Nana Björnberg

Jahopp! Då var det alltså dags. Fasen vad jag fasat för denna dag! Jag och Jossan flyger till Sydney ikväll för att påbörja vårt äventyr på östkusten. Just nu är det lite svårt att se fram emot resan för jag är ett vrak! Vill verkligen INTE lämna! 

 

Jag vet att det kommer bli bra. Vi kommer ha det så fantastiskt roligt men just nu är det bara TUNGT! Vill inte, orkar inte. Fy! Återkommer när vi är på andra sidan och jag är lite mer positiv. PUSS

 

När jag får ett meddelande på Whatsapp ifrån min fina mormor och hon säger att hon läser min blogg, tycker att jag har fina bilder och att jag skriver bra. Hon avslutar meddelandet med att säga att hon har satt in ett litet resebidrag på mitt konto.. Mormor då, det var verkligen inte nödvändigt, men jag är evigt tacksam och jag lovar att jag ska göra något superkul för pengarna som jag ska berätta om när vi ses. 

 

 

Tack mormor för att du tycker om mig precis för den jag är. 

 

 

Jag MÅSTE bara visa er en underbar sak jag fick vara med om på min morgonpromenad. Jag vaknade tidigt och gav mig ut på en lugn och skön promenad. Solen sken, fåglarna kvittrade och vattnet låg alldeles stilla.

 

Jag går nästan alltid samma runda. Bara för att den är så himla härlig på något sätt. Precis utmed floden, vid alla båtar och fina hus, där går jag mina lilla promenad. Den råder ingen stress. Jag behöver inte gå fort. Jag försöker bara suga in av allt det goda och njuta av stunden. 

 

Rätt som det var kom det en äldre man som körde förbi mig i sin permobil. Härligt tänkte jag. Här kommer en äldre man som antagligen har svårt att gå, men han vill ändå njuta av det härliga vid floden. 

 

Jag traskade vidare och såg sedan hur han stannade permobilen lite längre fram, vid en mysig badplats för att ta sig ett morgondopp. Hur härligt är inte detta?! Jag blev alldeles varm inombords. EXAKT SÅ vill jag också leva mitt liv när jag blir gammal. Jag vill leva ett härligare liv. Tack du fina gamla man för att du visade mig ett man kan alltid leva ett härligare liv! 

 

 

Den här veckan är jag själv hemma för familjen är på Bali. Det är väldigt tomt utan dem, men också lite skönt. Jag saknar att bo själv. Ganska mycket faktiskt. Tycker att det är väldigt skönt att ha utrymma för mitt lilla egna liv. I början när jag kom hit till Perth var jag lite nervös, just av den anledningen att jag skulle flytta in hos någon, men det har funkat hur bra som helst! Tror inte att jag hade kunnat hamna på ett bättre ställe. 

 

Den här veckan ser alltså väldigt annorlunda ut mot vad dem brukar göra. Det känns lite som att jag lever som en hemmafru, fast utan familj. Haha! Fixar och donar här hemma, åker till gymmet, äter gott och träffar vänner. Det är OTROLIGT lyxigt att kunna åka till gymmet mitt på dagen när det knappt är någon där. Det är nästan så att jag börjar vänja mig vid det, och det är i och för sig inte bra, för snart ska jag tillbaka till de vanliga rutinerna igen. 

 

 

Jag tänker väldigt mycket, på allt. Nästan hela tiden. Det är som att min hjärna går på högvarv emellanåt, eller jag kanske borde skriva dagligen. Det kanske är lite extra mycket nu när det snart börjar bli dags för att (förhoppningsvis) välja plugg till hösten. Jag vill verkligen lyckas välja RÄTT. Men vad är RÄTT beslut?! Är det här RÄTT för mig?! Är det RÄTT för framtiden?! Är jag RÄTT person för det?! Jag är nog rädd för att välja FEL... Finns det egentligen något RÄTT eller FEL när det kommer till en sådan stor sak som din framtid? Nej, jag tror inte det. Det enda jag kan göra är att TESTA mig fram så får jag se om det blir bra eller inte. Det tycker jag verkar lite skrämmande men det är så det är. 

 

Jag är ett stort fan av Amanda Schulman och Hannah Widell. Lyssnar på deras podcast, följer dem på Instagram och tittar på deras program Ett härligare liv. Just idag sa dem en så bra sak, ett citat ifrån en av deras böcker, som dem har fått höra sedan dem var små:

 

 

Det är så jag ska börja tänka. Det gör ingenting om det inte blir bra ifrån början. Jag kan ändra mig hur mycket jag vill. Det kommer lösa sig. Allt blir bra! 

 

 

Tiden här i Perth börjar närma sig slutet på den här resan. Jag börjar gå in på dem sista månaderna. Det känns lite skönt men också vemodigt. Här lever jag i en liten bubbla. En ganska fantastisk sådan. Jag kan fokusera på bara mig, får njuta av livets goda stunder, möter härliga människor, lever ett väldigt enkelt liv, inga bekymmer, vet knappt vad som händer förutom just här - det är här och nu jag lever. Det är vackert!

 

 

 

Födelsedagar är något som jag längtade otroligt mycket efter när jag var liten. Det gjorde nog dem flesta. Jag hade samma känsla i kroppen då som när jag gick och väntade på att det skulle bli julafton. Den enda skillnaden var att när det var min födelsedag, var det BARA min dag! Det var inte bara presenterna jag längtade efter, utan vi barn fick alltid bestämma vilken mat vi skulle äta just den dagen och det var en riktig höjdare! 

 

Sedan blir man äldre och äldre och det som man längtar mest efter är att få dela sin dag med sina nära och kära. Jag kommer ihåg att i år åt jag en supergod pasta med familjen och drack av mitt himmelska rödvin som jag köpte hösten innan på en vingård utanför San Fransisco. En underbar kväll!

 

I alla tider har nog människan haft lite halvpanik inför att bli äldre. Vi har själva framkallat begreppet ålderskriser; 30-årskris, 40-årskris, 50-årskris och så vidare. Detta är något som jag ska försöka undvika så gott det går. Under alla dem år, tre för att vara exakt, som jag jobbade på dagis fick jag ett tips som jag aldrig kommer glömma. En av förskolelärarna berättade att i hennes umgängeskrets firade kvinnorna att dem blev ytterligare ett år äldre. Dem tog ledigt på sin födelsedag och njöt av den till fullo! Allt detta på grund av att när dem var i trettioårsåldern förlorade dem en vän i kampen mot cancer. Där och då bestämde dem alla att de skulle börja fira sina födelsedagar, istället för att känna att det var jobbigt att bli ett år äldre. Detta är en tanke som jag har burit med mig sedan dess. Jag hoppas att jag också lyckas hålla den sunda inställningen till livet.