Nana Björnberg

Grattis syrran på din namnsdag!

Det var väl en bra inledning på detta inlägg? Det tycker jag i alla fall, och jag tror även att Lisa-Fisa-Lingon-Grisa (som jag brukar kalla henne emellanåt) också håller med om det.

Klockan är nu nio här på kvällen hos mig och jag skulle jättegärna bara vilja sätta på en film och mysa ner under täcket, men jag kan ju inte slita mig ifrån bloggandet. Jag älskar ju att skriva och jag vill ju att ni ska få veta vad jag håller på med. Så detta inlägg är för er. Fast det är väl i och för sig de flesta…

Jag brukar inte sätta telefonen på alarm, men det gjorde jag i morses. Jag ville ha tid att hinna med vissa saker innan sonen kommer hem ifrån skolan, för då är det LÄXOR LÄXOR LÄXOR! Så jag satte klockan på ringning vid nio, men det var till och med så att jag vaknade lite innan trots att jag somnade ganska sent. Jag vaknade med en jobbig känsla i kroppen. Jag ville hem och krama mamma och pappa! I natt drömde jag nämligen om dem. Jag drömde att jag var hemma i Sverige, i mitt hus, och mamma och pappa var nära mig. Det måste nog varit en önskedröm. Så när jag vaknade i morses kände jag en otrolig hemlängtan. Jag behövde göra något för att bli av med den känslan.

Efter att jag hade käkat lite frukost, dammsugit och tvättat tog jag bilen ner till stranden för en otroligt skön springtur. Jag börjad med att springa på själva stranden, i sanden, och fy tusan vad gött det suger i rumpan och vaderna! Härligt! Sedan fortsatte jag på asfalten. Jag hade fortfarande inte fått nog av stranden efter ungefär en timmes löpning utan fortsatte att gå lite längs utmed vattnet. Riktigt mysigt! Trött och utpumpad i både kropp och själ, återvände jag hem. Jag slängde på filmen The Proposal och började stretcha lite. Jag tog en liten paus i filmen för en dusch. Jag kan ju inte gå runt och lukta apa! Sedan fixade jag lunch och fortsatte kolla på filmen. Jag älskar verkligen The Proposal. För er som inte har sett den – SE DEN! Den är så himla rolig! Ni kommer skratta så att ni ”kiknar”. Fast, jag kanske inte ska säga riktigt så. Ni kanske inte har samma humor som mig. Jag skrattade i alla fall nästan så att jag grät…

Det första sonen säger när han kommer hem är ”Jag har sååå mycket läxor”. Så det var bara att sätta igång. Han är väldigt duktig på att göra sina läxor. Det är det första han gör när han kommer hem ifrån skolan, förutom ett litet mellanmål. Fast i och för sig så måste han göra det, men jag är ändå riktigt imponerad av honom. Jag behöver inte tjata på honom att han måste göra det, vilket är riktigt skönt. Han vet liksom vad som gäller. Jag har inte behövt hjälpa till så mycket med läxorna än så länge, utan jag sitter mest där bredvid honom som ett stöd. Idag var det första gången som det var riktigt svårt att hjälpa till. Herregud säger jag bara! Mamma, jag förstår hur du har fått kämpa med Lisas läxor. Jag förstår verkligen hur jobbigt och irriterande det kan vara att försöka få någon annan att fatta något som är ganska simpelt i ens egen värld, men det kan vara hur krångligt som helst för någon annan. Det underlättar ju heller inte att man ska förklara det på engelska. Vi lämnade det för en stund så han fick göra något annat. Det kändes verkligen inte som att det skulle göra någon nytta att fortsätta att förklara något när han har huvudet inställt på att det absolut inte skulle kunna gå att göra så. En paus var något som nog var behövligt för oss båda.

Lite senare kom värdmamman hem och hon började laga mat. Idag var det första gången ajg käkade köttbullar i USA. Dessa var italienska och riktigt goda! Hemma brukar jag endast äta köttbullar på jul när mormor eller någon annan i släkten har gjort dem. Köpeköttbullar är något som absolut inte faller mig in i smaken. De smakar inget och är som studsbollar! Jag ska be min värdmamma om receptet på dem, för mumsfillikaka vad goda dem var!

Nu ska jag nog snart sätta på en film och även försöka att inte somna allt för sent ikväll. Ha en bra dag!

I'll see you soon then