Jaha, och nu då?
Vart tusan har dessa tio dagar tagit vägen? Någon som har svaret på den frågan? Inte jag i alla fall. De har bara svischat förbi. Nästan så att man inte har hunnit blinka. I alla fall tillräckligt fort för att inte fatta vad det är som händer. För er som inte riktigt hänger med på noterna, kan jag berätta att nu har Amanda och Hannah gjort sina tio dagar här hos mig, och de sitter nu på flyget hem.
Igår hade vi en ganska så seg dag. Amerikanarna firar ju jul den 25:e, och inte den 24:e som vi gör, så det var ju inte så mycket öppet om man säger så. Vi hade tänkt att vi skulle shoppa det sista, men det gick ju inte med tanke på att det var stängt överallt. Vi tänkte då köpa lite mat ifrån Subway, men det var ju stängt det med. Nästan allt var stäng! Vad tusan gör man då när man är i USA? Jo, gör varma mackor och ser på film. Vi hyrde Just Wright och den var helt okej tyckte jag. Jag hann dock inte se klart den för jag var tvungen att ge mig av mot flygplatsen för att hämta min värdfamilj.
När jag kom tillbaka fixade vi oss lite varmt att dricka och sedan var det bara att ”njuta” av vår sista kväll tillsammans. Jag tror att alla somnade ganska så fort. Haha! Det är faktiskt så att man kan bli trött av att göra ingenting.
Idag började vi dagen hos Kristine och hennes värdfamilj för lite brunch. Det första Hannah och Amanda sade när vi åkte därifrån var: ”Gud, vilken mysigt familj”. Jag kan inget annat än att hålla med. Familjekänslan i det huset är på topp!
Kusinerna Påse drog sedan vidare för att spendera de sista pengarna. Vi, eller snarare Hannah och Amanda, hittade inte så jättemycket, men de fick sig i alla fall lite saker. Jag skulle ju inte handla något, men det blev ändå så lite nytt. Haha!
Kvällen då jag kom hit till L.A. tog min värdmamma och dottern mig till Chronic Tacos och dit ville jag ta brudarna med en gång. Vi stannade därför till där på vägen till flygplatsen. Tur som vi hade jobbade ägaren (eller jag tror att han är det). Han är den schystaste av de alla, och kan även lite svenska. Jag kom på mig själv med att säga att jag ville ha vatten till maten, PÅ SVENSKA, men han fattade ändå – gött! Kusinerna Påse tyckte att det satt finfint i kistan och åkte sedan vidare mot Starbucks för ett sista besök.
När vi kom till flygplatsen hade vi gott om tid till att göra ingenting, och det var väl vad vi gjorde med. I och för sig fixade vi ett ”bevis” till försäkringsbolaget på att deras väskor har varit försvunna, men annars så gick vi mest bara runt och kikade.
Det var inte ett dugg kul att lämna de på flygplatsen och sedan behöva åka därifrån SJÄLV! Självklart kom tårarna. Jag har bannemej gått och blivit en lipsill. Så kan det vara. Haha!
I'll see you soon then
