Yesterday was a good day

Det var det verkligen. Gårdagen var riktigt finnemang! Härligt att höra va?

 

Eftersom det var onsdag så körde jag dottern till hennes morgonträning. I början när jag körde henne supertidigt på morgonen, passade jag på att träna under tiden, men sedan jag skaffade mitt gymkort på 24 Hour Fitness, känner jag inte samma behov att jag måste utnyttja tiden till att träna, utan jag kan ju ta igen det lite senare på dagen. Därför blev det lite sömn i bilen. För en gångs skull var det däremot lite svårt att sova. Det berodde väl antagligen på att jag hade fått bra sömn under natten. Dessutom var det skitkallt i bilen, trots att jag hade två filtar. Tro det eller ej, men det är inte sommarvärme hela tiden här. Speciellt inte när klockan är fem på morgonen! Haha!

 

Jag sviker alltså ishallens gym för 24 Hour Fitness.

Okej eller inte okej, det är frågan...?


Vi åkte hem och jag hann slänga i mig lite frukost innan det var dags för mig att köra barnen till skolan. Jag körde tillbaka hemåt, borstade tänderna, och sedan satte jag mig i bilen igen för att denna gång köra till gymmet och möte upp Emilia där. Väl där körde vi ett Turbo Kickspass. Jag lovar och svär, det är hur skoj som helst, plus att det är grymt bra träning! Kondition, styrka och koordination i ett och samma pass. Klockrent enligt mig, och svettigt så in i bänken! Jag blev helt blöt! Mysigt va?

 

Efter lite stretchning, drog jag och hämtade dottern ifrån hennes skola. Hon hade fått lov att gå tidigare eftersom hon skulle till Santa Monica med hennes team för ett litet uppträdande. Vi åkte hem, både hon och jag han duscha. Jag var verkligen i behov av en dusch. Det stank nämligen i bilen! Haha! Vi båda fräschade till oss lite, och sedan skjutsade jag dottern till en kompis som hon skulle åka med till Santa Monica. Det blev även ett stopp på Yogurtland för dotterns skull, och Jamba Juice för min skull.

 

 

Jag drog hem och ringde Emilia för att få min kameraman fixad. Jag hämtade upp henne och sedan drog vi till Redondo Beach för att fullfölja mitt uppdrag – bada i havet på Amandas födelsedag. Härligt och uppfriskande var det verkligen!

 

Jag skjutsade hem Emilia och åkte även till posten för att fixa ett litet ärende. Detta ärende kommer att göra någon glad (hoppas jag på i alla fall, det är nog bäst för den här personen) inom några dagar om det inte kommer bort på vägen. Hann även med att åka till en affär och köpa ett kort för att skicka till en annan människa. Hmm, vem kan det vara… Jag avslöjar inget. Sedan bar det av hem till jobbet och ”verkligheten”.

 

På vägen hem, när jag nästintill redan var hemma, mötte jag sonen och erbjöd honom skjuts de sista hundra meterna. Min värdmamma hade redan kommit hem ifrån jobbet när vi kom hem. Ovanligt tidigt, men skönt för henne. Både mina värdföräldrar jobbar väldigt mycket så jag är glad för deras skull om de har möjlighet att komma hem tidigt.

 

Mitt jobb den här dagen bestod sedan av att fixa mat till mig och sonen (värma pizza och göra en sallad) och sedan köra sonen till ishallen för hans hockeyträning. Inte så slitsamt kanske. När jag hade släppt av honom drog jag direkt till gymmet, igen, för ett litet simpass. Otroligt skönt var det! Jag älskar att simma! Det är ju dessutom ett väldigt skonsamt träningssätt för kroppen. När jag sedan hade duschat och höll på att packa väskan för att dra mig hemåt, kommer det in någon människa med välkänt ansikte in i omklädningsrummet, nämligen Emilia – ATT jag fick en chock! Haha! Hon sade att hon hade någon där ute. Hmm, vem kunde det vara…

 

 

Det var ingen mindre än Carro som stod ute i entrén på gymmet. De frågade om jag ville hänga med att käka lite. Jag var inte så värst hungrig med tanke på allt klorvatten som jag hade svalt, men hängde på gjorde jag allt. Alltid trevligt med sällskap.

 

Vi plockade sedan upp Kristine innan vi började gå runt nere i Redondo Beach på jakt efter ett ställa att käka på. Vi dissade flera ställen att äta på. Inget var riktigt i vår smak. Jag måste bara berätta om ett av dessa ställen. Vi går till en restaurang, en ganska fin sådan, och får oss ett bord tilldelat. När vi sitter där med menyerna i handen, märker vi att det är ganska dyrt och ingen hade lust att lägga ut så mycket pengar. Vi sitter länge och tvekar på vad vi ska göra; ska vi bara ta någon förrätt (som även den var dyr) eller ska vi försöka lämna stället på ett ”snyggt” sätt. Vi tyckte alla att det skulle kännas dumt att bara lämna restaurangen när vi hade fått ett bord och allt, men det var ju ingen som ville äta där. Dramat slutar med att Emilia springer ut ur restaurangen och låtsas prata i telefon. Hennes mormor hade ”dött”. Vi tre andra försöker sedan lämna bordet lite smidigt, och jag haffar hon som hade hand om bordsplaceringen och säger att något att kommit upp så vi var tyvärr tvungna att lämna stället. Vi springer ut, försöker verkligen hålla oss för skratt, för att ”trösta” Emilia. När vi kommer ut brister det för oss alla. Haha! Herregud, vad oförskämda vi var, men lite skoj var det allt.

 

 

Till slut hamnar vi på Chronic Tacos för lite käk för mig och Carro. Det var faktiskt första gången som jag inte tyckte att det var supergott som jag har tyckt innan. Jag vet inte varför, men så var det. Bruden som jobbade där kallade mig ”Baby” hela tiden. Tjejernas förklaring var att hon raggade på mig…! Jag har dock lite svårt att tro på det. Haha!

 

Trött som jag vet inte vad, kom jag hem och det var nästintill raka spåret till sängen. Jag somnade nog så fort jag hade lagt ner huvudet på kudden. Härligt!

 

 

I'll see you soon then


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0