmjöl – eller gör som jag och mixa sönder 2 dl rågflingor

1 msk bakpulver

1 tsk socker

1 tsk salt

100 g margarin eller smör

4 dl mjölk

 

Hacka samman de både mjölsorterna, bakpulver, socker, salt och matfett skuret i mindre bitar. Jag brukar blanda allt detta för hand, men i receptet rekommenderar de en matberedare. Så för den som är lat så kanske en matberedare kan vara skönt att använda. För den som inte är rädd för att bli kletig och så, tycker jag att du ska göra det för hand. Det blir ju mer hemmagjort då. Tillsätt sedan mjölken och arbeta snabbt ihop allt till en stor kletig klump deg. Klicka därefter ut smeten i klumpar på bakplåtspapper (på en plåt) och in i ugnen på 250 °C. Beroende på hur tjocka du har gjort dina scones, behöver de olika lång tid i ugnen på sig. Jag brukar inte sätta någon tid utan jag kollar till dem titt som tätt så att de inte bränns vid eller så. Ett tips för att se om de är klara är att kolla under dem. Har dem fått en fast yta, och även är lite gyllenbruna under, brukar de vara klara.

 

Välj antingen att låta de svalna av lite innan du ska äta dem, eller gör som jag och ät dem på en gång när de precis är klara. Servera med vad du vill till. Mina favorittillbehör är cream cheese, skinka, sallad, paprika och äpple.

 

Lycka till!

 

 

I'll see you soon then

Idag har det varit en riktig softardag. Morgonen började väldigt lugnt. Jag vaknade lite innan nio och det första jag gjorde var att sätta på datorn. Haha! Datanörd! Jag har alltid sagt att min brorsa är en riktig tönt när det kommer till datorn, men jag är tusen gånger värre nu!

 

 

Så förlåt Filip för alla de gånger jag har klagat på att du jämt sitter vid datorn…

 

Jag var så lat att jag inte ens klädde på mig innan jag satte mig vid datorn, utan mamma och pappa fick prata med en trött tjej invirad i täcket. Jag hann även med lite prat på facebook. Mysigt! Älskar alla pratstunder jag kan få! Så, ge mig fler av dem!

 

Efter ett tag var det dags för mig att göra något åt dagen. Det är ju fredag, och det innebär att jag får min lön idag. Så jag åkte till banken och löste in min check. Dessutom passade jag på att lämna tillbaka en film som familjen hade hyrt och sedan åkte jag och tankade. Lite småärenden så där på en fredag förmiddag.

 

Jag hade bestämt filmdejt med Kristine hemma hos henne under tiden hon var ledig mitt på dagen. Så efter att jag hade slängt i mig lite att käkat och skrivit lite (vad säger jag inte, för det blir en överraskning för vissa) brummade jag iväg till Kristine. Vi såg en riktig klassiker – The Notebook. Så söt film att jag blir kär. Jag kan inte sluta le när jag ser den filmen. Jag vill också ha en sådan kärlek som de två huvudkaraktärerna, Allie och Noah, har. Även om de bråkar jämt och ständigt, så är deras kärlek något alldeles extra! Både jag och Kristine satt och sade att vi ville ha en sådan pojkvän. Lika snygg som han. Haha!

 

 

När filmen var slut var det bara att åka hem och vänta på att sonen skulle komma hem från skolan. Han hade inge läxor som han behövde ta tag i så han satte sig och spelade tv-spel medan jag satt lite vid datorn och gjorde lite researches på allt möjligt.

 

Efter att vi hade käkat en kvällsmacka drog jag och sonen till Cold Stone, det glasstället som jag har berättat om tidigare. Proppmätta åkte vi hem och sade sedan god natt. Jag sitter nu här och skriver men funderar starkt på om jag ska slänga på en film. Frågan är bara vad jag skulle titta på i sådana fall… Mamma Mia, Sex and the City eller kanske King Arthur? Mamma Mia är en av mina absoluta favoriter. Den blir jag alltid så glad av! Jag vet heller inte hur många gånger jag har sett den. Inte tillräckligt för att tröttna på den. Det är en sak som är säker. Sex and the City är också en sjukt bra film! Den filmen hör också till en av de som jag har sett massvis med gånger, och den kan jag heller inte tröttna på… Mamma brukar säga ”Tittar du på den här igen”. Deras karaktärer är ju helt underbara och deras relationer till varandra är grymma! King Arthur är väl den filmen som sticker ut ifrån de andra två filmerna. Den har jag bara sett en gång, och dessutom är det en helt annan film om man jämför med Mamma Mia och Sex and the City. Musiken i King Arthur är hur vacker som helst. Älskar den! I mitt förra konståkningsprogram åkte jag till just musik ifrån King Arthur, så det är väl den största anledningen till varför jag gillar musiken så mycket. Jag får väl se vilken film det blir…

 

 

Imorgon ska det bli en grym dag! Det har jag bestämt! Då ska jag åka till Huntington Beach tillsammans med mina två närmsta vänner här i L.A. – Emilia och Kristine. Ingen av dem har varit där förut, så jag kan ju agera lite guide. Vi ska gå på jakt efter surfkillar. Desperata? Nej då, inte alls!

 

God natt på er eller god morgon, beroende på vart i världen ni befinner er.

 

 

I'll see you soon then

Jag tänkte att jag skulle berätta om mitt sconesbakande. Visst låter det gott? Jag kan tyvärr såga att dem inte blev riktigt som jag hade tänkt mig…

 

Det senaste året har jag bakat ganska mycket scones. Självklart har jag ett favoritrecept som jag är en flitig användare av. Jag hittad det i brödbok vi hade hemma. Däremot har jag satt min egna lilla prägel på dem, och bytt ut en ingrediens mot en annan. I originalreceptet ska det vara två deciliter grahamsmjöl, men jag har bytt ut det mot två deciliter söndermixade rågflingor. Det blir lite mer fibrer i dem samtidigt som de får en ”krispig” yta, så det är scones a la Nana. Jag skulle inte påstå att jag är skrytig som person, men de blir himmelskt goda! Min familj, och även vissa vänner som har smakat på dem, kan nog hålla med om att de är helt okej. Haha! Som ni säkert förstår villa jag ju självklart ta med mig dessa godbitar till USA och bad därför min familj att skicka receptet på dem. Så när jag öppnade mitt paket som jag fick i måndags så låg det där tillsammans med två andra recept. Grymt gött!

 

När jag har varit i matbutikerna här i området har jag passat på att leta efter något som liknar rågflingor, man jag har tyvärr inte hittat något. Däremot skulle inte detta stoppa mig från att testa sconeslyckan i USA, utan i onsdags var det dags för mig att göra ett försök på att få de lika goda som hemma. Vi hade alla ingredienser hemma förutom rågflingorna, men istället tänkte jag att det kanske skulle kunna funka att mixa sönder lite müslicrunch. Jag tog fram alla ingredienser och började hälla i allt i en bunke. När jag hade haft i allt som skulle vara i, var degen fortfarande jädrigt vattnig. Vad tusan! Så ska det ju inte se ut! Jag hällde därför i ännu mer mjöl. Ärligt talat så vet jag inte hur mycket mer deciliter mjöl jag hällde i, men tillräckligt för att få den mer fast. När jag sedan klickade ut smeten på plåten sjönk de genast ihop och såg bara ut som en klick halvrinnig smet. Det var inte alls likt de som jag bakar hemma. Sedan var det bara att vänta på att de skulle bli klara i ugnen…

 

Äcklig smet...

Det sägs ju att skönheten sitter på insidan, och det var något som jag hoppades på medan jag väntade på att mina scones skulle bli klara. De var verkligen ingen vacker syn för ögat. Lite småbesviken, men ändå fortfarande lite hoppfull, tog jag ut dem ur ugnen och väntade på att de skulle svalna lite. Efter ett tag kunde jag inte vänta längre, utan tog fram lite cream cheese och klickade på. Det var nu jag skulle testa om de var någorlunda okej, trots deras fula och tråkiga utseende. Jag kan säga som så här, de smakade USA. Vet ni vad det innebär? Jo, socker!!! Herregud vad söta de var! Inte alls vad jag hade hoppats på! Jag hade nämligen missat att den müslisaken jag hade i, var smaksatt med vanilj… Oops! De gick att äta, men mer än så var det inte. Så jag säger till mig själv – bättre lycka nästa gång Nana! Jag är inte bruden som ger upp så lätt, utan jag ska fortsätta att baka dem tills de blir bra. Om jag så måste hålla på tills nästa år när jag kommer hem, får det väl bli så. Jag ger i alla fall inte upp!

 

Helt okej utseende

Till skillnad ifrån dessa...

I'll see you soon then

Jag måste bara säga detta, jag kan inte sluta skratta när jag tänker på min värdpappas ”blommor-och-bin-snack” med mig. Haha! Då när han pratade med mig var det väl inte så jätteskoj, utan jag tänkte mest ”Vad tusan vill han med detta”. Nu när det har gått några dagar blir det bara mer och mer roligt. På ett sätt var det väldigt knasigt, men på ett sätt var det ju faktiskt till och med lite gulligt av honom. Det visar ju på att han bryr sig om mig, och det känns ju tryggt.

 

Igår när jag och sonen kom hem ifrån hans privatlektion (hockey) frågade min värdpappa mig lite om hur träningen hade varit och hur sonen hade skött sig. Han frågade mig också om hur jag tyckte att coachen verkade. Dessutom kunde han inte låta blir att fråga: ”Tror du att han gillade dig”… Haha! Ojoj, dessa amerikanare alltså! Eller det kanske bara är min värdfamilj. Så fort det är något med någon av det manliga könet inblandad så blir de lite halvspeedade och tror att det finns en dejtmöjlighet. Jag frågade vad sonen trodde om det, han svarade bara ”Jag vet inte”. Däremot sa min värdmamma ”Jo, men det tror jag. Han tyckte säkert du var skitsöt och tänkte att där finns det nog något bra från Sverige”. Haha! Det känns skönt att jag vi kan skämta i den här familjen med varandra, för det är ju något vi gör hemma i min familj hela tiden. I och för sig är det väl mest pappa som försöker skämta, men det brukar ju i de flesta fall sluta med att han är ensam om att skratta åt det.

 

När jag ändå har uppe just detta ämne, kan jag passa på att berätta om när vi diskuterade dejtreglerna under mitt LCC-möte som jag hade i måndags. För mig är det helt okej att dejta, jag är gammal nog som min värdpappa sade. Mina värdföräldrar vill gärna träffa den här personen och det är okej för honom att komma hit, MEN han får absolut INTE sova över hos mig! Det är verkligen något som dem har gjort klart. Däremot får han komma hit på dag- och kvällstid, bara han inte sover här. De missade däremot en sak. De sade ingenting om jag får sova där eller inte, så det återstår att se. Fast jag tror nog redan att jag vet svaret på den frågan…

 

 

Pappa, du kan vara lugn. Jag har ingen dejt än, i alla fall inte än så länge… Till dess kommer jag fortsätta att skratta åt ”blommor-och-bin-snacket”.

 

 

I'll see you soon then

Jag tänkte att jag skulle vara lite fyndig och göra en ”dagens”. Normalt sätt brukar väl bloggare visa vad de har på sig, men dagens för mig får bli till att berätta om min dag.

 

Som jag nämnde i morgonens inlägg så sov jag ungefär nio timmar i natt, men jag kan ju inte på stå att jag såg pigg ut när jag vaknade. Haha! Jag drog mig sedan bort mot dotterns skola för att plocka upp henne så att vi kunde dra vidare till ishallen och åka lite skridskor.

 

 

Herregud vad skoj det var att åka skridskor! Jag har inte stått på skridskor sedan i början på april, vilket är ungefär fem och en halv månad sedan. Nästan en evighet sedan! Det kändes också att det var länge sedan jag åkte. Det kändes när jag hoppade, men det kändes extra mycket när jag gjorde piruetter. Jag blev yr på en gång! Dessutom är mina skenor otroligt oslipade så det går knappt att åka, men bortsett från det så var det underbart att glida runt på isen. Jag åkte mest bara runt och ”kände” på isen. Jag och dottern hade gott om utrymme på isen. Det var bara vi två och så en till tjej. Den här andra tjejen var riktigt grym! Hon gjorde tripplar! För er som inte är så insatta i konståkningsvärlden så innebär det att hon hoppar upp i luften, snurrar tre varv, och sedan ner igen för att landa. Jag kände mig kass i hennes närhet, men det var skitcoolt att se! Jag längtar tills nästa gång jag får åka mer skridskor! Jag blir så himla glad av det på något sätt. Det är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Så jag är glad att jag inte behövde lämna det bakom mig när jag flyttade hit till L.A, utan att jag kunde fortsätta åka.

 

Sol, altan, ensam hemma, bikini, musik, jordgubbar...

Efter att vi var klara i ishallen skjutsade jag tillbaka dottern till skolan och åkte sedan hem igen. Fixade lite lunch och sedan lade jag mig ute på altanen i solen och stekt en stund. Det var riktigt skönt med tanke på att jag inte har hunnit solat så mycket. Därefter trotsade jag solen och gick in på mitt rum till min nya vän datorn. Spenderade lite tid med att prata med folk hemifrån och sedan kom barnen hem. Vi gjorde lite läxor och fixade mat. Däremot tog det väldigt lång tid för köttfärslimpan att bli klar, så vi fick slänga i oss maten på 15 minuter för sonen hade en privatträning med en hockeytränare. Vi lämnade huset några minuter sena och stressade för att hämta upp tränaren hemma hos honom. Han var ganska ung, kanske 25 eller något sådant, och väldigt trevlig. Jag satt i ishallen och väntade under tiden sonen och tränaren var på isen. Därefter blev det till att köra hem tränaren och åka hem. Kvällen har spenderats vid datorn med lite bloggande och prat med härliga människor. Jag skulle egentligen skypat med min Malin ikväll men det funkade tyvärr inte så det får bli en annan gång.

 

Nu ska jag slänga på ett avsnitt med de underbara Sex and the City-brudarna och sedan hoppas jag på att få en härlig sömn. Imorgon är det fredag och det innebär lön! Gött! Vi får väl se vad som händer imorgon. Kanske bio på kvällen. Ha en fortsatt bra dag!

Vet ni vem som gjorde min dag idag? Jo, min älskade Farmor. För någon vecka sedan skrev jag ett brev till henne och berättade lite om hur jag hade det och så, och idag fick jag ett brev från henne. Jag blev verkligen hur glad som helst! Tack farmor!

 

Jag har aldrig bott nära min farmor. Fram tills jag var nio bodde jag i Stockholm, så då var det inte nära till den lilla ”staden” Årjäng (Värmland). Distansen blev inte direkt bättre efter att vi flyttat till Ulricehamn. Det tog ungefär lika lång tid att åka och hälsa på henne. Distansen har ju verkligen inte förbättrats nu om vi säger så! Haha!

 

 

Farmor, du en underbar människa som bryr dig om människor väldigt mycket. Speciellt de som du håller kär. Det är få som kan ge så goa kramar som du. Jag vet att pappa har pratat med Årjängs bibliotek om att få gå dit och låna deras dator och läsa min blogg, så därför tillägnar jag detta inlägg till dig.

 

Jag är väldigt lyckligt lottad som får ha dig som farmor. Du är perfekt! Jag tyckte att det var riktigt roligt att få träffa dig innan jag flyttade till USA. Även om vi inte ses jättemånga gånger per år, så blir det ju desto färre nu. Det kändes verkligen jättekonstigt att säga ”Farmor, vi syns om ett år”. Det kändes overkligt att säga så, men det är ju sant. Då när vi ses om ett år ska jag ta bilen upp till dig och hälsa på dig i några dagar. Då ska du allt få höra om min tid i USA. Jag hoppas att du längtar lika mycket som mig.

 

 

Jag vill också passa på att skänka en tanke till min älskade farfar som befinner sig på jordens vackraste plats. Farfar, jag hoppas att du har det bra och att du vakar över mig. Jag kan allt behöva en skyddsängel ibland.

 

 

I'll see you soon then (Vi ses snart)

 

Som vanligt sitter jag här med en kopp te och hos mig är det fortfarande den 16 september. Just den här dagen är väldigt speciell på många sätt och vis. Varför ska jag berätta nu:

 

Idag är det exakt en månad sedan jag flyttade till USA. Det var ju den 16 augusti som mitt flyg från Landvetter lyfte för att ta mig till andra sidan Atlanten och till New York. Där var jag i fem dagar på en förberedelsekurs innan jag förflyttade mig till L.A. Tiden sedan den måndagen den 16 augusti, för en månad sedan, har gått väldigt fort. Visst har det varit dagar då jag har tyckt att tiden har gått väldigt långsamt och jag har varit uttråkad, men i regel tycker jag att dagarna har sprungit förbi. När jag tänker tillbaka på vad jag har gjort den här månaden så vet jag knappt vad jag har gjort. På ett sätt känns det som att jag har gjort hur mycket saker som helst för tiden har gått så fort, medan det på ett annat sätt känns som att jag inte alls har gjort så mycket. De riktigt ”stora” sakerna och händelserna jag har fått vara med om har varit IKEA, Disneyland, Huntington Beach, baseball och San Diego. Det är svårt att välja en favorit av just de sakerna, men bäst har nog ändå så Disneyland, baseball och San Diego varit. Ja, den här månaden har gått väldigt fort. Flera av de au pairer jag har pratat med säger att tiden bara går fortare och fortare, så undra egentligen hur fort nästa månad kommer gå…? One month done, eleven more to go!

 

 

 

 

 

 

Idag är det också exakt tre månader kvar tills jag får finfint besök från Sverige. Den 16 december ska jag befinna mig på LAX och hämta upp mina två kusinvitaminer Hannah och Amanda. WIIHOOOO! Brudar, jag längtar ihjäl mig tills den dagen kommer! Kan knappt vänta! När jag känner att det är lite jobbigt och tungt, tänker jag bara på att ni ska komma till mig och då känns det genast lite lättare. Jul i L.A. med er kommer bli grymt!

 

 

 

Idag är det dessutom exakt fem månader kvar tills min efterlängtade födelsedag. Då fyller jag 20 bast! Det är den födelsedagen som jag har sett fram emot mest, tillsammans med 18årsdagen, och så kommer jag inte kunna utnyttja min ålder på rätt sätt. I USA är det ju 21 på alkohol, vilket inte är okej! Vad är det för land jag har kommit till? Folk får köra bil när det är 16, men inte dricka förens dem fyller 21. Det är nog dags att jag tar mig ett snack med Barack Obama tror jag. Hade jag varit hemma vid den här tidpunkten, den 16 februari, hade jag stått och hängt på Systembolagets dörrar innan öppning och firat med en hejdundrandes fest på kvällen. Tyvärr kommer detta inte bli verklighet eftersom jag varken har planer på att avsluta min tid i USA till dess eller åka hem på besök. Det blir väl istället till att gå ut och käka en bit god mat och kanske hitta på något mer. Den som lever får se. Vi får helt enkelt ta igen det sedan när jag kommer hem. Då jäklar säger jag bara!

God morgon, god morgon! Ojoj, säger jag bara. I natt har jag sovit nästan nio timmar…! Det var inte igår om man säger så. Hur skönt som helst! Det behövdes verkligen.

 

Nu ska jag slänga i mig lite frukost och sen dra mig mot dotterns skola för att plocka upp henne. Hon ville nämligen åka till ishallen på sitt hål och åka lite skridskor så då ska jag köra henne dit. Normalt sett så jobbar inte jag på dagtid, men idag blir det ett undantag. I detta fall så gör det inte så mycket, för då kan ju jag också passa på och åka lite eftersom mina skridskor kom i måndags. Jag har inte åkt sedan i början på april, så jag undrar hur detta kommer sluta. Kanske som bambi…? Det ska i alla fall bli grymt skoj! Jag har faktiskt saknat skridskorna riktigt mycket de senaste veckorna så det blir skönt att äntligen få göra Los Angelesdebuten.

 

Igår kväll var jag till och med tvungen att ta på mig mina konståkningsträningsbyxor, bara för att få in den rätta känslan. Hihi! Så snacka om att jag är taggad!

 

 

Det gamla ishallsgänget

"Our name is Bond, James Bond"

I'll see you soon then

Jag har glömt att visa vad jag shoppade i San Diego i helgen. Shoppa kanske man inte kan kalla det, eftersom det inte blev så mycket saker. Riktig shopping för mig är när man kommer hem med massor med kassar och har bränt på tok för mycket pengar. Så riktig shopping blev det ju inte, men lite nya saker fick jag allt med mig hem. Jag tror nästan att jag börjar lära mig att hålla i pengarna, vilket är grymt bra för att vara mig när jag är iväg och shoppar. Eller vad säger ni brudar? Ni vet nog mycket väl vad jag menar…

 

Forever 21

Forever 21

Jag har nog fått en "thing" (jag hittade inget bra ord för "thing" så detta är väl ett teckan på att USA börjar växa i mig mer och mer) för långklänningar. Jag tycker att det är grymt fint! Det är något man kan ha till så väl vardag som fest. Jag har nu två stycken, men fler lär det nog bli. Den här är däremot lite lång, men jag kunde inte låta bli. Det går ju alltid att korta av den. Jag blev heller inte så chockad att den var för lång, utan jag hade nog snarare blivit mer chockad om längden hade passat. Så det blir väl till att försöka hitta något ställe som kan lägga upp den åt mig. Hade jag varit hemma i Sverige hade jag ju kunnat fråga mamma eller mormor lite snällt, men nu befinner de ju sig på andra sidan jordklotet (eller är det jag kanske som gör det) så det kan ju bli lite svårt. Fin tycker jag den är i alla fall.

The Body Shop

I'll see you soon then

Nu är det till och med bekräftat i USA – Nana Björnberg har minifötter! Ni som känner mig bra vet ju att jag har väldigt små fötter. På sistone har de antingen krympt eller så har de gjort alla storlekar en storlek större. För ungefär ett år sedan var nästintill alla mina skor storlek 36, men nu så är det för stort så jag har fått gå ner till 35…! Haha! Jag säger då det, små fötter. Visst var det svårt att hitta skor innan, men nu är det ju ännu svårare! Jag vill ju inte behöva gå till barnavdelningen för att hitta mig ett par. Även om det faktiskt kan ha sina fördelar då det kommer till priset. Frågan är nu varför det just har blivit bekräftat i USA…?

 

I morses kom Emilia hit till mig för lite frukost mys. Jag hade dessutom fått henne att köpa med sig lite jordgubbar, mumsfillikaka! Vi slängde på ett avsnitt från säsongens IDOL och njöt av svensk tv. Själva anledningen till att Emilia kom hit var för att hon ville ha med mig på lite shopping. Hon hade nämligen inte shoppat sedan hon kom hit, så därför ville hon ha hjälp med att hitta ett ställe där vi kunde spendera lite timmar. Vi hamnade på ett shoppingcenter som heter Del Amo där det finns rätt så bra utbud på butiker. De har ju i alla fall mina två favoritbutiker – Hollister och Urban Outfitters. Jag köpte inte ett enda plagg! Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för fy bubblan vad det kliade i mina fingrar! Ojoj, det var en redig match att hålla sig borta från att spendera en och en annan dollar. Så, go Nana! Haha!

 

 

I detta shoppingcenter, Del Amo, finns det även en skitbra skobutik med väldigt stort utbud på just Converse och Vans. Det gillar jag! När vi var där inne passade jag på att prova ett par Converse, från barnavdelningen. Jag tänkte att vuxenmodellerna är ju säkerligen för stora så det är lika bra att gå på barnskorna. Jag tog ned ett par från hyllan som såg ut att vara i ungefär min storlek. När jag sedan kollar på flärpen för att se vilken storlek det är, står det 33,5…! Vad i ”PIP”! Haha! Ofta jag kan ha 33,5! Visserligen var mina senaste skor jag köpte ett par vita tygskor i storlek 34, men ändå. 33,5 skulle ju vara omöjligt! Jag kunde ju ändå så testa när jag lika gärna höll på. Självklart passar dem! Haha! Skrattretande! Visst, de var lite trånga, men inte så att det gjorde ont eller något. De hade jag gott och väl kunnat köpa, men jag skulle ju vara duktig idag och inte shoppa något så det får bli en annan gång. 33,5 alltså, HERREGUD! Bekräftelse minifötter!

 

OMG!! 33,5... Vart kommer detta sluta...?

Efter några timmar var det dags för att röra sig hemåt för vi kan ju inte bara ha skoj, utan vi måste ju jobba med. Innan barnen kom hem från skolan åkte jag och tankade lite. Sedan när jag kom hem lade jag mig ute och pluggade lite körkortsteori i den härliga kaliforniska solen. Riktigt skönt! Kort därefter kom barnen hem så då var det dags för lite läxor. Som tur var hade sonen inte fått så mycket nya läxor, så det gick väldigt fort med det idag. Vi fick därför tid till att dega framför tv:n lite granna till MTV’s VMA-gala. Vi åkte sedan och köpte hem lite mat. Panda Express fick det bli. Det är ett asiatiskt snabbmatsställe och det var helt okej faktiskt. Enkelt och billigt.

 

Nu ska jag nog snart försöka sova. Imorgon är det onsdag och då sätts telefonen på alarm på 3.50. Jag är lite för slarvig med min sömn. Jag borde nog försöka bättra mig på den. Sov gott Nana och god morgon Sverige!

 

 

I'll see you soon then

Förbered er på min roman om min helg nere i San Diego. Helgen var hur bra som helst. Jag var där med Kristine och hennes värdfamilj och hälsade på några släktingar till familjen. Alla var verkligen hur mysiga och goa som helst, så jag trivdes som fisken i vattnet i deras sällskap.

 

 

Kristine och hennes värdpappa kom och hämtade upp mig strax innan tre på eftermiddagen och sedan bar det av ner till San Diego, wiiihooo! Vi var inte ensamma ute på vägarna, utan vi fick dela plats med en och en annan till. Det tog kanske tre timmar att åka dit. Normalt sätt tar det kanske hälften, men det är ju när det inte är så mycket trafik. När vi väl kom fram hälsade vi på alla och åt lite snacks, och jag kände redan här att de välkomnade mig med öppna armar så det kändes verkligen som att det skulle bli en mysig helg. Lite senare åkte jag, Kristine, hennes värdpappa och hennes värdmammas bror ner till San Diegos Yaught Club för att äta lite. Turister som jag och Kristine är så gick vi även runt där och tog lite ”turistkort”. Maten var jättegod och stället var inte så skrytigt som det kanske låter, Yaught Club liksom, för mig låter det lite stelt, men det var det inte utan det var väldigt familjärt och mysigt. Vi fyra drog sedan vidare till en matbutik och handlade lite. Vi hann även med ett stopp på ett frozen yogurtställe – kanongott – innan det bar av hem för att mysa till det i soffan med filmen Love Actually. Fyllda av förväntningar på vad morgondagen skulle bjuda på somnade jag och Kristine till slut efter lite mysigt ”nattaprat”.

 

 

 

När vi vaknade upp på lördagsmorgonen var det bara till att äta frukost och fixa i ordning sig för vi skulle till San Diego Zoo. Denna djurpark är väldigt känd och är verkligen speciell för just San Diego. Jag har hört lite från folk runt omkring mig att om du besöker staden så måste du ta dig dit, och jag förstår verkligen varför dem har sagt som de har gjort. Det var verkligen skitcoolt! Alla dessa olika djur! Vissa av djuren som vi såg där har jag aldrig sett tidigare. Så nu har jag faktiskt vidgat min djurkännedom. Kanske inte så mycket, men lite i alla fall. V var på djurparken i kanske tre timmar så vi hann tyvärr inte med allt, men då har vi något att kvar till nästa gång. Jag var verkligen turist ändå ut i fingerspetsarna. Jag tog kort på nästintill allt vi såg. Kristine tog, till skillnad ifrån mig, ”bara” kort på de riktigt coola djuren. Jag gick också runt där som ett litet barn. Jag ville se allt och tog in vart enda intryck som gick att ta in från djurparken. De häftigaste djuren var nog ändå isbjörnarna. Så stora, men ändå så söta. Elefanterna var riktigt coola med. Jag drömmar om att en dag åka till Thailand och rida på elefanter där. Så det kanske är ett projekt att ta tag i när man kommer hem ifrån USA.

 

 

 

 

 

När sedan resten av familjen åkte hem släppte de av mig och Kristine på ett shoppingcenter. Fast innan vi var redo för att se vad San Diego kunde bjuda på när det kom till shoppingen blev det lite lunch på min favoritrestaurang – HARD ROCK CAFÉ! Jag försökte dessutom beställa öl till lunchen, men då behövde jag visa leg så det sket ju sig tyvärr. Det var ju i alla fall värt ett försök med tanke på att jag då inte hade druckit öl på HELA fyra feta veckor! Med lite mat i kistan var vi nu redo för shopping. Hör och häpna, jag shoppade inte upp varenda dollar jag hade. Det enda jag köpte var en långklänning (som är på tok för lång så jag måste hitta något ställe som kan sy upp den), ett par shorts och så lite ansiktsprodukter. Inte så farligt va? Det tycker inte jag. Det hade kunnat blir rätt så mycket mer grejer.

 

 

Vi hade bestämt med de andra att de skulle komma och plocka upp oss med båten och så skulle vi åka hem för lite BBQ. För att ta oss från shoppingen till vattnet hoppade vi på en cykeltaxi. Han som körde den måste ha tyckt att vi var helknäppa. Vi satt och skrattade åt allting och sa att det var så himla skoj att åka cykeltaxi och bla bla bla. Skoj hade vi minsann! Vi åkte dessutom bakom en bil som hade ett klistermärke där det stod ”Honk if you are swedish”, oo yeah baby! Haha! Efter kanske 10 minuter var vi nere vid havet. Medan vi väntade på att de skulle komma och plocka upp oss passade jag och Kristine på att ta lite fina kort. Båtturen gick bara fint. Blåsigt som bara den och Nana hade ingen tjocktröja så hon frös förbannat mycket! Tur att de hade tagit med filtar så blev det lite varmare i alla fall. När vi sedan kom till huset var det BBQ som gällde för hela slanten. Hur gött som helst! Dessutom drack jag min första öl på hela 4 veckor…! Finns bara ett ord för det – UNDERBART!!! Ojoj, det hade jag saknat. Tro mig, jag är ingen alkoholist, men lite dricka emellanåt är ju aldrig fel. Brudar ni vet vad jag snackar om… Helt utmattad som jag var somnade jag i soffan, som för övrigt var grymt skön! Grabbarna grus, ni vet ju hur bra jag är på att somna i soffan. Haha! När det sedan var dags för bedtime låg jag och Kristine och pratade om ditten och datten, mest om saknandet av festerna. Vi båda saknade faktiskt den känslan av att vakna upp och känna att man har varit ute dagen innan. Kanske lite knasigt, men när man är i våra skor så är det faktiskt inte så konstigt längre… Haha!

 

 

Söndagen var också hur underbar som helst. Vi alla gjorde oss i ordning och åkte ner till Yaught Cluben igen för deras galna buffé! Herregud vad mycket mat och sötsaker de hade där! Jag har aldrig varit på en riktig brunch förut, utan har bara drömt om att få gå på en. Tjejer ni som har sett Gossip Girl, visst vore någon av deras bruncher inte helt fel? Det ser ju hur grymt ut som helst! Proppmätt lämnade jag San Diego för den här gången. Jag vill verkligen tillbaka och se mer av staden, så det hoppas jag på att jag kan göra någon gång i framtiden.

 

 

Jag är troligt tacksam för att jag fick följa med Kristine och hennes värdfamilj ner till San Diego. Jag hade en toppenhelg som jag verkligen inte kommer glömma. Dessutom ett stort tack till de vi hälsade på!

 

Där med basta var romanen klarskriven!

 

 

 

 

I'll see you soon then

Förlåt om jag börjar detta inlägg med att svära (förlåt mormor, jag vet att du läser detta men jag vet också att du älskar mig för den jag är, så förhoppningsvis älskar du mig fortfarande efter detta), men fy faan vad glad jag blev idag! Den gladaste dagen sedan jag kom hit! Nyfikna på varför…?

 

Morgonen började faktiskt lite halvtufft med en gnutta hemlängtan men jag fick möjlighet att prata av mig, vilket var riktigt skönt! Emilia kom även till mig på morgonen för vi skulle åka ner till stranden och springa lite hade vi tänkt. Hurtiga skulle vi allt vara!

 

Emilia kom väl kanske hit vid 11 eller något sådant. Jag klädde på mig och så skulle vi dra oss ner mot stranden. När vi går mot bilen ropar postgubben en bit bort ”Är det någon av er som bor 4028?”, och det gör ju jag. Postgubben, som för övrigt var väldigt glad och trevlig, hade ett paket till mig som behövde signeras. Jag skriker ”Maybe it’s my skates!”. Han sa att det i alla fall var ett paket ifrån Sverige. Jag brister ut ”Emilia, it’s my skates!”. Så fort jag fick paketet slet jag upp det, och visst tusan var det ifrån Sverige! I paketet låg mina älskade, fula, äckliga, stinkiga men ändå störtcharmiga skridskor. Åhh, LYCKA! I paketet låg det även lite mer saker som jag hade beställt, nämligen tuggummi, lite kläder (bland annat min och Thures t-shirt ”Let’s go bananas”), flip flop, solglasögon och lite recept. Dessutom låg det två brev i, ett från min syster och ett från min bror. WIIIHOOOO! Ojoj, vad glad jag blev! Jag kunde inte stå där hur länge som helst, utan jag och Emilia skulle ju ner till stranden och springa, och det gjorde vi med.

Idag har jag varit i USA i exakt fyra veckor…! Jag kan knappt tro att det är sant, för guud vad tiden har gått fort! Så Sverige, vi syns snart!

 

Två veckor efter att man har kommit till skin värdfamilj så ska man ha ett litet möte tillsammans med sina värdföräldrar och sin LCC (ens kontaktperson). Jag skulle haft mitt möte för ungefär en och en halv vecka sedan men min LCC fick förhinder så vi hade det idag istället, och det funkade ju bra det med även om det kanske var lite sent.

 

Mötet går mestadels ut på att man ska gå igenom lite basgrejer så att man vet hur allt ligger till. Till exempel att man är väl medveten om att man inte får jobba mer än 45 timmar per vecka och max 10 timmar per dag, att man vet vilka regler som man ska följa hos familjen och även lite regler som man måste följa utifrån Cultural Cares (den organisationen jag är med i) och Kaliforniens sida och så vidare.

 

Mötet gick bra, och min LCC är väldigt gullig och mysig! Det är bara att ringa henne så fort det är något, dygnet runt. Det är ju det ens kontaktperson är till för, men det är skönt att höra henne säga det ”rakt ut” till en. Det var mest som en checklista som vi prickade av tillsammans så det gick ganska fort. Jag blev riktigt glad av att höra ifrån min värdmamma att hon tycker att jag är en grym förebild för hennes barn! Jag sköter mig, tränar och äter hälsosamt. Hon sa att jag är den personen som man drömmer om att vara. Jag tyckte ju att hon överdrev lite, det är ju lite vad amerikanare är kända för enligt mig, men det var riktigt kul att höra! Så ikväll går jag nog och lägger mig med ett leende på läpparna.

I inlägget om Marie glömde jag skriva vad hennes blogg heter. Så här får ni den.

Ojoj, vilken helg jag har haft i San Diego tillsammans med hennes familj och deras släkt! Supermysig och grym på alla dess vis! Det kommer komma ett megalångt inlägg, och då menar jag verkligen MEGALÅNGT, om hur helgen har varit. Det finns så mycket att berätta att jag knappt vet vart jag ska börja. Därför spar jag på de krafterna tills imorgon, och skriver om vad som har hänt idag (förutom de timmarna vi var kvar i San Diego).

 

Efter att Kristine och hennes värdpappa hade släppt av mig ”hemma” hos mig var jag faktiskt lite duktig och började packa upp. Ni behöver inte tappa hakan, för jag packade inte upp allt, men lite i alla fall. Jag tog det även lugnt vid min älskade, kära, underbara dator som jag har varit utan i några få dagar, men det känns som en hel evighet! Haha! Däremot hade jag inte ork eller energi till att blogga om min grymma helg, utan jag stack ut på en härlig löptur/powerwalk. Underbart gött på ren svenska (eller västgötska för de som är ordmärkare)!

 

När jag kom tillbaka, trött och svettig, blev det lite stretching framför ett Sex and the City avsnitt och sen raka vägen in i duschen för jag skulle dra mig mot Cheesecake Factory för en middag med ett gäng härliga brudar. Precis innan jag skulle åka hade min värdpappa ett litet ”mini-blommor-och-bin-snack” med mig… HAHAHAHAHAHAHAHA!!! Det ni!

 

Jag plockade upp Emilia och Kristine på vägen innan vi mötte upp de andra väl på plats. Jag älskar verkligen att gå ut och käka, det är så himla mysigt! Hemma gjorde jag inte det så ofta, men här blir det en och en annan gång. Mysig vana!

God afton på er! Eller för mig är det I alla fall afton, snarare midnatt, men inte för er hemma. Märker ni det, hemma är fortfarande Sverige för mig och inte USA. Visst känner jag att USA börjar bli mer och mer mitt hem, men det är ju ingenting i jämförelse med Sverige. Så nu var det sagt, dags att kanske ”get to the point” om vi säger så…

 

 

Precis som varje kväll innan jag ska sova så höll jag på och kollade runt på lite olika bloggar. Till slut hamnade jag hos Marie. Marie är en tjej som precis som mig är au pair här i USA, men hon håller till Boston vilket är på andra sidan om man jämför med mig. Jag tycker att det är jättetråkigt att vi befinner oss så långt ifrån varandra för Marie är en störtskön brud! Dessutom är hon grym då det kommer till bloggdesign! (Det är hon som har gjort min header och den tokgillar jag!) I hennes nyaste inlägg hade hon skrivit så här: ”TIPS TIPS TIPS! Ska ge er ett gött bloggtips! En av de bästa au pairbloggarna enligt mig!”. Vilken blogg var det inte om min! WIIHOOO! Tack Marie! Jag blev riktigt glad av att läsa det! Jag hoppas att vi kan träffas någon gång under detta år som vi har framför oss.

 

Jag ska heller inte glömma att tacka alla er andra som läser denna blogg och alla små söta kommentarer in ger. Det gör att jag blir extra peppad på att skriva. Jag älskar att skriva, men det har ni ju säkert märkt. Vissa har till och med kommenterat det ”Gud, vad mycket du skriver”. Haha! Goa kommentarer!

 

Bara för att jag har skrivit så här nu så får ni ju inte sluta kommentera! Nej för tusan, fortsätt gör det så fortsätter jag att skriva! Jag har sååå många inlägg att skriva, så det är väl bäst att sätta fart! One done, some more to go!

 

 

I'll see you soon then

Trots att det bara är torsdag hos mig, eller rättare sagt väldigt tidigt på fredags morgonen som Gustav skulle sagt, så har jag helg. Underbart! Det enda jag ska göra för familjen imorgon är att åka till kemtvätten och hämta upp lite kläder samt lämna in lite nytt. En helt okej dag om jag får säga vad jag tycker. Anledningen till att jag tar helg så pass tidigt är för att jag imorgon ska få följa med Kristine (min norska tjej) och hennes värdfamilj till San Diego. Hur cool som helst! Detta ska bli riktigt skoj! Kristines värdmammas bror bor där nere så vi ska åka ner och hälsa på dem över helgen, så det blir ju som en liten minisemester. Vad som kommer hände nere i San Diego är fortfarande ganska oskrivet eftersom det ska med en bebis och en tvååring så då är det ju ganska så svårt att planera. Den som lever får se. Det kanske blir ett besök på Sea World.

 

En härlig kommentar som jag fick av min värdmamma när jag berättade om hur planerna i San Diego såg ut: ”Ni måste ju hålla utkik efter alla snygga killar i uniformer”. Haha! Jag ska göra mitt bästa.

 

Dagen började väldigt lugnt med massor med tid vid datorn. Alltid lika skoj att prata med folket hemma! (Sverige är fortfarande mitt hem, och så kommer det alltid vara.) Efter att ha spenderat några timmar inne drog jag mig upp mot banken för att lösa in min lön och sedan åkte jag och köpte ny färg till skrivaren. Eftersom solen sken och jag hade lite tid över drog jag ner till Redondo Beach för att njuta lite. Varje gång jag är vid havet blir jag så himla lycklig! Det är något magiskt över det hela som det inte går att sätta ord på. Jag gick nere på stranden utmed och i vattnet, sög in varenda liten sekund av det underbara vädret och passade på att leka fotograf. Jag hade lätt kunnat stanna där hela dagen istället för att dra mig hemåt och läsa läxor med sonen, men plikten kallade.

 

Nästan som Skottek va?

När jag kom hem åt jag lite lunch och sedan kom barnen hem så då var det bara att sätta sig med läxböckerna i några timmar. Jag hade pratat lite med Emilia om att träffas på Starbucks för att mysa med en kopp te eller så, men jag visste inte riktigt när eftersom jag inte visste när jag skulle sluta. Jag trodde inte att det skulle bli så sent med tanke på att värdmamman kom hem tidigt idag, men så blev det inte. Ett tag trodde jag nästan att jag inte skulle komma ut ur huset, och då hade jag fått panik och haft en lång och jobbig natt framför mig. Missförstå mig inte nu, jag trivs jättebra i min familj, men det är sååå skönt att komma bort från familjen och huset ibland och bara tänka på sig själv. Även om jag har möjlighet att vara för mig själv ute i mitt rum, så är det inte samma sak som att vara någon helt annan stans. Det var därför lycka att möte upp Emilia på Starbucks och köpa med sig en kopp te för att sedan dra hem till henne. På vägen till hennes hus gjorde vi ett litet stopp på Cold Stone för lite glass, och där kan vi snacka om god klass! Det var ingen ”nyttig” frozen yogurt där inte, utan riktigt hederlig finfin glass! Man fick välja glassort och i den så kunde de ”baka” in lite olika saker. Jag tog chokladglass som de fick ”baka” in brownie och små chokladpluttar i, ojoj säger jag bara!

 

 

 

Kvällen fortsatte sedan hos Emilia med lite ”IDOL” och det absolut första avsnittet av ”Svenska Hollywoodfruar”. Två underbara program som man aldrig kan få för mycket av. Jag drömmer om den dagen jag får träffa Maria Montazami. Det skulle vara en lycklig dag i mitt liv. Haha! Vissa kanske tycker att jag är knasig och knäpp, men då får de väl tycka det då! Jag vet att det finns flera där ute som fattar vad jag snackar om. Emilia var snäll och skjutsade hem mig, supergulligt! Brudar där hemma, gissa vilken låt Emilia hade på sin skiva i bilen? Ulrik Munthers bidrag i Lilla Melodifestivalen – En vanlig dag! Kan vara en av tidernas bästa låtar! Jag blir skitglad av den, och jag vet att ni brudar där hemma håller med mig. För hur många gånger har vi inte dragit på den på Youtube egentligen? Tusentals! Så då tänkte jag direkt på er!

 

Nej, nu ska jag försöka sova lite. Jag är ju inte den bästa på att sköta min sömn, som säkert flera av er vet, och ni vet ju säkert förklaringen till det med – ”sova kan jag göra i ett annat liv”. Haha! Jag får se om jag hinner skriva något imorgon innan jag drar. Annars hörs vi efter helgen. Självklart kommer kameran att vara med!

 

 

I'll see you soon then

Nu är det förmiddag här hos mig, och jag har tagit en lugn morgon. Eller den började väl inte så lugnt, körde dottern till hennes träning vid 4 i morses. Istället för att träna som jag brukar göra under tiden hon tränar, låg jag kvar i bilen och sov istället eftersom jag bara hade sovit 4 timmar i natt. Riktigt skönt och välbehövligt! Sedan när vi jag kom hem igen gick jag raka vägen ut till mitt rum och sov i några timmar till. Så nu känner jag mig lite mer utvilad, även om jag fortfarande är väldigt trött. Hittills har jag hunnit med frukost och trevligt prat med familj och vänner på facebook. Ni gör mig glad!

 

Igår var jag och en rysk tjej på colleget som jag är inskriven på. Tanken var ju att jag skulle hitta någon kurs, men det är inte det lättaste eftersom de redan har börjat och nästintill alla är redan fulla. Han jag pratade rådde mig att gå till den/de klasser jag vill plugga och fråga läraren om jag får plats. Så nästa vecka har jag planer på att ta mig till en simkurs och se om jag får plats. Varför jag just vill komma med på simkursen är för att jag måste ta den för att kunna ta en surfkurs till våren. Mitt största mål med detta år är att lära mig att surfa, så jag hoppas verkligen att det går som jag vill. Annars får jag hitta andra, mer ”vanliga” kurser på stranden som man kan skriva upp sig på, för jag ska lära mig! Skulle jag inte få plats på surfkursen, så finns det en afrikansk danskurs som jag ska kolla upp. Jag vet inte om det är som afrodans hemma, men jag kan ju alltid hoppas på det.

 

Jag var och handlade lite innan barnen kom hem från skolan. Jag och sonen gjorde lite läxor innan det var dags för tidig middag. Sedan skjutsade jag honom till hans träning och sen slutade jag. Jag älskar tisdagar för då behöver jag inte jobba på länge på kvällen, så då kan man ju hitta på något på kvällen och det gjorde jag.

 

På kvällen igår kom Emilia hit på lite myskväll. Vi hade haft en lång jakt på just vaniljsocker. Jag hade genomsökt familjens skafferi och några matbutiker med hittade det tyvärr inte. Emilia hade gjort detsamma. Som tur var så var hon och besökte svenska kyrkan igår och där sålde dem faktiskt svenskt vaniljsocker. Så nu gick det allt att baka! Det hade väl gått ändå men då hade det ju inte blivit samma sak. Dessutom har vi blivit medbjudna att delta i deras luciatåg. Det ska bli skitskoj!

 

 

 

Jag och Emilia körde på en myskvällsklassiker a la Nana – film/tv och kladdkaka med varma hallon och vaniljglass. Kladdkakan blev nästintill lika god som den blir hemma. Vi började titta på ”Ratatouille” men vi var för bra på att prata så Emilia hängde inte riktigt med i vad som hände. Hon hade heller inte sett den innan, så det blev IDOL istället! Så jädra underbart! Det är guld värt att det går att kolla på det på internet. Vi hade lätt kunnat äta hela kladdkakan men då hade väl min värdfamilj skickat hem mig till Sverige… Haha!

 

Halvmätta och halvbelåtna på kladdkaka sa vi god natt och väntar på att nästa myskväll ska komma.

 

 

I'll see you soon then

Jag börjar komma in i den amerikanska stilen mer och mer nu känner jag. Igår var det baseball och idag ska jag på min första BBQ. Gött som tusan! Jag älskar verkligen grillat! Det är så sjuukt gott att jag blir galen! Det är väldigt enkelt att grilla, och dessutom kan du nästintill grilla allt möjligt. Så detta ska bli riktigt gott!

 

Tyvärr verkar inte min värdfamilj grilla så ofta. De har i alla fall inte gjort det sedan jag kom hit, så det ska blir gött att få lite kött (eller vad det nu blir för något)! Jag har blivit medbjuden till Kristines (norskan) värdmammas föräldrar.

 

I morses var jag dessutom med på ett mördarpass! Jag har aldrig vart så trött efter ett träningspass som jag var efter det idag. Jag kommer inte ihåg vad träningen hette, men det var svinjobbigt! Undrar om det kanske var Boot Camp…? Aja, skit samma! Det var grymt bra träning! Du använda varenda muskel du har i kroppen, så jag ska nog försöka ta mig dit flera gånger. Jag får väl se om jag kommer kunna gå imorgon… Haha!

 

Nu ska jag ficka i ordning mig inför BBQ:n. Dessutom ska jag och Kristine vidare på en till BBQ lite senare hos en annan au pair som heter Louise. Så snacka om en helamerikansk kväll.

 

 

 

I'll see you soon then

Ojoj, nu har jag allt varit med om min första riktiga amerikanska baseballmatch. Skitcoolt! För mig är baseball verkligen så amerikanskt det bara kan bli, så jag tycker det nästan känns lite småknas att jag har fått se en sådan match. Jag gillade det!

Som jag nämnt tidigare så har jag en lista med saker som jag ska göra medan jag är här i USA. Skaparna till den här listan är Simon, Marcus, Gustav, Robin och så är nog Jimmy med på den också tror jag. Även om han inte var med och gjorde själva listan...

Okej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Igår var det den bästa dagen sedan jag kom hit till USA. Hela dagen var underbar. Jag hade bestämt träff med en svensk tjej, Elin, som jag träffade på ”The Scavenger Hunt” dagen efter jag kom hit till L.A. Dessvärre bor vi hela två timmar ifrån varandra, men det finns bara möjligheter. Vi både är soldyrkare och älskar havet, så det skulle bli stranden för oss. Vi skulle mötas på ungefär halva vägen vilket innebar Huntington Beach.

 

 

Min värdmamma hade skrivit ut en karta till mig om hur jag skulle köra dit. Jag tänkte direkt: ”Gud så bra, då är det ju bara att lägga in adressen i GPS:en och så blir det hur enkelt som helst” men så var icke fallet. Hon hade inte skrivit in någon speciell adress, utan bara stranden i Huntington Beach. Så det var ju bara att köra på karta. I detta läge tänkte jag direkt på dig Sofie. Kommer du ihåg på midsommar i år när jag skulle vara kartläsare ner till Halmstad? Det gick ju hur bra som helst, eller hur…? Haha! I detta fall gick det mycket bättre. Jag körde rätt på en gång. Jag är till och med lite stolt över mig själv. Sedan behöver vi ju inte nämna att det var lätt som en plätt att köra dit, utan vi stannar där vid att jag körde rätt på en gång.

 

Det tog kanske lite mer än en timma att köra dit, och hela vägen ner var det strålande sol så detta skulle ju bli en kanondag! Däremot när jag kommer ner till Huntington Beach är det jättedimmigt! Vad fasiken, skulle vi få en skitdag där nere när vi har tagit oss hela vägen dit och var desperata på att få sol…? Vi trotsade dimman och lade oss på stranden ändå. Efter ett tag blev det lite tråkigt så vi började röra oss upp mot staden och tänkte spana in shoppingen. Ojoj, tjejer där hemma, jag hade kunnat gå loss på shoppingen ännu en gång! USA kommer verkligen bli farligt för mig med tanka på just shoppingen… Jag tror att jag har börjat på en liten crush på surfarstilen. Den är så go på något sätt! Kanske inte bara surfarstilen, utan även en liten crush på surfarkillarna med. Just här i LA-området finns det mycket gott om affärer med surfarstilen. Så shoppingutbudet var riktigt bra i Huntigton Beach, men hör och häpna – Nana kom bara hem med en ring… Har ni hört på maken?!

 

 

Efter att ha kollat in shoppingen gick vi mot Jamba Juice för en smoothie och sedan ner mot stranden igen. Under tiden vi hade gått runt i affärerna hade all dimma försvunnit. Typiskt att den just skulle försvinna när vi gick ifrån stranden, men det var ju nu vi skulle få mödan värd för vår bilfärd dit. Upp med handduken, av med kläderna, lite solskyddsfaktor och så var det bara att börja jobba på brännan. Det var hur skönt som helst! En dag på stranden med Elin var exakt vad jag behövde efter en tuff och jobbig vecka med hemlängtan. Jag har bara träfat Elin en gång tidigare, men det vi snackade på om precis allt och det kändes nästan som at vi har känt varandra i flera år. Vi har redan börjat smida på lite framtidsplaner. Jag ska komma ner till henne en helg, hon till mig, ett besök Newport Beach, Las Vegas och så drömmer vi om Mexico och Miami lite längre fram.

 

Stranden var helt underbar! Jättemjuk och skön sand att ligga på (Elin Thuresson, inte riktigt det du tänker på här…). Det var inte så jättevarmt i vattnet men vi bestämde oss för att bada i alla fall. När vi sedan började bli lite hungriga rörde vi oss in mot staden igen och hittade en restaurang som hette BJ’s. Det var skitgod mat! Sedan fortsatte vi at spana runt i butikerna innan det var dags för supergrym italiensk glass! Vid den här tiden höll solen på att gå ner så vi rörde oss ner mot stranden igen och tänkte gå ut mot piren. När vi börjar närma oss piren är det en stor folksamling där som står i en ring och så spelas det lite musik. Nyfikna som vi är går vi dit och ser att den är tre killar som dansar och gör volter, och även ytterligare en kille som spelar handtrummor. Han var en jädrigt snygg surfarkille från Nya Zeeland. De alla var riktigt grymma och dessutom väldigt roliga! De bjöd verkligen på sig själva och showen var galet bra!

 

När showen var slut var vi både väldigt sugna på te för det var inte varmt ute, utan svinigt kallt! Vi rörde oss ut mot piren till en typisk amerikansk restaurang. Vi behövde vänta ungefär 10 minuter för att få ett bord, men det var det verkligen värt. Vi beställde te och var sin efterrätt. Elin tog en Hot Brownie Sundae och jag en Warm Apple Pie. Mätta och belåtna satte vi oss i bilarna och körde åt var sitt håll. En helt underbar dag som vi ska göra om snart igen hoppas jag på. Vi har allt några stränder att beta oss igenom. Dagen var dessutom lyckad eftersom jag fick lite färg, underbart!

 

 

Lite bilder från gårdagen

I'll see you soon then

Idag har det varit en riktig svensk dag i ära. Det har nästan varit som att jag har varit i Sverige. Jag började med att åka till banken och lösa in min check. Varje vecka får man sin lön på en check som man får åka med till banken och lösa in. Det är hur enkelt som helst. Det är bara att sätta in den i en bankomat så du behöver inte gå in på ett kontor eller något sådant. Efter banken gjorde jag ett snabbstopp på postkontoret för att posta två brev till den äldre generationen i min släkt. Lite roligare för dem att få ett brev än att få ett litet vykort.

 

Sedan var det dags för att brumma mot Emilias hus. Vi kände att vi ville få en dos av kärlek så vi drog oss mot vårt älskade IKEA. Jag har nu varit i L.A. i två veckor och har nu hunnit med två besök. Ett besök där i veckan är riktigt mysigt. Det var första gången för Emilia, men det verkade som hon gillade det lika mycket som jag gjorde. Självklart kom jag inte därifrån tomhänt, utan ett gäng galgar och en låda där man kan ha allt möjligt fick hänga med mig hem.

 

 

Före

Efter; rena rama barnleken att få ihop den

När vi var inne på IKEA och hamnade bland decilitermått och sådana saker, säger Emilia att hon brukade baka kladdkaka hemma ganska ofta…! Vad är det för grym brud jag har hittat egentligen? För er som inte känner mig så bra så är kladdkaka en standard hemma hos mig (tillsammans med tacos). Jag har inte käkat kladdkaka sedan jag åkte till USA, vilket snart är tre veckor sedan! Just nu, och då menar jag verkligen JUST NU, är jag galet sugen på en kladdkaka a la Nana. Inte för att skryta eller så, men den är förbannat fin. Jag får nog ta och baka en till veckan.

Det är en sak jag inte riktigt förstår mig på när det kommer till mig själv, jag har väldigt svårtför att bli trött på kvällarna. Om jag väl lyckas bli lite trött, så är det rätt så ofta som det går över till att jag blir väldigt pigg. Så var det igår. Jag var halvt slut när klockan var nio här på kvällen, så jag gick ut till mitt rum och satte mig lite vid datorn (som jag gör varje kväll). Jag pratade lite med min familj på Skype och sedan fortsatte jag att chatta med lite härliga vänner hemma. För mig är kvällarna oerhört betydelsefulla. Det är då jag har min Sverigetid, vilket innebär att prata och chatta med er där hemma.

 

Klockan tickade på och blev allt senare och senare, men jag blev inte trött vilket störde mig! Det slutade med att jag satta på min Sex And The City-box vid halv fyra och såg ett och ett halvt avsnitt, och det hjälpte faktiskt. Jag blev trött! Så ungefär vid kvart övre fyra/halv fem somnade jag trött och glad efter att ha pratat med Sverige.

 

Bara för att jag somnade sent igår, innebar det inte att jag kunde sova länge nu på morgonen. Jag vaknade första gången vid halv nio och kände mig pigg, men somnade som tur var om till kvart över nio. Ojoj, vad många timmars sömn jag fick i natt! Konstigt nog känner jag mig inte så trött, utan förvånansvärt pigg. Sova kan jag göra i ett annat liv. Jag klara mig på ganska få timmars sömn, däremot kommer jag väl vara jädrigt seg ikväll men det är smällar jag får ta.

 

Nu ska jag bara slänga på mig lite kläder och köra mot Emilias hus. Det är Sverigetime som gäller idag! Vi får väl se vad vi hamnar idag. Kanske IKEA. Det vore i och för sig bra för jag behöver redan flera galgar sedan min shoppingturen förra veckan. Detta kommer sluta bra...

 

Nu skiner solen så gött här och det hoppas jag att den göra hela dagen så att vi kan få njuta lite av Kalifornienkänslan. Självklart kommer uppdatering lite senare.

 

Idag har det varit en bra dag. Mer sådana dagar till Nana! Tänk om alla dagar kunde vara så här under tiden jag är här, då skulle det ju inte vara några som helst tvivel på varför jag är här.

 

Började dagen med vad jag trodde skulle bli en skön och bortkopplande powerwalk, men det blev istället så att tankarna snurrade ännu mer. När jag kom tillbaka blev det lite styrkeövningar och stretching framför Sex And The City-boxen som jag köpte i våras. Jag har aldrig sett serien, utan bara den första filmen, så det är skitskoj att se hur allt en gång började. Så om jag är uttråkad och inte kommer på något att göra så är det bara at slänga på ett avsnitt så är det fint, i alla fall för ett tag.

 

Efter det kom en svensk tjej som heter Emilia hit till huset. Hon kom hit nu i fredags, så hon är precis som mig väldigt ny, till och med ännu nyare. Eftersom solen sken rörde vi oss ner mot stranden i Redondo Beach, men precis som igår så var det molnigt, blåsigt och kallt där nere så vi hamnade på ett fik istället. Vi satt nog där i nästan två timmar och pratade om allt möjligt. Det är så skönt att kunna rensa sina tankar med någon som är med om liknande saker som en själv. Dessutom var det extra skönt att kunna prata svenska. Jag vill ju inte glömma bort mitt kära språk… Haha! Den enda svenska jag har pratat hittills (förutom idag då med Emilia) är när jag har pratat på Skype, men det är ju i och för sig bara bra. På så sätt kommer jag ju bli bättre på engelskan. Jag hoppas på det i alla fall.

 

När vi hade fikat klart åkte hon med mig till matbutiken för jag hade fått i ”uppdrag” att handla lite åt familjen. Det var ganska många varor så vi tog en kundvagn, och det knasigaste var att någon snodde den inne i butiken…! Vem snor en kundvagn när man kan gå och hämta en egen bara en liten bit bort?! Tydligen någon lat jädra amerikanare! Jag hade ställt ifrån mig vagnen för jag skulle plocka på mig lite äpplen. Sedan när jag skulle plocka i dem i vagnen så var den borta! Det var faktiskt lite skoj! Vi fattade ingenting men det var ju bara att hämta en ny. Efter det åkte vi hem till mig och sedan var hon tvungen att åka hem för hon skulle hämta upp barnen i skolan och jag skulle hämta upp sonen idag. Emilia var en grymt go tjej så vi ska nog ses imorgon med som det ser ut nu. Kul att ha något att göra på dagarna!

 

Eftermiddagen och kvällen bestod av att hjälpa sonen med läxor, fixa lite mat och sen hjälpa killen lite igen. Jag har bland annat fått plugga lite matte och olika muskler idag. Jag kanske kommer kunna massor med saker när jag kommer hem. Eller så mycket nytt är det väl kanske inte, men lite uppfräschning kan behövas. Fast det är ju i och för sig på engelska så det är ganska nytt ändå. Det känns lite konstigt att den tiden är förbi då man gjorde läxor när man kom hem från skolan. Knasigt nog så var det lite småmysigt, vilket jag har väldigt svårt att förstå, men man styr ju inte över sina känslor.

 

Hoppas att morgondagen blir lika bra som idag. En springtur, träffa Emilia, läxor och sen ett möte med min kontaktperson (kallas LCC – Local Childcare Coordinator) och min värdfamilj. Det är väl så dagen ser ut. Nu säger jag god natt på er, och god morgon! Have a good one!

 

 

Pratstund med Emilia på ett jättemysigt fik i Redondo Beach

 

I'll see you soon then

Gårdagen började med att jag vaknade upp vid 3.50 för att jag skulle köra dottern till hennes träning. Under tiden hon tränade passade jag också på att träna. Jag var verkligen skittrött igår morses, så det kändes som att träningen mer skulle bli en pina än vad den skulle göra nytta. Som tur var fick jag energi så fort jag började träna, så det gick bara bra. Därefter körde jag dottern till skolbussen för att sedan åka hem och fräscha till mig lite. Jag pratade även med min familj på Skype, och med familjen Wass. När jag pratar med folk på Skype känns det inte som att vi är så långt ifrån varandra, utan det känns nästan som att vi är i rummet bredvid varandra. Knasig känsla, men härlig på något sätt!

 

Jag ville inte sitta inne hela dagen, eftersom solen sken så jag drog mig ner mot stranden med min bok. Tyvärr blev det molnigare och molnigare ju längre ner jag kom (jag bor nämligen ganska högt upp) men detta skulle inte få stoppa mig. Jag parkerade bilen i närheten av stranden och tog en liten sightseeing i området. Butikerna i Redondo Beach (området) är väldigt små och söta, så det gjorde att det kändes som att gå runt i en mysig småstad. Däremot fanns det inte så många butiker, så jag trotsade blåsten och kylan och gick ner mot stranden och satte mig där och läste ett tag. Trots att det var svinkallt, var det ändå ganska mysigt på något sätt. Lyssna till havets vågor som väller in mot stranden. Koppla sig bort till en annan värld.

 

Sedan var det dags för hemfärd för barnen skulle komma hem från skolan och det är ju då jag börjar jobba. Efter lite läxor här, och lite läxor där, gick jag ut till mig och myste vid min älskade dator. En lugn dag som började supertidigt, så lite trött var jag allt efter att ha varit uppe sedan 3.50. Kanske inte så konstigt…

 

Som ni ser så var det inte lika fint idag, men det funkade bra ändå

Tänk vilka fina vänner man har i sitt liv. Jag älskar mina vänner, de gör mig så glad och lycklig. De får mig att känna livsglädje och jag känner mig ”hel”. Vänner är för mig någon som man kan dela både glädje och sorg med. De finns där för att lyssna på att roligt som hänt, men också det som tynger än. De stöttar en i det man gör. Stötta är exakt vad mina vänner gör just nu! Jag menar inte att de just börjat med det, för det har de alltid gjort, men nu är känns det extra viktigt för mig eftersom vi inte längre är i samma stad, landskap, land, världsdel eller kontinent. Däremot lever vi på samma planet och de finns alltid i mitt hjärta.

 

 

Min kära vän Elin Thure sa något väldigt passande för just min situation: ”Vänner är som änglar; man ser dem inte alltid; men de finns alltid där”. Det är exakt vad jag känner. Elin du är min skyddsängel. Din fina bok finns självklart med mig här i USA. Även om jag lipar SÖNDER varje gång jag tittar i den, så kan jag inte låta bli att titta på alla fina bilder (fast på vissa bilder ser jag ut som en retard, men dem bjuder jag på) och allt fint du har skrivit. Jag känner kärlek direkt.<3 Du vet hur mycket du betyder för mig hjärtat.

 

 

En annan kär vän som överraskade mig väldigt mycket häromdagen är Stas. Vi satt och skrev lite på facebook-chatten och kom in på Spotify som samtalsämne. Jag berättade för henne att jag inte kunde använda mitt gratiskonto här i USA, för det är bara premiumvarianten som fungerar av någon anledning. Hon säger: ”Nana, kolla din mail”. Fort som tusan kikar jag den och vad finns det inte där om en månads användning av Spotify från just Stas. Hon hade köpt en månad till mig för hon tycker själv att musik kan hjälpa en på traven om man känner sig nere. Hur gulligt som helst! Tack<3 Dessutom fick jag en Thomas Sabo-berlock till mitt armband innan jag åkte. Ett N som står för Nana och Nastasja. Så varje gång jag bär den känner jag där här hos mig.

 

 

Ytterligare en kär vän överraskade mig idag med att säga att hon har gått och köpt min parfym. Så nu känner hon mig varje gång hon använder den. På så sätt kommer jag ju inte vara så långt borta ifrån henne. Vem är då denna kära vän…? Jo, galna fucking Barret! Barret är en brud som man verkligen inte vet vad som kommer här näst. Det var vi två som stannade kvar ute längst på midsommar. Vi som gick hem mitt i natten, höga på glädje! Så nu är det bara på med min parfym så kommer jag tänka på dig.

 

 

Malin är en annan kär vän jag har. Vi har inte känt varandra så länge, men det känns som att vi har känt varandra i hela livet. En grym brud som gör mig glad! Tydligen så kommer det trilla ner något i mitt brevinkast inom snar framtid. Jag kan knappt börja mig på att få veta vad det är. Det finns ju ett talesätt som säger: ”Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge”. Däremot finns det ett annat som passar in lite mer på det här: ”Den som väntar på något gott, väntar ALLTD för länge”: Jag älskar överraskningar! Så detta kommer bli hur spännande som helst älskade Malin. En sak till som är värd att nämna, innan jag åkte fick jag också en berlock till mitt Thomas Sabo-armband av Malin. En fin fyrklöver som ger mig tur här på andra sidan jordklotet. Varje gång jag tittar på den Malin, känner jag din närhet här hos mig.

 

Jag har bara nämnt några vänner här ovan, så fortsättning följer…

 

 

I'll see you soon then

Havet kan vara något av det vackraste jag vet. Tänk dig att sitta på en strand där det inte är så mycket folk, lyssna på vågorna som rullar in mot dig och titta ut över oändligheten. För mig är havet oändligt. Det känns inte som att det har någon gräns, utan det är bara stort.

 

Havet är både läskigt och inte läskigt på samma gång. För mig är det läskigt eftersom det kan bidra till katastrofer. Då tänker jag främst på tsunamin som drabbade Thailand och andra länder runt omkring för några år sedan. Det var hemskt att så många drabbades! Mångas liv ändrades över en dag. Det var ett praktexempel på att havet har en väldigt stor kraft, en kraft som vi inte kan påverka. Det spelar sitt egna liv. På samma gång som havet skrämmer skiten ur mig, kan det lugna ner mig på något magiskt sätt. När jag blickar ut över havet känner jag mig trygg och stark. Jag skulle kunna sitta så i flera timmar. Trots att jag kanske sitter ensam, så känner jag mig inte ensam. Det är ju trots allt ”bara” ett hav mellan mig och er hemma i Sverige. Så ni är ganska nära ändå.

 

Idag hade jag några timmar att ta död på medan barnen var i skolan. Jag tog det lugnt på morgonen eftersom jag knappt hade sovit något överhuvudtaget under natten, så det var välbehövligt med en lugn start och en rejäl frukost på dagen. Efter det åkte jag till K-Mart (en lågprisbutik som har allt) för lite ”minishopping”. Kom därifrån med två skrivblock, ett med Tingeling på och ett med Super Woman på. Tingeling för att hon är så söt, och Super Woman för att jag är stark och klara allt jag vill. Innan jag åkte till USA skrev Simon, Gustav, Marcus och Jimmy en lista med saker som jag ska göra medan jag är här. Köpa något på K-Mart var just en av sakerna. Om jag klarar allt på den här listan, bjuder dem mig på all dricka på min ”välkommen-hem-fest”, så det är ju bara att kämpa på. Allt måste bevisas med foto eller filmklipp, beroende på vad det är för uppdrag. Så här boys, ett steg närmre festen.

 

 

När K-Martuppdraget var slutfört åkte jag till stranden för lite ”feel-good-time”. Även om jag bara var där i kanske en timma så var det så skönt att bara ligga där helt ensam med musik i öronen och rensa huvudet på tankar. Normalt sätt när jag behöver rensa huvudet brukar jag träna, men havet funkar också väldigt bra. Det är som att vågorna spolar in positiv energi till mig, och driver ut det negativa och ledsamma bort ifrån mig. Jag älskar havet och kommer alltid göra det! Jag drömmer om att en gång i framtiden bo vid havet så att jag kan njuta av det varje dag. Skärgården slår faktiskt sandstränderna enligt mig. Naturen runt omkring skärgården är otroligt vacker, så det är där jag vill bo när jag blir stor. Om jag nu någonsin kommer bli stor… Tills dess att jag har hittat mitt boende i skärgården, duger stranden här i L.A. alldeles fint.

 

 

 

I'll see you soon then

Igår var det dags för barnen att återgå från sitt härliga och långa sommarlov och komma tillbaka till verkligheten - skolan. Det är väl nu mitt ”jobb” börjar om man säger så. Förra veckan har det bara varit till att ha roligt och lära känna barnen, medan det nu istället ska vara till att hjälpa och serva dem med det de behöver. Så det är väl nu rutinerna kommer.

 

Jobbet som au pair skiljer sig väldigt mycket beroende på vilken familj man är hos. Det är många faktorer som påverkar hur ens arbetsschema ser ut, till exempel antal barn, ålder, aktiviteter, vart dem bor, hur föräldrarna jobbar och så vidare och så vidare… För det mesta börjar jag jobba när barnen kommer hem ifrån skolan, runt två-/tretiden. De åker nämligen skolbuss så jag behöver inte köra dem dit, och inte heller gå upp och fixa frukost till dem.  Förutom på onsdagar då jag kör dottern till hennes supertidiga morgonträning, för då är det jag som kör henne direkt till skolan efter träningen. När de kommer hem ifrån skolan är det dags för lite mellanmål, eller snacks som de säger här, och sedan är det läxor. Det är mest bara sonen jag kommer behöva hjälpa för dottern sköter läxorna för det mesta på egen hand. Sonen däremot har lite svårt för skolan, så jag ska försöka se till att hjälpa honom hålla fokus på det han gör och stötta honom för att det ska bli så bra som möjligt. Helgen har jag fri, förutom på lördag morgon då jag också kör dottern till hennes morgonträning, men sedan är jag fri. Så för min del gäller det att se till att komma på massor med saker jag kan göra på dagarna…

Igår var det sista dagen på barnens sommarlov. De börjar skolan väldigt sent här i USA om man jämför med hemma. Mina syskon började skolan igen för nästan två veckor sedan. Så igår, ville vi hitta på något skoj. Först hade vi lite ärenden som vi behövde göra, bland annat gå till banken och registrera mig för klasser till ett college här i L.A. Tyvärr så blev det ingen kursregistrering eftersom det skulle göras via datorn, så det återstår fortfarande på ”att-göra-listan”.

 

På eftermiddagen kände jag att vi behövde göra något. Därför frågade jag barnen om vi skulle åka till Yogurtland för lite frozen yogurt. Frozen yogurt smakar som mjukglass, fast det är lite nyttigare eftersom det är gjort på yoghurt. Yogurtland är dessutom det bästa stället. När man kommer in där så får man ta en bägare och fylla den med hur mycket man vill, vilka olika smaker man vill ha och även lägga på valfri sort samt mängd på topping. Allt detta gör du på egen hand. Sedan går du bara fram med din bägare till kassan så får du betala för vikten av din bägare. Hur skojigt som helst! Ett litet tillägg med, det är grymt gott! Vi tog sedan med oss vår ”glass” och gick ner till havet för att leka med kameran lite. Det var en härlig eftermiddag på barnens sista dag på sommarlovet.

 

Lite bilder från när vi lekte fotografer

I'll see you soon then

Ojoj, nu får jag nog snart nypa mig i armen. Känns som att jag lever i en dröm på grund av de två senaste nyheterna jag har fått…

 

Som ni redan vet så kommer min älskade familj hit den 12 april. Ska bli hur grymt som helst att få träffa dem! Även om jag pratar med dem flera gånger i veckan, så är det ju en helt annan sak att ha dem vid sin sida på riktigt.

 

Nu tillbaka till den andra nyheten. (Trummor spelar…) Den 16 december ska jag plocka upp mina två kusinvitaminer på flygplatsen här i L.A! WIIIHOOOO!! Jag fattar inte att det är sant, att dem faktiskt ska komma hit till mig! Hannah och Amanda ska få fira jul här med mig i USA! Unbelievable!

 

Det känns grymt skönt att dem ska vara här med mig under juletiden. Julen är den traditionen som jag älskar mest (och midsommar). Den är bara så himla mysig på något sätt! Du umgås med dina nära och kära och bara njuter av att vara ledig. Julen har en väldigt stor plats i mitt hjärta och det har den alltid haft. Nu de senaste åren har halva min släkt samlats hemma hos oss för att äta jullunch, titta på Kalle och alla andra program som följer efter det, få besök av tomten och bara mysa tillsammans. Så i år när jag nu skulle åka som au pair visste jag att jag skulle missa detta, julen skulle längre inte bli den samma. Visst är det skitcoolt at fira jul i L.A, men det är ju inte samma sak på långa vägar! Jag kommer inte vara med och dekorera huset inför julen, min familj kommer inte vara här när jag vaknar upp på julaftons morgon, vi kommer inte öppna julklappar eller äta frukost tillsammans, vi kommer inte springa runt som galna höns hemma och fixa allt tills gästerna kommer vid lunchtid, vi kommer inte sitta och trängas i soffan bara för att titta på Kalle Ankas Jul, vi kommer inte öppna julklappar tillsammans, vi kommer heller inte vakna upp på juldagen i samma hus, vi kommer heller inte ta den långa promenaden vi alltid gör på juldagen. Den största grejen är väl att vi inte kommer fira jul samtidigt. Jag är ju hela nio timmar bakåt i tiden. Hur skulle denna jul sluta…?